Fredrik Olovsson

Herr talman! Det är inte primärt jag som säger att förslaget till ny kärnkraftsfinansiering som ligger på bordet kommer att bli väldigt dyrt. Det är remissinstanserna, experterna på myndigheterna, som säger det. Det är inte minst Konjunkturinstitutet, regeringens expertmyndighet på just ekonomi och ekonomisk analys som säger det. Vi har förvisso också sagt att det är precis så det ser ut, men vi får ju stöd för det från de myndigheterna. Det är det första.

Det andra är det som handlar om stödtjänster och kostnaderna för dem. Nu har utvecklingen inte riktigt varit sådan som Jessica Stegrud säger, men det är klart att elpriserna drog upp kostnaderna för stödtjänster. Det gör dock också till exempel det faktum att man behöver ha säkerhet för de stora leverantörerna. Därmed faller exempelvis kärnkraft bort. Då måste det finnas hjälp och stöd att få för att klara den situationen. Det driver också kostnader på det här området. Det är även vad SVK säger. Nu tog jag inte med citatet. Jag får väl leta rätt på det till nästa replikskifte.

Det innebär inte att det inte kan vara möjligt att bygga ny kärnkraft. Vi är inte emot det. Men vi undrar verkligen om regeringen och Sverigedemokraterna har börjat i rätt ände när man lägger en stor plånbok på bordet och säger: Här finns det pengar att få!

De energibolag som har svarat på remissen ser inte de här nivåerna som slutpunkten. Detta är snarast att se som en förhandlingsframställan. Det ser vi också på vilka priser man har fått betala för ny kärnkraft i andra länder. De ligger väsentligt över de här nivåerna i CFD:er.

Herr talman! Jag tackar Birger Lahti för detta. Jag tror att vi har samma ambition. Ingen av oss vill att Sverige ska vara den stora exportören av el till andra och att vi ska ha höga priser i Sverige. Vi vill använda vår el och våra råvaror och förädla dem för att skapa nytt välstånd och nya jobb i Sverige. Det är förstås det som är vår utgångspunkt.

Sedan är det klart att det har varit till stor nytta för Sverige att vi under en tid har funnits i ett nordiskt system. Jag tror att de flesta ser att den typen av kopplingar också kan vara bra. Det är inte så att all koppling till andra marknader är dålig. Ibland behöver man också hjälp av andra. Men jag håller helt med om att vi måste hitta en helt annan balans här. Och vi måste se till att värna både svensk industri och svenska hushåll som har det oerhört tufft just nu. Då bör man också göra vad man kan här och nu. Och då är en av dessa saker det som vi har pratat om i dag, den flödesbaserade metoden, som skulle kunna innebära förbättringar. Men vi behöver också se till att få in mer produktion inte minst i södra Sverige. Att det är så mycket produktion i norra Sverige är det som också gör att priserna är låga där och att överskotten blir stora. Det skulle vi vilja se i hela Sverige. Vi ska inte ha höga priser i hela landet, utan de borde vara låga i hela landet.

Herr talman! Jag tror att många partier har letat ordentligt i gömmorna för att hitta bra lösningar på just detta problem med att vi har alldeles för höga priser och att vi har smittats av den europeiska marknaden. Det har förstås varit under en väldigt exceptionell tid i samband med den stora energikris som Putin skapade och de problem som följer i dess spår.

Jag tror att alla partier har tittat på detta. Också vi har förstås tittat på den modell med Sverigepriser som Vänsterpartiet har lagt fram. Men vi har inte kunnat se att den är möjlig att genomföra, och vi förstår inte riktigt hur den skulle fungera i alla delar.

Vi har presenterat andra förslag i stället. Ett är till exempel att vi tycker att man borde backa i fråga om den flödesbaserade modell som egentligen förstärker problemen. Det är utländska konsumenter som kommer att bli vinnare och svenska konsumenter som kommer att bli förlorare på den varianten. Vi har i stället fört fram möjligheten till folkhemsel som är ett annat sätt att genom långa kontrakt säkra låga och stabila priser för en väldigt stor del av den el som hushållen och företagen behöver använda. Det är en lösning som exempelvis stora företag ofta använder sig av. Vi har alltså landat i lite olika slutsatser om vilken väg man ska gå framåt.

Sedan är det förstås också jätteviktigt att den europeiska marknaden fungerar bättre än vad den gör i dag. Och så länge Tyskland inte sköter sin energimarknad som man borde tycker jag att Sverige och Sveriges regering borde vara oerhört hårda i kritiken och driva på och också få med sig EU-kommissionen i arbetet med att se till att man sköter sin elmarknad på ett bättre sätt. Det krävs elområden även där om det ska bli rättvisa och rimliga villkor.

Herr talman! Det är självfallet ett felslut när man säger att mer havsvindkraft i Sverige inte skulle öka möjligheten att få mer effekt. Självklart gör den det.

