Annika Hirvonen

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny ordning för asylsökandes boende

Herr talman! Jag ska börja med att bemöta frågan om att konvertera till Kristdemokraterna, som talmannen på sätt och vis initierade.

Det får mig att tänka tillbaka på en tid då jag satt i kommunstyrelsen i Sundbyberg. Då var det Kristdemokraterna som skickade runt ett papper med ett upprop för att protestera mot utvisningen av en kristen familj som hade fått avslag på sin asylansökan. Det var hos Kristdemokraterna som flera människor fann sin fristad och ett tak över huvudet. Jag vet inte om de personer som då representerade Kristdemokraterna i Sundbyberg fortfarande är aktiva eller ens medlemmar. Men det var ett annat Kristdemokraterna än det vi möter i riksdagen 2025.

Herr talman! Jag går nu över till frågan. Det är inte för att människor har valt en egen lägenhet att bo i som väntetiderna och handläggningstiderna på Migrationsverket eller i domstolarna är långa. Tiden kanske skulle kunna kortas med ett par veckor för någon delgivning, men på det stora hela riskerar den här politiken att innebära att människor blir fast på en plats utan möjlighet att arbeta eller sysselsätta sig.

Detta innebär inte heller ett enda steg närmare när det gäller att integreras i det svenska samhället för alla dem som ska bli en del av det svenska samhället. Tvärtom leder passiviteten ofta till att människor får det svårare att få ett jobb eller börja plugga.

Herr talman! Jag kommer att fortsätta att ta avstånd från det sättet att tala om asylsökande. "Veta sin plats", säger Nima Gholam Ali Pour, som om det vore något slags träning av en hund. Jag tycker att det är ett fruktansvärt ovärdigt sätt för en riksdagsledamot att tala om människor i kammaren. Verkligen! Sverigedemokraterna talar på det sättet om några av samhällets mest utsatta. Det är människor som har lämnat allt bakom sig och flytt, ofta med risk för sina egna liv.

Vi var båda på plats och besökte en flyktingförläggning på Samos i Grekland, och precis när vi kom dit fanns där en hel rad med familjer som just hade korsat Medelhavet. Barnen var blöta om jeansen, och några hade tappat sina skor. Veta sin plats - nej, det är inte ett sätt som man talar om människor på, inte i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiets ingång är att asylsökande ska ha trygga och värdiga boenden, alltså boenden som inte är trånga och där man inte koncentrerar alla till olika typer av förläggningar där asylsökande bor tillsammans, kanske till och med i samma rum som människor de inte känner sig trygga med.

Vi tycker att Migrationsverket borde få i uppdrag att hitta bostäder som är insprängda i helt vanliga bostadsområden. Det står helt i motsats till det som Sverigedemokraterna och regeringen nu föreslår.

Jag är övertygad om att om Migrationsverket skulle klara av att hitta attraktiva boendelösningar på platser där människor som kommer till Sverige och direkt vill börja jobba också har möjlighet att hitta ett jobb skulle vi på riktigt kunna motverka några av de negativa effekter som många av oss nog är överens om har funnits med nuvarande system.

Jag tror att det är denna grundambition som förenar både Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Sedan har vi olika syn i många delar, men Miljöpartiets ambition är att se till att människor som har flytt till Sverige och söker asyl här har värdiga villkor från början och de bästa möjligheterna att bli en del av vårt land.

Herr talman! Ni får ursäkta den kanske lite skämtsamma tolkningen, men vi får dessa frågor i varje debatt om migration. Just den här gången var de inte specificerade.

Det är klart att vi varje gång vi har en migrationsdebatt kan ha en diskussion om vilka krav Miljöpartiet kommer att ställa den dag som vi får möjlighet att återta makten efter 2026. Men vi i Miljöpartiet har inte för vana att så långt före valet specificera en kravlista och dela med oss av den i kammaren. När det är ett och ett halvt år kvar till valet har vi som ingång att berätta om vår politik, och vår politik när det kommer till asylsökandes boende är det som jag precis redogjorde för.

