Parisa Liljestrand

Herr talman! Rashid Farivar har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att säkerställa att statliga och kommunala myndigheter i sin verksamhet beaktar det rörliga kulturarvets särskilda förutsättningar, inklusive behovet av proportionalitet vid tillämpning av regelverk. Interpellanten har även frågat mig om jag anser att nuvarande regelverk ger tillräckliga förutsättningar för att bevara och använda historiska transportmedel eller om jag ser ett behov av ett stärkt rättsligt skydd, exempelvis i form av en lagstadgad hänsynsregel. Slutligen har interpellanten frågat mig om jag avser att ta några initiativ till att bereda Riksantikvarieämbetets rapport vidare, exempelvis genom ett remissförfarande.

Att värna och skydda kulturarvet är en viktig fråga för regeringen – det hörde vi alldeles nyss, i den föregående interpellationsdebatten – och i kulturmiljölagen (1988:950) finns grundläggande bestämmelser till skydd för kulturarv och kulturmiljöer. Genom den statliga finansieringen till Riksantikvarieämbetet och Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria bidrar regeringen till att det rörliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas. Dessa båda myndigheter har också dialog med andra myndigheter och berörda aktörer gällande det rörliga kulturarvets särskilda förutsättningar och tillämpning av regelverk inom bland annat kulturmiljö, transport- och miljöområdena.

Riksantikvarieämbetet framhöll i sin rapport från 2018 att det inte är givet vilken betydelse en allmänt hållen hänsynsregel i kulturmiljölagen skulle komma att få. Riksantikvarieämbetet lyfte även fram att det är svårt att avgöra om syftet att skydda det rörliga kulturarvet bäst nås genom att en sådan regel införs. Beredningen av rapporten var slutbehandlad i och med budgetpropositionen för 2021.

Regeringen har hittills inte prioriterat ett lagstiftningsarbete på området men följer naturligtvis fortsatt det arbete som bedrivs av myndigheter, intresseorganisationer och föreningar som arbetar just med det rörliga kulturarvet. Regeringen ser vikten av att det rörliga kulturarvet fortsatt bevaras, används och utvecklas, inte minst mot bakgrund av det utbredda engagemang för detta kulturarv som finns hos så många människor i vårt land.

Herr talman! Rashid Farivar har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att säkerställa att statliga och kommunala myndigheter i sin verksamhet beaktar det rörliga kulturarvets särskilda förutsättningar, inklusive behovet av proportionalitet vid tillämpning av regelverk. Interpellanten har även frågat mig om jag anser att nuvarande regelverk ger tillräckliga förutsättningar för att bevara och använda historiska transportmedel eller om jag ser ett behov av ett stärkt rättsligt skydd, exempelvis i form av en lagstadgad hänsynsregel. Slutligen har interpellanten frågat mig om jag avser att ta några initiativ till att bereda Riksantikvarieämbetets rapport vidare, exempelvis genom ett remissförfarande.

Att värna och skydda kulturarvet är en viktig fråga för regeringen – det hörde vi alldeles nyss, i den föregående interpellationsdebatten – och i kulturmiljölagen (1988:950) finns grundläggande bestämmelser till skydd för kulturarv och kulturmiljöer. Genom den statliga finansieringen till Riksantikvarieämbetet och Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria bidrar regeringen till att det rörliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas. Dessa båda myndigheter har också dialog med andra myndigheter och berörda aktörer gällande det rörliga kulturarvets särskilda förutsättningar och tillämpning av regelverk inom bland annat kulturmiljö, transport- och miljöområdena.

Riksantikvarieämbetet framhöll i sin rapport från 2018 att det inte är givet vilken betydelse en allmänt hållen hänsynsregel i kulturmiljölagen skulle komma att få. Riksantikvarieämbetet lyfte även fram att det är svårt att avgöra om syftet att skydda det rörliga kulturarvet bäst nås genom att en sådan regel införs. Beredningen av rapporten var slutbehandlad i och med budgetpropositionen för 2021.

Regeringen har hittills inte prioriterat ett lagstiftningsarbete på området men följer naturligtvis fortsatt det arbete som bedrivs av myndigheter, intresseorganisationer och föreningar som arbetar just med det rörliga kulturarvet. Regeringen ser vikten av att det rörliga kulturarvet fortsatt bevaras, används och utvecklas, inte minst mot bakgrund av det utbredda engagemang för detta kulturarv som finns hos så många människor i vårt land.

