Elisabeth Thand Ringqvist

Fru talman! Tack till energi- och näringsministern för svaret på en omfattande men för Sveriges företag viktig fråga!

Svenskt Näringsliv har tidigare beräknat att det kostar företagen ungefär 220 miljarder varje år att efterleva regelkraven. För några veckor sedan kom Tillväxtverket, en av statsrådets egna myndigheter, fram till att den totala summan nog ligger närmare 370 miljarder. Bara för att sätta det i perspektiv är det alltså dubbelt så mycket som företagen betalar in i bolagsskatt.

Alla dessa regler är givetvis inte dåliga. Många är helt nödvändiga för att spelreglerna mellan företagen ska vara sjysta och för att man ska veta att man gör affärer med företag som också har en okej bokföring och rent mjöl i påsen.

Jag vet dock att jag och statsrådet är ense om att mängden och kostnaden måste bantas. Det finns egentligen två sätt att minska regelbördan för företagen: antingen genom att säkerställa att nya regler inte gör det sämre för företagen eller genom att ta bort regler som inte behövs.

När det gäller att säkerställa att ny lagstiftning inte i onödan tynger företagen utan kanske till och med tvärtom gör det enklare för företagen måste vi som sitter här inne och fattar beslut veta att det har gjorts en konsekvensbeskrivning av förslaget. En konsekvensbeskrivning är, för er som lyssnar, en analys av effekten för företagen av ett specifikt förslag. Den analysen måste göras av alla utredningar. Den analysen måste göras på departementen innan förslagen kommer hit. Analysen måste också göras av alla myndigheter när de ska skriva sina förordningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som tidigare ordförande i Regelrådet kunde jag konstatera att många konsekvensbeskrivningar inte höll måttet, och det har inte blivit bättre. 50 procent underkänns, och många verkar till och med bara strunta blankt i att genomföra dem.

Om ett lagförslag, som på skrivbordet kan se toppen ut, kan bli en katastrof för företagen är det viktigt att förslagen stoppas och att det finns en skarp granskning av förslagen. Den granskningen görs i dag av Regelrådet. Men Regelrådets konstruktion har 15 år på nacken, och det är uppenbart att Regelrådet måste komma in mycket tidigare i lagstiftningsprocessen. Det går inte att behandla Regelrådet som en remissinstans som andra. Det är ett verktyg för att börja jobba bort de 370 miljarderna.

Fru talman! Remissvaren på departementsskrivelsen Bättre konsekvensutredningar kom in i början av februari. Statsrådet hänvisar till att förslagen nu bereds i Regeringskansliet, vilket såklart är ett korrekt svar. Men, fru talman, statsrådets svar väcker också två nya frågor. Vad tycker statsrådet om förslagen att man ska bredda uppdraget för konsekvensbeskrivningar så att de blir sämre för just företagen? Och vad tycker statsrådet om att Regelrådet ska komma in tidigare i granskningsprocessen?

Fru talman! Det var intressant att följa det tidigare replikskiftet. Jag kan bara konstatera att företag startas av olika skäl.

Men som företagare behövs det en dos passion och även en tanke kring vad jag får för avkastning på en krona beroende på var jag investerar den. Det är precis som när vi själva väljer pensionsfonder: Vi väljer dem där vi tror att vi får bäst avkastning givet de förutsättningar som en viss investering eller fond ger.

Jag tänkte börja med att säga att företagsklimatet har blivit så mycket bättre i Sverige under de senaste 20 åren. Det finns mycket som fattas. Det är inte vårt utskott som hanterar skattefrågor, men jag måste ändå nämna kostnaden för att anställa och att vi fortfarande har en straffskatt på anställningar i arbetsgivaravgiften som gör att 220 miljarder som finns i arbetsgivaravgifterna är en ren skatt på anställning. Det är klart att det spelar roll när man väljer var man lokaliserar sin verksamhet. Allt annat skulle vara en lögn.

Svenska företag har omfamnat digitalisering och globalisering. Större företag visade vägen redan på 1800-talet för hur man skulle ge sig ut i världen och göra affärer. Familjeföretag och startups har i dag följt efter. Plötsligt har nischad, nästan nördig, kunskap kunnat sälja produkter på en global marknad tack vare digitala plattformar. Jag har själv kallat det här för nördekonomi.

Jag tänker på de här killarna som var i garaget på Frösön hemma i Jämtland och ville tillverka en bättre snowboard. De höll på där och fixade i garaget, precis som vi vet att företag gör. Det är garageföretag från början. I dag är detta Åre skidfabrik, som såklart är belägen i Åre. De har successivt utvecklats och säljer i dag nischade produkter med rätt hög marginal. De har en global marknad för en mycket hållbar produkt.

Kunskapen om hållbarhet och insikten om hållbarhetens potential och möjligheter finns inte bara i en skidfabrik i Åre. Den finns också på våra universitet och företag. Det handlar om material, energieffektiviseringar, nya typer av batterier, solceller eller cirkulär uppskalning, det vill säga hur man kan tillsätta nya ämnen i det vi återvinner för att på så sätt få upp kvaliteten på det vi återvinner.

All denna kunskap finns i såväl små som stora företag. I de stora bolagen jobbar man med innovation, forskning, demonstration och piloter. Det är en del av deras affärsidé. De nya bolagen, startups, klarar inte riktigt pilotfasen utan att ha hjälp av våra fantastiska stora bolag. Vi har en unik möjlighet i Sverige eftersom vi har världsledande företag inom så många områden där våra startups kan arbeta. De är helt beroende av att det finns inkubatorer och acceleratorer där de kan mötas. Det är inte lätt att ta sig in i de stora företagen.

Men konkurrensen hårdnar, fru talman. Jag kommer tillbaka till IRA, den amerikanska Inflation Reduction Act, med 4 000 miljarder kronor som går till företag som vill ställa om. Det är som en injektion av kapital för efterfrågan av teknik för energi- och klimatomställning. Vi ska inte delta i det racet, men vi måste förstå att det pågår och fundera på vad vi gör smartast för att säkerställa investeringar så att stora såväl som små företag fortsätter att växa och blomstra i Sverige - för vi har förutsättningarna.

Även om tillståndsstilleståndet är det som företagen, framför allt de stora, upplever som det största problemet i sina tillväxtkurvor i dag är kapital i vissa faser fortfarande ett problem. Organisationer och myndigheter som Vinnova, Almi Invest, Industrifonden och Energimyndigheten är viktiga i vissa faser, i tidiga skeden och i uppskalning. Det gäller särskilt i tuffa tider som nu, när väldigt få är intresserade av att sätta sitt kapital i startup-bolag eftersom man i dag får rätt bra avkastning på kapital på annat håll - särskilt i investeringar som inte är så kallade Saas-funktioner, det vill säga mjukvara på prenumeration, enkla affärsmodeller som man kan tjäna väldigt bra med pengar på.

Det är ju så med kapital: Det strömmar dit där avkastningen är hög. Om risken är hög litar man till beprövade affärsmodeller och personer man känner. Det är helt logiskt att som tidig investerare göra så. Därför är det svårt med kapital till hårdvara, som har långa tider innan det kommer till vinst. Många startup-bolag har långa tider innan de kommer till vinst, men dessa bolag har ännu längre tid.

Därför finns dessa institutioner som vi har byggt upp i Sverige. Så länge de har god kontroll på vad pengarna går till fungerar de i dagsläget mycket bättre än vad de gjort under lång tid.

Det finns också vissa geografiska problem, och det finns problem och utmaningar när det gäller kapital mellan kvinnor och män.

När det gäller det geografiska är nätverken starka i storstäder. Det är där de flesta entreprenörer har sålt av sina bolag, och det är också där man investerar i bolag där man känner någon som har startat ett nytt bolag. Därför är det viktigt att Almi Invest finns i hela Sverige. Därför är det viktigt att universitetsinkubatorerna finns i hela Sverige. Därför är det också viktigt att exempelvis Norrlandsfonden finns för den typ av kanske inte så snabba uppskalningsföretag som de investerar i.