Vi tycker att det bästa nu vore att ge Migrationsverket i uppdrag att hitta boenden som är utspridda på många platser så att människor får de bästa möjligheterna att hitta jobb, så att barn får goda möjligheter att komma in på en skola där de snabbt kan lära sig svenska och så att människor inte passiviseras på stora anläggningar.

Om det är något som jag tycker skiljer Moderaterna och Tidöpartierna från oss i Miljöpartiet och Socialdemokraterna är det ambitionen att på riktigt motverka segregation.

I Tidöpartierna pratar man om att integrationen ska bli bättre, men sedan lägger man gång på gång fram förslag som slår sönder integrationen och försämrar möjligheten att integreras. Man lade till och med ned den myndighet som skulle jobba kunskapsinriktat för att motverka segregation. Det var bland det första man gjorde.

Herr talman! I dag debatterar vi ett lagförslag där regeringen vill ta bort möjligheten för asylsökande att få dagersättning om man själv väljer var man bor.

Dagersättningen uppgår till som mest 71 kronor om dagen, vilket är för lite för att leva på. 71 kronor om dagen räcker inte för att äta sig mätt, köpa SL-biljetter och mediciner, betala för läkarbesök och köpa vinterkläder. Det är någonting vi har diskuterat många gånger i den här kammaren.

När vi nu pratar om den här lagändringen är det viktigt att förstå att de flesta tror att den inte kommer att fungera. När den tidigare regeringen införde en liknande modell och sa att man inte ska kunna bosätta sig i vissa områden där det redan råder stort socialt utanförskap och få dagersättning om man är asylsökande eller flykting från Ukraina ledde det till att människor flyttade dit ändå, men blev fattigare. Det riskerar att bli effekten även av den här lagändringen.

Vi har hört två olika sätt att argumentera för att det skulle vara bra att ändra regelverket för var asylsökande får bo. Det ena går ut på att dagens system, där många asylsökande själva har valt att flytta till ett eget boende, har lett till att många har flyttat hem till släktingar. Man har flyttat till platser där man helt enkelt blir mer trångbodd, eller också har man flyttat nära många människor som man har kontakter med - till exempel för att man känner varandra från hemlandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny ordning för asylsökandes boende

Argumentet är att det här har bidragit till en ökad segregation och att segregationen kommer att minska om man i stället bestämmer att asylsökande ska bo på Migrationsverkets kollektiva boenden, alltså olika typer av förläggningar.

Det resonemanget haltar ju. Om man bestämmer att alla asylsökande ska bo på väldigt få platser kommer ju skolorna i dessa områden ofrånkomligen att få en hög andel barn som kommer från andra länder och ännu inte har lärt sig svenska. Det kommer också att leda till att det blir mycket svårare för vuxna att hitta jobb. Detta beror inte minst på att Migrationsverket ofta har boenden där det är som billigast att bo, det vill säga där ingen annan vill bo och ibland där ingen annan bor - alltså mitt ute i skogen, på olika campingar eller på lägergårdar.

Jag tror att vi måste komma bort från den här mentaliteten. Vi måste komma bort från att det antingen handlar om denna typ av kollektivboenden, där Migrationsverket hittar den billigaste lösningen, eller blir så att människor själva får lösa det hela på en bostadsmarknad som är jättesvår. Det är redan i dag jättesvårt för många barnfamiljer - för dem som inte har råd att köpa en egen bostadsrätt eller villa - att hitta tillräckligt stora lägenheter.

Jag tror att Migrationsverket måste jobba mer aktivt och hitta boenden på många olika platser. Myndigheten måste hitta riktiga lägenheter, speciellt för barnfamiljer och unga människor. Om du har flytt till Sverige på grund av att du har förföljts för din tro eller för din sexuella läggning ska du inte behöva dela rum med människor som är fördomsfulla just mot personer som du själv. Migrationsverket måste se till att människor får en egen trygg plats.

Det är därför vi i Miljöpartiet har lagt fram ett helt annat förslag, som vi på riktigt tror skulle leda till förbättringar såväl vad gäller segregationen som för asylsökandes trygghet här och nu och deras möjligheter att jobba och försörja sig.

