Niels Paarup-Petersen

Fru talman! Jag kan påminna Moderaterna om att de aldrig har varit större än när de samarbetade med oss, och de har knappast varit mindre än när de har samarbetat med SD. Det kan vara värt att påminna om, någonstans på vägen i den liberalkonservativa diskussionen.

Men det är inte konservativt att ändra folks grundförutsättningar genom att ta bort deras permanenta uppehållstillstånd och ge dem ett temporärt tillstånd med hjälp av retroaktiv lagstiftning. Det är inte konservativt. Det är inte heller konservativt, inte klassiskt moderat, att sätta en minimilön på 29 000 kronor för alla yrken i Sverige.

Om jag har förstått rätt engagerade sig Arin Karapet i Muf från början. Det finns en fantastisk låt som heter Sverige jobbar!, och vi spelar den också på våra stämmor. Den är mycket bra. I texten finns bland annat följande:

Jag är invandraren som får sitt första jobb utan att kunna ett enda ord svenska

Vidare lyder texten:

Det är visom bygger Sverige

Och slutligen lyder texten:

Sverige jobbarnär Sverige är som bäst

Men nu är det så att jag är invandraren som har jobbat i tio år och har lärt mig att prata utmärkt svenska. Det är vi som bygger Sverige. Men då är den nya moderata refrängen att Sverige utvisar när Sverige är som bäst. Hur blev det så? Hur gick man från att det är bra att jobba till att det är bra att utvisa dem som jobbar? Jag förstår inte. Det finns ingen anledning.

Vi kan prata om vem som får komma hit och om nya regler för dem som ska komma. Där är det rätt stor samsyn överlag. Men vad händer med dem som redan är här, som jobbar, som gör rätt och som gör allt?

Jag kan repetera: Du som lever hela ditt liv här, du som försörjer dig, du som sköter dig – det var Arin Karapets ord. Men många av dem åker ut nu för att de inte tjänar en imaginär summa som är baserad på någon annans lön. Det är inte ens deras branschlön. Någon typ av genomsnittslön för städare för att få lov att städa hade man nästan kunnat förstå, men att snittet ska vara baserat på alla andras jobb är jättemärkligt. Vad hände?

Fru talman! Jag vill börja med att se om inte jag och Arin Karapet kan komma överens här. Sverige ska ju inte anpassa sig till invandrare – men Sverige ska också bli lite mer danskt. Det är en bra kompromiss. Jag tycker att det var ett mycket fint tal, faktiskt.

Jag håller med Arin Karapet om att Sverige inte är ett särskilt rasistiskt land. Det är trist att det är folk som påstår det. Vi vet ju att det inte är sant och att landet är det minst rasistiska i världen – och så vill vi ju gärna att det fortsätter! Då kan man också se till att rasistiska tankegångar möts med kraft och motas bort var de än återfinns – oavsett sida.

Arin Karapet säger att Moderaterna har insett sina fel och att det är viktigt att rätta till sina fel. Det är ju rätt. Det är också väldigt bra att inte begå dem, så att säga. Och där har ni ju fortfarande en chans, kanske, att låta bli att begå vissa av dem under den här mandatperioden.

Det är nämligen lite svårt när Arin Karapet ena minuten säger att det räcker om du lever hela ditt liv, försörjer dig och sköter dig, men sedan säger ”fast det gör det ju inte riktigt”, för om du har för låg lön enligt den imaginära gräns som regeringen har satt upp ska du ut även om du sköter dig och även om du jobbar hårt. Detta har hittats på i efterhand. Även om du har skött dig etcetera och har PUT ska vi ta bort det. Det gör ingen skillnad.

Du har skött dig i tio år och du jobbar och gör allt du kan, men du får inte ha spårbyte längre – även om Moderaterna alltid har tyckt att det egentligen är en bra grej.

Vi är överens om att det behövde rensas upp i detta – men att helt ta bort det är ju inte moderat politik, och det har det aldrig varit. Att den som sköter sig och jobbar måste ut bara för att staten sätter upp regler. Det är inte moderat politik – inte klassisk moderat politik.

Fru talman! Ledamoten sa att man ska se om det finns ett behov. Vi kan väl förtydliga det lite. Med ”man” menas här socialdemokratiska fackförbund och inte vem som helst ute på gator och torg eller till exempel en arbetsgivare, som kan värdera vilka behov som finns på en arbetsplats. Med detta ”man” menas alltså specifikt socialdemokratiska fackförbund. Jag tycker att det är mycket rimligt att vi har det med när vi ska värdera denna fråga.

Socialdemokraterna har som sagt, i alla fall tidigare, velat att 90 procent av medianlönen ska gälla, så som regeringen nu också är inne på. Har partiet helt gått ifrån den tanken, eller finns den kvar? Stöder ni det lönegolv på 90 procent som regeringen har satt, eller säger ni nej till det? Jag är ny på det här området och tar därför chansen att lära mig här.

Om ni anser att ett golv på 90 procent fortfarande är relevant har ni ju lika stort ansvar för dem som nu måste lämna som regeringen har.

Fru talman! Tack, Jonathan Svensson, för ett utmärkt anförande på många sätt!

Det finns dock några saker som vi kanske har en lite annorlunda syn på, bland annat arbetskraftsinvandringen, som är viktig för Sverige. Jag tror att vi är uppe i att arbetskraftsinvandringen bidrar till Sveriges bnp med 35–40 miljarder. Senast för några år sedan bidrog arbetskraftinvandringen till 12 miljarder i skatteintäkter, tror jag.

