Helena Storckenfeldt

Fru talman! Det vi har sett de senaste åren är att vi har haft en torka, vilket gör att skogen växer mindre. Utifrån vårt perspektiv är det viktigt att skogen fortsätter att brukas så att vi kan skapa långlivade produkter som också trycker undan fossila alternativ. Det är det absolut viktigaste.

En växande skog är också den som binder mest koldioxid. Därför är det så viktigt att skogen fortsätter att brukas och att vi visar skogsägarna att vi har förtroende för dem. Vi vet att det blev bättre för klimatet, att kolsänkan ökade, att den biologiska mångfalden blev bättre och att vi såg höga naturvärden när man gav den här friheten till skogsägarna att ta hand om sin egen mark. Det har gjorts i generationer, och där finns en kunskap som jag och Emma Nohrén aldrig skulle kunna få här i kammaren.

De vet bäst, och därför är det bäst att låta dem ta hand om sin skog på det sätt som de vet är bäst.

Som jag nämnde i mitt anförande finns det väldigt tydlig forskning som visar att vi får stora klimatvinster om vi fortsätter att bruka skogen. Vi får till och med ännu större klimatvinster om vi brukar skogen ännu mer. Om vi minskar vårt skogsbruk är det alltså en stor förlust för klimatet.

För mig är det väldigt tydligt: Skogsbruket ska fortsätta, och vi ska låta skogsägarna som vet hur man sköter skogen på bästa sätt göra det.

(Applåder)

Fru talman! Jag blir lite orolig när jag hör Emma Nohrén tala om att vi ska gå ifrån frihet under ansvar. Det är ju detta som har byggt upp den kolsänka som vi faktiskt har i Sverige. Det som har bidragit till de höga naturvärdena är att vi har gett skogsägarna och markägarna möjligheten att bruka, vårda och ta hand om sin skog på det sätt som de vet bäst hur man gör.

Det finns många delar att ta tag i här, men den siffra som Emma Nohrén syftar på har väldigt naturliga förklaringar. Det är ett högt pris på virke just nu, och denna siffra avser inte hela skogen i Sverige utan specifikt den södra delen, där det finns mindre skogsägare. Det är väl alldeles naturligt att de nu när det är ett högt pris på virke väljer att avverka sin skog. Den möjligheten måste finnas för att de ska få behålla sin äganderätt och för att vi ska visa att vi litar på dem och ser vilken nytta Sveriges skogsägare bidrar med när det kommer till klimatet och även vår bnp i stort.

Det finns inte en enda skogsägare i Sverige som skulle välja att producera papper över virke, så där behöver Emma Nohrén gå tillbaka och göra sin läxa och sedan återkomma till oss.

Fru talman! Detta är ett stort projekt. Vi gör ett omtag av den svenska klimatpolitiken utifrån åtagandena i Fit for 55 och hur vi i Sverige kan bidra på ett globalt plan. Det finns otroligt många aspekter att ta med, inte minst när det kommer till energiförsörjningen och hur vi ser till att bygga upp den kapacitet som krävs. Inte minst gäller detta den gröna omställningen som sker i norra Sverige med det fossilfria stålet.

Den tidigare klimatpolitiska handlingsplanen, som kom från Anna-Caren Sätherbergs parti och regering, var väldigt övergripande. Det vi vet, och som klimatministern också har varit tydlig med, är att den nya handlingsplanen kommer att vara detaljerad och väldigt tydlig. Den kommer att staka ut en helt ny riktning, och den kommer att vara stor. Detta tar tid att arbeta fram, och jag tror alltså inte att det kom som en överraskning för någon. Som Anna-Caren Sätherberg sa finns det en lag att förhålla sig till, och det kommer vi också att göra.

Jag skulle vilja komma tillbaka till det fossilfria stålet och ställa en fråga tillbaka till Anna-Caren Sätherberg om hur man planerar att skapa förutsättningar för det. Vi vet att energiproduktionen i norr genom vattenkraften är otroligt viktigt, och den kommer också att behövas där. Hur planerar man att få ihop ett energisystem som fungerar i hela Sverige och som inte minst lyckas med elförsörjningen i norr?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

(TREDJE VICE TALMANNEN: Det får ses som en retorisk fråga eftersom detta var slutrepliken i replikskiftet.)

