Erik Slottner

Fru talman! Jag tycker ändå att det blir lite osmakligt att man i ett replikskifte på en minut radar upp en massa namn, exempelvis ministrar i nuvarande regering, och hänvisar till beslut och till möten som de personerna har träffat 10, 15, 20 år tillbaka i tiden, och att man förväntar sig att få ett svar från den man tar replik på. Jag tycker inte om den debattekniken.

Jag skulle säkert kunna rada upp vänsterpartister som har gjort och sagt saker som jag tycker är olämpliga och visa på kopplingar till organisationer och olika extremistiska nätverk och annat. Jag avstår från att göra det, eftersom jag tycker att människor måste få svara för sina egna handlingar. Jag vill inte låta enskilda ministrar eller riksdagsledamöter referera vad andra partikamrater har gjort långt tillbaka i tiden.

Man väljer själv vilken debatteknik man vill ha i den här kammaren. Men jag tycker att det har varit olustigt.

Fru talman! Jag tackar Gonzalez Westling för denna utsträckta hand. Detta anförande var något mindre polemiskt än hans tidigare. Det har varit mycket personangrepp, vilket jag har tyckt varit tråkigt att höra.

Det talas nu om att vi har lagt ned utredningen på området. Det är sant. Vi har lagt ned en utredning, eftersom vi inte tycker att den tog rätt grepp om frågan. Men vi har aviserat en annan utredning i stället, som vi tycker är mer långtgående och bättre.

Någon gång måste ett regeringsskifte märkas. När en ny regering tar vid är det helt naturligt att en del utredningar läggs ned, eftersom man vill ta omtag om olika frågor. Men det ska inte ses som att regeringen inte tar frågan på allvar. Vi vill göra det på ett annat sätt, som vi tycker är mer effektivt.

Jag tar gärna emot den utsträckta handen och för gärna samtal med partierna här i riksdagen om det behöver göras ytterligare förändringar, exempelvis när det gäller partibidrag och annat. Det har även min kollega Gunnar Strömmer sagt. Det finns ingen polemik i den frågan.

Fru talman! Jag är fullt införstådd med och engagerad i att privat verksamhet behöver granskas och följas upp. Jag skulle säga att vi som försvarar valfrihet och mångfald och som har drivit igenom exempelvis lagen om valfrihet inom offentlig sektor, som har fått ett stort och positivt genomslag i svenska kommuner, verkligen förstår vikten av att de privata aktörerna granskas och följs upp.

Hela poängen med LOV är att såväl offentlig som privat verksamhet ska följas upp med samma parametrar och villkor. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för privata och kommunala aktörer så att en massa vänsterstyren runt om i landet inte kan favorisera offentlig verksamhet framför privat och därmed skapa sämre förutsättningar för privata aktörer, vilket det annars är risk att man gör.

Fru talman! Jag tycker att betygsinflation är ett stort problem, och jag har i många sammanhang innan jag blev civilminister föreslagit olika åtgärder på det skolpolitiska området för att motverka just betygsinflation. Jag tycker dock att det är en lite annan debatt än den Vänsterpartiet har begärt en särskild debatt om, och det var snarare det jag ville framföra.

Jag tycker att det är väldigt olyckligt om man använder betygsinflation som ett argument för att begränsa valfriheten och minska möjligheten för privata välfärdsaktörer att erbjuda en bra välfärd till äldre, barn och människor mitt i livet som behöver välfärden. Här behövs både offentliga och privata aktörer. Jag tycker inte att man ska använda korruption som en murbräcka för att försämra välfärden eller begränsa valfriheten.

Fru talman! Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har bara en minut på mig, och det är så mycket konstigt som sägs här.

Att vi skulle sätta lobbyisterna före välfärden är så väldigt dumt resonerat. Vi välkomnar nya aktörer - inte för att de ska profitera på välfärden utan för att de ska utveckla den. Det är ju för att de ska utveckla välfärden och ge utbildning och äldreomsorg till barn och äldre som vi vill välkomna nya aktörer i välfärden.

Efter fyra år med Vänsterpartiet vid styret i Stockholms stad var två tredjedelar av hemtjänsten och äldreboendena av någon anledning privata. Man lyckades inte återkommunalisera verksamheterna, för det gick att se att den privata verksamheten höll mycket hög kvalitet.

Under pandemin kunde vi också se att privata verksamheter många gånger var mindre drabbade och hade en bättre organisation än många offentligt drivna verksamheter.

Jag tror därför att man inte ska dra för långtgående slutsatser utifrån ägandeformen, utan det är snarare ledningsstrukturen som spelar en stor roll.

Fru talman! Detta var ett väldigt märkligt inlägg, tycker jag. Mina partikollegor får själva svara för vilka exakta överväganden de har gjort när de har tagit olika jobb eller deltagit i olika konferenser. Jag vet också att detta är en historiebeskrivning som lämnar en del övrigt att önska, om jag får uttrycka mig så.

Jag hade varit äldreborgarråd i drygt ett år när pandemin slog till. Jag kan säga att det styre som då fanns i Stockholm inte hade genomprivatiserat äldreomsorgen under det året. Min företrädare som äldreborgarråd var en vänsterpartist; det är snarare henne man ska fråga varför hon hade organiserat äldreomsorgen så att pandemin slog så hårt mot Stockholm. Detta är ju en kommunpolitisk diskussion snarare än en rikspolitisk.

