Ciczie Weidby

Fru talman! Logiken haltar otroligt mycket. Å ena sidan måste man se till att det inte finns för mycket lagar och regler så att man inte slår ut de små företagen. Å andra sidan måste man få knäcka några ägg och tillåta oseriösa aktörer. Jag får inte alls ihop det.

Seriösa företagare som gör saker och ting rätt skadas ju av en osund konkurrens när vi tillåter andra företag att upphandla på ett helt annat sätt utan att kolla upp vilka underleverantörer som finns. Det rimliga vore väl att Moderaterna, som värnar konkurrens och företag, såg till att samma regler gällde för alla så att det faktiskt blir sund konkurrens.

När Merit Frost Lindberg och jag sedan åker runt på våra företagsbesök kommer vi att få höra: Varför ska jag göra rätt? Varför ska jag göra de här sakerna när någon annan i ett annat led inte behöver göra dem utan kan lägga underbud för att vinna upphandlingar och anställa människor, som då också far illa, i sin verksamhet?

Logiken haltar alltså ganska mycket hos Moderaterna. Det tycker jag är anmärkningsvärt med tanke på att det är de som säger sig värna företagen. Jag menar att det är Vänsterpartiet som värnar företagsamheten och vill se till att det råder hyggliga villkor och sund konkurrens. Ingen ska kunna fuska. Alla ska kunna göra rätt. Det är då vi får ett bra klimat. Det är också då vi bygger Sverige starkt med trygga arbetstagare.

Fru talman! Tack så jättemycket, Merit Frost Lindberg, för inbjudan! Självklart följer jag med på ett företagsbesök. Jag gör faktiskt sådana ganska ofta i mitt hemlän.

Det är precis som Merit Frost Lindberg säger: De flesta företagare är hyggliga och bra människor som startar ett företag för att de har en idé och så vidare. Jag tycker nog att ledamoten försöker läsa in saker både hos mig och hos Socialdemokraterna som handlar om att vi skulle utmåla alla företag som skurkar och oseriösa. Det är det aldrig någon som har gjort.

Däremot menar vi att det måste vara ordning och reda och att denna ordning och reda ska råda också på arbetsmarknaden. Vi vill få bort de oseriösa aktörerna.

Något som Moderaterna är väldigt noga med är ju att det ska finnas tydliga regelverk och även konsekvenser när man bryter mot reglerna. Det är nämligen otroligt viktigt hur vi använder våra gemensamma skattepengar. De kan inte gå till oseriösa företag som dumpar lönerna på arbetsmarknaden.

Jag hörde tidigare Merit Frost Lindberg säga att Vänstern håller på med en massa politiska och ideologiska inspel i detta. Då blir frågan tillbaka: Är det inte precis det som Moderaterna också gör? Moderaterna drivs väl också av en ideologi där man ska utmåla Vänstern på ett visst sätt och alltid vill ta bort så mycket regleringar och lagar som möjligt för alla företag, alldeles oavsett om de är seriösa eller inte?

Fru talman! Inom bygg- och anläggningsbranschen ser vi hur långa och komplicerade kedjor av underentreprenörer skapar stora problem. Brister i arbetsmiljö, dumpning av löner och otrygga arbetsvillkor är vanligt förekommande, särskilt längre ned i kedjorna. Det är inte värdigt ett land som säger sig stå upp för sjysta villkor och trygghet i arbetslivet.

För att råda bot på detta infördes ett huvudentreprenörsansvar i Byggnads kollektivavtal 2014. Från och med den 1 januari 2015 är huvudentreprenören ansvarig för att regler och avtal följs, även av underentreprenörer. Lagen om entreprenörsansvar för lönefordringar trädde i kraft 2019. Det innebär att arbetstagare som inte får sin lön kan vända sig till andra aktörer i entreprenadkedjan för att få betalt.

En statlig utredning har nu utvärderat lagen. Den slår fast att lagen är ett effektivt verktyg men föreslår ändå inte att den ska utvidgas till andra branscher. Vänsterpartiet delar inte den slutsatsen. Vi står bakom LO:s uppfattning: Entreprenörsansvaret bör gälla på hela arbetsmarknaden. I alla branscher med långa kedjor av underentreprenörer skapas utrymme för fusk och utnyttjande. De branscher som inte har dessa problem påverkas inte, men för alla andra skulle detta innebära en enorm skillnad.

Fru talman! Vi ser hur nuvarande lagstiftning försvårar fackets möjligheter att utöva kontroll. I dag kan inte lokala fackligt förtroendevalda begära ut listor över vilka underentreprenörer som är verksamma på en arbetsplats. Det försvårar det fackliga arbetet just där det är som mest angeläget.

Det är dags att se över både förtroendemannalagen och lagen om entreprenörsansvar för lönefordringar så att de lokala fackliga företrädarna ges de verktyg som de behöver.

Fru talman! Varje år upphandlar det offentliga varor och tjänster till ett värde av över 800 miljarder kronor. Det är fortfarande ofta lägsta pris som får styra, med dumpade löner och arbetsvillkor som följd. Detta är en grogrund för och har lett till att kriminella gäng och andra nätverk har kunnat vinna kontrakt inom vår välfärd.

Det är såklart fullständigt oacceptabelt. Skattemedel ska inte gå till företag som fuskar. Arbetstagare inom offentligt finansierade verksamheter ska ha rätt till kollektivavtalsenliga villkor, och kriminella aktörer ska givetvis hållas borta.

