John E Weinerhall

Fru talman! Nu är det så att ni i Socialdemokraterna, hur gärna ni än vill låta påskina något annat, inte har en särskilt mycket större biståndsbudget än vad vi har att röra oss med. Frågan är vilka prioriteringar ni från Socialdemokraternas sida skulle vilja se i stället när det ändå måste prioriteras.

Ja, vi vill kraftigt minska det icke öronmärkta stöd som går till olika FN-organ - det så kallade kärnstödet - och fonder som inte är rent humanitära. Det är helt sant, och det finns en mycket klar anledning till detta: Vi vill ha ett svenskt bistånd som präglas av effektivitet och av transparens. FN gör väldigt många goda insatser på många håll och på många olika sätt, men om det är någonting som man inte kan beskylla FN för i alla delar är det att vara transparent och effektivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det är just detta som är problemet. Vi får inte en målstyrning för biståndet genom att vi pumpar in enorma pengar i FN-systemet. Vi kan använda dessa resurser på andra sätt och genom bilateralt bistånd och andra insatser ge humanitärt bistånd på ett helt annat sätt.

Vi har under de senaste åren sett hur diktaturer och auktoritära stater har valts in i FN-organ i syfte att exempelvis bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter. Vi gör en annan prioritering än Socialdemokraterna, för vi tror att dessa pengar används bättre på ett annat sätt.

Fru talman! Jag håller med om att det ska vara genomtänkta strategier, att det inte ska finnas någon ryckighet i biståndet och att det ska finnas en långsiktighet och planerbarhet. Men ledamoten kanske har missat att det just nu pågår ett stort anfallskrig på vår egen kontinent med en enorm humanitär katastrof som följd. I ett sådant drakoniskt läge är det väl klart att det blir snabba förändringar i biståndet därför att resurser måste omlokaliseras någon annanstans; det tror jag att ledamoten också har förståelse för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Ett exempel på detta är den förra socialdemokratiska regeringen, som ju drakoniskt gjorde neddragningar på nästan 50 procent av biståndet till Guatemala. Det berodde på att resurserna behövdes någon annanstans. Så är det även i år, och så kommer det nog att vara under lång tid framöver - Ukraina kommer att vara den stora biståndsmottagaren framöver.

Därför ses nu alla strategier över. Vi kommer förhoppningsvis att under det här året få se resultatet av denna översyn av alla strategier, så att vi kan se till att ha en långsiktig planering.

Att man har en ram som det ska beslutas om vart fjärde år innebär ju inte att det blir mindre ryckighet. Med jämna mellanrum ser man över alla strategier för engagemanget i det svenska biståndet. Jag ser inte alls den anledning till oro som ledamoten ser.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för dessa frågor. Det var väldigt många saker på en och samma gång, och jag ska se om vi kan lyckas få klarhet i en del av det.

Ta exempelvis den fråga som ledamoten avslutade med, alltså den som gäller migration och export. Om svenska skattepengar ska gå till investeringar i andra länder är det väl ganska rimligt att de länderna ser till att ta ansvar för sina medborgare. Länder som inte tar emot sina egna medborgare och inte tillerkänner dem de rättigheter de har som medborgare i dessa länder begår ett flagrant övergrepp mot sin egen befolkning. De påtryckningsmöjligheter vi har från svensk sida ska vi naturligtvis också använda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

När det gäller exporten har vi fantastiska exportföretag i Sverige, och de kan genom handel hjälpa till att bygga upp de länder som behöver den ekonomiska utvecklingen. Det är alltså alldeles utmärkt om våra handelsstrategier och vårt bistånd kan gå hand i hand och på så sätt öka den ekonomiska utvecklingen och utbytet i dessa länder.

Som jag inledde med måste nämligen målet med den svenska biståndspolitiken vara att fler länder ska stå på egna ben och vara mindre beroende av vår generositet och goda vilja. Vi vet att det finns ett enda recept som skapat välstånd på vår jord genom tiderna, och det är frihandel och marknadsekonomi. Jag förstår att det kanske är svårt för Vänsterpartiet att ta in det, men det är trots allt ett faktum.

(Applåder)

Fru talman! Moderaternas och regeringens utgångspunkt för svenskt bistånd grundar sig på en vision om att varje land ska kunna stå på egna ben. Målet måste vara att varje land av egen kraft och av eget arbete ska kunna utveckla en egen skattebas för att kunna finansiera centrala välfärdstjänster som skolor och hälso- och sjukvård. Därför får biståndet inte låsa fast länder i ett beroende som slår undan benen för denna strävan.