Ju mer vi har av förnybart och sådant som på olika sätt är väderberoende, desto viktigare är det att också andra åtgärder vidtas. Det kan exempelvis handla om gasturbiner eller att göra mer för vattenkraft och kärnkraft på effektsidan, där det går. Allt detta behöver naturligtvis göras. Att säga att det inte spelar någon roll är ett oerhört märkligt felslut.

Det här är också en signal till hela den bransch - till svenska företag - som nu hjälper till vid omställningen i andra länder. Det är som att säga att det de gör inte är så viktigt. De som anställer mest är inne i den här branschen och ser till att det här blir möjligt i andra länder. De borde få vara med och utveckla även vårt land.

Om den här signalen kommer från Kristdemokraterna och från Camilla Brodin som sitter i näringsutskottet är det väldigt allvarligt med tanke på att Kristdemokraterna innehar närings- och energiministerposten. Ni kan lita på att vi kommer att göra allt som krävs för att Sverige ska klara det här. Utgångspunkten kan ju inte vara det motsatta.

Herr talman! Ja, vi tror att hela elsystemet behöver byggas ut, och det som kan byggas ut på kort sikt kommer att vara havsvindkraft och vindkraft på land. Det kan även handla om gasturbiner och effekthöjningar i både kärnkraft och vattenkraft. Det är sådana åtgärder som vi borde använda så mycket av som vi kan. Det borde vi alla vara överens om.

Alternativet är att säga att det inte går att göra mer - att svensk industri inte kommer att få den el den behöver och att det inte är här de ska söka sin framtid. Jag vägrar att tro att det är sant. Jämfört med de flesta andra länder har vi ju ett väldigt starkt, väldigt stort och väl fungerande elsystem.

Vi är inte på något sätt nöjda med dagens situation. Men om vi fortsätter arbeta med detta och bygger elnät, investerar i gasturbiner, vattenkraft och havsbaserad vindkraft och ser till att de projekt som har fått tillstånd också blir av kommer såklart förutsättningarna att öka för att Sverige framöver blir den stora vinnaren i omställningen.

Ambitionsnivån måste läggas där. Man kan inte bara tänka att man ska lappa och laga något utifrån hur det ser ut i dag, utan vi vill öka elsystemet så att det blir större och kan göra mer och att Sverige blir rikare. Det är hela poängen med energipolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Herr talman! SD-regeringen har nu styrt Sverige i mer än en halv mandatperiod, och de har inte på något sätt löst några problem - snarare tvärtom. Det pratas en hel del, men resultaten är skrala.

Arbetslösheten är den högsta på tio år, och den ökar i breda grupper. Konkurserna i det svenska näringslivet är på nivåer vi inte har sett sedan 90-talskrisen. Regeringen lånar till sina skattesänkningar för högavlönade samtidigt som vanliga svenska familjer plågas av krympande marginaler och höga priser på mat och i dag också på el. Tillväxten ligger därmed, inte förvånande, i bottenträsket i en europeisk jämförelse.

På energiområdet är det egentligen inte mycket som är annorlunda. Regeringens och Sverigedemokraternas politik har ökat utsläppen. De har bromsat elektrifieringen, och de säger nej till och stoppar ny el i väldigt stor skala. Villkoren för havsvindparkerna har försämrats, och en lång parad av avslag på ansökningar har levererats. Det är projekt som skulle ha drivit investeringar, privata investeringar, på hundratals miljarder kronor och gett åtminstone 100 terawattimmar ny el.

Regeringen skördar också den destruktiva retoriken om stålskogar. Det fattas nästan inga nya investeringsbeslut om landbaserad vindkraft. I takt med att tiden går blir det också allt mindre sannolikt att regeringen får någon fart som innebär att man till slut ändå skapar ny tillförsel under den här eller nästa mandatperiod.

Den svenska industrin och alla de aktörer som vill utvecklas och investera i Sverige har dragit öronen åt sig. Den politik som Tidöpartierna bedriver inte bara ökar utsläppen utan kombineras också med en svajig retorik i fråga om det politiska stödet för industriell förnyelse och utveckling. Det hörde vi alldeles nyss.

Den inriktningen är fel. När signalerna från regeringen i bästa fall är otydliga och från Sverigedemokraterna är väldigt negativa eroderar naturligtvis framtidstron. Då väntar aktörerna med investeringar. Då räknar man igen, då funderar man ytterligare och då letar man efter andra länder eller förlorar bara värdefull tid. Klart är att det är väldigt dåligt för Sverige.

Jag ska också säga någonting om kärnkraft. Jag tror säkert att viljan på området är väldigt stor; det var den i alla fall nyss hos Jessica Stegrud. Men det som skulle gå fort och vara väldigt billigt verkar nu vara på väg mot det rakt motsatta. Regeringens utredning om finansiering av ny kärnkraft har fått väldigt hård kritik i remissomgången. I dag säger också kärnkraftssamordnaren att tidsplanen inte kommer att hålla.

Det som har förts fram i kritiken har väl till stora delar varit det som vi socialdemokrater också sa: Det kan bli en väldigt dyr historia för skattebetalare och hushåll.