Vänsterpartiet vill därför se att lagen om offentlig upphandling ändras så att krav på skäliga arbetsvillkor kan ställas i alla upphandlingar, oavsett belopp. Krav ska kunna ställas även på pensioner, försäkringar och andra rättigheter.

Fru talman! Vänsterpartiet föreslår också att man i offentlig upphandling som huvudregel endast tillåter maximalt två led av underentreprenörer – detta för att underlätta kontroll och motverka fusk. Vi vill också införa krav på att anbudsgivare redovisar både personalstyrka och lönenivåer.

Fackförbunden är oftast de som har den absolut bästa kollen på branschen. Därför bör upphandlande myndigheter ha dialog med relevanta fack innan en upphandling genomförs. Det är ett enkelt och effektivt sätt att sålla bort oseriösa aktörer.

Fru talman! Det behövs en nationell samordning – ett system där alla upphandlande myndigheter deltar och där oseriösa företag kan listas så att de inte, som nu, kan gå från kommun till kommun och fortsätta sin verksamhet.

Upphandlingen ska också användas för att skapa framtidstro. Vänsterpartiet stöder Byggnads förslag att införa lärlingsklausuler i upphandlingar. Det råder brist på lärlingsplatser, och det är i våra gemensamt finansierade projekt vi kan ställa krav på att ungdomar ska få en chans att komma in i yrket.

Fru talman! Sverige har påbörjat viktiga reformer för ordning och reda på arbetsmarknaden, men mycket återstår. Vi måste också driva på förändringar på EU-nivå. Som vi har hört tidigare här i debatten hindrar EU:s upphandlingsdirektiv i dag Sverige från att ställa vissa krav. Det måste förändras.

Vänsterpartiet vill se ett arbetsliv där ingen utnyttjas, där våra skattemedel går till de seriösa företagen och där arbetstagare har trygghet, sjysta villkor och en framtidstro.

Jag yrkar bifall till reservation 13.

Fru talman! Det är inte vilda västern, säger ledamoten, men det är ju precis vad det är. Det är fullständigt okontrollerat vilka som tvingas in i egenföretagande. De har olika anställningsbolag som arbetsgivare, de vet inte någonting och de tvingas in i att vara egenföretagare – ibland med Fskatt men väldigt ofta inte. Andra blir av med sitt jobb där de hade en fast anställning men hyrs i stället in som egenanställda. Vilda västern är dessvärre precis vad det är.

Boriana Åberg gillar lag och ordning, och – hör och häpna – det gör den här klasskampsretorikern också. Det är just därför jag säger att vi måste styra upp det här systemet. Vänsterpartiet värnar också om seriösa företagare. Det blir ju en osund konkurrens för alla de företagare som faktiskt gör rätt och riktigt för sig. De som ser och förstår att det kanske är rimligt att den här itkonsulten, till exempel, som bara har mig som uppdragsgivare är anställd hos mig i stället för att ha det på det här sättet. De ska se till att allting går rätt och riktigt till så att den som utför arbetet har alla sociala rättigheter. För att motverka den vilda västern vi nu har måste vi styra upp i det här systemet – för samhället och för alla människor, för lag och ordning och för rättvisa för företag och för människor. Detta är precis vad Vänsterpartiet föreslår i sina motioner.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Åberg, för jag hoppades verkligen att Boriana Åberg skulle ta replik på mig. Det är lite av en tradition vi har när jag gör mitt årliga inhopp i skatteutskottet.

Jag tycker att det är väldigt intressant att det, när det gäller vissa personer och företeelser, är jätteviktigt att reglera, strama upp, kasta ut och stämpla. Men så hittar man en liten grupp med några konsulter som möjligen skulle kunna hamna lite i kläm för att de som itkonsulter bara har en enda uppdragsgivare. Då är det viktigare – nota bene, det här är också en ideologisk debatt – för Moderaterna att ha ett uppluckrat system som öppnar för att väldigt många människor hamnar i kläm, bara för att det finns 50 itkonsulter i landet som eventuellt har en enda uppdragsgivare.

Det, mina åhörare, är verkligen en intressant och viktig ideologisk skiljelinje. Boriana Åberg använde lätt tio minuter åt att berätta för oss vilket stort problem det är med människor som vallfärdar till Sverige för att folkbokföra sig här enkom för att bedriva kriminell verksamhet. Vi måste därför vidta så väldigt många olika åtgärder för att komma åt detta gigantiska problem. Men det är inte viktigt för Moderaterna att det hela tiden cyklar och kör runt människor i Stockholms stad som inte på något sätt har några rättigheter eller skyldigheter och som tvingas in i egenanställningar.

Herr talman! F-skattesystemet är en väldigt viktig del av det svenska näringslivet, men den utformning som det nu har leder dessvärre till missbruk och till en urholkning av arbetstagarbegreppet. Vi ser hur arbetsköpare kringgår sina skyldigheter genom att tvinga anställda att bli egenföretagare. De gör det inte för att främja entreprenörskap utan bara för att sänka sina egna kostnader. Det här är särskilt tydligt inom bygg- och transportsektorn men även i branscher som handlar om personlig assistans och städning.

Herr talman! Det var den borgerliga regeringen 2009 som luckrade upp reglerna och möjliggjorde att en person kunde få F-skatt med bara en endaste uppdragsgivare, även när det faktiskt var den tidigare arbetsgivaren.

Vad är då konsekvenserna av detta? Jo, arbetsrätten försvagas, arbetstagarnas ställning försvagas och seriösa företag får väldigt svårt att konkurrera med dem som utnyttjar systemet.