Fru talman! Den borgerliga regering som nu sitter vid makten prioriterar annorlunda. Vi prioriterar mycket mer ren, fossilfri el, för att elektrifieringen ska lyckas.

Jag tycker att det är jättebra att Anna-Caren Sätherberg lyfter det fossilfria stålet och den utveckling som vi ser i norr. Vi moderater är övertygade om att det kommer att behövas. Exakt vilket projekt som kommer att vinna tycker jag inte att politiken ska peka på; där gör marknaden en mycket bättre bedömning än vad vi någonsin kommer att kunna göra. Men frågan om det fossilfria stålet kokar ändå ned till om Sverige ska vara ett stålproducerande land eller inte. Ska vi fortsätta ha den starka industri i Sverige som vi har haft så länge och som har byggt vårt välstånd eller inte? Utifrån Fit for 55 kommer inte det att vara möjligt om vi inte kommer fram med en förändring här. Det finns stora risker, men utifrån vårt perspektiv är det tydligt att den gröna omställningen i norr och dess stora bidrag för klimatet och omställningen med det fossilfria stålet är otroligt viktiga.

Fru talman! Regeringen är enig om vad som är det viktigaste för att få ned utsläppen på ett långsiktigt hållbart sätt. Detta ska hålla hela vägen. Det ska inte bara hålla till 2030 för att sedan slå tillbaka. Vi ska lyckas hela vägen, och då gäller det att bygga upp ett stabilt fossilfritt energisystem. Jag vet att Centerpartiet har kommit med lite olika bud angående kärnkraften, men här är vi tydliga. Elektrifieringen kommer att vara en väldigt viktig del av omställningen. Det handlar inte bara om elbilar utan också om industrin. Elektrifieringen kommer att spela en avgörande roll, och då gäller det att ha tillräckligt mycket energi när den behövs där den behövs. Här spelar kärnkraften en mycket viktig roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Vi moderater har också varit tydliga med att vindkraften kommer att behövas. Vi kommer att behöva alla kraftslag som finns, så länge de är fossilfria. Det är det absolut viktigaste. Och vår regering sa ja till fler projekt för havsvindkraft under sina första åtta månader vid makten än vad den rödgröna gjorde under sin tid. Jag delar alltså inte den bild Stina Larsson försöker måla upp av hur regeringen agerar när det gäller ny teknik och energipolitik. Jag tycker att regeringen har varit tydlig med att det kommer att krävas ungefär dubbelt så mycket el till 2045, enklare tillståndsprocesser, alla energislag och en tydlig politisk styrning, vilket vi försöker bidra med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Fru talman! Reduktionsplikten har diskuterats många gånger i denna kammare, men det är förstås trevligt att göra det en gång till. Vi och flera andra, bland andra Riksrevisionen, såg att reduktionsplikten inte var långsiktigt hållbar. Man hade inte kunnat löpa linan ut. Regeringen tar därför ett omtag om hela klimatpolitiken. Från vårt perspektiv går det inte att satsa allt på en enda sak och sedan hoppas på det bästa, utan det behövs ett helhetsgrepp om hela klimatpolitiken så att staten och andra aktörer är en del av omställningen. Det måste också finnas en acceptans för klimatpolitiken så att människor känner att de är en del av den.

Klimatpolitiken måste gå att genomföra och inte bara till 2030. Reduktionsplikten minskar utsläppen kortsiktigt, men vad är planen efter 2030? Här ligger vårt fokus. Hur minskar vi utsläppen och lyckas ställa om hela Sverige totalt? Det ser vi som en av de viktigaste aspekterna, och vi ser fram emot klimathandlingsplanen så att innehållet kan diskuteras. Vi vet att den kommer att vara detaljerad och innehållsrik. Jag ser fram emot att då fortsätta diskussionen med Stina Larsson.

