Pål Jonson

Fru talman! Jag är i allt väsentligt enig med det allra mesta av vad Erik Ezelius anför och ska försöka ge en bild av hur det ser ut i Försvarsmakten i dag när det kommer till personalförsörjning, inklusive våra värnpliktiga.

Låt mig säga att i grunden har Sverige i en internationell jämförelse ett bra personalförsörjningssystem. Dels har vi kontinuerligt anställda soldater som har en hög tillgänglighet, som övar och tränar och som finns tillgängliga här och nu, dels har vi tidvis anställda soldater som kommer in och förstärker verksamheten. Men grunden för Försvarsmaktens personalförsörjningssystem är naturligtvis pliktsystemet och värnplikten, vilket inte minst är väldigt viktigt för de mobiliserande delarna av vårt försvar. Jag tänker då på fältförbanden och armén.

Det systemet funkar väl och tilldrar sig också stor internationell uppmärksamhet. Jag har som försvarsminister haft inkommande besök från Frankrike, Tyskland och Nederländerna, som tittar på vårt personalförsörjningssystem.

Vi har också väldigt duktiga värnpliktiga. Ett uttryck för det är att över 80 procent av dem som genomför grundutbildningen rekommenderar den till andra personer. Ungefär en tredjedel stannar också inom Försvarsmakten i en form eller annan efter att man är klar med grundutbildningen och har fått sin krigsplacering. Personalförsörjningssystemet i Sverige är grunden bra, och det är starkt.

När det gäller avgångar är det 92–93 procent av dem som påbörjar grundutbildningen som också har möjlighet att slutföra den och sedan bli krigsplacerade. Det är faktiskt en högre siffra än när vi hade en frivillig rekrytering; då låg det någonstans mellan 12 och 15 procent av avgångarna. Vi lyckas alltså rätt så väl med att hitta rätt lämpade individer vid mönstringsförfarandet.

Jag delar helt Erik Ezelius oro framför allt över att många unga lider av psykisk ohälsa och en nedgång på fysisk nivå. Men som tur är har vi ännu inte sett att den sjunkande folkhälsan har färgat av sig på Försvarsmaktens verksamhet när det kommer till förmåga att genomföra grundutbildningen.

I grunden handlar det om att det är ett begränsat antal individer varje år som gör värnplikten; vi pratar om mindre än en av tio personer. Men det är klart att i takt med att vi bygger ut värnplikten kan detta bli ett större problem och en större utmaning för Försvarsmakten i dess personalförsörjningssystem.

Ungefär 93 procent klarar alltså utbildningen och behöver inte avbryta den för fysisk eller psykisk ohälsa eller andra skäl.

När det gäller mönstringsenkäten är det ungefär hälften av dem som fyller i den som bedöms ha förmåga att genomföra mönstringsförfarandet, och efter mönstringsförfarandet faller ju ytterligare hälften bort. Men detta är liksom ett uttryck för att personalförsörjningssystemet än så länge fungerar väl, och i en internationell jämförelse har vi som sagt ett starkt system.

Med det sagt finns det alla skäl att också titta bredare på den här frågan. Jag har återkommande haft en dialog med Jakob Forssmed, som är folkhälsominister, för att se om vi behöver vidta andra åtgärder för att se till att folkhälsan bland unga är stark och bra, för att hindra att människor hamnar i passivitet och för att främja fysisk aktivitet. Jag kommer att återkomma till det.

Fru talman! Erik Ezelius har frågat mig om jag och regeringen har gjort någon analys av en förändrad fysisk grundförmåga bland våra värnpliktiga och vad det innebär för bland annat Försvarsmakten, och, om så är gjort, om jag och regeringen har vidtagit några åtgärder med anledning av resultatet.

Jag välkomnar frågorna och det bredare samhällsperspektiv som Erik Ezelius synliggör i interpellationen. De utmaningar som finns i samhället i dag kring fysisk inaktivitet, ökat stillasittande och psykisk ohälsa speglas också hos våra ungdomar som mönstrar till grundutbildning med värnplikt.

