Jessica Stegrud

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 2022/23:NU9 Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster. Jag vill inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 6 under punkt 7 avseende motion 2022/23:998 av Martin Kinnunen med flera.

Det finns många detaljer i direktivet som man skulle kunna dyka ned i, men jag tänkte börja med en liten överblick och ta ett steg tillbaka.

Fru talman! Förra veckan klubbades delar av EU:s klimatpaket Fit for 55 igenom i EU-parlamentet. Målet är att EU:s länder på knappt sju år ska åstadkomma lika mycket vad gäller utsläppsminskningar som man åstadkommit de senaste 30 åren. För den globala medeltemperaturens skull är ambitionen att sänka koldioxidutsläppen med 55 procent fram till år 2030 med 1990 års värden som utgångspunkt.

Fit for 55 är ett paket späckat med åtgärder som inte bara kommer att påverka människors liv och vardag utan framför allt göra det mycket dyrare att leva. Tanken är att tusentals skattemiljarder ska investeras och massiva regleringar införas för att i bästa fall påverka den globala medeltemperaturen marginellt.

Här återgav jag faktiskt vad EU-kommissionen sagt. Det är nämligen det svar jag fått på en fråga jag ställt om hur stor effekt dessa satsningar av skattebetalarnas miljarder skulle få på den globala medeltemperaturen. "Marginellt" blev alltså svaret. Dessutom gäller det under förutsättning att Kina och resten av världen inte ökar sina utsläpp, vilket de gör.

Fru talman! Europa står i dag för ungefär 7 procent av de globala koldioxidutsläppen, och i takt med nya innovationer, uppfinningar, moderniserade industrier och tillväxt i övriga delar av världen minskar andelen stadigt. Och medan befolkningsökningen exploderar i delar av Afrika och Kina bygger nya kolkraftverk på löpande band ska alltså EU med sin sjunkande andel fortsätta genomföra massivt med åtgärder, varav många i ärlighetens namn knappast bidrar till minskade utsläpp i slutändan.

Vad händer när priserna på el, transporter, flyg, produktion och byggande ökar i Europa? Jo, företag och produktion och därmed jobb flyttar till andra delar av världen. Det är delar där man ännu inte haft råd att fasa ut sitt fossilberoende eller modernisera sin industri. Våra stadigt minskande utsläpp blir till större utsläpp någon annanstans.

Fru talman! Nu undrar kammaren säkert vad en utläggning om EU:s klimatpaket Fit for 55 har med dagens debatt om införandet av delar av det nya elmarknadsdirektivet att göra. Jag vill påstå att direktivet i sig i mångt och mycket utgör ett exempel på något vi kommer att få se mer av framöver, nämligen olika försök till lappande, lagande och kompenserande för en i grunden felaktig energipolitik.

EU:s ambitioner om att bli koldioxidneutralt fokuserar av förklarliga skäl bland annat på elproduktionen, och som generallösning vill man nu tvinga fram så kallade förnybara, väderberoende energislag, framför allt storskalig vindkraft. Det ökar inte bara utsläppen, jämfört med satsningar på planerbar kärnkraft, utan det ställer också mycket högre krav på näten, överföringskapaciteten samt effekt, balans- och reservkraften.

Direktivet är till stora delar således ett resultat av en enligt mig felaktig satsning inom energipolitiken. Med hjälp av aggregeringstjänster, som vi hört om här i dag, större flexibilitet på nätområdet och balansansvar delegerat till nätägare utgör det ett försök att dämpa effekterna av det alltmer instabila och väderberoende energisystemet. Med lagändringar vill man helt enkelt komma åt den kapacitets- och effektbrist som beslut i klimatets namn har medfört.

Det talas i dag om att vi ska skapa ett robust och fossilfritt energisystem, inte minst i Sverige. Jag som nu har varit med i åtskilliga årtionden kan dock konstatera att det var precis vad vi hade i Sverige en gång. Vi hade ett robust och i det närmaste fossilfritt energisystem. Det var planerbart och konkurrenskraftigt och har tjänat oss väl. Sverige hade nämligen redan gjort en fantastisk resa mot fossilfrihet, från ett nästan 80-procentigt fossilberoende i början av 70-talet till en knapp femtedel, tack vare utbyggnad av kärnkraft och vår naturtillgång vattenkraft samt ett ändamålsenligt transmissionsnät.

Så såg det alltså ut ända tills den så kallade klimatpolitiken hamnade i fokus. Plötsligt betraktades inte längre den effektiva och koldioxidsnåla kärnkraften som rumsren, utan den skulle fasas ut till förmån för den väderberoende och i praktiken mer koldioxidintensiva vindkraften. Energipolitiken hamnade i centrum som navet i en grön omställning. När det gäller vår elförsörjning och vårt kraftsystem är det uppenbart att ideologisk övertygelse och naivitet har fått styra.

Fru talman! Stora politiska visioner tycks i dag innehålla inte bara fina ord om en bättre framtid utan även stora finansiella satsningar eller spenderande av skattebetalarnas pengar. I den senaste politiska visionen om ett koldioxidneutralt Europa tycks ingen satsning vara för liten så länge den klassas som grön, förnybar eller klimatsmart. Om den i realiteten gör någon nytta för klimatet, ger någon effekt på den globala medeltemperaturen eller ger medborgarna någon avkastning på investeringarna tycks dock underordnat. Nej, det är ambitionen som belönas. Den med högst satta mål, orealistiska eller ej, belönas.

Som sverigedemokrat tror jag på uppfinningar, innovation, utveckling och människors egen drivkraft. Jag tror genuint på strävan efter en alltmer effektiv och miljövänlig användning av våra gemensamma tillgångar men inte på att vi politiker på förhand ska plocka vinnande tekniker eller styra marknader med massiva subventioner och skattemedel. Med höga mål, stora politiska ambitioner och mycket pengar - skattebetalarnas förstås - följer nämligen felsatsningar som ett brev på posten. Då menar jag inte Postnord; ni förstår nog vad jag menar.