Herr talman! Till att börja med är det ju ledamoten själv som från talarstolen har pratat om att det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan det som ligger under ytan och det som är ovan ytan och att det som är under ytan skulle vara mindre värt. Jag har inte tagit de orden i min mun och kommer heller aldrig att göra det.

Kulturarvet är vårt att skydda. Det är vårt just nu, men det tillhör kommande generationer. Det är vårt ansvar som ansvariga för Sverige och som ansvarig regering att ta det och att ta det på allvar. Vi måste göra det som krävs för att kommande generationer också ska ha rätt till sin historia och till sitt arv.

Låt mig påminna ledamoten ännu en gång om att åtta år med Socialdemokraterna i regeringsställning inte ledde till någon förändrad lagstiftning på det här området. Det gavs inte ett enda uppdrag till någon myndighet inom ramen för detta område. Och det satsades inte en enda krona inom ramen för området.

Den moderatledda regeringen däremot har höjt anslagen till Riksantikvarieämbetet. Vi har givit direkta pengar till arbetet med skyddet av vårt kulturarv. Vi har instiftat ett råd till skydd av kulturarv. Vi har utsett beredskapsmyndigheter som ska arbeta med skyddet av vårt kulturarv.

Det här är en fråga som vi har aktualiserat, och vi kommer att fortsätta driva och arbeta med den. Vi är inte klara. Det blir man inte på tre och ett halvt år. Men vi har fått mycket gjort under tre och ett halvt år, saker som den socialdemokratiska regeringen inte gjorde någonting åt under sina åtta år.

Att stå här och säga att vi inte får tillräckligt gjort tycker jag är väl magstarkt, herr talman. Tack för diskussionen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Låt mig dra några exempel för ledamoten. Regeringen lägger en halv miljard kronor på att bevara kulturarvet i hela Sverige. Det är pengar som ska gå till underhållsinsatser och skydd av vårt kulturarv för att det ska bevaras för kommande generationer. En halv miljard lägger vi på det.

Regeringen har också utsett Riksantikvarieämbetet till beredskapsmyndighet, eftersom det finns behov av ett mycket tätare samarbete kring kulturarvsfrågor som en del av vår civila beredskap och för att kulturen är en viktig del av ett lands identitet. Vi behöver alltså arbeta systematiskt med de här frågorna även som en del av vårt skydd.

Regeringen har dessutom tillfört 84 miljoner kronor under tre år till Riksantikvarieämbetet för att stärka kulturarvssektorns beredskap. Det är pengar som ligger utanför den halva miljard som vi har avsatt till skyddet och bevarandet av kulturarvet och för att jobba med olika typer av insatser där.

Vi har instiftat ett råd för skydd av kulturarv. Riksantikvarieämbetet är samlande myndighet för det rådet. Rådet i sig samlar myndigheter över hela Sverige och inom hela kulturarvssektorn för att de på ett bättre sätt ska kunna samarbeta systematiskt med dessa frågor.

Det var bara några exempel, herr talman, på saker som regeringen har gjort för att skydda kulturarvet, oavsett om det ligger till havs eller på eller i marken. Det finns mycket att fortsätta arbeta med. Men att anklaga den regering jag företräder för att inte ha gjort tillräckligt i de här frågorna blir lite magstarkt när Lars Mejern Larssons regering under åtta år inte lade två strån i kors eller ens en miljon på att göra någonting för att skydda kulturarvet eller öka beredskapen i kulturarvssektorn i händelse av kris eller krig.

Nu rör vi oss i rätt riktning. En halv miljard går till att bevara kulturarvet och 84 miljoner till Riksantikvarieämbetet för att fortsätta se till att kulturarvet skyddas och att det byggs upp en ordentlig beredskap. Ett råd för skydd av kulturarv har instiftats. Beredskapspengar tillförs. Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet har utsetts till beredskapsmyndigheter. Det är bara några av alla exempel på hur regeringen har rört sig framåt för att se till att kulturarvet faktiskt ska kunna bevaras för kommande generationer.

Jag blir ändå lite nyfiken. Kanske kan ledamoten beskriva vad hans parti, Socialdemokraterna, under åtta år i regeringsställning gjorde för det maritima kulturarvet eller för vårt kulturarv i stort?

