Elisabeth Thand Ringqvist

Fru talman! Jag håller med om att det är bra med ett förenklingsråd som ska titta på gammal lagstiftning. Det är också bra att myndigheterna har fått i uppdrag att hitta de förenklingar som ska göras och hjälpa rådet i dess arbete. Implementeringsrådet har framför allt med EU-lagstiftning att göra.

Alla förslag som skrivs ute på myndigheterna och på Regeringskansliet måste ha en konsekvensbeskrivning vi kan lita på. Enda sättet är då att Regelrådet tittar på den och säger att det är en rimlig analys av kostnaderna och den uppskattade tidsåtgången för att fylla i en blankett eller hitta en uppgift. Om Regelrådet inte har denna funktion och inte kan komma in tidigare i processen kommer det inte att hända något.

Jag frågar därför igen: Varför har regeringen inte levererat något för att Regelrådet ska kunna komma in tidigt i lagstiftningsprocessen även om det är konstitutionellt väldigt krångligt?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Vi delar intresset för regelförenklingar och vet båda hur viktigt det är för företagen och tillväxten.

Regeringen har, som ledamoten också beskrivit, utlovat förenklingsråd, implementeringsråd och nya konsekvensbeskrivningar. De nya konsekvensbeskrivningarna har kommit, men de är dessvärre helt tandlösa. De ställer till exempel inget krav på att Regeringskansliet ska göra konsekvensbeskrivningar, så när det utarbetas en departementspromemoria i Regeringskansliet behöver man inte tänka på vilka effekter den kommer att få för företagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Men den viktigaste och kraftigaste kritiken har under 15 år handlat om att Regelrådet ska komma in tidigare i processen för att kolla om konsekvensbeskrivningarna är rimliga så att det inte ramlar in lagstiftningsförslag här som Regelrådet hade kunnat säga inte var väl analyserade och att riksdagen därför inte har ett bra underlag att fatta beslut på. Jag vet att det är svårt att genomföra detta, men det gick ju att införa ett regelråd till slut trots att det inte skulle gå för 15 år sedan.

Varför har regeringen inte genomfört det företagare och företagsorganisationer kräver, nämligen ett regelråd som har en stoppfunktion och som kan komma in tidigare i processen och säkerställa att dåliga lagstiftningsförslag inte hamnar i riksdagen?

Herr talman! Digital teknik har gjort det möjligt att sälja och köpa produkter över hela världen med några klick. Så har handel och export förändrats i grunden. Små företag i vad som kan ses som avkrokar runt om i Sverige når marknader som de annars aldrig skulle kunna nå.

Det har sagts, och det sägs tyvärr fortfarande, att företag först måste nå de nordiska marknaderna innan de kan expandera till kanske Tyskland eller Storbritannien, och därefter kan de möjligen ta sats till USA eller Asien.

Hemma vid mitt köksbord var handelsfrågor faktiskt väldigt närvarande. Pappa drev en limfogsfabrik i Gällö, fem mil söder om Östersund. Exporten gick just till Norge och Tyskland.

Innan EU-inträdet var det inte helt okomplicerat. Det gav förstås en hel del arbetstillfällen på kontoret att fylla i alla de papper som behövdes. Det krävdes också agenter på de lokala marknaderna på ett mycket mer omfattande sätt än i dag. Export var helt enkelt ganska krångligt och kostsamt.

15 mil norr om Gällö ligger Åre Skidfabrik. De började sin verksamhet i samma kvarter som jag växte upp. Stefan och Patrik startade tillverkning av snowboards hemma i garaget. De första var inte så bra, och det fanns nog ingen som trodde att de någonsin skulle exportera något.

Men många år senare omsätter Åre Skidfabrik 25 miljoner och säljer slalomskidor över hela världen, både online och i butiker. De har tolv återförsäljare i Japan. Hur kommer det sig att ett litet företag ändå kan ha det? Jo, innan ens digitala globala betalningar blev möjliga hittade nördar i olika branscher varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Det säger sig självt att med en omsättning på 25 miljoner går det inte att konkurrera med stora märken som har enorma sponsringsbudgetar. Men inom skidåkning och många andra sporter och kulturyttringar finns det människor som också genom digitala medier har skapat starka grupper som delar kunskaper och insikter om sitt intresse.

Där kan nördigt kunniga tillverkare hitta sina första köpare, och därifrån kan de nå rätt i sociala medier över hela världen till rimligt låg kostnad.

Men de myndigheter som under samlingsnamnet Team Sweden jobbar med att hjälpa företag att ta sig ut på internationella marknader har fortfarande begränsad förståelse för hur de ska nå dessa små företag och stödja dem i deras omedelbart globala arbete. Detta är viktigt.

Världens handel kommer att öka med 70 procent under de närmaste sex åren. Den största delen av detta, nästan 90 procent, kommer att gå i sydlig till sydlig riktning och inte, som vi är vana vid, från norr till söder. Om 15 år kommer även 70 procent av tillväxten i bnp att vara utanför OECD-länderna. Därför är det viktigt att vi även fokuserar på de marknader som är ganska långt från Sverige.

Små och medelstora företag nämns tolv gånger i regeringens Strategi för Sveriges utrikeshandel, investeringar och globala konkurrenskraft. Startups och scaleups nämns en gång vardera.

Stora företag är såklart avgörande för svensk export. De har volymerna, och det är de som har byggt svenskt välstånd. Jag ska vara lite snäll. Innovation har en framträdande plats i strategin, liksom export som gynnar den gröna omställningen. Men det behövs tydligare krafttag från regeringens sida när det gäller att ge stöd och ökade förutsättningar till små och medelstora företag i fråga om export till EU:s inre marknad. Det behövs framför allt ingångar när det gäller hur de ska nå de snabbt växande marknaderna utanför EU.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 31 under punkt 15.

Herr talman! Världshandelsorganisationen, WTO, är i behov av en redig reformering. Det blev ännu mer uppenbart när jag hade möjligheten att följa förhandlingarna på plats i Abu Dhabi tidigare i år. På agendan fanns det fortsatt akuta behovet av att minska fiskesubventionerna så att de stämmer överens med de globala hållbarhetsmålen. Det handlade också om att förbättra villkoren för rättvis global handel med jordbruksprodukter och om att få ordning på hur industrier ska subventioneras, om de ska det. Industrier ska ju inte jobba så mycket med subventioner.

Allt detta misslyckades, delvis för att nationella valrörelser fanns på plats på insidan av WTO-förhandlingarna. Det märks att 40 procent av världens befolkning - bland annat i Indien, USA, Bangladesh och Sydafrika - ska rösta innan året är slut. Då är det viktigare att komma hem till sina väljare och säga att man har räddat inhemsk industri. Det är såklart en kortsiktig vinst för landets ekonomi men inte alls vad man behöver på lång sikt. Men kort sikt räcker ju om man vill vinna nästa val.

Det som förvånade mig mest var dock den infekterade debatten om tullar på elektroniska tjänster, alltså det faktum att många länder, med Indien i spetsen, vill införa möjligheten att ha en tullavgift på nedladdningar av programvara, spel och musik. Några fler länder har anslutit sig till denna linje och menar att utan denna extra möjlighet till beskattning minskar möjligheten för små företag i utvecklingsländer att delta i den digitala globala handeln.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Enligt all logik är det precis tvärtom. Små företag är beroende av globala och regionala handelsplattformar och, för den delen, ett väl fungerande betalningssystem, där banker inte lägger på för höga avgifter. Så behöver det vara för att handeln ska fungera på ett bra sätt även för de allra minsta företagen.

Nu har WTO två år på sig att komma med en lösning. För Sverige är det viktigt. 6 procent av vår export kommer från techbranschen. Techbranschen har gått från 11 miljarder till 140 miljarder i exportvärde på bara 20 år.

Herr talman! Sverige och svenska företag jobbar hårt för att minska sina utsläpp. Det gör att Sverige ligger långt före många andra länder. Även om regeringens politik i dag jobbar mot detta ligger vi fortfarande bra till. Detta är bra, för då minskar Sveriges utsläpp. Samtidigt sänks utsläppen runt om i världen när svenska produkter och tjänster ersätter andra som framställts med smutsig teknik.