Fru talman! Vetenskapen är tydlig: Klimatkrisen är en av vår tids största ödesfrågor. Tyvärr finner vi den i en skara av många kriser samtidigt. Aldrig har vi stått inför så många utmaningar på en och samma gång. Krig, inflation, kriminalitet och den globala uppvärmningen - det är tyvärr inte bara decembermörkret som kastar en skugga över vår samtid.

Men, fru talman, jag representerar Moderaterna, ett parti som är hoppfullt och har framtidstro. Det ligger djupt rotat i vårt dna att vårda det vi en dag ska lämna efter oss. Mänskligheten har stått inför avgörande kriser förr, och vi har tagit oss ur det genom forskning och innovationskraft. Jag är övertygad om att vi kan göra det igen. Men då krävs rätt förutsättningar.

Fru talman! Skogen måste brukas för att den ska göra störst klimatnytta. Det svenska skogsbruket bidrar inte bara med jobb och tillväxt utan är även en avgörande del i arbetet med att få ned våra utsläpp. Den klimatnytta som kommer av skogen görs både genom rent koldioxidupptag och genom att ersätta material och energi som påverkar klimatet negativt.

Exempelvis kan man ersätta vissa fossila byggmaterial med förnybart virke. Man kan göra kläder och bränsle och ersätta plastförpackningar. Avfallet kan sedan energiåtervinnas och i kombination med koldioxidinfångning bidra med negativa utsläpp, alltså att mer koldioxid plockas bort än vad som tillförs.

Här har vi i Sverige en unik möjlighet tack vare vår skog. Och för att snabba på utvecklingen av ny teknik som just koldioxidinfångning förstärker regeringen nu Industriklivet med ytterligare 100 miljoner kronor, vilket innebär 1,5 miljarder totalt.

Det är viktigt att vi arbetar med klimatet på både kort och lång sikt. I dag täcks ungefär 70 procent av Sveriges yta av skog. Det är skog som i många fall förvaltats i generationer av familjer som under lång tid haft ett hållbart tänkande för skogen.

Skogen kräver långa tidshorisonter, varför det är så viktigt att vi inte drar förhastade slutsatser och springer före med förbud och reservat. Skogen är en otrolig resurs som vi ska vårda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Forskning från SLU visar dessutom att på 80 års sikt finns det stora klimatvinster om vi ökar vårt skogsbruk. Däremot går vi miste om klimatnyttan om vi minskar vår skogsproduktion. Det blir helt enkelt sämre för klimatet ju mer vi från statens håll är inne och petar i äganderätten och skogsbruket. För mig är det tydligt att den svenska skogen fortsatt ska brukas.

Fru talman! Vi ska driva en ambitiös och effektiv klimatpolitik som får ned utsläppen och når målet om nettonollutsläpp 2045. Samtidigt vet vi att om man inte har en energipolitik har man heller ingen klimatpolitik. Vi vill skapa rätt förutsättningar för alla kraftslag, och självklart innebär det mer kärnkraft. Det viktigaste är att vi lyckas återuppbygga vårt stabila, fossilfria energisystem som varit framgångsfaktorn i att vi lyckats minska utsläppen sedan 70-talet.

Vi vet att vi kommer att fördubbla vårt energibehov till 2045. Ska vi klara omställningen är det detta som krävs. Men nyligen röstade den samlade oppositionen nej till att tillåta mer kärnkraft på fler platser i Sverige. Som tur är har de inte majoritet i denna kammare. Men det är uppenbart vilka partier som förstår omfattningen av våra framtida energibehov och inte.

Inrikestransporter står för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp. Det är därför avgörande att vi snabbar på elektrifieringen. Klimatklivet är ett av regeringens viktigaste stöd för att påskynda utbyggnaden av laddinfrastruktur i Sverige. Utan tillräcklig laddinfrastruktur blir det svårt för någon utanför storstäderna att på ett realistiskt vis välja en elbil. Därför förstärker vi nu Klimatklivet med 800 miljoner kronor 2024, 2 miljarder kronor 2025 och 2,5 miljarder kronor 2026. Samtidigt förlänger vi Klimatklivet till år 2028.

Växthusgaser känner inga landgränser. Men det finns många goda exempel på svensk företagsamhet som får stor global nytta.

