Jacob Risberg

Fru talman! Jag trodde att det här skulle bli en ganska slät debatt utan så mycket diskussioner, för vi ska ju lägga ett betänkande till handlingarna. Men så blir man attackerad från talarstolen, och då är det klart att man måste ställa sig upp och försvara sig lite grann.

Självklart behövs privata företag, och de allra flesta privata företag gör väldigt mycket bra saker. Men det kommer även att krävas regleringar. Privata företag har tagit fram ämnen som ddt, PFAS, PCB och andra typer av dioxiner, bromerade flamskyddsmedel, bisfenoler och ftalater, och de sprids i naturen. Det är först efter att vi har hittat dessa i naturen, undersökt dem och tagit reda på vad detta innebär för oss, vår hälsa och vår miljö som vi kan börja reglera dem – trots att de här företagen i många fall har vetat om precis vad det är de gör.

Vi kan ta en parallell som gäller tobaksbolagen och de undersökningar som gjordes redan på 50, 60- och 70-talen om vilken inverkan nikotin har. De undersökningarna höll man hemliga tills man i domstol tvingades att ta fram dem. Det är klart att det behövs regleringar. De allra flesta företag är superbra och gör bra saker, men det finns företag som sätter profit före miljöintressen och hälsointressen. Hur ska vi komma åt detta om inte via regleringar?

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Persson.

Den gröna industriomställningen är inne i en intensiv uppbyggnadsperiod. I Boden räknar Stegra med att ha 1 500 anställda när produktionen av stål har kommit igång. I Ludvika har Hitachi valt att investera 3,7 miljarder i produktion av stora transformatorer, vilket kommer att leda till 2 000 nyanställningar. I Karlskrona bygger NKT världens största fabrik för marina högspänningskablar och kommer att behöva anställa 500 nya medarbetare.

Efter veckans tragiska besked om att Northvolt ansökt om konkurs står vi inför ett läge där ett tusental högutbildade utländska arbetstagare snabbt kan tvingas lämna Sverige, eftersom de bara har tre månader på sig att hitta ett nytt jobb. Detta kan ske trots att efterfrågan på just denna arbetskraft uppenbarligen är stor under de kommande åren.

Hur arbetar regeringen för att säkra att den högutbildade lediga arbetskraft som nu tvingas lämna Northvolt kan stanna kvar i Sverige tills företag som Stegra, Hitachi och NKT kan börja anställa?

Fru talman! I Sverige sjunker takten i elektrifieringen. Andelen elbilar i nybilsförsäljningen minskar, och LKAB och Volvo skjuter fram sina elektrifieringsmål. Skogens funktion som kolsänka minskar dramatiskt. Samtidigt ökar utsläppen från transportsektorn, vilket innebär att Sveriges nettoutsläpp är de högsta på 30 år. När det kommer till arbetet med biologisk mångfald har regeringen minskat anslagen med 600 miljoner kronor jämfört med när Miljöpartiet satt i regering. Listan kan göras lång.

Statsrådet Pourmokhtari undviker intervjuer i granskande medier. Varje gång dessa och andra exempel lyfts duckar miljöministern för frågorna och skyller på tidigare regering eller väljer att i stället prata om kärnkraft.

Min fråga till klimat- och miljöministern är: Har statsrådet någon form av självkritik gällande miljö- och klimatarbetet i Sverige, eller tänker miljöministern fortsätta att Bagdad-Bob:a genom resten av mandatperioden?

Herr talman! Den 4 oktober förra året fattade EU-domstolen ett beslut som knappt genererade en notis i svenska medier. Efter flera års tvist slog domstolen fast att det handelsavtal som EU tecknat med Marocko bröt mot folkrätten eftersom avtalet reglerade handel med jordbruksprodukter och fisk från ockuperat område. Varken EU eller Marocko hade tagit det västsahariska folkets behov och önskemål i beaktande.

Detta beslut är en påminnelse om hur kolonialismens arv lever kvar i ny skepnad. Marknadens intressen styr, medan invånarnas rättigheter får stå tillbaka. Över hela världen ser vi hur konflikter förstärks av kampen om naturresurser samtidigt som människorna i dessa konfliktdrabbade områden berövas kontrollen över sina egna tillgångar.

Svenska och europeiska företag är inte sällan delaktiga i detta genom en ohållbar jakt på och utvinning av billiga råvaror i konfliktdrabbade områden, vilket bidrar till att elda på våldet. Extra tydligt blir detta i Demokratiska republiken Kongo, där utvinning av mineraler och EU:s handelsavtal med grannlandet Rwanda bidrar till de uppblossande och mycket dödliga våldsamheterna. Och i Tibet drivs Kinas ockupation och fördrivning av tibetanerna på av jakten på mineraler i marken som behövs i batteriindustrin.