Detta tar mig tillbaka till Åre Skidfabrik. De genomförde en analys där deras koldioxidavtryck jämfördes med samma produktion i Kina. Det var ett fyra gånger så stort koldioxidavtryck i Kina som det var på fabriken i Åre. Man har aktivt jobbat för att komma dit.

Samtidigt innebär deras arbete att de och många andra företag som tar klimatutmaningen på allvar drabbas av osund konkurrens när andra länder avstår från nödvändiga klimatregelverk och pumpar in pengar i den koldioxidindränkta fossila industrin. Det måste bli en fördel att göra det som är bäst för klimatet.

Därför är det glädjande att gränsjusteringsmekanismen - otroligt krångligt ord - för koldioxid, som även kallas för klimattull, nu har tagit sitt första steg. Men ansvaret fördelas i dag mellan Naturvårdsverket och Tullverket, och informationen om hur systemet ska funka är jättekomplicerad. Företagen upplever att det är en tung regelbörda. Detta måste göras enklare. Jag uppmanar verkligen regeringen att säkerställa att myndigheterna gör det lätt för företagen att göra rätt.

Herr talman! Världshandeln står inför enorma svårigheter när populister vill resa murar runt det egna landet för kortsiktiga vinster. Vi vet att Sverige är beroende av så goda villkor som möjligt när det gäller handelsavtal. Därför är jag i grunden glad över att vi tvärs över partigränser är ganska överens om grunddragen i den svenska handelspolitiken.

Herr talman! Vi står i dag i en skärningspunkt mellan globala utmaningar och nationella möjligheter där Sveriges mineralnäring inte bara kan vara en katalysator för hållbar tillväxt utan också ett ankare för vår nationella säkerhet i oroliga tider.

Dagens debatt handlar om hur en dynamisk och framåtblickande svensk mineralnäring kan vara grunden för vår strävan mot ett nettonollutsläppssamhälle, och det i en tid då de geopolitiska hoten skakar vår värld. Mineralnäringen är en av de av många svenska sektorer där nyttan för våra företag och den nationella politiken överlappar. Varje investeringsbeslut, varje nytt gruvprojekt och varje politiskt steg som tas får stora konsekvenser för vår ekonomi, vår miljö och vår säkerhet.

För att nå vårt mål om ett nettonollutsläppssamhälle måste vi öka vår självförsörjningsgrad av de mineral som ligger till grund för all ny teknik i omställningen till koldioxidfri energi. Det är litium för batterier, sällsynta jordartsmetaller för elektronik och vindturbiner samt koppar och nickel, som är grundläggande för nästan all hållbar infrastruktur. Sveriges unika geologiska förhållanden placerar oss i den fördelaktiga positionen att vara inte bara självförsörjande utan också en ansvarsfull exportör i den globala gröna omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

På samma sätt är vår mineralnäring en strategisk tillgång i ljuset av de geopolitiska hoten. Vi lever i en tid då länder använder råvaror som taktiska redskap i ett mycket större maktspel. Genom att säkerställa en stark och självständig mineralnäring skyddar vi vår ekonomi mot externa störningar, förstärker vår teknologiska utveckling och stärker vår position på den internationella arenan.

Vidare är vår förmåga att effektivisera och modernisera vår gruvindustri avgörande för att upprätthålla och förbättra vår position på den globala marknaden. Vi måste investera i ny teknik som kan minska vår miljöpåverkan, öka vår produktivitet och säkerställa att vi kan möta den ökande globala efterfrågan på dessa värdefulla resurser.

Men vi måste också se till att vi har den arbetskraft som krävs för att stödja denna växande industri. Det innebär att vi måste investera i utbildning, forskning, utveckling och andra färdigheter så att vår arbetskraft kan möta framtidens behov.

Vi måste optimera varje aspekt av vår mineralnäring, från prospektering till produktion och export. Det betyder en regelbunden översyn av vår regulatoriska miljö för att säkerställa att den stimulerar innovation och attraherar investeringar samtidigt som den upprätthåller högsta tänkbara miljöstandarder och sociala standarder.

Här har Centerpartiet föreslagit tre parallella processer som snabbt kan ta oss förbi långa ledtider för miljöprövning utan att göra avkall på kvaliteten i prövningen.

Det första är en omarbetning av miljöbalken så att den tar större hänsyn till klimatnytta. Eftersom det tar tid har vi - det är det andra - föreslagit att regeringen samtidigt tillsätter en tillståndsberedning som likt Försvarsberedningen jobbar för att lösa så många frågor som möjligt på kort sikt som inte behöver vara en del av den längre miljöbalksförändringen. Det tredje är att stora projekt med stor klimatnytta inte bara måste ha en lots utan ett helt team av rätt personer från myndigheter som snitslar banan för projekten.

Vi kan aldrig, och ska inte, konkurrera med stora subventioner för produktion, men vi ska säkerställa att företag som vill utveckla sin verksamhet i Sverige inte behöver åka runt som en kula i ett flipperspel och slungas från ett hörn till ett annat för att sedan missa något och åka ned mellan armarna i flipperspelet och behöva börja om igen.

Det är trist att regeringen inte har lyssnat på det, för vi är övertygade om att vi på alla sätt behöver fortsätta att bygga broar mellan regering, näringsliv och forskningsinstitutioner för att skapa ett ekosystem som gynnar hållbar utveckling inom det här området.

Våra akademiska institutioner är i framkant inom forskning och innovation när det gäller hållbar gruvdrift och mineralutvinning, och denna expertis måste öka och gynna hela samhället. Men mer måste göras för att både grundforskning och tillämpad forskning ska bli en del av den statliga forskningsbudgeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Vi måste närma oss alla delar av mineralfyndigheterna och gruvbrytningen med ödmjukhet och en stark känsla av ansvar för att säkerställa att vi kan möta dagens behov utan att äventyra framtida generationers förmåga att möta sina behov.

I detta måste vi som politiker på nationell, regional och lokal nivå tillsammans med näringen ha en aktiv och nära dialog med dem som bor i områden där det ska brytas nya gruvor för att förstå rädslor och på ett så tidigt stadium som möjligt räta ut alla frågetecken.

En stark och hållbar svensk mineralnäring är avgörande för vårt lands framtid. Det handlar om att sätta en kurs som inte bara är miljömässigt ansvarsfull utan också ekonomiskt klok och strategiskt säker.

Centerpartiet vill gå vidare med en politik som erkänner mineralnäringens vitala roll i vår nationella agenda och som proaktivt adresserar de utmaningar och möjligheter vi står inför. Låt oss se till att vi när vi strävar efter en grönare framtid bygger den på fast svensk mark, där också de lokala ekonomierna får del av de värden som skapas.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 8 under punkt 6, som handlar om att omgående undersöka hur mineralersättningen kan höjas och hur den del som tillfaller staten kan tillfalla lokalsamhället.

(Applåder)

Herr talman! Vi står inför en av vår tids största utmaningar: att omvandla vår ekonomi och vårt samhälle för att uppnå nettonollutsläpp. För att lyckas med detta krävs inte bara politisk vilja och samhällsförändringar utan också innovation och teknologisk utveckling. En av nycklarna till att frigöra denna potential ligger i en stark och väl utformad strategi för immaterialrätt.

Innovation är grunden för att utveckla de teknologier och hållbara lösningar som behövs för att minska vår koldioxidpåverkan och skydda vår planet, men för att innovation ska blomstra behövs incitament. Innovatörer, forskare, företag och finansiärer måste känna sig säkra på att deras investeringar i tid, resurser och kunskap skyddas. Det är här immaterialrätten spelar en avgörande roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

En stark och effektiv immaterialrättsstrategi ger upphovsmän och innovatörer rättsligt skydd för uppfinningar och idéer. Detta skydd är helt avgörande för många teknologier men särskilt för det vi även på svenska kallar deep tech, det vill säga teknik som är avancerad och ny inom sitt område och som svarar mot komplexa globala problem som klimat, koldioxidfri energi och hälsa.

