Jessica Stegrud

Fru talman! Uran kan upphandlas på en internationell marknad, och naturligtvis ska vi ha handelsförbindelser med länder vi kan lita på - framför allt demokratiska länder som är västerländskt sinnade. Det är också det man hela tiden styr mot. Jag håller med om problematiken, men den går helt enkelt att åtgärda. Det jobbas kontinuerligt med det.

Vad gäller uranbrytning i Sverige tycker jag att om man ska tillåta och är för kärnkraft och hela den gröna omställningen måste man också vara villig att bidra med de metaller - särartsmetaller, jordartsmetaller - som faktiskt krävs. Här har vi - inte minst ledamotens parti - ett dilemma med lagstiftningar som går mot varandra. Återigen: Politik handlar om att prioritera.

Exakt var lokaliseringen skulle ske är jag såklart inte rustad att berätta om, men jag tycker att grundinställningen bör vara att man inte kan gå in i en total omställning som kräver helt nya råvaror och metaller och sedan anse att endast någon annan ska stå för brytningen. Grundföresatsen är att man får se över detta, men det måste naturligtvis tas hänsyn till miljö, säkerhet och så vidare. Det är komplext och oerhört viktigt.

Fru talman! Det var väldigt mycket här. Det där om att vi vill montera ned vindkraftverk vet ledamoten också att det inte stämmer. Det där om att läsa på kanske vore något för ledamoten själv. Det är helt enkelt inte sverigedemokratisk politik.

Jag tror att den stora skillnaden är att jag som sverigedemokrat ser till hela elsystemet. Sverigedemokraterna har inget egenintresse av att tjäna stora internationella vindkraftsbolag som får enorma kreditgarantier från bland annat EU med hjälp av skattemedel. Min uppgift som politiker är att se till hela systemet. Hela systemet ska fungera.

I södra Sverige har man redan nu problem på grund av att den planerbara kärnkraften har stängts ned. Ni har stängt ned den - inte vi. Situationen innebär volatila priser, överelproduktion när det blåser och underskott och effektbrist när det inte blåser. Det är inte att ta ansvar för hela systemet, och det är min uppgift som politiker att göra det - inte att gynna en viss typ av storföretag, som i dag dessutom ofta har kinesiskt ägande. Jag tror att det är den stora skillnaden mellan oss.

Det jag menar med "en plötslig vurm för naturen" är att det är enorm skillnad. Ledamoten kan se sig omkring - hur ser det ut i de stora vindkraftsparkerna? Jo, människor får sina fastighetsvärden förstörda, och djur och natur tar skada. Det måste man också ta hänsyn till.

Det är fascinerande att ni hakar upp er på just mikroplasterna. Jag försöker belysa en bredare syn på vindkraften, men det viktigaste är att den inte hjälper elsystemet eftersom den är icke planerbar. Det är den stora knäckfrågan här, och den önskar jag att Centerpartiet tog lite mer hänsyn till.

Fru talman! Jag kan börja med att kommentera det ledamoten sa om Uniper. När man jobbar med investeringar vill man ha långsiktighet. Vad överenskommelserna innehåller är en sak, men långsiktighet är viktigt. Därför är det bra med breda överenskommelser. Det är inte tu tal om något annat.

Man kan dock fråga sig om det efter beskedet har byggts mer eller mindre kärnkraft. Har det stängts ned, byggts ut eller livstidsförlängts? Jag tror att vi alla vet svaret på det. Det är det jag menar med att läsa mellan raderna. Vem satsar miljarder i något som inte ska få existera bortom 2040? Vi pratar alltså om livstidslängder på 60-80 år. Det är stora investeringar som är kapitaltunga i början, väldigt lönsamma och väldigt bra för energisystemet i det långa loppet.

När det gäller Centerns plötsliga vurm för naturen är det ju så att ingenting är gratis. Allting handlar om prioriteringar. Om vindkraften hade haft en massa fördelar i form av till exempel planerbarhet hade det satt vindkraften i en annan dager, men nu är det snarare så att den förstör naturvärden, sabbar energisystemet, gör priserna volatila och förstör för både industri och hushåll. Det är det som är skillnaden.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det jag och övriga talare här i kammaren tycks fokusera på inom ramarna för detta betänkande är förslaget om ett nytt energipolitiskt mål för elproduktionens sammansättning 2040.

Fru talman! År 2018 fattade riksdagen beslut om ett nytt energipolitiskt mål. Målet var att 2040 ha en 100 procent förnybar elproduktion. Förslaget och sedermera beslutet var sprunget ur den energiöverenskommelse som samtliga partier utom Sverigevänliga Sverigedemokraterna ingick 2016.

Det nyuppsatta målet lydde i sin helhet: "Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut."

Jag noterar, fru talman, att man var noga med att påpeka att målet inte skulle innebära något direkt förbud mot kärnkraft samt att man förtydligade att detta mål inte heller skulle leda till en förtida stängning av kärnkraft.

Det är intressant med byråkratiska politiska formuleringar. Man får liksom läsa mellan raderna. Ja, jag brukar tjata om det, men som den före detta investeringscontroller jag ändå är - ni har hört det förr - ska jag nu översätta texten till investerarspråk, det vill säga klartext.