När det gäller kvinnor och män har det sagts att ungefär 3 procent av kapitalet går till kvinnor. Då kan man fundera på varför det är så, och då är vi tillbaka vid nätverken. De nätverk där man har träffat andra entreprenörer är de nätverk man investerar i, och kvinnor har inte på samma sätt varit i de nätverken.

Fru talman! Därför var det en väldigt driven entreprenör som heter Anna Omstedt som startade Pokerface. Namnet är mest känt som en låt med Lady Gaga, men Pokerface var ett nätverk för att lära kvinnor att spela poker. Då kan man undra: Vad har det egentligen med företagande att göra? Jo, hon insåg att kvinnorna inte kom till pokerborden eftersom de inte kunde spela poker, och det var där affärerna gjordes. Då startade hon Pokerface och lärde 140-150 kvinnor - företagare, vd:ar och investerare - att spela poker. De kom till pokerborden, och det gjordes affärer. Det har varit en hubb för investeringar i Stockholm.

Med det statliga riskkapitalet, framför allt när det gäller det som Almi har gjort, bör man absolut inte göra någon skillnad mellan kvinnor och män. Men man måste ha lite mer tålamod. Man måste leta lite längre, och man måste också förstå affärsmodeller som inte är lika lättförståeliga som andra.

Jag blev väldigt glad när energi- och näringsminister Ebba Busch bjöd in investerare och entreprenörer till samtal för att diskutera varför det fortfarande ser ut som det gör men också gav Tillväxtverket uppdraget att förstå vad som har gått fel. Vissa saker har förbättrats, men det är fortfarande färre kvinnor som startar företag, framför allt tillväxtföretag, och kapitalet hamnar inte på samma ställe.

Ett område där kvinnor driver många företag är besöksnäringen - ungefär 30 procent av företagen inom hotell och restaurang och över 60 procent inom personliga och kulturella tjänster. Det är viktigt. Turistnäringen är som ett helt eget ekosystem. Därför blir jag väldigt bekymrad över att länsstyrelserna på flera områden, framför allt när det gäller den besöksnäring som finns inom friluftslivet, nu verkar vara otroligt defensiva. På en yta i Jämtland som motsvarar halva Danmark finns det tio turiststationer, alltså STF-ställen, vilket nu kritiseras. Länsstyrelsen i Jämtland tycker att turismen nog måste maka på sig.

På en yta som halva Danmark borde det få plats 20 000 renar och de turister som faktiskt tar sig igenom myrar och längs ganska dåliga vägar. Länsstyrelsens jobb borde i stället vara att se till att man bygger parkeringsplatser och rustar upp leder för att göra området ännu mer tillgängligt. När vi nu äntligen kan ge möjlighet till så många att vara ute i friluftslivet borde man fortsätta driva den utvecklingen i stället för att stoppa den.

Jag avslutar med att säga att jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 1.

Fru talman! "Regelförenkling för företag" låter lite konstigt ibland. Jag ska låna det brittiska uttrycket. Där kallar man det "better regulation" - bättre regler för företag, och det är egentligen det som det borde handla om.

Det handlar inte om att företagen klagar på att de borde få det enklare för att det är synd om dem, utan det handlar om att frigöra så mycket tid som möjligt så att de kan göra vad de är bra på, förhoppningsvis lite bättre vinst och med det anställa fler. Det är där det sker tillväxt och ges anställningsmöjligheter.

Det finns egentligen bara två sätt att minska mängden regler, nämligen färre dumma regler in, som företagen säger, och fler regler ut. Det finns inte något annat sätt att göra detta på.

Låt mig börja med färre regler in. Den viktigaste delen i detta är att säkerställa att konsekvensbeskrivningarna görs ordentligt. Jag har använt konsekvensbeskrivningarna så att de som sitter här i kammaren ska förstå effekten av ett lagförslag som på ritbordet kan se rimligt ut, men de måste förstå vad effekten blir för företagen.

När utredningar gör dessa konsekvensbeskrivningar i dag blir hälften av dem underkända. En utredning kan jobba allt mellan sex månader och tre år, men den har inte förmåga att beskriva utredningens effekter på företagen. Hälften av dem blir underkända. Då har man inte tyckt att konsekvensbeskrivningar är tillräckligt viktiga.

Dessa konsekvensbeskrivningar görs när utredningen i princip är klar, men de borde göras någonstans halvvägs i utredningen. Då kan man förstå hur förslaget kan justeras så att det blir bättre för företagen redan från början. Det är den förändringen av konsekvensutredningarna som behövs.

Sedan måste någon titta på konsekvensutredningarna och se om de fungerar bra. Det är där Regelrådet kommer in. Jag ska göra en liten historisk tillbakablick. När Regelrådet skapades 2008 sa alla rättschefer unisont att det är omöjligt att ha ett regelråd i Sverige. De må finnas i andra länder, men vi kan inte ha det. Det fungerar inte i vårt parlamentariska sätt att arbeta.

Till slut var det ett tidigare justitieråd som skickade ett brev till Näringsdepartementet och skrev att han hade tänkt på frågan och hur det skulle kunna fungera. Med den hjälpen utifrån kunde Maud Olofsson hantera rättschefernas ovilja att införa Regelrådet. Regelrådet sjösattes, och det hade initialt den effekt det skulle ha, det vill säga att granska konsekvensbeskrivningarna och agera stoppfunktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Sedan dess har olika regeringar stoppat undan Regelrådet på Tillväxtverket. Jag kan konstatera att under mina år som ordförande för Regelrådet fungerade det inte så som det var tänkt. Regelrådet måste bli en egen myndighet, och Regelrådet måste kunna komma in tidigare och granska konsekvensbeskrivningarna för att vi här i kammaren ska kunna fatta rätt beslut - eller till och med tidigare så att regeringen kan se när beslut som verkade bra på ritbordet inte kommer att fungera för företagen. Det finns många som kommer att säga att det inte är möjligt, att det inte går att komma in tidigare i beslutsprocessen. Jag är säker på att det finns några tidigare justitieråd som kan komma på smarta lösningar på hur man kan flytta på personer som för närvarande står emot.

Det här är sättet vi kan minska mängden regler som kommer in. Hur ska vi få ut fler regler?

Det är framför allt på myndighetssidan som företagen tycker att reglerna blir komplicerade. När vi har fattat rimliga beslut i kammaren går besluten sedan vidare till en myndighet, som ska göra en instruktion. Där någonstans adderas det nya typer av regler och informationspunkter som företagen måste få. Det enda sättet att komma åt detta är att vara supertuff i regleringsbreven. Även ministrar och statssekreterare måste följa upp dessa frågor. Det pratas om gold-plating i EU, men här finns myndigheter som passar på för att det är praktiskt för dem att ta in mer information.

Regelförenkling handlar om vem det ska vara enklast för. Det är klart att som beslutsfattare eller den som styr en myndighet är det enklast att få så mycket information som möjligt. Men det är inte dem det ska vara enkelt för, utan det ska vara enklare, mer transparent, mer intuitivt och mer digitaliserat för företagen eftersom det är då det blir en effektivare styrning från myndighetens sida och en effektivare hantering av företagens uppgiftsinlämnande.

Det finns ett antal utredningar klara, som vi har debatterat tidigare. Eftersom flera av utredningarna tillsattes på Centerpartiets initiativ är det min förhoppning att de kommer att resultera i propositioner.