Utredningen om F-skattesystemet har faktiskt visat att missbruk förekommer. Det är hög tid att ta krafttag mot detta. Vänsterpartiet menar att det krävs mer långtgående åtgärder för att säkerställa ordning och reda på arbetsmarknaden. Därför föreslår vi tre tydliga förändringar.

För det första: För att man ska beviljas F-skatt måste det krävas mer än en uppdragsgivare. Det skulle såklart minska risken för falskt egenföretagande och säkerställa att den som driver företag verkligen är företagare, inte en anställd som har tvingats in i en osäker tillvaro utan anställningstrygghet. I undantagsfall ska man genom en lokal överenskommelse mellan arbetsgivare och fack kunna tillåta undantag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande, folkbokföring och tull

För det andra: Vi vill införa en tidsbegränsad F-skatt. I dag gäller Fskatt tills vidare, vilket gör att det är väldigt svårt att kontrollera och stävja missbruk. Ett tidsbegränsat godkännande skulle innebära att endast seriösa företagare fortsatt har möjlighet att verka med F-skatt. Det skulle minska risken för svartarbete och oseriös verksamhet. Dessutom bör det införas en skärpt kontroll, där Skatteverket regelbundet granskar och följer upp om F-skatten används på rätt sätt.

För det tredje, herr talman: Vi vill stärka reglerna inom rotavdragssystemet. I dag krävs F-skatt för företag som utför rotarbeten men inte för underentreprenörerna. Det öppnar givetvis för missbruk och skattefusk. Därför menar vi att även underentreprenörer ska omfattas av kravet på Fskatt för att ett rotavdrag ska kunna beviljas. Dessutom bör de företag som ansöker om rotavdrag rapportera vilka som faktiskt utför arbetet – detta för att motverka svart arbetskraft. Det här är en fråga om rättvisa och konkurrens på lika villkor.

Herr talman! Ett annat område där vi ser väldigt stora problem gäller plattformssektorn och egenanställningsföretagen. Många som arbetar för plattformsföretag saknar godkännande för F-skatt men utför arbete under anställningslika förhållanden. Plattformsföretagen tar inget arbetsgivaransvar, och egenanställningsföretagen fungerar i praktiken som något slags arbetsgivarmålvakter. Det är såklart inte acceptabelt.

Vi menar att F-skatt ska vara ett krav för egenanställning. Ingen ska kunna arbeta under sådana här förhållanden utan att uppfylla kraven för att faktiskt vara egenföretagare enligt Skatteverkets regler.

Herr talman! Vi ser också en utveckling där stora bolag systematiskt pressar priserna genom att anlita så kallade egenanställda som egentligen borde betraktas som anställda. Det skapar en osund arbetsmarknad där arbetstagare förlorar rätten till sjuklön, semester och andra grundläggande arbetsrättsliga skydd. Därför måste vi skärpa gränsdragningen mellan företagare och arbetstagare för att säkerställa att ingen ofrivilligt hamnar i en gråzon där man inte har något socialt skyddsnät.

Herr talman! Vi måste ju se och prata om vad de långsiktiga konsekvenserna är och har blivit av den här utvecklingen. När fler och fler arbetstagare tvingas bli egenföretagare minskar ju också skatteintäkterna till välfärden. Arbetsgivaravgifter uteblir, sjukpenninggrundande inkomst urholkas och pensionerna påverkas verkligen negativt.

Den här utvecklingen slår såklart hårdast mot dem som redan är utsatta på arbetsmarknaden. Det är enligt mig och Vänsterpartiet helt orimligt att låta företag dumpa kostnader på samhället genom att systematiskt kringgå anställningsansvaret. Vänsterpartiet menar att Sverige ska ha en arbetsmarknad där företag konkurrerar med innovation och kvalitet, inte genom att försämra arbetsvillkoren och skyffla över kostnader på individen och samhället.

Om man tittar på våra nordiska grannländer, som ju har en striktare reglering av sina Fskattesystem, ser man att detta inte har hämmat deras företagsklimat. Det har tvärtom skapat en rättvisare och stabilare arbetsmarknad.

Vänsterpartiet vill ha en arbetsmarknad som är trygg och rättvis. Vi måste reformera Fskattesystemet för att motverka fusk, stärka arbetstagarbegreppet och skydda seriösa företagare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande, folkbokföring och tull

Jag yrkar bifall till reservation 4.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Förra måndagen meddelade hamnarbetsgivarna att en facklig företrädare från Hamnarbetarförbundet varslats om uppsägning och polisanmälts för brott mot säkerhetsskyddslagen, efter att facket hade varslat om blockad av krigsmateriel till Israel.

Facket ser det som en rätt att stå upp för folkrätten och kritisera Israels krigsbrott och misstänkta folkmord. Arbetsdomstolen gav beskedet att Hamnarbetarförbundet hade rätt att agera med svensk arbetsrätt, Justitiekanslern beslutade att inte inleda förundersökning och polisen bekräftade att alla polisanmälningar är avskrivna.

Därför blir min fråga till arbetsmarknadsministern: Vad anser ministern om att svenska arbetsgivarorganisationer varken väntar in eller respekterar våra rättsliga instanser utan helt på eget bevåg agerar så här emot fackliga företrädare?

Fru talman! Jag hakar i det sista som Paulina Brandberg sa om pengar till rättsväsendet. Jag tror också att det är jättebra. Människor måste ställas till svars för att de utnyttjar personer. Men jag tror att regeringen då också måste adressera det utåt. Det enda som adresseras nu, kring var någonstans det ska skipas rättvisa och vilka som ska ställas till svars, är helt andra områden. Det vore jättebra ifall statsrådet eller regeringen faktiskt sa: Nu måste vi också ta stora tag när det gäller dem som lurar och utnyttjar personer på arbetsmarknaden.