Det säger sig självt att det, när det tar så otroligt mycket längre tid att validera denna teknik och hitta kunder som är beredda att betala för den, inte går att jämföra med teknikutvecklingen inom konsumentappar, där immaterialrättskyddet, om man ska vara helt ärlig, inte är lika avgörande för investerarna. Ibland är det till och med så att man inte vill registrera ett patent därför att man inte vill att konkurrenterna ska se vad man håller på med. I stället vill man springa så fort det går för att skapa det största nätverket bland alla plattformar, precis som alla de sociala medieplattformar som vi här använder varje dag.

Med detta sagt är jag övertygad om att immaterialrätt kommer att bli otroligt mycket viktigare i den tekniktunga epok som vi ännu bara ser början av.

För att stimulera forskning och utveckling, särskilt inom områden som är avgörande för att nå nettonollmålen, såsom koldioxidfri energi, energieffektivisering och hållbar transport, behövs ett aktivt skydd. Utan detta skydd riskerar vi att innovationstakten avtar, vilket i sin tur bromsar övergången till en grönare ekonomi och Sveriges förmåga att stå starkt som en framtida industrination. Sverige behöver därför en strategi för immaterialrätt som adresserar utmaningarna för våra multinationella företag, våra små och medelstora företag, våra startups och vår forskning.

Den handlar inte bara om skydd. Genom att erbjuda ett klart och förutsägbart rättsligt ramverk underlättas samarbeten mellan uppfinnare och industri, och detta skapar förutsättningar för investeringar i nya teknologier.

Sverige är, precis som många här i dag har varit inne på och vilket är väl etablerat, en ledande nation när det gäller innovation och har en lång tradition av att skapa banbrytande teknologier. Vi har potential att bli världsledande även inom utveckling av lösningar för att bekämpa klimatförändringarna, men för att uppnå detta måste vi säkerställa att vårt system för immaterialrätt är anpassat för att möta de unika utmaningar och möjligheter som finns.

En genomtänkt och framåtblickande immaterialrättsstrategi kommer inte bara att främja innovation och ekonomisk tillväxt utan också bidra till att Sverige och även andra länder dels når sina klimatmål, dels säkerställer att nya mediciner, medicinteknik och behandlingar ser dagens ljus. Genom att skydda och främja de innovationer som leder till minskade utsläpp och hållbar utveckling kan vi säkerställa att Sverige fortsätter att ligga i framkant.

Herr talman! När jag lyssnar till debatten här i kammaren i dag hör jag att det finns stor enighet om att skapa de rätta förutsättningarna för innovation, skydda våra uppfinnare och säkerställa att Sverige leder vägen mot en frisk, hållbar och klimatneutral framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Jag yrkar bifall till reservation 12 under punkt 9.

Herr talman! Att hela Sverige ska leva är en otroligt viktig del i Centerpartiets politik. Den granskning som vi debatterar i dag omfattar 46 myndigheter av de 350 myndigheter som finns. Bland dessa är det tre myndigheter som har undersökts för att besvara frågan: Är det något problem när myndigheter etableras utanför Stockholm, och har man i så fall lyckats lösa de problemen?

De tre myndigheterna är Arbetsförmedlingen, Elsäkerhetsverket och Naturvårdsverket. Jag tycker att det lite grann begränsar slutsatserna.

Tidigare granskningar har visat att omlokaliseringar ofta är kostsamma på kort sikt, vilket enligt Riksrevisionen innebär att den långsiktiga nyttan av omlokaliseringsbeslut måste vägas mot de kortsiktiga negativa konsekvenserna.

Det är inte väldigt tydligt vad den korta och den långa sikten egentligen är för någonting.

Men här påpekar i alla fall Riksrevisionen att trenden med distansarbete öppnar fler möjligheter för regeringen och myndigheterna att hantera lokaliseringsfrågan. Det är skönt att Riksrevisionen och även regeringen har förstått att distansarbetet egentligen helt och hållet har omkullkastat tidigare sätt att tänka om var de statliga arbetena ska finnas.

Den övergripande slutsatsen är i alla fall att lokalisering av myndigheter på orter utanför Stockholm delvis har levt upp till riksdagens avsikter. Riksrevisionen bedömer att lokaliseringsbesluten har medfört ett litet men positivt bidrag till regional utveckling samtidigt som regeringens lokaliseringsbeslut inte har äventyrat myndigheternas möjlighet att bedriva sin verksamhet effektivt på lång sikt.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att i framtiden tänka på att matcha myndigheter med regionala arbetsmarknader där det finns ett lämpligt utbud av arbetskraft för att undvika problem för myndigheternas verksamheter på lång sikt.

Det är en bra slutsats. Men jag har läst regeringens svar många gånger och försökt förstå det. Det står så här:

"Regeringen framhåller att det är viktigt med statlig närvaro i hela landet, bl.a. för att bidra till att uppfylla målet för den regionala utvecklingspolitiken. Samtidigt är det viktigt att myndigheter bedriver sin verksamhet effektivt, oavsett var i landet de är lokaliserade."

Det låter som att regeringen tycker att detta är bra men att man är lite tveksam till om det verkligen kan utföras på ett bra sätt. Det är verkligen svårt att utläsa vad som är effektivt.

Jag som är uppvuxen - och nu deltidsboende - i Jämtland vet hur viktiga dessa arbetstillfällen är. De möjliggör för fler att flytta tillsammans, eftersom det finns olika typer av arbetstillfällen lokalt, och de bygger nätverk och kunskap lokalt. De bygger en väv av kunskap mellan startup-bolag och etablerade företag. De bygger också en tilltro till att myndigheter finns lokalt och till att myndighetspersoner inte alltid är långt borta - man kan faktiskt träffa dem på Ica.

För mig handlar effektivitet om att man når sina mål på ett kostnadseffektivt sätt. Vissa myndigheter, till exempel sådana som har med finans att göra, ska självklart lokaliseras till Stockholm - det är närmast så. Många andra myndigheter har dock en mycket bättre hemvist utanför Stockholm. Väldigt få myndigheter behöver sitta i Stockholms innerstad, även om det råkar vara min valkrets. Där är det allra dyrast, och det är inte alltid det mest effektiva.

Något som inte alls berörs av vare sig Riksrevisionen eller regeringen är behovet av lokal dialog inför etableringar utanför Stockholm. Det är någonting som Centerpartiet anser är helt nödvändigt. Denna dialog bör vara långsiktig för att identifiera vilken typ av myndighetsuppgifter som bör och kan utföras utanför Stockholm. Arbetstillfällen och kompetens är viktigare än antalet myndigheter i sig. Det handlar alltså inte om att flytta så många myndigheter som möjligt, utan det handlar om arbetstillfällen.

Regeringen skulle till exempel kunna ge länsstyrelsen i uppgift att identifiera vilken typ av myndighetsuppgifter som skulle kunna förläggas till respektive län. Då skulle inte de politiska programförklaringarna rörande myndigheternas etablering vara så viktiga, utan det skulle föras en kontinuerlig dialog om var jobbet görs bäst. Det tror vi är bra för både den lokala och den nationella effektiviteten.

Jag yrkar bifall till reservation 4 under punkt 4.

Fru talman! Staten är fortfarande en av de största ägarna av bolag i Sverige. Det sammanlagda resultatet efter skatt för 2022 hamnade på 23 miljarder. De bolag som bidrog mest till detta resultat var LKAB som bidrog med 15 miljarder och Akademiska Hus som bidrog med 5 miljarder. Bostadslån, spel och skog bidrog med 2 miljarder vardera.

Det finns bolag med och utan samhällsuppdrag. LKAB konkurrerar på en fri marknad och har inget samhällsuppdrag. Det finns goda skäl för staten att fortsätta äga bolaget. Det går dock att ifrågasätta, vilket jag gjort i tidigare debatter i denna kammare, att LKAB i sin tur ska vara den största ägaren i SSAB - särskilt i ljuset av de samarbetsprojekt som pågår där två statliga bolag, Vattenfall och LKAB, tillsammans med det delvis statligt ägda börsnoterade bolaget SSAB skalar upp ett demonstrationsprojekt på ett sätt som får många att reagera på opartiskheten mellan bolagen och myndigheterna. SSAB måste avyttras från LKAB.