Målet skrivet i klartext hade kunnat vara formulerat ungefär så här: Vi kommer inte att förbjuda er - än - att satsa på planerbar, fossilfri kärnkraft. Men kom ihåg: Vi kommer inte att lyfta ett finger för att underlätta er verksamhet. Tvärtom kommer vi att gynna andra energislag. Och den dag ni måste stänga ned på grund av icke teknikneutrala marknadsvillkor är det inte vårt fel.

Fru talman! På några årtionden gick vi från att vara ett land med enkel standard och relativt fattig befolkning till att bli en framgångsrik, modern exportnation med hög levnadsstandard och allmän välfärd som följd. Det lilla landet i norr blev ett föregångsland. Satsningarna på planerbar, fossilsnål och storskalig energi har lagt grunden för konkurrenskraften, som i sin tur lagt grunden för jobb och allmänt välstånd. Vår unika energimix, där fossilfri vatten- och kärnkraft fått utgöra basen, gav oss länge ett försprång gentemot övriga världen.

Fru talman! Sveriges första större kommersiella reaktor, Oskarshamn 1, togs i drift 1972. År 1975 togs de första reaktorerna i bruk i både Ringhals och Barsebäck, medan Forsmarks kärnkraftverk började leverera el 1980. Alla svenska kärnkraftverk placerades strategiskt vid kusten för att få god tillgång till kylvatten. De placerades också strategiskt för att överföringsmässigt vara nära de mer folkrika regionerna.

Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2-4 är av svensk konstruktion, utvecklade av Asea Atom. Vi tar det igen, för det tål att upprepas: Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2-4 är av svensk konstruktion. På 13 år sattes alltså tolv svenska kärnkraftsreaktorer i kommersiell drift - tolv reaktorer, varav nio utgjordes av svensk ingenjörskonst.

Den svenska kärnkraftshistoriken är imponerande från början och nästan till slutet. Vi pratar svensk forskning, svensk ingenjörs- och byggkonst, svenska arbetstillfällen, svensk konkurrenskraft och svenska verksamma politiska beslut - imponerande!

Fru talman! Vad i all sin dar hände? Jag har ställt frågan förr i många sammanhang och även här i kammaren. Jo, det sunda förnuftet, omtanken om Sverige och byggandet för framtiden byttes mot fagra löften, luftslott och naivitet. Makten blev viktigare än landet och medborgarna. Perifera Centern och dogmatiska Miljöpartiet lämnades att sköta energipolitiken, en politik byggd på vanföreställningarna att det alltid blåser lagom mycket, att elproduktion inte behöver kunna planeras, att lagringsmöjligheterna liksom överföringskapaciteten är enorma och att den gröna energiomställningen faktiskt är grön.

Är det verkligen så, fru talman? Hur grön och koldioxidfri är egentligen den så kallade gröna omställningen för Sveriges del? Vad tjänar vi egentligen på att byta ut kärnkraft mot vindkraft?

Det är till exempel ett faktum att vindkraft på kraftverksnivå ger tre gånger mer utsläpp än kärnkraft. På systemnivå är det betydligt mer. Vindkraft kräver tio gånger större arealer, förfular naturlandskapen, hotar faunan, släpper ut farliga mikroplaster och är åtskilliga gånger mindre energieffektiv. Den fungerar inte heller som bas för elsystemet, då det ju inte alltid blåser.

Föregående regering, nuvarande opposition, pratar mycket om de stora satsningarna i norr och om massiv elektrifiering som kommer att kräva en extremt omfattande utbyggnad av landets elsystem. Men samtidigt som man betonar vikten av ett robust elsystem och konkurrenskraftiga priser pratar man väldigt tyst om hur vi ska hantera elsystemet och elbehovet när det inte blåser. I handling visar man inte heller någon vilja att göra något för de energislag som gynnar elsystemet som helhet: de planerbara energislagen, inte minst storskalig kärnkraft.

Fru talman! De stora satsningarna i norr, bland annat på stål utan kol, beräknas kräva 80 terawattimmar fossilfri el. Det är mer än halva Sveriges nuvarande elförbrukning. Frågan som ständigt hänger i luften och saknar svar är: Var ska elen komma ifrån?

Då oppositionen inte är förtjusta i kärnkraft antar jag att det som återstår är att den fossilfria elen produceras med vindkraft. Jag antar också, för enkelhetens skull, att den ska produceras nära där den används och att havsbaserad vindkraft därför faller bort, med tanke på att Bottenviken är islagd stora delar av året och att underhåll är komplicerat under vinterhalvåret. Det gäller även förtöjningen av verken så att de klarar de enorma krafter som uppstår när isen kommer i rörelse. Dessa frågor har ännu inte fått någon lösning.

På grund av varierande vindförhållanden producerar landbaserade vindkraftverk bara motsvarande ungefär 40 procent av installerad effekt. Det innebär i praktiken att vindelen måste balanseras med stabil baskraft. Vattenkraften är, vilket är allmänt känt vid det här laget, i stort sett maximerad.

Mot bakgrund av detta brukar visionen om 100 procent förnybart kombineras med visionen om det fossilfria vätgassamhället. Det innebär att vi ska använda vätgas som balans- och reglerkraft och producera el med vätgas när det inte blåser. Hur ser då den kalkylen ut? Den frågan brukar jag, min vana trogen, ställa mig.