Jag är ingen vän av ordet skuggsamhälle. Det syftar väldigt ofta på några människor som lever i skuggan - och det är alltid de som blir utnyttjade - och att det är dessa, de som blir utnyttjade, som på något sätt har skulden för det här och inte de som faktiskt utnyttjar dem.

Det här är kriminalitet, precis som Paulina Brandberg sa. Det ska vara myndighetssamverkan - absolut, alla dagar i veckan. Men det handlar också om att man verkligen adresserar detta och tydligt säger: Det här är inte okej. Vi måste ha ordning och reda. Det måste också vara ordning och reda när det gäller plattformsekonomin. Det handlar inte alltid om precis den formen, utan det är hur man rundar systemet och lurar människor att leva som något slags working poor som är det stora problemet. Detta hoppas jag att också Paulina Brandberg tycker är viktigt.

Fru talman! Tack, Paulina Brandberg!

Jag menar aldrig, och kommer aldrig någonsin att mena, att Paulina Brandberg inte skulle tycka att det är fel att utnyttja människor i det som vi har valt att kalla för skuggsamhället. Men däremot menar jag att politiken är den som antingen skapar eller tar bort ett skuggsamhälle.

Att människor hamnar i skuggan och att de dras undan i skuggan beror på flera olika saker. Människor kommer givetvis till Sverige av en massa olika anledningar. Väldigt ofta är det av precis samma anledning som Karl Oskar och Kristina, och en jättestor del av Sveriges befolkning, tog sitt pick och pack och flyttade till Amerika. De var fattiga, och det gick inte att försörja sig.

Vi har hela kontinenter där arbetslösheten är så enorm att det enda man kan göra är att åtminstone försöka flytta sig någon annanstans, även om man till och med i det landet tjänar väldigt lite pengar.

Det är klart att det är skevt över hela världen. Men att de kommer just till Sverige och gör detta är för att man möjliggör det. Det ska man komma ihåg.

Det har alltid funnits fusk och så vidare, och de som har utnyttjat arbetskraft. Men med plattformsekonomin är det ingen ordning och reda. Vi är på svensk arbetsmarknad lite vana vid att någon är anställd och att någon betalar ut lönen. Mellanhanden, plattformen, gör att man inte riktigt vet vem uppdragsgivaren är. Är det den som beställer hem maten som har ansvaret och är arbetsgivare, uppdragsgivare och så vidare? Det är alla dessa begrepp som gör att det alltid är lätt att runda det här. Så kan vi inte ha det. Vi måste veta vem som anställer och vem som arbetar.

Tiptapp, som jag nu tog upp, är bara en av alla. Statsrådet har säkert läst mycket om Uber, som är en väldigt stor aktör över hela världen. Människor skuldsätter sig, eftersom de själva står för bil och så vidare. Och de får jobba otroligt mycket för att få väldigt lite pengar.

Fru talman! Jag vill inte bara höra från statsrådet vilka utredningar man inväntar. Jag skulle verkligen också vilja höra hur hon ser på att arbetsmarknaden har gått från lite mer ordning och reda - där vi vet vem som gör vad - till en flytande marknad där människor helt enkelt kan utnyttjas och där vi som konsumenter betalar mindre och mindre för alla tjänster i stället för att betala vad det kostar.

Fru talman! Jag skulle vilja höra Paulina Brandberg nämna något slags åtgärd man skulle kunna tänka sig, och jag skulle vilja veta vad hon tycker om att arbetsmarknaden blir mer och mer flytande.

Fru talman! Tack så jättemycket för det inledande anförandet, Paulina Brandberg!

Jag konstaterar att ministern i sitt svar ganska mycket hänvisar till den kommande utredningen som ska se hur EU-direktivet om förbättrade arbetsvillkor för det som vi kallar för plattformsarbete, plattformsdirektivet, ska genomföras i svensk rätt. Jag ska bara säga några snabba ord om det.

EU-direktivet handlar om att det är fler som jobbar på plattformarna och att de ska erkännas som arbetstagare. Det handlar också om att förtydliga att plattformarna har ett arbetsgivar- och arbetsmiljöansvar.

Hela direktivet hade till att börja med inte kommit till över huvud taget om det inte vore för att väldigt många plattformsarbetare i olika länder organiserat sig och uppvaktat parlamentet med stöd från de europeiska vänsterpartierna.

Det återstår såklart att se vad utredningen kommer fram till. Regeringen har i sitt direktiv slagit fast att man inte ska utreda det svenska arbetstagarbegreppet. I svensk rätt har vi ingen lagstadgad definition av vem som är arbetstagare. Det regleras i hög grad av arbetsmarknadens parter. Det är i och för sig en bra ordning. Jag och Vänsterpartiet försvarar den modellen. Men frågan är bara hur den ska försvaras mot hela gigsektorns försök att hela tiden undgå och runda arbetsgivaransvar. Den debatten lär vi definitivt återkomma till.

Frågan är bara vad regeringen och Paulina Brandberg kan tänka sig att göra för att åtgärda de problem som vi har i dag. Detta är en bransch som växer mer och mer hela tiden.

Min interpellation tar avstamp i Hem & Hyras granskning av en av alla dessa plattformar som heter Tiptapp. Tiptapp marknadsförs som en app där vänliga grannar ska hjälpa till.