Man blir vis av erfarenhet, sägs det. Men då kan man ju undra varför vi inte lärt något av tidigare politiska regleringar och felsatsningar. Det var satsningar som föregicks av stora visioner och valvinnande sloganer men desto färre konsekvensanalyser. Det gäller projekt som Stålverk 80, Gobigas, diverse metanolsatsningar etcetera. Framöver skulle jag inte bli förvånad om miljardsatsningarna i norr på stål utan kol eller övergången till storskalig och industriell men väderberoende vindkraft kommer att kunna läggas till listan - eller kanske rent av förbudet mot förbränningsmotorn.

Frågan som borde kunna besvaras är hur grönt och klimatsmart det egentligen är att förstöra en konkurrenskraftig, effektiv och fossilsnål elproduktion mitt i en omställning som kommer att kräva en dubblering av eltillgången. Och hur många kompensatoriska åtgärder i form av nya EU-direktiv kommer att behöva implementeras för att dämpa effekterna av alla ogenomtänkta beslut?

Fru talman! Om klimatpolitiken skulle illustreras med en saga hade den kunnat personifieras med hjälp av en kejsare. Brysseltjänstemännen hade porträtterats som ett jublande folk. Jag hade nog utmålats som narren, eller kanske snarare barnet, som påpekar att kejsaren i verkligheten är om inte naken så i alla fall väldigt tunt klädd.

För att knyta ihop säcken i mitt anförande vill jag avsluta med att citera ur vår reservation i betänkandet: "Vi anser att det är av största vikt att konkurrenskraften för såväl den svenska som den europeiska industrin inte försämras i sådan utsträckning att koldioxidgenererande produktion flyttas till länder med en mindre ambitiös klimatpolitik. Elprisernas negativa påverkan på klimatpolitiken bör därför ges större uppmärksamhet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen."

Herr talman! Vi debatterar näringsutskottets betänkande 2022/23:NU14 gällande immaterialrättsfrågor. Sverigedemokraterna har fyra reservationer i detta betänkande. Av tidsskäl väljer jag att yrka bifall endast till reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Herr talman! Sveriges väg från ett fattigt bondesamhälle till en rik, välmående industrination har möjliggjorts av bland annat naturtillgångar, arbetsmoral, bildning, god energiförsörjning och icke att förglömma fantastiska uppfinnare och företag som tagit vara på och utvecklat nya idéer.

Från Sverige, det lilla landet i norr, har det kommit många omdanande och sedermera världskända uppfinningar, exempelvis Tetra Pak, lättbetongen, sfäriska kullagret, skiftnyckeln, propellern, dynamiten, trepunktsbältet, rullatorn, pacemakern och Spotify. Det är uppfinningar som i många fall lett till ekonomisk utveckling, ökat välstånd och längre livslängd, inte bara för oss utan också för många andra runt om i världen.

Svenska folket har på många sätt varit exceptionellt vad gäller uppfinningar och innovationer. Det har bland annat lett till framväxandet av framgångsrika svenska företag som blivit internationella. Men förändringar i omvärlden kombinerat med svag inhemsk politik har successivt medfört att allt fler av dessa framgångssagor köpts upp av utländska intressen eller flyttat utomlands.

Herr talman! I takt med teknikutvecklingen och informationssamhällets mognad har immateriella värden blivit en alltmer betydelsefull del av samhällsekonomin. Regler kring patent och upphovsrätt har blivit allt viktigare och mer komplexa. Utvecklingen har även inneburit att teknik och information sprids, konsumeras och förbrukas mycket snabbare än tidigare.

Digital teknik och internet utgör alltmer den primära plattformen för såväl den demokratiska debatten som spridning av information och nyheter och konsumtion av kulturalster och underhållning. Samtidigt bygger det upphovsrättsliga regelverket fortfarande i stora delar på den ordning som tillkom när tryckpresstekniken utgjorde basen för informationsspridning.

Herr talman! För nya tider behövs ny politik. Och för att skapa förutsättningar för nya framtida framgångsrika företag behöver grogrunden för nya uppfinningar och innovationer stärkas. Våra motioner på området adresserar därför olika hinder för att återigen göra Sverige till en blomstrande, innovativ industrination och omfattar ett antal förslag för hur Sverige kan skapa, främja och skydda nya uppfinningar och innovationer.

Våra motioner adresserar också en annan otroligt viktig fråga: hur vi på bästa sätt kan värna både upphovsrätten och yttrandefriheten i ett modernt digitalt samhälle. För att öka möjligheterna och viljan att fullfölja en kommersialisering av uppfinningar och innovationer menar vi att en försäkringslösning med en statlig garanti bör införas. Den ska kunna användas av den som hamnar i en tvist om intrång från tredje land.

I en internationell jämförelse har Sverige visat sig ha få patenttvister som avgörs i domstol. Det finns skäl att tro att det beror på att den svagare parten, ofta en enskild uppfinnare, riskerar att få betala väldigt höga rättegångskostnader vid ett förlorat mål. Vi föreslår därför att det under vissa förutsättningar införs ett tak för rättegångskostnader vid patenttvister.

Herr talman! I en alltmer global, komplex och regelstyrd värld ökar även behovet av samordning och kunskap. För att hjälpa uppfinnare och företag att skydda sina immateriella tillgångar föreslår vi att ett kunskapscentrum för dessa frågor inrättas. Det ska vara ett slags forum för att samla, knyta samman och sprida kompetenser inom berörda områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Sist men inte minst vill jag nämna vår reservation 1, som bland annat bygger på Sverigedemokraternas kommittémotion 2022/23:939 gällande upphovsskyddade konstverk på offentlig plats. Med offentlig konst avses konstverk placerade i det offentliga rummet, parker och torg. De är oftast finansierade med skattemedel. Patent- och marknadsdomstolen beslutade i juni 2017 att offentlig konst inte får fotograferas och därefter publiceras i digitala kanaler där privatpersoner och andra kostnadsfritt kan ta del av konstverken utan att fysiskt besöka platsen.

Vi anser att det är orimligt. Upphovsrättslagstiftningen bör revideras så att offentlig konst, vars syfte är att vara fritt tillgänglig för allmänheten, även ska vara kostnadsfri via digitala kanaler. Således behöver lagen i detta hänseende moderniseras och göras teknikneutral. Det bör helt enkelt bli tillåtet att utan sanktioner ta kort på offentlig konst för att till exempel dela i sociala medier.