När man hör Vänsterpartiets inlägg är det värt att tänka på att det finns länder i världen som har noll privata aktörer och noll valfrihet och samtidigt betydligt större korruption. Det kanske kan stämma till viss eftertanke.

Fru talman! Nu kom frågan om betygsinflation upp, och den kopplades till korruption. Jag kan tycka att det är något långsökt.

Regeringen har ju sagt att man ska återkomma med åtgärder för att bekämpa betygsinflation, för det är ju en annan viktig fråga. Jag vet dock inte om den har med just insynen att göra, utan den har med andra områden inom skolpolitiken att göra.

Jag tycker också att det är en väldigt långtgående slutsats att regeringens ovilja att röja uppgifter om den exakta elförbrukningen i enskilda hushåll skulle vara någonting som främjar korruption i samhället. Jag tycker faktiskt att det är väldigt långtgående slutsatser som Shekarabi drar i detta avseende.

Fru talman! Jag tackar Shekarabi för frågan.

Offentlighetsprincipen är naturligtvis en grundbult i svensk demokrati. Sverige har en stark offentlighetsprincip, och den ska gälla. Denna debatt handlar dock inte om offentlighetsprincipen. Jag får nu exakta sakfrågor inom andra statsråds områden, och jag varken kan eller bör fördjupa svaret utan hänvisar till mina statsrådskollegor.

Jag noterar dock att Shekarabi i sitt inledningsanförande använde korruption som ett argument för att begränsa valfrihet för svenska hushåll, svenska människor och svenska familjer, såväl inom förskola och skola som inom socialtjänst och äldreomsorg. Det tycker jag är illa. Jag tycker att det är illavarslande om vi använder korruptionen som ett sätt att begränsa valfrihet och privata aktörers möjlighet att verka inom bland annat svensk välfärd och kanske inom svensk offentlig verksamhet över huvud taget.

Fru talman! Att otillåten påverkan och korruption får fäste i samhället måste motverkas med full kraft. Det hoppas jag verkligen att alla vi som deltar i den här debatten är helt överens om. Jag konstaterar också att det finns en stor enighet i denna fråga mellan partierna i riksdagen, vilket naturligtvis är väldigt positivt.

I mitt inledningsanförande beskrev jag att regeringen nu gör ett omtag i frågan om otillåten påverkan och korruption. Det ska inte tolkas som en nedprioritering utan tvärtom snarare som att regeringen nu gör ett omtag i frågan för att möta problemet med större och bättre kraft. Regeringen har också redan aviserat flera nya åtgärder på området.

Påverkansförsök mot anställda inom den offentliga förvaltningen är ytterst allvarligt. Det drabbar enskilda, och om det leder till att beslut inte fattas på sakliga och opartiska grunder hotas även förtroendet för offentlig verksamhet - och i förlängningen den tillit som är grunden för vår demokrati.

När jag möter myndigheter och håller tal för ledningsgrupper och anställda talar jag alltid om hur viktigt förtroendet för våra myndigheter är och om hur stolta vi ska vara över att bo i ett land där förtroendet för den offentliga förvaltningen och myndighetsstrukturen är väldigt högt. Jag talar också om att detta tar tid att bygga upp men att förtroende går väldigt snabbt att rasera. Därför är det viktigt att vi dagligen jobbar för att upprätthålla det höga förtroende som vår statsförvaltning åtnjuter. Med förtroendet kommer också möjligheten till just tillit.

Nu gör vi ett omtag när det gäller otillåten påverkan. Samtidigt vill jag framhålla att regeringen behåller och arbetar vidare med många av de åtgärder som det beslutades om under den föregående regeringen; det tycker jag är väldigt viktigt att här framhålla. Det gäller till exempel utredningen Övergångsrestriktioner för att stärka förtroendet för offentlig verksamhet. Utredningen ska ta ställning till om fler grupper än statsråd och statssekreterare bör omfattas av övergångsrestriktioner när de går från statlig verksamhet till privat verksamhet.

Jag kan nämna att handlingsplanen mot korruption fortsätter året ut. Statskontoret har i uppdrag att utreda hur detta arbete fortlöper.

Vi går vidare med en introduktionsutbildning för statligt anställda som vi hoppas kunna sjösätta den 1 juli.

Vi har ett uppdrag till Socialstyrelsen om att motverka ryktesspridning och desinformation inom socialtjänsten. Vi har också tagit beslut om tillläggsdirektiv till utredningen Åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet, som ska se över möjligheten till anonymiserat beslutsfattande för att skydda offentliganställda inom socialtjänsten och därmed också minska risken för otillåten påverkan.

Avslutningsvis: Detta är en viktig fråga för oss i regeringen, och vi avser att fortsätta arbetet framöver.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Vänsterpartiet för en mycket angelägen debatt. Det pågår ett arbete på alla nivåer inom den offentliga förvaltningen för att motverka korruption i Sverige, och jag är glad över att nu få möjligheten att redogöra för regeringens arbete inom detta mycket angelägna område.

