Rasmus Ling

Fru talman! Regeringen har ofta pekat på Danmark och vad som har gjorts där. Man har varit på plats i Danmark och lärt sig och pekat inte minst på de danska straffen. Man har pratat om att vi ska ha danska straff för svenska brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Vi kommer dock inte att lösa problemet med gängvåldet med hårda straff om vi inte angriper roten till problemet. Även här finns det väldigt mycket vi kan lära av Danmark. De tidiga förebyggande insatser man har gjort har gett effekt på riktigt.

Ett exempel är projektet Aktive drenge, som man har bedrivit i Köpenhamns utanförskapsområden. Unga killar har identifierats tidigt och följts upp kontinuerligt under flera års tid. Polis, socialtjänst och andra aktörer samverkar runt den unge och ger ett individanpassat stöd. Denna typ av metoder välkomnar vi i Miljöpartiet starkt. Det är så vi bryter ett dåligt mönster.

Men vi måste också se till att ge ordentliga resurser till detta. Ett sådant arbete som man har gjort i Danmark är inte gratis; det kostar naturligtvis en massa pengar. Men i det långa loppet sparar man när man inte behöver bekosta år efter år i fängelse eller anstalt. Förutom det ekonomiska handlar det dessutom naturligtvis om allt lidande för både brottsoffer och anhöriga. Vi måste satsa dessa pengar så att vi kan förhindra detta.

Fru talman! Därför blev vi besvikna på den budget som regeringen lade fram och som vi satte ramarna för här i kammaren i går. Man tillför inte de resurser som behövs till socialtjänst, skola och vård, och det gör, fru talman, att vi nu har en situation där man behöver skära ned runt om i Sveriges kommuner. Oavsett vilka partier som styr kommunerna klarar man det inte. Pengarna räcker inte, utan man måste skära. Detta är ett svek mot barn och unga, som förtjänar en rimlig chans. Det hade behövts större tillskott.

Vi har, fru talman, en chans att vända utvecklingen. Men då måste regeringen öppna ögonen och se de strukturer som ligger bakom våldet. Enligt forskningen finns starka kopplingar mellan skolmisslyckanden, fattigdom och kriminalitet - skolan är oerhört central. Låt oss se vad vi kan göra med dessa kunskaper. Hur kan vi hjälpa de unga att komma rätt i livet?

Jag vill, fru talman, uppmana regeringen att ge tillräckliga resurser till välfärden och att ge barn den ljusa framtid som varje unge faktiskt förtjänar.

Fru talman! Den blodiga våldsvågen fortsätter. Polisen uppskattar att 1 000 barn rekryteras till gängen varje år, alltså 3 varje dag.

Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Brottsförebyggande rådet rapporterar att barn i 12-15-årsåldern rekryteras till kriminella nätverk av andra unga, som ofta är 15-20 år. Och rekryteringen går snabbt, ibland över dagen. Vi kan låsa in hur många som helst, men om vi inte lyckas bryta nyrekryteringen kommer vi aldrig att komma ur våldsspiralen.

Alla är överens om att det behövs förebyggande åtgärder, men vad vi menar med det skiljer sig åt. För att komma framåt måste vi tala om vad som krävs för att förebygga brott; annars har vi inte en chans. Därför begärde Miljöpartiet denna särskilda debatt.

Herr talman! Till att börja med tycker jag inte att det är ett uppskruvat tonläge. Däremot tycker jag att den här frågan ska tas på allra största allvar och är av allra största vikt och att det därför finns anledning att gå till botten med de olika synsätt vi har.

Herr talman! Jag har också stort förtroende för rättsväsendet, med alla de sekretessbelagda uppgifter som man dagligen hanterar. Icke desto mindre begås det ibland fel. Det händer, och det vet Gunnar Strömmer, jag och alla andra. Ingen kan garantera att identiteten aldrig skulle kunna röjas för någon som ska ha anonymitet. Jag tror inte att justitieministern kan garantera att det aldrig kommer att hända. Jag skulle i alla fall inte våga mig på det.

Herr talman! En annan fråga gäller rättssäkerhetsaspekten. Möjligheten att vittna anonymt kommer att göra att det blir en rättsosäkerhet. Den som står åtalad kommer att ha någon som vittnar emot sig utan att veta vem det är som vittnar. Det är själva poängen. Inte heller kommer de som dömer i rätten att veta om det finns en konflikt mellan den som vittnar och den inblandade och om det finns skulder eller oförrätter inblandade. Det här är ett stort problem, herr talman, om detta system kommer att användas någorlunda frekvent. De aspekterna tycker jag inte heller har belysts tillräckligt.