Herr talman! Jag får säga att jag delar Lars Mejern Larssons beskrivning av kulturarvet under ytan. Jag delar också entusiasmen över det. Det jag däremot inte delar är beskrivningen av att myndighetsstyrningen är otydlig och att samverkan mellan myndigheter saknas. Det håller jag inte med om.

I dag finns en lagstiftning på plats som både reglerar skyddet av vårt kulturarv och föreskriver ansvar som gäller just fornminnesbrott. Dessutom finns det uppbyggda samarbetsvägar mellan de myndigheter som har till uppgift att jobba med olika delar av skyddet av kulturarvet.

Det är klart att det måste åligga olika myndigheter att göra olika saker beroende på vad som sker med kulturarvet. Riksantikvarieämbetet har ett otroligt viktigt uppdrag att vara en samlande myndighet och se helheten. Samtidigt ligger ett delansvar på länsstyrelserna i detta. När det kommer till den brottsbekämpande delen är Polismyndigheten, Kustbevakningen och andra helt avgörande för att arbetet ska fungera.

Jag delar alltså inte bilden av att det finns en otydlighet här. Däremot kan jag säga att när många myndigheter ska samverka hänger det såklart också på att man hittar vettiga samverkansvägar och att man bygger upp ett samarbete som ska hålla över tid. Det ska finnas en långsiktighet i det. Det bygger på relationer. Det bygger på kontakter mellan myndigheterna. Jag uppfattar att sådana kontakter är tagna. Det finns en samverkan mellan myndigheter och andra parter som arbetar för att bevara kulturarvet.

Det här är ändå ett hyfsat väl fungerande område. Sedan kan man alltid tycka att saker och ting kan bli bättre. Man kan fortsätta att titta på hur man kan öka förståelsen för dessa frågor och öka samverkan och samarbetet för att skydda vårt kulturarv ännu bättre.

Regeringen har tagit flera steg för att möjliggöra för våra myndigheter att på ett bättre sätt samverka. Till exempel har vi utsett Riksantikvarieämbetet till den myndighet som ska ha den samlande funktionen för arbetet med att ta hand om vårt kulturarv och se till att våra myndigheter, som på olika sätt har delansvar för detta, också tar det ansvaret och att det sker ett samarbete sinsemellan.

Jag tror såklart att det alltid finns saker som kan bli bättre, men jag tycker även att det är viktigt att säga att det samarbete som man har byggt upp över tid nu faktiskt har bedömts ge goda resultat och ökad förståelse för frågorna.

Herr talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett formaliserat system med tydliga beslutsvägar och mandat för hur kulturarvet under ytan kan övervakas och skyddas.

Det är viktigt för regeringen att det finns förutsättningar att bevara, använda och utveckla en mångfald av kulturmiljöer. I kulturmiljölagen (1988:950) finns grundläggande bestämmelser till skydd för viktiga delar av kulturarvet. Bland annat föreskrivs ansvar för fornminnesbrott. Kulturmiljöer och fornlämningar under ytan har skydd enligt lagstiftningen. Av kulturmiljölagen framgår också att det är länsstyrelsen som ansvarar för det statliga kulturmiljöarbetet i länet och att Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturmiljöarbetet i landet.

Polismyndigheten har ett generellt ansvar att utreda och beivra brott, vilket även omfattar brott enligt kulturmiljölagen. Kustbevakningen kan bistå Polismyndigheten i dessa ärenden inom ramen för sin indirekta brottsbekämpande verksamhet. Dessa myndigheter samverkar utifrån sina respektive uppdrag med Åklagarmyndigheten, Statens museer för maritim, transport- och försvarshistoria, Riksantikvarieämbetet och relevanta länsstyrelser.

Regeringen följer myndigheternas arbete för att bevara kulturarvet under ytan. Det är dessa initiativ som just nu ligger på regeringens bord.

Herr talman! Jag kan egentligen bara återupprepa vad jag sa här nyss, att det naturligtvis är allvarligt med det läge som världskulturmuseerna befinner sig i just nu. Jag, regeringen och Kulturdepartementet följer frågan noggrant. Det är absolut inte så att vi duckar den på något sätt.