Herr talman! Min fråga går till energi- och näringsminister Ebba Busch och handlar om Hybrit, det omtalade stål-utan-kol-projektet som förväntas kosta hundratals skattemiljarder. Jag har satt mig in i projektet, och efter möten med både Energimyndigheten och Svenska kraftnät kan jag som före detta investeringscontroller konstatera att det finns väldigt stora affärsmässiga risker och samhällsmässiga konsekvenser med projektet. Jag kan också konstatera att många grundläggande frågor ännu ej är besvarade. Till exempel: Hur ska elbehovet motsvarande hela Finlands elbehov tillgodoses? Vilka blir konsekvenserna för elpriset och därmed för andra hushåll och företag i regionen? Vad händer med all kostsam infrastruktur om projektet misslyckas?

Ja, personligen har jag många frågor som faktiskt saknar ett svar. Min fråga till statsrådet är om hon känner några tveksamheter inför den här miljardsatsningen och om hon känner sig bekväm med de riskanalyser och lösningar som har presenterats.

Fru talman! Jämställdhet ska handla om lika rättigheter och möjligheter. Min mamma och många andra kvinnor med henne har banat vägen för det som ledamoten nämner nu, alltså den jämställdhet som vi har i samhället överlag, liksom i näringslivet. Det är fantastiskt!

Men att gå från ett system som var väldigt skevt till ett annat, totalitärt, system är inte eftersträvansvärt. Att tvinga fram utfall genom lagstiftande kvotering eller genom ambitionen att statliga företag ska ha jämn könsfördelning är inte rätt väg att gå. Vi har strävat länge efter att kunna göra fria val när det gäller yrkes- och privatliv. Vi ska inte ta steg tillbaka.

Frågan hänger i luften: Vad blir nästa kvotgrund? Ska vi kvotera in personer utifrån etnicitet eller identitet? Var går gränsen för när kompetens och erfarenhet får stryka på foten för något annat? Ledamoten talar om normbrytande beslut. Vad är nästa norm som ska brytas?

Ett framgångsrikt företagsliv och statligt ägande bygger på kompetens och på lika möjligheter och villkor oavsett var du kommer ifrån och vem du är, ingenting annat.

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad frågan är här, men att säga att man å ena sidan är emot en lagstadgad kvotering och samtidigt säga att man ska ha en viss könsfördelning i styrelser är väldigt motsägelsefullt.

Efter 25 år i näringslivet vet jag inte vad som hindrar mig från att lägga all min tid på att göra karriär och tack vare kompetens och förvärvad erfarenhet till slut hamna i en bolagsstyrelse. Det finns i dag faktiskt inga hinder för det.

Jag tycker att ens meriter ska avgöra, inte ens kön, hudfärg eller etnicitet. För vad är nästa steg i detta? Vad är nästa egenskap som vi ska kvotera in? Det pratas mycket om mångfald. Vad är det för mångfald, och vad är nästa steg i kvoteringsivern?

Staten kan vara ett föredöme på väldigt många sätt, men att sätta ett sådant uttryckligt mål och styra efter det är ändå som att sätta kvotering överst på listan. Vad statliga bolag behöver mer än någonsin är kompetens baserad på förvärvad erfarenhet.

Herr talman! Ledamoten säger själv att el är något som vi behöver. Det är något som vi behöver producera och använda samtidigt. Hur ska det gå till med väderberoende vindkraft? Det finns ju ingen lösning på det.

Dessutom har ni haft regeringsinflytande i bra många år nu och inte löst något av detta. Tvärtom har ni lagt ned välfungerande, planerbar och fossilfri elproduktion. Det är fascinerande hur resonemangen inte går ihop här.

Återigen: Framtiden är planerbar. Ledamoten nämnde också den ändring som innebär att man har satt upp ett fossilfritt mål för 2040 i stället för förnybart. Men det är alltså för att inte straffa ut den fossilfria kärnkraften. Det måste ledamoten vara ytterst medveten om.

Den situation vi är i nu - jag talar om krisen och det naturgasberoende som hela Europa nu sitter i, framför allt med naturgas från Ryssland - beror ju på nedstängningen av kärnkraft och övergången till väderberoende energislag. Vi kan inte fortsätta på den banan. Det är helt orimligt. Det är inte att ta ansvar för Sveriges energiförsörjning och framtida konkurrenskraft.

Herr talman! Jag vet faktiskt inte riktigt vad frågan var; det var ett långt resonemang. Men jag kan ändå kommentera.

Det Sverige och industrin behöver är planerbar energi. Väderberoende energislag är inte planerbara. Mantrat om att industrin kräver vindkraft stämmer inte. Industrin som helhet kräver planerbar energi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Det tar lång tid att bygga upp ett välfungerande energisystem. Vi lade årtionden på att göra just det. Det har gått desto snabbare att under föregående regering, med Miljöpartiets stora inflytande, rasera detta. Att det skulle gå så snabbt att bygga ut till exempel havsbaserad vindkraft stämmer inte. Det saknas infrastruktur. Vi har projekt som har legat i årtionden för att man inte har kommit förbi gällande lagstiftning och olika miljöhänsyn. Det är ni som under er regeringstid inte har gjort något åt den saken.

Anledningen till att man nu kickar igång värmekraftverk och tvingas köra fossilt är att vi står inför situationer med effektbrist, där vi till och med kan få blackouter i södra Sverige. Det är en oerhört allvarlig situation. Detta driver också priserna uppåt något enormt och knäcker både hushåll och företag.

Energipolitik är något långsiktigt. Detta är ingen quickfix. Ni har sett till att riva ned ett välfungerande system. Nu försöker vi återupprätta det och ta ansvar.

Herr talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande gällande 2022 års redogörelse för bolag med statligt ägande.

Det är flera viktiga svenska samhällsfunktioner som bedrivs i bolagsform med staten som hel- eller delägare och där bolagen generellt verkar på en konkurrensutsatt marknad. Det är en viktig och ansvarsfylld uppgift att förvalta svenska folkets förtroende och tillgångar, och Sverigedemokraterna är för ett fortsatt statligt engagemang i bolagsform i de fall det gagnar svenska medborgares intressen. Det kan till exempel handla om att förvalta naturresurser eller om fall där ägandet utgör en garanti för att särskilda viktiga och centrala samhällsfunktioner upprätthålls.