Herr talman! Vi har ju inte sett propositionen än, men på frågan om vi kommer att rösta nej till ett system med anonyma vittnen kan jag med ganska stor säkerhet svara ja.

Herr talman! Frågan om vittnesskydd är otroligt viktig. Jag tror inte att man kan understryka det nog, och jag tror att vi är väldigt överens om det. Det är en nyckel till att fler brott ska kunna klaras upp och att fler som har begått brott ska kunna dömas. Det är helt avgörande, och jag tror att vi är helt överens om det.

Justitieministern frågade med vilken empiri och säkerhet jag säger att det här kommer att få negativa konsekvenser. Visst, jag kan inte säga att det finns någon empiri eftersom ingen regering tidigare i det här tonläget har sagt att man går fram med ett sådant här förslag, att det ska vara mönsterbrytande och att det ska få sådana här effekter. Det har inte tidigare gjorts. Empirin saknas - men den kommer att komma.

Herr talman! Jag vill mena att det här meddelandet redan har gått fram. Sannolikt har viljan att vittna öppet redan skadats, av det skälet att regeringen har utlovat att det kommer att införas en möjlighet att vittna anonymt.

Jag tror inte att någon som varit vittne till ett brott tycker att det är särskilt bekvämt att vittna i domstol. Det är ingen rolig situation. Det tror jag inte att Gunnar Strömmer skulle tycka. Det skulle inte jag tycka. Det tror jag inte att någon här inne skulle tycka - särskilt inte när det handlar om grov organiserad brottslighet, och inte heller i betydligt mildare fall. Att vittna mot sin granne är ingen angenäm upplevelse. Icke desto mindre är det för att rättssystemet ska fungera nödvändigt att vi alla medborgare är beredda att göra det.

Om möjligheten att vittna anonymt införs för några kommer naturligtvis alla att vilja göra det. Även om villkoren är högt ställda och det kommer att röra sig om få fall kommer de flesta att tänka att möjligheten finns och också bör gälla en själv.

Herr talman! En annan aspekt som också är väldigt viktig är vad som händer i de fall då ett vittne har garanterats möjlighet att vittna anonymt men ändå får sin identitet röjd. Sekretessen ska garanteras, säger Gunnar Strömmer, och det är förstås bra. Men vad ska man göra i de fall då vittnets identitet ändå röjs? Ingen kan väl rimligen garantera att det aldrig kommer att hända? Jag skulle inte tro att justitieministern törs garantera det eftersom rättssystemet består av människor - och människor kan göra fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag skulle vilja ha svar. Vad händer i de fall då det blir fel? Vad kommer att hända med personer som har garanterats anonymitet men vars identitet röjs? Hur ska rättssystemet hantera den typen av situationer?

Herr talman! Tack för det utvecklade svaret, statsrådet!

Låt mig ändå börja med en liten utvikning. Jag kommer att knyta ihop det med denna fråga. Men jag kan inte låta bli att i det här sammanhanget ta upp uttalandet som justitieministern gjorde häromdagen, då han öppnade för att dra tillbaka medborgarskap och göra människor statslösa. Det är ett fullständigt absurt förslag och uttalande. Vi kommer att få anledning att återkomma till det, men det finns en viss köbildning innan man kan få svar i kammaren. Men det kan även komma att diskuteras i konstitutionsutskottet.

Herr talman! Jag vill ta upp det här eftersom det visar på att den kompass som Gunnar Strömmer tidigare har haft i fråga om rättssäkerhet och rättsstatliga principer har kastats väldigt långt bort. Det sägs att ränderna aldrig går ur. Men i det här fallet förefaller de ha gjort det. Den skärva man kan se när det gäller frågan om anonyma vittnen är att organisationen Centrum för rättvisa, som Gunnar Strömmer bildade en gång i tiden, finns med på den annars ganska korta remisslistan. Det känns mer som ett styng av samvetskval än något annat.

Frågan om anonyma vittnen är otroligt viktig, och att man inte sköter beredningsprocessen bättre ser jag väldigt allvarligt på. Två månader är alltför kort tid för att man till fullo ska kunna vända och vrida på detta, och det fattas också viktiga aktörer.

Herr talman! Regeringen anför att användning av anonyma vittnen skulle vara mönsterbrytande. När man ser hur detta har använts i våra grannländer kan man konstatera att det är oerhört lite. I Norge, som har haft det här systemet i 20 år, finns det inte en person i det norska rättsväsendet som kan minnas ett enda fall där det har använts. I Finland är det under 12-13 år vid ett tillfälle, och i Danmark ett par stycken under samma tidsperiod. Samtidigt menar regeringen och justitieministern att det här skulle vara mönsterbrytande. Vad menar man då med mönster? Är det ett mönster med ett eller två fall på 10 år och inget fall under 20 års tid - i alla fall inget fall som någon kommer ihåg?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visst har vi värre problem i Sverige, men så har det inte alltid varit. Danmark har haft en värre situation än Sverige; trots det har det här inte varit något man använt med någon särskild frekvens.