Nu måste många av dessa människor lämna Sverige, på grund av regeringens politik med lönegolv och att man tar bort möjligheten till spårbyte etcetera. Alla de som nu lämnar Sverige hade ju fått lämna också på grund av er politik. Varför vill ni ha det så här?

Ni socialdemokrater pratade tidigare om till exempel 90 procent av medianlönen, som Anders Ygeman gick ut med. Ni vill också att facket i stället för arbetsgivarna, som faktiskt vet vilken kompetens som behövs, ska bestämma vem som ska förlora sin anställning.

Jag vill gärna höra från Socialdemokraterna varför ni ser på dem som nu lämnar och tänker: Vad bra att de nu lämnar. Då kan vi förhoppningsvis få in lite svensk arbetskraft.

I verkligheten kan många av dem som får lämna Sverige vara vårdbiträden och sjuksköterskor, vilket har skett i till exempel Malmö och Lund. Varför är det bättre för Sverige och för välfärden att de får lämna än att de är kvar och jobbar?

Fru talman! Anledningen är att de inte har behöriga lärare, och detta är väl undersökt. Här satsar Centerpartiet, men tyvärr säger regeringen nej. Det regeringen vill är att det ska utbildas 1 000 färre lärare varje år; det är den officiella politiken. Dessutom vill man inte betala mer för behöriga lärare, och man vill inte ha behöriga lärare där de behövs som mest, till exempel i utanförskapsområden. Man säger nej till allt. Då blir undervisningen inte bättre, och de får inte bättre svenska, klarar inte sin skolgång och får inget jobb. Då blir det som det blir, och ni kan stå här igen om 20 år och säga att det är för dåligt att de talar dålig svenska och inte har jobb. Men det är ju er politik som har skapat det.

Ledamoten kan klaga jättemycket på det som har varit. Det är fine, för jag håller med om att det finns mycket att klaga på. Men det finns även saker att klaga på i dag, som Sverigedemokraterna har ansvar för. Aldrig någonsin i Sveriges demokratiska historia har så många lämnat skolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet som under denna mandatperiod, och det är Sverigedemokraternas första mandatperiod i regeringsunderlaget. Det är där vi är just nu.

Ledamoten sa att den som sköter sig ska ha alla möjligheter. Det är hittepå, för det är verkligen inte regeringens politik. Den som sköter sig men inte tjänar 90 procent av medianlönen ska ju kickas ut ur landet, för ni har tagit bort spårbytet. Vi hör om dessa människor varje dag. De åker ut utan att ha gjort något fel. De jobbar, sköter sig och gör allt rätt men ska ändå kickas ut för att ni har någon konstig idé om att medianlönen är svaret på vem som gör rätt för sig. Det är en otroligt kass syn på dem som jobbar på golvet. De som städar här i riksdagen tjänar inte 90 procent av medianlönen. Varför ska de kickas ut? Är det Sverigedemokraternas syn att de inte anstränger sig? I så fall har ni en otroligt elitistisk syn på era medmänniskor.

Fru talman! Det var ett intressant anförande om integration. Jag vill börja med att säga att jag tycker att jag har blivit hyfsat väl integrerad i det här landet. Jag har lärt mig att ett klassiskt svenskt beteende är att hålla tiden.

Vi är helt överens om att hat, våld, hot etcetera inte ska finnas i politiken. Alla vet att Centerpartiet också har varit mycket utsatt för det. En tidigare partiledare avgick på grund av det. En person ville mörda vår partiledare i Almedalen. Vi har haft nazister som har ätit frukost utanför dörren. Vi är helt överens om att detta är orimligt.

Sverigedemokraterna har varit jätteutsatta – tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet är de nog de som varit mest utsatta. Jag vet att många vänsterpartister också har fått hot riktade mot sig. Detta är orimligt, och det måste få ett slut.

Då är det fint om man själv tar lite ansvar och låter bli att kalla vänstertyckare godhetsapostlar, att prata om hetsande etcetera. Om vi ska anta den linjen bör vi också hålla den själva. Det tycker jag ändå att man kan ta med sig – annars blir det bara en raffinerad offermentalitet, som ledamoten själv sa.

Låt mig gå till de faktiska frågorna om integration. Vi ska definitivt ställa krav på folk, men vilka krav är det vi vill ställa? Ett exempel är att människor ska lära sig svenska. Vi ska ju diskutera utbildning senare. Man kan konstatera att barn lär sig svenska mycket bättre om de har behöriga lärare. Då lär de sig också matte mycket bättre. Då klarar de skolan och gymnasiet, går vidare och får ett jobb.

Den här regeringen har världsrekordet i utslagning – aldrig någonsin tidigare har så många elever lämnat den svenska skolan utan att klara den. Det gäller särskilt i utsatta områden. Hur blir integrationen bättre på sikt av att ni kastar ut 20 000 barn ur skolan varje år? Det är ju detta som det handlar om. Ni satsar heller inte på lärare – tvärtom utbildar vi färre behöriga lärare med den här regeringen. Sverigedemokraterna vill dessutom lägga ned alla lärarutbildningar förutom tre, så att det inte finns några lärare på landsbygden över huvud taget.

Hur blir det bättre för svensk integration?

Herr talman! Det är bra. Men vi pratar alltså om 20 000 ungdomar, och då hjälper det inte så mycket att prata. Vi har inga propositioner på bordet, och vi har inte mer pengar till skolan från regeringen än vi har haft tidigare. Det finns i dagsläget ingenting från regeringen som har någon effekt på detta. Det finns ingenting, och det handlar om 20 000 elever!