Akademiska Hus har inget samhällsuppdrag. Däremot är det ett slags monopolbolag. Akademisk verksamhet måste hyra från Akademiska Hus, så resultatet om 5 miljarder kommer ursprungligen från Utbildningsdepartementet. Det här sättet att bakbinda akademin och skicka runt pengar måste utvärderas.

SBAB har heller inget samhällsuppdrag utan tjänar pengar på bolån som vilken bank som helst. Men det är väl trevligt att deras 300 000 bolånekunder skickar 7 000 kronor var till statskassan. SBAB:s nytta på bolånemarknaden måste utvärderas, och om den inte finns borde SBAB också avyttras.

Svenska spel har ett samhällsuppdrag: att få svenskar att spela på ett ansvarsfullt sätt. Man presenterade i dag sitt årsbokslut, och där kan man läsa att Casino och Jack Vegas går med 165 miljoner i förlust. Det är alltså skattebetalarna som betalar för att några ska få spela på Casino och dra i enarmade banditer. Så kan vi inte ha det.

Sveaskog har inget samhällsuppdrag men får ibland uppgifter som liknar samhällsuppdrag. Det är oklart för många skogsägare hur och varför man agerar på vissa sätt på den lokala marknaden. Sveaskogs uppdrag måste också utvärderas och tydliggöras.

Fru talman! Jag lämnar de bolag som i stort bidragit till resultatet på ett gott sätt och vill ta upp några exempel på bolag som jag tycker har en märklig hemvist, eller ett märkligt uppdrag, i den statliga portföljen.

Jag börjar med Svevia. Svevia bildades 2009 eftersom alliansregeringen då, på goda grunder, inte tyckte att det var helt konkurrensneutralt att Vägverket Produktion var en del av myndigheten Vägverket. De budade då på samma uppdrag som till exempel Skanska och Peab. Man ville öka förutsättningarna för konkurrensneutralitet och få bort alla misstankar om korssubventioner.

Intressant att notera är att Trafikverket i dag är Svevias största kund - de står för hälften av omsättningen, även så här 15 år senare - samt att Svevia fortfarande är kvar i statlig ägo. Efter så många år borde Svevia stå på egna ben. Svevias nytta som statlig aktör på denna marknad måste utvärderas. Om den inte finns borde Svevia också avyttras.

Ett annat, litet bolag är Sweden House, som tidigare hette Dom Sjvetsii, i Sankt Petersburg. Så här står det i de statliga bolagens verksamhetsberättelse: "Sweden House är ett ryskt aktiebolag som ägs av Ladoga Holding . till 49 procent, svenska staten till 36 procent och av staden Sankt Petersburg till 15 procent. . Sverigehuset ligger mitt i centrala Sankt Petersburg i närheten av huvudgatan Nevskij Prospekt. Fastighetens gynnsamma läge, historiska ursprung och utformning gör den attraktiv för potentiella hyresgäster."

Sverigehuset omsätter 15 miljoner och ger en nettovinst på 7 miljoner. Det handlar inte om summorna utan om principen: att vi uppenbarligen fortfarande samäger en fastighet tillsammans med Sankt Petersburgs stad. Bolaget bildades 1994 genom ett trepartsavtal mellan svenska staten, Sankt Petersburg och Skanska. Den som var förste vice borgmästare 1994 var ingen annan än Vladimir Putin.

Fru talman! Om inte regeringen redan har vidtagit åtgärder för att ta sig ur detta ägande måste det göras omedelbart.

I dag har jag inte ens pratat om bolag som Samhall och Lernia. Regeringen har tillsatt en utredning beträffande Samhall, och för Lernia finns redan ett försäljningsmandat. Jag antar därför att allt förbereds i de fallen.

Fru talman! Det krävs två saker för att få en ändamålsenlig statlig bolagsportfölj. För det första krävs en genomgång av de bolag som jag nämnt tidigare och en fullständig utvärdering av vilka bolag som ska finnas kvar i portföljen. För det andra måste en ny utredning av hur bolagen ska styras tillsättas.

Det är mer än tio år sedan Hans Dahlborg presenterade utredningen Ekonomiskt värde och samhällsnytta. Den är fortfarande otroligt bra. Där konstaterades att det finns en grundläggande skillnad mellan politisk och företagsekonomisk rationalitet i styrningen av de statliga bolagen, som inte avspeglas i hur förvaltningen är organiserad, samt att staten, som många talare före mig har påpekat, har dubbla roller som både reglerare och företagsägare - roller som är svåra att hålla isär.

För att lösa problemet fann utredaren att en självständigt ansvarig, professionell organisation för den operativa ägarförvaltningen bör läggas in som en länk mellan det politiska och bolagen. Utredaren föreslog ett bolag med ansvar för ägarförvaltningen av bolag med ekonomiskt värdeskapande som huvudsakligt ägaruppdrag och ett bolag för ägarförvaltningen av bolag med skapande av samhällsnytta som huvudsakligt uppdrag.

Fru talman! Jag är väl medveten om att många åtgärder har genomförts för att komma till rätta med problemen utan att man gått så långt som utredaren ville. Men det finns fortfarande väldigt mycket i dessa förslag som är rätt. Givet hur stora tillgångar som förvaltas måste detta göras på allra bästa sätt. Varje effektivisering för att spara kronor är en del av en framtida utdelning till statskassan.

Därför är det nödvändigt att åter ta krafttag för att säkerställa att vår gemensamma bolagsportfölj har förutsättningar att förvaltas på allra bästa sätt. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 under punkt 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Fru talman! Det är bekymmersamt att tillväxten i Sverige har varit svag sedan 2007. I den så kallade välståndsligan befinner sig Sverige nu på tolfte plats. Det är den lägsta platsen någonsin. Inte ens under 90-talskrisen var vi nere på så låga nivåer. I år prognostiserar EU-kommissionen att Sverige kommer att ha lägst tillväxt i EU.

Den ekonomiska politikens utformning är här av stor betydelse. Hur gynnsamt innovations, investerings- och företagsklimatet är hänger tätt samman med hur väl fungerande vårt skattesystem och vår arbetsmarknad och offentliga sektor är. Med rätt reformer kan vi höja både vår produktivitet och vårt välstånd.

I dag fokuserar jag på det som skulle kunna göra vårt näringsklimat så gynnsamt som möjligt och konstaterar att Centerpartiet har ett särskilt yttrande på detta utgiftsområde.

Fru talman! Företagarlandet, industrinationen och unicornfabriken Sverige står vid ett vägskäl. De höga räntorna slår mot alla företag.

De höga räntorna påverkar de snabbväxande tillväxtföretagen som inte hittar något riskvilligt kapital i dag - inte för att deras idéer är så mycket sämre nu än de var för 18 månader sedan, utan för att det inte finns så många investerare eller affärsänglar som vill eller kan ta risk.

De höga räntorna påverkar också de små företag runt om i Sverige i städer och på landsbygd som vill expandera för att de kanske befinner sig i en nisch där det faktiskt går bra just nu. De möter stenhårda krav och höga räntor hos bankerna.

De höga räntorna påverkar även de stora företagen som har kunnat vända sig till likvida marknader runt om i världen för kapital till låg kostnad. De får nu lita till sin egen balansräkning.

Det är inte bara i Sverige som man har utmaningar med hög inflation och höga räntor. I omvärlden har man, vilket även har nämnts tidigare här i kväll, svarat med att sjösätta enorma program för att investera i klimatomställningen. I många fall är det rena subventioner till redan fungerande teknik, och ibland är det investeringar i ny teknik. I USA ligger 22 000 miljarder kronor under tio år på bordet, färdiga att fördelas. Det är uppenbart nu när jag talar med företag i både Sverige och USA att detta får effekt. Man lägger verksamheten där efterfrågan finns på företagen och de jobb som de för med sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Fru talman! Det sätt som Sverige kan möta detta på kan bara vara genom att ha en så attraktiv företagarpolitik som möjligt. Därför är det obegripligt för mig varför regeringen väljer att höja skatter och bara prata om minskat regelkrångel.

Centerpartiet vill fortfarande sänka arbetsgivaravgifterna. Som ett första steg vill vi halvera dem för alla som har en lön på uppemot 22 000 kronor. Den säsongsjusterade ungdomsarbetslösheten ligger i dag på 22 procent - var femte ung människa är i dag arbetslös. För företag som har en vikande efterfrågan spelar det roll om det är 30 procents eller 15 procents påslag på lönekostnaden. Att sänka arbetsgivaravgifterna driver inte heller på inflationen.