Herr talman! Sveriges handels- och utrikespolitik kan antingen bidra till att förstärka orättvisor och konflikter eller vara ett verktyg för fred, rättvisa och hållbar utveckling. Med relativt små medel kan vi påverka världen i rätt riktning. Därför måste Sverige ta en tydlig ledarroll för att säkerställa att internationella handelsavtal respekterar folkrätten och lokala befolkningars rätt till självbestämmande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi bör aktivt arbeta för att EU stoppar handel med produkter från illegala israeliska bosättningar och ockuperat område på samma vis som EU redan stoppat handeln med varor från ryskkontrollerade områden i Ukraina.

Vi måste säkerställa att strikta hållbarhetskrav ställs på företag i hela leverantörskedjan, från råvaruutvinning till slutprodukt. EU:s direktiv om företagsansvar måste implementeras fullt ut, inte urvattnas till miniminivå som regeringen nu föreslår.

Sverige måste också gå i bräschen för en cirkulär ekonomi, där vi minskar vårt beroende av nyutvunna råvaror och i stället satsar på återvinning och återanvändning. Att fortsätta exploatera människor och miljö i redan utsatta områden är varken etiskt försvarbart eller långsiktigt hållbart.

Vi kan inte tala om hållbarhet internationellt samtidigt som vi själva gör minimala ansträngningar för att minska vår egen destruktiva påverkan. Vårt beroende av fossila bränslen göder konflikter och förtryck. Vår elektronikindustri upprätthåller system av exploatering och miljöförstörelse i det globala syd.

Det är dags att ta ansvar för vår roll i världen. Om vi menar allvar med en rättvis och hållbar värld kan vi inte låta vår handel göda orättvisor och konflikter. Låt oss i stället använda handel som ett verktyg för rättvisa, miljöhänsyn och mänskliga rättigheter.

Herr talman! Vår utrikespolitik ska syfta till att bygga broar. Vi måste skapa arenor för dialog i stället för att isolera oss i protektionism. Vi måste stärka diplomatin samt involvera lokalsamhällen och civilsamhället i konflikthantering och fredsprocesser. Kvinnors deltagande i fredsförhandlingar och fredsbyggande måste öka.

Vi måste öka våra satsningar på FN-systemet. FN är medvetet om sina brister, och framtidspakten visar att man är beredd att hitta lösningar. Men då krävs det att stater som Sverige står stadigt i sitt kärnstöd.

Vi måste också stå stadigt i vårt stöd för den regelbaserade världsordningen och till de internationella domstolarna. Det innebär att fördöma överträdelser av internationell rätt och mänskliga rättigheter, oavsett vem som begår dem. Vi måste våga vara lika tydliga i vår kritik mot USA och Israel som mot Ryssland, Kina och Iran.

Herr talman! Sverige har länge varit en föregångare i det internationella biståndsarbetet. Sveriges bistånd ska vara solidariskt och långsiktigt med målet att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det ska inte styras av kortsiktiga politiska vindar eller nationella egenintressen.

Kvinnor och flickor bär ofta en oproportionerligt stor börda i kris- och konfliktområden. De är de första att drabbas av våld, diskriminering och brist på grundläggande rättigheter. För att skapa en rättvis värld måste vi sätta kvinnors och flickors rättigheter i centrum för vårt bistånd. Det handlar inte bara om att skydda dem från våld och förtryck, utan också om att ge dem makt och resurser att forma sin egen framtid. Därför behöver Sverige återinföra en feministisk utrikespolitik och rikta mer bistånd till lokala kvinnoledda organisationer och kvinnorättsorganisationer, för det är dessa aktörer som har störst kunskap om hur vi kan stärka kvinnors ställning i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Trumps uttalanden om Grönland, Gaza och framtiden för biståndsmyndigheten USAID vittnar om en politik som sätter egenintresset framför internationell solidaritet. När Trump förra gången införde en global gag rule kavlade Miljöpartiet upp ärmarna och ökade stödet till UNFPA, Unaids och Globala fonden för att säkra det globala arbetet för sexuella och reproduktiva rättigheter. I en tid när andra länder drar sig tillbaka från sitt globala ansvar har Sverige chansen att visa ledarskap och inte göra som vår regering gör och slopa stödet till Unaids. Låt oss gripa den chansen igen!

Herr talman! Klimatförändringarna är vår tids största existentiella hot. Värst drabbas länder i det globala syd, där klimat- och naturkriserna ökat i styrka och frekvens trots att man står för en relativt liten del av de utsläpp som lett dit där vi är i dag. Alla länder måste ta ansvar för att vända utvecklingen, men det är det globala nord som historiskt sett stått för och fortfarande står för de största utsläppen. Samtidigt är det också det globala nord som har störst resurser och manöverutrymme att bidra i omställningen. Vi måste därför ta vårt ansvar och öka klimatbiståndet, inte minst till dem som drabbas värst.