När offentlig makt missbrukas drabbas enskilda, och när misstankar om korruption sprider sig hotas den tillit som lägger grunden för vårt demokratiska samhälle. Detta kan och ska Sverige aldrig acceptera. Om korruption en gång tagit sig in i samhällsstrukturen är den mycket svår att bli av med, och den måste därför motas i grind innan den hinner ta sig in i samhällskroppen. Regeringen tar därför frågan på mycket stort allvar.

Särskild debatt om arbetet mot korruption i Sverige

Vi måste värna en offentlig förvaltning som håller hög kvalitet och anställda med hög integritet som har förmåga att motverka korruption. Mycket viktigt arbete bedrivs redan ute på myndigheterna, och regeringen avser att följa detta arbete.

För att värna integriteten i det offentliga beslutsfattandet avser regeringen att tillsätta en utredning med inriktningen att bland annat se över reglerna om tjänstemannaansvar för att säkerställa att det finns ett effektivt ansvarsutkrävande när offentliganställda begår fel i tjänsten. Vi ser också nya risker växa fram med koppling till korruption. Mest allvarligt är kanske den organiserade brottslighetens påverkansförsök riktade mot förtroendevalda och anställda i den offentliga förvaltningen.

Beslutet att lägga ned utredningen om åtgärder mot otillåten påverkan och korruption ska inte ses som ett uttryck för att regeringen inte tar denna problematik på allvar. Området är högt prioriterat, och regeringen gör bedömningen att andra slags reformer behövs än de insatser som utredningen hade i uppdrag att titta på.

Regeringen har därför gjort ett omtag i frågan. Regeringen avser att ge Brottsförebyggande rådet, Brå, i uppdrag att analysera systemhotande aktörer och grupperingar som utövar otillåten påverkan. Brå har också tidigare fått i uppdrag att studera vad möjliggörare eller insiders har för roll och funktion för brottslig verksamhet som begås av kriminella nätverk. Därutöver ska den utredning som ska se över reglerna om ansvarsutkrävande när offentliganställda begår fel i tjänsten se över ett antal lagstiftningsfrågor på straffrättens område och även åtaganden som vi har internationellt på korruptionsområdet.

Med anledning av Riksrevisionens rapport om trakasserier, hot och våld har jag nyligen träffat representanter för de fackliga organisationerna på det statliga området och för ett antal myndigheter. Vi ska ha med oss att det redan i dag görs ett gott arbete ute på myndigheterna, men samtidigt visade dialogen att det kan finnas anledning att överväga om mer behöver göras för att minska förekomsten av trakasserier, hot och våld, som i sin tur kan leda till just otillåten påverkan.

Även min statsrådskollega, justitieminister Gunnar Strömmer, hade så sent som denna vecka ett eget rundabordssamtal med både kommuner och myndigheter. Myndigheterna bedriver som sagt redan ett viktigt arbete med att förebygga korruption. Handlingsplanen mot korruption, som löper året ut, ger stöd till detta arbete.

Statskontoret har inom ramen för handlingsplanen i uppdrag att dels arbeta främjande, dels följa upp och kartlägga de statliga myndigheternas arbete mot korruption. Detta kommer att ge regeringen en bra bild av var vi står i arbetet mot korruption i staten.

Herr talman! Då fick vi in lite klassisk vänsterretorik där på slutet. Det är alltid härligt, tycker jag, för då kommer alltid debatten igång.

Vi sitter inte bara passivt och väntar på en utredning som ska komma. Det pågår ett annat arbete. Vi har en hel konsumentenhet på Finansdepartementet, och vi har Konsumentverket, som dagligen jobbar med de här frågorna. De vet att jag tycker att detta är en viktig fråga, för det har jag verkligen berättat för dem.

Det pågår alltså mycket annat arbete. Jag kan inte stå här och nu och berätta exakt vilket, utan det får hållas lite på mitt departement så länge. Sedan återkommer vi när det finns någonting att presentera.

Jag är glad att utredningen är tillsatt. Jag sätter faktiskt en hel del hopp till den och hoppas att det ska komma en del förslag som vi sedan ska kunna återkomma med till riksdagen i en proposition.

Att regeringen och regeringspartierna inte förstår sig på vanliga hushålls ekonomi och bara bryr sig om höginkomsttagare och storbolag tror jag inte att väljarna håller med om. En majoritet av väljarna har röstat fram den här regeringen och det här samarbetet. De har gett oss en majoritet i riksdagen och vill uppenbart ha den politik som vi nu bedriver.

Vänsterpartiet har en historik av nej till varenda skattesänkning riktad mot just låg- och medelinkomsttagare, den arbetande befolkningen, exempelvis i form av fem jobbskatteavdrag som har betytt otroligt mycket för vanliga hushåll med arbetande inkomster. Detta har Vänsterpartiet sagt nej till. Det arbetande hushållet hade varit betydligt fattigare och mindre preparerat för den lågkonjunktur vi nu går in i om Vänsterpartiet hade fått vara med och styra jämfört med de borgerliga partierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är väldigt svårt att i en budget preparera för eventuella förslag som kommer att läggas fram i en utredning som man inte känner till. Det vore väldigt märkligt. Det är självklart så att utredaren kommer med sina förslag, som ska beredas och gå ut på remiss, och sedan ska regeringen ta ställning. Lägger man då fram förslag som innebär kostnadsökningar får det naturligtvis tas i den budget som läggs fram den hösten.