Vi vet att man mår bättre om man får en meningsfull sysselsättning direkt när man kommer till ett nytt land. Det minskar risken för depression och andra utmaningar som gör att individen lider mer och får svårare att, efter en lång asylprocess, klara av svenska för invandrare eller att få ett jobb eller en utbildning.

Regeringens retorik har två olika spår, som jag sa tidigare. Det ena handlar om segregationen. Det andra blir väldigt tydligt när vi lyssnar på SD. Det handlar om att försämra de materiella villkoren, göra människor fattigare och göra livet sämre för människor som flyr till Sverige för att de inte ska vilja fly just hit.

Allt oftare hör vi att det pratas om människor som flyr som om de vore kriminella. Nu ska man få göra husrannsakan hos flyktingar för att kolla var de bor, så att de inte har valt att bo någon annanstans där de känner sig tryggare eller kan få jobb. Snart ska människor inte få åka vart de vill, utan de ska bara få vara i ett visst län.

Man ska inte få göra som en kvinna jag träffade, som flytt från Ukraina. Hennes mamma fick en lägenhet i Gävle, men själv bodde hon i Stockholm. Hon brukade ta tåget med sin femårige son och hälsa på mamman så ofta hon kunde. Sådana resor skulle bli kriminella med den politik som Sverigedemokraterna pratar om att regeringen vill införa. Som om asylsökande skulle hålla sig undan från den asylprövning de - många gånger med risk för sitt eget liv - har rest över halva jorden för att få! Det finns inget problem med att väldigt många som söker asyl i Sverige håller sig undan och gömmer sig från sina intervjuer hos Migrationsverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny ordning för asylsökandes boende

Den här retoriken handlar om att demonisera och kriminalisera några av samhällets mest utsatta, nämligen de människor som kommer hit och säger: Hej! Kan jag få skydd här? Kan jag få leva?

Herr talman! Från Miljöpartiets sida yrkar vi avslag på nästan allt i det här förslaget. Det finns dock en liten del som vi tycker att man måste jobba mer på. Det handlar om att få samhällsintroduktion från dag ett. Det är jätteviktigt att var och en känner till sina rättigheter. Vi vet att kvinnor som känner till sina rättigheter i större utsträckning kommer att kunna ta vara på dem. Samma sak gäller för barn. Samma sak gäller också för män, ungdomar och äldre. Samhällsintroduktion är jätteviktigt.

Jag yrkar därför bifall till reservation 2 i betänkandet. Jag hoppas att vi blir allt fler som tar som vår uppgift att sluta misstänkliggöra de mest utsatta i vårt samhälle och sluta tala om människor på flykt som om de ville komma hit för att begå brott. Den retoriken och det tankesättet genomsyrar tyvärr mycket av denna debatt, och jag beklagar det. Det är inte så vi bygger en stark gemenskap och tillit i vårt samhälle. Tvärtom polariserar det när grupper ställs mot grupper.

Herr talman! Det vore verkligen mycket bättre att förbättra Migrationsverkets boenden än att säga att alla som inte bor där ska bli fattigare, så varför gör Ingemar Kihlström inte det? Varför får vi inte förslag till riksdagen som handlar om hur regeringen ska förbättra Migrationsverkets boenden så att de blir tryggare för barn och personer som har konverterat eller är diskriminerade, till exempel på grund av att de är hbtqi-personer?

Man har två helt olika resonemang om varför det här lagförslaget är en bra idé. Ett är det som vi hörde från SD, och ett är det som Ingemar Kihlström talade om i talarstolen. Då talade Ingemar Kihlström om att det här ska minska segregationen, men när jag nu frågar - och ifrågasätter - hur det minskar segregationen att samla alla asylsökande på vissa förläggningar på ett fåtal platser väljer Ingemar Kihlström att i stället gå tillbaka till det resonemang som SD hade, nämligen att de inte ens ska komma in i samhället.

Jag tror att man kanske inte ens själv förstår att det här liksom är två oförenliga resonemang. Antingen vill man motverka segregationen, och då måste man föra en politik som gör att personer som kommer till Sverige som flyktingar snabbt ska få alla de verktyg de behöver för att integreras. De ska få språket från dag ett och möjlighet att jobba från dag ett i stället för att hamna i passivitet. Det är ofta fruktansvärt psykiskt nedbrytande att bara sitta sysslolös vecka efter vecka, månad efter månad, utan att veta när man får sitt beslut, utan att kunna göra någonting och utan att kunna jobba.