Herr talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har nu pågått i nästan tre år. Trots EU:s starka och nödvändiga stöd för Ukrainas sak ser vi hur vårt beroende av fossila råvaror fortsätter göda Putins krigskassa. Trots EU:s uttalade ambitioner att minska beroendet av ryska fossila bränslen har importen av rysk flytande naturgas nått rekordnivåer. Under 2024 importerade Europa 17,8 miljoner ton rysk flytande naturgas, en ökning med över 2 miljoner ton jämfört med föregående år. Detta innebär att Ryssland nu är Europas näst största LNG-leverantör, efter USA.

Herr talman! Sverige kan och måste vara en humanitär stormakt igen, med en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik. De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och Parisavtalet ska styra politiken, och Sverige ska fortsatt vara en stark pådrivande kraft för att vi ska nå dem.

Vi kan, med vår egen konsumtion och med stärkta hållbarhetskrav, komma åt rovdriften på naturen. Genom att öka respekten för internationell rätt, stärka internationella domstolar, satsa på ökad diplomati och ett starkt FN kan vi säkra den regelbaserade världsordningen och skapa förutsättningar för demokratiutveckling och fred. Vi kan inte med militär makt lösa världens konflikter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag konstaterar att det inte var ett speciellt tydligt svar från Berntsson. Man hänvisade till fredsförhandlingar för 25 år sedan och nämnde över huvud taget inte Internationella domstolens krav från i somras då det sades att Israel måste montera ned alla bosättningar och lämna de ockuperade områdena.

Jag vill återvända till en annan fråga. I en debattartikel den 27 november förra året skrev ledamoten Magnus Berntsson att ICC:s arresteringsorder mot Netanyahu och Gallant är politiska. Det antyder att de inte skulle basera sig på faktiska krigsbrott. Han skrev också att arresteringsorderna underminerar Internationella brottmålsdomstolens legitimitet. Men är det inte tvärtom så att legitimiteten ökar när någon som begår krigsbrott åtalas i domstolen, även om det är våra "vänner"? Legitimiteten har länge varit ifrågasatt - särskilt av många länder i Afrika, eftersom det tidigare främst varit afrikanska ledare som åtalats i domstolen.

Herr talman! Tack, Magnus Berntsson, för anförandet!

Efter det att vapenvilan i Gaza trätt i kraft har vi sett en eskalering av våldet och övergreppen på Västbanken. Konflikten har intensifierats med nya tvångsförflyttningar av palestinier och våldsamma räder från både israeliska bosättare och militärer.

På Västbanken har 224 barn dödats de senaste två åren. Det är fullkomligt oacceptabelt och ett tydligt exempel på den straffrihet som råder för övergrepp mot palestinier. Trots det har Kristdemokraterna och regeringen fortsatt vara relativt passiva inför utvecklingen. Samtidigt som de talat om vikten av folkrätt och mänskliga rättigheter i andra delar av världen har det varit väldigt ont om fördömanden av bosättarvåldet och även av den pågående expansionen av illegala bosättningar. Det räcker inte att bara prata om tvåstatslösning; man också agera för att den ska bli verklighet.

Herr talman! Mina frågor till ledamoten Berntsson kommer sig av att jag vet att KD har en hel del goda vänner i den israeliska regeringen. Vi har sett att man har besökt vissa ministrar när man varit på resa i Israel. Jag välkomnar att Magnus Berntsson är tydligt emot bosättarvåldet, men jag undrar om KD kommer att bidra till att sätta press på regeringen för att stoppa bosättningspolitiken och det systematiska våldet på Västbanken.

Kommer KD att ställa sig bakom ett svenskt och europeiskt förbud mot import av varor från illegala bosättningar i enlighet med internationell rätt?

Slutligen undrar jag också om KD kommer att kräva av den israeliska regeringen att de i enlighet med Internationella domstolens utlåtande kräver att Israel monterar ned bosättningarna och lämnar allt ockuperat område.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Tyvärr lyssnade jag inte på radion i morse; jag hade helt enkelt inte tid för det.

Jag vill lyfta fram en annan fråga som ledamoten Emilsson tog upp i sitt anförande. Den gäller Israel.

Vi vet ju nu att Sverigedemokraterna har en enorm vurm för Israel - lite märkligt med tanke på partiets nazistiska rötter. Samtidigt säger ledamoten att man står upp för internationell rätt och en regelbaserad världsordning, så jag tänkte helt enkelt fråga om Sverigedemokraterna anser att ockupationen av Gaza och Västbanken inklusive östra Jerusalem är illegal och att Israel i enlighet med Internationella domstolens utlåtande bör nedmontera bosättningarna.

Herr talman! Tack, Aron Emilsson, för anförandet!

När man ska skriva sitt anförande inför den utrikespolitiska debatten märker man att de 8 minuter man har på sig är ganska kort tid, särskilt med tanke på att utrikesministern får 20 minuter på sig att prata och lägga ut texten. Det finns många saker som man inte hinner ta upp eller brodera ut riktigt, och jag tänkte gå in lite grann på en del av dessa frågor.