Nadja Awad försöker göra sig lustig och menar att eftersom vi har skrotat några utredningar innebär det att regeringen inte tar utredningar på allvar. Så är det absolut inte. Vi har valt att ta bort vissa utredningar - ibland för att vi har prioriterat annorlunda, ibland för att vi har tyckt att utredningarna varit rent dåliga. Det är inte konstigt, då det var en annan regering med en annan politisk inriktning som tillsatte dem. Men utredningen som ska komma med förslag för att motverka överskuldsättning tycker vi inte har varit oviktig. Den tycker vi är viktig, och därför har vi också låtit den fortgå. Självklart kommer vi att ta den utredningens förslag och slutsatser på mycket stort allvar.

En fråga som Awad lyfter upp är sms-lån. Jag ska inte föregripa regeringens ställningstagande, men jag tycker att det är en väldigt intressant fråga att titta på. När ger man sms-lån, och på vilket sätt sker detta? Ju mer lättillgänglig en kredit är, desto mer ökar självklart riskerna för en oansvarig kreditgivning. Detta kommer vi naturligtvis att titta på. Sedan får vi återkomma med vilka förändringar, om några, vi avser att göra.

Vad gäller de kommunala konsumentvägledarna är det inte någon obligatorisk verksamhet. Precis som Awad mycket riktigt säger har antalet kommuner som erbjuder konsumentvägledning minskat under senare år. Parallellt med detta har Konsumentverkets upplysningstjänst Hallå konsument ökat väldigt mycket i användning och utveckling. Många kommuner hänvisar till just den tjänsten. Vi får väl se om Hallå konsument kanske till viss del kan ersätta en del av det förebyggande arbete kommunerna har haft.

Däremot är budget- och skuldrådgivningen obligatorisk för kommunerna. Det är mycket möjligt att man skulle kunna bygga in en viss vägledande funktion. En del av de kommuner som har skrotat vägledarna har också lagt in det förebyggande och vägledande arbetet i just budget- och skuldrådgivningen.

Jag tror inte heller att vi får hamna i den fällan att vi blir helt fast i gamla metoder som vi alltid använt oss av. Det förebyggande arbetet för att motverka överskuldsättning är väldigt viktigt för att överskuldsättning över huvud taget inte ska uppkomma. Jag är dock inte helt säker på att konsumentvägledarna är det givna svaret på detta. Det kan finnas andra lösningar och andra sätt, inte minst med den alltmer tilltagande digitalisering vi ser i dag, att stärka det förebyggande arbetet.

Det är inte helt säkert att kommunerna är de mest lämpade. Det kanske är regionerna; det kanske är länsstyrelserna eller Konsumentverket. Inte minst kan det vara civilsamhället, för vi ska inte glömma att även civilsamhället har ett viktigt ansvar och uppdrag i detta. De får också 12 miljoner kronor av Konsumentverket för att ha en rådgivande funktion.

Det finns alltså olika aktörer som på olika sätt arbetar för att stärka det förebyggande arbetet så att färre människor ska ta alltför stora lån, framför allt lån som de inte klarar av. Konsumentverket är en del i detta, men det finns också väldigt många andra som är värda att nämna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det märks att Vänsterpartiet inte har suttit i regering någon gång. Jag tror att Nadja Awad ändå vet om att man för att kunna göra lagstiftningsändringar behöver utreda det innan. Det är så svenskt lagstiftningsarbete och svensk demokrati fungerar.

Det kan vara lite trögt ibland. Jag kan själv vara lite otålig över att maskineriet går trögt framåt och man måste invänta utredningar. Men ska man göra de åtgärder som Nadja Awad föreslår behöver det verkligen utredas. Det är ingenting som vi bara kan knäppa med fingrarna med, och dagen efter finns lagstiftningen på plats. Mycket av det Awad här föreslår är just det som håller på att övervägas i den utredning som ska presenteras nu före sommaren. Jag ser verkligen fram emot den.

Det är helt sant att Tidöavtalet inte nämner överskuldsättning och konsumentfrågor över huvud taget. Det är inte ett av de sex huvudområden som finns i Tidöavtalet. Det är helt andra områden. Det här ligger utanför Tidöavtalet, som väldigt mycket annat av regeringspolitiken gör. Men det innebär inte att det inte är en viktig fråga för regeringen.

När jag nu i början av mandatperioden har fått mejsla ut mina viktigaste och prioriterade frågor som civilminister med ansvar för just konsumentfrågorna har överskuldsättning varit en av de tre prioriterade frågorna för mig. Det var jag väldigt snabb med att säga. Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga.

Jag vill ändå vädja om tålamod. Det sitter en utredning som snart är klar. Den ska överväga väldigt mycket av det som Nadja Awad själv tar upp och sådana frågor som också Kristdemokraterna har haft i sina olika program om konsumentfrågor.