Herr talman! Ingemar Kihlström talar i sitt anförande om att motivet till att förbjuda asylsökande från att få dagersättning om de väljer att bo någon annanstans än på Migrationsverkets anläggningar är att det skulle förbättra situationen vad gäller segregationen i samhället. Jag måste säga att detta för mig inte ens är en logisk kullerbytta, utan det blir ett magplask.

Man säger att det är ett problem att det bor många nyanlända i samma områden och att de här människorna då inte får träffa tillräckligt många personer som till exempel pratar svenska som modersmål, eller vad det nu kan handla om. Man säger att man i stället löser det genom att koncentrera alla asylsökande till olika förläggningar som ska ligga på ett fåtal orter.

Men, Ingemar Kihlström, då kommer ju de här barnen att enbart bo med andra asylsökande. Skolorna i de här områdena kommer ju att ha en väldigt hög andel asylsökande barn i sina skolklasser.

Vore det inte bättre att ersätta det system vi har i dag med ett system där Migrationsverket jobbar aktivt med att hitta boenden som är utspridda på många olika platser - riktiga, bra boenden där barn inte lever i trångboddhet och där personer som kanske har flytt på grund av att de är homosexuella inte klumpas ihop i samma kollektiv med människor som de kanske är rädda för eller som i värsta fall utsätter dem för diskriminering och trakasserier?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny ordning för asylsökandes boende

Den lösning man nu presenterar kommer bara att leda till en sak, och det är att de som väljer eget boende blir fattigare och att de som inte gör det får en sämre chans att integreras.

Herr talman! En prövning tar normalt minst ett halvår och ofta upp till flera år. Barnen i en familj behöver såklart få sin rätt till skolgång tillgodosedd, och föräldrarna kanske har kvar släktingar i hemlandet och är väldigt oroliga för hur det är på den plats de flytt ifrån, där det kanske råder krig eller där det finns en regim som vill komma åt dem genom deras familjemedlemmar. Att de då - dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad - ska sitta sysslolösa på ett asylboende, där de kanske inte ens kan gå undan i ett eget rum, riskerar att kraftigt försämra deras psykiska hälsa. Det riskerar att försämra personernas möjligheter att sedan, när de väl får sitt asylbeslut, komma in i samhället och skaffa sig det där jobbet som vi vet är så viktigt för att de ska vara en del av samhället och för att barnen inte ska växa upp i fattigdom här.

Att som asylsökande sitta sysslolös är en fruktansvärd situation. När jag besökte Polen precis efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina träffade jag många som hade flytt. I vissa fall hade de kommit till Polen bara några dagar tidigare. Men alla sa: Jag vill få ett jobb! Det kan vara vad som helst - jag var läkare hemma, men jag vill få ett jobb, vilket som helst! Att bara sitta sysslolös och följa det som händer på hemmaplan tar kål på mig!

Man vill bidra och bli en del av samhället. Även om det bara är under en kort tid och man får ett avslagsbeslut är det bättre att man faktiskt får den möjligheten.

Herr talman! Jag tycker nog att det när vi just hörde Nima Gholam Ali Pour tala blev ganska tydligt att ambitionen med detta förslag, i alla fall från Sverigedemokraternas sida, inte är att bryta segregationen eller göra livet bättre för människor som lever i trångboddhet. Det var väldigt tydligt att det för SD handlar om att göra livet sämre för människor som har kommit till Sverige på flykt från krig och förtryck. Denna dubbelhet i kommunikationen tycker jag har präglat väldigt mycket av diskussionen om hur asylsökande ska bo i Sverige den första tiden.

Vi i Miljöpartiet vill ge människor som får asyl i Sverige de bästa möjliga förutsättningarna att bli en del av vårt land. Därför har vi jobbat för att vi ska ha mer samhällsintroduktion, svenska från dag ett, för dem som väntar i asylprocessen. Vi vet att denna väntan ibland har blivit olagligt lång - över ett år och ibland väsentligt längre än så. Detta kanske är det enda som vi och Sverigedemokraterna ser likadant på i migrationspolitiken: att det är viktigt att det går fort.