Jag städar mitt förråd och ska köra till källsorteringen. Jag tänker att jag kan ta med mig fler grejer. Jag annonserar och lägger ut på Tiptapp att jag är på väg till återvinningen. Då ser Paulina Brandberg det: Gud vad bra, Ciczie ska köra gamla grejer dit! Vad bra, då kanske hon kan ta med sig mina saker samtidigt.

Sagt och gjort. Det blir en affär via plattformen, och jag tar med mig Paulina Brandbergs grejer.

Det är bara det att när Hem & Hyra granskar detta visar det sig att de personer som tar uppdragen att köra avfall och alla möjliga saker och att flytta på saker inte är en massa vänliga grannar som hjälper till och gör detta. Det visar sig att det ganska återkommande är samma personer. Det är utomeuropeiska medborgare, väldigt många saknar yrkestrafiktillstånd, många har inte körkort och så vidare. Det är väldigt mycket krux.

Detta är bara en av alla de plattformar som lyckas få allting på helt fel köl. Vi vet inte vem det är som är arbetsgivare eller vem det är som säljer och till vem. I slutändan är det en väldig massa människor som hamnar i kläm och inte bara i kläm. De råkar illa ut.

Det jag undrar är om Paulina Brandberg på något sätt skulle kunna kommentera den växande branschen som hela tiden rundar alla anständiga och rimliga arbetsvillkor.

Fru talman! Jag noterar att vi blir färre och färre i kammaren. Vi har nu hållit på i fyra timmar, och jag lovar att jag ska vara koncis.

Låt mig ge en liten kommentar. Jag tyckte att det var spännande att höra den moderata ledamoten hylla så många socialdemokratiska reformer. Historiskt sett har allt som rör föräldraförsäkring, semester, borttagande av sambeskattning och så vidare knappast varit något som högern och borgarna har drivit på. I stället är dessa reformer resultatet av politik under lång tid från arbetarrörelsens och Socialdemokraternas sida.

Fru talman! Sverige är ett av världens mest jämlika länder, men det är också ett samhälle där vi dagligen ser hur jämställdheten hotas av borgerlig politik. Jämställdhet löser sig inte av sig själv, utan jämställdhet är en fråga om politiska beslut, om mod och om att välja rätt sida av historien.

Den borgerliga regeringen säger att de bryr sig om jämställdhet, men deras handlingar visar något annat. De har sänkt skatten för de rikaste, medan kvinnor, som oftast jobbar inom vård, omsorg och skola, står kvar med otrygga anställningar och dålig arbetsmiljö. Hur kan det vara jämställdhet när kvinnodominerade yrken fortfarande har lägre löner och sämre arbetsvillkor än mansdominerade?

Fru talman! När man sönderprivatiserar vår välfärd slår det alltid hårdast mot kvinnorna - både som anställda och som brukare. Det är kvinnor som får ta smällen när äldreomsorgen inte fungerar, när skolan dräneras på resurser och när vårdköerna växer. Borgerlig politik handlar om att göra välfärden till en marknad där vinsterna alltid går före människors behov.

Ekonomisk jämställdhet är nyckeln till riktig frihet. Men hur är det ens möjligt att prata om ekonomisk jämställdhet när kvinnors löner ständigt och jämt halkar efter, när kvinnors samlade arbetslivsinkomster aldrig ens kommer i närheten av männens inkomster och när kvinnors arbete i hemmet ständigt osynliggörs och aldrig värderas?

Den borgerliga regeringen vägrar helt att se sambandet mellan klass och kön. Vi i Vänsterpartiet ser det tydligt. Det är därför vi alltid kämpar för bättre villkor i kvinnodominerade yrken, för rätt till heltid och för en starkare gemensam välfärd.

Som jag sa tidigare är jämställdhet inte något som sker av sig självt. Det kräver handling, investeringar och en politisk vilja att skapa ett samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar, har samma möjligheter att leva sina liv.

Jag kommer aldrig att backa i kampen för ett jämställt samhälle, ett Sverige där vårdpersonal inte går på knäna, där kvinnors arbete värderas lika högt som mäns och där varje kvinna kan känna sig trygg på jobbet, i hemmet och på gatan.

Fru talman! I Sverige ska ingen kvinna behöva leva i rädsla för våld i hemmet. Ingen kvinna ska behöva välja mellan sitt eget liv och tak över huvudet. Våldet mot kvinnor är en nationell kris, och kvinnojourerna är en av våra absolut viktigaste försvarslinjer.

Vi i Vänsterpartiet står upp för de ideella kvinnojourernas roll i samhället. Dessa organisationer har i årtionden burit ett enormt ansvar och gjort ett ovärderligt arbete för att skydda kvinnor och barn som flyr från våld. De drivs av engagemang och solidaritet, inte av vinstintresse.

Att låta privata aktörer bedriva kvinnojoursverksamhet innebär att fokus flyttas från kvinnans behov till vinstmaximering. Vad händer när skyddade boenden börjar spara in på personal, säkerhetsåtgärder eller stödinsatser för att öka lönsamheten? Vad händer när resurser som borde gå till terapi, juridisk hjälp och skydd tas ut som aktieutdelningar? Våldsutsatta kvinnor och barn förtjänar bättre än att deras trygghet blir en handelsvara. Dessutom riskerar privatiseringen att skapa ojämlik tillgång till stöd. Redan i dag är det stora skillnader i hur mycket resurser olika kommuner lägger på kvinnojourer. När privata företag får tillgång till marknaden riskerar situationen att bli än mer fragmenterad. Vi får ett lapptäcke av kvalitet och tillgång, där kvinnors möjligheter att få hjälp beror på vilka företag som har valt att etablera sig just där.

