Joakim Järrebring

Fru talman och ministern! Den uppräkning som ministern gör av den ambitiösa klimatpolitik som hennes regering för är egentligen bara en uppräkning av den förra S-ledda regeringens långsiktiga politik för omställning. I övrigt hänvisas till förhoppningar i den kommande klimathandlingsplanen. Jag måste dock säga att jag känner mig allt annat än trygg med denna plan när vi vet att den ska förhandlas med Sverigedemokraterna.

Jag tyckte heller inte att jag fick svar på huruvida regeringen står fast vid att nå etappmålen för 2030 och 2040. Skulle jag tolka ministerns inlägg som att regeringen ger upp etappmålen? Och hur ser ministern egentligen på möjligheten att få en klimathandlingsplan på plats som kommer att leverera en ambitiös klimat- och miljöpolitik som gör att Sverige klarar både etappmålen för 2030 och 2040 och våra klimatmål för 2045?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag kan inte påstå att jag känner mig lugnare till mods.

Att vi, allt annat lika, står inför en klimatkris och en miljökatastrof tror jag att jag och ministern är överens om. Faktum är att sju av åtta partier i Sveriges riksdag står bakom den svenska klimatlagen och därmed har förbundit sig att uppfylla Sveriges klimatmål. Men även om jag och ministern har samsyn verkar det vara si och så med samsynen i regeringen och i regeringsunderlaget.

Finansministern verkar ta det faktum att regeringens nuvarande politik inte når 2030-målen och än mindre 2045-målen med en axelryckning. För att citera finansministern: Når vi dem inte så gör vi inte det.

Och det parti som har välsignat regeringen och möjliggör för Romina Pourmokhtari att vara klimat- och miljöminister har en än mer avvikande syn. Sverigedemokraterna anser att Sveriges klimatmål ska slopas och att Sverige i stället för att investera i den gröna omställningen bör lägga pengar på att betala överträdelseavgifter när Sverige inte når EU:s klimatmål.

Fru talman! Till Dagens Nyheter har ministern sagt att hon tror att det är fortsatt möjligt att nå de svenska klimatmålen trots ett jättesvårt utgångsläge. Samtidigt har ministern till Svenska Dagbladet sagt att hon är säker på att Sverige kommer att nå klimatmålen för 2030. Det låter bra att ministern kommer att jobba hårt med att göra allt hon kan för att vi ska nå målen, men det är oroande att ministern också medger att hon inte kan svara på hur.

Långsiktigt är lösningen elektrifiering. Där är den tidigare S-ledda regeringen och miljö- och klimatministern överens. Det var också därför den tidigare S-ledda regeringen hade en långsiktig politik med elektrifieringsstrategin som bas. Man hade även en politik som klarade av att minska utsläppen på kort och medellång sikt.

Fru talman! Jag och många med mig undrar nog varför regeringen då har försatt sig i detta jättesvåra utgångsläge. Den klimatpolitik som fördes av den tidigare S-ledda regeringen behövde förvisso förstärkas för att klara 2045-målen, men prognosen var ändå att Sverige skulle klara sina 2030-mål.

Det känns motsägelsefullt att först montera ned den politik som var prognostiserad att uppfylla 2030-målen för att sedan säga att vi har ett jättesvårt utgångsläge. Hade inte en rimligare ordning varit att bygga på det som fungerade och komplettera med åtgärder som krävs för att klara 2045-målen?

Som svar på min interpellation redogör ministern för olika saker i budgeten, i samma budget där regeringen konstaterar att den förda politiken inte leder till att vi klarar klimat- och miljömålen.

I sitt svar säger ministern också att uppgiften inte är att sänka utsläppen. Då vill jag fråga ministern om det betyder att hon ger upp etappmålen för 2030 och 2040.

Fru talman! Kammaren har alltså röstat fram Ulf Kristersson som statsminister i Jimmie Åkessons regering. Som grund för detta regeringsupplägg ligger Tidölagets överenskommelse för Sverige: slottsavtalet. Att det är Sverigedemokraternas regering är tydligt när man läser slottsavtalet. Det är en djupt högerkonservativ, på gränsen till auktoritär, politik som präglar Tidölagets politiska projekt.

Det kanske mest anmärkningsvärda är dock den totala avsaknaden av miljö- och klimatpolitiska förslag. Vi ser tvärtom utspel om stopp för nya stambanor, stopp för utbyggnad av havsbaserad vindkraft och stopp för reduceringsplikten. Det är åtgärder som är skadliga för klimatomställningen och för vår miljö men också för svensk ekonomi.

Stora samhällsprojekt som ny infrastruktur i kommunikationer och elförsörjning är frågor som måste hanteras långsiktigt och med förnuft och respekt för medborgarnas pengar. Inget av detta uppvisas av Tidölagets partier.

Fru talman! Vi socialdemokrater står fast vid Sveriges tidigare ambition om att vårt land ska bli världens första fossilfria välfärdsnation. Det är en ambition som förpliktar. Alltsedan valet 2014 har vi upprättat en struktur för klimatarbetet med ett klimatpolitiskt ramverk, klimatmål, klimatlagen och Klimatpolitiska rådet. Inom ramen för den överenskommelse som slöts i den parlamentariska Miljömålsberedningen har näringsliv och samhälle de långsiktiga förutsättningarna för att genomföra den omställning som krävs för att lösa klimatutmaningen.

Sverigedemokraternas regering ska nu återkomma till riksdagen med en klimatpolitisk handlingsplan, som bland annat ska redovisa hur de har tänkt att Sverige ska nå klimatmålen. Men i dag vet vi redan konsekvenserna för våra miljö- och klimatmål. Under gårdagens regeringsförklaring framgick det tydligt att det inte kommer att finnas något miljödepartement i Sverigedemokraternas regering. För första gången på 35 år finns det inget miljödepartement i Sverige. Det går inte att få en tydligare beskrivning av hur lågt denna regering värderar miljö och klimat.

Med de besked vi redan fått avseende reduktionsplikten har Tidölaget inte bara kraftigt försvårat transportsektorns omställning. Detta äventyrar även svenskt skogsbruk, som redan är satt under stark press från EU. Det riskerar också att stärka Sveriges beroende av utländsk olja i en tid då självförsörjning av energi och livsmedel är av högsta säkerhetspolitiska prioritet. Faktum är, fru talman, att när man vänder upp och ned och skakar på Jimmie Åkessons klimatpaket till svenska folket är det enda som trillar ut en papperslapp som det står "Ny kärnkraft" på.

Fru talman! Jag gillar billig el och har ingen särskild förkärlek för något visst kraftslag. Men "ny kärnkraft" lär inte vara särskilt ny, eller så är det något som Sverige kanske kan få glädje av om 10-15 år. Om Tidölaget i stället för att upphöja kärnkraften till ideologi hade haft svenska hushålls och företags bästa för ögonen hade man fortsatt att satsa på det som kan ge mest energi till lägst pris på kortast tid, och det är havsbaserad vindkraft. I stället lägger man krokben för alla de havsbaserade vindkraftsprojekt som nu ligger som ansökningar hos Svenska kraftnät under förevändningen att alla kraftslag ska bära sina egna kostnader. Men att ge snabbspår i tillståndsprocessen till enbart kärnkraften kan knappast kallas teknikneutralt.

Fru talman! Jag hoppas faktiskt att jag har fel när jag tvivlar på att Tidölagets politiska projekt ens som ambition kommer att leva upp till Sveriges åtaganden enligt Parisavtalet. Det återstår att se, men av det jag har sett hittills, fru talman, är jag inte imponerad.

(Applåder)