Att omvandla el till vätgas och därefter till el igen innebär en energiförlust på cirka två tredjedelar. Det krävs alltså 3 kilowatt vindel för att producera 1 kilowatt vätgasel. För varje kilowatt vätgasel krävs därför motsvarande 7 kilowatt installerad vindkraft med en effekt på 40 procent. Även när det blåser för fullt måste alltså huvuddelen av den el som vindkraftverken producerar avledas till att producera vätgas som kan användas för att producera el när det inte blåser. Det är många siffror här, fru talman. Men det behöver sägas.

För att producera 48 terawattimmar vätgasel till elnätet går det åt 144 terawattimmar vindkraftsel. Fyra femtedelar av vindkraftverkens elproduktion måste användas till att producera vätgas som producerar el när det inte blåser. Eftersom landbaserade vindkraftverk bara producerar motsvarande 40 procent av installerad effekt skulle det krävas vindkraftverk som om det blåste optimalt hela tiden skulle producera 440 terawattimmar. Det är komplicerat. Men det måste sägas.

En annan viktig aspekt, som det talas alltför lite om, är det extremt dåliga utnyttjande av elnätet som detta skulle leda till. Det skulle bli otroligt kostsamt att bygga upp ett elnät som klarar att tillfälligt överföra radikalt högre effekt än i dag men som ska stå overksamt eller gå på långt under maximal kapacitet en stor del av tiden.

En utredning från OECD har dessutom visat att kostnaderna för elöverföringen kan vara minst lika stora som för själva elproduktionen när produktionsanläggningarna är utspridda över stora områden, vilket ofta är fallet med vindkraft.

Fru talman! Det sägs att vägen till helvetet ofta är kantad med goda föresatser. Visionen - drömmen - om ett 100 procent förnybart elsystem baserat på vind- och vätgas må vara broderad med allsköns goda föresatser. Men det måste bli ett slut på drömmandet, fru talman. Det är vårt ansvar som politiker, som förvaltare av svenska medborgares tillgångar och förtroende, att fatta beslut som gynnar hela elsystemet och i slutänden alla medborgare.

Vi är inte ensamma om att ha dåligt fattade beslut. I Tidningen Näringslivet kunde man nyligen läsa: "Tyska företagsledare larmar om att viktiga industrier kan lämna landet som en följd av att landet har stängt de sista kvarvarande kärnkraftverken . Nu står Tyskland inför elbrist."

Tyskland står inför en elbrist som kommer att tvinga kritiska industrier att lämna landet efter att regeringen har stängt de sista kvarvarande kärnkraftverken, till förmån för förnybar energi. Det understryker en rad företagsledare. Den intermittenta naturen hos dessa gröna energikällor, som gör dem mottagliga för plötsliga spänningsfall under molniga eller vindstilla perioder, innebär att Tysklands elsystem förblir sårbart för elbrist och prisvolatilitet.

Fru talman! Jag närmar mig slutet. Att ställa om till 100 procent förnybart till 2040 var ett minst sagt problematiskt mål. Enligt min mening var det fullständigt orealistiskt, i alla fall om man samtidigt vill elektrifiera, bygga ut elproduktionen massivt och ha ett robust, prisvärt och leveranssäkert energisystem.

I och med Tidöavtalet har Sverige tagit ett stort steg i rätt riktning, mot att återigen bli en trygg, välfungerande nation med ett effektivt och konkurrenskraftigt energisystem. Med det nya energipolitiska målets föreslagna formulering, att vi 2040 ska ha 100 procents fossilfri elproduktion, förtydligas vikten av teknikneutralitet. Därmed öppnas det även upp för framtida satsningar på fossilfri, planerbar och effektiv kärnkraft.

I detta anförande instämde Josef Fransson (SD).

Fru talman! Den raka frågan är: Vad göra när det inte blåser? Det händer trots allt ganska ofta. Vad göra när det inte blåser, eller för den delen när det blåser för lite eller för mycket? Det är ju den stora skillnaden mot kärnkraft. Kärnkraften är inte väderberoende. Däremot är den som ledamoten sa beroende av visst tempererat vatten och så vidare, men det är en helt annan femma.

Miljöpartiet vill expandera vindkraften runt om i landet och gärna plocka bort det lokala vetot. De vill gärna muta kommuner, enskilda markägare och så vidare. Jag vet inte hur demokratiskt det egentligen är att muta och plocka bort kommunala veton. Det här är angelägna frågor, lokalt. Jag tycker att det är otroligt viktigt att man får vara med och besluta i slutändan.

De stora, viktiga frågorna är när det här är genomfört och vad man gör när det inte blåser eller solen inte skiner.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Miljöpartiet vill gärna se 100 procent förnybart i energisystemet. Mina raka frågor är: Varför? När ska detta träda i kraft? Och vilka blir konsekvenserna?

Det pratas av förklarliga skäl mycket om utsläppen. Vindkraften släpper ut tre gånger mer än kärnkraften. Ur ett helt systemperspektiv är det ännu mer. Vindkraften kräver också oändligt mycket mer yta.

Vindkraften är per se väderberoende och kräver balans och reservkraft. Jag undrar därför hur det ska gå till rent tekniskt. Hur ska systemet klara av det? Det handlar bland annat om att konstant hålla 50 hertz i ledningarna. Det krävs också tillräckligt stora generatorer och svängmassa rent tekniskt sett.