Fru talman! Sänkta arbetsgivaravgifter är som en julklapp med tre presenter i en. Det ger fler jobb till unga, det ökar skatteintäkterna i hårt pressade kommuner och det minskar inflationen.

Centerpartiet vill också att arbetskraft som inte är från Europa ska kunna jobba i Sverige på ett legalt sätt. Att totalt strypa arbetskraftsinvandringen för människor med inkomster som är lägre än 27 360 kronor i månaden kommer att försätta företag i mycket svåra situationer. Vi har ännu inte sett effekten av detta för många företag, men jag hör deras problem när jag besöker dem runt om i Sverige.

Centerpartiet vill också fortsätta med en politik som inte ökar kostnaderna för småföretagen. Regeringen har föreslagit att företagen ska få ett utökat sjuklöneansvar. Tidigare borgerliga regeringar har förstått att när en restaurangs kock bryter handen i skidbacken har det inte något med företagets förebyggande hälsoarbete att göra. Företaget får med regeringens politik betala både sjuklön för den handledsskadade och för en vikare för att verksamheten ska fungera. Det är en politik som är väldigt dyr för företagen.

Vad har då hänt när det gäller regelkrångel för stora och små företag? Regelrådet, som är vår bästa bromskloss för att ny lagstiftning inte ska gå igenom helt ogenomtänkt, har varken fått ett utökat mandat eller mer pengar. Om det inte sker kommer vi, eller kanske andra politiker om några år, stå där och säga: Varför tänkte ingen på att detta skulle bli effekten för företagen?

Regelförenkling handlar om att tillämpa lagar och föreskrifter på ett sätt som minskar väntetider, att se möjligheter i stället för problem i varje ärende och, där så är möjligt, hantera olika delar i en ansökan parallellt mellan myndigheter. Det gäller såväl för industriinvesteringar som för säsongsberoende tillstånd. Regelrådet måste komma in tidigare i lagstiftningsprocessen och ges ett utökat uppdrag att följa upp de avgifter som företagen åläggs för olika typer av tillstånd och handläggningstiderna hos myndigheter.

När det gäller snabbare tillståndsprocesser för koldioxidfri energi och kritiska mineral går det också alldeles för långsamt. Sverige har goda fyndigheter av teknik- och innovationskritiska metaller och goda förutsättningar att bedriva en hållbar utvinning av dessa, vilket också skapar utmärkta exportmöjligheter. Men för att utvinning ska bli möjligt behövs en ökad acceptans hos, och intäkt till, markägare och lokalbefolkningen. Det är orimligt att företag i dag måste sitta i vänteläge för att få investera hundratals miljoner kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

För att bryta den negativa trenden med skenande handläggningstider krävs dels åtgärder här och nu för att förtydliga och effektivisera relevanta processer, dels en mer långsiktig översyn av potentiella åtgärder för att förkorta handläggningstiderna. Det handlar om att ha en handläggningsgaranti, men det krävs också att vi har "en väg in", där såväl nationella som regionala och kommunala tillstånd hanteras.

Besöksnäringen, som omsätter hundratals miljarder kronor och skapar tillväxt och arbetstillfällen både på landsbygden och i städer, består av en brokig skara företag som också ständigt drabbas av mer regelkrångel.

Ett exempel är de små livsmedelsproducenterna, som faktiskt också är en del av besöksnäringen på landsbygden. De drabbas av fler regler och högre kostnader. I stället för att öka sin verksamhet för att efterfrågan på produkterna är stor väljer de att stå still. Kontrollkostnaderna blir helt enkelt för stora för att de ska kunna växa. Det krävs en uppdaterad nationell strategi för besöksnäringen.

Fru talman! Det räcker inte med sänkta kostnader för företagen och effektivare tillämpning av regler och kontroller. Det krävs också en del nytänkande.

Centerpartiet vill att det ska vara både prestigefullt, karriärdrivande och lönsamt för forskare att kunna forska, både på universitet och ute i olika branscher. Sverige behöver bli mer attraktivt för investeringar i forskning och innovation. Vi behöver skapa forsknings- och innovationsmiljöer och bättre villkor för företag att bedriva forskning i Sverige.

Därefter är vi tillbaka i de goda förutsättningarna för näringslivet, som jag talade om tidigare, som är grunden för att innovationer ska bli globala företag.

Fru talman! Med sänkta kostnader för att anställa och ha personal, med ett fokus på innovation, med en politik som säkerställer att ny lagstiftning inte gör det krångligare för företagen och med myndigheter som samordnar och hjälper företag genom tillstånds- och kontrollprocesserna kan vi börja klättra i välståndsligan igen.

Fru talman! Tack för frågorna, ledamoten!

Jag börjar bakifrån med mikroföretag. Centerpartiet är ett borgerligt, liberalt, fristående oppositionsparti. Vi lägger fram våra förslag helt oberoende av resten av oppositionen. Lägger vi fram förslag om mikroföretag gör vi det därför att vi tror på det. Det är så vi gör med vår politik.

Likadant är det med den politik vi tror på för landsbygden. På landsbygden, oavsett om vi talar om norra Sverige eller om landsbygden på Öland där jag också ofta är, finns det fortfarande väldigt många bilar som går på diesel och kommer att göra det i många år till. Vi kan inte efter 2030 eller 2035 förvägra dem att gå på ett klimatsmart sätt. Detta är det absolut enklaste sättet att säkerställa att man fortfarande kan åka delvis klimatsmart.

Vi gör detta med skattesänkningar. Det är 4 kronors sänkning av drivmedelskostnaden för alla för att inblandningen av biodrivmedel ska fungera. Sedan är det en sänkning specifikt riktad till dem som inte har kollektivtrafik i närheten. Det spelar ingen roll om det är norra Sverige eller södra Sverige; det beror på de klassificeringar som Tillväxtverket gör.

Sedan var det en fråga om att transportbidragen handlar om norra Sverige. Norra Sverige är ju halva Sverige, så det slår ändå lite olika. Det är därför jag får väldigt olika bilder av företag när det gäller hur transportbidragen kan användas på bästa sätt. Det vill vi förstå bättre.

Fru talman! Tack, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, för frågan!

Jag börjar med det som handlar om att kunna fortsätta vara klimatsmart, köra på landsbygden och använda alla fordon vi har i Sverige så länge som möjligt.

Det är för mig obegripligt varför vi inte ska låta dem som bor på landsbygden köra klimatsmart. Vi kan ha inblandning av biobränsle som kan göras i Sverige i stället för att betala böter till EU. Det är ju dumt att ge miljarder i böter till EU för att vi inte kan uppnå klimatmål när vi kan göra det genom att så småningom ha produktion av biobränsle i Sverige. Det fanns många företag som låg i startgroparna för att göra detta men avbröt det eftersom politiken ändrades.

Vi vill göra denna kompensation med 4 kronors sänkning om man har biodrivmedel plus att man får dessa checkar - naturligtvis är de inga checkar utan ett digitalt verktyg. Exakt hur detta ska fungera får man se senare. Det som dock står helt klart är att de som säljer drivmedel i dag säger att det inte är något problem. På så sätt gör vi det möjligt att använda smarta pengar i Sverige. Vi ser också till att de som bor på landsbygden kan fortsätta använda sina bilar så länge som möjligt och köra på mer biodrivmedel.

När det gäller översynen av transportbidrag handlar det om en helhet, att se över många delar av transportbidragen. Jag kan i dag inte svara på hur de slår i olika delar av landet, men jag vet att många företag påtalar att detta är ett problem i dag.

Fru talman! Centerpartiet har lagt fram ett särskilt yttrande om utgiftsområde 19.

Att bo, leva och verka utanför större städer och samhällen kan vara en dröm, någonting besvärligt eller en ganska vanlig vardag. En sak är säker: Utmaningarna och förutsättningarna för livet bortom frekvent kollektivtrafik skiljer sig oerhört åt beroende på var i Sverige man bor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Man skulle kunna tro att det här är ett omfattande budgetområde, men det är bara drygt 4 miljarder av de över 1 300 miljarder vi har i statsbudgeten.