Jag hoppas också att vi kan komma längre i det som handlar om att det ska vara en väg in. Det finns en hel del saker som handlar om ett motstånd hos företagen. Det går inte att samköra register, och därför fastnar de hela tiden. Vi har pratat om en väg in i 20 år. Men företag kan ju själv få bestämma, precis som jag bestämmer att man kan få ta en kreditupplysning på mig. Andra företag, eller vid användande av en finansiell service, kan ta fram all information om mig, exakt alla krediter jag som företagare har. Om det går att lägga tillbaka på företagen kan det bli enklare.

Det här är ett stort och målinriktat arbete, och jag är glad över att det finns en stor samsyn om vad som behöver göras. Med det borde det vara möjligt för kammaren att under mandatperioden flytta regelförenklingsarbetet.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 16 under punkt 10 och reservation 12 under punkt 12.

Herr talman! Det är inte ett nyvunnet intresse. Det kan man inte säga. Jag var själv med och jobbade med Maud Olofsson när vi hade ett mål om att minska regelbördan för företagen med 20 procent. Det är en målsättning som hånats av många. Men det var ändå någonting som gjorde att hela Regeringskansliet visste vilket håll man skulle jobba åt.

Även om regeringen tillträdde bara för ett halvår sedan hade man vid det här laget kunnat se till att det var verkstad i regelförenklingsarbetet. Man kan heller inte vänta på att man ska ta helhetsgreppet. Det är en mängd saker som måste starta.

Det fanns en möjlighet att sätta det som en del av regleringsbreven för myndigheterna. Myndigheterna struntar i dag i regelförenkling. Det kräver ledarskap och ihärdigt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Det spelar inte så stor roll att man är samarbetsparti till vilken regering som helst. Detta är något som sker inne i Regeringskansliet. Just nu har Moderaterna all möjlighet att sätta press på det. Men hittills har det inte kommit ut någonting.

Min fråga är igen: När kan vi vänta oss att det kommer någonting som visar på att regelförändringarna gör att inkommande regler blir bättre och att det finns en strategi för att ta bort de regler som näringslivet under många år pekat på ska tas bort?

Herr talman! När det gäller regelförenkling finns det väldigt mycket beskrivningar av vad som ska göras. Det finns ett antal utredningar som också är remitterade. Men jag ser inte någonting på någon propositionslista.

Jag ser inga fler målsättningar än att det ska bli bättre. Jag ser inga interdepartementala arbetsgrupper som har kavlat upp ärmarna och börjat jobba. Jag läser inte i regleringsbreven någonting om ett ökat fokus på att man ska jobba med regelförbättring på myndigheter.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att det inte är en prioriterad fråga, nu när man verkligen har satt tänderna i den. Min fråga till Anna af Sillén är: När ska det bli verkstad? Vad är er plan?

Herr talman! Immaterialrätt, det vill säga frågor om mönsterrätt - ofta kallad designrätt - patenträtt, upphovsrätt och även företagshemligheter, är viktigt för innovation och tillväxt i allmänhet men just nu också avgörande för klimatomställningen eftersom den kan främja innovation och utveckling av klimatsmarta teknologier.

Patent ger innovatörer och företag exklusiva rättigheter att använda, sälja eller licensiera en ny teknologi eller uppfinning under en viss tid. Detta skapar incitament för företag och uppfinnare att investera i forskning och utveckling av nya klimatsmarta teknologier genom att ge dem möjlighet att tjäna pengar på sitt nytänkande.

Patent är till exempel nödvändigt för att främja utvecklingen av nya teknologier inom förnybar energi, såsom sol, vind- och vattenkraft, men även olika typer av lagring av energi. Patent är också viktigt för att främja utvecklingen av teknologier som förbättrar energieffektivitet och nya material som är nödvändiga för att skapa lätta bilar, båtar och flyg. Patent är helt avgörande för utvecklingen av teknologier som hjälper till att anpassa samhällen och ekosystem till de klimatkatastrofer som redan nu drabbar människor runt om i världen, som till exempel dräneringssystem och översvämningsskydd. Allt detta är teknisk utveckling som kräver patent.

Som investerare har jag många gånger jobbat med bolag som ska få patent godkända på svensk, europeisk och internationell nivå. I många år har ett fantastiskt arbete pågått med att säkerställa att det blir enklare att söka patent, inte i många länder utan på ett gemensamt sätt i EU.

Ett patent är en stadig ryggrad i ofta ganska bräckliga bolag. Det är inget avgörande kriterium för att få in kapital i bolag och skapa den första tillväxten. Men inom vissa områden är det ett helt nödvändigt kriterium.

Det finns fortsatt mycket som universitetens inkubatorer och olika miljöer kan göra för att säkerställa att entreprenörer tidigt förstår alla delar av immaterialrätten, för många stannar vid slutsatsen att patent kanske inte är något för dem. Det är nämligen ganska svårt att förstå alla sätt det kan användas på.

Herr talman! De digitala plattformarna ställer helt nya krav på immaterialrätten. Det är plattformar som har varit revolutionerande för människors möjligheter till fri åsiktsbildning. Det är en frihet som måste bevaras och försvaras. Dagens upphovsrättsliga regelverk är dessvärre föråldrat och i akut behov av uppdatering. Ett moderniserat regelverk måste dels garantera upphovsrättsinnehavarnas rätt till skälig ersättning för sina verk, dels garantera den enskildes rätt att fritt yttra sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

EU:s översyn av upphovsrätten på den digitala marknaden, som resulterade i ett förslag till nytt upphovsrättsdirektiv, var välkommen. Samtidigt var det viktigt att genomförandet av EU:s nya upphovsrättsdirektiv i svensk rätt inte fick leda till att yttrandefriheten på internet inskränktes. Även EU-domstolen har varit tydlig på den punkten och förtydligat att hindrande av lagliga uttryck under inga omständigheter är tillåtet.

Bestämmelserna i direktivet som kallas uppladdningsfiltret, som innebär att tillhandahållare av onlineplattformar måste filtrera bort upphovsrättsskyddat innehåll som laddas upp av användare, får i praktiken inte leda till att lagligt innehåll hindras från att delas på plattformarna.

För en bättre och mer tidsenlig upphovsrätt bör regeringen vid en kommande översyn av upphovsrätten framtidssäkra regelverket genom att införa teknikneutrala skrivningar som samtidigt sätter tydliga ramar för de aktörer som har att efterleva regelverket. Vidare måste svenska forskare ges bättre förutsättningar att dela forskningsresultat baserat på text- och datautvinning, och utbildningsinstitutionernas rätt till användning av upphovsrättsskyddade verk måste stärkas.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservation 4 under punkt 2.

Herr talman! Sverige ska ha uppnått nettonollutsläpp 2045, och Europa ska 2050 ha blivit världens första klimatneutrala världsdel. Det är viktiga mål. Vi har i internationella sammanhang förbundit oss till många av dessa mål, och det är viktigt att vi fortsatt ser till att beskriva de målen så att industrin vet exakt vart vi är på väg.

Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel slog fast att det går att minska utsläppen, att det går för långsamt och att det är nödvändigt med teknik av alla slag för att hela världen ska lyckas.

Herr talman! Sverige är en gruvnation. Detta har byggt och fortsätter att bygga Sverige starkt. Jag hade dock aldrig kunnat tänka mig att jag skulle hålla ett anförande där klimatförbättringar och gruvnäring skulle vara förutsättningar för varandra.

År 2020 släppte LKAB och Boliden ut ungefär 5 miljoner ton koldioxid. Det är nästan 10 procent av Sveriges utsläpp. Det är inte bara avgörande för oss i Sverige att dessa industrier kan ställa om för att få ned våra egna utsläpp, utan det kan vara helt avgörande för världen.

Fortsatt innovation, forskning, demonstration och uppskalning behövs för att detta ska bli verklighet. Just nu pågår många banbrytande projekt för att få ordning på koldioxidutsläppen, på vår gruvverksamhet och på vår stålframställning. De entreprenörer och initiativtagare som jobbar med dessa projekt är helt övertygade om att de kommer att lyckas.