Jag tycker att vi ska ha tålamodet att vänta några månader till och överväga förslagen, och skicka dem på remiss. Jag hoppas att vi kan komma till riksdagen med riktigt bra och skarpa förslag som ska bidra till att minimera risken för oansvarig kreditgivning och därmed minimera riskerna för överskuldsättning.

Awads inlägg blev lite av en allmän ekonomisk debatt, som det emellanåt kan bli när Vänsterpartiet debatterar. Jag har i och för sig ingenting emot detta. Men det är inte det som jag ska delta i nu. Vi ska tala om det som interpellationen handlar om.

Regeringen ger stöd till hushållen med anledning av det tuffa läge vi befinner oss i. Elprisstödet omfattar ungefär 60 miljarder kronor. Det ska gå till hushåll för att kompensera för de mycket extraordinärt höga elkostnader som man nu har haft under en ganska lång tid.

Vi kan notera att det förstärkta bostadsbidraget till barnfamiljer förlängs. Det skulle annars ha fasats ut i år. Det innebär 1 300 kronor som mest i månaden till många ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Det är ett väldigt viktigt stöd.

Jag kan också nämna att garantipensionen höjs med 850 kronor i månaden. Det är ett viktigt tillskott för dem som lever på de lägsta pensionerna för att de ska klara av den stigande inflationen.

Regeringen genomför flera åtgärder för hushåll som nu har det knapert och tufft ändå ska klara sig och slippa ta till olika krediter för att få månaden att gå runt.

Utöver den utredning som vi har talat om som ska komma med förslag för att motverka överskuldsättning har också Konsumentverket ett uppdrag som ska redovisas inom bara några veckor som jag också ser fram emot att ta emot och analysera.

Herr talman! Nadja Awad har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att begränsa överskuldsättning på grund av konsumentkrediter samt för att garantera att alla invånare har tillgång till konsumentvägledning där de bor.

Jag vill börja med att tacka Nadja Awad för frågan. Att skydda konsumenter från att hamna i en skuldfälla är en prioriterad fråga för regeringen. Överskuldsättning innebär ett stort lidande för den enskilde, och regeringen ser allvarligt på de risker som det kan medföra att allt fler tar lån som de inte kan betala tillbaka.

De senaste åren har vi sett en kraftig ökning av konsumtionslån. Dessa lån är ofta förknippade med högre räntor än vad som gäller för många andra lån, och många av låntagarna är unga. Den nuvarande situationen med hög inflation, höga elpriser och ett sämre ekonomiskt läge innebär en ökad risk för att allt fler lånar pengar för att klara vardagsekonomin. Många låntagare kan därför riskera att hamna i skuldfällor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att motverka överskuldsättning har det de senaste åren vidtagits en rad åtgärder, bland annat ränte- och kostnadstak för så kallade högkostnadskrediter och hårdare krav på marknadsföringen av krediter. Vidare får kredit inte längre vara ett förvalt alternativ, eller presenteras först, vid köp online.

Kreditgivare är skyldiga att göra en kreditprövning innan ett lån beviljas. En kredit får beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att betala tillbaka skulden. För att komma till rätta med alltför riskfylld kreditgivning krävs dock ytterligare åtgärder. För närvarande pågår en utredning som ska föreslå åtgärder för att motverka riskfylld kreditgivning och överskuldsättning. Utredningen ska bland annat granska marknaden för krediter och föreslå hur kreditgivare och andra som är skyldiga att göra en kreditprövning kan få en bättre helhetsbild av en konsuments skulder samt överväga införande av ett nationellt skuldregister. Utredaren ska därutöver överväga åtgärder för redan skuldsatta. Utredningens betänkande ska lämnas i juni 2023.

När det gäller Nadja Awads andra fråga, om konsumentvägledning, vill jag anföra följande. Konsumenter möter alltmer komplexa marknader, vilket ökar behovet av information och stöd om vilka rättigheter och skyldigheter man har som konsument. Konsumenter kan få hjälp och stöd av flera aktörer, såsom Konsumentverkets upplysningstjänst Hallå konsument, de fyra konsumentbyråerna och konsumentvägledare. Många kommuner erbjuder konsumentvägledning som omfattar både förebyggande arbete och rådgivning och hjälp när problem väl uppstår. Men som Nadja Awad påpekar har mycket riktigt andelen kommuner som väljer att erbjuda konsumentvägledning minskat under en följd av år.

När det gäller stöd till skuldsatta är de budget- och skuldrådgivare som finns i kommunerna viktiga, och den verksamheten är obligatorisk för kommunerna att tillhandahålla. I många kommuner samarbetar konsumentvägledare och budget- och skuldrådgivare tätt, vilket förefaller vara en god ordning som gynnar konsumenterna.

Ett lokalt tillgängligt konsumentskydd som kan erbjuda fysiska besök är särskilt viktigt för mer sårbara konsumenter. Konsumentverket har fått i uppdrag att främja och utveckla konsumentstödet genom att identifiera och stödja olika samhällsaktörer - inklusive organisationer inom det civila samhället - som har förutsättningar att hjälpa konsumenter i särskilt behov av stöd med att ta till vara sina intressen i samband med köp och med att hantera privatekonomiska problem. Till exempel erbjuder pensionärsorganisationerna sedan en tid tillbaka konsumentrådgivning.