Exporten är ett. I dag motsvarar den svenska exportens globala klimatnytta ungefär hälften av de totala utsläpp som genereras i Sverige - ungefär 23 miljoner ton koldioxid, en siffra som under rätt förutsättningar skulle kunna fördubblas redan till 2040. Och rätt förutsättningar stavas mer ren el, enklare och snabbare tillståndsprocesser och en tydlig politisk riktning.

Regeringen föreslår därför en satsning på 123 miljoner kronor per år mellan 2024 och 2026 för att snabba på tillståndsprocesserna för miljöprövningar.

Fru talman! Ska vi klara omställningen förutsätter det också en acceptans för klimatpolitiken. Förlorat förtroende för klimatpolitiken leder till motstånd, och det har vi inte råd att riskera.

Väljarna gav oss ett tydligt mandat för förändring. Man hade tröttnat på feel good-politiken som bara gjorde det dyrare och dyrare att leva någonstans i vårt avlånga land som inte har tillgång till tunnelbana eller spårvagn. Det svenska folket har stor acceptans för klimatåtgärder. De allra flesta vill dra sitt strå till stacken och göra rätt. Men politiken måste då kunna visa på tydliga resultat, och det måste finnas en balans.

Fru talman! Låt oss vara ärliga mot väljarna: Den största budgeten på klimatområdet någonsin var den som vi lade fram tillsammans med KD och SD 2022. Den näst största var den som vi som nybildad regering gick fram med 2023. Även denna budget lyckas vi hålla på samma höga anslagsnivå - trots att vi fasat ut flera dyra, ineffektiva åtgärder som klimatbonusen. Samtliga rödgröna budgetar har alltså varit mindre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Sverige ska vara ett land som inte bara strävar efter att minska utsläppen; vi ska uppnå negativa utsläpp. Tyvärr har vänstervridna, populistiska beslut fått styra alltför länge. Allt från dyra elbilspremier till nedstängd kärnkraft har lett till minskad tro och en känsla av hopplöshet bland många. Så klarar man inte klimatkrisen. Det går inte att pressa fram enstaka förslag och hoppas på det bästa. Väljarna gav oss ett tydligt mandat för förändring, och det genomför vi nu.

Fru talman! Kortsiktigheten i klimatpolitiken måste få ett slut. Vi lägger nu om kursen och ser till att värna alla de goda krafter som vi har - som skogen, som vår export och som teknikutvecklingen och innovationen.

Marknaden löser mycket. Det ser vi gång på gång när näringslivet går före och visar vägen. Men det krävs också politiskt mod att satsa. Det krävs att vi vågar vara tydliga med att höga klimatambitioner måste förenas med tillväxt.

Den moderatledda regeringen går fram med kraftfulla klimatsatsningar. Denna budget är inte svaret på allt, men den är en av de största budgetarna någonsin på klimat- och miljöområdet. Åtgärderna minskar inte bara utsläppen för staten utan skapar också förutsättningar för andra sektorer att kunna ställa om. Vi tar nu ett välbehövligt helhetsgrepp om klimatpolitiken.

Eftersom det är min sista debatt för året vill jag tacka kansliet, utskottets ledamöter, kammarkansliet och talmanspresidiet och önska alla en riktigt god jul.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för svaret! Samtidigt vet vi att den väg som Miljöpartiet förespråkar riskerar att leda till en ännu sämre ekonomisk utveckling. Det leder till sämre tillväxt, och i längden handlar det om vilka pengar vi kommer att ha att satsa på klimatet i framtiden. Om man väljer Miljöpartiets väg kommer dessa pengar inte att existera. De må existera i morgon men inte därefter.

För oss måste klimatfrågan hanteras globalt på ett stort och omfattande sätt. Då måste man också ta det ekonomiska ansvaret, se lite längre än näsan räcker och satsa långsiktigt och hållbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

En annan förutsättning för att klara omställningen är acceptansen. Jag vet att Miljöpartiets väljare köper partiets politik, men vi har sett att acceptansen minskar i Sverige. Svenska folket har stor acceptans för många reformer på klimatområdet. Det är en prioriterad fråga för svenska folket, men det finns en gräns. Man måste se effekt och resultat.