Centerpartiet vill dock på allvar kompensera dem som har långa avstånd och inget alternativ till bilen och öka budgetanslaget till 10 miljarder. Jag återkommer om detta.

Fru talman! Många avgörande frågor som har att göra med möjligheter till regional utveckling är dessvärre inte något som hanteras inom just detta budgetområde. Låt mig ändå rama in dagens debatt med några av dem.

Centerpartiet har under lång tid argumenterat för att vissa skattebaser måste bli mer regionala. Då skulle det bli tydligt vilka ekonomiska värden som i dag produceras i många av Sveriges kommuner och regioner men beskattas nationellt. Centerpartiet vill att fler delar av den skatten ska bli regionala och att pengarna i större utsträckning än i dag ska stanna kvar inte där de betalas in utan där de produceras.

Det måste löna sig för kommuner och regioner att förbättra sitt företagsklimat, att göra produktiva investeringar som är viktiga för hela Sverige och att upplåta mark åt viktig infrastruktur och produktion. Det är ju lokalt som man lever med de ibland negativa konsekvenserna av vattenkraft och vindkraft och uttag av mineral. Skattepolitiken måste användas som ett redskap för tillväxtskapande i hela landet.

För att hela Sverige ska kunna leva och utvecklas behöver vi också en fungerande infrastruktur. Transportsystemet måste vara robust och pålitligt. Flyg och tåg måste komplettera varandra på ett effektivt sätt. Men trots allt är våra vägar en ganska central och viktig del. I framtiden blir de också klimatsmarta och alltmer bekväma ju mer autonomt det blir att resa på dem.

Det finns ett stort behov av nya investeringar i och underhåll av vårt vägnät. Det måste gå att åka på vägarna året runt, i god hastighet och med god säkerhet.

Bara det enskilda vägnätet är faktiskt 43 000 mil långt. Den största delen av det finns på landsbygden, och det är främst privatpersoner och vägföreningar som underhåller dessa vägar. Som jämförelse kan man säga att det finns 220 mil motorväg i Sverige. Det finns alltså 200 gånger så mycket enskild väg som motorväg.

För många är det lätt att tro att de här vägarna mest går till sommarstugor och jaktkojor och att slitaget inte är så värst besvärligt. Men sanningen är den att 1 miljon människor börjar och slutar sin resa till och från arbetet på just dessa vägar. De enskilda vägarna är också väldigt betydelsefulla för att frakta gods och få såväl skogsindustri och gruvindustri som besöksnäring att fungera.

Fortsatt digitalisering av landet är en annan viktig del av infrastrukturen, inte bara för att distansarbete ska vara möjligt utan också för ett modernt jordbruk och skogsbruk och en modern logistikbransch. Detsamma gäller möjligheten till distansundervisning och digitala välfärdstjänster. Och visst är det lite märkligt att världen börjat prata om 6G-nät när vi vet att i ganska stora delar av Sverige fungerar inte ens 4G-nätet? Det kan man åka på valfri länsväg i Norrland för att upptäcka.

Bilen är och kommer att fortsätta vara viktig på landsbygden, och även om visionen är att alla bilar ska gå på el kommer inte alla typer av bilar att vara eldrivna än på många år. Jag tror att Energimyndigheten har sagt att det 2030 fortfarande kommer att vara någonstans mellan 2,5 och 3 miljoner bilar som inte går på el.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Det allra enklaste sättet att göra det möjligt även för landsbygdsbor att köra klimatsmart är att säkerställa att det finns inhemskt biobränsle att köra på och ordentlig kompensation.

Fru talman! För att minska koldioxidutsläppen och nå nettonollutsläpp om 25 år har världens länder enats om en text som bland annat talar om det avgörande i snabba åtgärder under detta årtionde, alltså de närmaste sex åren, en tredubbling av förnybar energi till 2030 och att världen ska röra sig bort från fossila bränslen.

Vi i Centerpartiet står för att vi vill fortsätta med att diesel ska innehålla 30 procent förnybart och inte som regeringen gå ned till 6 procent, för vi vet att den för klimatet väldigt negativa omställning som regeringen nu genomför ökar utsläppen med 4 miljoner ton per år. Det är lika mycket som hela det svenska inrikesflyget släpper ut på ett år eller nedbrutet per dag lika mycket som 2 300 svenskars årsförbrukning av koldioxid.

Vi har därför tagit fram en modell som sänker priset på drivmedel med 4 kronor för alla och med 7 kronor för dem som inte har något alternativ till bilen på landsbygden. Då kan vi fortsätta sänka koldioxidutsläppen, producera biodiesel i Sverige - vilket gör oss mer motståndskraftiga och mindre beroende av import även i kristider - och låta fullgoda bilar gå så länge de håller.

Fru talman! Målet för den regionala utvecklingspolitiken är utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i hela landet.

Det behöver dock utredas hur staten kan agera mer samordnat för att nå politikens mål och samtidigt ge regionerna det ansvar och det handlingsutrymme som de behöver för att kunna genomföra långsiktiga insatser lokalt och regionalt. Någon sådan utredning eller översyn har faktiskt inte gjorts på 20 år.

Även regelverken för de regionala företagsstöden, som ibland är helt kontraproduktiva och gör att regioner inte ens kan samarbeta, och transportbidraget skulle behöva ses över för att bättre anpassas för mindre företag och tydligare bidra till ökad hållbarhet och tillväxt.

Fru talman! Centerpartiets samlade politik för en stark utveckling i hela landet handlar om lokala skattebaser, väl fungerande infrastruktur, företagarpolitik som tar sin utgångspunkt i de små företagens villkor, rejäl kompensation för långa avstånd och bättre samordning av de regionala utvecklingsmedlen.

Men det behövs också något så grundläggande som trygghet för människor och företag på landsbygden för att de ska kunna fortsätta spara och investera i sin skog och mark och med säkerhet veta att den kommer att ha ett värde i framtiden utan att en orkidé saboterar ett livsverk eller att en fågel gör att ett företag blir värdelöst eftersom banken inte längre ser något värde i en skog som inte får avverkas och där företagaren möjligen kan få ersättning efter tio års processande.

Det går alltså inte längre att använda denna skog som tillgång vid ett lån. Men boningshus och ekonomibyggnader, då? tänker någon. Tja, vid foten av ett fjäll där det inte finns någon slalombacke är de byggnaderna helt värdelösa. De går inte att låna på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Det är inte konstigt att en känsla av ofrihet och hopplöshet breder ut sig på landsbygden.

Fru talman! Centerpartiet står på individens sida mot staten liksom vi står sida vid sida med de små företagen som får landet att växa, för det är bara människor och företag som kan bygga hela landet starkt.

Fru talman! Generativ artificiell intelligens är bland annat en helt avgörande teknik för att Sverige och världen ska nå utsläppsmålen till 2050.

Gruppen entreprenörer och forskare som utvecklar AI består av både radikala framtidsoptimister och övertygade domedagsprofeter.

Under söndagen presenterades ett internationellt avtal, Guidelines for secure AI system development. Där föreslås bland annat att AI-systemen ska övervakas, att data ska skyddas mot manipulation och att leverantörer av mjukvara ska granskas. Vidare ska nya språkmodeller endast släppas efter att de testats ur säkerhetssynpunkt.

Det här har gjorts i samarbete med alla de framstående företagen inom området och myndigheter från USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike med flera. Men Sverige har inte varit med.

Min fråga till statsrådet Slottner är: Varför har Sverige inte varit med i det mest ambitiösa samarbetet för säker AI-utveckling i världen?

Herr talman! Tack, statsrådet, för de förtydligande svaren! Det kommer alltså att komma en skogsutredning; vi vet bara inte riktigt när. Regeringen verkar också titta på tolkningsutrymmena och fortsätter med det arbetet för att kunna göra våra tolkningar mer lika Finlands. Jag hoppas att ni hittar mycket utrymme att göra det.

Om det nu inte går att prata mer om den frågan därför att den utreds kan vi ta frågan om ersättningarna. Hur kan man hitta en ersättningsmodell som är rättssäker?