Med det sagt finns det statliga innehav som under vissa omständigheter skulle kunna reduceras eller slopas helt i de fall man inte kan motivera att själva ägandet är till faktisk nytta för medborgarna. Vår grunduppfattning är att staten på sikt bör överväga att avyttra sitt ägande i bolag som inte har särskilda samhällsuppdrag eller är av strategisk eller säkerhetspolitisk vikt.

Det gäller exempelvis Telia, som bör delas upp i två delar så att samhällsviktig infrastruktur skiljs från kommersiell telekomverksamhet och där regeringen bör ges ett bemyndigande att avyttra ägandet i telekomdelen.

Herr talman! Det statliga ägandet uppgick vid årsskiftet 2021/22 till 45 mestadels vinstdrivande bolag med tyngdpunkt inom basindustri och energi. Sju av bolagen stod för drygt 80 procent av nettoomsättningen. Överst på listan finner vi helstatliga Vattenfall, som stod för 40 procent av omsättningen, motsvarande 180 miljarder kronor - ett bolag vars verksamhet har ett enormt inflytande på det svenska energisystemet och därmed på alltifrån landets säkerhetspolitiska situation till konkurrenskraft och hushållens ekonomi.

Herr talman! De senaste åren har det nog inte undgått någon vilken enorm betydelse ett lands energiförsörjning och tillgång på leveranssäker och prisvärd el faktiskt har - för alltifrån den säkerhetspolitiska situationen till företagens möjligheter att verka liksom hushållens ekonomi.

Ja, på bara några år har elpriserna rusat till nivåer få trodde var möjliga. Situationen är komplex, men en av de högst bidragande orsakerna till detta är förtidsstängningen av väl fungerande kärnkraftsreaktorer i södra Sverige, där en redan ansträngd effektbalans nu blivit helt ohållbar och där det numera är vädret och fossila kraftkällor som sätter elpriset. Detta är en utveckling som vi länge befarat och som mina företrädare återkommande lyft i denna kammare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Och på tal om kammaren, herr talman: För tre år sedan debatterades här Sverigedemokraternas förslag att ge Vattenfall i ägardirektiv att driva Ringhals 1 och 2 vidare, något som de nuvarande Tidöpartierna stöttade. Med endast ett mandats övervikt föll dessvärre förslaget i voteringen.

Under gängse debatt ställde min föregångare Mattias Bäckström Johansson frågan till Socialdemokraternas företrädare varför man inte ville använda sig av möjligheten att livstidsförlänga Ringhals 1 och 2 och fick då svaret: "Vi tycker att det är viktigare att satsa pengar på välfärden eller polisen, i stället för att klamra sig fast vid gammal smutsig teknik."

Socialdemokraterna ansåg alltså att beroendet av väder och fossila kraftkällor som naturgas och kolkraft var bättre än att satsa på fossilfri kärnkraft. Planerbar elproduktion som i årtionden utgjort grunden för svenska exportframgångar och välfärd avfärdades som "gammal smutsig teknik".

Inte heller förutsåg man vilket ekonomiskt dråpslag detta i slutänden skulle innebära för hela Sverige. Från att ha haft en till stora delar optimal energimix har vi numera ett system som ena dagen präglas av elöverskott och nästa dag av effektbrist. Dumpade exportpriser varvas med prisrekord. Fossilbaserade reservkraftsanläggningar kör på högvarv, och ekonomiska stödpaket håller elkonsumenter flytande. Att den föregående regeringens energipolitiska avvägningar varit ett totalt misslyckande råder det numera ingen tvekan om.

Herr talman! I regeringens skrivelse 2021/22:140 framhålls bland annat vikten av att staten är en aktiv, professionell ägare med fokus på långsiktigt värdeskapande. Det vi behöver är planerbar, storskalig elproduktion. För ett år sedan stod min företrädare här och uppmanade dåvarande regering att ge ett tydligt besked till Vattenfall om att de inte är förhindrade att vare sig titta på ersättningsreaktorer eller utveckla ny kärnkraftsteknik i Sverige. Detta skedde aldrig.

Nej, den politiska viljan att stänga ned kärnkraft och satsa på väderberoende energislag har fram till maktskiftet i höstas genomsyrat styrningen av Vattenfall. Verksamhetsberättelsen för 2021 är som hämtad ur en reklambroschyr för vindkraft, och miljöpartister har öppet deklarerat sina framgångar i att tillsätta styrelsemedlemmar med ideologisk och inte samhällsnyttig kompass. Och medan svensk effektbalans numera tillhör de sämsta i hela EU har Vattenfalls vd förbundit sig att som en del av det globala initiativet First Movers Coalition med hjälp av svenska skattemedel skapa en efterfrågan på oprövade produkter och tjänster som utlovar sänkta utsläpp. Utöver detta tycks de nya ägardirektiven om att bana väg för ny kärnkraft vara synnerligen lågt prioriterade.

I och med Tidöavtalet har svensk energipolitik nu äntligen fått en ny och ansvarsfull inriktning. Planerbar och storskalig elproduktion har åter hamnat i fokus, och Vattenfall har fått ett tydligt uppdrag att bana väg för utökad kärnkraftsbaserad elproduktion.

Herr talman! Alla statliga bolag är i behov av en kompetent ledning som förstår vilket uppdrag de har och under vilka omständigheter de verkar. I tider som dessa har kompetens, ansvarstagande och ledarskap blivit viktigare än någonsin, inte minst för betydande bolag som just Vattenfall. Vi ser därför fram emot att vara en konstruktiv part i samtalen med regeringen om alltifrån ägardialog till styrelseutformning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Herr talman! På tal om kompetens - det fanns en tid då möjligheter och rättigheter till stor del var beroende av kön, och då inte till kvinnors fördel. Strävan efter jämställdhet, det vill säga lika möjligheter och rättigheter oavsett kön, har varit oerhört viktig. Det gäller i såväl privat- som arbetsliv. Lika möjligheter får dock aldrig förväxlas med lika utfall. Då har vi ersatt ett skevt system med ett annat, totalitärt system.