Men jag tror att även Mats Berglund kan hålla med om att ”några dagar” är ganska kort tid när det kommer till budgetprocesser. Budgetprocesser brukar pågå betydligt längre än så.

Även om den här frågan är en nyhet just nu är det inte en nyhet att museer kan aviseras om hyreshöjningar. Det sker hela tiden, inte bara inom museiväsendet utan överallt, både i statlig regi och i det privata.

Sedan behöver vi naturligtvis titta på hur vi ska kunna se till att museerna fortfarande kan uppfylla det de är satta att göra. Det är väl ändå det viktiga i detta, alltså att de i någon mån ska kunna fortsätta sin verksamhet framöver. Det bevakar vi.

Herr talman! Det är klart att jag också ser allvarligt på den situation som världskulturmuseerna nu befinner sig i. Från mitt och Kulturdepartementets håll följer vi frågan noggrant. Vi har precis tagit emot budgetunderlaget för 2027–2029. Vi undersöker alla möjliga alternativ framåt, och vi stänger inga som helst dörrar.

Men det är myndighetens ansvar att säkerställa att verksamheten faktiskt kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt och också hantera lokalfrågorna inom ramen för sitt självbestämmande. Så säger regelverken. Jag vet att myndigheten tittar intensivt på hur de ska kunna hantera den nya situationen, och vi gör naturligtvis detsamma.

Men låt mig påminna ledamoten om att den här regeringen har tagit hyresfrågorna på allvar, till skillnad från tidigare regeringar. Vi har redan löst ett antal viktiga frågor som har varit liggande i decennier. Det tycker jag är bevis nog för att detta är en viktig fråga som regeringen kommer att bevaka framöver.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Det är alldeles riktigt att vi nu justerar det som egentligen har varit helt orimligt, det vill säga att andra typer av kulturyttringar har haft en moms som har legat på 6 procent medan dansbanden drabbats av en orättvis moms som legat betydligt högre. Nu justerar vi detta, och dansbanden får en lägre moms som möjliggör för dansbandssektorn att frodas i Sveriges alla hörn och fortsätta utvecklas som den fantastiska kulturform det är.

Sedan ska man komma ihåg att de kulturformer som redan ligger på 6 procents moms har fått en lägre momsnivå just för att vi ser att de är viktiga för att stärka kulturyttringarna och möjliggöra kultur i hela landet.

Fru talman! Jag får börja med att tacka Lars Mejern Larsson för en mycket bra debatt. Jag är otroligt glad att engagemanget för denna fråga finns i flera partier, däribland Lars Mejern Larssons Socialdemokraterna.

Tiden för att yttra sig över betänkandet om åtgärder mot illegal ip-tv har, som jag sagt flera gånger, nyligen löpt ut. Vi har fått in många remisssvar – så pass många att det framgår att detta är en viktig fråga, som engagerar. Inom Regeringskansliet pågår nu ett arbete med att omhänderta och analysera betänkandet, såklart, men också de remissvar som har inkommit från både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten.

Det går inte i dagsläget att säga vilka av dessa förslag som regeringen kan komma att lägga fram, utan det kommer jag att få återkomma till. Men med detta sagt har jag varit tydlig med att utvecklingen av illegal ip-tv är oroväckande och ett allvarligt problem. Detta håller jag helt med ledamoten om. Det drabbar kulturskapare, idrottsrörelsen och medietjänster av olika slag och även samhället i stort, naturligtvis. Det handlar både om uteblivna skatteintäkter och om det som ledamoten nämner här: osäkerheten när det gäller vår beredskap, som vi har ett ansvar att bygga upp.

En sak som inte heller får glömmas bort är just hur detta ska hanteras i förhållande till säkerhets- och beredskapssynpunkten. Att utomstående i realtid kan både ändra och manipulera innehåll i andras eller egna program är såklart ett jättebekymmer. När en stor andel svenska hushåll får tv-sändningar genom illegal ip-tv finns risken att detta leder både till att desinformationen ökar i samhället och till att människors förtroende för medier minskar. Detta är en fråga som är oroväckande och som vi såklart behöver ta på stort allvar.