Jag följer noga utvecklingen på området. Fortsatta åtgärder kommer att övervägas av regeringen med utgångspunkt i uppdraget till Konsumentverket som ska slutredovisas i mars i år, alltså väldigt snart, och med anledning av riksdagens tillkännagivanden om att regeringen bör se över hur den kommunala konsumentvägledningen kan utvecklas.

Herr talman! Som jag sagt tidigare avser vi att ta frågan vidare. Jag vet att detta är ett problem. Jag ska fortsätta dialogen med både SKR, som naturligtvis är en viktig aktör i frågan, och enskilda kommuner som säger sig ha blivit drabbade av social dumpning.

Det här bottnar väldigt mycket i den bostadsbrist som vi sett under lång tid. Inte minst råder det brist på lägenheter med överkomliga priser. Förekomsten av sådana är dock naturligtvis inte alltid en garanti för att de här grupperna hjälps; jag tror att hyresrätter med låg hyra är attraktiva även för den ganska breda medelklass som förvisso är väl etablerad i Sverige.

En annan orsak är ett väldigt högt migrationstryck. Det har varit svårt för många kommuner att absorbera den mängd nyanlända som kommit och inte minst att erbjuda dem bostad när etableringstiden är över. Detta bottnar alltså även i migrationspolitiken. Nu har migrationen redan minskat, och den kommer att fortsätta minska framöver. Det tror jag kommer att innebära ett minskat problem med social dumpning. Framtiden får utvisa om jag har rätt eller fel.

Som sagt avser jag och regeringen att överväga de förslag som har inkommit och borra djupare i denna fråga, som vi får anledning att återkomma till. Jag tackar interpellanten Eva Lindh för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag kom osökt att tänka på frasen "jag hör vad du säger". Det är kanske det mest avskydda svar man kan få. Det betyder ju just att man hör men inte tar till sig av det som sägs. Självklart ska man ta till sig av goda argument och det som sägs som är bra. Sedan ska man kanske inte ta till sig av allt som sägs. Man får ha sunt förnuft och sålla bland det som sägs.

Jag får en hel del frågor, vilket är helt förståeligt. Det är helt berättigat att fråga ansvarig minister om vilka konkreta åtgärder regeringen avser att vidta. En del av de åtgärder som virvlar runt i luften är sådant som ligger på andra statsråds bord. Även de förslag som har kommit från utredaren själv berör socialtjänstlagen. Jag kan därför inte utställa löften här om att vi ska göra det ena eller andra inom olika områden. Regeringen kommer att få återkomma med konkreta förslag.

Jag gör dock bedömningen att de förändringar av bosättningslagen som nu aviseras och den utredning som ska göras är en åtgärd som kommer att vara viktig för att tydliggöra kommunernas ansvar när de tar emot nyanlända enligt bosättningslagen och hur lång tid detta åtagande gäller. Det kommer att vara en viktig del.

Jag är också övertygad om att omläggningen av migrationspolitiken kommer att leda till ett mindre migrationstryck på Sverige, och det kommer att innebära att behovet av att skicka medborgare till andra kommuner kommer att minska. Kommunerna kommer därför att ha bättre förutsättningar att ta hand om dem som kommer enligt bosättningslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ta upp en annan sak som egentligen inte är en åtgärd. Jag noterar dock att det var något som framhölls av en högt uppsatt kommunpolitiker i en av de kommuner som drabbats av social dumpning. De hade noterat ett beteende och ett ökat inflöde av nyanlända från enskilda kommuner. De ringde då upp berörd kommun och påtalade problemet. Därefter upphörde den sociala dumpningen. Min förhoppning är att kommunerna till viss del kan lösa detta genom bilaterala samtal med varandra.

Jag ska inte hänga ut några enskilda kommuner, men här var det en kommunföreträdare som sa att den sociala dumpningen upphörde efter ett telefonsamtal. Ibland kanske man kan lösa problem genom att gå andra vägar än genom lagstiftning, utredning och statlig byråkrati. Kanske kan man ibland också lösa problem genom enkla samtal. Jag tycker att det var ett gott exempel.

Jag ska självklart överväga de förslag som har kommit från utredaren och gå igenom dem lite mer noggrant.

När vi debatterar den här frågan får jag ibland känslan att Socialdemokraterna öppnar för särskilda bostäder för människor som kommit hit som nyanlända efter att etableringstiden är över. Man verkar vilja ha särskilda köer för personer med invandrarbakgrund. Det låter lite så ibland.

Vi måste ha förståelse för att tillväxtkommuner med skriande bostadsbrist många gånger har svårt att hitta bostäder när etableringstiden är över. Många grupper vill ju komma åt bostäderna. Det är inte bara nyanlända som behöver en bostad från socialtjänsten. Väldigt många andra behöver också det, till exempel utsatta vid våld i nära relationer eller personer som av olika anledningar plötsligt råkat ut för sociala problem såsom missbruk och annat.

Många människor behöver dessa bostäder, och det är inte alldeles lätt att veta hur de ska fördelas. Även om det är ett stort problem kan jag också ha förståelse för att det uppstår eftersom det råder så stor bostadsbrist i många kommuner.