Varför inte öppna upp till exempel yrkesprogrammen så att man kan söka på genomsnittsbetyg? Hälften av eleverna har ett genomsnitt på Godkänd. Varför skulle inte de kunna gå vidare? Varför inte öppna upp för att man ska kunna visa sin kompetens genom ett yrkesprov? Det gäller till exempel elever som skulle kunna gå på fordonsprogrammet genom att visa att de kan meka med bilar. I dag får de inte gå där för att de har fejlat i engelska. Varför? Det är dags att öppna upp.

Herr talman! Jag har en fråga till skol- och integrationsminister Mohamsson, just för att hon är både och.

Vi har varje år 20 000 elever i svensk grundskola som inte klarar skolan och som i stället direkt får ta sig vidare till ett yrke. Det är en av sex elever. I våra grannländer är det en av tjugo. Varför är det så här, och varför gör regeringen ingenting? Det är den stora frågan.

Ni pratar om tioårig grundskola. Det kommer inte att göra någon skillnad förrän om kanske 13 år. Ni pratar om ett nytt betygssystem. Då ska Skolverket först lära sig att göra it-system, och ni ska börja lägga fram propositioner. Det kan tydligen ta ett tag.

Det här är en katastrof för den enskilde individen. Det ökar arbetslösheten, det ökar kriminaliteten, det är en katastrof för integrationen och det gör också att företagen inte kan få kompetens. Det drabbar särskilt utanförskapsområden och landsbygden. Varför vill inte regeringen göra något åt detta här och nu? Det är det här som skapar arbetslösheten.

Herr talman! Det låter mycket positivt. Vi behöver komma vidare, inte minst för Skånes skull. Vi behöver inte tvunget vänta med allting. Man kan till exempel fundera lite på om inte frågan om Kriegers flak kan tas vidare även utan de här samtalen. Både Tyskland och Danmark klarar att bygga där. Det finns ett stöd som kommunerna har lovats, men ingenting har betalats ut. Vi hörde i statsministerns regeringsförklaring att det skulle ges kompensation till närboende, men vi ser ingenting på propositionslistan. Vi är lite nyfikna på om det även där kan tänkas göras saker innan detta eventuellt kommer på plats.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till energiministern.

Vi kan konstatera att försöken att nå en bred överenskommelse på energiområdet har fallerat i dag. Det är ett stort misslyckande. Det är dåligt för medborgarna, för företagen och för hela Sverige.

Jag uppskattar att ministern har varit väldigt tydlig med att hon är irriterad på att det finns partier som sätter valstrategier före Sveriges bästa. Men Centerpartiet vill vara och är ett konstruktivt parti på energiområdet. Vi vill såklart gärna att samtalen återupptas. Därför vill jag fråga: Ser energiministern några förutsättningar för att kunna återuppta samtalen i närtid eller åtminstone under den här mandatperioden?

Fru talman! Vi har lite olika uppfattningar om det här. Regeringen har ändå lagt fram ett förslag som är ute på remiss och har därmed indikerat att man tycker att det är rätt. Man har ju också varit för chat control, som är samma sak. Om man både har varit för det i EU och skickat ett förslag på remiss tycker jag att det känns lite konstigt att säga att man inte är för. Det har inte beslutats, men regeringen har alltså vid flera olika tillfällen sagt att man stöder förslaget om en bakdörr, och det skulle i vanliga fall indikera att regeringen är för.

Men vi kan göra det väldigt enkelt för Moderaterna och Camilla Brunsberg, fru talman: Ska totalsträckskrypterade tjänster kunna finnas kvar i Sverige? Är Moderaterna för eller inte?

Fru talman! Som jag konstaterade innan är det mycket bra att vi har fått fram en strategi, en uppdaterad sådan. Men det finns vissa utmaningar. En av dem gäller just det här med att det i strategin är väldigt tydligt att man måste ha säker kommunikation brett i samhället och att det samtidigt pågår ett arbete hos regeringen med att underminera de enda säkra kommunikationer som vi har, de som både NCSC, alltså Nationellt cybersäkerhetscenter, och försvaret säger måste finnas och måste vara kvar.

Därför vill jag fråga ledamoten: Hur tänker regeringen och Moderaterna om att de basala tjänster som krävs för att vi ska kunna kommunicera säkert utan att Kina, Ryssland, Iran eller kriminella får tillgång till vår kommunikation håller på att raderas från Sverige på grund av regeringens andra politik?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

I dag ska vi diskutera hur Sverige kan förebygga, upptäcka och hantera digitala angrepp på det som är särskilt viktigt för oss. Men jag vill börja med att lämna det digitala för det som är mycket jordnära.

En person som med glöd och engagemang har försökt att just förebygga, upptäcka och hantera angrepp på det viktigaste vi har i landet, nämligen den svenska demokratin, är Ulrica Schenström. I går lämnade hon oss. Många i den här kammaren har förlorat en människa som har bidragit till deras förståelse av världen och till deras plats i politiken som den ser ut i dag. Därför vill jag börja med ett tack till Ulrica för allt.

Med detta sagt vill jag fortsätta med att diskutera det betänkande vi har framför oss i dag. Först och främst vill jag säga tack till regeringen för att man har tagit fram en nationell strategi. Det är gott. Det behövs. Mycket mer behövs, kan man också säga.