Ser vi tillbaka på de senaste decenniernas biståndspolitik finns det en hel del att ifrågasätta. Länge bidrog biståndet till att en skadlig planekonomisk politik genomfördes i många utvecklingsländer. När Expertgruppen för biståndsanalys exempelvis granskade det svenska biståndet till Tanzania 2016 kom man fram till att det endast i mycket begränsad omfattning hade bidragit till att minska fattigdom, detta trots att Tanzania är ett av Sveriges absolut största mottagarländer av utvecklingsbistånd genom tiderna.

Fru talman! Mot denna bakgrund genomför nu regeringen den största reformeringen av svenskt bistånd någonsin samtidigt som vi fortsätter det arbete som inleddes av dåvarande alliansregeringen 2007-2014. Det tidigare enprocentsmålet är borttaget och ersatt av en treårig biståndsram om 56 miljarder kronor per år. Efter denna inledande treåriga ram är förhoppningen att budgeteringsprincipen kommer att övergå till vad som är normalt inom andra områden, nämligen att det varje år läggs fram en biståndsproposition som omprövas av regering och riksdag vart fjärde år.

Enprocentsmålet var en förlegad idé som snarare handlade om att mäta vår egen givmildhet än att mäta effekten för mottagare av svenskt bistånd. Utbetalningsmålet som följde Sveriges tillväxt skapade en ryckighet som försvårade för långsiktig planering genom att ökningar, och för den delen även minskningar, i bni fick oförutsägbar påverkan på biståndsbudgeten. Detta ledde till en planeringsproblematik för att kunna uppnå en långsiktig och ändamålsenlig biståndspolitik. Bland annat konstaterade Expertgruppen för biståndsanalys: Biståndspolitiken bör fokusera på vad man gör och åstadkommer. Förväntade resultat bör motivera anslagens storlek. Det finns gott om exempel på att biståndsanslagen ibland blivit större än vår förmåga att utforma och genomföra effektiva insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Innevarande treårsram är som sagt 56 miljarder kronor per år, eller 0,88 procent av bni år 2023. Detta kan jämföras med Socialdemokraterna, som i sin budget lägger 0,91 procent av bni på biståndet. 0,88 procent av bni betyder ändå att vi fortsatt ligger i den absoluta toppen internationellt sett vad gäller hur mycket Sverige ger i bistånd.

I jämförelse med våra grannländer ligger vi också högt - i Finland ligger man på 0,42 procent av bni, med en plan på hur man på lång sikt ska kunna nå 0,7 procent. Danmark har också målet om 0,7 procent, och den norska regeringen har för 2023 sänkt biståndsramen från 1 procent till 0,75 procent.

Fru talman! Ett problem med biståndet är att man i många fall helt enkelt inte vet vart pengarna tar vägen. Då kan man inte heller med säkerhet mäta effektiviteten i, eller för den delen nyttan av, svenskt bistånd.

Samtidigt som vi i Sverige kommer till denna insikt börjar också en hel del biståndsberoende länder se annorlunda på sin situation. En av dem som har dragit konkreta politiska slutsatser av de senaste decenniernas biståndspolitik är Ghanas president Nana Akufo-Addo. När han i december 2017 mötte världspressen i samband med ett statsbesök gav han västvärlden en inblick i vad en ny generation afrikaner nu ser. Han sa: Vårt ansvar är att förbereda en färdplan för hur vi ska kunna utveckla våra nationer av egen kraft. Vi behöver komma ifrån denna föreställning om beroende.

Budskapet var att vitala samhällstjänster, såsom hälso- och sjukvård och utbildning, inte längre kan bero på europeiska skattebetalares generositet efter sextio år av självständighet. I stället ville han se en breddad insikt om att Ghana självt måste skapa vägar för att kunna finansiera sina egna institutioner.

Samtidigt ökar nu kraven på att utvecklingsländernas ekonomiska utveckling ska ske i samklang med dagens globala klimat- och miljöambitioner, i syfte att sänka utsläppen och uppnå målen i Parisavtalet. Detta leder oss även till målet för Sveriges internationella bistånd: att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Biståndet är också centralt för Sveriges politik för global utveckling och för vårt bidrag till det internationella genomförandet av de 17 målen för hållbar utveckling i Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda om utvecklingsfinansiering och Parisavtalet.

Fru talman! Nu handlar ju denna debatt om det internationella utvecklingsbiståndet, men ur Moderaternas synvinkel är det humanitära biståndet troligtvis - och tråkigt nog - det absolut viktigaste och något som alltid kommer att behövas.