Brist på fysisk aktivitet är en starkt bidragande orsak till många utmaningar för folkhälsan. Regeringen arbetar aktivt med det breda folkhälsoperspektivet för att bidra till förbättrade förutsättningar för välbefinnande hos befolkningen.

Värnplikten kommer fortsatt att utgöra grunden för Försvarsmaktens personalförsörjning. Det är en förutsättning för att utveckla och upprätthålla ett försvar med en sådan volym att det är dimensionerat för att försvara Sverige och våra allierade vid ett väpnat angrepp.

Totalförsvarets plikt- och prövningsverk är den myndighet som genomför verksamhet och uppdrag inom bemanningsstöd och personalförsörjning för Försvarsmakten. Varje år skickar myndigheten ut en webbaserad enkät till alla totalförsvarspliktiga ungdomar som ska fylla 18 år det året. Detta mönstringsunderlag innehåller frågor om bland annat hälsa, fysiska förutsättningar, skolgång, personlighet och inställning till att genomföra grundutbildning med värnplikt. Utifrån ungdomarnas självskattning gör sedan Plikt- och prövningsverket ett urval av vilka som har bäst förutsättningar att genomföra en grundutbildning med värn- eller civilplikt. Dessa kallas sedan till mönstring.

Enligt myndighetens regleringsbrev för 2026 har de i uppgift att redovisa analys och resultat från sitt arbete med mönstring och inskrivning av totalförsvarspliktiga. Detta är ett viktigt ingångsvärde i myndigheternas fortsatta arbete.

Fru talman! Tack, Daniel Bäckström, för frågan!

I formell bemärkelse ligger Myndigheten för civilt försvar under statsrådet Bohlin, men vi för en väldigt nära dialog kopplad till de här sakerna.

Verksamheten vid Myndigheten för civilt försvar har växt väldigt kraftfullt i Karlstad i ljuset av ökade behov när det kommer till uppbyggnad av totalförsvaret. Tanken nu är framför allt att renodla en del av verksamheten i Karlstad, framför allt för att den ska få göra det den är allra bäst på, det vill säga arbetet med att bygga upp en starkare räddningstjänst. Här finns också många lärdomar att dra av erfarenheterna från kriget i Ukraina, som visar hur viktig och central utbyggnaden av räddningstjänsten är också vid höjd beredskap och krig.

Exakt hur detta kommer att landa och hur fördelningen blir mellan huvudkontoret i Karlstad och verksamheten i Solna får jag be att statsrådet Bohlin som ansvarigt statsråd får återkomma till.

Fru talman! Tack, Ludvig Aspling, för frågan!

I formell bemärkelse ligger Fortifikationsverket under finansmarknadsminister Niklas Wykman, och jag kan inte riktigt gå in och kommentera enskilda skjutbanor.

Med det sagt: Skytterörelsen är viktig ur ett totalförsvarsperspektiv, vilket också framgår av totalförsvarspropositionen. Det handlar bland annat om att öka tillgängligheten till skjutbanor.

Den andra dimensionen gäller de frivilliga försvarsorganisationerna. Det finns skytterörelser som är engagerade i detta, och där för vi numera en mycket nära dialog med flera av de frivilliga försvarsorganisationerna. Vi ser ett ökat tryck på våra skyttebanor, inte minst mot bakgrund av utbyggnaden av hela det militära försvaret.

Jag kan ibland känna en oro för att de frivilliga försvarsorganisationerna får minskat tillträde till skyttebanorna. Vi för därför en dialog inom regeringen i frågan, och vi för också en dialog med berörda frivilligorganisationer för att se vad vi kan göra för att öka tillgängligheten och tillträdet till bland annat skyttebanor.

Fru talman! Sverige är det land som har ramverksansvaret för FLF Finland, som har ansvaret för Natos aktiviteter för avskräckning och försvar.