Det är helt nödvändigt för Sverige att vara med i denna omställning. De som säger att det är bättre att vänta och se vilken teknik som kommer att vara framgångsrik vilar på ganska gamla sanningar. Vi måste såklart vara ödmjuka inför att det kommer att bli bakslag i alla dessa innovativa tekniska framställningsprocesser. Det är lite grann som med vintern, som just nu bråkar med våren. Vi kommer att bli besvikna, men våren kommer att vinna - den ger sig inte!

Herr talman! Samtidigt som vår tusenåriga vanliga gruv- och stålverksamhet ställer om måste vi börja bryta ny malm. Grunden för detta är såklart vår ambition att uppnå klimatmålen och framtidssäkra både de tillgångar vi har i landet och våra jobb.

Jordartsmetaller är, som vi har pratat om under dagen, en grupp av sällsynta mineraler som används i en mängd olika produkter och teknologier som är viktiga för klimatomställningen. Det handlar om batterier till elbilar, energilagringssystem, solpaneler, vindturbiner och många andra teknologier som vi i dag inte ens vet namnet på men som vi är helt säkra på kommer att utvecklas.

Det är viktigt att säga att utvinning av jordartsmetaller har miljöpåverkan. Mineralerna finns ofta i väldigt små mängder i jordskorpan, vilket gör att utvinning kan vara både kostsam och energiintensiv. Dessutom kan all gruvbrytning och utvinning av jordartsmetaller ha negativ påverkan på miljön, till exempel genom att man måste använda kemikalier eller genom utsläpp av olika föroreningar.

Därför är det viktigt att utvinning av jordartsmetaller sker på ett ansvarsfullt sätt och med hänsyn till miljön. Detta kan ske genom att vi använder innovativ teknik och metoder som minimerar miljöpåverkan och genom att vi säkerställer att utvinningen sker i överensstämmelse med höga miljöstandarder.

I dag är Sverige och EU i hög grad beroende av import från ett fåtal länder, vilket gör tillgången sårbar och säkerhetspolitiskt ganska riskabel. Samtidigt har Sverige avsevärda fyndigheter av dessa metaller och goda förutsättningar att bedriva en hållbar utvinning, vilket också skapar betydande exportmöjligheter och därmed jobb i Sverige.

Därför måste en ordentlig genomlysning av möjligheterna till en långsiktigt hållbar utvinning av innovationskritiska metaller och mineral göras. Centerpartiet förordar ett tillkännagivande om att utvinna mer mineral och metaller i Sverige i stället för att fortsätta importera från länder som har mycket större klimatavtryck och sämre arbetsvillkor.

För att lyckas med detta krävs det, som vi har pratat om här i kammaren, prospekteringsmöjligheter och tillstånd. Prospektering är ett fint ord för att hitta en ny fyndighet. Hur intressant det är att hitta en ny fyndighet beror givetvis på efterfrågan och världsmarknadspriset, men tydligen inte bara på det.

År 2022 lämnades det in 104 ansökningar om undersökningstillstånd. Detta kan jämföras med rekordåret 2006, då det lämnades in 500 ansökningar. Då hade vi inte ens kommit på att vi behövde jordartsmetaller, för vi hade inte kommit på hur vi skulle elektrifiera och ställa om våra fordon.

Att Sverige anses mindre attraktivt som prospekteringsnation beror på att Sverige har tappat status i internationella rankningar, vilket har nämnts tidigare i dag. Detta beror inte på att vi har oattraktiva tillgångar utan på att vi har långa och framför allt osäkra tillståndsprocesser. Det har vi inte råd med när det handlar om klimatet, arbetstillfällena och, faktiskt, försvarsberedskapen.

Förutom att vi måste få ordning på prospekteringstillstånden måste de andra tillstånd som krävs under den tid man tittar på en gruvmöjlighet bli mycket bättre. Det finns ett antal utredningar som förhoppningsvis kommer till riksdagen så fort som möjligt. Dessutom vill Centerpartiet införa en handläggningsgaranti och en sanktionsavgift för de myndigheter som bryter mot reglerna för handläggningstiderna.

Vi vill att det ska finnas en avvägningsregel för klimatnytta i miljöbalken. Vi vill också införa en proportionalitetsprincip - ett obetydligt fel i en ansökan, ofta kallat en petitess, bör inte fälla en hel tillståndsansökan på tusentals sidor.

Vi vill även införa ett styrmedel liknande det som finns på Irland och i Nederländerna, där företag som gör miljö- och klimatsmarta investeringar tillåts att skriva av värdet på dessa investeringar snabbare för att de investeringarna ska göras mycket mer intressanta.

Herr talman! Vi behöver stärka förutsättningarna för utvinning av innovationskritiska metaller och mineral för att göra oss mindre beroende av import av dessa. Därför yrkar jag bifall till reservation 18 under punkt 12.

Herr talman! Under många år har globalisering och ständigt växande frihandel varit en självklarhet. Vi som växte upp med Sällskapsresan, den första filmen, där pengar fördes ut i Wasabrödspaket, vet att fri rörlighet av kapital, tjänster och varor inte alltid har varit en självklarhet.

Jag vet inte om någon här har sett filmen med sina barn - eller 90talisterna i kammaren kanske har sett den på egen hand. Förutom att filmen är extremt långsam är det svårt att förklara att man bara fick föra ut 10 000 kronor ur landet, även om det med dagens mått mätt är 40 000 kronor. Den typen av handelshinder eller rörlighetshinder är ganska svåra att föreställa sig i dag. Men vi kan, om vi inte ser upp, hamna där igen. Vi måste hela tiden försvara frihandeln.

Herr talman! Frihandeln är inte bara viktig för svensk tillväxt, svensk export och svenska jobb; den är också avgörande viktig för den gröna omställningen, även om många är övertygade om motsatsen. För att nå en värld med nettonollutsläpp av växthusgaser i hela världen måste marknader fortsätta att öppnas och handelshinder tas bort. Bara så kan investeringar och innovationer inom förnybar energi och koldioxidsnåla teknologier stimuleras.

En annan fördel med frihandel är att den kan bidra till att minska utsläpp som uppstår på grund av ineffektiv produktion. Genom att öppna upp för konkurrens på en öppen marknad tvingas företag att vara mer effektiva och produktiva, vilket kan leda till lägre utsläpp.

Frihandel kan också leda till att resurser används mer effektivt genom att varor kan tillverkas i de länder där det är mest kostnadseffektivt. Detta minskar energiförbrukning och utsläpp som uppstår i samband med produktion av både varor och tjänster. Men för att detta ska vara hållbart måste det finnas klimattullar och globala rättvisa spelregler.

Sverige och svenska företag jobbar hårt för att minska sina utsläpp. Det gör att Sverige ligger långt fram och före många andra. Det är bra, för då minskar vi våra egna utsläpp och sänker samtidigt utsläppen runt om i världen när våra produkter och tjänster ersätter dem som framställs med mycket smutsigare teknik. Tack vare bland annat Sveriges näst intill utsläppsfria elsystem har många av de varor som tillverkas här ett mindre klimatavtryck än dem som tillverkas i andra länder.

EU ska ställa strikta krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter i sina frihandelsavtal, vilket kan göra stor skillnad hos våra handelspartner och sätta goda standarder som andra anammar för att kunna sälja sina produkter i EU.

Det pågår ett arbete på EU-nivå med hållbarhetskrav i handelsavtal och eventuella sanktionsmöjligheter som kan kopplas till dessa krav. Centerpartiet tycker att hållbarhetskapitlen i EU:s handelsavtal bör vara bindande. Det kan till exempel uppnås genom att man ställer krav på motparten att ratificera internationella konventioner innan handelsavtalet kan träda i kraft. Det bör även enligt de handelsavtal som ingås finnas en möjlighet att bryta avtalet om en motpart inte håller sig till de hållbarhetsåtaganden som man har gjort.