Jag kan helt ärligt säga att jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att Centerpartiet är det enda parti som har tyckt att det finns tillräckligt många utmaningar med det här betänkandet för att man faktiskt ska komma med reservationer.

Sverige är under konstant attack, som det ser ut i dag. Varje vecka ligger Swish, Bank-id eller SVT nere. Sjukhus och Försäkringskassan ligger nere. Norrmejerier har legat nere. Elen har legat nere, liksom riksdagen. Vi är i krig, hade vi sagt om det var i den fysiska världen.

Vi tillåter helt avgörande tjänster att ligga nere varenda vecka. Det är faktiskt en skandal. Vi har tillsammans här i kammaren inte gjort tillräckligt. Men, som sagt, vi är det enda parti som i dagsläget har en tydlig cyberpolitik utöver det som regeringen har presenterat. Vi har ju lite synpunkter.

Fru talman! Vad är då de stora utmaningarna? Först och främst har man gett hela ansvaret för detta till FRA. Det är en utmaning att ge ansvaret för att hela samhället brett ska öka sin förmåga – vilket kräver enormt mycket samarbete, mycket kommunikation, mycket delning av också svår kommunikation och saker som kanske inte är så öppna – till Sveriges mest hemliga myndighet. Det är en utmaning. Många, också inom den mer hemliga världen, är väldigt oroliga för detta.

I USA gav man makten över detta område till NSA, som är den hemligaste myndigheten i USA. Sedan tog man bort det från NSA igen, för det funkade inte, för de kunde inte kommunicera. Hela deras kultur bygger på att hålla tyst, och nu skulle de alltså dela med sig. Det är en utmaning som är svår.

Vi har gång på gång lyft fram detta till regeringen, men varenda gång får vi svaret att det nog ska lösa sig. Men inget löser sig om man inte agerar för att få det löst. Detta är en enorm kulturutmaning för den myndighet som kanske är bäst i världen på att hålla käft.

FRA är fantastiskt. Alla andra länder använder våra förmågor när det gäller kabelmonitorering etcetera. Men FRA berättar ingenting. Ingen får veta vad som händer där utöver dem som man vill ska veta det. Den myndigheten ska nu sprida kunskap brett i samhället, till småföretag och så vidare för att de ska kunna öka sin motståndsförmåga. Det är svårt, för då ska myndigheten ha kontakt med hela samhället.

Konkurrenskraft, fru talman, är försvarskraft. Klarar vi inte att bygga ett samhälle som faktiskt fungerar hela vägen runt och som står emot, där vi fortsätter att få tillväxt tack vare att till exempel våra företag står emot, har vi ingen stark försvarskraft. Det är en jätteutmaning. Företagen har såklart en annan logik än försvaret.

Jag kan också ge ett annat exempel. Jag har förstått att det är en liten utmaning ibland när försvaret skickar kommunikation till vissa andra aktörer runt om i världen. Det gör man då med hela den hemliga apparaten, och sedan skickar de andra tillbaka med Signal, för det funkar ju. Men vi har en struktur i allt detta som är otroligt tung och bygger på att allting måste skyddas och vara hemligt. Men när vi då samtidigt ska öka kommunikationen med många andra parter blir det en stor utmaning.

Här behöver vi göra mer för att det ska bli enklare att göra rätt och enklare att få svar från myndigheterna. Hur Sveriges hemligaste och mest stängda myndighet ska lyckas skapa världens bästa och mest öppna samverkan ligger fortfarande i korten, och regeringen har fortfarande inget svar på hur man faktiskt ska göra. Det är en utmaning.

Fru talman! Sedan är det detta med bakdörrar i våra kommunikationsappar med mera. Enligt strategin, som vi alla ska diskutera här, är det helt avgörande att vi har en säker kommunikation i samhället. I en krissituation är det väldigt många som ska kommunicera med varandra. Det är kommuner och företag – det kan vara telekom och alla möjliga – som ska kommunicera för att det hela ska fungera. Då måste man ha säkra kommunikationsvägar som fienden inte får tillgång till.

Men regeringen vill förbjuda detta. De vill inte tillåta till exempel Signal framöver, som Ukraina använder hela tiden.

Centerpartiet har länge varit emot lagförslaget om det som kallas chat control, som kom från Socialdemokraternas kommissionär Ylva Johansson från början och som innebär att det ska installeras digitala bakdörrar i alla krypterade kommunikationstjänster, till exempel Signal men också Whatsapp och Imessage på Iphone.

Som tur är har chat control fastnat i EU:s lagstiftningshjul. Polen, som nu är ordförandeland, inser att det inte är vettigt. De har stoppat det, än så länge i alla fall. Vi får se vad som händer när Danmark tar över.

Men nu lägger regeringen fram ett lagförslag om samma sak – att det ska vara bakdörrar i alla våra kommunikationsappar. Man kan säga: Ja, men är det så farligt om polisen hela tiden kommer åt vad vi skriver om?

Först och främst är vi av den grundläggande uppfattningen att polisen inte har rätt till att per definition se allt vad jag eller någon annan i samhället gör. Det ska faktiskt krävas särskilda förutsättningar för att man ska kunna göra det. Ingen annan har rätt till det heller. Det tycker jag är en bra princip.

Men med regeringens förslag kan den kommunikation som vi, jag, svenska myndigheter och svenska företag vill hålla hemlig bli tillgänglig för tredje part med tekniskt kunnande. Jag kan garantera att Kina, Ryssland, Iran etcetera har tekniskt kunnande för det här. Det har visat sig att det är så. När USA införde liknande lagstiftning fick Kina till exempel tillgång till loggarna från Trumps telefoner – det gällde också Kamala Harris och JD Vance. Det kan man tänka sig har ett visst värde. Men det är den typen av lagstiftning som regeringen vill ha.