Frågan om Färjestad låter jag glida lite. Jag tänker att det kan vara lite känsligt att ta upp den här i talarstolen; den får man ta i ett annat sammanhang.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Att komma till rätta med den organiserade brottsligheten är en prioriterad fråga för regeringen. Den behöver behandlas på många olika vis. Den organiserade brottsligheten – inte minst den ekonomiska brottsligheten – bland gängen behöver man bryta på väldigt många olika vis. Regeringen har gjort massor av saker för att på olika sätt täppa till hål och stoppa kriminella från den ekonomiska snurra de finansierar sin brottslighet med.

Den nuvarande lagstiftningen vad gäller ip-tv har inte hängt med vare sig i teknikutvecklingen eller i hur olagliga tjänster fungerar i dag. Jag håller helt med Lars Mejern Larsson om att det är ett bekymmer. Därför utfärdade vi tilläggsdirektiv till Filmutredningen.

Ett av förslagen Filmutredningen lämnat är att straffen för de allvarligaste brotten, det vill säga exempelvis organiserad brottslighet, ska skärpas. Man ska titta på en särskild straffskala för grova brott. Det har utredningen lyft fram som förslag. Utredningen motiverar förslaget med att säga att den kriminella verksamheten är välorganiserad, ofta har bedrivits under lång tid, ger stora intäkter och inte minst medför stor skada för alla drabbade i en massa olika led, precis som Lars Mejern Larsson lyfte fram.

Det är därför den här frågan är viktig. Det är viktigt att hindra kriminella från att komma åt de här pengarna. Men det är precis lika viktigt att se till att dessa medel kan återföras till barns och ungas idrottsföreningar och annat, till film- och tv-producenterna och till olika typer av aktörer som hjälper till i samhället för att främja svensk rörlig bild på olika sätt. Det är där pengarna hör hemma, inte hos organiserad brottslighet.

Därför är detta en viktig fråga för regeringen, och jag kan bara förstärka budskapet till ledamoten ytterligare. Vi tog alltså emot remissvaren i slutet av januari. Det är såvitt jag vet mitten av februari nu, och både jag och ledamoten vet att man behöver arbeta igenom sådana här saker ordentligt. Men jag kan lova ledamoten att vi gör allt vi kan för att hantera både förslaget i betänkandet och de remissvar som har kommit på allra bästa sätt för framtiden.

Fru talman! Jag uppskattar verkligen Lars Mejern Larssons engagemang i den här frågan. Låt mig också vara tydlig med att detta inte handlar om att regeringen bollar saker mellan olika ministrar för att inte ge svar utan om att frågan är så pass stor och berör flera olika departement och därför behöver hanteras med respekt för innehållet och för den lagstiftning som finns och kommer att behöva kikas närmare på i framtiden.

I och med att vi är flera som bär ansvaret för de olika delar som berörs av frågan om illegal ip-tv behöver vi också titta på vilka delar som ligger inom min portfölj och vilka som ligger inom övriga statsråds portföljer. Jag kan lugna Lars Mejern Larsson med att det här alltså inte handlar om att inte ge svar eller försöka skjuta frågan i sank. Det var tillräckligt viktigt för den här regeringen, där jag ingår, att ta hand om den här frågan för att vi skulle lägga fram ett tilläggsdirektiv till Filmutredningen om att titta på frågan om illegal ip-tv.

Låt mig påminna om att den förra regeringen, som styrdes av Lars Mejern Larssons parti Socialdemokraterna, inte tog i den här frågan över huvud taget under sina år vid regeringsmakten. Vi har tillsatt en utredning. Vi har givit tilläggsdirektiv till utredningen som direkt rör illegal ip-tv. Vi har fått in samtliga svar från remissrundan som avslutades i slutet av januari, fru talman. Det är ganska kvickt jobbat ändå, skulle jag vilja säga, under en mandatperiod.

Vår ambition är att ta till oss och arbeta igenom det material vi nu har fått in, både via betänkandet och genom remissvaren, för att därigenom kunna hantera frågan vidare. Ledamoten kan känna sig trygg i att vi arbetar under högt tryck och högt tempo. Det här är en prioriterad fråga för mig och för regeringen.