Det bör införas klimattullar till EU så att klimatförstörande länder tvingas betala för sina utsläpp. Regeringen bör därför driva på för en - håll i er nu - koldioxidjusteringsmekanism i EU som är förenlig med WTO-regelverket. En sådan minskar risken för koldioxidläckage, främjar rättvis konkurrens och stärker ambitionerna för utsläppsminskningar såväl i EU som internationellt.

Men världen är större än EU, och det behövs fler handelsavtal. Fler frihandelsavtal är av stor vikt för Sveriges arbetsmarknad och ekonomi. De sätter också de globala standarder som vi vill ha och bidrar till en robustare handel. EU måste därför öppna sig mer mot omvärlden och aktivt arbeta för att upprätta fler globala frihandelsavtal.

Sverige måste jobba för att fler strategiskt viktiga frihandelsavtal ingås och att de värnar både miljö och klimat, hälsa, arbetstagares rättigheter och djurvälfärd. I dessa förhandlingar är det dessutom viktigt att driva på för att generellt avskaffa tullar och handelshinder, inklusive för klimatvänliga varor. Det är därför väldigt viktigt att EU och WTO fortsätter att förhandla och att regeringen aktivt verkar för detta.

Herr talman! Frihandel är otroligt viktigt för Sverige, och den är nödvändig för klimatomställningen. Frihandel är också ett verktyg för klimatomställningen.

Jag yrkar bifall till reservation 11 under punkt 8 om klimattullar och handel med klimatsmarta varor och tjänster.

Herr talman! Det är korrekt att företagen i södra Sverige kommer att få elstöd - inte de i norra Sverige.

Det är också korrekt att nästan hälften av arbetsgivaravgifterna är en ren straffskatt på anställning. Till och med Konjunkturinstitutet har sagt att om man sänker arbetsgivaravgifterna kommer man att öka bnp och samtidigt sänka inflationen. Finansdepartementet har ständigt varit väldigt skeptiskt till sänkta arbetsgivaravgifter, men ny forskning visar att det inte är sant att det driver på inflationen.

Hur ser er plan ut för att säkerställa arbetslinjen och anställningsviljan hos Sveriges företag?

Herr talman! Företagen i Sverige lever i en galopperande kostnadskris. Med ständigt stigande räntekostnader och höga priser på el och insatsvaror är företagens vardag i dag väldigt tuff.

I stället för att leverera lättnader till landets företagare, som är i stort behov av det, lyckas regeringen leverera en skattechock. Mars är sista månaden med sänkta arbetsgivaravgifter. I april kommer skatterna för företagen att höjas med 6 miljarder.

För alla de företag som redan i dag har en mycket ansträngd situation på kostnadssidan och nu dessutom ser en vikande efterfrågan när hushåll och företag bara vill köpa det allra nödvändigaste undrar jag varför regeringen och finansministern väljer att möta denna mycket allvarliga situation med en skattesmäll som kommer att bidra ytterligare till varsel av anställda.

Herr ålderspresident! Målet för den regionala utvecklingspolitiken är utvecklingskraft med stark lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i alla delar av landet.

Riksrevisionen, som är den organisation som vi här i riksdagen har för att utvärdera effektiviteten hos olika myndigheter, har tittat på regionalpolitiken och försökt att förstå om den regionala utvecklingspolitiken verkligen når det mål som jag just beskrev. Man slår fast att regeringens hantering har gett svaga förutsättningar för ett effektivt och samlat statligt agerande för att nå politikens mål. På svenska kan man säga: Vi har egentligen ingen aning om hur bra eller dåligt det går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Riksrevisionen påpekar också att det regionala utvecklingsansvaret inte är speciellt tydligt avgränsat och att kortsiktigheten hämmar möjligheterna till långsiktigt agerande. Jag vet många regionråd runt om i Sverige som håller med om den beskrivningen.

Sedan 2019, i bara tre år, har alla regioner i Sverige och Gotlands kommun det regionala utvecklingsansvaret. Denna ansvarsförändring har emellertid varierat mellan regionerna. Ibland har det också uppstått problem med samarbete mellan regionerna. Vi anser därför att den regionala utvecklingspolitiken borde utredas. Det har inte gjorts på 20 år, och mycket har hänt sedan dess. Framför allt har vi lagt över ett större ansvar på just regionerna för att hantera den regionala utvecklingspolitiken.

Det går såklart att läsa mellan raderna att statliga myndigheter, som inte sällan är lokaliserade till Stockholm, är lite sugna på att det ska bli mer ordning och reda och att de själva ska ha mer kontroll. Det är inte riktigt så vi ser det. Vi tycker att regionerna själva ska få så mycket ansvar som möjligt för att hantera de anslag de får i olika former. Det går såklart även att med olika digitala hjälpmedel följa upp om målen verkligen nås. Man måste inte ha full kontroll för att säkerställa att målen nås. Den balansen är inte alls rätt i dag.

Regeringen har till stor del varit otydlig i styrningen av alla myndigheter som finns i landet och som måste samarbeta med regionerna. De är ofta vana vid att samarbeta via länsstyrelserna, som har haft en stor del av de här uppdragen tidigare. Men nu är det regionerna och regionråden som ska stå för det samarbetet. Det kan bli mycket tydligare.

Fördelningen av det nationella anslaget för regionala utvecklingsåtgärder, som alla som jobbar med regional politik kallar ett-ett-pengar, måste också ses över. Det har bara ändrats marginellt de senaste åren. Därför behöver en översyn göras.

Förutom att utreda hur regionalpolitikens mål ska kunna uppnås på ett bättre sätt och hur man ska kunna ha bättre självstyre med bibehållen kontroll finns det en annan utredning som behöver göras. Det gäller huruvida skattebaser kan kommunaliseras eller regionaliseras.

Den största delen av Sveriges vattenkraft och vindkraft produceras i de norra delarna av landet. Det vet vi. Dessa energiproducerande fastigheter är en otroligt viktig förutsättning för Sveriges välstånd och bidrar till både värme- och industriproduktion. I en liten kommun som Ragunda, som har bland Sveriges högsta beskattning, produceras 5 terawattimmar el. Det motsvarar hushållsel för 1 miljon villor.

Tyvärr får områdena där kraften produceras inte mycket tillbaka. Antalet arbetstillfällen är ibland noll och i bästa fall få. För att stärka kommunernas och regionernas möjligheter och incitament att föra tillväxtfrämjande politik utifrån sina egna förutsättningar måste skattepolitiken oftare användas som ett tillväxtredskap för hela landet. Det är viktigt att den kommun eller region som upplåter mark för industrier och elkraftsanläggningar får ta del av de skatter som företagen betalar. Det bör därför utredas hur ett antal skattebaser skulle kunna kommunaliseras eller regionaliseras så att en större del av de värden som skapas stannar lokalt. Ett första steg är att kommunalisera eller regionalisera fastighetsskatten på vatten- och vindkraftverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Jag står bakom alla reservationer som vi har lagt fram, men jag yrkar bifall till endast reservation 12 under punkt 7.

Fru talman! Låt mig först bara säga att de statliga bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad och har säljmandat givetvis bör säljas så snart som möjligt. Jag blir också glad över att höra Kjell Janssons offensiva hållning i vilka bolag som borde säljas. Även jag uppmanar regeringen att analysera vilka bolag som faktiskt borde säljas när transaktionsmarknaden ser lite ljusare ut, kanske inte i närtid men så småningom.

Resterande del av mitt anförande tänkte jag ägna åt statens roll som är en väldigt central del i Sveriges tillväxtföretagande.