Efter mina 25 år i det privata näringslivet kan jag konstatera att det numera inte föreligger några särskilda hinder för att arbeta, utvecklas och, om så önskas, göra karriär, bara för att man är kvinna. Framgångsrika bolag byggs av kompetens och målmedvetenhet - inte av staten framtvingad könsfördelning. Efter lång utbildning och många, långa dagar spenderade på jobbet vill jag bli efterfrågad för min kompetens och mina förvärvade erfarenheter och inte för att man vill fylla en lagstadgad kvot eller nå ett jämställdhetsmål.

Mot bakgrund av detta, herr talman, ställer jag mig bakom samtliga yrkanden i Sverigedemokraternas kommittémotion 2022/23:932 av Tobias Andersson med flera men vill särskilt nämna yrkande 2, att regeringens hållbarhetsmål för de statliga bolagen om att det i varje styrelse ska vara minst 40 procent av varje kön ska tas bort.

Herr talman! En av de sista debatterna inför helgerna gäller kommissionens förslag till förordning om inrättande av ett krisinstrument för den inre marknaden och det betänkande där näringsutskottet har genomfört en subsidiaritetsprövning av detsamma.

Varje förslag till lagstiftning som EU-kommissionen lägger fram ska gå igenom en så kallad subsidiaritetsprövning. Förenklat kan man säga att varje parlament ska pröva och avgöra om det finns någon vits med att reglera området på EU-nivå eller om det regleras bättre av medlemsstaterna själva. Förslag ska också prövas för proportionalitet, vilket handlar om att avgöra om EU-kommissionen tar i för mycket eller inte.

I grunden finns inga avgrundsdjupa motsättningar mellan partierna i den aktuella frågan. Riksdagen ser värdet av att skapa mekanismer för en snabb och strukturerad kommunikation mellan medlemsstaterna och kommissionen och för samordning och informationsutbyte i krissituationer liknande dem som uppstod under covid-19-pandemin eller som en följd av Rysslands krig i Ukraina.

Sverigedemokraterna och majoriteten i frågan välkomnar sålunda kommissionens förslag om ett krisinstrument på den inre marknaden som under strikta villkor ska säkra den fria rörligheten för personer, varor och tjänster även i tider av kris.

Enligt majoritetetens uppfattning är det viktigt att principen om fri rörlighet värnas under kristider, men vi i majoriteten anser inte att förslaget i alla delar är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande.

Kommissionens förslag har som syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl även i krissituationer. Förslaget innehåller även bestämmelser om att säkra tillgången till varor och tjänster av strategisk betydelse, det vill säga varor och tjänster som är absolut nödvändiga för att man ska kunna säkerställa att den inre marknaden fungerar på strategiskt viktiga områden och som inte kan ersättas eller diversifieras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

I detta sammanhang anser vi att det finns ett behov av att förtydliga hur dessa bestämmelser förhåller sig till den rättsliga grund som anges. I ett läge där det är otydligt hur dessa bestämmelser förhåller sig till den angivna rättsliga grunden anser majoriteten att det finns en risk för att förslaget i vissa delar kommer att inkräkta på medlemsstaternas nationella kompetens.

Utskottet anser därför att det inte med säkerhet kan anses att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Herr talman! För oss sverigedemokrater är det viktigt att riksdagen med dagens beslut påpekar för EU-kommissionen att subsidiaritetsprincipen ska respekteras och att man inte ännu en gång kan utnyttja kriser för att flytta fram sina och EU:s positioner på medlemsstaternas bekostnad.

Kommissionen bör lägga fram förslag som skapar förutsättningar för att den inre marknaden ska fungera väl utan att inkräkta på medlemsstaternas kompetens. Ytterst står EU:s redan naggade förtroende och folkliga förankring på spel.

Till sist anser jag att betydelsefulla beslut ska fattas på saklig grund och föregås av gedigna konsekvensanalyser. Därför välkomnar jag att det i riksdagen finns en majoritet som anser att förslagets förenlighet med proportionalitetsprincipen bör förtydligas vad gäller konsekvenserna för medlemsländerna och effekten.

Herr talman! Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag och önskar alla en god jul.

Herr talman! Jag hör inga konkreta svar.

Ledamoten pratade tidigare om att Ringhals inte var lönsamt. Jag kan säga att detta hör till de största kapitalförstöringarna i modern tid, och det är någonting som skattebetalarna har fått stå för. Det fanns en reaktor som hade en fullständigt fungerande oberoende härdkylning och som var rustad för att fungera bra i många år till, och den stängde man ned.

Vad ska jag säga? Fredrik Olovsson pratade om kulturkrig. Man försöker att få debatten att handla om någonting helt annat, herr talman. Man pratar om att det ska vara realistiskt och att det ska finnas någon sorts - jag minns inte ledamotens uttryck - affärsmässiga grunder. Det är ju precis detta som inte finns, och det är precis det som jag försöker att beskriva.

Jag har själv suttit med dessa kalkyler, herr talman, så jag vet vad som har påverkat investeringsbesluten de senaste tio åren. Att tro att exploatörer, eller investerare, står på kö här av ingen anledning alls är att vara olovligen naiv. Precis som ledamoten nämnde är det i slutänden skattebetalarna som får stå för detta, och det är precis det vi ser.

De höga priserna - de skenande elpriserna - uppstod före Putins invasion av Ukraina. Att fortsätta att skylla på Ukraina är bara djupt ohederligt, även om detta har förvärrat situationen ytterligare.

Det här kulturkriget får ni bedriva på Expressens eller DN:s kultursidor. Det hör inte hemma här i kammaren. Här pratar vi realpolitik. Här pratar vi kalkyler. Ge mig någonting konkret i stället!

Herr talman! Man blir inte riktigt klok på det här. Å ena sidan är kärnkraften okej, å andra sidan stoppar Socialdemokraterna den på lite subtila sätt. Ett av dem är att rösta emot den, vilket partiet gjorde i EU-parlamentet när det handlade om taxonomin strax före sommaren.

Ledamoten pratar gärna om vindkraftens fördelar och alla investerare som står på kö för att få bygga och investera. Som investeringscontroller från energibranschen kan jag säga så här: När någonting verkar för bra för att vara sant är det oftast det.