Vi har en stor fördel av att vara ramverksnation, för samarbetet bygger på det svensk-finska försvarssamarbetet, som nu expanderar. Vi kan se till att det blir extra kraftfullt nu när både Sverige och Finland är Natoallierade. Arbetet går snabbt framåt, och vi har skyndat på det i ljuset av det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläget.

Det är speciella geografiska förutsättningar i norra Finland med ett tjugotal floder man behöver passera. Det är också väldigt mycket skog. Vi kommer därför inte att ha ett stående svenskt förband i Finland, utan stridsgruppen FLF Finland kommer att utgå från Boden. Sedan kan man rotera in den och samverka, precis som vi gjorde inom ramen för Cold Response med de andra nordiska länderna.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan!

Låt mig säga att regeringen arbetar vidare med ambitionen att personer som kan vara kvar i Afghanistan och har ett behov av att få sina skyddsskäl prövade ska kunna få det.

Sedan måste man också vara ärlig och säga att det är svårare att göra det med tanke på att vi inte har en diplomatisk närvaro i Afghanistan. Det jag kan säga är att vi också är i nära kontakt med andra allierade länder som också har arbetat med att flytta ut kvarvarande personer.

Man ska också ha klart för sig att det kan vara tio femton år tillbaka i tiden som man eventuellt var anställd av Försvarsmakten. Men ambitionen kvarstår att de personer som finns i Afghanistan efter december 2021 och har behov av att få sina skyddsskäl prövade också ska ha möjlighet att få det.

Fru talman! Jag ska vara försiktig med att värdera det. Jag uppmanar alla som diskuterar kärnvapenfrågor att uttrycka sig välinformerat, eftertänksamt och lågmält snarare än bullrigt. Därför har vi också sagt till oppositionen att vi inte söker konfrontation utan breda överenskommelser i säkerhets- och försvarspolitiken.

Uttalandet var olyckligt, men jag har inget behov av att märka ord. Jag välkomnar i stället att Socialdemokraterna öppnar för att fördjupa dialogen med regeringen kopplat till det franska initiativet på detta område.

Fru talman! Jag tackar Magnus Jacobsson för frågan.

När man uttalar sig om kärnvapen finns det skäl att vara extra noga med att uttala sig både välinformerat och eftertänksamt.

Kammaren fattade ett totalförsvarsbeslut i december 2024, och i det står det klart och tydligt att det är USA:s utsträckta kärnvapenavskräckning som gör Natos kärnvapenavskräckning trovärdig. Europa har alltså inte en egen förmåga i det avseendet.

Den andra dimensionen av det framgår också i Natos strategiska koncept. Kärnvapen har man inte för att vinna krig utan för att se till att det inte blir krig. Det fundamentala är att kärnvapen är till för avskräckning.

Därför finns det skäl att rikta kritik mot uttalandet.

Vi söker dock inte konfrontation i dessa frågor, och jag noterar att Magdalena Andersson har sagt att Socialdemokraterna är villiga att informera sig bättre, också kopplat till det franska initiativet.

Herr talman! Tack, Stefan Olsson, för frågan!

Vi har gett MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och Försvarsmakten i uppdrag att systematiskt utvärdera erfarenheter från kriget i Ukraina. När det gäller lärdomarna är det framför allt de obemannade systemen som är väldigt påtagliga, både i luften och på ytan. Det ställer krav på att vi utvecklar ett starkare luftförsvar. Detta har vi också gjort satsningar på i och med det som heter counter-UAS, som är till för att bekämpa drönare. Vi har ju presenterat en sådan satsning på 3,5 miljarder.

Det handlar också om att lära av ukrainarna. Vi har ett nytt centrum för UAS, eller för drönare, nere i Karlsborg. Det är väl känt att vi får mycket hjälp och stöd av ukrainarna när det gäller teknik och metoder för att operera drönare. Just nu finns det inget land i världen som är lika skickligt som Ukraina på att operera drönare. Vi har alla skäl att lära så mycket som det bara går av deras erfarenheter.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Den tangerar kanske något mer Carl-Oskar Bohlins beredningsområde; han är ju minister för civilt försvar.