Genom bolagen Industrifonden, Almi och Saminvest kan kapital matchas med privat kapital till bolag som generellt har lite längre startsträcka till dess att de gör vinst. Låt mig förklara: En app som vänder sig till konsumenter och småföretag är ganska lätt att följa upp i fråga om utveckling och användande. Det är lätt att ta fram nyckeltal som investerare kan titta på, och det är då ganska lätt att förstå huruvida det här kommer att vara en bra investering eller inte.

Tiden till dess att man förstår om det här kommer att vara ett vinstgivande bolag eller inte är betydligt kortare. Ska man göra så kallade betatester, det vill säga testa någonting som ännu inte riktigt funkar, är det ganska många som räcker upp handen och säger att det där kan vi testa, även om lösningen inte är helt klar.

Men om man i stället skulle jobba med en produkt som ska ut i vården eller till exempel samarbeta med några av våra stora multinationella storföretag, då vill man inte ha några betatestare som bara testar på, utan då krävs otroligt mycket samarbete, pilotstudier och annat. Var och en förstår givetvis att ju tyngre teknik det är, desto längre tid tar det innan man förstår om det här är någonting som faktiskt kommer att gå att använda.

Hur hör detta ihop med det statliga kapitalet? Jo, det är just här, särskilt i dessa tuffa tider, som det här kapitalet, när det kanaliseras tillsammans med privata investerare, affärsänglar och venture-kapital, behövs och gör nytta. För dem som har stor osäkerhet tar det längre tid att nå ett genombrott, men det är faktiskt den typen av företag och startup-företag som också har en otroligt viktig effekt för Sverige och framtidsjobben.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

I Centerpartiets motioner lyfter vi särskilt fram hur viktigt det är att det statliga riskkapitalet fördelas lite jämnare över landet och att man också måste säkerställa uppdraget att se till att kapitalet når både män och kvinnor som grundare.

Jag ska vara helt transparent: Jag är affärsängel. Jag har investerat i bolag de senaste sju åren. Jag har saminvesterat med till exempel Almi. Vi investerar i de allra, allra tidigaste faserna, och det mesta av det blir faktiskt aldrig någonting. För det mesta går det åt skogen, för det är så den typen av investeringar funkar.

Vi jobbar från Åre och gör investeringar i hela norra Sverige. Det är tufft att hitta företag och andra investerare att investera tillsammans med, helt enkelt därför att det är färre entreprenörer som bor i norra Sverige. Man kan också säga att det är färre entreprenörer som bor utanför Stockholm och som har sålt stora bolag och investerar i nya startup-företag.

Investeringar handlar väldigt mycket om kontakter och nätverk, och det är helt mänskligt. När man inte riktigt kan räkna på eller förstå om en affär ska funka, hur ska man då kunna lita på någon? Då tänker man jaja, men jag känner ju den här personen, eller så har en person man känner rekommenderat någon. Det är så väldigt många av de tidiga investeringarna funkar.

Då är det lätt att se att mycket av riskkapitalet hamnar i redan befintliga cirklar i Stockholm. Därför är det viktigt att staten hjälper till att vara professionell utvärderare med hjälp av Industrifonden, Almi och Norrlandsfonden genom att jobba tillsammans med privata aktörer men gå bortom det att ha spelat poker ihop.

År 2021 gick 6,3 procent av riskkapitalet till team med bara kvinnliga grundare - om man räknar in Norden, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Om man tittar bara på Norden var det 1,1 procent. Om man tittar bara på Sverige var det en halv procent. En halv procent av allt riskkapital gick till bolag med bara kvinnliga grundare.

I mitt arbete som investerare har jag sett en otrolig utveckling med fler kvinnliga team som jobbar med skalbara affärsmodeller och har global potential. Därför är det dystert att se att utvecklingen går bakåt, och därför har också de statliga bolag som jobbar med investeringar haft ett uppdrag - och jag hoppas att de ska fortsätta att ha det uppdraget - att utvärdera hur de kan säkerställa att riskkapitalet når fler. Det ska ske absolut utan kvotering. Arbetet ska ske enbart på affärsmässiga grunder, men man kan öppna för samtal med fler. Enligt min erfarenhet är de affärsplaner som kommer från kvinnor mer genomtänkta, men de har lite mindre luft i sina siffror.

Jag trodde aldrig att jag som liberal skulle värna de bolag som jobbar med att komplettera det privata riskkapitalet. Men när det är fråga om något marknadskompletterande, inte minst i en tid när andra länder häller in pengar på området, är det avgörande för innovationer att de blir till företag som sedan blir till jobb.

Jag står bakom mina reservationer, och jag yrkar bifall till reservation 2. Och jag noterar med glädje att Marianne Fundahn har yrkat bifall till reservation 15.

Fru talman! Det är väl just där som skillnaden finns. För mig är det stor skillnad mellan att i lagstiftningen säga en sak - alltså att vi som riksdagsledamöter ska påverka hur ägare runt om i hela Sverige ska sköta sina bolag - och hur vi agerar som ägare i statliga bolag. Som ägare måste vi självklart följa den kod för bolagsstyrning som alla andra ägare frivilligt har antagit. Det är att säga att en jämn könsfördelning ska eftersträvas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Man kan prata om sin egen karriär, men man kan också se att man måste skapa möjligheter för andra. Nätverk är där man rekryterar till styrelser och ledning, och nätverken är i många fall tungt manliga. Det är inget fel med det, men som statlig ägare har vi en möjlighet att välja att se till att få in fler kvinnor och att alltid fråga efter kvinnlig kompetens.

Slentrian är alltid lättast. Det är att göra som man har gjort förut. Om man inte är normbrytande kommer man heller inte att få en större mångfald. För mig är det lätt att säga att jag själv har kunnat göra den karriär jag har velat, men jag hade inte kunnat göra den karriären utan hjälp av de kvinnor som gått före mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Herr talman! Jessica Stegrud tycker att staten som ägare bör ta bort kravet om 40 procent kvinnor i styrelser i de statligt ägda bolagen.

Staten ska ju vara en ansvarsfull ägare och en förebild. Jag är väldigt stolt över att jag 2006-2010 tillsammans Maud Olofsson jobbat med att få in Global Reporting Initiative, så att man kunde göra hållbarhetsredovisning för de statligt ägda bolagen. Vi införde också kravet på att 40 procent av styrelseledamöterna skulle vara kvinnor och att fler ordförande skulle vara kvinnor.

Jag är helt emot statligt styrd kvotering, alltså att man genom lagstiftning ska kvotera. Men i det här fallet är staten ägare, och staten som ägare ska vara en förebild. Staten som ägare ska också precis som börsbolagen följa Svensk kod för bolagsstyrning. Den säger i punkt 4.1 att en jämn könsfördelning ska eftersträvas.

Jag är helt emot kvotering - jag har till och med startat ett nätverk som hette På egna meriter, och jag håller helt med om att det är väldigt mycket som ändå är jämställt i dagens näringsliv. Men vi har ändå kommit dit där vi är för att kvinnor och män har gjort mängder av normbrytande saker före oss, för att vi ska kunna stå där i dag. Därför måste staten fortsätta att jobba med styrelser med minst 40 procent kvinnor.

Det är också en viktig rekryteringsgrund för många andra bolag samtidigt som det skapar ett värde för bolagen att de har en bra sammansättning.

Herr talman! Utgångspunkten för svensk företagsamhet och svenska företag är bister, men den kan bli ganska bra.

Vi har ett konjunkturläge som är oerhört dystert, vilket flera före mig har varit inne på här. Vi kan se fram emot en inflation på över 11 procent under första kvartalet. Marginalerna för företagen går därmed ned. Vi kan också se att vi kanske har räntor på uppemot 3 procent om ett år. Detta gör att företagen inte kan investera. Med låga marginaler får vi låga vinster och inga möjligheter att investera. Detta innebär att företag kommer att behöva säga upp många människor.