Anledningen till att vi har denna långa kö av investerare - framför allt utländska investerare som vill ta sig in på energimarknaden i Sverige - är att villkoren är för goda. Kraven är för låga. Man bär inte de kostnader som man faktiskt orsakar systemet de dagar man inte kan köra. Man är inte med och betalar för infrastruktur. Det finns inga planer, ingenting vad gäller avfallshanteringen och så vidare. Det är för lukrativt. Det spås också att 65 procent av vindkraften på svensk mark inom ett eller två år kommer att ägas av utländska intressen. Det tycker jag är noterbart.

Jag vill framför allt lyfta fram tvetydigheten när det gäller kärnkraften. Ledamoten vill inte svara på om det går att anta "fossilfritt" i stället för "förnybart". Man röstade emot kärnkraften i EU. Den förre statsministern stod och raljerade om att kärnkraften inte var lönsam och att det inte skulle bli någon ny. Jag skulle gärna vilja ha ett klargörande i den frågan.

Herr talman! Tack, ledamoten!

Att det stått några forskare i Agenda och sagt att det är fullt möjligt behöver inte betyda att verkligheten ser ut så. Jag brukar säga att vindkraftens bästa vän är naturgasen. När det inte blåser behöver man någonting annat. Det talas om vätgaslagring. Vi är otroligt långt ifrån att ha det i några som helst behövliga mängder. Det är fullständigt orealistiskt.

Sedan gäller det beroendet av import. Nedmonteringen av kärnkraften i Tyskland har satt hela EU i en fruktansvärd beroendesituation när det gäller gas från Ryssland. Det finns ytterligare en anekdot. Det var till och med så att man skålade på den ryska ambassaden i Berlin samma dag som Tyskland bestämde sig för att stänga ned kärnkraften. De förstod att de nu gjorde Tyskland beroende av rysk gas. Så mycket för den självständigheten.

För övrigt kan man handla uran på en marknad, till exempel med Australien. Det finns demokratiska länder vi har goda handelsförbindelser med. Jag ser inte samma risker med det. Nu sitter vi i en situation där vi i Europa tvingas handla flytande gas från till exempel Qatar. Jag vet inte hur bra det är egentligen, som svar på din fråga.

Detta är komplexa frågor som tas på största allvar. Miljöpartiet är svaret skyldigt när det gäller hur det ska gå till med 100 procent förnybart. Det är fullständigt orealistiskt. Jag tror att svenska folket förväntar sig ett fungerande elsystem framöver.

Herr talman! Tack, ledamoten, för myriader av frågor!

Jag ska börja med att säga att 100 procent förnybart är en fullständig utopi. Det går inte rent tekniskt. Det fungerar ingenstans. Jag kan inte svära på att det inte fungerar om 100 eller 200 år. Men vi är inte riktigt där än. Ledamoten får gärna återkomma och beskriva hur det skulle gå till i praktiken. Det finns inga sådana fungerande lösningar i dag. De finns möjligen på Miljöpartiets ritbord. Jag vet inte.

Herr talman! Subventioner är också intressanta. Miljöpartiet och ledamoten har talat om att det ska vara teknikneutralt. Det är ett väldigt viktigt ord. Det hör jag ofta från Miljöpartiet, men jag har aldrig sett det i praktiken. Som jag nämnde nyss har förnybart och inte minst vindkraften haft fördelar och varit subventionerad bra länge nu. Det är märkligt att man nu bryr sig om teknikneutraliteten och att det inte ska vara subventioner. Det är en önskan som jag faktiskt delar.

Det vi gör nu är att vi ställer ut kreditgarantier. Vi ändrar lagar och förordningar för att det ska bli möjligt att satsa på kärnkraft för den som vill. Det skulle jag inte kalla för subventioner. Det är för att väga upp den obalans som har varit innan, helt enkelt.

Vi talar om mellanlagring. Vi har ett system i dag för mellanlager. Vi har också kommit till beslut här i riksdagen om hur slutförvaret ska ske. Det borde inte finnas några frågetecken om det. Det är sorgligt att vi för länge sedan gav upp forskningen om detta område. Vi hade förmodligen kunnat ha reaktorer i dag med i stort sett inget avfall alls. Det hade hjälpt betydligt.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för förtydligandet gällande frågan.

Nu är det ju så här: Blåser det inte - ja, då blåser det inte. Om man har ett eller tio tusen vindkraftverk spelar liksom ingen roll om det inte blåser. Vi behöver inte massor av icke planerbar energi, utan vad vi behöver är planerbar energi. Vi behöver svängmassa, och vi behöver stora generatorer. Det är vad industrin kräver och behöver. Med facit i hand skulle vi såklart inte ha lagt ned vare sig Ringhals eller Barsebäcks reaktorer. Det framgår väldigt tydligt i dag.

Nu är det inte Sverigedemokraterna som sitter och beslutar om vilka vindkraftsparker som ska byggas eller inte. Klart är att vindkraften har sin del i systemet. Vindkraften måste dock börja verka på konkurrensneutrala och teknikneutrala villkor.

Så har inte varit fallet. Den har varit subventionerad med till exempel elcertifikaten. Den har heller inte behövt betala för de anslutningskostnader och den infrastruktur som behövs och inte heller för den belastning som den orsakar systemet när man inte kan köra.

Det finns en alternativkostnad där som någon annan måste stå för. Någon annan måste helt enkelt stå för elförsörjningen när vindkraften ligger nere. Det har vindkraften inte behövt vara med och betala för.

Svaret på din fråga är att de vindkraftsparker som kan uppvisa lönsamhet och är förenliga med alla de miljökrav vi har, med acceptans från invånare och kommuner och med hänsyn till naturvärden etcetera har självklart en plats i energimixen. Jag välkomnar detta.

Vi måste ha en politisk som bygger på realism och där hela energisystemet ska fungera i längden.

Herr talman! Vi kan börja med kärnkraften. Jag kan nämna att det stämmer att O3 är nere för revision. Det är en planerad avställning - vilket ju är skillnaden mot vindkraften, som inte går att planera. Om det blåser eller inte går inte att planera, men en avställning för revision går faktiskt att planera.

Lite kuriosa, för övrigt: Jag har jobbat med alla kraftslagen, och för två år sedan låg O3:s produktion på topp tio av alla reaktorer i världen. Den producerade energi motsvarande ungefär en miljon hushåll, så den har stått för ett väldigt gott bidrag till den svenska elförsörjningen.