Med det sagt görs det nu väldigt stora satsningar på både det militära försvaret och det civila försvaret. Vi har i dag tre gånger så stor budget för det militära försvaret som vi hade 2018, och vi har fattat beslut om en femdubbling av anslagen till det civila försvaret. Det här är viktiga satsningar för att stärka samhällets motståndskraft och resiliens.

Det vi har att förhålla oss till är att vi har fått en utredning som pekar på att en modern bygg- och reparationsberedskap behöver återupprättas. En viktig lärdom från kriget i Ukraina är hur viktigt det är att ha resiliens i samhället, så att man kan återuppbygga en byggnad eller exempelvis ett ställverk efter ett angrepp och att man kan få tillbaka en säker elförsörjning. Jag bedömer att en modernt anpassad bygg- och reparationsberedskap mycket väl skulle kunna leva upp till de krav som kriget ställer. Detta kan regeringen få skäl att återkomma till.

Herr talman! Som sagt: Det svenska stödet ligger fast. Vad vi gör nu är att fortsatt arbeta med amerikanerna framför allt för att se om vi kan köpa fler PAC-3-robotar. Det vi också har sett är att Ryssland har ökat sin långräckviddiga bekämpning mot Ukraina, både med drönare och med kryssningsrobotar men också med ballistiska robotar. Ukraina kommer alltså även fortsatt att behöva ha robotar till sitt Patriotsystem. Sverige arbetar väldigt aktivt med att skapa goda förutsättningar för att skydda den ukrainska befolkningen mot den hemska ryska fjärrstridsbekämpningen.

Herr talman! Tack, Fredrik Malm, för en verkligt angelägen fråga!

Först det tydligaste: Det svenska stödet ligger fast. Vi är ett av en handfull länder i världen som har lämnat allra starkast stöd till Ukraina. Vi har i den här kammaren fattat beslut om att stödja Ukraina med över 103 miljarder. Vi kommer inte att darra på manschetten.

Med detta sagt: De utmaningar som jag nu ser med kriget i Mellanöstern är egentligen två. Den ena är att den politiska uppmärksamheten och bandbredden flyttas från Ukraina till Mellanöstern. Det såg vi efter det fasansfulla terrorangreppet den 7 oktober. Den andra är att kriget kan påverka förutsättningarna för oss att kunna köpa försvarsmateriel från USA och skicka till Ukraina, framför allt när det gäller luftvärnssystemet Patriot och de robotar som är kopplade till det. Det vi ser nu är att Iran brett angriper en rad länder i Mellanöstern, och då blir luftvärnsförmåga en trång sektor framöver.

Herr talman! Det är en rätt så bred proposition som vi avser att återkomma till riksdagen med under våren. I grund och botten handlar det om att öka tillgängligheten på olika personalkategorier för Försvarsmakten – allt på grund av det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläget. Vi behöver fler värnpliktiga och fler anställda soldater. Det måste finnas förutsättningar för till exempel reservofficerare att vara tjänstlediga.

Detta bygger på en utredning av förre rikshemvärnschefen Roland Ekenberg, och vi ser fram emot att återkomma till riksdagen med den propositionen.

Herr talman! Tack, Jörgen Berglund, för frågan!

När det gäller personalförsörjningen inom Försvarsmakten går det bra. Inom samtliga kategorier ligger Försvarsmakten i dag över den nivå som det beslutades om i totalförsvarsbeslutet den 17 december 2024. Vi har tagit in fler värnpliktiga, 8 136 i år; det skulle ha varit 8 000. När det gäller kontinuerligt anställda är det fler, liksom när det gäller tidvis anställda. Det är också nu väldigt många som söker in till officersprogrammet. Det är faktiskt över 500 personer som läser till både officer och specialistofficer.