Kostnaden för boende gör att människor kommer att ha mycket mindre kvar att konsumera för, vilket gör att många tjänsteföretag får en otroligt tuff tid framöver, nu när de precis har kommit ur covidkrisen.

Av de som är arbetslösa i dag har 75 procent svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, antingen för att de varit borta från arbetsmarknaden under lång tid eller för att de är unga och har svårt att få sitt första jobb. Att då göra som regeringen och ta bort den halverade arbetsgivaravgiften för unga är ett katastrofalt förslag, säger många av de företag som har anställt unga de senaste åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Centerpartiet vill behålla nedsättningen, men vi vill gå längre och halvera arbetsgivaravgiften för löner upp till 22 000. Det spelar ingen roll vilken typ av låglönejobb det är - eftersom arbetsgivaravgiften upp till en tredjedel ändå är ren skatt på arbete tycker vi att det är helt riktigt och rimligt att den försvinner. Detta hade varit viktiga åtgärder i det konjunkturläge vi är i. För mig och Centerpartiet framstår den åtgärd man väljer att göra just nu som obegriplig.

Herr talman! En annan viktig fråga för företagen är regelförenklingarna, som många har varit inne på. Det är dels de regler som vi ska se till aldrig blir så krångliga för företagen och som vi fattar beslut om i kammaren, dels de regler som vi vill förenkla och där vi har gjort fel en gång i tiden och där myndigheter kanske har lagt på några extra lager av regler. Dessa ska vi jobba för att ta bort.

Jag tror inte att någon har varit så ivrig att förbättra för företagen på just regelområdet som statsrådet Maud Olofsson var när hon var näringsminister. Då var hon en garant för att detta hade högsta prioritet för varje departement och myndighet. Då skapades också Regelrådet så som det ser ut i dag, och det var en ganska innovativ konstruktion. Vi tittade på vad som fanns i Holland, Storbritannien och några andra platser och tog det bästa som fanns och skapade Regelrådet. I dag, herr talman, är Regelrådet viktigt men har undermåliga förutsättningar att göra ett bra jobb.

Fram till förra hösten var jag själv ordförande för Regelrådet. Trots att vi lämnade förslag på förslag till regeringen kunde jag se att man inte ens orkade genomföra en jämförelse för att se hur vi stod oss och mätte oss mot andra OECD-länder. Vi påtalade från Regelrådets sida att Regelrådet kommer in för sent i lagstiftningsprocessen. Detta har varit ett problem sedan dag ett, men det har också varit något som man under en process ville förbättra.

Regelrådet är för klent, och det är undangömt på Tillväxtverket. Därför är det viktigt att skapa en egen myndighet av Regelrådet. Detta har också Centerpartiet finansierat i den här budgeten. Dessutom är det viktigt att säkerställa att Regelrådet kommer in tidigare i lagstiftningsprocessen så att man kan säkerställa att reglerna inte blir så där krångliga som de blir. Framför allt behöver detta göras eftersom myndigheterna sedan tolkar reglerna utifrån vad de gillar; lite som en dålig Sibyllakorv som man vill ha extra allt på.

Dessutom bör Regelrådet omfattas av att mäta handläggningstider. För är det någonting som i dag är ett mycket större problem än det någonsin var när Regelrådet skapades, så är det handläggningstiderna. Och man måste ge Regelrådet möjlighet att bita ifrån. Det är inte så komplicerat att göra, men regeringen har nu valt att lägga in detta i en utredning som har en ganska oviss tidsplan.

En tredje fråga, herr talman, som är väldigt viktig för företagen, är att de svenska företagen, de världsledande svenska företagen, har tagit klimathotet på allvar. De, liksom många andra, tycker att klimatfrågan är vår tids ödesfråga, och de vet att kunderna går till företag som jobbar hållbart och smart. Och aktieägare vet att man gärna investerar i företag som om tio år kommer att vara hållbara.

Centerpartiet har ett mål om nettonollutsläpp 2040 - det är om 18 år. Det är möjligt genom digitalisering, elektrifiering och automatisering. Vi är ju ett av de få länder som egentligen har allt i hela värdekedjan - från gruvan till spetstekniken. Vi har också entreprenörerna som kan göra det. Men det är fortfarande så att problemen med tillståndsprocesserna snarare har accelererat än lösts. Och det är för klent finansierat. Det sänder helt fel signaler när vi skruvar ned våra mål inom klimatområdet, när USA inte gör annat än öser på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Vi måste sätta mål som är tydliga för klimatomställnigen så att företagen vet att vi i Sverige fortfarande tycker att detta är väldigt viktigt och att Sverige kan vara en pionjärmarknad på så många områden. Och vi måste bjuda in världen - världens innovation, forskare och företag - för att fortsätta att investera i det här. Och det är inte bara batterier eller grönt stål det handlar om. Det är också material, mjukvara och mängder av produkter som finns i hela värdekedjan som har att göra med att säkerställa att vi har en ledande teknik för klimatomställning.

För vi kan då inte bara lösa våra egna klimatutmaningar utan också vara en del i att lösa utmaningar som finns i andra delar av världen. Det finns bra lösningar på hur mer kapital kan komma till den gröna omställningen.

Och det är faktiskt inte så, som jag hör från vissa delar av Tidöpartierna, att vi väljer teknik. Vi väljer inte teknik. Vi har valt utmaning. Vi har valt klimatutmaningen. Vilken teknik som ska lösa det är helt öppet, och det ska vi inte lägga oss i.

Herr talman! Tack, Kjell Jansson, för svaret på frågorna! Jag börjar med frågan om elpristaket. Det är verkligen bråttom, för vissa av dessa företag måste upprätta kontrollbalansräkning för att de inte har någon intäkt. Då kommer ett antal bolag att gå i konkurs eller hamna i väldigt stora trångmål nu under jul och nyår, fast de inte skulle behöva göra det. Jag förstår att frågan bereds, men det skulle vara bra att få veta om det finns någon så kallad nödlösning för dessa företag så att de kan överleva och inte behöver läggas ned i onödan.

När det gäller den andra frågan hänvisar regeringen ofta till de små, modulära kärnkraftverken. Om jag har förstått det rätt är det inte så många av dem som kan byggas omedelbart, även om modulariteten innebär att de produceras i en fabrik med storskalig produktion och tanken därmed är att man ska få ned kostnaden. Detta är egentligen inte över huvud taget något som vi ska bestämma, utan det är marknaden som löser frågan. Men de som finns i USA och Kanada befinner sig fortfarande i en demonstrationsfas. De kommer inte att vara i uppskalningsbar fas och ge något som någon vill investera i förrän 2030-2035.

Till dess går det att bygga havsbaserad vindkraft motsvarande ungefär 70 terawatt, nästan tre Forsmark. Det ligger på regeringens bord; det är bara att hantera. Varför gör inte regeringen det nu, på kort sikt, för att lösa frågan?

Herr talman! Tack, Kjell Jansson, det var mycket bra du sa om företagande. Det var nästan så att du också sa att fyra av fem jobb skapas i företag med färre än 50 anställda.

Jag är ändå tvungen att kommentera något när det gäller energifrågorna. Jag har två konkreta frågor.

Först skulle jag vilja göra ett klarläggande. Om jag läser Svenskt Näringslivs siffror rätt producerades 166 terawattimmar 2021 och 134 terawattimmar 2009. Vi producerar alltså mer energi i Sverige i dag. Vi producerar till och med 51 terawattimmar kärnkraft jämfört med 50 terawattimmar 2009, så det produceras även mer kärnkraft i dag.

Jag skulle vilja ställa en fråga om de små, modulära kärnkraftverken, som skulle kunna uppföras så snabbt. Jag skulle vilja förstå vilka de är och hur snabbt det kommer att gå att bygga dem. Det är min ena fråga.