Herr talman! Om vi gör som vi har gjort hittills kan vi utgå från att det kommer att gå som det har gått hittills, sa Gunnar Strömmer i slutet av anförandet. Jag vill mena att om man har ett problem och vidtar åtgärder som förvärrar problemet kommer man inte att vända utvecklingen. Skulle vi ha problem med fler skadade i trafiken tror jag inte att Gunnar Strömmer eller någon kollega till honom skulle föreslå avskaffande av bilbälteslagen och tro att det skulle vända statistiken. Man måste vidta åtgärder som leder åt rätt håll.

Hade det här förslaget lett till en liten men positiv effekt hade jag varit öppen för det. Men det kommer att leda till negativa effekter, för det kommer att skapa en förväntan hos människor att få vittna anonymt när man inte kommer att få det annat än i yttersta undantagsfall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

Fru talman! Det är intressant att lyssna på debatten om Riksrevisionens rapport om hur Polismyndigheten hanterar så kallade mängdbrott.

Jag vill börja med att yrka bifall till den reservation i betänkandet som vi i Miljöpartiet har lagt fram tillsammans med Vänsterpartiet.

Polismyndigheten har det senaste decenniet vuxit oerhört mycket och snabbt. Det årliga anslaget är på väg upp mot 40 miljarder kronor. Det kan jämföras med omkring 23 miljarder 2014, då jag blev invald i riksdagen. Förutom anslagsökningarna har det inneburit fler anställda. Polisen har också getts fler redskap och verktyg på olika sätt. Men resultaten har inte förbättrats i motsvarande grad och är långt ifrån vad vi hade önskat. Det tror jag att vi i kammaren är helt överens om.

De så kallade mängdbrotten, alltså brott som begås i mängder, är de vanligaste brotten: narkotikabrott, bedrägerier och stölder. Här är Riksrevisionens kritik mot Polismyndigheten hård. Man hanterar inte detta effektivt. Förbättringspotentialen är ganska stor.

Problemet med mängdbrott är stort. Många berörs, bland annat företag, näringsliv och äldre. Det finns många brottsoffer runt om i landet. Därför är det viktigt att det kan fungera bättre och att polisen prioriterar den typen av brottslighet.

Fru talman! Polisen står nu inför en ny situation. En ny rikspolischef tillträder kommande vecka. Det ska även bli en biträdande rikspolischef. Det blir alltså en organisatorisk förändring i ledningen. Vi vill att den nya ledningen ska få så bra möjligheter som möjligt att verka för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten men även dessa mängdbrott, de vanligast förekommande.

Det här är ett område som Miljöpartiet kommer att följa. Vi vill att regeringen ska säkerställa att rekommendationerna till Riksrevisionen verkligen genomförs. Vi tror att de är viktiga. Jag konstaterar att de flesta i kammaren inte vill göra så, men det är ju några timmar kvar till omröstningen klockan 16.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservationen i betänkandet.

När Polismyndigheten slogs ihop till en nationell myndighet och en nationell polis var det en av de största statliga organisatoriska förändringar som hade gjorts i modern tid. Som med mycket annat var det nog många som hade önskat att det hade skett tidigare. Det var under några år på 2010-talet som det beslutades, implementerades och utreddes. När detta väl var gjort stod alla partier bakom det och tyckte att fördelarna övervägde jämfört med att ha det regionalt, så som det var tidigare.

Med detta sagt har inte alla mål uppfyllts i den nya organisationen, men jag tror att det är få som skulle vilja gå tillbaka. Man vill ändå jobba utifrån den organisation som vi har beslutat om.

En sak man ville komma åt och som var målsättningen med organisationen var att polisen skulle kunna samla och rikta resurser runtom i landet, alltså precis det som vi diskuterar just nu och som Riksrevisionen har granskat. I teorin är det jättebra.

Om polisen har 30 000 anställda, eller 26 000 eller 34 000, kan de riktas mot de delar av landet där det finns ett behov. I teorin är det alltså jättebra, men den granskning som Riksrevisionen har gjort visar att det finns stora brister i hur polisen använder detta. En är att kommunerna inte involveras i tillräckligt hög grad för att man ska kunna få större effekt.

Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens arbete med särskilda hän-delser riktade mot organiserad brotts-lighet

Det saknas också mycket statistik och dokumentation, exempelvis om antalet särskilda händelser. Det saknas uppgifter om kostnader och även om alternativkostnader, alltså undanträngningar, som särskilda händelser har medfört. Om man samlar resurser på ett ställe blir det per definition mindre på ett annat, och detta får effekter i en annan ände.