Minskad tillväxt, förbud och sämre förutsättningar för att klara omställningen är vad Miljöpartiets politik leder till. Vi tror att acceptans är en otroligt viktig del i att faktiskt klara klimatomställningen hela vägen ut.

Fru talman! Hur motiverar Miljöpartiet sin politik inte bara för sina egna väljare? Det handlar inte bara om de egna väljarna som man står till svars inför utan också om hur man motiverar underskottet och politiken för resten av svenska folket.

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för ett engagerande anförande!

Jag tänkte informera Miljöpartiet om att det råder svåra ekonomiska tider just nu. Vi lever i tider av inflation, och då handlar det om att ta ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Emma Nohrén inledde sitt anförande med att tala om klimathandlingsplanen, och jag vill säga att det kommer att ta tid att lägga fram en så stor omläggning av politiken som nu krävs. Till skillnad från den rödgröna regeringens förra, intetsägande och väldigt flummiga och övergripande klimathandlingsplan tar denna plan ett helhetsgrepp. Det är stora reformer, inte något småduttande.

Jag har förstått att det viktigaste för Miljöpartiet är att ha pengar i budgeten, inte vad man faktiskt gör med dem. Man talar sig gärna varm för att ta klimatansvar samtidigt som vi här tydligt ser att man inte ens klarar av att ta ansvar för att lägga fram en fullt finansierad budget. Ett underskott på 220 miljarder kronor är inte något att vara stolt över, fru talman. Det är inte att ta ansvar, inte i dessa tider.

Detta beteende är dock väntat från Miljöpartiet, som verkar tro att pengar växer på träd. Att man i tider av inflation och stor ekonomisk osäkerhet kallar detta för att ta ansvar tycker jag dock är oansvarigt.

Vi storsatsar på klimatet, och vi tror inte på att backa in i framtiden. Vi tror på ny teknik och ny innovation, och vi tror att det är möjligt. Som jag ser det är ekonomiskt ansvarstagande en förutsättning för att klara klimatet. Därför, fru talman, undrar jag: Hur tänker Miljöpartiet finansiera sina förslag långsiktigt?

Fru talman! Den moderatledda regeringen har godkänt mer havsbaserad vindkraft på bara de första åtta månaderna i regeringsställning än vad S- och MP-regeringen gjorde under åtta års tid. Det är väldigt tydligt att vi inte bara pratar om kärnkraft. Det är absolut ett favoritämne för att det finns en så tydlig kontrast i den frågan. Inte bara vi utan också IPCC har konstaterat att det är ett viktigt energislag och att det kommer att behövas.

Det som den förra regeringen gjorde var oacceptabelt. Det var att i förtid stänga ned kärnkraftsreaktorer i bland annat mitt hemlän. Det har orsakat problem, och bland annat har det ökat utsläppen.

De i Miljöpartiet talar sig gärna varma om att ta klimatansvar. Men samtidigt tar de inte ansvar för sin egen budget. Den är inte ens fullt finansierad. De slår sig för bröstet för att de lägger så otroligt mycket pengar på klimatet, men det är inte finansierat. Det är 220 miljarder kronor i underskott. Det är ingenting att vara stolt över.

Det är inte att ta ansvar, särskilt inte i det här svåra ekonomiska läget. Men tyvärr är det beteendet att förvänta av Miljöpartiet, som verkar tro att pengar växer på träd. Vi som moderater har inte lyxen att tro det.

Vi tror på ny teknik och innovation, och vi är hoppfulla om att klimatomställningen kommer att gå. Sättet som Miljöpartiet ibland uttrycker sig på får mig att undra hur ansvarstagandet egentligen ser ut. Som jag ser det är en förutsättning för att kunna satsa på klimatet att man tar ekonomiskt ansvar.

Hur tänker Miljöpartiet finansiera sina förslag långsiktigt? Hur motiverar man högt krav i EU för sina väljare?

Fru talman! Miljöpartiet lyckades med låga elpriser på grund av att man hade Ringhals 1 och 2 som hjälpte det på traven. Nu har vi inte den lyxen längre. Det är någonting som vi fokuserar på att återigen bygga upp.