Ledamoten får gärna berätta hur det ska gå till och när det i så fall är realistiskt att det kan träda i kraft.

Fru talman! Jag anar ändå ett litet närmande här till Sverigedemokraternas politik, och det är glädjande. Kärnkraften är viktig för energisystemet, och Sverigedemokraterna jobbar tillsammans med samarbetspartierna för att ge förutsättningar för ny och även livstidsförlängd kärnkraft.

Det kan måhända vara så att centerpartister inte har gått direkt till Sverigedemokraterna, men faktum är att vårt stöd på landsbygden bland exempelvis lantbrukare och egenföretagare har ökat kraftigt medan det har minskat för Centerpartiet. Möjligen har man tagit något steg däremellan, men poängen kvarstår.

Ledamoten sa tidigare, vilket var intressant, att Centerpartiet är de enda som bedriver något slags borgerlig politik. Men Centerpartiets politik går ju ut på subventioner, med massiva subventioner till industrin. Ledamoten nämnde själv att det efterfrågas mängder av gröna produkter från företagen, men i så fall är ju även kunden villig att betala för det. Ändå pratas det ständigt om bidrag och subventioner. På EU-nivå inför man mängder med klimatregleringar, samtidigt som man för att företagen ska klara av att avsätta produkterna, som ju blir mycket dyrare, vill införa koldioxidtullar - förmodligen ett handelskrig som Kina inte kommer att ställa upp på i slutändan. Jag tycker att det är märklig syn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Det gäller även biogasen, som Centerpartiet ständigt pratar om. Biogas har i årtionden subventionerats med skattemiljarder i olika projekt fram och tillbaka. Det har aldrig funnits någon lönsamhet i det. Nu har möjligen chansen till lönsamhet på sätt och vis förbättrats en aning, med tanke på att bränslepriserna är så höga. Sedan finns det annat som sätter stopp för det, så att det blir mer jämförbart.

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för anförandet!

Ledamoten hade i sitt anförande en intressant retorisk fråga som handlade om folk och företag i glesbygd. Noterbart är väl ändå att få saker har slagit så hårt mot glesbygd, mot småföretagare, mot lantbrukare och så vidare som den förda energipolitiken. Det är den som har lett till de skenande elpriserna, liksom införandet av världens mest offensiva reduktionsplikt, som ju har drivit upp bränslepriserna otroligt kraftigt. Det har också varit en anledning till att många har lämnat Centerpartiet till förmån för Sverigedemokraterna just i glesbygd.

Våra meningsskiljaktigheter till trots tycker jag mig ändå ana en liten ljusning i energifrågan. I EU-parlamentet pratar Centerpartiet numera om att kärnkraften kanske inte är så dum. Vi har även hört den nye partiledaren öppna upp för kärnkraft. Min konkreta fråga här och nu är egentligen: Var står Centerpartiet nu för tiden när det gäller just kärnkraften?

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaren! Det är inte jag som har hittat på detta med att kapa kablarna, utan det har er partiledare sagt ett par gånger. Jag tolkar det som att partiledarens ord inte är realpolitik i Vänsterpartiet, och det låter sunt, måste jag säga.

När det gäller detta att vi exporterar så mycket el och har elöverskott ibland får ledamoten det att låta som något väldigt positivt, men i grund och botten är det en dysfunktionell situation vi befinner oss i, som jag tjatar om ideligen. Att effektbrist varvas med elöverskott är inte en sund situation. Det tyder inte på ett energisystem i balans, vilket vi har haft tidigare. Jag vill att ledamoten tar med sig detta.

När det handlar om lagringsmöjligheter och om att använda vätgas som reglerkraft tror jag att nyckelordet, som ledamoten nämnde flera gånger, är "tror". Det är väldigt mycket "tror" och "tycker". Detta må vara en skrivbordsprodukt, eller möjligen en ritbordsprodukt, men vi är väldigt långt ifrån realistiska mängder för att det här ska bli något fungerande utbyggt och någonting som skulle kunna stabilisera och vara en tillgång för hela energisystemet.

Jag tror att det är dags att sluta tro och i stället göra det som vi kan och vet.

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för anförandet!

Den politik som har bedrivits har, som vi alla vet, lett till skenande och framför allt volatila elpriser. Vänsterpartiet har ju till och från uttryckt viljan att vi ska kapa kablarna, så att säga - att vi inte längre ska exportera till grannländer.

Min konkreta fråga är: Vad ska vi göra med överproduktionen som vi får i samband med den kraftiga utbyggnad av vindkraften som sker på sina håll och som gör att vi behöver dumpa och måste exportera? Denna volatilitet, dessa svängningar, kommer att öka med alltmer vindkraft i systemet. Så hur tänker sig Vänsterpartiet att vi ska reglera?

En annan fråga i anslutning till detta: Vilken typ av regler- och balanskraft tänker sig Vänsterpartiet? Jag hör att det talas om vätgas här. Det ligger väldigt långt fram i tiden när det gäller sådana volymer, och det är också väldigt ineffektivt. Jag skulle gärna vilja höra ledamoten resonera kring detta.