Fru talman! Riksrevisionen har en rad rekommendationer, till exempel att man ska utveckla kriterier som underlag inför beslut om huruvida en situation ska hanteras inom ramen för en regional respektive nationell särskild händelse, att man ska ta fram en nationell lägesbild att utgå från inför beslut om resursförflyttningar och att man ska utveckla dokumentationen med mera.

Miljöpartiet föreslår tillsammans med S och V ett tillkännagivande till regeringen om att den ska säkerställa att Riksrevisionens rekommendationer följs. Det är väsentligt att man tar till sig detta och att detta verktyg används på ett mer optimalt sätt än hittills. Om detta verktyg ska fungera behöver man kunna värdera vinster men också kostnader i förhållande till det. Här har Polismyndigheten ett jobb att göra, och regeringen behöver säkerställa att dessa rekommendationer följs.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Fru talman! Att vi har en beprövad ordning gäller ju för det regelverk vi har haft. För det nya regelverket finns ingen beprövad ordning eftersom det bara är några veckor sedan det trädde i kraft.

Jag vill passa på att säga något om de fall där tvångsmedel har använts men där det på grund av sekretess inte kan meddelas den enskilde. De fallen lämnas över till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Deras prövning handlar om ifall det var rätt eller inte rätt att medge att tvångsmedel skulle användas. Det kan mycket väl gälla situationer där det var ett korrekt beslut av domstolen att medge det, men där det ändå visade sig att den som utsattes var helt oförvitlig och oskyldig. I de fallen har man ingen möjlighet om det föreligger sekretess att få reda på det i efterhand. Jag menar, fru talman, att det är fel. Jag tycker att justitieministern borde dela den bilden.

Det är dessutom så att om sekretess fortfarande föreligger efter ett och ett halvt år försvinner ärendet ur systemet. Jag tycker inte att det är en bra ordning. Jag tycker att det borde förlängas. Jag har stor respekt för sekretesshindren; de ska tas på största allvar. Vi ska inte ha ett system där polisens metoder röjs på ett sätt som försämrar brottsbekämpningen. Men låt oss säga att 10 eller 15 år förflutit - vid något tillfälle borde jag som enskild ha rätt att få reda på att staten övervakade mig under en viss tidsperiod och att jag var oskyldig. Att få reda på det är en upprättelse, och att oskyldigt utsatta personer får upprättelse brukar Gunnar Strömmer lyfta fram behovet av.

Fru talman! Statsrådet talade länge och mycket men svarade inte på frågan om personkretsen. Jag skulle gärna vilja få svar på det i nästa anförande. Är man beredd att utvidga den underrättelseberättigade personkretsen?

Fru talman! Det är en positiv approach vad gäller att utveckla skrivelsen om hemliga tvångsmedel. Även om det inte finns tydliga löften är dörren i alla fall inte stängd. Det är ett bra första steg. I Miljöpartiets tycke finns det anledning att utveckla det här i situationer där staten behöver mer verktyg och muskler. Om vi accepterar mer övervakning behöver vi också ha fokus på andra sidan myntet. Jag ser fram emot att det utvecklas i skrivelsen någon gång och kommer att följa det.

Fru talman! Jag går åter till frågan om personer som har blivit föremål för tvångsmedelsanvändning men som visar sig vara oskyldiga. I betänkandet som justitieministern hänvisar till, Bättre möjligheter att verkställa frihetsberövanden, framgår regelverket. Om det på grund av sekretesshinder inte går att meddela en person att man varit utsatt för hemliga tvångsmedel har underrättelseskyldigheten upphört ett år från att förundersökningen avslutats om det fortfarande är sekretess. Det föreslås förlängas till ett och ett halvt år efter att användningen har avslutats. Det är en förlängning men fortfarande ganska kort tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag instämmer inte i bedömningen att intresset av att få veta att man har blivit utsatt för hemliga tvångsmedel skulle avta på ett sådant sätt i efterhand. Jag ser tvärtom ett stort och även principiellt värde i att man i de fall staten har utsatt en medborgare för hemliga tvångsmedel och framför allt i de fall man visat sig vara oskyldig ska ha rätt att få reda på det vid något tillfälle, även om lång tid har förlöpt. Även om det är på grund av sekretesshinder, att polisen inte bör röja det och inte ska berätta hur det har gått till, eller för att man inte ska kunna ta reda på det, finns det fortfarande ett värde i att få reda på det, också om betydligt längre tid än ett och ett halvt år har förflutit.