Allvarligast är kanske inte minst att den politik som nu förs riskerar att slå undan andra produktiva och lönsamma investeringar. Det är klart att bara vetskapen om att det ska komma in väldigt mycket storskalig produktion kan påverka investeringsförutsättningarna här och nu för alla andra aktörer. Och när den produktionen dessutom ska komma från ett kraftslag som föreslås bli mycket kraftigt subventionerat och garanteras mycket höga priser blir det naturligtvis dramatiskt. Det ökar osäkerheten och försämrar påtagligt kalkylen för alla andra billigare och lönsammare investeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Det är uppenbart att det sätt som regeringen nu driver frågan på försämrar och försvårar möjligheterna att få fram annan kraft som behövs nu och också i väntan på kärnkraft, om det är den vägen man vill gå. Industrin behöver ny el innan ny kärnkraft ska finnas på plats, och det krävs konkurrenskraftiga priser både nu och sedan för att man ska klara jobben och välståndet. Annars behövs inte den här elen alls, om den blir för dyr.

Bristen på helhetssyn och samhällsekonomisk analys om hur det framtida elsystemet bör riggas kan komma att skada Sverige rejält. Vi menar att kärnkraften har en viktig roll i den svenska energimixen, och det kommer den att fortsätta ha under oerhört lång tid. Vi vill se de effekthöjningar som kan göras, och vi vill se de livstidsförlängningar som kan åstadkommas. Vi vill att de ska bli verklighet. Men Tidöpartierna måste ta den hårda kritik som regeringens kärnkraftsförslag har fått på väldigt stort allvar. Det kan gå riktigt illa annars.

Herr talman! Det går förstås att välja en bättre väg än den som regeringen och Sverigedemokraterna har slagit in på. Vi socialdemokrater vill att man sätter ambitiösa energipolitiska mål redan till 2030 och att hinder undanröjs så att man också kan nå dem. Svenska familjer och företag måste kunna lita på att det blir mer el till låga priser nu och inte bara i en avlägsen framtid.

Vi vill ta vara på kapaciteten som kan komma från exempelvis Kriegers flak och andra tillståndsgivna havsvindsprojekt så att elen kommer in till land och sänker priserna, inte minst i södra Sverige. Vi vill att regeringen tar ansvar nu och aktivt pekar ut de områden i Östersjön där man vill att det ska byggas havsvindkraft.

Vi vill att man glömmer stålskogarna och i stället ger en snabbhetsbonus till kommuner som ändrar sitt veto för landbaserad vind så att mogna projekt, som kommit långt i sin planering, kommer på plats så snart som möjligt. Vi kan inte bara börja om från början hela tiden.

Vi tycker att man ska säkerställa investeringar i den teknik som gör det möjligt att ytterligare öka det förnybara, inte minst vindkraften. Det finns stora möjligheter att satsa på kraftelektronik, elnätsförstärkningar, batterier och gasturbiner som gör systemet mer stabilt och kostnadseffektivt. Detta skapar dessutom jobb och tillväxt i svenska företag som är världsledande på området.

Vi måste ta vara på de möjligheter till ökad effekt som finns i vattenkraften. I vår motion lyfter vi fram behovet av att tillvarata och effektivisera den. Regeringen borde ta fasta på det som Sveriges Ingenjörer nyligen visade i en rapport, nämligen att man genom uppgraderingar eller installation av turbiner och aggregat kan öka effekten med 400 megawatt till 2030 och med 1 300 megawatt till 2035. Staten borde ta ett grepp om denna modernisering av det som varit och är ryggraden i det svenska elsystemet.

Det är inte bara elkunder som har det tufft. Det gäller också fjärrvärmekunderna. Regeringen har helt negligerat de stora prisökningarna som drabbat samhället brett. Det gäller hyresgäster, villaägare och företagare. I vår budget sänker vi priserna med flera hundra miljoner kronor. Vi värnar därmed också fjärrvärmens och kraftvärmens centrala funktion i de lokala och regionala systemen.

Vi får heller inte glömma bort energieffektivisering. Om andra optimerar och effektiviserar kan det skapa utrymme för nya aktörer, och det sänker dessutom priserna för alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Vi borde göra om rotavdraget så att det får en inriktning mot energieffektivisering och förbättra det så att fler har råd att använda det. Eftersom regeringen dessutom har förstört byggandet i Sverige skulle vi hjälpa installatörer och byggnadsarbetare genom en tuff tid. Vi vill också att hyresgäster får stöd vid flerbostadshusens energirenoveringar, och vi lägger medel på att fler ska kunna vara en aktiv del i flexibla lösningar och stödtjänster.

Det här är viktiga förslag som kan få fart på utbyggnad av el och som kan skapa utrymme för industrins tillväxt och elektrifiering. Med regeringens politik sätts alltför mycket på paus, och det kommer att vara förödande för svensk tillväxt, svenska jobb och därmed svensk välfärd.