En av dem är att Sverigedemokraterna i dag inte är lika öppna med sitt stöd för Donald Trump som de var för några år sedan, då man bland annat nominerade honom till Nobels fredspris. Gång på gång ser vi hur partiet inspireras av Donald Trump och hans rörelse. Det är en politisk rörelse som hotar demokratin, rättsstaten och klimatåtaganden.

En sverigedemokratisk delegation åkte till USA för att hämta tips från Trumps valkampanj, och nu när Trump åter är i Vita huset är jag väldigt nyfiken på hur ledamoten ser på några av Trumps senaste utspel.

Under sina första veckor har president Trump sagt sig vilja expandera det amerikanska territoriet med Grönland, Gaza och Panamakanalen. Man har lämnat WHO och Parisavtalet, man har infört sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen ICC och man har lagt ned biståndsmyndigheten USAID i USA, bara för att ta ett axplock av de utrikespolitiska utspel som kan få långtgående globala konsekvenser.

Jag undrar därför: Vad säger ledamoten Aron Emilsson om Trumps nya utrikespolitiska linje? Det saknades i anförandet, kanske på grund av tidsbrist.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag har aldrig påstått att handel inte är viktigt, men utrikespolitik består av så många fler delar än bara handel. Det handlar om att lyfta folk ur fattigdom. Det handlar om ökade diplomatiska relationer och så vidare. Det finns många andra delar. Det finns andra typer av relationer i världen än handelsrelationer.

Det är jättebra att det nu blir ett associeringsråd. Det är tråkigt att det tog åtta månader för Israel att över huvud taget hitta ett datum för detta, som man bjöd in till redan i slutet av våren förra året.

Vilka röda linjer har då Sverige när det kommer till associeringsrådet? När kommer man vara beredd att pausa det? Kommer man att kräva ett förbud för import av till exempel varor från israeliska bosättningar? Kommer man att kräva en ändring av Israels lag om UNRWA? Kommer man att kräva ett totalt stopp för bosättarvåldet och att Israel ska komma med en plan för nedmontering av bosättningar i enlighet med Internationella domstolens utlåtande? Kommer man att kräva ett totalt militärt tillbakadragande från de ockuperade områdena? Kommer detta att ingå som krav från Sverige när det gäller associeringsrådet?

Herr talman! Tack, utrikesministern, för utrikesdeklarationen! Det var en lång uppräkning av saker som sker runt om i världen, men jag tycker att det i mycket saknas visioner och ambitioner. Vad vill regeringen egentligen göra? Det känns som om man inte riktigt vet om man gillar detta med utrikespolitik över huvud taget.

Det enda man tar upp där det finns någon form av ambitioner är handel. Man talar om utökad handel: Vi ska utöka handeln med USA, Östasien och Latinamerika. Det är väldigt mycket om handel.

Däremot kommer handel aldrig att kunna ersätta behovet av bistånd, för handeln når aldrig dem som har allra störst behov och dem som är allra mest utsatta.

Handel kan ju också användas för att påverka på andra sätt. Om två veckor kommer utrikesministern tillsammans med övriga EU:s utrikesministrar att fatta beslut om att förlänga det importförbud som finns för varor från ryskkontrollerade områden i östra Ukraina. Man kan alltså helt enkelt stoppa handeln från områden som är ockuperade.

Känner vi igen detta någon annanstans ifrån? Det pågår ju en ockupation av Palestina. Den har pågått i minst 58 år. Men än i dag tillåter vi import av varor från illegala israeliska bosättningar. Vi var väldigt snabba att fatta beslut om importförbud vad gäller varor från ryskkontrollerade områden i ockuperade östra Ukraina, men vi har fortfarande inget beslut om att förbjuda importen från israeliska bosättningar, från det ockuperade Palestina.

Jag undrar: Är detta något som utrikesministern kommer att driva på för? Hur kan vi fortsatt tillåta import av varor från illegala bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är självklart välkommet om EU nu verkligen tar ett ökat ledarskap i många av dessa frågor, framför allt klimatfrågan. Det är på något vis också självklart att vi har en dialog med USA när det gäller stödet till Ukraina, i och med att vi alla är så involverade och USA har varit den största givaren när det gäller den konflikten.

Men det här handlar inte bara om Ukraina utan om hela den regelbaserade världsordningen - hela FN-systemet, skulle man kunna säga. Där skulle jag vilja se att vi inte bara tar ett ökat ledarskap utan att man även på olika sätt sätter press på USA för att de ska förstå att även de gynnas av och är i behov av ett fungerande FN. Oavsett hur skeptisk man är mot WHO gjorde WHO underverk under pandemin. Man skulle få betydligt större smittspridning om det inte var för den typen av organisationer och den typen av gemensamma regler.