Det är därför Försvarsmakten och FRA är tydliga om vikten av tillgång till de totalsträckskrypterade kommunikationstjänsterna utan bakdörrar. De är jättetydliga. Försvarsmakten skriver själv i sitt svar på regeringens förslag att kravet på bakdörrar inte kommer att kunna uppfyllas. Jag kan citera: utan att införa sårbarheter eller bakdörrar som kan komma att nyttjas av tredje part.

Tredje part kan vara kriminella eller länder som inte vill Sverige väl, fru talman.

Det här är alltså det som regeringen vill införa.

Försvarsmakten har också konstaterat att underrättelsehotet mot Försvarsmakten är högt, och avlyssning av telefonsamtal och meddelanden är såklart ett känt tillvägagångssätt. Därför ska alla anställda, när det inte är superduperhemligt, använda Signal – som regeringen vill ska få bakdörrar, så att Kina, Ryssland etcetera kan komma åt detta.

Det är också så att Sveriges nationella cybersäkerhetscenter uppmanar oss alla att använda Signal till våra egna kommunikationer som är lite privata.

Vi i Centerpartiet vill precis som Försvarsmakten, fru talman, att svenska medborgare, myndigheter, företag etcetera ska ha tillgång till totalsträckskrypterade kommunikationstjänster utan installerade bakdörrar eftersom det är säkert. Det är ett måste för Sveriges säkerhet, som försvaret självt konstaterar.

Tillgång till säker kommunikation är även avgörande för journalister, som är en utmanad grupp nu för tiden, för visselblåsare, för oppositionspolitiker, för brottsoffer och för andra utsatta grupper. För många i andra länder är det jätteavgörande. Men regeringen vill stoppa det här. Därför frågar vi gång på gång om regeringen kommer att ändra sig och faktiskt lyssna på Försvarsmakten eller om regeringen kommer att fortsätta arbeta för att underminera Sveriges säkerhet genom att kräva att vi ska installera bakdörrar i våra säkra kommunikationsappar.

Det finns väldigt mycket mer att säga på det här området, men min talartid är ute.

Tack till regeringen för att man har tagit fram det här! Men ska vi göra det ordentligt behöver mer göras. Jag hoppas att vi kan samarbeta även i framtiden.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 26.

Vilket trevligt litet häng vi har här i dag! Det är inte alltid man blir bjuden att ingå i två olika regeringar. Det får man väl tacka för. Vi har spännande år framför oss. Vi är ju inte alltid så lätta att ha med att göra, vilket båda sidor också vet om.

I dag diskuterar vi ett betänkande som heter Lärare och elever. Då tycker jag att det är väldigt rimligt att börja med eleverna, för det är ju dem det hela handlar om. Det hörs inte alltid i debatterna. Det handlar om eleverna – ni vet, de där barnen som går i skolan varje dag och som vi lämnar över till lärarna och så vidare. Det är dem det handlar om och inte om alla möjliga andra saker som diskuteras.

Detta handlar verkligen om elevernas vardag. Skolan är det ställe där de under många år tillbringar flest vakna timmar. Tyvärr är det också en brottsplats, den största. Det är också en plats som för många först och främst betyder nederlag. Som Mathias Bengtsson från Kristdemokraterna så utmärkt beskrev det är det där de får veta, år efter år, att de inte är tillräckligt bra. Det är inte en skola som jag är nöjd med.

Mitt intryck är ändå att vi alla ser att det finns behov av förändring, och det är bra.

Det finns i dag en utslagning i svensk skola och i det svenska samhället som är helt oacceptabel. Vi ser att det är geografiskt baserat. Det handlar först och främst om ens postnummer och var man är född.

I utanförskapsområden i Malmö har vi haft skolor där bara en tredjedel av eleverna har haft möjlighet att gå vidare till gymnasiet. Det har blivit lite bättre, men det är långtifrån tillräckligt bra.

I Haparanda är det bara hälften av eleverna som går vidare till gymnasiet. Resten får ingen framtid – ja, de har en framtid, men den bjuder med mycket större sannolikhet på arbetslöshet, kriminalitet och sjukdom.

Vi har en skola som i grunden är geografiskt orättvis. Den slår ut elever. Den skapar förutsättningar för vissa men inte för andra. Det kan inte få fortsätta att vara så. De geografiska orättvisorna i svensk skola måste utraderas, och utslagningen måste stoppas. Det är helt avgörande.

Fru talman! Det är många delar i detta. Betygssystemet är en. Under många år framöver kommer vi – på grund av att regeringen släpar benen efter sig – att ha kvar ett system som medvetet, aktivt och genomtänkt slår ut elever som i alla andra europeiska länder får gå vidare till en utbildning. Det är så absurt som det kan bli.

Varje år är det 20 000 elever i Sverige som inte får lov att gå vidare. Vi har ofta skolklasser som sitter uppe på läktaren här. Om man tänker sig en typisk gymnasieklass är det fem eller sex elever som inte fick lov att gå vidare till den klassen när de gick ut grundskolan. Av dem som kommer till gymnasiet är det också många som inte går vidare då de inte klarar utbildningen. Det här är ett av svensk skolas största problem, om inte det största, och det avgörs som sagt jättemycket av var du bor.