Fru talman! Lars Mejern Larsson har frågat justitieministern om ministern avser att justera straffskalan och ge polisen ytterligare befogenheter att agera för att komma till rätta med olaglig strömning av film- och tv-produktioner.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Filmutredningen överlämnade den 30 september 2025 betänkandet Åtgärder mot illegal ip-tv (SOU 2025:100). Betänkandet innehåller förslag som syftar till att motverka illegal ip-tv. Ett av förslagen som utredningen lämnar är att straffen för de allvarligaste fallen av brott, exempelvis vid organiserad brottslighet, ska skärpas och att en särskild straffskala ska införas för grova brott. En sådan straffskärpning skulle innebära att Polismyndigheten ges ytterligare befogenheter att ingripa vid misstänkt brottslighet. Betänkandet har remitterats. Sista dag för att yttra sig var den 22 januari 2026.

Jag har varit tydlig med att jag är angelägen om att hitta lösningar för att motverka illegal ip-tv. Det är oroväckande att vi ser en utveckling där fler och fler svenskar väljer att betala pengar rätt in i organiserad brottslighet för att kunna titta på filmer, sportsändningar och tv-serier genom just illegal ip-tv. En allvarlig effekt av den utvecklingen är att intäkter som borde hamna hos kulturskapare, idrottsrörelsen, streamningstjänster och tv-bolag i stället går rakt ned i fickorna hos kriminella nätverk.

Svaren på remissen skulle vara inne i slutet av januari. Inom Regeringskansliet pågår nu ett arbete med att analysera de synpunkter som kommit in, däribland Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens yttranden. Därefter får regeringen återkomma till den fortsatta hanteringen.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag och ledamoten har väldigt olika bilder av public service-bolagens uppdrag och även av allmänhetens förtroende för desamma.

Jag instämmer naturligtvis i att förtroendet behöver öka i vissa grupper. Vi var överens, både i den proposition som regeringen lade på riksdagens bord och som riksdagen klubbade och i den parlamentariska kommitté som arbetade fram innehållet i den proposition som regeringen sedermera lade fram, om att det behöver göras mer. Därtill har vi kommit överens om bland annat undersökningen för att titta på just opartiskheten. Vi vet nämligen att det är centralt med en oberoende public service som åtnjuter ett högt förtroende hos allmänheten.

Vi är glada över att vi har de nya villkoren på plats. De värnar public service-företagens oberoende och integritet men uppdrar också åt public service att fokusera mer på sin kärnverksamhet. De här besluten skapar förutsättningar för kontinuitet och tydlighet för public service, och dessutom säkras en långsiktig och stabil finansiering av public service. De nya villkoren är dessutom teknikneutrala och omfattar allt innehåll från public service oavsett hur det distribueras. Det innebär att möjligheten att granska innehåll har ökat, vilket också är viktigt för allmänhetens förtroende för public service.

Det är även centralt att allmänheten sedan årsskiftet kan anmäla alla publiceringar från public service-företagen till granskningsnämnden. Insyn i och öppenhet kring hur public service-företagen bedriver sin verksamhet kan också bidra till att ytterligare stärka deras legitimitet och höga förtroendesiffror.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Även om allmänhetens förtroende för public service enligt SOM-undersökningen är högt och stabilt har det under senare tid vuxit fram en polarisering och en politisering i förtroendet. Vissa grupper i samhället upplever att programutbudet är vinklat till förmån för vissa intressen eller politiska åsikter.

Att möta de här skillnaderna i förtroende med ökad polarisering i form av uttalade politiska profiler tror jag är fel väg att gå. För att public service ska åtnjuta ett brett förtroende hos allmänheten är det bland annat viktigt att public service upplevs som ett partipolitiskt obundet bolag.

Kraven på opartiskhet och saklighet, som i och med det nya sändningstillståndet numera framgår direkt av lag, är därför väsentliga för allmänhetens förtroende. Dessa har varit en grundläggande förutsättning för public service ända sedan sändningarna inleddes för mer än hundra år sedan och fortsätter att vara det också i dag. Det är just därför vi i propositionen har beslutat om en oberoende forskningsstudie som på ett övergripande och kunskapsinriktat sätt ska belysa villkoret om opartiskhet. Detta kan i sin tur ytterligare stärka verksamhetens legitimitet och höga förtroende hos allmänheten.

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig om jag eller regeringen har gjort någon analys av hur väl SVT uppfyller sitt uppdrag att vara opartiska och objektiva och vad resultatet av analysen i så fall visar. För det fall analysen visar att det finns anledning att ifrågasätta SVT:s opartiskhet och objektivitet har Elsa Widding vidare frågat mig om jag eller regeringen har försökt åtgärda detta och i så fall på vilket sätt.