Statsrådet inledde med att säga att dagens modell är orimlig och oskälig. Det är ju så att när man vill ha ersättning för att man inte får avverka sin skog måste man driva ett överklagande. De flesta säger att det är en ungefär tioårig process att överklaga på grund av någon art som man inte riktigt vet om den ens finns i ens egen skog.

Det är ett otroligt rättsosäkert läge som vi har hamnat i. Det handlar om processerna som ska föras genom alla mark- och miljödomstolar, som vi vet är helt överarbetade med alla andra miljöprövningsärenden som ska hanteras, och sedan ska Mark- och miljööverdomstolen titta på frågorna.

Min fråga till statsrådet är om det finns både processer och förslag som går att använda för att få de här processerna att fungera snabbare. Det är ju orimligt att en familj ska behöva vänta i tio år på att eventuellt få tillbaka en summa pengar; hur stor har de inte en aning om. Och ska de få en klumpsumma, eller kan man tänka sig att det precis som skogsavkastning är något som kommer årligen? Hur ser regeringen på detta?

Herr talman! Jag förstår att det är svårt för statsrådet att svara på frågan när det mesta verkar vara under övervägande i Regeringskansliet. Men låt mig reda ut några fakta som jag tycker att det läggs ut lite väl många dimridåer om.

Först och främst var det till och med oktober förra året uttryckligen förbjudet att skada fåglars fortplantningsområden och viloplatser. Men genom det utskottsinitiativ som bland annat Centerpartiet var med och drev igenom i riksdagen blev det en förändring av en förordning så att just den bestämmelsen skulle tas bort. Det anges alltså inte längre i någon lag eller förordning att det är förbjudet att skada fåglars livsmiljöer. Däremot är det såklart förbjudet att störa fåglar på ett sätt som försvårar bevarande av en population på en tillfredsställande nivå.

Man kunde tro att problemet var löst. Men det ligger en gammal rest och skapar dålig stämning i form av en författningskommentar till just den förordningen. Den säger att skador på fåglars livsmiljöer kan vara en förbjuden störning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Myndigheterna, i det här fallet Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, anser därför att det fortfarande är förbjudet att skada fåglars livsmiljöer när det gäller sällsynta fåglar som är känsliga för skogsbruk. Eftersom alla fåglar är fridlysta gäller det alla fåglar - om man inte får ett undantag.

I Finland har man lyckats vara mycket mer pragmatisk. I Finland har man nämligen inte något automatiskt skydd för fåglars livsmiljöer. Det kan därför inte vara ett europeiskt lagstiftningsproblem, utan det är ett svenskt lagstiftningsproblem.

Det var aldrig tänkt att artskyddsförordningen skulle innebära förbud som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras, utan sådana intrång skulle i stället regleras genom reservat, biotopskydd och frivilliga naturvårdsavtal. Låt mig därför omformulera frågan, eftersom statsrådet säger att regeringen är väl medveten om problemen. Kommer statsrådet att tillsätta en skogsutredning som en gång för alla gör upp med författningskommentaren så att den svenska tolkningen blir rimlig?

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Skälet till att jag som vice ordförande för näringsutskottet interpellerar om artskydd och skogar är att jord- och skogsbrukspolitik också är näringspolitik. Generationsskiften är en mycket viktig del av alla typer av familjeföretagande, och äganderätten är helt central för att driva företag. Men det är också för att frågan om vem som ska ha rätt att bestämma över mitt företag, mina investeringar och mitt sparande manifesteras så sorgligt tydligt hos familjen Hyttsten i Konäs i nordvästra Jämtland, den bygd som är min uppväxt och i dag mitt deltidsboende.

Jag var hemma hos familjen i Konäs för några veckor sedan. Över kaffe och våfflor diskuterade vi hela förmiddagen varför det har blivit som det har blivit. Familjen ville avverka en tredjedel av sin skog för att kunna genomföra generationsskiftet så att yngsta dottern kan driva vidare gården med mjölkkor. Pappa Kurt berättade att det finns en massa iakttagelser av märken av ringhack från en tretåig hackspett. Man har alltså inte sett någon hackspett över huvud taget utan bara hittat märken och bohål i ett träd. Det går heller inte att säga när hackspetten har varit där eller ens om det verkligen är märken från den här hackspetten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är det 40 eller kanske till och med 60 hektar som inte får avverkas. Hela Gamla stan är som jämförelse 36 hektar. Det är enorma ägor som i dag inte får röras.

Ingen kan dock bättre än en av döttrarna, Lia Hyttsten, berätta hur det känns när staten kommer med helt orimliga krav. Jag har fått lov att låna några rader från inledningen och avslutningen på ett tal som hon höll för några veckor sedan på Torsta utanför Östersund:

Mina föräldrars livsverk ska offras för att det finns spår av en hackspett i deras skog. Mina föräldrars hårt inarbetade kapital ska brinna inne. Kanske värmer det en stund, men när ängsblommorna försvinner då inga kor längre betar där om somrarna, när humlor och bin inte längre kan hämta nektar där ute på ängarna eftersom det bara växer sly - är det fortfarande varmt då?

Vad är det för samhällen som offrar på altaret? Ett samhälle där respekten för andra människors livsverk lättvindigt bortses ifrån. Mina föräldrar har ägnat ett helt yrkesliv åt att bygga upp sin gård. De har ständigt mättat mun efter matsäck. Aldrig lyxkonsumerat. Jobbat vilosöndag och julafton i 42 år.

Förra helgen blev fyra personer vittne till ett mirakel i Konäs. Längs lägdkanten gick en fågel som inte kan förväxlas med någon annan. Den trivs i fuktig åkermark och är klassad som nationellt utdöd - en härfågel.

Låt oss ta detta med oss. Ett mirakel kan ske, för vi kan inte nog understryka vikten av att få avverka vår skog. Allt annat är en stor katastrof som kommer att ge eko långt in i framtiden. Inte bara monetärt utan också för härfågeln, för den trivs i ett ekosystem som finns där mular betar.

Herr talman! Regeringen och statsrådet kan givetvis inte ingripa i en enskild fråga. Men om statsrådet liksom jag tycker att det här verkar helt orimligt, vad kan regeringen göra för att den här typen av statliga övergrepp inte ska hända igen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag sa nog att det finns en risk för oreda när statliga bolag går ned i värdekedjan och integrerar vertikalt i stället för att göra det där de egentligen befinner sig. Jag tror att det kan finnas sådana risker oavsett vilken del av den statliga bolagsportföljen det gäller.

Det är ett strategiskt ägande. Man kan fundera över varifrån initiativet kommer. I ett till 100 procent statligt ägt bolag kan man tänka sig att det är en diskussion som man för med sin ägare. Men det var i så fall före den nuvarande finansministerns tid - huruvida en sådan har förekommit eller inte kan hon inte redogöra för.

Om nu regeringen inte vill sälja eller minska sitt strategiska ägande i SSAB är det fortfarande så att LKAB är den största ägaren. Bolaget LKAB har sagt att det är viktigt att SSAB har en industriell partner. Det kanske var så vid den tidpunkt då de här förvärven av aktier gjordes, men det kanske inte är så i dag. Det kan självklart finnas anledning att utvärdera det.

Ser finansministern då med det här fortsatta innehavet, som det inte gjorts någon avisering om att minska, någon risk för att man som största ägare i SSAB komplicerar situationen i norra Sverige med anledning av att det i dag finns flera olika stålproducenter som är intresserade av en rättvis behandling för att kunna köpa den malm som LKAB har?

Fru talman! Tack, finansministern, för en utveckling av svaret! Jag håller med om att det är väldigt viktigt att få ordning på tillståndsfrågorna, infrastrukturfrågorna och elförsörjningsfrågorna i norra Sverige. Det gäller alla de län som är Norrland, och det är lite grann därifrån den här frågan kommer. Det är väldigt viktigt att LKAB som ska fungera som en helt opartisk säljare av malm nu har en strategisk position i det största stålverket. Vi har ju bara haft ett stålverk i Sverige, men det finns fler som är intresserade av att konkurrera och köpa den malm som LKAB har.