Det regeringen däremot har vägrat att pausa har vi redan talat om i dag, nämligen införandet av en ny flödesmodell på elmarknaden. En av de stora aktörerna i Sverige säger att detta kommer höja deras priser med kanske 100-150 miljoner kronor framöver. Det vore på sin plats att modellen togs tillbaka. Det vore bra för Sverige.

Vi har inga reservationer i ärendet eftersom de ramar som vår budget bygger på redan är fastlagda, och det var inte våra ramar som vann. Men vi står förstås bakom alla förslag i vår budgetmotion.

Herr talman! Socialdemokraterna har ju byggt ett av världens absolut bästa länder. Det har vi gjort kontinuerligt och med stor kraft, och det vill vi gärna fortsätta göra. En viktig del i det är förstås att få en industriell förnyelse och utveckling. Vi tror inte, som konservativa politiker, att industrin är basically gone och att vi ska leva på att tvätta varandras skjortor.

Vi tror verkligen på svensk industri, på svensk produktionsförmåga och på svenska industriarbetare. Vi vet att de kan om de får chansen. En viktig del av det framöver kommer att vara att bygga ut mer elproduktion.

Då är det bra om Jessica Stegrud och jag är överens om att en del av lösningen kan vara att bygga gasturbiner. Det är till och med så bra som att de ofta byggs i Sverige. Det kan skapa nya jobb i svenska fabriker, i svensk industri. De får beställningar från hela världen, eftersom många andra också är inne på detta. Det skapar jobb på Hitachi i Ludvika, som också sysslar med energiomställningen. Där anställer man tre personer om dagen - på riktigt om dagen. Det är fantastiskt, och det är en möjlighet för Sverige att bli en stor vinnare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Men poängen med gasturbinerna är inte att de ska gå en massa. Det blir dyrt. Poängen är att när vi bygger dem kan vi också addera mer vindkraft. Det är det som är det fina.

Samordnaren själv säger nu att kärnkraftsprojekten blir ännu mer försenade. Och förslaget har fått svår kritik. Det borde få regeringen och Sverigedemokraterna att fundera på hur man ska utforma sådana här förslag framöver. Det verkar alltså inte gå jättefort.

Vad är då svaret? Är det inte, också för Sverigedemokraterna, att vi ska ha mer vindkraft? Det borde det vara.

När det handlar om det flödesbaserade tycker jag att det skulle vara jättebra om Jessica Stegrud kan berätta om vägen tillbaka. Det behövs nämligen. Man visste från början att det här systemet skulle leda till högre priser i Sverige. Det är dåligt för svenska konsumenter men bra för utländska.

Herr talman! Också jag har naturligtvis synpunkter på den verklighetsbeskrivning Jessica Stegrud gav uttryck för i talarstolen, inte minst när hon sa att Sverige har stora underskott i dag. Vi har ju exporterat till kontinenten de här dagarna och fortsätter säkert att göra det. Det är heller inte så att vindkraften inte skulle leverera under de här dagarna, tvärtom. Jag tittade precis nu, och då låg den kring 20 procent av den svenska produktionen. Beskrivningen är alltså i grunden felaktig.

Däremot vore det bra om Jessica Stegrud hade möjlighet att exempelvis trycka på stoppknappen till det här nya, flödesbaserade systemet, som ju har höjt priserna i Sverige. Det gynnar en del producenter, men framför allt gynnar det utländska konsumenter. Det var ju tydligt att systemet skulle få de effekterna, och det hade varit väldigt bra om Jessica Stegrud tidigare hade sagt, precis som vi, att detta inte borde genomföras i den här formen.

Det fanns ändå en möjlighet för regeringen att pausa systemet. Det hade varit bra om Sverigedemokraterna hade försökt få den att göra det. Ni har ju trots allt ett avgörande inflytande på den här regeringen. Det var det första.

Det andra är att hela anförandet handlade om att kärnkraften måste komma och rädda oss. Så sent som i dag har kärnkraftssamordnaren sagt att tidsplanen nog inte håller. Detta kommer att ta längre tid. Då är frågan vad Sverigedemokraterna tycker att vi ska göra under tiden för att ge industrin möjligheter att utvecklas i Sverige. Vi vill inte bara att den ska ställa om; vi vill också få nya investeringar till Sverige. Det är många som vill komma hit. Ska vi verkligen strunta i den stora möjlighet som Sverige har att bli vinnare, bygga mer välstånd och skaffa fler jobb?

Fru talman! I dagarna riskerar elpriserna i södra Sverige att sätta nya dystra rekord. Det kan bli nivåer vi inte har sett sedan den 17 december 2009, under alliansregeringens tid, då priset nådde hela 14 kronor.

De höga priserna står i väldigt bjärt kontrast till Ebba Buschs utfästelser om att elpriserna ska bli lägre. För mindre än två månader sedan var också beskedet från energiministern att elpriserna under vintern nu kunde förväntas vara jämförelsevis låga, detta trots att regeringen har vägrat att pausa den nya, flödesbaserade modell på elmarknaden som alla varnade för skulle höja priserna - i alla fall för svenskar.