Betygssystemet i dag gör alltså att du som har det lätt i skolan bedöms för din helhet. Varenda insats räknas. Om du är lite sämre på något och lite bättre på något annat är det fine; du värderas kanske till ett genomsnittligt betyg, C. Jättebra! Men om du är under E på någon enda, liten grej ska du få ett F. Du bedöms på din sämsta kvalitet. Det är helt vansinnigt.

Det här är det system som vi fortfarande har och som regeringen verkligen, verkligen måste få upp farten i att ändra. Tyvärr är det ju så att de flesta regeringspartier insåg detta och ändrade åsikt först för ett halvår sedan, så jag vet inte riktigt hur mycket fart de har.

Det är den ena delen. Sedan vet vi att det avgörande för att faktiskt klara skolan om man har det svårt är om man får stöd, fru talman. Och nej, det får man inte. Jättemånga får inget stöd. Det är därför Centerpartiet vill ha en elevlag som säkrar och garanterar att man får det stöd man har rätt till. I dagsläget blir det inga konsekvenser för de skolor som inte ger eleverna det stöd de har rätt till. Det blir inga konsekvenser.

Vi ser gång på gång att det är på stödet som skolorna sparar in. Det är det de väljer att inte göra. Någon gång i nian, när man ser att eleven får ett dåligt betyg, kanske det sätts in något extra – lite sommarkurser – för att statistiken ska se bra ut. Men eleven har inte fått något stöd de senaste åtta åren, så grundförutsättningarna och grundkunskapen finns inte. Det är det system vi har i dag, och det är helt värdelöst. Därför vill Centerpartiet ha en elevlag som garanterar stödet.

Sedan måste vi se andra delar här också. Ja, språket är en utmaning för jättemånga. Har du inte svenska språket med dig hemifrån är sannolikheten att du klarar svensk skola mycket lägre. Det finns folk som säger att det är för jäkligt – jag tror att ett annat ord, som kanske inte riktigt passar i kammaren, användes tidigare – att det finns så många som inte har med sig språket hemifrån. Verkligheten är att det finns partier som är arga över att de eleverna finns här, och sedan finns det andra partier som vill hjälpa eleverna att klara sig.

Det är detta som är skillnaden, fru talman: Är man arg över att de här barnen finns i landet, eller är man arg över att de inte får den hjälp de behöver för att komma in i och bli en integrerad del av landet? Det är en enorm skillnad i synen på de här barnen. När du ser ett barn i skolan som har svårt för svenska språket och vars föräldrar inte är födda i Sverige, tänker du då att det är illa att det här barnet går i svensk skola? Eller tänker du att det är illa att barnet inte får stöd för att klara svensk skola? Det är skillnaden, fru talman. Det är en jätteskillnad som vi faktiskt måste hålla fast vid.

Vi vet att eleverna klarar sig bättre om de får stöd. Det blir mycket mindre stökigt. Vi vet nämligen att de barn som stökar mest är de som får minst stöd; det är också helt klarlagt i forskningen. Vill man göra någonting åt alla de här grejerna, få en bättre indikation och mindre stök i klasserna borde man säkra att barnen får tidigt stöd. Man borde klarlägga vilket språk de har med sig hemifrån och hur det ser ut. Man borde gå in och kräva att de får stöd. Kanske borde man utvidga möjligheten att gå i förskola tidigare, etcetera – inte tvinga, som vissa partier vill, utan öka möjligheterna.

Det här är saker vi kan göra som faktiskt gör skillnad, i stället för att bara peka finger som vissa partier fortsätter att göra.

Det var eleverna. Sedan har vi lärarna också. Vi har problem med att det är låg behörighet. Vi vet att behörighet gör jätteskillnad för om eleverna klarar sig eller inte. Vi har i teorin krav på behörighet, men en tredjedel av lärarna är inte behöriga.

Centerpartiet vill att de som är behöriga ska få bättre betalt, fru talman, och vi vill att obehöriga lärare faktiskt ska tvingas utbilda sig så att de blir behöriga. Då får nämligen eleverna bättre undervisning; det vet man. Vi vill också reglera arbetstiden så att lärarna har tid med eleverna i stället för att göra annat. Har de tid att planera undervisningen blir det också bättre undervisning. De här sakerna är jätteviktiga.

Det behövs även pengar. Ja, det behövs pengar, och vi satsar 5 miljarder mer än regeringen. Det gör skillnad. Det är detta det handlar om där ute: Ska du spara bort lärare, eller ska du anställa lärare? Det gör skillnad för eleverna, och det är ju dem det handlar om.

Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att Liberalerna än en gång har haft en väldigt hög svansföring i den här debatten. Tyvärr har Liberalerna lika låg leverans i verkligheten som de har hög svansföring i debatten.

Centerpartiet vill att den skola som anställer fler behöriga lärare ska få bättre betalt. I dag är det nämligen alldeles för enkelt att dra ned på kvaliteten för att göra vinst. Liberalerna säger nej.

Centerpartiet vill ha ett gemensamt och obligatoriskt skolval. Liberalerna säger nej. Eller, de säger att det inte blir av – trots att det rent av står i Tidöavtalet.

Centerpartiet vill att offentlighetsprincipen ska omfatta friskolor och har pressat regeringen att utreda det. Det ligger en utredning på Liberalernas bord sedan ett år tillbaka, och vi vet fortfarande inte vad som händer.

Centerpartiet vill ha en skolpeng som skiljer sig åt mellan friskolor och kommunala skolor, precis som ansvaret skiljer sig åt. Liberalerna har inte levererat det heller.