Vi ska värna alla människors lika värde och värdighet så som det är stadgat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionen och se till att dessa fortsatt utgör en osviklig princip. Därför vill vi moderater att det humanitära biståndet ska fortsätta att vara omfattande och öka som total andel av biståndet, såväl det som ges bilateralt som det som ges multilateralt inom ramen för det internationella humanitära systemet.

När det gäller det bilaterala utvecklingsbiståndet anser vi att det måste ställas krav på demokratiska och rättsstatliga reformer. Stater som går i fel riktning politiskt ska inte ta del av svenska skattepengar. Vi kan nämligen inte riskera att svenska skattepengar går till att upprätthålla auktoritära och korrupta regimer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det bilaterala utvecklingsbiståndet ska också präglas av en högre grad av orientering gentemot näringslivet än i dag. Detta ska ske genom att andelen hållbara investeringar i företag ökas, exempelvis genom Swedfund. Investeringarna ska dock inte konkurrera med privat kapital utan användas där de har ett mervärde i förhållande till biståndets mål.

Med det sagt, fru talman, vill jag yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm och Gustaf Göthberg (båda M).

Fru talman! I dag tar Sveriges riksdag ett historiskt beslut och lägger därmed en tvåhundraårig försvarsdoktrin bakom oss. Den tid då Sverige var alliansfritt i fred och förhöll sig neutralt i krig förändras när vi tar steget in i Nato.

Även om vägen till Natomedlemskap inte är, och inte har varit, spikrak är det min fulla övertygelse att Sverige snart är med i Atlantpakten. Det hade förstås varit mycket bättre om vi hade tagit det fulla steget in i den värdegemenskap som Sverige ändå naturligt hör hemma i tillsammans med andra demokratier mycket tidigare än vad vi nu ser ut att göra. Detta har vi moderater länge arbetat för, men det kom att dröja till dess att ett fullskaligt invasionskrig på vår egen kontinent fick socialdemokratiska partiet att till slut yrvaket vakna till, hastigt ändra sig och ta ställning för ett medlemskap.

Vi ska komma ihåg att för bara ett år sedan, i krigets början, hette det att en Natoansökan skulle demobilisera vår del av Europa. Nu är det annat ljud i skällan från Socialdemokraterna, och jag är mycket glad över att de också har ändrat sig. Jag välkomnar förstås att Socialdemokraterna har vaknat. Nu är det bara Vänsterpartiet, det gamla Moskvatrogna kommunistpartiet, som viftar med terroristflaggor, och Miljöpartiet, sprungen ur fredsrörelsen, som fortsätter att säga nej till att Sverige ska bygga säkerhet med andra likasinnade på militär och säkerhetspolitisk grund. Det viktigaste är, trots allt, att om man vill ha fred måste man vara förberedd för krig. Det förbereder vi oss bäst på tillsammans med andra.

Fru talman! I och med dagens beslut om att ingå i Nato fastslår vi slutgiltigt att Sverige tillhör väst, att vi bygger säkerhet tillsammans med fränder i väst och att vi ömsesidigt ställer upp för varandra när så krävs. Sverige och vårt närområde blir tack vare det kommande Natomedlemskapet tryggare, och Nato blir starkare. Vi har kapaciteter, kunskaper och förmågor att bidra med, och det kan inte råda några tvivel om att det till sist är detta som får alla övriga 30 medlemsländer att ratificera Sveriges ansökan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Som jag tidigare anfört, fru talman, har den svenska färdvägen till Nato varit kringelkrokig. Just när man har trott att en raka har väntat efter svängen har det lurat nya hinder på vägen. Detta kommer säkerligen både en och två forskningsuppsatser att handla om i framtiden. Även om det från allra första stund har varit vår vilja att den svenska och finska Natoprocessen går hand i hand är det osäkert om vi kommer att ta kvarvarande steg precis samtidigt. Turkiet och Ungern har båda signalerat att de kommer att ratificera Finlands ansökan före Sveriges, men förhoppningen måste vara att både Finland och Sverige är med i Nato i samband med Vilniusmötet.

Det vore mycket olyckligt om Sverige som enda demokratiska Östersjöland lämnas utanför alliansen längre än absolut nödvändigt. Försvarsmakten pekar själv på svårigheterna med en gemensam försvarsplanering och att vi skulle hamna i ett mer utsatt läge. Detta gäller inte minst Gotland.

Det är därför i längden inte bara en fråga om Sveriges säkerhet utan om hela Östersjöregionens säkerhet. Därför, fru talman, hoppas jag att både herr Erdogan i Turkiet och herr Orbán i Ungern tar detta i beaktande och att de båda länderna ser den nytta Sverige skulle göra i Nato. Förtroendet för alliansen och vår gemensamma säkerhet är viktigare än något lands inrikespolitik. Om Natos policy om en öppen dörr till länder som uppfyller villkoren ska betyda något måste den dörren också vara helt öppen.