Det är uppenbart att Ebba Busch har gjort ytterligare ett stort missgrepp och en felbedömning. Jag tror att alla nu frågar sig vad energiministern tänker göra för att backa, justera eller göra om så att vi inte har den här situationen hela vintern.

(Applåder)

Fru talman! Svensk tillväxt är numera i den europeiska bottenligan, och arbetslösheten är den högsta på tio år. Det är framför allt landets höginkomsttagare som har fått hjälp när regeringen har försökt att mildra effekterna av krig och inflation. Men interpellationen handlar inte främst om det, utan om energieffektivisering.

Den diskussionen har Ebba Busch och jag haft tidigare. Också då tog hon upp Energimyndighetens rapporter och sa att de visade att man inte ska tala om kvotplikt eller vita certifikat, för det är korkat. Men det är inte vad som står i den sista av de tre rapporterna. I den står precis tvärtom, nämligen att det finns anledning att ompröva de två tidigare rapporternas slutsatser eftersom förhållandena har ändrats.

Det var flera år sedan den kom. Sedan den tiden har förhållandena ändrats ytterligare genom de försämringar på området som de borgerliga partierna genomfört och nu också regeringen och Tidöpartierna genomför, eller genom saker som de väljer att inte genomföra. Det finns all anledning att åter lyssna på expertmyndigheten från 2015 eller från delrapporten för inte så länge sedan under våren. Man kan behöva titta igen på just den här typen av marknadsbaserade system.

Om nu Ebba Busch inte vill ha den typen av styrmedel får hon komma med andra. Det har hon fortfarande inte gjort. Den styrmedelsutredning som utlovades till våren finns ännu inte på plats. Tiden går, och vi kommer allt närmare datumet för målet. Men vad som är än värre är att vi inte tar vara på den potential som finns för att effektivisera för att spara pengar åt hushållen och företagen och se till att fler verksamheter kan komma in utan att vi ens behöver bygga ut vårt elsystem. Det är det smartaste och bästa sättet. Frågan är varför Ebba Busch inte har någon plan.

Fru talman! Att det går att göra väsentligt mycket mer för energieffektivisering än det som regeringen har gjort så här långt verkar vi vara alldeles överens om. Det är inte så konstigt, eftersom så mycket inte har hänt.

Som jag sa i mitt förra inlägg har vi socialdemokrater flera förslag på just det här området. Det handlar om att förstärka rotavdraget för energiinsatser i egnahem. Vi avsätter särskilda pengar för energieffektivisering i flerbostadshus - pengar som hade funnits om inte Ebba Busch och hennes parti hade röstat bort dem under förra mandatperioden. Detta innebär förstås lägre kostnader för de här hushållen, men det är förstås också någonting som är viktigt för hela systemet.

Det är dock inte bara den typen av åtgärder som vi vill se, utan vi anser också att det behövs ett nytt marknadsbaserat system för kvotplikt - det som Linus Lakso tog upp tidigare. Den frågan låg i en utredning som regeringen lade ned kort efter regeringsskiftet. Det här är någonting som Energimyndigheten, regeringens expertmyndighet, också vill se. Myndigheten lyfter till och med fram det som det enskilda förslag som bedöms ha störst effekt på kort sikt. De besparingar som kan uppnås genom kostnadseffektiva styrmedel som inte utgörs av skatte- eller kvotpliktssystem bedöms i myndighetens delrapport från april inte komma i närheten av att sluta det effektiviseringsgap som finns i förhållande till EU:s krav. Med tanke på att utredningen lades ned av Ebba Busch är frågan om hon delar myndighetens analys och därför är beredd att åter ta upp frågan om att få ett marknadsbaserat system på plats.

Enligt Energimyndigheten skulle merparten av besparingskravet om skatter och kvotpliktssystem inte ska ingå behöva uppnås via subventioner. Det blir väldigt dyrt. Det blir åtminstone dryga 10 miljarder kronor, och förstås ännu mer om inte ens kostnadseffektiva subventioner ska användas. Det borde Ebba Busch, med tanke på vad hon sa, inte vara intresserad av. Om gapet i stället kan slutas med en styrmedelsmix som omfattar även kvotplikt kan kostnaderna bli lägre. Samtidigt kan den potential för samhällsekonomiskt lönsam energieffektivisering som identifieras också realiseras.

När regeringen stängde dörren till kvotpliktssystemet, de vita certifikaten, öppnade man också för frågan om vad som ska komma i stället. Regeringen lovade för snart ett år sedan att en helt ny styrmedelsutredning skulle tillsättas under våren. Jag har i varje fall inte sett till den. Det är möjligt att den finns någonstans. Men jag har varken läst direktiv eller sett att utredare har presenterats. Ebba Busch får gärna upplysa mig om när den styrmedelsutredningen kan tänkas komma.