Fru talman! Nej, det är inte sverigedemokratisk politik att montera ned befintlig vindkraft. Det är det inte. Det är ett enskilt uttalande som säkert är taget ur sitt sammanhang. Det är inte sverigedemokratisk politik i dagsläget.

Nästa fråga var hur mycket vindkraft energisystemet tål. Min största invändning är att det här inte taktar. Jag nämnde tidigare att bland annat Socialdemokraterna - och även tidigare regeringar där även Miljöpartiet ingick periodvis - lade ned eller gav inte förutsättningar för planerbar kärnkraft att fortsätta, och man förde in en massa förnybart i systemet. Samtidigt gav man inte ens till Svenska kraftnät ett ordentligt uppdrag att se till att det fanns balans- och reservkraft, vilket är en förutsättning för att systemet ska fungera. Det är så otroligt grundläggande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Frågan hänger alltså egentligen ihop med hur mycket balans- och reservkraft som du har. Eftersom det ska vara snabbstartat tenderar den dessutom att vara fossil, så det här med att det skulle vara så himla effektivt ur klimat- och utsläppssynpunkt i slutändan är precis det jag ifrågasätter i mitt anförande.

Man måste se till helheten. Att föra in massivt med vindkraft ökar den andelen, och det kommer att kräva ännu mer regler- och balanskraft som antagligen kommer att behöva vara fossil. Vad har vi då vunnit i slutändan?

Jag tror att ni vet mitt svar på den frågan. Vi måste tillbaka till en sund energipolitik, och det är också det steget vi tar i och med Tidöavtalet och samarbetet med regeringen. Det måste finnas förutsättningar att bygga ut kärnkraften, för det är det bästa alternativet vi har i dag. Vi har redan maximerat vattenkraften. Det måste bli slut på naiviteten i svensk energipolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Fru talman! Tack, Marielle Lahti, för frågorna!

Jag menade att vi gjorde oss oberoende till väldigt stor del. Inte 100 procent - det tror jag är en teknisk omöjlighet om man inte har enormt mycket vattenkraft, och det har vi inte. Den har vi maximerat. Faktum är att vi tack vare kärnkraften gick från ett stort oljeberoende till att slippa det, och det har tjänat oss otroligt väl genom årtiondena.

Nästa fråga rörde utländskt ägande. Nej, vi avser inte att lägga några sådana förslag. Det är dock ett problem, och jag tycker att man måste lyfta upp det. Det är oroväckande att den kinesiska staten, och vi vet alla vad det är för typ av styre, har ett allt större ägande inom svensk energimix. Det är ett stort problem, och jag tycker att man måste höja ett varningens finger. Det är egentligen min huvudsakliga poäng. Bolagsstrukturerna är också svåra att se igenom. Även tyska staten äger kraftproduktion i Sverige, men det är en helt annan sak än ett anonymt kinesiskt bolag utan insyn.

Återigen tror jag att man måste se över det här med vindkraftsbolagen och strukturen och varför intresset i svensk vindkraft är så otroligt stort. Min erfarenhet som investeringscontroller säger mig att det beror på någonting, att det är väldigt lönsamt på något sätt. Ändå tyder inte siffrorna riktigt på det. Därför tycker jag att det är viktigt att ta ansvar och inte bara springa före här.

Med det sagt anser Sverigedemokraterna att vindkraft kan ha sin plats i energimixen. Det kan finnas ett behov av den, men det måste ske genomtänkt och i samklang med både reserv- och balanskraftsmöjligheterna.

Fru talman! Sverigedemokraterna är helt enkelt inte naiva.

Varför inte gynna lokal vindkraft, säger ledamoten - för att den inte är planerbar. Är det svårt att förstå? Vindkraften är inte planerbar.

Apropå att backa in i framtiden: Att naivt bara springa före utan att tänka på alla konsekvenser för elsystemet, miljön, lokalboende, försvaret, fiskerinäringen - listan kan göras lång - och tro att vi med statliga massiva subventioner ska leda utvecklingen, det är otroligt naivt. Centerpartiet kan ännu inte svara på var all kraften i norr ska komma ifrån och hur den ska vara planerbar och hur det här ska fungera.

Att industrin står och skriker efter massor med förnybart och icke planerbar energi, det stämmer inte. Dessutom finns det en alternativkostnad. När den här elen är volatil är det de mindre företagen som drabbas. Det finns en alternativkostnad: företag som behöver stänga ned på grund av skenande elpriser, vilket de här massiva bidragen leder till.

Jag skulle vilja beskriva Sverigedemokraternas politik som icke naiv. Vi har inte varit med och lagt ned den planerbara fossilfria kärnkraften; det har Centerpartiet gjort. Och nu står vi här med skägget i brevlådan, och det finns ingen lösning på det.

Lösningen är inte heller att följa upp dåligt fattade beslut med ytterligare naivitet, utan det är att planera, precis som vi gör nu, för livstidsförlängning när det gäller kärnkraft och utbyggnad av ny. Personligen tycker jag att man ska tillvarata värmekraftens planerbarhet och maximera den, precis som vi nu också hjälper vattenkraften att göra det.

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Jag tycker inte att naivitet ska styra politiken. Jag tycker inte att man ska slösa med skattebetalarnas pengar.

Det är väl belagt att vi behöver planerbar elproduktion. Det är ingen hemlighet att när det inte blåser så blåser det inte. Då fungerar inte vindkraften. Den kommer och går. Den ger oss volatila priser. Den ger oss elöverskott ibland och effektbrist ibland. Det är ett system som inte håller.