Fru talman! När Sverige lämnade in sin ansökan till alliansen och alla medlemsländer valde att officiellt bjuda in Sverige fanns några tveksamheter, exempelvis om svensk terroristlagstiftning. Vi får nu en ny terroristlagstiftning på plats, och PKK:s verksamhet ska givetvis beivras. Sverige har uppfyllt sin del av det memorandum som upprättats med Turkiet och Finland, och nu är det dags att öppna den gläntade Natodörren på vid gavel. I det arbetet är jag övertygad om att Sverige har många och stora allierade, inte minst Amerikas förenta stater men även andra tongivande länder som gärna vill ha med oss.

Som tidigare sagts, fru talman, är det här en stor dag. Det är en stor dag för Sverige, och det är en stor dag för mitt parti som länge har drivit frågan och även för mig personligen. Som estlandssvensk med familj tillhörandes en minoritet som blev förtryckta under den ryska ockupationen och sovjetkommunismen, och därför efter nästan 800 år i Estland valde att återvända till Sverige, har det ryska anfallskriget väckt starka känslor.

Med den historien i bagaget är jag också en väldigt stolt moderat, och vi moderater har en stolt historia. Företrädare för andra partier, framför allt från partier till vänster, har stått här i dag och slagit sig för bröstet angående den svenska säkerhetspolitiken och Sverige under kalla kriget och hur detta har varit gynnsamt för Sverige. Det har kommit attacker från Socialdemokraterna mot det gamla kommunistpartiet, som skulle ha skäl att rannsaka sig självt. Alla - eller nästan alla - kan väl vara överens om att det finns sådana skäl.

Vi själva har dock inte så mycket att vara stolta över som land med tanke på den socialdemokratiska doktrin som fick gälla under kalla kriget. Vi har inte alltid stått på rätt sida av historien. Till och med när Sovjetunionen var på väg att upplösas och stod på ruinens brant 1990 stod den dåvarande socialdemokratiske utrikesministern Sten Andersson och förnekade att Estland skulle vara ockuperat. Detta gjorde han i huvudstaden Tallinn - eller Reval, som jag som estlandssvensk skulle säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Samtidigt hade mitt parti företrädare som Gunnar Hökmark, som varje måndag i ur och skur stod på Norrmalmstorg för Baltikums frihet. När unga moderater krävde fria val i Central- och Östeuropa kallade Olof Palme detta för ett återtåg till kalla krigets korstågsmentalitet. Men 1991 fick Sverige äntligen en moderat statsminister i Carl Bildt, och Sverige kunde så bli ett av de första länderna att erkänna Baltikums frihet och självständighet.

Nu, fru talman, sluts cirkeln. Sverige har definitivt valt kurs: att bygga säkerhet och frihet med likasinnade stater. Det svenska stödet för europeisk integrering och utveckling av Östeuropa står stabilt. Jag har fullt förtroende för att den moderatledda regeringen kommer att baxa Sverige in i Nato, och jag är glad över att Sveriges utrikesminister i dag heter Tobias Billström och inte något annat.

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte om jag skulle vilja påstå att vi växlar ned ett engagemang.

Jag antar att Olle Thorell är lika väl medveten som jag om att det för drygt ett år sedan skedde ett maktövertagande av militärjuntan i Burma. Det är klart att när en sådan sak sker försvårar det möjligheten att arbeta på plats. Om jag inte missminner mig - ledamoten får rätta mig om jag har fel - var det så att Sida redan förra året drog ned på anslagen till organisationer i Burma just av den anledningen att det har blivit svårare att verka på plats givet den politiska situation och den våldsamma situation som råder, där en regim förtrycker befolkningen och har gjort det mycket svårare för såväl civilsamhällesorganisationer som andra organisationer att verka i landet.

Jag är alltså inte säker på att vi ens om det vore möjligt skulle vilja ha samma engagemang kvar på plats som vi tidigare haft.

Herr talman! Jag tackar Olle Thorell för frågan och för möjligheten att diskutera frågorna ännu djupare.

Som ledamoten själv var inne på var dessa frågor något frånvarande i den här debatten. Jag ser inget motsatsförhållande till att här och nu hålla fokus på den allvarliga säkerhetspolitiska situation som Sverige befinner sig i med Rysslands aggression mot Ukraina.