Tycker inte justitieministern också att det finns ett värde i att få reda på det, även om det för en tid föreligger sekretesshinder så att det går en längre tid?

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Gunnar Strömmer så mycket för svaret. Det sista som framkom, att det är angeläget att skydda den personliga integriteten samtidigt som man med kraft kan bekämpa brottsligheten, är det som är centralt.

Det finns någonstans en målkonflikt mellan integritet och statens befogenheter för att lösa många av brotten, åtminstone när det gäller de tvångsmedel som vi pratar om. Exakt var skärningspunkten ska gå mellan integritet och befogenheter är delvis en politisk fråga, men det är också en fråga där var man hamnar beror på omständigheter både i världen i stort och i Sverige. Där har det skett en förskjutning för alla partier, både Miljöpartiet och Moderaterna och alla andra i Sveriges riksdag, i riktning mot mer befogenheter än för ett antal år sedan på grund av ett förändrat läge i samhället.

Vi är överens om att gängbrottsligheten är ett av våra största samhällsproblem. För många om än inte alla åtgärder som vidtagits av tidigare och nuvarande regering finns det ett brett stöd. Det fanns ett brett stöd för preventiva tvångsmedel, som infördes den 1 oktober, för några veckor sedan. Vänsterpartiet var emot, men i övrigt var det bifall eller, som i Miljöpartiets fall, i allt väsentligt bifall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi har de långtgående befogenheterna som inskränker integriteten är det viktigt att vi folkvalda och regeringen funderar över att också vidta åtgärder för att stärka integriteten. I den här interpellationen har jag gett Gunnar Strömmer och regeringen ett antal förslag, fru talman. Ett av dem gäller hur underrättelser sker och ska ske till personer som har blivit föremål för användande av tvångsmedel.

Det finns högt ställda rättssäkerhetskrav, säger Gunnar Strömmer. Och det gör det. Det finns krav på domstolsprövning. Men frågan är vad som händer i de situationer där det brister, när regelverket inte efterföljs. Åklagare och poliser är människor, precis som justitieministrar och riksdagsledamöter. Människor kan göra fel. Men hur ska vi se på de situationer där fel har begåtts och där det dessutom visar sig att personer som blivit utsatta för hemliga tvångsmedel är oskyldiga?

I den rättsliga vägledning som Åklagarmyndigheten har framgår det att det är "viktigt att notera att underrättelseskyldighet inte föreligger mot alla personer som på något sätt berörts av ett hemligt tvångsmedel. Den underrättelseberättigade personkretsen är begränsad till misstänkta och innehavare av sådana platser och elektroniska adresser som åtgärden riktats mot."

En konkret fråga till Gunnar Strömmer är om regeringen kan vara beredd att se över den underrättelseberättigade personkretsen, så att fler som har blivit utsatta för det och är oskyldiga faktiskt får veta det i efterhand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Det är svårt att ta in vidden av det som sker i Gaza och Israel och de risker som nu finns i området framöver. Den stora terrorattacken från Hamas med över 1 000 civila offer har följts av israeliska motattacker där också civila utsätts och väldigt många dör.

Världen kan inte se på när civila drabbas på det sätt som sker. Mot bakgrund av detta vill jag fråga regeringen vad regeringen gör tillsammans med andra och själv för att i den mån det är möjligt minska lidandet för civilbefolkningen och för att antalet offer ska bli så litet som det bara är möjligt.

Fru talman! Det är, som sagt, positivt att detta möte ska bli av. Jag ser fram emot att se vad som kommer ut av det. Jag hoppas att det är fler än vi som ser problemen med hur utfallet är på vissa sätt och att konstruktionen i sig innebär inbyggda problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror också att partierna skulle kunna åstadkomma en mer breddad rekrytering. Vi kan dock se att facit över tid är att man inte har lyckats. Medelåldern ligger fortfarande kring pensionsstrecket, vilket gör att kopplingen till andra grupper i samhället är betydligt svagare.

Som jag sa tidigare tycker jag att det var en bra förändring att valen av nämndemän förlades till en senare tidpunkt än när alla andra nämnduppdrag i kommuner fördelas. Det finns dock fortfarande en aspekt av att nämndemannauppdraget på sina håll ses som ett förtroendeuppdrag - alltså ett politiskt uppdrag - eftersom nämndemännen tillsätts av partierna. Det är opolitiskt, och det finns utbildningar där detta slås fast. Inte desto mindre kan det uppstå situationer där partimedlemmar som hade velat ha ett politiskt uppdrag men som i konkurrens med andra inte fick det i stället blir utsedda till nämndemän som ett tröstpris. Detta är en ordning som jag inte tycker är bra.