Centerpartiet föreslår som sagt att skolan tillförs 5 miljarder kronor. Liberalerna säger återigen nej.

Liberalerna pratar om att reglera lärarnas arbetstid medan en avtalsrörelse pågår. Men vill de betala? Nej, det vill de inte.

Liberalernas skolpolitik i verkligheten, där den gör skillnad, är icke-existerande. Ord ger inte fler lärare, inte mer resurser och inte fler godkända elever, fru talman. Det är det riktig politik som gör.

Faktum är att varenda läroplan sedan 1980 har lanserats av Liberalerna. Liberalerna var med och tog fram friskolereformen tillsammans med Centerpartiet. Liberalerna försvarade fram till i vintras ett betygssystem som i onödan slog ut hundratusentals elever i det här landet och som bidrar till både lärares och elevers dåliga mående. Än vet vi inte om det faktiskt kommer att bli annorlunda och i så fall när. Det vet vi inte.

Liberalerna har den senaste mandatperioden varit med och hindrat varenda reform av friskolesystemet. Man garanterade därmed att det gick att tälja guld, som Fredrik Malm själv sa i talarstolen. Att påstå någonting annat i riksdagens talarstol är inte klädsamt. Det är inte det. Centerpartiet har också varit där, men jag säger ju att det är så. Jag erkänner det, och vi har gjort förändringar. Det har Liberalerna också gjort, men att påstå någonting annat är inte klädsamt.

Det vore däremot klädsamt om det här bidrog till lite mer ödmjukhet hos Liberalerna, fru talman, och insikt om det egna ansvaret för hur världen ser ut i dag.

(Applåder)

Jag hoppas på en mer faktabaserad politisk diskussion framgent, med respekt för eleverna oavsett var de ursprungligen kommer ifrån, och på en politisk samarbetskultur där vi faktiskt kan bygga en starkare skola för lärare, elever och alla andra i den svenska skolan.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan ge ett lite längre svar.

Centerpartiets väljare och svenska folket kan alltid oroa sig för att Vänsterpartiet får makt. Det är en klassisk oro.

Att stå långt högerut är inte dåligt. Det bygger oftast på fakta. Det är det som är anledningen till att vi står där vi står.

Men det fanns en tid då Centerpartiet och andra partier – en del partier är kvar där – tyvärr inte ville ta till sig de problem som fanns i friskolesystemet bara för att det handlade om friskolor. Det var lätt att ta till sig problem i kommunala skolor, men det var svårt att ta till sig problem som gällde friskolor.

Vänstersidan hade ofta på omvänt sätt svårt att ta till sig problem i kommunala skolor och lättare att ta till sig problem i fristående skolor. Centerpartiet tillhör dem som hade svårare att ta till sig problem i fristående skolor, men jag skulle säga att vi nu är ett av de få partier som ser problem på båda håll, både i fristående skolor och i kommunala skolor.

Jag hoppas att vi kan komma överens om att se problemen där de finns, oavsett vem som är huvudman för skolan. Det är grunden för Centerpartiets politik. Det är i grunden likgiltigt vem som utför saker och ting så länge de gör det bra. Det finns partier som bara vill ha kommunal skola. Det finns de som ser fristående skolor som det enda som är bra och att kommunala skolor är dåliga.

Man kan inte bara utgå från vilka betyg eleverna får för att kalla en skola dålig. Det är så inkompetent som något kan vara. Vi ser vissa regeringsföreträdare göra just detta. Men det är ju också elevunderlag och sådant som avgör detta.

Det finns alltså både dåliga och bra skolor på båda håll. Jag och Daniel Riazat kommer nog, precis som våra partiledare, alltid att ha olika syn på hur gränserna kring detta ska dras. Men fristående skolor ska inte få betalt för saker de inte gör, de ska regleras och de ska omfattas av offentlighetsprincipen. Allt detta är helt avgörande.

Vi ska göra systemförändringar. Det räcker inte med små kontroller, som till exempel statsministern ibland verkar tro. Jag och Daniel Riazat är överens om att det måste ske systemförändringar. Vi är bara inte helt överens om vilka.

Fru talman! I Sverige går omkring 16 procent av eleverna inte vidare. I våra grannländer och resten av Europa ligger man på 2–4 procent. Om de klarar av att ge 95–96 procent av eleverna möjlighet att gå vidare tror jag att också vi borde kunna komma upp i liknande siffror. Vi är på 84 procent. Den siffran står ut. Inget land i Europa eller i OECD är över huvud taget i närheten av de utslagningssiffror som vi ser i Sverige.

Vi ser att fler skulle kunna komma in och att de skulle kunna komma in på olika sätt. Vi tror inte att alla skulle kunna komma in i dagens gymnasieutbildning, och det har vi aldrig föreslagit. Men vi tror absolut att fler än i dag skulle kunna göra det. Det säger också utredningarna.

Sedan tror vi att det är bra att det skapas andra spår, vilket regeringen också är inne på. Vi hoppas på det, men vi vet fortfarande ingenting om det heller.

Lasse hade tydligen också tid. Lasse hade tid att ringa, och uppenbarligen hade han tid att gå hem till eleverna. Gött! Det var kanske planeringstid. Det skulle kunna vara en grej att man reglerar lärarnas tid så att de har tid över. Det är bara att göra det.