Men under asylprocessen vill vi i Miljöpartiet att människor ska komma i arbete och försörja sig själva - om de vill och har möjlighet att få ett jobb. Det är det bästa för Sverige och de människor som kommer hit.

Herr talman! Alla regeringsfrågor hänvisas till repliker på mina anföranden.

Nu tänkte jag tala om frågan om asylsökandes boende. Hur organiserar vi asylsökandes boende på bästa möjliga sätt för att motverka segregation?

Vi har ett förslag som går i en annan riktning än regeringens och som adresserar de utmaningar som vi har haft i dag när asylsökande inte har fått hjälp att hitta boenden på andra platser än till exempel där de redan känner människor och kanske redan har släktingar.

Det handlar om vad Migrationsverket ska göra i stället för att bygga stora läger där alla ska bo eller att bara säga: Lös det själv! Det har varit fallet i stor utsträckning, om vi i dag ska förenkla det.

Man skulle i stället kunna arbeta aktivt med att strategiskt ha lägenheter - riktiga, bra lägenheter att bo i för barnfamiljer - i olika områden så att det inte blir väldigt många koncentrerade på en plats utan utspritt. Då tror jag att vi skulle ge familjerna den bästa möjligheten att komma in i samhället.

Jag är själv uppvuxen i ett bostadsområde dit det flyttade en bosnisk flyktingfamilj på 90-talet. Alla vi som bodde där blev en del av att integreras tillsammans just för att vi var många som kunde hjälpa till. Min mamma skötte läxläsningen. Den bosniska pappan hjälpte min mormor med hennes onda rygg. Vi hittade en gemenskap tillsammans.

Jag tror att en aktiv politik för att asylsökande ska kunna få bo i många olika områden skulle motverka segregationen bättre än er koncentrationspolitik där alla ska vara på en plats.

Herr talman! Att bryta segregationen är en central utmaning för Sverige. Under väldigt många år har diskussionen om hur vi kan få en mer blandad sammansättning i våra bostadsområden kretsat kring frågan om asylsökandes boende.

Det finns en föreställning om att om asylsökande bor hos Migrationsverket den första tiden kommer segregationen att minska. Jag tror att man måste ha mer aktiv politik mot segregation än så om man menar allvar. Jag är övertygad om att ekonomiska frågor, möjligheten att få ett arbete och möjligheten att få en bostad på samma plats, är nyckelfaktorerna.

Att tro att om vi koncentrerar alla asylsökande till trånga boenden löser det problemen med segregation är otroligt kortsynt. Vad händer den dagen som människor har fått sitt uppehållstillstånd och ska flytta från Migrationsverkets boenden? Vad händer då?

Då har vi fortfarande lika stor bostadsbrist för människor som inte har möjlighet att köpa en bostadsrätt. Då har vi fortfarande lika hög arbetslöshet på de platser där människor i dag kanske över huvud taget har möjlighet att skaffa tak över huvudet.

Regeringen behöver en aktiv bostadspolitik om man menar allvar med att bryta boendesegregationen.

Fru talman! Det är vår skyldighet att agera. Vi har inte tid att vänta på en saktfärdig regering. De orden, som Maria Malmer Stenergard uttalade 2021, är fortfarande i dag aktuella. Regeringen har haft två och ett halvt år på sig att agera, och ännu är det enda konkreta vi har hört myndighetsdialoger.

Nästa gång som någon av de individer som just nu lever i livsfara i Afghanistan hör av sig till mig är det detta jag får säga. Vår regering håller myndighetsdialoger. De pratar med varandra om vad de kanske, möjligen skulle kunna göra. Samtidigt fortsätter andra länder att evakuera sina tidigare medarbetare.

Så länge andra länder som är våra allierade arbetar med detta på plats tror jag att det är mindre svårt för Sverige att haka på och göra detsamma. Om vi väntar tills de är färdiga tror jag att fönstret kommer att bli ännu smalare. Det kommer då att bli ännu mer komplext att agera.