Kvinnojourerna lider redan av kronisk underfinansiering. Många ideella jourer får i dag kämpa för att hålla verksamheten igång. De är beroende av tillfälliga projektbidrag och kommunalt stöd som kan variera från år till år. Det gör det givetvis svårt att långsiktigt planera och erbjuda kvinnor och barn den trygghet och kontinuitet de behöver.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem - inte en affärsmöjlighet. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en grundläggande fråga om jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det är en kamp som kräver politisk vilja, inte marknadslogik. Privatiseringar och konkurrensutsättning av kvinnojourer är ännu ett exempel på hur borgerlig politik underminerar våra gemensamma lösningar på ett verkligt samhällsproblem som vi alla säger att vi vill ta tag i.

Fru talman! Eftersom Vänsterpartiet bland annat vill tillföra mycket mer medel till kvinnojourerna kan jag inte yrka bifall till en egen reservation till förmån för det, utan vi har lämnat ett särskilt yttrande till betänkandet.

Det här är mitt sista framträdande i talarstolen, och därför vill jag passa på att önska det hårt slitande kammarkansliet, som har fullt sjå med att vi talar rätt och gör rätt för oss, en fridfull och god röd jul och ett gott nytt år - och även till arbetsmarknadsutskottets kanslipersonal.

(Applåder)

Fru talman! Det är alltid spännande att höra att Liberalernas grundvärderingar när det gäller vad som är individens ansvar och faktiskt också när det gäller vad som är samhällets ansvar ganska ofta inte skiljer sig från de hemska socialisternas grundvärderingar. Vi har historiskt sett stått för många gemensamma frihetsreformer som gör att alla människor har rätt och möjlighet att förverkliga sig själva och att man kan fördela saker på ett bra sätt mellan individer och samhället.

Jag ska inte reta upp fru talmannen med att prata om någonting som inte har med den faktiska budgetdebatten att göra, men det är intressant att Liberalerna har flera förslag som faktiskt skulle kunna göra skillnad. Ändå är det aldrig någon tvekan om att man ska vara i den borgerliga politiken, när man skulle kunna göra så mycket bättre saker på riktigt. Man skulle kunna lägga fram både budgetförslag och faktiska förslag i utskott och så vidare för att göra skillnad. Man skulle kunna låta prestigen stå vid sidan om och göra politik på riktigt.

Fru talman! Jag ska ställa några frågor till Camilla Mårtensen.

I regeringens budgetproposition kan man konstatera, vilket också regeringen gör, att det finns en väldigt stor skillnad mellan kvinnors och mäns genomsnittliga arbetsinkomster. Vi behöver inte gå in på siffrorna. Vi känner båda till dem.

När man sätter upp mål för jämställdhet är en stor ambition att det ska vara en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.

Men den stora inkomstskillnaden handlar inte bara om vilken lön man har utan om hur mycket man jobbar. Det är detta som avgör livsinkomsten. Det handlar om vem som tar ansvar för jobbet hemma.

Jag tyckte att Camilla Mårtensen i sitt anförande sa att det var väldigt mycket saker som vi inte kan få bukt med genom politiska beslut. Men det är faktiskt inte sant.

Bengt Westerberg är väl en bekant person? Han var väldigt stolt över pappamånaden, och det har blivit fler pappamånader efter hans tid. Ett sådant politiskt beslut där man säger att papporna också ska vara hemma bidrar till att man förändrar värderingar. Jag tänker att Camilla Mårtensen borde ha fler förslag på hur man ska komma till rätta med differensen här.

Fru talman! "Komma in i samhället" sa ledamoten. Men dessa flickor är födda i Sverige. De har inte varit i något annat samhälle än i det svenska. Vi måste titta på retoriken så att vi inte genom den bekräftar att de skulle hålla sig utanför samhället. Det handlar inte om något annat samhälle, utan det är samma samhälle som du och jag lever i och som de är födda in i.

De här tjejerna hade dessutom flera konkreta förslag på hur man kan få bukt med detta. Exempelvis kan man ha avidentifierade ansökningar till jobb. Det skulle betyda väldigt mycket, och därigenom kunde man verkligen läsa in vilken kompetens en person har, oavsett kön och annat.

Någon annan ledamot tog tidigare upp en liknande sak som tjejerna också hade tagit upp. Det handlade om rasprofilering i samband med jämlikhetsdata. Om man inte mäter diskriminering kan man heller inte påvisa var den finns och göra något åt den.

Jag har också läst under utgiftsområde 13 i regeringens proposition att det ganska ofta saknas data för att kunna adressera vissa problem. Om man vill veta svaret på flera av dessa frågor och hitta bra lösningar måste man anstränga sig lite grann, skaffa statistik och ställa de frågor som krävs.

Jag hade egentligen en massa andra frågor om familjepolitik och hur Kristdemokraternas familjepolitik främjar jämn fördelning, men det får vi ta en annan gång.

Fru talman! Jag är jätteglad att Camilla Rinaldo Miller tog upp mötet med Kvinna till Kvinna, som jag också deltog i. Det är fantastiskt att se unga kvinnor som är oerhört driftiga, trots att många tittar på dem och bara ser en kvinna med somalisk eller etiopisk bakgrund med en slöja. Det är oftast det som är problemet, och de tog upp precis det med oss.