Herr talman! Både Lindh och Dibrani har frågat mig om jag tycker att social dumpning är ett problem. Jag svarar: Ja, det är det. Jag tycker att detta är en viktig fråga.

I förra interpellationsdebatten sa jag att vi inte bara sitter på våra kontor och håller för öronen. Jag träffar många kommuner och länsstyrelser, och jag har träffat SKR vid ett par tillfällen. Jag vet att det här problemet förekommer. Samtidigt vet både Dibrani och Lindh att när en ny regering tillträder gör man olika omprioriteringar bland utredningar och lägger ned en del för att frigöra resurser för nya utredningar, för att kunna genomdriva den politik man gick till val på. Det är så det funkar.

Utredningen hade kommit en bit, och jag har träffat den aktuella utredaren; det var jag väldigt noga med att göra. Den aktuella utredaren har också skrivit ett brev till mig som minister, och jag vet att det är offentligt och även har kommit andra till del. I brevet beskrivs hur långt man kom i utredningen och också en del slutsatser. Där fanns även ett par konkreta förslag som vi naturligtvis ska se om det är intressant att gå vidare med.

Även om man nu kan säga att det finns ett objektivt begrepp för social dumpning är det inte alltid självklart vad som är social dumpning och inte. Vi har inte kommunarrest i Sverige. Människor är fria att flytta dit de vill efter det att etableringstiden är över. Den är som bekant två år.

Det finns en inneboende konflikt i detta. Där det finns gott om arbeten och därmed större möjligheter att integrera sig är det väldigt ont om bostäder, och där det finns gott om bostäder finns det ofta sämre möjligheter att få jobb och därmed också sämre möjligheter till integration. Den inneboende konflikten gör frågan väldigt komplex. Jag tycker att man kan kosta på sig att säga i interpellationssvaret att frågan är komplex. Vi hade exakt denna debatt för en vecka sedan i den här kammaren, och jag svarade likadant då: Ja, jag tycker att detta är ett problem.

Bosättningslagen ska ses över. Det finns skrivningar i Tidöavtalet om mer nationell likvärdighet i hur man tolkar bosättningslagen, hur lång tid den ska verka och hur lång tid ankomstkommunen är ansvarig för de nyanlända. Jag tycker att det är väldigt bra och tror att det kommer att bidra till att till viss del lindra problemen med och förekomsten av social dumpning.

Vi kan också se i prognoserna att migrationen kommer att minska. Den har redan minskat och kommer att fortsätta minska framöver. Det innebär med all sannolikhet att problemen med social dumpning blir mindre, eftersom de ofta är kopplade till just migrationspolitiken och hur bosättningslagen är utformad.

Social dumpning har ju varit ett stort problem under perioder med väldigt hög migration, till exempel inte minst efter Syrienkriget. Det var också med anledning av det som riksdagen beslutade om bosättningslagen, för att få en jämn fördelning av asylsökande i vårt land. För en del kommuner var det svårt att efter två år erbjuda bostad, och då löste man det genom att erbjuda bostäder i kommuner där det finns gott om sådana. Det kanske inte kan tyckas så konstigt, men det skapade stora problem för de kommuner som fick ta emot många som behöver stöd från socialtjänst och annat. Problematiken med detta kommer med all sannolikhet att minska i takt med att migrationen minskar framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vad jag ämnar göra för att motverka social dumpning.

Social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera politikområden. Det handlar bland annat om bostads- och arbetsmarknadsfrågor och att kommunerna tolkar och tillämpar bosättningslagen på olika sätt.

Den förra regeringen tillsatte flera utredningar strax före valet 2022. En av dessa var utredningen Motverka social dumpning (dir. 2022:56). Regeringen har nu gjort en genomgång av samtliga pågående utredningar och vid en prioritering bland dessa beslutat att avsluta den nämnda utredningen. Även om denna utredning har lagts ned bedrivs annat arbete som har betydelse för frågan.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet utjämnar för skillnader i skattekraft och för kostnadsskillnader som bland annat beror på socioekonomiska faktorer, till exempel utbildnings- och inkomstnivå och vistelsetid i Sverige.

Den parlamentariska kommittén En ändamålsenlig kommunalekonomisk utjämning (dir. 2022:36) som bland annat tittar på systemet för kostnadsutjämningen har i uppdrag att analysera om det i tillräcklig grad kompenserar för socioekonomiska faktorer och ska vid behov föreslå ändringar.

Det pågår även andra statliga utredningar och myndighetsuppdrag som har anknytning till frågan om social dumpning. Länsstyrelserna har till exempel i uppdrag att stödja kommunerna i deras arbete för att förebygga avhysningar och motverka hemlöshet. Uppdraget pågår till 2026.

Utredningen Skärpta kontroller vid fastighetsförvärv (dir. 2022:93) ska föreslå åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelser av fastigheter i syfte att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och hindra att den svenska fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.

Regeringen avser vidare att se över bosättningsregelverket i enlighet med Tidöavtalet. Goda förutsättningar för mottagande i kommunerna är centralt för att integrationen av nyanlända ska fungera.

Regeringen är mån om att det ska finnas ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och kommer att fortsätta följa frågan.