Min andra fråga handlar om pristak för företagen. För vissa av företagen, framför allt de allra minsta, har elkostnaderna varit väldigt stora. För ett bageri eller en pizzeria är det svårt att ta igen detta helt och hållet på bakelser och bröd, så för några av dem är det helt livsavgörande att de får den här intäkten. Hur ska de göra? De flesta av dem har tio dagar till bokslut. Hur ska de bokföra den här kanske-intäkten från regeringen? Är det en upplupen Busch-intäkt eller en Busch-skuld? På vilket sätt ska de överleva årsskiftet?

Fru talman! Gemensamt för alla som bor på någon sorts landsbygd är nog att de har samma vardagsoro som alla andra. Kommer barnen att kunna gå i en bra skola någorlunda i närheten? Kommer omsorg och vård att finnas för mig och mina nära när det behövs? Kommer ambulans eller räddningspersonal att kunna komma när det är akut? Kommer det att finnas jobb för mig? Kommer min verksamhet att överleva?

Fru talman! Målet för den regionala utvecklingspolitiken är att förutsättningarna för att bo, verka och leva i hela landet ska förbättras. Det är portalmeningen för detta utgiftsområde, men som flera andra har varit inne på är det inte alls bara detta budgetområde som ger förutsättningarna för att skapa en bra tillväxt i hela landet.

Landsbygden behöver nu leverans, inte tomma löften. De snabbt stigande bränslepriserna har pressat alla de hushåll på den svenska landsbygden som är beroende av bilen för att ta sig till arbetet, göra affärer, handla mat, skjutsa barnen till fritidsaktiviteter eller kanske själva kunna delta i föreningsaktiviteter.

Det som verkar vara så svårt att förstå är avstånd. Strömsunds kommun är lika stor som hela Skåne till ytan. Skärgården kan vara jättetillgänglig under sex härliga sommarveckor men resten av året vara helt otillgänglig. Där det är som glesast är det också väldigt svårt att få kollektivtrafik att fungera. Det fungerar liksom inte; man får ingen affär av det. Där kollektivtrafiken fungerar kan det dessutom vara så att bussen måste göra så många stopp på vägen att det tar dubbelt så lång tid som att åka med bilen.

Det går inte att jämföra situationen på landsbygden med den för dem som har kollektivtrafik i tätorter. Den som är helt beroende på landsbygden behöver helt enkelt andra förutsättningar.

Fru talman! Jag måste tyvärr säga att den nya regeringen inte har haft förmåga att leverera efter alla de många löften som utställdes under valrörelsen. Det kanske är ett krasst konstaterande, men många av oss kanske inte trodde på det heller. Som det ser ut nu finns det heller inte riktigt någon plan för att leverera. De sänkta dieselpriserna - eller bensinpriserna - vid pump blev inte alls vad som utlovats.

Centerpartiet vill både sänka drivmedelskostnaderna och höja reseavdragen. Det ska finnas en rabatt på 3 kronor vid pump, och den ska gälla upp till 1 200 liter per år. Höjningarna av reseavdraget ska gå till dem som inte har något alternativ. Det finns en bra modell, där det hela beror på avstånd. Denna modell tar inte hänsyn till vilken typ av färdmedel man åker med. Från dagens 18,50 per mil kan vi komma upp i 30 kronor per mil. Det är 5 kronor mer än vad regeringen föreslår.

Elkostnaderna har vi varit inne på under dagen. De som drabbas mest är inte de som bor i städerna utan, i detta fall, de som bor där dit fjärrvärmen inte når och där villorna med direktverkande el trots allt finns kvar, eftersom man inte har haft möjlighet att byta eller eftersom man behöver ha el för att värma upp sitt eget varmvatten.

Högkostnadsskyddet är fortfarande väldigt oklart både för människor och för företag. Jag tror inte att det är just detta som är inflationsdrivande, utan det handlar bara om rättvisa.

Landsbygdsbor behöver ju mer än att tanka bilen och värma huset. I hela landet drabbas nu många kommuner och regioner av att intäkterna sinar och kostnaderna ökar. Konjunkturnedgången och de höga elpriserna påverkar många mindre kommuners ekonomi kraftigt. Detta är kommuner som har väldigt små marginaler efter covid.

Centerpartiet föreslår därför att de generella statsbidragen höjs med 10 miljarder kronor nästa år. Detta är 4 miljarder mer än regeringens höjning. Vi väljer också att inte öronmärka dem, för vi tror att människor som bor närmast sina egna utmaningar också har förmåga att förstå vad bidragen ska användas till.

Vi måste lita på att de politiker som är valda lokalt faktiskt kommer att göra det som passar deras kommuner och regioner allra bäst, även om vi vet att många vill satsa på bättre och bemannade vårdcentraler oavsett om de är i privat eller offentlig regi.

En annan förutsättning för att människor ska kunna leva, jobba och driva företag på landsbygden är att den digitala infrastrukturen fungerar. Utbyggnaden av bredband går alldeles för långsamt. Vi vet att många vill kunna jobba digitalt där det passar.

Nu är också mobiltäckningen katastrofalt dålig på många platser. Man frågar sig hur detta är möjligt när den var bättre för tio år sedan. Det beror såklart på att våra nya telefoner kräver mycket mer kapacitet. Det finns människor som lever där man inte vet om man kan ringa 112 eftersom mobilnätet inte fungerar. Att leva med den insikten är gruvsamt, som vi säger i Jämtland.

Jag vill ta er med till Ottsjöbua. Det ligger i Ottsjö, en och en halv timmes färd från Östersund. Det ligger vid Ottfjällets fot. Där bor ungefär 130 människor på heltid.

Ottsjöbua är träffpunkten. Det är här man kan köpa lokalt producerad ost, ett par gummistövlar eller fiskekort. Vanlig mat går också bra. Man kan hämta saker från Apoteket, Systembolaget och posten.

För mig är detta en förebild. Det beror på att jag har varit där massvis med gånger och vet att det är människor som drivs av passion, hjärta och otrolig stolthet över sin hembygd som gör detta.

Förutsättningen för att detta ska fungera är såklart att det finns bra villkor för företagande. Det gäller att vi här inne inte överreglerar småföretagens vardag och att kommunerna ser till att de inte följer upp onödigt mycket när det gäller småföretag.

Ibland krävs också det driftsstöd som vi beslutar om på det här utgiftsområdet. Det gör att Ottsjöbua kan uppgradera sitt kassasystem och kan anställa någon, så att ägarna får semester någon gång. Tänk om de nedsatta arbetsgivaravgifterna för att anställa unga hade varit kvar - då hade driftsstödet räckt mycket längre.

Fru talman! Sveriges samlade tillväxt är beroende av den tillväxt som skapas lokalt och regionalt. Konkurrenskraftiga företag och individer är en förutsättning för ett konkurrenskraftigt Sverige. Ju fler regioner som har en stark och expansiv ekonomi, desto bättre för hela Sverige.

Herr talman! Tack, Mats Green, för den öppna attityden!

Jag vill komma tillbaka till att vi just nu har något av ett krisläge, där förändringarna i prisbilden har skett ganska fort. Det vi har fått höra från Svenska kraftnät är att man har tittat på en modell som bygger på att priserna historiskt har legat på höga nivåer i södra Sverige, men nu är vi uppe på väldigt höga nivåer i norra Sverige. Det är som sagt lite klurigt, minst sagt, att om man råkar ha direktverkande el försöka spara energi när man har temperaturer på minus 20 eller minus 30 grader.

Min konkreta fråga är: Jag förstår att ni vill prata om framtida energislag och så vidare, men vad kan regeringen just i det här läget göra för att säkerställa att de som bor i norra Sverige också ska känna att de har råd att fira jul och ska kunna veta hur våren kommer att se ut, med tanke på att väderläget och energipriserna ger en ganska hög grad av panik?