Det kokar ändå till sist ned till detta. Vad är egentligen planen? Finns det någon plan för hur regeringen ska nå målen och nå potentialen för Sverige att effektivisera mer?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på interpellationen. Vi får se vilken feststämning vi kan skapa här på eftermiddagen i dag. Det borde vara möjligt eftersom energieffektivisering är en sådan central del av energipolitiken och en sådan viktig åtgärd för att hålla tillbaka kostnader, bygga en effektivare ekonomi och inte minst se till att vi får en effektivare elanvändning som skulle ge oss möjlighet att skapa utrymme för nya användare utan att det behöver komma till några stora investeringar.

Om dagens verksamheter kan effektivisera sin användning sänks ju inte bara kostnaderna för dem, utan det skapar också möjligheter för andra att kliva in utan att man behöver ha samma typ av omfattande investeringar i ny produktion eller ny infrastruktur, som kan ta tid att få på plats. Effektivisering är helt enkelt ett sätt att snabba på elektrifieringen.

Potentialen för energieffektivisering är dessutom väldigt stor. Regeringens expertmyndighet, Energimyndigheten, pekar på att en effektivare elanvändning har en stor potential, och man uppskattar den till mellan 20 och 25 terawattimmar. Då ska man veta att den svenska användningen är ungefär 140 om året. Den absoluta merparten av denna potential ligger just i bostads- och servicesektorerna, med tonvikten på bostäder. Därför har vi socialdemokrater förslag om just sådana åtgärder: ett mer generöst rotavdrag för energieffektivisering och pengar för samma sak i flerbostadshus.

I min interpellation skriver jag att EU nu har skärpt kraven på energieffektivitet och effektivisering, och det ganska rejält. Ebba Busch var ordförande i rådet under den perioden och är statsråd nu och ska genomföra politiken. När regeringen presenterade sin uppdaterade klimatplan kunde man se att det fanns åtskilligt kvar till målen för 2030.

Enligt svaret från Ebba Busch tycks resultatet från den förhandling som hon genomförde som ordförande nu inte vara riktigt lika viktigt för statsrådet Ebba Busch. Oavsett om det handlar om de vägledande bidragen eller om de bindande kraven är beskedet av allt att döma ungefär detsamma: Regeringen tänker inte riktigt nå dem. Man kan med fog fråga sig vilken analys regeringen egentligen gjorde inför förhandlingarna när det uppenbarligen inte var meningen att Sverige ska nå dem.

Man kan undra vad regeringen tror händer om alla länder gör som Sverige, det vill säga avser att misslyckas eller inte ens anstränger sig för att göra sin del av arbetet med att nå de gemensamt beslutade målen. Det är ett märkligt sätt att sköta en viktig fråga i Europeiska unionen eller för den delen i ett land som Sverige.

Jag tycker att Ebba Busch är svaret skyldig om hur analysen såg ut. Var det verkligen ens meningen att målen skulle nås? Varför i så fall binda unionen till mål som vi själva inte tänker bidra till? Det är ändå en märklig strategi. Frågan är vilken plan regeringen har för att leverera på det som man kom överens om under Ebba Buschs ordförandeskap.

Fru talman! Jag ska avsluta med några uppmaningar till finansministern, och den första får ändå vara: Sätt fart på den här processen själv! Man kan inte sitta på var sin kammare och prata om varandra, utan det måste vara mycket bättre att helt enkelt prata med varandra och komma överens om att starta en process som kan sluta i ett nytt, modernt, rättvist och bra skatteavtal mellan Sverige och Portugal.

Vi är båda EU-medlemmar och borde naturligtvis göra allt vi kan för att underlätta rörlighet för såväl människor som företag och underlätta affärer mellan svenska och portugisiska företag. Ta alltså ett initiativ som verkligen gör att vi kan få ett bra och väl fungerande avtal på plats!

Det kanske också går åt mindre tid för just finansministern om man väljer den vägen framåt eftersom jag sannolikt kommer att upprepa den här interpellationen med, som jag tror att den tidigare interpellanten sa, en dåres envishet tills ett avtal finns på plats.

Det finns i och för sig även andra länder som det är viktigt att vi har avtal med. Det danska avtalet är definitivt viktigt och omfattar kanske också fler människor än vad ett portugisiskt skulle göra, men styrkan med de här avtalen är likväl att man har ett väldigt fint nät som innebär att svenskar kan röra sig runt om i världen och Europa och att svenska företag kan göra affärer med andra länder under bra villkor.

Det är väl alltså uppmaningen: Börja med ett samtal när ni ses nästa gång, finansministern!

Fru talman! Det var ju en enig riksdag som ställde sig bakom förslaget, och jag tror att Elisabeth Svantesson var riksdagsledamot då och även tyckte att det var en bra idé att säga upp avtalet. Det var ett avtal som uppenbart missbrukades och som i grunden gynnade väldigt rika människor som ville ta ut väldigt mycket pengar mer eller mindre obeskattat, vilket absolut inte var avsikten.

Som finansministern var inne på är det inte bara vi i Sverige som har varit upprörda över det, utan det har även andra länder varit - som Finland. Det är möjligt att den press som har satts på Portugal från oss och andra har haft betydelse för att man ändå ändrar de interna skatteregler som var en stor del av skulden till det här problemet - det och, sannolikt, att det i ett land som har stor ojämlikhet kan upplevas som ganska orättvist att rika utlänningar får en gräddfil.