Herr talman! Det är ändå positivt att statsrådet ser att det kan finnas problem - jag understryker ju dem. Som sagt har det funnits situationer där nämndemän har gjort fel som har inneburit att rättsväsendet har tagit stor skada. Jag vill inte på något sätt försvara partier som i de situationerna har gått in och närmast gett instruktioner till nämndemännen om hur de skulle agera. Däremot ser jag att det finns en inbyggd problematik när något uppmärksammas och det parti som har nominerat någon får skulden. Därmed blir man mer benägen att ha större kontroll och mindre benägen att utse icke-medlemmar till nämndemän.

Detta är den inneboende problematiken. Sedan måste partierna naturligtvis agera ansvarsfullt i de fall där det begås fel, för fel begås och kommer att begås oavsett system. Alla partier har någon gång utsett nämndemän som inte har agerat på det sätt som de borde ha gjort.

Statsrådet tog upp hur nämndemännen skulle kunna utses i stället. Vi är öppna för att diskutera detta. Jag har inte gjort någon egen offentlig utredning, men jag ser att det finns andra viktiga uppdrag i samhället som inte är förtroendeuppdrag men som har den karaktären. Exempelvis sker det en prövning när gode män utses av överförmyndarnämnderna i kommunerna. Då är det inte partierna som nominerar, utan det är medborgare som får göra detta.

Familjer som erbjuder sig att bli familjehem är något som har en annan karaktär. Där är det socialtjänsten som beslutar, och det finns ett regelverk. Man skulle kunna ge Domstolsverket eller någon annan instans i uppdrag att utforma ett system för rekrytering av medborgare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss ha en utredning som tittar på hur detta skulle kunna se ut, för jag tror att det är oerhört väsentligt att man kommer bort från kopplingen mellan partierna och dem som dömer i domstol. Det är inte bara Miljöpartiet som tycker så, utan även Centerpartiet och Liberalerna har haft förslag om att förändra detta. Även Advokatsamfundet tycker att kopplingen till partierna är felaktig och att nämndemännen inte borde tillsättas av politiska organ.

Herr talman! Jag är ändå positiv till att justitieministern har bjudit in alla partier för att föra en diskussion om rekrytering. Nämndemännen för de kommande fyra åren har precis tillsatts. Ordningen för detta har ju ändrats så att det inte sker direkt efter ett val utan en tid efter, vilket är en förbättring. Vi från Miljöpartiet kommer att ha en representant, och andra riksdagspartier kommer också att ha det. Jag hörde även att nämndemannaföreningen kommer att vara där.

Vårt medskick på förhand är tydligt: Vi tycker att en sådan utredning borde tillsättas. Argumenten för detta är starka. Jag hoppas att såväl regeringen som andra partier kan ta till sig det så att denna fråga kan ses över.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Vi i Sverige står mitt i en allvarlig kris. En sådan här fråga är en bit ifrån det, men det finns många viktiga frågor på statsrådets bord. Det finns också skäl att diskutera de frågor som är mer långsiktiga, och domstolsfrågor och processer är trots allt en central del av rättsstaten.

Till att börja med vill jag i sammanhanget säga att vi i Miljöpartiet inte i sig vänder oss mot att vi har lekmannadomare i Sverige, alltså att det är vanliga människor som är med och dömer och som inte är juridiskt utbildade. Det är någonting som vi har haft i Sverige under lång tid och som fungerar och som det finns positiva saker med. Ett exempel på det är att jag tror att det gör att man i domstolen blir mer begriplig, om jag uttrycker det så, och att det inte är enbart juridisk kanslisvenska som talas. Lekmännen - nämndemännen - och domaren diskuterar, vilket har positiva konsekvenser.

Men det finns problem, som vi ser det, med den ordning som vi har. Man kan konstatera att ett problem är sammansättningen av nämndemannakåren. Medelåldern är väldigt hög, och medelåldern ligger nära pensionsåldern. Det är förvisso väldigt bra att man tar till vara äldres - årsrikas - erfarenhet. Det finns många andra delar av samhället som borde bli bättre på det. Men att det är så pass få yngre människor och människor i medelåldern gör att representationen blir skev.

Jag tror att man borde se över även andra delar när det gäller villkoren för nämndemän. Det handlar om ersättning, hur långa perioder man behöver tjänstgöra, att det är svårt att ta ledigt från arbete och annat.