Att man nu har generiska problem inom fransk kärnkraft är såklart beklagligt. Man kan inte ligga på 100 procents tillgänglighet, men stänger man ned hälften av kärnkraftsflottan ökar naturligtvis riskerna eftersom man snart inte har mycket till redundans kvar.

Ledamoten frågade också om ny kärnkraft kan vara på plats inom fem till tio år. Jag skulle säga att tio år inte är helt orealistiskt. Fem år vore såklart väldigt tufft, för vi har ju monterat ned resurserna för det. Vi har också en lagstiftning som står i vägen och många andra hinder. Man har även lagt ned kärnkraftsreaktorer på grund av de politiska villkor som kärnkraften har verkat under.

Sedan var det en tredje fråga som jag inte minns, herr talman. Ledamoten får ställa den igen om den är viktig.

Herr talman! Jo, i uppdraget stod det tydligt att det var de södra delarna av Sverige som skulle omfattas och ingenting annat. Det kanske du alltså vill lägga till nu i efterhand, Fredrik Olovsson.

Indirekt har du kanske också svarat på min fråga: Förslaget hade fått gå på remiss och kommit tillbaka i kanske - vad vet jag - december eller januari, och så hade ni utgått från det. Det hade uppenbarligen inte gått snabbare.

Sedan tycker jag ändå att det är lite charmigt att Socialdemokraterna bryr sig så otroligt mycket om vår politik. Vi kan till exempel ta reduktionsplikten och bränslepriserna: Ni vill ju göra det ännu dyrare. Ni vill fördubbla reduktionsplikten och därmed göra bränslet kanske 5-10 kronor dyrare. Med er politik hade det alltså blivit betydligt värre, och med tanke på avstånden i Norrland tror jag inte att den presenten hade varit välkommen.

Vi kan inte bygga en politik på några veckors prisutveckling; det tror jag att även Socialdemokraterna förstår. Det är inte ansvarsfullt. Men om utvecklingen fortsätter i den här riktningen är jag helt övertygad om att det kommer att vidtas åtgärder även för den norra delen av landet.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Det är en väldigt svår tid vi befinner oss i; det är vi helt överens om.

Det förslag som nu ligger på bordet är svaret på den beställning som ni gjorde veckorna innan valet, Fredrik Olovsson. När förslaget väl kom från Svenska kraftnät hade vi två möjligheter. Den ena var att skicka det på återremiss, varpå detta skulle dröja ytterligare några månader, och den andra var att använda oss av det förslag som ni beställt.

Det är möjligt att ni hade dragit ut på det i några månader, eller också hade ni använt det förslag som ni faktiskt beställde själva. Det är inte perfekt, utan det har sina brister. Fördelen jämfört med det som gällde förra året är dock att vi nu kan betala ut stödet snabbare. Det här kan komma redan någon gång i februari, medan stödet för föregående vinter faktiskt kom till vissa konsumenter under sommaren. Jag vill nog alltså påstå att detta ändå är ett bättre förslag för hushållen.

När det gäller företagen och beskeden där handlar detta om saker som är reglerade av EU och som måste prövas. Det är inte bara att ta fram ett förslag och sedan genomföra det; det har ju bland annat ni sett till i och med all maktöverföring till EU, Fredrik Olovsson. Ni kanske alltså ska prata lite grann med er själva i den frågan.

Jag tycker att vi har varit snabba nog. Man får ju vara ärlig och säga att prisutvecklingen i den norra delen av Sverige har skett den senaste tiden. Det är ingenting som har gällt för hela året, utan tvärtom har södra Sverige legat i snitt dubbelt så högt som norra Sverige. Men skulle denna olyckliga situation fortsätta är jag rätt säker på att regeringen kommer att ta fram ett kompletterande förslag. Nu jobbar man dock stenhårt med att få till det som ligger på bordet och med att hjälpa hushåll och företag som fort som möjligt.

Herr talman! Jag tackar ledamoten igen.

Om vi knäcker landsbygden, om vi knäcker åkerierna, om vi knäcker företagandet och om vi knäcker lantbruket nu spelar det ingen roll att vi om tio år kan producera biobränslen på det sätt som ledamoten förespråkar. Vi är här och nu. Vi står inför en enorm kris. Nu är det detta som gäller kortsiktigt.

På tal om att vi inte har råd med fega politiker, fega klimatsatsningar, eller hur ledamoten uttryckte det, är risken att vi gör om samma misstag som vi gjorde med metanolen och plöjer ned miljarder i någonting som aldrig någonsin blir lönsamt - skattemiljard efter skattemiljard. Detta slöseri pågår fortfarande.

Detta handlar om att se allting som en helhet. Det finns andra sektorer där vi säkert kan minska utsläppen för att kompensera. Vi måste vara realistiska. Och det är sverigedemokratisk politik.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. Det var ett antal på slutet.

Vi ligger väldigt långt fram i denna omställning som alla pratar om. Vi har bäddat för denna omställning i årtionden tack vare vår fantastiska energimix, som nu dock har varit på väg att monteras ned.

När det gäller reduktionsplikten ser vi nu den skenande inflationen, och vi ser faktiskt hur den glesbygd som ledamoten talar om går på knäna. Småföretag, åkerier, transportsektorn, lantbrukssektorn och vanliga människor som måste ta bilen till jobbet går på knäna och går under. Hur kan ni ha missat det? Och allt detta sker för att vi ska gå i bräschen och ha den mest offensiva reduktionsplikten i hela EU. Ni vill dessutom fördubbla den. Vi ligger på drygt 30 procent nu. Ni vill upp till 60 procent. Vad skulle det innebära för bränslepriserna? Ni fullkomligt knäcker landsbygden med denna politik. Det finns många sektorer att fördela en utsläppsminskning på. Man behöver inte straffa ut just denna del i dagsläget.

Jag ska ge lite kuriosa. Den inhemska produktionen har vi inte i dag, utan majoriteten av biodelen så att säga i bränslet består av slakteriavfall från till exempel Australien. Det låter inte särskilt klimatvänligt i mina öron.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i det betänkande som vi nu ska debattera gällande utgiftsområde 21 Energi.