Vi fick höra från kvinnorna att det aldrig spelar någon roll att de alltid har en högre utbildningsbakgrund och dessutom alltid är otroligt måna om att prestera mer - inte bara mer än män utan också mer än svenska kvinnor.

Därför är det otroligt viktigt att vi i debatter när vi talar om integration ser till att den strukturella segregation som alltid bestämmer sig för vilka som kan och får lyckas inte får fäste här.

Dessa kvinnor ska inte behöva tänka: "Jaha, jag fick tjänsten. Då betyder det att min kompis Sara inte kan få någon tjänst eftersom vi har fyllt kvoten för slöjbärande kvinnor." Det är ungefär som hur jag ibland känner att andra tänker: "Gött, nu har vi Ciczie här. Då har vi en knegare. Vi behöver inte fler än så."

Hur ska Kristdemokraterna och regeringen genom sin politik se till att alla kvinnor och män och pojkar och flickor men framför allt dessa superdriftiga, fantastiska kvinnor ges möjligheten att lyckas och kunna visa vägen för andra kvinnor så att vi bryter segregations- och integrationsproblemen?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Herr talman! Efter två år vid makten är regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar tydliga. I stället för att underlätta för hushållen, vården, skolan och äldreomsorgen satsar de på skattesänkningar för de rika.

Vänsterpartiet konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera de allvarliga samhällsproblem vi står mitt uppe i. Stora grupper tycks vara osynliga för regeringsunderlaget eftersom man helt bortser från de problem som drabbar dem som har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Med regeringens och Sverigedemokraternas budget ökar ojämlikheten. Den växande arbetslösheten lämnas helt utan åtgärd, och klimatomställningen får vänta. Dessutom fortsätter nedskärningarna inom välfärden.

Vänsterpartiets budgetförslag står i stället för en politik som på riktigt hanterar samhällsproblemen och som skyddar dem som har det sämst ställt. För att skapa utrymme för bland annat en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, en påskyndad klimatomställning, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården samt högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen och socialförsäkringarna måste personer med högre inkomster bidra mer.

Herr talman! Vänsterpartiets politik strävar mot full sysselsättning där alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös mer än under korta perioder, och ambitionen för sysselsättningsgraden ska givetvis vara att den ska vara tillräckligt hög för att kunna finansiera en generös offentlig välfärd. En sådan politik kräver såklart en aktiv arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik samt robusta trygghetssystem för individer när de faktiskt inte kan arbeta.

Den största enskilda utgiftsposten i Vänsterpartiets motion på utgiftsområdet är bidraget till arbetslöshetskassan och aktivitetsersättningen. Vänsterpartiet vill återupprätta en stark a-kassa där målsättningen är att 80 procent av löntagarna också ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet.

Det är inte heller rimligt att a-kasseersättningen och aktivitetsersättningen urholkas över tid på det sätt som sker i dag. Därför vill vi höja både den högsta dagpenningen och grundbeloppet. Vi vill också indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen. Vänsterpartiet motsätter sig också den nedtrappning i a-kasseersättningen som regeringen har beslutat om. I vår motion tar vi höjd för förbättrade kvalificerings- och ersättningsvillkor, och vi återinför studerandevillkoret.

Herr talman! Kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen var en produkt av januarigängets kloka hjärnor. Arbetsförmedlingen hade länge kritiserats för att vara ganska ineffektiv och kostsam och uppvisa bristande resultat. Man menade att myndigheten var byråkratisk och att insatserna inte anpassades tillräckligt mycket efter individens behov.

Men i stället för att stärka Arbetsförmedlingen valde regeringen att sjunga marknadens och privatiseringens lov och öppnade upp för fler privata aktörer. Vänsterpartiet varnade ganska direkt och sa att detta kommer att drabba de arbetssökande som står längst från arbetsmarknaden. Det är personer som är långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning och nyanlända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Vi sa också att det skulle leda till en kraftig minskning av Arbetsförmedlingens fysiska närvaro, särskilt i glesbygden. Vi menade att detta på sikt skulle komma att förstärka den geografiska ojämlikheten.

Vi förespråkade då och menar fortfarande att det vi behöver är en stärkt och moderniserad arbetsförmedling som fortsatt ska vara statligt driven. Det är bara på det sättet, menar vi, som man kan säkerställa lokal närvaro och likvärdig service i hela landet.

Herr talman! När IFAU släppte sin rapport, En effektutvärdering av arbetsförmedling med fristående aktörer, som visade att de privata matchningstjänsterna inte ledde till fler i varaktig sysselsättning, var det väl ingen, i alla fall inte jag, som blev särskilt förvånad. Trots högre kostnader fick inte gruppen som fått hjälp via de privata aktörerna vare sig bättre löneinkomster, högre sysselsättning eller varaktigt arbete i någon större utsträckning.

Ergo: Att lägga resurserna på privata aktörer och utförare leder bara till ett slöseri med skattemedel och bevisligen inte till att fler sätts i arbete.

Det som behövs är såklart mer resurser till Arbetsförmedlingen för att förbättra kvaliteten på dess tjänster, att se till att man har fysisk närvaro i hela landet, särskilt på landsbygden, och såklart ett tydligt socialt perspektiv med fokus på att hjälpa dem som står längst från arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag anser verkligen att det finns väldigt många goda skäl till att återupprätta en riktigt aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi har ett läge där konjunkturen mattas av, varslen ökar och arbetslösheten förväntas stiga. Då behövs det ju ännu mer satsningar på arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Trots detta väljer regeringen att sänka anslagen just till detta.