I dag har vi ett raserat energisystem som ökar priserna och ökar utsläppen. Under S- och MP-regeringen såg vi lägst tillväxt i hela EU, en raserad energiförsörjning, ökade utsläpp, och vi var inte på väg att nå målet för 2045.

Det fanns en förlorad legitimitet för klimatpolitiken. Det var ett katastrofalt misslyckande. Vad är det som får Miljöpartiet att tro att deras förslag skulle fungera den här gången?

Herr talman! Vi står ju här och debatterar reduktionsplikten. Det lagförslag vi lägger fram och som vi kommer att rösta om i morgon innebär att reduktionsplikten ska ned till EU:s miniminivå, det vill säga 6 procent, mellan 2024 och 2026 och att man sedan ska se över hur den ska se ut mellan 2027 och 2030. Det är det vi diskuterar just nu. Det är alltså det som är svaret på ledamotens fråga.

När det gäller det andra som ledamoten lyfte fram ser vi att det i dag säljs en väldigt stor andel elbilar. Det skiftet sker just nu i dag. Det handlar om att ha en politik som inte slår mot en viss grupp av människor som är beroende av bilen inte minst på landsbygden.

Återigen måste det finnas en acceptans för klimatpolitiken. Om vi inte har människor, Sveriges befolkning, med oss kommer inte någon form av klimatpolitik att fungera. Man måste utgå från det demokratiska läget, det demokratiska samtalet, hur väljarna har valt att rösta och vad väljarna vill.

Att sänka reduktionsplikten är väldigt tydligt enligt vad väljarna vill. Vi väljer nu att göra det. Det är vad vi har lovat, och det är också det vi gör. Biobränslena kommer inte att försvinna bara för att vi sänker reduktionsplikten till EU:s miniminivå.

Det handlar om att Sverige ska kunna bibehålla en god konkurrenskraft så att våra klimatsmarta produkter och innovationer kan nå ut i världen och göra större skillnad än vad de hade gjort bara här på hemmaplan. Vi måste lyfta blicken, se till helhetsperspektivet och ta klimatfrågan på allvar.

(Applåder)

Herr talman! Biobränslen kan göra stor skillnad - men på annat håll, inte i våra personbilar. Det är inte där vi ser den största skillnaden, utan där ser vi att elektrifiering kommer att spela en avgörande roll. Det vet vi.

Vi vet också att det som Socialdemokraterna kallar Sverigebränsle hade inneburit en chockhöjning av priset för både bensin och diesel. Jag ställer precis samma fråga som till Vänsterpartiet: Hur kan man motivera detta för sina väljare? Det är fortfarande för dyrt att tanka - även med våra reformer, som syftar till att minska kostnaderna för bränslen. Med Socialdemokraterna skulle det bli ännu dyrare.

Det måste finnas en legitimitet i klimatpolitiken. Det måste finnas en acceptans för den klimatpolitik som förs. Människor måste känna att de är en del av omställningen. Jag vet inte hur många väljare som skulle känna det med Socialdemokraternas förslag, vilket skulle öka priserna. Vi befinner oss i en svår situation, och vi vet att all politik måste utgå från rådande läge. Det är tufft ekonomiskt för både hushåll och företag, och då ska inte politiken göra det ännu svårare.

Det behövs i stället en politik som tar människors situation på allvar, och det är det vår regering gör.

Herr talman! Vi har valt att lägga om riktningen, och vi fokuserar på systemperspektivet - det som gör skillnad i stort. Vi skulle vilja se att man från politikens håll slutade upp med att smådutta lite här och lite där och i stället såg systemperspektivet: Hur kan vi se till att ställa om Sverige i stort? Och det handlar i grunden om energi.

Jag hoppas att Vänsterpartiet framöver är villigt att se över frågan och ta den på större allvar. Hur ska vi i Sverige på riktigt få igång en ordentlig energiproduktion? Vi vet nämligen att det är elbilar och laddinfrastruktur som är det viktigaste när det handlar om att minska utsläppen från våra personbilar.