Som finansministern själv beskrev det ger det en väldigt stark position att ha en ägarandel om minst 10 procent av samtliga aktier i ett bolag. Det är alltså ingen slump att man har gått upp till den typen av position. Det kallas ofta en cornerposition och innebär att man kan blockera så gott som alla beslut av större karaktär som måste gå via bolagsstämman. Det innebär i princip att LKAB har ett veto mot alla eventuella affärer som skulle kunna göras på marknaden med SSAB.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som största ägare har man också intresse av att förstå hur styrelsen sätts samman. Till skillnad från hur det var tidigare när det här var en finansiell placering - nu är det alltså en strategisk placering - är man numera den största ägaren och även den som utser styrelsen i SSAB.

Ett bolag vars ägardirektiv ständigt diskuteras är Vattenfall. Vad jag har förstått har LKAB inte något ägardirektiv. Som 100-procentig ägare av ett bolag ska man självklart lämna det operativa ansvaret, precis som finansministern säger. Men i det här fallet är det så att LKAB har kommit in i en ganska dynamisk tid, och ägardialogen kanske behöver vara tätare än den har varit när man gjort ungefär samma sak i hundratals år då man plockat upp malm ur gruvorna i Norrbotten.

Fru talman! Om man ska ha kvar det strategiska ägandet och finansministern inte vill lägga sig i den operativa verksamheten, finns det då något initiativ till eller intresse av att utfärda ägardirektiv till LKAB i den ganska stora omställningsprocess som bolaget självt och dess strategiska innehav står inför?

Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaret, även om det var väldigt kort och kanske inte så uttömmande.

Låt mig ge lite bakgrund till att jag tycker att den här frågan är angelägen. SSAB bildades av staten 1978 genom att ett antal stålverk som inte gick så väldigt bra gick samman. Staten minskade sedan successivt sitt ägande, och 1989 noterades SSAB på Stockholmsbörsen.

Under regeringen Bildt 1992 sålde man ut allt direkt ägande. Men LKAB, statens helägda bolag, har under lång tid haft ett passivt ägande. Det har varierat i storlek. När alliansregeringen tillträdde motsvarade aktieposten ungefär hälften av dagens.

I en intervju i Svenska Dagbladet vid samma tid tonades betydelsen av innehavet ned. Tidigare SSAB-vd:n Olof Faxander sa att LKAB är en passiv ägare som inte deltar i valberedningsarbete till styrelsen och inte har valt in några personer till styrelseplatser. Finansdirektören fyllde på och sa att det inte är något att bry sig om och att det är deras egna placeringar som sköts inom företaget. Det gällde alltså den operativa verksamheten, som finansministern hänvisade till.

Sedan minskade innehavet, och för fyra år sedan - hösten 2019 - hade man bara 2,3 procent av kapitalet och 3,6 procent av rösterna. Sedan ökade innehavet radikalt under två år. Aktiekursen var då 30 kronor. Om det var en finansiell placering och om man var i en position att man hade kunnat gå ur den tidigt i våras hade jag bara kunnat gratulera finansministern. Det hade nämligen inneburit en stor extrautdelning från LKAB under nästa vår. Men nu är problemet att det inte längre verkar vara en finansiell placering utan en helt strategisk.

När LKAB köpte på sig fyra gånger så mycket aktier lät det nämligen helt annorlunda från företagsledningen. Den 7 juni 2021, då den sista stora posten köptes, uttryckte sig LKAB:s vd så här i en intervju i Dagens industri: "Med Industrivärdens utträde ur SSAB ser vi det som viktigt för bolaget att det finns en stabil industriell ägargruppering. Utifrån vår portfölj med A- och B-aktier så har vi viktat om så att vi i princip har hållit kapitaldelen intakt men gått upp i röststyrka för att SSAB ska ha en industriell huvudägare." Han fortsatte: "I SSAB:s transformering till att bli det fossilfria stålalternativet så kommer det att behövas en tydlig strategi. Vi har ett stort intresse av att bygga SSAB till en stark fossilfri stålproducent. Ägandet i SSAB är en strategisk fråga för oss." Det gällde alltså LKAB.

Jag har full förståelse för att statliga bolag som verkar på konkurrensutsatta marknader integrerar horisontellt. Ibland är storlek viktigt för att hävda sig, och vi vill ju säkerställa att de bolag vi äger ger bra avkastning. Men när statliga bolag integrerar vertikalt, och framför allt så här nedåt i värdekedjan där det finns många andra, privata aktörer, finns stora risker att de ställer till med rejäl oreda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot den bakgrunden, fru talman, omformulerar jag frågan och ber finansministern redogöra för vilka skäl hon ser till att LKAB ska fortsätta ha ett strategiskt innehav i SSAB.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det var väldigt glädjande att höra att det pågår ett aktivt arbete med regleringsbreven. Det kommer att ha effekt.

Jag håller också med statsrådet om att sjysta regler för företagen är otroligt viktigt för att vi ska ha ett bra näringsklimat. De myndigheter som ska vara skarpa i tillsyn och utdöma viten måste göra det, för annars kommer företag som har sjysta spelregler och inte försöker utnyttja systemen att trängas ut. Det tror jag alltså att vi kan skilja på.

Jag tycker att det är oklart om jag fick något svar på frågan om Regelrådet ska få komma in tidigare. Det är ju ändå så att Regelrådet kommer in alldeles för sent om man behandlar det som en remissinstans som alla andra. Rådet skulle behöva komma in i ett läge där en utredning kan få en synpunkt från Regelrådet och sedan arbeta om sin konsekvensbeskrivning, vilket oftast är helt nödvändigt.

Vi har i detta åsiktsutbyte kunnat konstatera att Regelrådet har en viktig roll att spela och att regeringen har lagt till mer medel. Men Regelrådet är i dag en enhet på en myndighet. Det har en väl sammansatt styrelse med externa parter med goda erfarenheter från olika delar av myndigheter och företag, men det är inte en egen myndighet. Jag är inte förtjust i tanken på att öka antalet myndigheter, men jag ser att ingen lyssnar på ett råd som är gömt i en annan myndighet. Det behöver bli en vassare konstruktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har beräknat att det skulle kosta kanske 40 miljoner. Det är inga stora pengar jämfört med de 370 miljarder det kostar företagen att följa reglerna. Jag undrar därför om statsrådet kan verka för att Regelrådet ska bli en självständig myndighet?

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag är också glad att barer och restauranger inte längre behöver söka tillstånd och att det kommer att dansas. Det har varit en frihetsfråga för många av oss. Men att regeringens hela, konkreta arbete på regelförenklingsområdet hängs upp på och manifesteras av att ett tillstånd har blivit till en anmälan gör kanske inte alla Sveriges företagare väldigt glada.

Näringslivets Regelnämnd har i dag publicerat en debattartikel. Jag tänkte inte här och nu citera hyllningar till Maud Olofsson, utan jag tänkte gå rakt på sak och ta upp regleringsbreven.

Näringslivets Regelnämnd skriver att man granskar regleringsbreven för ett antal utvalda myndigheter med särskilt stor påverkan på företagens villkor. Även där är utvecklingen negativ, och antalet uppdrag som berör regelförenklingarna har blivit färre och färre under flera regeringar trots uttalat höga ambitioner i regelförenklingsfrågor. I årets regleringsbrev ser det ur regelförbättringssynpunkt fortfarande ut precis som det gjorde förra året. Det är väldigt få konkreta uppdrag.

Om vi tidigare pratade om hur viktigt det var att stoppa dåliga regleringar till företagen skulle jag nu vilja vända blicken till hur vi tar bort fler regler. Det finns egentligen bara ett enda verktyg för detta, och det är ett tufft arbete internt på departementen för att se till att alla myndigheter får skarpa mål om hur många regler eller hur många miljarder i regler de behöver banta bort.

Fru talman! Jag undrar därför om statsrådet kan beskriva hur hon jobbar med att kollegorna ska kavla upp ärmarna och ta bort regler. Finns det några interdepartementala arbetsgrupper på statssekreterarnivå? Finns det sådana på tjänstemannanivå? Jag undrar också varför inga myndigheter i årets regleringsbrev fick i uppdrag att inventera, det vill säga syna, alla sina föreskrifter för att se vad som går att ändra, ta bort eller göra enklare.