Hur kan Sverige och EU sätta mer press på USA att förstå de här frågorna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan Europeiska rådets medlemmar den 3 februari

Fru talman! Tack, statsrådet, för återrapporteringen! Det är välkommet att det pratas väldigt mycket om den transatlantiska relationen och att det har varit fokus på säkerhet. Det är mycket bra. Men säkerhet bygger inte bara på militärt och civilt försvar utan också till stor del på gemensamma spelregler, en regelbaserad världsordning, internationell rätt och så vidare. Detta känner alla till, och det är något som vi ofta lyfter i den här kammaren - hur viktigt det är med en regelbaserad världsordning.

Men det finns nu ett stort hot mot den regelbaserade världsordningen och synen på det multilaterala systemet, och det är framför allt den nya Trumpadministrationen i USA. Man välkomnar, i strid med FN-stadgan, Israels slag mot UNRWA. Man drar sig ur WHO och Parisavtalet. Man skär ned på biståndsorganisationen USAID. Man inför sanktioner mot ICC, som är en av de domstolar som står upp för de här reglerna och ska se till att de efterlevs. Och det finns en väldigt stor och utbredd skepsis mot FN-systemet plus en vurm för handelstullar, vilket har kommit upp här tidigare.

Samtidigt har EU varit lite i gungning i spåren av brexit, och vissa europeiska regeringar står själva inte alltid bakom de demokratiska och internationella spelreglerna.

Jag undrar därför lite grann hur denna del av den internationella säkerheten diskuteras. Hur kan Sverige och EU steppa upp för att till viss del fylla det ekonomiska vakuum som uppstår men framför allt också sätta press på USA för att få dem att förstå att även USA gynnas av en regelbaserad världsordning? Man gynnas av att ha multilaterala organisationer och framför allt ett FN-system som fungerar. Det är inte bara protektionism som gynnar ett land, utan alla gynnas framför allt av att kunna samarbeta med gemensamma regler.

Fru talman! Först måste jag reagera på det som den moderata ledamoten som anslutit sig till interpellationsdebatten pratade om här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På Västbanken får palestinier och israeler färdas på olika vägar beroende på om de är palestinier eller israeler. På Västbanken får palestinier och israeler bosätta sig på olika ställen beroende på om de är palestinier eller israeler.

Vad gäller tillträde till olika områden är det olika regler som gäller. Israeler har betydligt större frihet att röra sig inom hela Västbanken, medan palestinier måste passera genom checkpoints eller befinna sig inom inneslutna områden.

Olika lagar gäller för personer som befinner sig eller bor på Västbanken. Är du palestinier lever du under israeliska militärlagar. En 14-årig pojke kan fängslas utan misstanke och hållas i förvar, medan israeliska bosättare lever under israeliska civilrättsliga lagar. Det är helt olika lagsystem. Varifrån känner vi igen detta?

För 20 år sedan besökte en sydafrikansk domare Israel och de ockuperade områdena och sa: Absolut - detta är apartheid. Men det är egentligen värre än den apartheid som fanns i Sydafrika. I Sydafrika gjorde nämligen regeringen allt den kunde för att få de svarta i Sydafrika att arbeta. Men i Israel gör man allt man kan för att förhindra palestinier från att arbeta.

När till och med sydafrikaner själva säger att det här är apartheid tycker jag att även vi kan kalla det för apartheid.

Nu vill jag återgå till frågan som jag egentligen hade till Benjamin Dousa och som jag inte fick något svar på: Utifrån den internationella domstolens yttrande, kommer regeringen att driva på för ett totalt förbud mot handel med varor från israeliska bosättningar?

Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för att du har initierat den här interpellationsdebatten! Tack även till statsrådet, som är här för att svara på frågorna!

Det handlar väldigt mycket om handeln med Israel och om handeln med varor från ockuperade områden. Det är detta som jag också tänker koncentrera mig på.

Det är välkommet att det nu äntligen blir ett associeringsråd mellan Israel och EU. Det efterfrågades av EU redan i maj, var det väl, förra året. Det har alltså tagit nio månader att ens komma överens om ett datum. Det är skamligt. Man hade faktiskt kunnat pressa Israel under tiden genom att säga: Ja, men då pausar vi associeringsavtalet tills ni kommer till förhandlingsbordet. Det är faktiskt Israel som har dragit benen efter sig under de här nio månaderna. Det är inte EU. EU var berett att gå in och förhandla med Israel på en gång vad gäller associeringsavtalet.

Internationella domstolen kom i juli förra året med ett yttrande där man sa att ockupationen är olaglig, att bosättarpolitiken och bosättningarna är olagliga, att bosättningarna måste upphöra och att alla bosättare måste lämna de ockuperade områdena. Det var ett väldigt kraftfullt uttalande. Uttalandet kräver också att samtliga av världens stater ser till att inte bidra till en fortsatt ockupationspolitik och att inte bidra till att fortsätta upprätthålla bosättningarna.

Generalförsamlingen i FN röstade igenom en resolution om att bosättningarna ska tömmas inom ett år.