Men det största problem som vi ser i systemet är hur nämndemännen utses, att det är partierna som i praktiken är de som bestämmer vilka som ska vara nämndemän. Formellt tas beslut av kommunfullmäktigeförsamlingar runt om i landet, men det skulle inte ses som positivt från partierna om ett annat parti lade sig i vilka som nomineras från ett parti. Det brukar vara ett klubbärende. Vi tycker att nämndemän borde utses på annat sätt och att detta borde kopplas bort från partierna och politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har från vårt parti emellanåt gjort ett aktivt arbete och utsett nämndemän som inte är medlemmar i partiet för att få en vidare spridning. Det har fungerat väl. Så länge vi har det system vi har tycker vi att det vore bra om fler partier skulle göra så. Men det finns fortfarande partier som har krav på medlemskap för att man ska komma i fråga som nämndeman, alltså interna regler.

Men när det gäller problemet med att det är partierna som utser nämndemän blir det en politisk koppling. Men oavsett hur många utbildningsinsatser man har - vilket jag tycker är bra - och hur mycket man arbetar med detta kommer det att finnas en koppling mellan partierna och nämndemännen. Det gör att i de fall som nämndemän gör misstag, vilket sker emellanåt, och rättegångar behöver göras om och så vidare är det partierna som får stå till svars exempelvis i medierna. Vi menar därför att utredaren kom till en felaktig slutsats när han föreslog att inga förändringar behöver göras. Vi menar att regeringen behöver se över detta.

Min fråga är: Ser justitieministern några problem med den koppling som ändå finns mellan de politiska partierna och nämndemännen?

Herr talman! Tack, justitieministern, för de svaren! För gemene man skulle det kanske inte upplevas som någon stor förändring eller revolution om kommunerna skulle få en sådan befogenhet. Straffrättsligt och för jurister är det en annan sak, men jag tycker ändå inte att man ska avfärda frågan. Även om man inte vill gå fullt så långt kan man ändå underlätta det hela.

Jag säger det igen: Det har varit en problematik. Kommunerna har samlat upp information som man sedan har gett till polisen, men polisen har sedan inte haft resurser eller tid att ta detta vidare. Då blir det ju ganska meningslöst att ta fram informationen, för även om man serverar den på ett fat går polisen inte vidare med ärendet. Då kommer man ju inte att fortsätta att ta fram detta. Det måste hända något med det ifall man ska bevara det arbetet från kommunens sida. Samspelet måste fungera för att det ska komma ut något av det.

I övrigt uppskattar jag att flera av förslagen inte avfärdas, utan en del tas emot positivt och en del ska föras vidare. Vi kommer naturligtvis att följa upp detta. Det är inte så många månader tills utredningen ska vara klar. Vi kommer att fortsätta att följa detta och ligga på för att stadsmiljön ska förbättras i Helsingborg och Malmö och på andra ställen i landet och för att denna problematik ska få en lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är bra att justitieministern låter utredaren adressera problematiken, och så får jag hoppas att man förtydligar direktiven om så krävs och fortsätter ligga på för detta.

Vi har fattat beslut i kammaren om ny lagstiftning som gör att kommunerna har ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Detta är något som många kommuner med glädje har tagit på sig - många har arbetat med det även tidigare. Detta hade vi en bred samsyn kring, och denna lagstiftning kunde antas tidigt i mandatperioden; den var beredd.

Som justitieministern säger i svaret är regeringens uppgift att ge myndigheterna de förutsättningar de behöver för att bedriva sitt arbete, och det ska inte finnas några onödiga hinder. Men då kommer man till problematiken att kommunerna vill och till och med kan sätta upp kameror som fångar registreringsnummer och så vidare, men det är ändå Polismyndigheten som måste ta detta vidare. Kommunerna har i dag möjlighet att exempelvis bötfälla felparkerare i sitt vägnät. Men man har inte möjlighet att bötfälla den som kör för fort i stadsmiljö. En fråga är om justitieministern skulle kunna tänka sig att se över den frågan - att helt enkelt ge mer muskler till de kommuner som vill arbeta med detta.

Ytterligare en fundering gäller det justitieministern säger om att polisen på plats måste ta dem som kör väldigt fort. Jag delar denna uppfattning. Men man kan även tänka sig att detta mycket snabbare än i dag kan nå polisen, om man har fler kameror som fångar upp registreringsnummer. Även med en utbyggnad kommer det att vara begränsat var polisen kan närvara rent fysiskt. Det skulle finnas tekniska möjligheter att arbeta mer effektivt med en typ av system som varnar och säger vart bilarna färdas så att polisen kan rycka ut. Men dagens regelverk måste i så fall anpassas efter detta.

Mot bakgrund av att regeringen ser som sin uppgift att bedriva arbetet så effektivt som möjligt borde det väl, herr talman, inte föreligga något hinder för att arbeta i den riktningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Till att börja med vill jag tacka statsrådet för svaret på den skrivna interpellationen. Jag tycker att det är positivt att vi har en samsyn om att tekniken kan vara till stor hjälp i brottsbekämpningen och brottsuppklaringen, att de som buskör i väldigt höga hastigheter i centrala områden kan ha kopplingar till annat samt att det därför kan finnas en särskild poäng i att polisen kan lagföra och utreda detta.