Oavsett detta är det problematiskt att inte ha ett avtal. Jag förstår att det inte har förekommit några kontakter mellan Elisabeth Svantesson och hennes kollega i Portugal, vilket i och för sig är olyckligt. Det kan nämligen vara svårt att veta hur inställningen är; det är möjligt att det pågår en sådan här diskussion också i det portugisiska parlamentet - att någon ledamot undrar om finansministern har tagit några initiativ och att finansministern säger att de är öppna för diskussion men inte själva tagit någon kontakt.

Så där kan man liksom inte hålla på, utan man får reda ut om det finns någon möjlighet att komma igång med en förhandling och komma framåt i den här frågan. Det handlar om att vi inte ska få ytterligare år av otrygghet, osäkerhet och oklarhet i våra ekonomiska relationer för både individer och företag.

När avtalet sades upp och skatteutskottet yttrade sig och tog ställning i frågan handlade det faktiskt, vilket man ser om man läser yttrandet, just om problemet med hur pensioner beskattas. Det var det avgörande. Nu säger finansministern att ytterligare saker behöver finnas på plats.

Ska jag tolka detta som att man helt enkelt ska använda sig av modellavtalet och att det inte var tillräckligt att gå tillbaka till den modell med ett tilläggsprotokoll som förhandlades fram - och som Portugal aldrig ratificerade, vilket innebar att vi till sist sa upp det? Det skulle ju inte innebära att man är precis på modellen, men det skulle innebära att man kom till rätta med just det här problemet. Är det så jag ska uppfatta finansministerns position?

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Som indikerades från Elisabeth Svantesson har jag interpellerat i denna fråga tidigare, för nio månader sedan. Det kan hända väldigt mycket i både livet och samhället på nio månader, så det är ändå relevant att ta upp frågorna igen.

Någon kanske kan undra varför man är så ihärdig att man interpellerar finansministern om just skatteavtal, men det finns anledning att påminna om att dessa finns till för och har som syfte att undvika, minska eller lindra effekterna av internationell dubbelbeskattning och förhindra internationell skatteflykt. Ett annat viktigt syfte är förstås att, genom att göra detta, underlätta för och uppmuntra till investeringar och handel mellan de avtalsslutande staterna.

Sverige har varit väldigt aktivt på skatteavtalsområdet, och vi är kända för att ha ett omfattande och konkurrenskraftigt nät av skatteavtal. Detta underlättar både för människor och för företag. Precis före denna interpellationsdebatt fick jag ett mejl från en företagare här i Sverige som ville beskriva vilka problem som uppstår i just hans relationer med Portugal. Det har alltså betydelse för många.

Precis som finansministern var inne på har vi haft ett skatteavtal med Portugal som vi - en enig riksdag - sa upp. Det hängde ihop med de skatteregler som Portugal självt hade infört och som tillsammans med hur avtalet såg ut innebar skattefrihet för en viss typ av svenska pensioner. Vi har alltså varit i ett avtalslöst tillstånd i tre år nu.

Som jag också sa i min interpellation har Portugal ändrat dessa regler i sin interna rätt. Detta gjorde man vid årsskiftet, och det borde därmed finnas goda möjligheter att komma överens om ett avtal som kan underlätta för både privatpersoner och företag att verka i våra två länder.

På min fråga om det har tagits några kontakter med portugiserna om att starta förhandlingar har jag inte fått något riktigt svar, och jag ställer därför frågan igen: Har finansministern tagit någon kontakt om förhandlingar eller rentav haft samtal om det i någon form, eller har det inte funnits några som helst framstötar från svensk sida gentemot Portugal eller omvänt i denna viktiga fråga? Detta får vara den första frågeställning som vi reder ut här.

Fru talman! Ambitionen från vår sida är att bli av med det fossila. Att bli helt fossilfria är hela poängen för att klara det gemensamma åtagande vi har i världen. Därför är det så bra att till exempel svenska företag nu kan leverera gasturbiner - förvisso till andra länder - som kan gå på både biogas och vätgas. Dessa köper andra länder till sina elsystem. Det vore ju väldigt bra om även vi gjorde det i större utsträckning.

Jag tror också att det behövs mycket mer produktion, men på kort sikt är även effektivisering en viktig fråga. Det är därför olyckligt att det inte finns något mål för det i propositionen. Det är också olyckligt att regeringen inte har tillräckligt många insatser på området som skulle kunna ge resultat. Det skulle sänka kostnaderna för både företag och hushåll samtidigt som det skapar väldigt många jobb i de svenska företag som är världsledande inom energieffektivisering. Vi har verkligen en win-win-situation här, om man får använda engelska uttryck i kammaren.