Fru talman! Stöd kommer till de norra delarna av Sverige. När elpriserna ökade också i de norra delarna av Sverige fattade regeringen snabbt ett beslut för att även de norra delarna, elprisområde 1 och 2, skulle få stöd. Det kommer inom kort att delas ut stöd för november och december, då elpriserna sköt i höjden även i norra Sverige. Regeringen levererar alltså.

Regeringen hör också. Vi sitter inte insnöade, höll jag på att säga, på Regeringskansliet och håller för våra öron. Vi lyssnar. Vi reser och pratar med människor och vet om att det finns upprördhet i de norra delarna av Sverige.

Men när vi förklarar de stora elprisskillnaderna mellan norra och södra Sverige kommer också en förståelse för varför det första elprisstödet gick till just elprisområde 3 och 4. Men när elpriserna i norra Sverige ökade tog regeringen snabbt beslut om att ge stöd till hushållen också i elprisområde 1 och 2. Så agerar en handlingskraftig regering.

Regeringens bedömning är att det tillskott för 2023 vi ger kommunsektorn är signifikant och kommer att hjälpa kommunerna att klara av det viktiga välfärdsuppdrag de har. Ser regeringen att prognoserna kommer att förvärras framöver och gör en bedömning att dessa resurser inte kommer att räcka till återkommer vi. Det finns möjlighet att göra det i vårändringsbudgeten och framför allt när vi lägger fram höstbudgeten för kommande år.

Regeringen är på alerten, och det finns ekonomiska förutsättningar tack vare Sveriges starka ekonomi. Vi ska lägga fram en budget som inte driver på inflationen, men att klara av välfärden i kommuner och regioner är en viktig fråga för regeringen.

Även jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det kan ju också vara så att Socialdemokraterna försöker att slå blå dunster i ögonen på människor. Hade vi gett korrekta fakta om att hushåll i södra Sverige har betalat fyra gånger högre elpriser, och ibland kanske till och med mer än så, än hushåll i de norra delarna av Sverige tror jag att det hade funnits en förståelse för att elprisstödet är högre till de södra delarna än till de norra delarna. Det är inte konstigare än att bostadsbidraget blir högre om hyran är högre - man ger ju inte samma bostadsbidrag till alla oavsett vilken hyra de har. Bidrag ges utifrån de behov och kostnader som finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Elprisstödet ska kompensera för höga elpriser. Det är självklart att hushåll som har betalat ett högre elpris per kilowattimme blir kompenserade på ett annat sätt än hushåll som inte har betalat för detta.

Det är klart att upprördheten blir väldigt stor om man går runt och lyssnar på socialdemokrater som sprider en bild av att detta skulle vara någonting diskriminerande mot vissa människor som bor i norra Sverige. Då förstår jag att människor blir upprörda. Tyvärr tycker jag att Socialdemokraterna ibland tenderar att sprida desinformation, eller information som inte ger rätt bild. Jag tycker att detta är väldigt olyckligt.

Det som den förra regeringen lyckades åstadkomma var ett generellt elprisstöd på 2 000 kronor. Elprisstöd 1, som kommer att betalas ut från och med måndag, kan ge upp till 16 000 kronor till de mest drabbade hushållen. Det är alltså stor skillnad mellan det elprisstöd som Socialdemokraterna lyckades leverera och det som denna regering lyckats med.

Jag är fullt medveten om att skatteutjämningssystemet inte fullt ut kompenserar för de strukturskillnader som finns. När vi nu ökar de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor kommer många kommuner i norr proportionerligt sett, per invånare, att få mer av dessa 6 miljarder än andra delar av Sverige. Det var detta som var min poäng. Jag har aldrig sagt att det kompenserar fullt ut, för det gör det inte - det kommer att vara omöjligt att hitta ett system som gör det. Jag ska med intresse ta emot skatteutjämningskommitténs betänkande nästa år. Vi kommer också att ge en del tilläggsdirektiv för att vässa utredningen ytterligare.

Jag vet att det finns väldigt många små kommuner; många av dem är koncentrerade till Norrlands inland. Jag var bara för några veckor sedan i Västerbotten och passade då på att besöka Bjurholms kommun, som är Sveriges minsta kommun med knappt 2 800 invånare. Det var ett spännande och givande besök med en otroligt engagerad politisk ledning och tjänstemannaledning. Trots de utmaningar som denna lilla kommun står inför vågar man satsa på en helt ny byggnad, eller fastighet, som ska inrymma såväl skollokaler som äldreboende och, om jag inte minns fel, idrott för att strukturera om i fastighetsbeståndet och skapa en mer effektiv ekonomi. Det var härligt att se hur en liten kommun ändå vågar göra dessa satsningar, och man gör det för att man ser att det på lång sikt kommer att generera lägre kostnader för fastigheter - apropå att vidta åtgärder som på sikt skapar en bättre och mer effektiv ekonomi. Jag tycker att det var inspirerande.

Jag kan inte låta bli att fråga med tanke på den debatt som är och den argumentation som förs fram: Har Socialdemokraterna lagt fram ett nytt förslag om att statsbidragen ska kompensera de norra delarna lite extra mycket? Jag har aldrig sett ett sådant förslag. Men det låter så på denna debatt, så inte undra på att människor blir besvikna emellanåt.