Statsrådet pratar i sitt svar om att handelsavtalen gäller samma för hela EU gentemot Israel. Men då är det intressant att notera att Sverige faktiskt är en del av EU, och Sverige har faktiskt en stor del i att säga vad man tycker och tänker i de här frågorna. Man kan inte hela tiden gömma sig bakom EU. Det skulle vara lite intressant att veta vad Sverige driver vad gäller dessa frågor inom EU.

Statsrådet pratar också om märkning av varor från bosättningarna. Det ska vara lätt för konsumenter att se vilka varor som kommer från bosättningar och vilka som kommer från Israel, inom de erkända gränserna. Men märkningen gäller bara vissa produkter. Den gäller framför allt livsmedel, kött och andra matvaror. Den gäller inte industriprodukter. Den gäller inte sammansatta varor. Där har vi ingen möjlighet att veta huruvida varorna är producerade på ockuperat område eller inte eller i bosättningar eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma sak gäller tullfriheten. Jag tycker att det är väldigt bra att det finns en skillnad mellan varor från bosättningar och varor från Israel. Men det är upp till varje tullmyndighet att gå igenom postnummerlistor för att avgöra vilka varor som ska beläggas med tull. Det är ett arbete där det handlar om stickprovskontroller snarare än om att gå igenom varenda vara. Det är inte hållbart.

Utifrån Internationella domstolens domslut om att Sverige nu har en uppgift att inte bidra till att förlänga ockupationspolitiken och att inte på något vis bidra ekonomiskt till att upprätthålla bosättningarna skulle jag vilja veta: Kommer Sverige att driva på för att man helt och hållet ska förbjuda handel med varor från de israeliska bosättningarna? All handel med varor från israeliska bosättningar bidrar de facto till en ekonomisk kompensation eller ett ekonomiskt bidrag till de här bosättningarna, vilket strider mot Internationella domstolens utlåtande. Kommer Sverige att driva på för ett sådant förbud?

Någon gång i februari ska det bli ett associeringsråd. Vilka röda linjer har Sverige gentemot Israel i det kommande associeringsrådet?

Dessa frågor skulle jag gärna vilja ha svar på av statsrådet.

Herr talman! Tack, Benjamin Dousa, för svar! Men jag fick aldrig svar på den specifika frågan jag ställde om huruvida regeringen hade fattat samma beslut gällande stödet till UNRWA ifall Israel inte hade genomfört den här lagstiftningen i oktober förra året.

Jag undrar nämligen vad som egentligen styr den svenska biståndspolitiken. Är det israelisk lagstiftning? Eller är det FN-mandatet som man har gett till UNRWA? Är det israelisk propaganda som styr vår biståndspolitik? Eller är det alla otaliga undersökningar som görs vad gäller UNRWA och dess effektivitet?

UNRWA en av de mest genomlysta FN-organisationerna. Det har gjorts otaliga undersökningar av hur deras arbete ser ut. UNRWA har gång efter annan utsetts till en av de mest effektiva organisationerna inom FN-systemet just på grund av att den hela tiden har ögonen på sig och ständigt är attackerad av staten Israel.

Det finns en känsla av att man tänker att om UNRWA skulle försvinna skulle samtliga palestinska flyktingar och deras rättigheter försvinna. Så fungerar det ju inte. De palestinska flyktingarnas rättigheter finns ju kvar. Men det är UNRWA som finns där för att se till att stödja dem i deras kamp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar fortfarande vad det är som styr Sveriges biståndspolitik vad gäller Mellanöstern. Är det israelisk propaganda och israelisk lagstiftning, eller är det alla dessa undersökningar som har gjorts och det FN-mandat som vi en gång har gett till UNRWA?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka Johan Büser för att han har lyft upp denna viktiga fråga, och jag tackar även statsrådet för hans svar.

Det är mycket glädjande att det för tillfället är vapenvila. Precis som statsrådet säger innebär vapenvilan att det har kommit in betydligt mer humanitär hjälp de senaste dagarna - runt 700 lastbilar om dagen.

Sedan ett drygt dygn tillbaka har den nya lagen mot UNRWA fått effekt. På vissa ställen har utländska hjälparbetare lämnat området, men vi har också sett att UNRWA har tvingats fortsätta med sina insatser i Gaza och på Västbanken eftersom inga andra finns som klarar av att göra vad de gör.

UNRWA trotsar just nu den israeliska lagstiftningen genom att fortsätta att dela ut mat och mediciner och att driva sjukhus. Det är just för att det inte finns andra som kan ta över. De vet att det blir kaos om de lämnar området eftersom det inte finns någon annan som kan administrera det enorma humanitära behovet i dagsläget i Gaza.

Trots vapenvilan vet vi inte riktigt vad som kommer att ske de kommande dagarna. Om det blir totalt kaos riskerar det att leda till ytterligare stridigheter.

Jag har en enkel fråga till statsrådet. Hade regeringen fattat samma beslut om att stoppa stödet till UNRWA om det inte vore för Israels lagstiftning? Det skulle jag gärna vilja ha ett svar på här i kammaren.