Rekryteringen till Försvarsmakten går alltså väldigt bra. Skälet till det är att Försvarsmakten har jobbat väldigt hårt med krigsplaceringen – äras den som äras bör. Tittar vi på krigsplaceringen i krigsförbanden ser vi att den är mer än 25 procent högre i år än i fjol, vilket har att göra med att man flyttar över folk från personalreserven in i krigsförbanden. Arbetet går alltså bra.

Herr talman! Jag tackar Pelle Söderlund för frågan.

Det är verkligen mycket enkelt. Försvarsmakten anser att man blir bättre om man får in fler kvinnor inom myndigheten. Man arbetar aktivt med detta, på lite olika sätt.

Tittar vi på värnpliktskullarna kan vi se att de ökade med ungefär hundra kvinnor fler i år än i fjol. Däremot har vi sett att de proportionellt har blivit färre som procentandel.

Vi ser att kvinnor proportionellt sett gör bättre ifrån sig än män när det gäller att komma in på officersutbildningen. De ligger på ungefär en fjärdedel av dem som läser till officer.

I grunden handlar det dock om att Försvarsmakten bedömer att man blir bättre om man kan få in fler kvinnor. Det som skiljer sig åt är att färre tjejer vid mönstringen uttrycker intresse för att göra värnplikten. Det är ett skäl till att det i slutändan är färre kvinnor som gör värnplikten.

Herr talman! Jag tycker att Markus Selin resonerar klokt och insiktsfullt. Det här är en lagstiftning som behöver anpassas till ett helt annat säkerhetspolitiskt omvärldsläge än det vi hade för 10 eller 20 år sedan. Jag gör i grunden ingen annan analys än vad Markus Selin gör kopplat till de här frågorna. Det finns olika intressen och olika lagstiftning som ibland behöver balanseras, men det råder ingen som helst tvekan om att de säkerhets- och försvarspolitiska intressena väger mycket tyngre nu i ljuset av det försämrade säkerhetspolitiska omvärldsläget.

Vi följer naturligtvis implementeringen av den finska lagstiftningen. Det är min finske kollega Antti Häkkänen som, i en regeringskonstellation, fattar beslut om de här sakerna. Man tittar på vad som är bra och effektivt med den finska lagstiftningen och var den kan behöva utvecklas. Det har till exempel förts en diskussion om hur det ska fungera när det gäller dubbla medborgarskap och om detta kan vara ett sätt att komma runt det.

Vi kommer att beakta detta när vi går fram till riksdagen med förslag om skärpt kontroll av utländska fastighetsförvärv för att se att det finns lagstiftning som träffar målet och är effektiv, som stärker statens rådighet och som ytterst skyddar Sveriges säkerhet.

Vid sidan av detta finns det också lagstiftning som träffar exproprieringsområdet. Ett antal fall som har figurerat i medier visar att det kan finnas skäl att titta på hur man kan vidareutveckla exproprieringsinstrumentet, också för att väga in säkerhetspolitiska aspekter.

I ljuset av det försämrade säkerhetspolitiska omvärldsläget vidtas nu alltså en lång rad åtgärder för att stärka statens rådighet och ytterst Sveriges säkerhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det finns två delar i Markus Selins fråga, men jag ska försöka besvara den.

Kopplat till Landsort och det specifika fallet, i första hand, handlar det alltså om en fastighet på ön. Ön har som sagt ingen permanent militär infrastruktur. Det jag har fått mig till livs är att det handlar om förutsättningarna för att sätta in avloppssystem. Fastigheten ägs av en person men står på ofri grund, och för att sätta in avloppssystem har man ett behov av att äga fastigheten. Då får man väl väga det gentemot de yttranden som Fortifikationsverket har gjort i nära dialog med Försvarsmakten.