Uppdragen till public service regleras genom bestämmelser i lagen om public service och villkor i regeringens beslut om public service-uppdrag för respektive företag. I oktober 2025 beslutade riksdagen om förslagen i propositionen En lag om public service och riktlinjer för verksamheten 2026–2033. I december 2025 beslutades public service-uppdragen för SR, SVT och UR. Uppdragen och de villkor som ställs upp gäller från och med i år och åtta år framåt. De är utformade utifrån förslagen i propositionen.

Att public service-företagens programverksamhet ska utövas opartiskt och sakligt och att kraven kan följas upp och granskas är en central och grundläggande förutsättning för public service. Kraven har funnits sedan sändningarna inleddes för över hundra år sedan och framgår numera direkt av lag. Kravet på opartiskhet och saklighet gäller oavsett vilken form innehållet har – till exempel ljud, bild eller text – och oavsett hur innehållet sänds eller tillhandahålls.

Det är inte regeringen utan granskningsnämnden för radio och tv som i efterhand prövar om innehåll i program följer de regler som finns för programmen. Granskningsnämnden har också i uppgift att årligen följa upp och bedöma om public service-företagen uppfyller sina uppdrag.

Public service-företagen har ett högt och stabilt förtroende i befolkningen. Samtidigt har utvecklingen på mediemarknaden lett till en förändrad ställning för traditionella medier. Skillnader i förtroendet för traditionella medier innefattar även public service-företagen.

I public service-propositionen bedömer regeringen därför att det, utöver granskningsnämndens granskningar och årliga uppföljningar av hur uppdragen uppfylls, även finns skäl att genomföra en forskningsstudie för att på ett övergripande och kunskapsinriktat sätt belysa villkoret om opartiskhet – detta i syfte att stärka verksamhetens legitimitet och höga förtroende. Regeringen avser att återkomma om de närmare formerna för studien.

Herr talman! Med den politik som Moderaterna har fört under många år kan vi konstatera att alla människor i Sverige har fått mer att röra sig med i och med skatteavdrag av olika slag som vi har möjliggjort. Det gäller även den undersköterska som jobbar hårt för att ta hand om andra.

Det handlar också om att vi måste få så många som möjligt att gå till jobbet varje morgon. Så möjliggör vi att kunna ta hand om dem som verkligen behöver det i samhället. Det är inte mer än rättvist att det ser ut så i ett samhälle, och den åsikten tror jag att ledamoten och jag delar.

Däremot ser vi lite olika på vägen dit. Vi tror på att se till att så många som möjligt får möjlighet att gå till jobbet. Det gör vi genom en bidragsreform och genom att se till att så många som möjligt faktiskt gör sitt yttersta. På det sättet kan vi också på riktigt hjälpa dem som behöver det i samhället.

(Applåder)

Herr talman! Jag har noterat den kritik som har framförts, och jag har full förståelse för att det kan ställas frågor liknande den som Kristina Axén Olin ställer. Men jag kan som kulturminister inte ha synpunkter på vare sig programinnehåll eller vad public service väljer att sända och vilka som arbetar i organisationen. Det håller jag mig långt borta ifrån.

Det är alldeles riktigt att Sveriges Radios verksamhet ska bedrivas med opartiskhet och saklighet som grund. Det gäller hela Sveriges Radio, även Sameradion. Sedan är det upp till Sveriges Radio att hantera den här frågan i detalj, vilket jag naturligtvis förutsätter att de gör.

Herr talman! Jag ska börja med att säga: Om frågeställaren vill ha ett mycket förtydligat svar är det nog bättre att ställa frågan till den minister som är berörd. Men vad gäller svensk utrikespolitik i stort kan jag säga att svensk utrikespolitik följer både svenska lagar och regler och internationella lagar och regler. Vi förhåller oss till andra stater genom den politik som vi för men också genom det bistånd som vi på olika sätt ger och de samarbeten som vi har. Dessa kan alltid behöva behandlas och ifrågasättas utifrån hur andra stater agerar. Men det är alltså ingenting som jag kan stå och redogöra för här.

Vill man ha ett mer detaljerat svar får man nog ställa frågan till den minister som har detta i sin portfölj.

(Applåder)