De som gör skillnad är de som har tid att se eleverna. Det är inte de som har 30–35 elever i klassen, alldeles för många undervisningstimmar och en massa administration och dessutom ska delta i en massa utvecklingsprojekt och vidareutbildningar som inte har effekt på deras faktiska förmåga. Då kanske det kan bli bättre, och då kanske fler lärare har tid att ringa så som Lasse hade förr i tiden.

Det är detta vi också gärna vill. Därför har vi föreslagit att man ska reglera lärarnas tid. Det har också regeringen föreslagit, men inte heller här vet vi om det blir av.

Gång på gång har regeringen sagt saker som man ska göra och som finns med i Tidöavtalet men som sedan inte blir av. Även andra har varit inne på att regeringen visserligen har satt igång många bra saker. Och man erkänner också att man har sagt att man ska sätta igång vissa saker men nu inte kommer att göra det. Men när kommer vi att se de faktiska effekterna, det som gör skillnad på riktigt?

Fru talman! Jag vill tacka Mathias Bengtsson för en väldigt bra berättelse om hur lärare kan göra enorm skillnad. Lasseklassen är ett jättebra exempel, och sådana finns runt omkring i hela landet. Samtidigt visar exemplet hur viktigt det är med bra lärare och att vi försäkrar oss om att de finns. Berättelsen visar också på några av de problem som har funnits och fortfarande finns.

Mathias Bengtsson berättade om Jonas som hade fått sju F och som sagt att när vuxna säger att man inte klarar det sätter det spår, och det gör det. Det sätter jättestora spår. Fram till den 23 december 2024 tyckte Kristdemokraterna att sådana spår skulle sättas. Man vill ha kvar det system som sätter spår och som ser till att man kan få F. Det är så det har varit och är.

Det betygssystem vi har är fullkomligt vansinnigt. Det sätter spår och gör att elever får ett F i stället för att få höra att man gör en insats och att insatsen man gör är bra och ska belönas. Om man hade lärt sig lite grann kunde man förr i tiden få en etta eller tvåa, men nu får man bara F. Detta betygssystem är vansinnigt och underminerar elevernas självförtroende och skadar dem.

Jag har uppfattat att Kristdemokraterna har vänt nu, vilket är jättebra. Jag hoppas verkligen att regeringen kommer att gå vidare och göra en förändring av betygssystemet. Men vi vet fortfarande inte riktigt hur det kommer att bli. Därför vill jag gärna höra från Mathias Bengtsson om betygssystemet kommer att ändras och när kan vi i så fall förvänta oss att det blir annorlunda. När slipper vi att sådana spår sätts över hela landet? Varje år går 20 000 elever ut skolan utan behörighet att läsa vidare. Det sker i dagens skolsystem. När ska vi få ett bättre betygssystem som inte leder till dessa vansinniga effekter?

Herr talman! Det är första gången Sverigedemokraterna har sagt att vi är välkomna – det är ändå nytt. Jag tror också att Patrick Reslow är mycket väl medveten om varför vi inte själva känner oss välkomna, önskar vara välkomna eller vill vara en del av hans regeringsalternativ, så som det ser ut i dagsläget. Jag kan förstå, med tanke på hur vissa siffror ser ut, att man önskar lite fler parter i regeringsalternativet. Men just här och nu tackar jag nog nej. Jag tror att jag skulle få rätt stora problem om jag sa något annat.

Det finns jättemycket som tidigare regeringar inte har gjort tillräckligt bra. Det finns också en massa saker som den här regeringen inte gör tillräckligt bra, och så kommer det nog alltid att vara. Det handlar om sådant som inte har setts tillräckligt tidigt, som bör göras mer och som bör förbättras, utvecklas och skärpas. Så kommer det alltid att vara. Ingen kommer någonsin att lyckas med allting.

Men återigen: Jag är jätteglad för att regeringen till slut, efter att ha sagt nej till våra förslag, i alla fall lyssnade och såg till att det tillsattes en utredning, vars förslag nu ligger på regeringens bord. Om detta blir verklighet, om vi får till det här, är jag i närheten av att vara trygg, som Josefin Malmqvist önskade för mig tidigare.

Jag hoppas att vi kan komma dit att vi tillsammans, alla här i kammaren, kan se till att människor som är dömda för hedersförtryck, terrorism eller sexuella övergrepp inte undervisar våra barn framöver, samtidigt som vi ser att hälften av våra barn utsätts för brott i samma instans. Detta måste vi ändå allihop kunna komma överens om. Jag är glad för att ingen i det här fallet har gjort detta till något lite krasst och lite dåligt, som politik ibland kan vara, utan att vi faktiskt försöker hjälpa varandra att nå dit.

Herr talman! Det är alltid trevligt med trevliga utbyten. Det är inte alltid vi och Sverigedemokraterna är överens, men i det här fallet är vi tydligen överens om att regeringen hade kunnat vara snabbare – det är bra. Jag hoppas verkligen att Sverigedemokraterna i så fall lyckas sätta lite fart på regeringen så att detta kan gå snabbare. För återigen: Det är det vi vill. Det enda jag önskar är att vi kan säga till lärare, barn, föräldrar etcetera att från och med nu, från och med då, kommer den här typen av brottslingar inte längre att finnas i svensk skola.

Jag förväntar mig inte att Patrick Reslow kan svara för allt som regeringen gör. Även om man styr regeringen på många sätt och vis är man inte riktigt en del av den, inte än så länge i alla fall.

Jag vet inte riktigt vad jag ska fråga eller kräva mer. Jag är glad att vi är överens om att detta måste göras, och jag hoppas att vi tillsammans kan se till att regeringen agerar lite snabbare.