Det är naturligt i ett läge där det råder ett anfallskrig och den allvarligaste situationen på vår kontinent sedan andra världskriget att detta upptar vårt fokus. Jag hoppas att vi kan hålla två tankar i huvudet samtidigt - inte bara två tankar utan många tankar. Vår omvärld är mycket orolig just nu, och det gäller dels på vår kontinent, dels på många andra ställen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag hoppas och tror att vi kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt, och jag ser fram emot att fortsätta att behålla den enighet som i mångt och mycket har präglat svensk utrikespolitik under många decennier. Jag hoppas också att vi kan enas även framgent i dessa frågor.

Herr talman! Världen är en oroligare plats än på mycket länge. Vi lever i en allvarsam tid. På vår egen kontinent rasar ett fullskaligt anfallskrig från Ryssland mot Ukraina. Vår del av världen har inte upplevt en mer osäker tid sedan andra världskriget. Samtidigt som kriget rasar i Europa tornar också mörka moln upp sig i andra delar av världen. Därför skulle jag vilja tillåta mig att göra en mer fjärran utblick i dag.

Den världsordning som världen sedan kalla kriget har vant sig vid ställs på sin spets när vi nu ser inte minst ett Fastlandskina med tydliga maktambitioner såväl ekonomiskt som militärt. För att möta det kinesiska hotet krävs ett enat och samlat Europa tillsammans i nära samarbete med Förenta staterna. Vi behöver en stark transatlantisk länk, och den är avgörande för att upprätthålla den regelbaserade världsordning vi förlitar oss på.

Såväl Kina som Europa och Sverige har tjänat på den handel och det utbyte som har vuxit sig stora under de senaste decennierna. Detta ger dock inte anledning till att vara naiv. Det är tydligt att vi har olika intressen, och investeringar får aldrig sätta europeiska och svenska säkerhetsintressen på ända.

Kritisk infrastruktur och strategiskt viktiga anläggningar och strukturer i vårt samhälle måste skyddas från andras intressen. Många är de länder i Europa som har tummat på den principen. Och även på andra kontinenter, inte minst i Afrika, har Kina köpt sig ett stort inflytande. Det kan visa sig bli en dyrköpt läxa, herr talman.

Ett Kina som är på offensiven kräver allas vår vaksamhet. Det kinesiska agerandet i Sydkinesiska sjön med dess anspråk på i princip hela bihavet och dess annekteringar av ögrupper väcker stor oro. Pekings niostreckspolicy saknar juridisk grund och inkräktar på grannländernas territorialvatten. Härtill kommer också Kinas påtryckningar och återkommande hot mot Taiwan. Passagerna i Sydkinesiska sjön är oerhört viktiga för världshandeln eftersom hälften av världens båtlast går där. Dessutom uppskattas det att det finns stora naturtillgångar i form av olja och gas i området. Det finns alltså såväl stora ekonomiska som säkerhetspolitiska aspekter som spelar in i regionen.

Herr talman! Europeiska unionen och Kina behöver varandra för handel och tillväxt. Samtidigt är det viktigt att relationen präglas av den säkerhetshänsyn som är nödvändig för vår säkerhet. Handeln måste också präglas av en gemensam respekt för regelefterlevnad av exempelvis Världshandelsorganisationens ramverk. Här är också det transatlantiska samarbetet oerhört viktigt, och det vore önskvärt att EU och Förenta staterna går hand i hand. I ett handelspolitiskt spel med handelskrig präglat av en stundtals protektionistisk inriktning finns i slutändan bara förlorare. Det gör inte vare sig oss eller någon annan rikare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Sverige har en lång historia som ett frihandelsvänligt land. Det är genom handel och samarbete vi skapar både välstånd och djupare relationer till andra länder. Men Sverige har också en lång tradition av att arbeta för och lyfta fram mänskliga rättigheter. Här är det viktigt att Sverige fortsätter att vara en tydlig röst och att vi gemensamt i EU och med Förenta staterna sätter press på andra länder samtidigt som vi handlar med varandra och samarbetar på exempelvis miljö- och klimatområdet. Men vi får aldrig tolerera kränkningar av mänskliga rättigheter.

Det handlar bland annat om minoriteter såsom tibetanerna med deras situation i det icke-autonoma Tibet eller uigurerna i Xinjiang. Men det är inte bara etniska minoriteter som är hårt ansatta av kulturell och religiös förföljelse, utan det gäller också i stort i Kina. Den politiska friheten är i det närmaste helt kringskuren och pressfriheten avskaffad, och kulturcensuren är mycket omfattande. Den fängslade svenska medborgaren, författaren och förläggaren Gui Minhai är bara ett exempel på detta.

Herr talman! I den här debatten vill jag påminna om att det svenska engagemanget för en ordning där rätt går före makt måste fortsätta såväl i vårt närområde som över hela världen - inte minst i Kina.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).