Det finns uppenbarligen flera saker som Louise Eklund och jag är överens om och som vi säkert skulle kunna jobba vidare med framöver. De arbeten som har nämnts här - i Västsverige, i södra Sverige och i norra Sverige - har inneburit mer samverkan och diskussion och att man försöker hitta gemensamma lösningar. Det är precis detta som energipolitiken behöver mer av för att vi ska nå resultat.

Vi har en stor uppgift framför oss, men vi har också goda möjligheter att bli vinnare i omställningen.

(forts. § 5)

Fru talman! Det är naturligtvis av väldigt stor vikt att vi får mer produktion i södra Sverige, inte minst i de havsvindparker som ligger på regeringens bord. Det skulle vara otroligt värdefullt. Det finns ju ett par stycken som har kommit så långt i processen att det bara är regeringens tillstånd kvar.

Det är heller inte så att det bara blåser på sommaren, något som man ibland får höra, till exempel från andra ledamöter här i dag. I praktiken är det precis tvärtom. Det blåser väldigt mycket mer på vintern, och i Sverige har vi dessutom väldigt bra vindlägen, vilket ger en konkurrensfördel jämfört med många andra.

Jag tror också att det inte minst i södra Sverige kommer att behövas mer el i ett bättre utbyggt nät. Detta har det gjorts för lite av i decennier. Det tar jag gärna åt mig av, och även mitt parti får göra det. Jag tror också att vi kommer att behöva mer av sådant som svenska företag är duktiga på. Det handlar om kraftelektronik och om att vi kommer att behöva gasturbiner som kan gå på både biogas och vätgas. Det finns alltså möjligheter att göra saker om man vill.

Nu är det ju så att det är mitt ansvar att lyfta fram vad man borde göra, men det är också Louise Eklunds ansvar att se till att det här blir gjort. Det är ju hon som sitter här med en majoritet och som en del av regeringen, helt enkelt.

Frågan kommer tillbaka: Om vi ska klara av att få fram all den energi och el som vi behöver för de här industrierna och vi har de verktyg vi har, alltså i huvudsak sol och vind i huvudsak, hur tänker sig då regeringen att vi ska lyckas? Vad ser Louise Eklund för lösning på det problemet? Eller ska vi helt enkelt bara låtsas att industrin ska vara "basically gone" framöver?

Fru talman! Den stora fördelen, eller möjligen nackdelen om man är Camilla Brodin, är att vi har val vart fjärde år i Sverige. Man väljer en ny riksdag, och den riksdagen har förstås alla möjligheter att göra någonting annat än det som regeringen och Sverigedemokraterna har lagt fram och röstat för här i dag. Så funkar det ju. Det är hela idén med varför man vill ha breda, långsiktiga överenskommelser; det är för att man vill ta bort just den politiska risken.

Det är självklart så att om vi får möjlighet att bilda regering efter nästa val kan vi mycket väl ha andra förslag än dem som den här riksdagen röstar om. Jag hoppas ju att det blir så att vi kommer att få göra andra saker. Men jag vet också att vår attityd i den här frågan, precis som den varit under flera decennier, kommer att vara att försöka skapa breda överenskommelser. Det har varit svårt, men ibland har Camilla Brodins parti och mitt lyckats med det. Det kanske vi kan göra också i framtiden.

Fru talman! Camilla Brodin har förstås en poäng i att vi gärna diskuterar den långsiktiga inriktningen av energipolitiken och också gärna kommer överens om alla möjliga former av mål som är kopplade till det.

När vi läser den här produkten känner vi dock inte att det är det här som ska vara inriktningen. Vi har även en hel del frågetecken som man kanske inte har i regeringsställning när man har alla underlagen. Ni kanske vet mer än vad vi har sett i konsekvensanalyserna av hur ett leveranssäkerhetsmål tar sig uttryck. Flera av remissinstanserna har också samma farhågor om att det kommer att bli väldigt dyrt. Att få till stånd en låg systemkostnad är naturligtvis otroligt viktigt om svenska hushåll ska få en billig leverans men också för att de investeringar som nu kommer att ske i en global konkurrens verkligen ska bli av i Sverige.

Med dagens ställningstagande säger vi nej till de här målen. Vi är också tydliga med att vi tycker att diskussionen om mål ska återkomma, och då är vi gärna med i den på riktigt. Nu föreställer jag mig att det inte kommer att bli så, och då kommer vi framöver att vara lika noga med att uttrycka vår uppfattning om hur vi tycker att de andra delarna ska tas fram.

Jag hade ett litet medskick i mitt anförande: Se till att ha en bred acceptans för de beslut som tas om kärnkraft! Sätt fart på vindkraften och gör de saker som jag tog upp i mitt anförande - det handlar om vätgasen, att få ordning på beskattning av biogas och så vidare. Det är en massa frågor som ska åtgärdas.

Där får vi antagligen lägga mer krut framöver. Men jag tror att det skulle vara till stor nytta om regeringen bestämde sig för att jo, vi kan revidera det här ganska snabbt tillsammans med Socialdemokraterna och andra partier för att hitta en lösning som också näringslivet blir trygga i. Det är de ju inte i dag.