Utan att gå in på enskilda fall men bara för att sätta saker i proportion beträffande detta: Är statlig mark strategiskt viktig behöver man naturligtvis tänka igenom saken extra noggrant, men det är också därför samrådsförfarandena finns – för att Försvarsmakten och Fortifikationsverket verkligen ska ha möjlighet att yttra sig och för att man ska hitta den balansen.

Om statlig mark inte är strategiskt viktig finns det inget självändamål med att den ska vara kvar i statens händer, utan där får man väl väga olika intressen. Samrådet är dock avgörande, det vill säga möjligheten för Fortifikationsverket och Försvarsmakten att föra dialog och yttra sig. Här landade Fortifikationsverket i att man kunde acceptera detta. Det är det ena.

Det andra, som är lite bredare, är naturligtvis det spann av åtgärder som nu vidtas och som jag var inne på tidigare. En del är en vidareutveckling av sådant som gjordes även under den förra regeringen. Det handlar om förstärkning av säkerhetsskyddslagen, om screening av de utländska direktinvesteringarna och om kontrollen av utländskt ägande av fastigheter. Det finns starka skäl att arbeta vidare med de här frågorna.

Vi kan titta en del på Finland, som har agerat med rätt så stor rådighet när det har handlat om fastigheter framför allt i den finska skärgården. Där har man agerat med all önskvärd tydlighet.

Sedan handlar detta ibland om komplexa lagstiftningsfrågor; det tror jag att både den nuvarande och den förra regeringen har upplevt kopplat till att äganderätten är grundlagsskyddad. Allt annat lika är det naturligtvis inte negativt med utländska direktinvesteringar eller med utländskt ägande av fastigheter, så man får ha öppenhet där. Därför ska man ha en lagstiftning som är effektiv och pregnant och som uppnår det vi strävar mot.

Det är mot just den bakgrunden som vi nu arbetar för att få ny lagstiftning på plats för att ytterligare stärka statens rådighet i ljuset av det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläge som vi har att hantera tillsammans med våra allierade. Det gäller inte minst det ökade underrättelsehot som präglar Sveriges säkerhet.

Herr talman! Jag gör i grunden ingen annan säkerhetspolitisk analys än Markus Selin kopplat till det allvarliga omvärldsläget.

Ett symtom på läget är att underrättelseinhämtningen mot Sverige har ökat högst drastiskt, och både Säpo och Must är i sina årsböcker tydliga gällande vilka förövarna är. Det handlar framför allt om Ryssland, och det handlar om Kina och Iran. Det gör att vi helt enkelt måste bygga upp mycket starkare skyddsvallar så att inte till exempel kritisk infrastruktur hamnar i händerna på utländska aktörer med statliga kopplingar.

Vi har vidtagit ett antal åtgärder just för att stärka detta. Jag ska vara tydlig med att en del påbörjades även under den förra regeringen, som då hanterade ett tillkännagivande från riksdagen. En sådan sak är naturligtvis den screeningprocess som sker gällande de utländska direktinvesteringarna. Den är helt nödvändig för de aktörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet, det vill säga verksamhet som påverkar Sveriges säkerhet.

Det är bra att den funktionen nu har kommit på plats. Den handhas till stora delar av ISP, som har byggt upp en stark kompetens där. Det finns också EU-lagstiftning som man länkar samman detta med. Screening av utländska direktinvesteringar är alltså ett sätt att komma till rätta med bygget av en starkare motståndskraft och starkare skyddsvallar i ett försämrat säkerhetspolitiskt omvärldsläge.

Det andra är den nya säkerhetsskyddslagen, som vi har vidareutvecklat. Den nuvarande regeringen har arbetat med den under den här mandatperioden, och även den förra regeringen arbetade med den. Den är viktig. Den är uppdelad i olika delar, men det handlar framför allt om såväl informationssäkerhet och fysisk säkerhet som det författningsstöd som finns. Säkerhetsskyddslagen trädde i kraft 2019, och sedan kom även säkerhetsförordningen. Där har det också vidtagits ett antal åtgärder för att komma till rätta med en hel del av problemen.