Det är andra gången någonsin som Sverigedemokraterna inte har någon reservation eller något särskilt yttrande i betänkandet, och anledningen till detta är historisk. Sverigedemokraterna har för första gången sedan inträdet i riksdagen haft ett nära samarbete med sittande regering, ett samarbete som lett fram till ett detaljerat avtal, Tidöavtalet, i vilket vi tillsammans med de tre regeringspartierna har stakat ut vägen framåt på för Sverige centrala områden. Det gäller bland annat kriminaliteten och invandringen, men det gäller också energipolitiken - det område som vi avhandlar här i dag. Innan jag går in närmare på det tänkte jag börja i en annan ände.

Herr talman! Min mamma växte upp på 40-talet. Hon växte faktiskt upp här i Stockholm, närmare bestämt på Östermalm. Det kan låta väldigt fint, men det var det inte. Det rådde väldigt enkla förhållanden. Med dagens mått mätt skulle vi nog säga att det var fattigt. Man hade kakelugn för uppvärmning och utedass på innergården, och det var inte alltid man fick lägga sig mätt på kvällen. Situationen var dock inte unik för min mamma utan hörde till det vanliga.

Energi

Vad hände sedan? Jo, hon växte upp och fick möjligheten att gå i världens bästa skola - en skola med fokus på kunskap, disciplin och goda värderingar. Allt var såklart inte perfekt, men det lade grunden för det som så småningom skulle sätta Sverige på världskartan. Sverige gick nämligen på några årtionden från att vara ett land med enkel standard och hungriga magar till att bli en framgångsrik, modern exportnation med hög levnadsstandard och välfärd som följd. Det lilla landet i norr hade plötsligt blivit ett land man sneglade på och såg upp till.

Hur var detta möjligt, herr talman? Anledningarna är naturligtvis flera: yttre omständigheter, naturtillgångar, förhållandevis välutbildad och arbetsam befolkning, duktiga innovatörer liksom det faktum att Sverige under årtionden styrdes av politiker som förstod vikten av att ha en trygg, säker och prisvärd elproduktion.

Satsningarna på planerbar, fossilsnål och storskalig energi har lagt grunden för konkurrenskraften, som i sin tur har lagt grunden för jobb och välstånd. Vår unika energimix där fossilfri vatten- och kärnkraft fått utgöra basen gav oss länge ett försprång jämfört med övriga världen.

Som konservativ lever jag efter devisen att inte förstöra det som fungerar och att inte riva ned det som tagit många årtionden att bygga upp. Det är bland annat därför jag med fasa ser tillbaka på de senaste årtiondenas ansvarslösa energipolitik. Vad i all sin dar hände?

Det sunda förnuftet och omtanken om Sverige förbyttes mot rosa luftslott och naivitet, makten blev viktigare än medborgarna och perifera Centern och Miljöpartiet lämnades att sköta energipolitiken, en politik byggd på vanföreställningen att det alltid blåser lagom mycket, att elproduktion inte behöver kunna planeras, att lagringsmöjligheterna liksom överföringskapaciteten är enorma och att medborgarna utan protester skulle betala för kalaset, med skyhöga elräkningar, risk för bortkoppling och förstörda naturvärden som följd.

Med alltifrån subventioner och straffskatter till avgränsningar har man på politisk väg gjort vad man kunnat för att gynna vindkraft och stänga ned kärnkraft. Trots allt prat om teknikneutralitet och att det "är upp till marknaden" har den föregående regeringen fört en politik som nu skapat en situation i framför allt södra och mellersta Sverige där ena dagen präglas av hög export till dumpade priser och andra dagen präglas av effektbrist och EU-prisrekord. Planerbarheten, konkurrenskraften, självförsörjningen och hushållens ekonomi är snart helt enkelt borta med vinden, bokstavligt talat.

Förra året vid samma tidpunkt stod min företrädare Mattias Bäckström Johansson här och gav ett förtydligande av ändamålen för de anslag som fanns i den då aktuella propositionen. Han pratade redan då om volatila priser, effektbrist, risken för energifattigdom och det oförenliga i att vilja fördubbla elproduktionen för att få till stånd en omfattande elektrifiering och att samtidigt stänga ned ytterligare planerbar storskalig kraftproduktion.

Nu, ett år senare, står jag här och kan bara konstatera att situationen förvärrats ytterligare. Svenska kraftnät varnar för effektbrist och planerar för bortkopplingar. Risknivåerna har höjts, och alla uppmanas att hjälpa till genom att dra ned på elförbrukningen.

Nedstängningen av svensk kärnkraft har tillsammans med Putins krigföring, Tysklands övergång från planerbart till väderberoende liksom sammankopplingen med en haltande europeisk energimarknad gjort oss väldigt sårbara.

Herr talman! Till skillnad från min företrädare behöver jag inte ännu en gång stå och prata om vad som behöver göras för att återigen få till ett fungerande energisystem med hög leveranssäkerhet och konkurrenskraftiga priser. Jag behöver inte berätta för ett oförstående regeringsunderlag vad som behöver göras. Nu kan jag i stället med en lättnadens suck konstatera att våra förslag på konkreta åtgärder numera utgör en del av den handlingsplan som kommer av det avtal som vi slutit med den nytillträdda regeringen.

I och med Tidöavtalet är det slut på rosa drömmar och luftslott. Paradigmskiftet är väldigt tydligt. Svensk energipolitik ska framöver präglas av realism och långsiktighet, inte av naivitet och kortsiktighet.

Kommande månader, troligen år, kommer dock att handla om att minimera risken för bortkopplingar liksom att dämpa effekterna av skenande elpriser för hushåll och företag. Men parallellt med detta arbete påbörjas återgången till en stabil, planerbar och prisvärd energimix. Det handlar bland annat om att ge kärnkraften möjlighet att drivas vidare och utvecklas, att värna vattenkraften, bygga ut överföringskapaciteten, höja effektreserven, ta vara på kraftvärmens möjligheter, energieffektivisera, använda vindkraften där den behövs och se över prissättningsmodeller. Vi har några tuffa år framför oss.

Herr talman! Kommande vinter kan bli mörk. Men i och med Tidöavtalet finns det hopp om betydligt ljusare tider framöver.

Avslutningsvis vill jag tacka alla för ett gott arbete i utskotten och önskar alla, eventuella meningsskiljaktigheter till trots, en riktigt god jul.