Herr talman! Om de två talepunkter man har som beskriver ens arbetsmarknadspolitik är att folk ska gå från bidrag till jobb och att det ska löna sig att arbeta måste man ha en ordentlig, fungerande arbetsmarknadspolitik. Framför allt måste man också ha en funktionsrättspolitik som faktiskt låter alla människor göra det.

Herr talman! Slutligen vill jag bara säga att vi såklart också måste ta krafttag mot den ökade arbetslivskriminaliteten, som göder den organiserade brottsligheten och i förlängningen faktiskt är väldigt systemhotande. Det behövs mycket mer resurser för att bekämpa den.

Som vi vet bedriver ett antal myndigheter sedan 2018 ett gemensamt arbete för detta, och det är Arbetsmiljöverket som är ansvarigt för arbetet.

Flera fackförbund vittnar om en kraftigt ökande arbetslivskriminalitet under de senaste tio åren. Givet att vi ser att det är ett växande problem - det är flera som påtalar det - menar jag att man borde lägga väldigt mycket mer resurser på att bekämpa det. Men det är inte bara pengar som behövs för det. Jag tycker att det börjar bli dags att fråga sig varför arbetslivskriminaliteten ökar. Varför ökar den, och var och hur uppstår den? Kanske kan det vara läge att börja utreda och se över om det finns olika typer av lagar eller regler som skulle kunna försvåra för kriminella nätverk att ta sig in i välfärden och driva HVB-hem, eller kanske se över det stora antalet underleverantörer i byggbranschen som gör att man tappar all kontroll. Men regeringen har ingen som helst analys och därmed tyvärr inte heller några lösningar eller åtgärder för att med kraft ta tag i arbetslivskriminaliteten. Det tycker jag är väldigt beklagligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Jag hade önskat att jag hade kunnat lyfta en reservation i betänkandet, men det kan jag tyvärr inte göra eftersom vi satsar mycket mer pengar än vad regeringen gör. Därför lämnar jag bara ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Moderaterna och borgarna förnekar sig heller aldrig. Det ska ges mycket åt dem som redan har. Vi måste göra skillnad på folk och folk. Flit och studier ska löna sig, och det ska de givetvis.

Men när borgarklassen vill att någon ska flytta på deras pianon ska de ha bidrag för det. Vem är det som ska utföra det jobbet och till vilken peng? Där har vi en stor skiljefråga som skiljer oss åt.

Det är alltid bara de som redan hade som alltid ska ha mer. Det är inte viktigt att få med sig alla. Man vill inte ha ett jämställt och jämlikt samhälle där alla ska vara med och ha möjlighet att bidra på samma villkor som alla andra.

Arbetslinjen måste väl ändå gå ut på just det, att ge alla människor förutsättningar för att kunna delta på arbetsmarknaden. Allt annat är samhällsekonomiskt helt orimligt.

Vi vill inte att människor ska vara arbetslösa. Vi vill att människor ska ha ett jobb. I ett kapitalistiskt system vill man alltid att alla ska arbeta och kunna få hjulen att snurra, eller hur? Det måste även Saila Quicklund tycka är en bra sak.

Om jag inte förnekar mig i Vänsterpartiets politik är det verkligen så tydligt att borgarna heller aldrig förnekar sig. Det måste vara skillnad på folk och folk, och det finns alltid några som förtjänar lite mer än alla andra på bekostnad av andras arbete.

Herr talman! Det ska löna sig att arbeta. Vi ska sänka skatten på arbete.

Den som det lönar sig mest för att arbeta är den som redan hade en väldigt hög inkomst. Den som till exempel är arbetsmarknadsminister får en skattesänkning på 45 000 kronor om året. Men för mina arbetskamrater på Ikea lönar det sig inte så där överdrivet mycket på samma sätt att arbeta. De får bara omkring 200 kronor i månaden i sänkt skatt. Vad är det för typ av signaler det sänder när det bara är de med högst inkomster som det lönar sig mest för att arbeta?

Det talas om arbetslinjen och att alla ska arbeta. Jag hörde även Saila Quicklund säga precis i slutet på sitt anförande att ingen ska lämnas utanför. Men det är just precis det som regeringen gör. När man säger att alla ska gå från bidrag till arbete lämnar man en stor grupp människor utanför. De vill inte någonting annat än att ta sig från bidrag till arbete.

Jag träffar ofta personer i olika typer av funktionsrättsrörelser som säger: Allting är helt stängt. Det finns ingen som satsar på oss eller ser till så att jag kan få en utbildning eller en möjlighet att delta på arbetsmarknaden och bidra till min egen försörjning.

Jag undrar vad Saila Quicklund vill säga till dem så att de har rätt att gå till arbete som alla andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! År 2024 lider mot sitt slut. Vid årsslut är det ju ganska vanligt att man ägnar sig åt utvärderingar och återblickar. Om man skulle ägna sig åt att utvärdera regeringens insatser i förhållande till den lön som ministrarna får skulle man kunna konstatera att arbetslösheten, som Mats Persson ju har i uppdrag att bekämpa, har ökat under 2024.

Kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen har, föga förvånande, visat sig vara väldigt ineffektiv. Mats Persson får ändå en skattesänkning på 45 000 kronor om året, trots att han inte har gjort sitt jobb. Mina arbetskamrater på Ikea, som säljer värmeljus och soffor som om det inte fanns någon som helst morgondag, får bara ungefär 200 kronor.

Min konkreta fråga blir vad Mats Persson tänker göra för att göra skäl för sin lön under 2025.