Vi har nu ökat andelen förnybar, väderberoende kraft i systemet. Vi ligger på runt 20 procent. Tittar man runt om i världen finns det tydliga exempel på att smärtgränsen går där någonstans. Nu har vi tur, för vi har maximerat vattenkraften och kan ligga och reglera mot den väderberoende kraften. Men politiken att föra in ännu högre andel förnybart i systemet utan att ha balans och reservkraft är bortom naivt. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tycker att det är hutlöst, faktiskt.

När det gäller låga priser: Anledningen till att jag pratar om lönsamheten är att vi har ett väldigt stort utländskt ägande i vindkraftsbolagen. Sverigedemokraternas oro är att vi en dag står med bolag som har konkursat och gått härifrån och inte tagit ansvar. I dag tar man inte ansvar fullt ut för nedmontering. Vi har en stor problematik när det gäller avfallet. Vi har nu rotorblad som kommer att behöva bytas. Tiden börjar gå ut, och vindkraftverken ska bytas ut. Vi har ingen lösning på den frågan. Runt om i världen finns det stora vindkraftsdeponier. Vi har ingen lösning på det i Sverige.

Det finns en massa andra miljöproblem som man tycker att Centerpartiet någon gång borde ta i beaktande. Det handlar om lokalbefolkning, natur och miljö, fastighetsvärden som sjunker och så vidare. Hur grönt är det egentligen?

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 17 Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning.

Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men av tidsskäl väljer jag att yrka bifall enbart till reservation 8, som handlar om möjligheten att bygga ut vattenkraftskapaciteten.

Fru talman! Det talas i dag om vetenskap, konsekvenser och att fakta ska styra våra beslut. Jag tycker att det är en helt korrekt utgångspunkt för politiken och tänker därför ägna stora delar av mitt anförande åt att delge kammaren en hel del fakta samt ställa några ytterst rimliga frågor. Jag börjar med ämnet klimat och fokuset på utsläpp av växthusgaser, då det i dag styr stora delar av politiken och fördelningen av skattemedel.

Enligt FN:s klimatpanel ligger de globala utsläppen av växthusgaser kring 60 miljarder ton koldioxidekvivalenter per år. Enligt Naturvårdsverket kommer mindre än en tusendel av dessa från Sverige. Tar man hänsyn till att Sveriges växande skogar tar upp det mesta av våra utsläpp - det rör sig om nästan 90 procent - är vi redan i dag nära netto noll vad gäller territoriella utsläpp. Detta är ett faktum och inte en åsikt.

Anledningen till detta är främst att vi som ett av få länder i världen för flera årtionden sedan drastiskt minskade vårt fossilberoende genom att ersätta framför allt olja med kärnkraft. Därutöver har vi jämfört med många andra länder en övervägande modern, innovativ, effektiv och utsläppssnål industri. Det arbetet går dessutom ständigt framåt.

Utanför Sverige och EU beräknas de globala utsläppen öka de kommande åren. För att ta ett viktigt exempel utgör Kina i dag den största enskilda utsläpparen. Kina har precis skrivit avtal om uppförande av nya kolkraftverk vars utsläpp motsvarar hela Sveriges årsförbrukning. Med andra ord skulle vi kunna lägga ned Sverige - ta bort Sverige från kartan - och det vi sparade i utsläpp skulle på ett kvartal vara utraderat av Kinas expansion. Detta är ingen åsikt, utan det är ett faktum.

Trots att vi redan är i stort sett klimatneutrala och trots att vi sedan länge har en i det närmaste fossilfri elproduktion har, paradoxalt nog, den uppiskade stämningen avseende konsekvenserna av en pågående klimatförändring sedan några årtionden underblåst en snabb förändring av energipolitiken i Sverige. Det ledde under alliansåren och därefter under Socialdemokraternas åtta år vid makten till en nedstängning av planerbar och fossilfri kärnkraftskapacitet och en massiv expansion av väderberoende energikällor, framför allt vindkraft.

Vindkraft marknadsförs i klimatets namn som grön, snabb och billig. Ja, lovorden om och förväntningarna på vindkraften tycks oändliga. Vindkraften är det energislag som enligt både EU och de flesta partier här i kammaren ska rädda inte bara klimatet utan även dagens krisartade situation på elmarknaden, där perioder med effektbrist numera varvas med elöverskott och där stabila priser bytts ut mot både prisrekord och minuspriser.

Det är också vindkraften som enligt de flesta partier i kammaren ska stå för merparten av det fördubblade framtida energibehovet. Det är ett energibehov drivet av den så kallade gröna revolutionen - den gröna omställningen - där digitaliseringen och utfasningen av fossila bränslen beräknas kräva enorma mängder el. Rubrikerna och de politiska slagorden är många. Snabb, grön, billig och förnybar; så beskrivs vindkraften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Det låter ju nästan för bra för att vara sant, och som jag brukar säga: Om något låter för bra för att vara sant är det ofta det. Så hur ser det egentligen ut? Hur är det till exempel med lönsamheten - är vindkraften så lönsam, och i så fall för vem?