Jag vill verkligen uppmana Pål Jonson och regeringen att gå från dialog till beslut. Vi har tidigare konstaterat att det saknas politiskt motstånd i den här frågan. Jag är övertygad om att svenska folket skulle hålla med om att Sverige ska ta ansvar för dem som har riskerat sina liv för att sida vid sida med svenska trupper motarbeta talibanerna i Afghanistan.

Fru talman! Då undrar jag vad det här arbetet består i, för myndighetsdialoger räckte inte 2013 eller 2021. Det krävdes också särskilda regeringsbeslut. Jag är krass. Med tanke på att vi ännu inte har sett något resultat av myndighetsdialoger är jag ganska övertygad om att det inte kommer att räcka.

Klockan tickar. De här människornas liv pågår. De är i en fruktansvärd situation, och de riskerar att förföljas, torteras och i värsta fall dödas. Det är alltså angeläget att agera. Pål Jonson säger att man agerar och nämner, konkret, myndighetsdialoger. Jag tror att vi behöver beslut så att till exempel Utrikesdepartementet eller Försvarsmakten kan göra en framställan för de här personerna till Migrationsverket så att de kan bli bedömda för vidarebosättning.

Andra länder har inte heller ambassader i Afghanistan och lyckas ändå hjälpa sina tidigare medarbetare ut ur Afghanistan, inte minst till Pakistan, och hitta lösningar.

Självklart är det resultat som räknas. Det är det vi är ute efter. Jag är övertygad om att det går att få resultat. Jag tror att man snarare än att titta på 2013 ska titta på hur de länder som faktiskt lyckas nu arbetar. Det finns strukturer på plats som Sverige troligtvis skulle kunna haka på. Det är trots allt våra allierade som opererar där och som har kontakter och löser situationen för dem som har arbetat för deras länder.

Det är absolut komplext, men det är inte en ursäkt för att inte agera, inte göra det som andra länder lyckas med eller inte åtminstone försöka.

Det finns en lista. År 2021 försåg Försvarsmakten UD med en lista med namn på lokalanställda. Veteraner har använt den för att de ska kunna fortsätta att hålla koll på sina tidigare kollegor. Det är alltså inte komplext i den meningen att det inte skulle finnas människor som vet vilka dessa personer är.

Säkerhetsbedömningar ska självklart göras också i dessa fall, precis som annars. Det är mycket möjligt att åstadkomma det. Men man måste säkerställa att de här människorna till att börja med kan få en framställan för vidarebosättning, så att Migrationsverket kan fatta beslut om att de ska kunna utredas för att få skydd i Sverige. Man ska också hjälpa personer att ta sig ut ur Afghanistan. Om de inte har pengar till att betala för visum kan man diskutera med grannländernas myndigheter om lösningar på det. Det har funkat för andra länder. Eller så kan man faktiskt bistå ekonomiskt.

Jag noterade att Pål Jonson i svaret sa att man såklart inte kan ägna sig åt ministerstyre. Jag hoppas att jag ska tolka det som att det kan finnas vissa enskilda individer som av olika skäl inte skulle kunna omfattas. Men jag vill påminna om vad Pål Jonsons kollega - numera utrikesminister - Maria Malmer Stenergard sa 2001, när det begav sig. När regeringen den gången sa att det kunde vara ministerstyre sa hon: Det kan man. Det är bara en riktigt dålig bortförklaring. Man har gjort det förut.

Jag hoppas att Pål Jonson inte avhåller sig från att agera för att han tror att det skulle utgöra ministerstyre i sig.

Fru talman! Jag vill tacka Pål Jonson för att han ger uttryck för att regeringen fortsatt har ambitionen att vidarebosätta de tolkar med flera som arbetade för de svenska styrkorna under början av 2000-talet.

Sverige hade under åren 2001-2014 trupper inom ramen för Isaf och under åren 2014-2021 inom ramen för Resolute Support Mission. För att kunna genomföra sitt uppdrag var man beroende av lokalanställd personal för tolkning och också för andra arbetsuppgifter. De personer som arbetade för utländska styrkor i Afghanistan har sedan dess förföljts av talibanerna. Många har betraktats som förrädare - de var ju trots allt extremt nära medarbetare till eller del av den styrka som bekämpade talibanerna.