Herr talman! Jag blir lite brydd över debattnivån här inne i kammaren från vissa ledamöter. Sverige har röstat för resolution efter resolution som slår fast palestiniernas rätt till återvändande. Ska man helt plötsligt gå emot de FN-resolutioner som man själv har röstat för?

Det är också lite ironiskt att ett parti som företräder en regering som gör vad man kan för att få flyktingar att återvända till sina hemländer helt plötsligt står här och säger att vissa flyktingar inte ska ha rätt att återvända till de länder de kom ifrån. De ska helt plötsligt bosätta sig någon annanstans, och man vill tvinga andra länder att ge dem medborgarskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten talar om att riva av plåstret. Absolut - vi kan riva av plåstret här på en gång! Ett slut på ockupationen och att bli kvitt alla bosättare - det plåstret kan vi riva av.

Här och nu pratar vi dock inte om ockupationen och de ockuperade områdena. Jag vill i stället veta hur det blir för de cirka 2 miljoner palestinska flyktingarna i Jordanien, de drygt 500 000 flyktingarna i Syrien och de knappt 500 000 flyktingarna i Libanon. Vem ska se till att de får utbildning? Vem ska se till att de får grundläggande sjukvård? Vem ska ta hand om deras behov när vi inte längre ger stöd till UNRWA?

Det handlar inte bara om humanitära insatser i form av katastrofsjukvård, som statsrådet tar upp, utan det handlar om grundläggande saker som utbildning och sjukvård. Det handlar om mat. Det är den typen av insatser som UNRWA har stått för sedan 1949 och som regeringen nu inte längre ger pengar till. Vilka ska ta över ansvaret för de palestinska flyktingarna utanför de palestinska områdena, anser statsrådet?

Herr talman! Det är lite onödigt att man ska behöva lägga tid här i kammaren på att försöka höja nivån på debatten. Man skulle snarare vilja lägga tiden på att debattera politik på riktigt, men jag får försöka göra det i alla fall.

Jag måste kommentera vad en del av de andra debattörerna pratar om här. Bland annat nämndes det att det finns en massa andra konflikter runt om i världen som inte får den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag noterar att vi här i kammaren i förra veckan bland annat debatterade situationen i Etiopien. Vi har debatterat situationen i Iran, och vi har debatterat situationen i Syrien. Jag tror dock inte att jag såg ledamoten Fredrik Saweståhl här då.

Jag blir lite fundersam. Litar Moderaterna inte på den förra franska utrikesministern Colonna och den rapport där hon har genomlyst UNRWA:s eventuella inblandning i massakrerna den 7 oktober? Man har kommit fram till att det inte finns bevis för att en enda person har medverkat. Det kan ha funnits personer som medverkat, men det finns inte bevis för att en enda person har gjort det. Man har inte kunnat namnge en enda person.

Jag skulle gärna vilja höra: Vilken person menar de moderata ledamöterna deltog i attackerna den 7 oktober? Man säger tvärsäkert att detta har skett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja flytta tillbaka frågan till det som interpellationen handlar om egentligen, nämligen situationen utanför Gaza och Västbanken. Det är det jag efterfrågar. Jag vill flytta tillbaka frågan till vad som händer med de palestinska flyktingar som finns i Jordanien, Syrien och Libanon. Det är det jag efterfrågar.

Sverige har sedan UNRWA bildades stöttat det FN-mandat som förnyats och förnyats. Sverige röstade dessutom för det i december och förnyade mandatet fram till juni 2026 för UNRWA. Och det handlar inte bara om Gaza och Västbanken; det handlar även om de palestinska flyktingarna i Jordanien, Syrien och Libanon.

Man pratar om en förtroendekris för UNRWA. Frågan är: På vilket vis motverkar man den förtroendekrisen när man dessutom drar undan benen för UNRWA genom att ta bort finansieringen? Man bygger snarare på förtroendekrisen när man agerar på det viset.

Israels beslut att förbjuda UNRWA:s verksamhet i Gaza och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, berör inte UNRWA:s arbete i Syrien, Libanon och Jordanien. Jag undrar därför återigen: Hur kommer det sig att regeringen slopar allt stöd till UNRWA, som arbetar med palestinska flyktingar även utanför det palestinska ockuperade området?

Hälften av de palestinska flyktingarna befinner sig utanför det ockuperade området, och det är UNRWA som vi har satt att hjälpa dessa palestinier i deras väntan på att få återvända. Det är ett återvändande som Sverige dessutom har varit med och skrivit under att de har rätt till.

Statsrådet säger att regeringen ska återkomma med hur de 800 miljonerna ska fördelas. Jag skulle gärna vilja veta lite mer om tidsplanen för detta. Jag skulle också, återigen, vilja veta: Vilka har man tänkt ska hjälpa de palestinska flyktingarna i flyktinglägren i Libanon, Syrien och Jordanien när man tar bort stödet från UNRWA?