Faktum är att det kommer allt fler rapporter om existerande vindkraftsparker och bolag i Sverige där det konstateras att vindkraftsparker driftssatta under åren 2017-2021 uppvisar i genomsnitt väldigt låg lönsamhet. Omkring 80 procent av bolagen gick med förlust, och övriga hade små vinster. Inget bolag gjorde aktieutdelning. Avskrivningstiderna tycks generellt sett ligga långt över praxis, vilket innebär att man har byggt in en övervärdering av bolagen - och detta samtidigt som aktiekapitalet ofta är oerhört lågt i förhållande till det bokförda värdet.

Som före detta controller skulle jag tolka det som att ägarna inte tycks vara beredda att ta några större risker. Till detta kommer ofta statliga kreditgarantier och exceptionellt låga räntekostnader. Risk- och räntekostnader har alltså lagts över på skattebetalarna. Majoriteten av dessa bolag ägs dessutom av moderbolag baserade i Kina, Schweiz och Luxemburg. Man kan ju undra varför. Få andra branscher, mig veterligen, uppvisar samma illavarslande tendenser - och det är alltså detta vi satsar vår framtida elförsörjning och välfärd på. Är det rimligt?

Man säger att intresset för att bygga vindkraft är oerhört stort. Med tanke på det jag precis nämnde borde vi ställa oss frågan varför. Vem tjänar egentligen på det, och vad tjänar de? Är det elkunderna, skattebetalarna, elsystemet, fiskerinäringen, turismen, lokalbefolkningen, samerna, försvaret, sjöfarten eller naturen? Nej, riktigt så verkar det inte vara. Det tycks i många fall vara de internationella, oftast anonyma, ägarbolagen som trots till synes dålig lönsamhet tjänar något på det. Frågan är vad.

Ett annat illavarslande tecken är att en hel del bolag nu säljs för ingenting och att andra gör kraftiga nedskrivningar. Ett aktuellt exempel är Skellefteå Kraft, som skriver ned sina - det vill säga skattebetalarnas - tillgångar med 500 miljoner kronor. Man har även påbörjat en nedmontering av kraftverk. De lönar sig helt enkelt inte.

För någon vecka sedan hade vi dessutom negativa elpriser. Det producerades mer än vad som förbrukades, och eftersom el inte går att lagra i större mängder måste den dumpas, det vill säga exporteras - och då till dumpade priser. Man fick alltså betala för att bli av med elen. Är det ett tecken på ett robust och stabilt elsystem? Nej, det är det inte.

Fru talman! Den fråga som hänger i luften är hur vi hamnade här. Jag skulle vilja beskriva skeendet - vi kan kalla det processen - i korthet.

Det började med politiska subventioner som kraftigt ökade andelen sol- och vindkraft i systemet. Subventionerna ledde till kraftig utbyggnad, som på sina håll nu har lett till överproduktion. Överproduktionen i sig leder till volatila, och ibland väldigt låga, elpriser. Det innebär i slutändan att icke-subventionerad planerbar kraft - det vill säga fossilkraft, vattenkraft och kärnkraft - får problem med lönsamheten, vilket tidvis gäller även den väderberoende kraften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Fortsättningen på detta blir att planerbar kraft tvingas läggas ned. Och eftersom solkraft och vindkraft är beroende av väder - just sol och vind - kan den inte ersätta den planerbara, förlorade elen, vilket i slutändan leder till sämre tillförlitlighet, i värsta fall omfattande elavbrott och planerade bortkopplingar.

Jag skulle vilja påstå att det är där någonstans vi befinner oss i dag. Min gissning är att nästa steg - om inte ambitionerna i Tidöavtalet förverkligas, vilket jag hoppas att de gör - blir att vi i panik tvingas besluta om att bygga ny planerbar kraft väldigt snabbt, helst i går. Varken väljare eller industri kommer att acceptera att elen kommer och går och att priserna är extremt volatila. Och vad har vi då vunnit, fru talman och kära kammare? Har vi minskat utsläppen? Har vi förbättrat vår konkurrenskraft? Har vi satsat alla tusentals skattemiljarder på rätt saker? Jag låter frågorna hänga i luften och gissar att ni anar mina svar på dessa frågor som det nu är hög tid för alla politiker att besvara.

Fru talman! Återigen får vi inget besked. Frågan undviks konstant: Om någon vill bygga, sägs det. Men jag säger återigen att politiken sätter villkoren.

Jag kan inte tolka detta som något annat än att Socialdemokraterna inte är intresserade av planerbar fossilfri kärnkraft. Man hörde i anförandet om svensk välfärd, framgångsrik industri och att vi har gått före i omställningen. Det är tack vare kärnkraften vi gjorde oss av med det fossila beroendet för flera årtionden sedan. Det har ni med er underlåtenhet, er passivitet, ledamoten får kalla det vad han vill, bidragit till. Det är ohederligt att säga något annat, eller så är det djupt okunnigt att säga något annat.

Jag noterar också att under er tid vid makten banade ni väg för massiv utbyggnad av vindkraft utan att ens ge Svenska kraftnät i uppdrag att faktiskt se till så att det finns tillräcklig balans och reservkraft i systemet. Det är precis vad som behövs. Ju högre andel förnybart vi för in i systemet, desto mer balans och reservkraft behövs. Inte ens det gjorde ni under er regeringstid.