Man ska naturligtvis aldrig köra över angiven hastighetsgräns någonstans, men det är ändå en skillnad på att köra i 80 kilometer i timmen på en landsväg med 70-gräns och att köra 80 i tätbebyggt område där det är max 40 eller kanske till och med 30.

Sydsvenskan, den stora tidningen i södra Sverige, har i en rad artiklar beskrivit problemen i trafikmiljön i Malmö. Det är allvarliga problem som finns. Man kör väldigt fort mellan nio på kvällen och tre på morgonen. Det stör folks nattsömn och skapar en väldigt otrygg miljö på många sätt. Människor har också övervägt att flytta på grund av detta.

Det finns en problematik i frågan som jag vill att justitieministern adresserar. Kommunerna Malmö stad och Helsingborgs stad har skickat skrivelser till Nationella operativa avdelningen, Noa, inom polisen med förfrågan om ett samarbete kring mobila fartkameror för att komma till rätta med denna problematik.

Svaret har dessvärre varit nekande. Målet med att använda kameror ska, menar polisen, i enlighet med deras överenskommelse med Trafikverket i första hand vara nollvisionen, alltså att få ned antalet skadade och dödade i trafiken. Det är förstås också jätteviktigt, men man har inte det trygghetsskapande perspektivet och säger alltså nej till kommunernas önskemål med det argumentet. Det finns tekniska möjligheter, men man använder dem inte.

Vad gäller de mobila mätstationer som justitieministern hänvisar till finns det, som statsrådet anförde, ett antal, men inte fler än 15 i hela landet. De har dessutom med råge nått sin tekniska livslängd, så det är ganska omständligt att drifta dem. Enligt polisen själv kommer det att dröja ganska länge innan man kommer att vara färdig med upphandling och kan ha sådana här stationer i kommunerna. Detta är naturligtvis beklagligt.

För dem som lyssnar på debatten - det är alltså olika kameror det pratas om. Polismyndigheten ska få fler bevakningskameror, men det är ofta i miljöer som torg eller kring sjukhus och annat. Här är det alltså övervakning av trafik på det kommunala vägnätet som avses, och det har man inte satsat på.

Statsrådet nämner den utredning som tillsatts, herr talman. Problemet är att det i direktiven till utredningen inte nämns något specifikt kring övervakning i trafikmiljö. Det står visserligen att det inte finns något som förhindrar utredaren att lämna förslag, under förutsättning att det ryms inom tidsramen. Men problemet är att det inte bara handlar om själva bevakningen utan också om vad man gör med den information som man får från bevakningen.

Min fråga till statsrådet är om han är beredd att förtydliga direktiven till utredningen så att man adresserar den här problematiken.

Fru talman! Jag har all förståelse för att det inte är lätt att veta vilken linje Ebba Busch har för dagen, så jag ska inte lasta Torsten Elofsson för detta. Det var mer ett konstaterande - detta är säkert lika svårt för oss alla att hålla rätt på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott

Apropå det första exemplet om ordningslagen fattades det ju de facto ett regeringsbeslut, och det var precis detta som Torsten Elofsson sa var att underkänna polisen. Antingen tycker han att regeringen gjorde just det, eller så ändrade han linje mindre än en vecka efter att vi hade denna debatt.

Min fråga var av mer generell karaktär, och man kan säkert gå in på fler exempel. Varför gäller inte kristdemokratiska besked längre än en dag eller max en vecka?

Fru talman! Jag vill yrka bifall till både reservation 2 och reservation 3.

När jag ändå har ordet kan jag också passa på att ställa en fråga.

Före sommaruppehållet hölls en debatt här i kammaren i vilken jag och Torsten Elofsson debatterade ordningsvakter. Jag tyckte att utbildningstiden var för kort och frågade Elofsson om det. Han svarade att detta är någonting som polisen bestämmer bäst själv. Ett politiskt beslut från riksdag eller regering skulle enligt Elofsson vara att underkänna polisen. Veckan efter att vi debatterade detta fattade regeringen det beslut som jag efterfrågade. Kontentan, fru talman, var då att regeringen underkände polisen, enligt Torsten Elofsson.

I går var det riksmötets öppnande. Partiledaren för Torsten Elofssons parti Kristdemokraterna, Ebba Busch, sa att hon vill dra in biståndet till Turkiet om man inte utlämnar Kurdiska räven till Sverige. Nu på morgonen tog hon tillbaka det.

Min fråga, fru talman, är: Hur lång är halveringstiden för ett kristdemokratiskt besked?