Herr talman! Den 20 december kom besked om att regeringen slopar allt finansiellt stöd till UNRWA. Det var en vecka efter att Sverige i FN röstade för en förlängning av UNRWA:s mandat till den 30 juni 2026. Man gör en sak med den ena handen och en annan sak med den andra handen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

UNRWA är inte enbart den främsta humanitära organisation som i dag når ut med nödhjälp, mat och mediciner i krigets Gaza utan har ett mycket bredare mandat än så. UNRWA är den organisation som ansvarar för palestinska flyktingar från krigen 1948 och 1967 i Gaza och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt i Libanon, Syrien och Jordanien. Den ska se till att dessa får sjukvård, utbildning, skydd och andra typer av insatser. Det rör sig om behov som ofta är omättliga, då många av dessa flyktingar lever under miserabla sociala och ekonomiska förhållanden.

Sammanlagt täcker UNRWA:s mandat runt 6 miljoner palestinska flyktingar. En fjärdedel av dessa befinner sig i Gaza. När den svenska regeringen nu avslutar sitt stöd till UNRWA vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa om han inför beslutet att stoppa stödet tog initiativ till en analys av vilka som i stället ska få ansvar för sjukvård och utbildning för de cirka 3 miljoner palestinska flyktingar som befinner sig i Libanon, Syrien och Jordanien. Jag frågar alltså inte om dem som befinner sig i Gaza och på Västbanken, utan jag vill veta hur man ska hantera de palestinska flyktingar som befinner sig utanför de ockuperade områdena. Kan statsrådet i så fall redogöra för resultatet av denna analys?

De senaste veckorna har de 800 miljoner man lägger på humanitära insatser figurerat väldigt ofta. Från början sades det att man skulle lägga 800 miljoner kronor till insatserna i Gaza. De senaste dagarna, och särskilt i det svar vi fått från statsrådet här i dag, har man börjat prata om insatser i Gaza och i regionen. Jag skulle vilja veta hur mycket av dessa 800 miljoner man lägger på det humanitära stödet till Gaza och hur mycket som är tänkt att gå till övriga insatser runt om i regionen.

Jag skulle också vilja veta vilka organisationer i Jordanien, Syrien och Libanon som får del av de 800 miljoner kronor som statsrådet pratar om. De organisationer statsrådet nämnde här, som arbetar med humanitära insatser i de andra länderna, ansvarar inte för de palestinska flyktingar som lever i flyktingläger i Jordanien, Syrien och Libanon. Det är UNRWA som ansvarar för dem. De humanitära insatser som statsrådet nämnde vad gäller till exempel Syrien är absolut nödvändiga. Vad jag förstår är de dock inte tänkta att gå till just de palestinska flyktingarna, utan de är tänkta för den övriga befolkningen i Syrien, som i dag är drabbad av konflikter. Samma sak gäller Libanon.

Frågan kvarstår: Har det gjorts någon analys av hur insatserna för de palestinska flyktingarna utanför de ockuperade områdena ska komma fram till dem som insatserna behöver nå? På vilket vis bidrar den svenska regeringen med fortsatt stöd till de palestinska flyktingarna utanför de ockuperade områdena när man slopar stödet till UNRWA?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaren även om jag, precis som Linnéa Wickman, inte känner att jag fick svar på alla de frågor jag ställde.

Jag undrar fortfarande på vilket vis det här rimmar med regeringens strävan att allt bistånd ska vara effektivt, det vill säga att man tar bort någonting som man vet fungerar - egentligen utan någon form av utvärdering. Jag skulle också vilja veta vad i de 18 sidor som FBA inkom med som låg till grund för beslutet att lägga ned. Exakt vad är det som visar att det här inte fungerar som man vill att det ska fungera? FBA har skickat in en rapport på 18 sidor, absolut - men vad är det i den rapporten som innebär att man inte vill stå bakom det här utan lägga ned det?

I uppdraget till FBA 2023 står det: "Verksamheten i det svenska medlingsnätverket för kvinnor ska vila i avvaktan på att en oberoende utvärdering av nätverket genomförs med slutrapport senast den 30 juni 2023." En oberoende utvärdering efterfrågades alltså av regeringen. Gjordes det aldrig någon oberoende utvärdering över huvud taget? Var det FBA:s egen rapport som låg till grund för beslutet? Det känns som att man inte följer upp det man själv har sagt att man ska följa upp.

Sedan undrar jag också över att man i samband med det nya uppdraget till Folke Bernadotteakademin helt och hållet har tagit bort uppdraget att integrera jämställdhet i all sin verksamhet. Varför har det ordet försvunnit?

Varför väljer man inte att reformera nätverket om det finns saker man skulle vilja förändra, och vad händer med all den kunskap och alla de erfarenheter som finns i det här nätverket och som nu går förlorade? Kan det verkligen kallas ett effektivt bistånd?