Det här är så naivt och skadligt för det ledamoten talar sig så varm för, nämligen industrin, hushållens ekonomi och vår framtid. Att vindkraften i dag skulle vara så snabb, billig, grön och lönsam finns det inte så mycket som talar för. Lönsamheten viker, avskrivningstiderna är exceptionella och aktiekapitalet extremt lågt i förhållande till bokförd förmögenhet. Det är något som inte stämmer, och det är dags att börja svara på frågorna.

Jag förstår inte heller vurmen för att det viktigaste för ett land, nämligen energiförsörjning och elsystemet, till stora delar ska ägas av stora utländska intressen.

Fru talman! Det är otroligt fascinerande, Mattias Jonsson, att det inte går att få ett rakt svar om hur Socialdemokraterna vill ha det med kärnkraften. Det sägs hela tiden att det är marknaden som bygger eller inte bygger, men jag förstår faktiskt inte varför man är politiker om man inte begriper att det är politiken som sätter villkoren för marknaden. Under era år vid makten har ni sett till att montera ned och inte skapa de förutsättningar som behövs för att behålla en fossilfri och planerbar kärnkraftsproduktion. Det är otroligt fascinerande.

Nu befinner vi oss i en tid av otroligt volatila priser. Ni har subventionerat in vindkraft i energimixen, och det har lett till överproduktion. Det råder en situation där vi växlar mellan effektbrist och total överproduktion. När det blåser för mycket slår branschen ut sig själv. Det finns en labilitet i systemet som inte gynnar den industri som ni säger att ni vill gynna och som inte gynnar hushållens privatekonomi.

Men framför allt går det inte att få ett rakt svar om kärnkraften. Jag hörde Moderaternas fråga tidigare. Det finns uttalanden sedan tidigare från partiledaren, och vi känner till besluten från kongressen. Vi vet också hur ni har slagit undan benen för livstidsförlängningar av befintlig kärnkraft och även ny kärnkraft.

Men det börjar bli dags att ge ett svar. Om inte ledamoten ger ett svar undrar jag åtminstone vilken typ av planerbar kraft som Socialdemokraterna tänker sig. Det är vad industrin behöver - ingenting annat.

Fru talman! Min fråga går till finansminister Svantesson. Det är numera känt att vi befinner oss i ett läge - på grund av politiska beslut - där effektbrist varvas med elöverskott. Regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna har identifierat att mer planerbar, fossilfri elproduktion behöver byggas.

Vattenfall har fått ett väldigt tydligt uppdrag att satsa på bland annat kärnkraft. Jag ser att Vattenfall fokuserar på så kallade små modulära reaktorer, SMR, och min farhåga är - med tanke på min bakgrund som investeringscontroller i kärnkraftsbranschen - att man i det här tidiga skedet fokuserar på en teknik och inte samtidigt ser över möjligheten till storskalig, traditionell kärnkraft. Jag undrar om ministern delar min farhåga och vad hon eventuellt kan göra åt saken.

Fru talman! Nu är det inte så att detta byggs med totalt egna pengar, utan det är faktiskt skattebetalarna och elkonsumenterna som får stå för infrastrukturen, det vill säga transmissionsnäten. Det går inte att säga att man bygger det på helt eget kapital.

Det är också ett faktum att vi behöver kompensera med någonting annat när det inte blåser. Den reserv, effekt- och balanskraft som behövs finansieras av elkonsumenterna och av skattebetalarna. Hela grundtesen är ju felaktig.

Vad vi försöker se till är att elproducenten står för mer och mer av kostnaderna för det energislag som man förser marknaden med. Man måste stå för kostnaderna hela vägen. Vi försöker balansera detta och jämna ut villkoren mellan de olika kraftslagen.

De villkor som har funnits har uppenbarligen egentligen inte gällt, för då hade vi inte suttit i den sits som vi har. Som jag nämnde har vi ibland stor effektbrist. Det finns risk för bortkoppling. Det är företag som inte kan etablera sig. Det här varvas med perioder av extrem överproduktion av el och därmed dumpade priser. Det blir en situation som inte gynnar någon.

När det gäller vindkraftsbolagen blir det alltmer tydligt att man inte längre går med vinst. Man har betydligt kortare livslängder än vad man beräknat i grundkalkylerna. Trots förmånliga skatteavdrag ser vi att man håller på att bygga bort sig själv. När det blåser är det i stora områden. Då ska man konkurrera med alla andra som är i produktion. Vi har en kraftig obalans här, och den måste rättas till.

Fru talman! Det är en komplex fråga. Vad vi försöker göra är att skapa den teknikneutralitet som tidigare saknats under ganska många år, då man snedvridit marknaden och subventionerat framför allt vind- och solkraft på olika sätt. Det är själva utgångsläget.

Det pratas mycket om att det är marknaden som styr investeringar och så vidare. Vi hörde här innan Socialdemokraterna säga att de inte tänker bygga ny kärnkraft utan att marknaden får göra det. Men det är ju vi politiker som skapar själva villkoren. Där har det varit en total snedvridning. Det är också därför vi sitter i den situation som vi gör i dag. Vi växlar mellan stort elöverskott och effektbrist, företag kan inte etablera sig i södra Sverige, vi behöver ännu mer el i norra Sverige framöver och så vidare. Detta behöver korrigeras.