Andra länder fortsätter här och nu att bistå dem som jobbade för deras styrkor i Afghanistan, så att de kan komma till länderna i fråga. USA, Storbritannien med flera fortsätter alltså med detta.

Sverige har i två omgångar vidarebosatt medarbetare till de svenska styrkorna och gett dem möjlighet att få skydd i Sverige. Det var först 2014 och sedan 2021, i anslutning till att talibanerna tog tillbaka makten i Afghanistan. Alla kom inte med; det var väldigt svårt. Tiden rann ut. Det är dock väl utrett vilka de individer är som har jobbat för de svenska styrkorna.

Det man behöver göra för att de kvarvarande personerna ska få en riktig möjlighet att få skydd och komma ut ur Afghanistan är att fatta ett beslut som ger en myndighet möjlighet att framställa dessa individer utan att de har fått lämna Afghanistan eller ger dem en reell möjlighet att ta sig till ett annat land. Det kan regeringen göra. Det har regeringar av olika färg gjort vid de två tillfällen som jag nämnde tidigare. Man har fattat särskilda beslut. Det är detta jag vill att regeringen ska göra nu.

Jag har själv blivit kontaktad av personer som befinner sig i den här situationen. Det handlar om personer som har jobbat med svenska styrkor och lever gömda och försöker ta sig ut ur Afghanistan. Jag har pratat med anhöriga till svenska soldater som har jobbat som nära kollegor till människor som nu flyttar från by till by med sin familj. De flyttar med sina barn, som inte kan gå i skolan normalt därför att de måste hålla sig gömda. De kan inte stanna för länge på samma plats av risk för att bli upptäckta. Det är en fruktansvärd situation, och Försvarsmaktens anställda är ju trots allt tränade i att inte lämna någon kvar.

Det behövs en permanent lösning för den här typen av situationer, så att det inte ska hända igen när en makt som talibanerna tar över efter att vi har haft trupp på en plats. Men här och nu måste vi hjälpa dem som blev kvar.

Fru talman! Jag vill egentligen inte förlänga debatten, men har man lovat något ska man ju hålla det. Jag lovade att om Johan Forssell svarade på mina frågor skulle jag svara på hans. Eftersom jag inte hade någon replik kvar fick det bli ett anförande, men jag ska hålla det kort eftersom timmen är sen.

När den rödgröna sidan vinner valet 2026 kommer vi att förhandla och komma fram till en gemensam politik på alla områden, inklusive i migrationspolitiken. I den förhandlingen kommer Miljöpartiet, precis som vi har gjort tidigare, att slåss för asylrätten, för stärkt rättssäkerhet, för rätt för svårt sjuka barn att få stanna om de inte kan få vård i sitt hemland, för rätt till familjeåterförening, för en stärkt integration, för ett systematiskt arbete mot segregation och för att säkerställa att alla människor känner sig välkomna i Sverige. Ingen ska utsättas för till exempel diskriminering eller rasprofilering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Man ska känna sig stolt när man går till jobbet, oavsett om man är född i Sverige eller någon annanstans.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 december.)

Fru talman! Det den här debatten mest har handlat om är om regeringsfrågan efter 2026. Jag lovar att även om det här är en debatt om utgiftsområde 8 Migration i statens budget kommer jag att begära ordet och svara på den frågan om Johan Forssell svarar på mina två frågor som jag ställde i min första replik.

Kommer statsrådet att ge Migrationsverket ett uppdrag i regleringsbrevet att återrapportera vad myndigheten gör för att se till att ärendehandläggningen är enhetlig och rättssäker i enlighet med rekommendationerna från Statskontorets rapport Många öar små? Där visar man att enhetligheten brister och att styrningen från centralt håll är för svag när det gäller till exempel rättsliga ställningstaganden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Den andra frågan handlar om att Sverige vid ett flertal tillfällen - jag känner till fyra tillfällen - på kort tid har blivit fällt av FN för att personer, trots att de har gått igenom bedömning hos både Migrationsverket och migrationsdomstolarna i enlighet med alla de rättssäkerhetsgarantier som finns i systemet, ändå har fått beslut som strider mot tortyrförbudet. Är det enligt statsrådet ett problem? Kommer statsrådet att vidta åtgärder för att säkerställa att Sverige aldrig utvisar människor till tortyr, förföljelse och död?