Mycket av den här verksamheten var reglerad under kalla kriget, men i början av 90-talet avreglerade man till exempel hela kontrollmekanismen för utländska direktinvesteringar i kritisk infrastruktur. Det har inte gynnat svensk säkerhet; det finns fall från de senaste tio åren då vi har sett utländska förvärv av exempelvis halvledare, som jag vet att Markus Selin är väldigt engagerad i.

Det finns alltså ett antal åtgärder som behöver vidtas, och vi vidareutvecklar och förstärker det arbete som till del påbörjades under den förra mandatperioden.

När det gäller Landsort som specifikt fall handlar mycket om det samråd med Fortifikationsverket och Försvarsmakten som Statens fastighetsverk har haft. Precis som Markus Selin säger har Landsort, som är beläget i inloppet till Stockholm och naturligtvis Södertälje, fortsatt en viktig militärstrategisk roll. Däremot finns det i dag ingen fast militär infrastruktur på Landsort, utan framför allt handlar det om att ha rådighet över – kan man tänka sig, beroende på hur Försvarsmakten värderar detta – kanske hamnar eller vissa delar av ön.

Det jag har förstått i samband med detta, utan att gå in och ha någon uppfattning i sak, är att Fortifikationsverket i januari sa att man inte hade något att invända kopplat till den fastighet som detta handlar om. Vad jag har förstått står den på det som heter ofri grund, och man har behov av att sätta in ett avloppssystem.

Det viktiga här är dock att Fortifikationsverket och Försvarsmakten måste vara fullt ut engagerade och delta i samråd för att se till att vi har stark rådighet. I de fall vi undantagsvis ska avyttra statlig verksamhet ska det ske utifrån ett välinformerat beslut där Försvarsmakten och Fortifikationsverket har haft möjlighet att yttra sig. Jag tror att det ska mycket till för att köra över Försvarsmakten och Fortifikationsverket i sådana här frågor.

Herr talman! Markus Selin har frågat mig om jag avser att ta några initiativ inom ramen för mitt ansvarsområde eller i samverkan med andra berörda statsråd med anledning av den planerade försäljningen av statlig mark på Landsort. Markus Selin har också frågat mig om jag bedömer att det finns några behov av ytterligare lagstiftnings- eller styrningsinitiativ för att säkerställa statens långsiktiga rådighet över strategiskt belägna områden av betydelse för totalförsvaret, såsom Landsort.

Regeringen arbetar aktivt för att stärka skyddet för Sveriges säkerhet och för att hindra att verksamheter och egendom av betydelse för totalförsvaret hamnar i orätta händer. För drygt två år sedan infördes lagstiftning som möjliggör granskning av utländska direktinvesteringar i skyddsvärd verksamhet. Syftet med regleringen är att hindra investeringar som kan skada Sveriges säkerhet.

Regeringen har också nyligen överlämnat två propositioner som innehåller förslag som på olika sätt syftar till att motverka säkerhetsrisker. Det ena förslaget handlar om att den som bedriver verksamhet av betydelse för Sveriges säkerhet behöver vidta olika sorters skyddsåtgärder inför överlåtelse av fast egendom. Det andra förslaget handlar om att skärpa identitetskontroller vid fastighetsköp.

Därutöver har Utredningen om kontroll vid överlåtelse och upplåtelse av egendom av väsentlig betydelse för totalförsvaret redovisat ett betänkande (SOU 2024:84). I korthet föreslås att ett kontrollsystem införs som ger staten möjlighet att granska och vid behov hindra överlåtelser och upplåtelser av fast egendom som riskerar att skada totalförsvaret. Förslaget har remitterats.

Genom åtgärder på flera områden bygger regeringen därmed en reglering som stärker skyddet för Sveriges säkerhet och totalförsvarets intressen när fast egendom byter ägare eller nyttjare.