Fru talman! Rättssäkerhet har varit ett tema i flera anföranden. Jag har lyft det med riksdagsledamoten från Moderaterna innan Johan Forssell anlände, och jag tänkte ställa några väldigt konkreta frågor till migrationsministern.

Nyligen presenterade Statskontoret sin rapport Många öar små, som visar att enhetligheten i Migrationsverkets bedömningar brister. Statskontoret föreslår att regeringen ska ge Migrationsverket i uppdrag att återrapportera vad myndigheten gör för att se till att ärendehandläggningen är enhetlig och rättssäker.

Vi i socialförsäkringsutskottet har träffat generaldirektören för Migrationsverket, som har välkomnat den här rapporten. Jag vill fråga migrationsministern om han avser att i regleringsbrevet ge ett sådant uppdrag som Statskontoret föreslår och som generaldirektören framstod som väldigt positiv till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Jag vill också fråga migrationsministern hur han ser på att Sverige vid ett flertal tillfällen har fällts av FN för brott mot tortyrförbudet för att personer har utvisats trots att de riskerade förföljelse. Bland annat har det handlat om kristna konvertiter som har utvisats till talibanernas Afghanistan. Anser migrationsministern att det finns ett rättssäkerhetsproblem när Sverige fälls av FN för brott mot tortyrförbudet när det kommer till asylärenden?

Fru talman! Nej, det är vi inte för. Jag pratar om att FN har fällt Sverige för att i ett flertal fall ha utvisat personer som borde ha fått skydd. De har fått prövning i Migrationsverket och domstol och ändå blivit utvisade trots att de borde ha fått skydd. Fallet med den afghanska konvertiten är ett riktigt fall, där FN har sagt att Sverige har gjort fel. Och det finns fler fall. Om man tycker att det är viktigt att de som har skyddsskäl får skydd bör man bli oroad när FN:s MR-kommitté säger att Sverige bryter mot tortyrförbudet.

Jag är orolig, för jag tycker att regeringen borde uppmärksamma detta och prioritera rättssäkerheten genom att ge uppdrag till Migrationsverket att säkerställa att man aldrig utvisar någon till förföljelse eller förtryck. Särskilt fokus behöver sättas på konvertiter, ateister, hbtq-personer och andra sårbara grupper. De stereotypa bedömningar RFSL har hittat i Migrationsverkets utredningar, där man exempelvis slår ned på att människor inte tycker tillräckligt illa om sig själva, inte skäms och inte känner avsky för att de har en homosexuell läggning, måste bara bort.

Fru talman! Om Viktor Wärnick var homosexuell från Uganda och sökte asyl i Sverige och fick avslag, kanske med motiveringen att han inte kände tillräcklig avsky för sig själv eller inte kunde beskriva sin tankeprocess när han insåg att han var homosexuell tillräckligt väl, skulle han då välja att resa till Uganda och riskera förföljelse och i värsta fall dödsstraff, eller skulle han välja att stanna kvar i skuggsamhället? Om Viktor Wärnick var kristen konvertit med rötter i Afghanistan, skulle han då resa tillbaka till Afghanistan med halsduken över tatueringen på halsen och riskera att bli mördad, eller skulle han välja ett liv i skuggsamhället? Även om jag vet hur svårt det är för papperslösa att leva i Sverige kan jag ändå förstå de val dessa människor gör.

Det är för att vi ser att alla nej inte är rätt som vi säger att rättssäkerheten måste prioriteras. Asylrätten är grunden, och kärnan i den är att människor som riskerar att förföljas, torteras eller dödas inte ska utvisas. Det är centralt att detta inte blir fel, och därför väljer vi att prioritera resurserna i en begränsad budget till det som är viktigast på migrationsområdet.