Sedan är det ju inte så att biodrivmedlen kommer att försvinna. De försvinner inte ut i luften bara för att de inte sätts in i våra personbilar, utan de kommer att användas i flyget, i fartyg och i industrin. Det kommer att finnas ett enormt behov. De kommer att göra stor nytta, men på annat håll. Det ser vi som någonting positivt, för det är återigen att gå tillbaka till systemperspektivet: rätt åtgärd i rätt tid och på rätt plats.

Alla goda krafter kommer att behövas, men vi väljer att ta ett steg tillbaka, höja blicken och se systemet.

(Applåder)

Herr talman! Vi diskuterar nu reduktionsplikten och vet att den ena sidan tycker att den ska vara fortsatt hög och den andra - det vill säga regeringssidan - att den ska sänkas till EU:s miniminivå. Det vet vi. Vi vet också att bensin- och dieselpriserna hade fortsatt att öka och hur de hade sett ut med vänsterpartierna vid makten. Jag vet att vänsterpartierna är oeniga på sin kant i politiken, men inriktningen är klar och tydlig.

Jag är nyfiken på hur Kajsa Fredholm kan motivera de extremt höga bensin- och dieselpriserna för sina väljare i det här läget som är väldigt svårt för många människor, hushåll och företag. Hur kan man motivera dem för väljarna när regeringen nu så tydligt har mandat att sänka bensin och dieselpriserna vid pump? Ifrågasätter man det? Jag förstår att man ifrågasätter att denna regering sitter vid makten och att vi tycker olika - sådan är politiken - men ifrågasätter man väljarna och vad väljarna faktiskt vill? Hur motiverar man i så fall det?

Herr talman! Sanningen är att Sverige inte var på väg att nå nettonoll. Man var möjligtvis på väg att nå 2030-målet, men jag anser att det är väldigt kortsiktigt och oansvarigt att lägga alla ägg i en och samma korg och förvänta sig att alla ska applådera och tycka att man är duktig för att man har uppnått ett visst mål. Samtidigt - ursäkta språket - skiter man ju i resten.

Målet nettonoll till 2045 är det absolut viktigaste. Det är det vi ska uppnå. Det är det stora målet för oss alla. Vi har en plan för det, och det handlar om att bygga upp energiproduktionen som under förra mandatperioden, under den förra regeringen, har raserats.

Jag vet att det irriterar Centerpartiet något att Moderaterna fortsätter att prata om kärnkraften. Jag är medveten om det. Men i grunden är det här en fråga om energi. De största utsläpparna i de andra länderna i världen är just energiproducenterna. Vi har inte haft det problemet i Sverige. Sedan 70-talet har vi lyckats minska våra utsläpp tack vare vår fossilfria energimix. Därför väljer regeringen att lägga fokus där och bygga upp det som en gång har förstörts.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att Rickard Nordin har en poäng här, och jag tror och hoppas att vi alla i den här kammaren är överens om att utsläppen ska ned. Att vi sedan väljer att göra på olika sätt är en annan sak.

Det finns ingen tvekan om att regeringen ska få ned utsläppen. Att vi väljer att göra det på ett annat sätt betyder inte att vi inte har några höga klimatambitioner. Vi väljer långsiktiga lösningar som kommer att göra att det här håller hela linan ut på ett sätt som reduktionsplikten inte hade kunnat göra. Det har väldigt tydligt konstaterats av bland annat Riksrevisionen.

Vi vet också att 27 av 27 länder inte kommer att kunna uppfylla sina åtaganden. Det är en svår situation. Alla måste öka sina åtaganden, minska sina utsläpp och göra ett bättre jobb här. För vår del handlar det om att lägga om kursen ordentligt och i grunden, och för oss handlar det om elektrifieringen. Elektrifieringen är nyckeln. För att det ska gå ihop över huvud taget krävs fossilfri energiproduktion, och för oss stavas det kärnkraft.

Herr talman! Reduktionsplikten är en fråga som engagerar. Oavsett om man hört talas om den eller inte är jag övertygad om att alla som äger en bensin- eller dieselbil någon gång under de senaste åren haft diskussioner kring hur fruktansvärt dyrt det är att tanka. Priserna vid pump har varit påtagliga.

Ja, reduktionsplikten är onekligen en fråga som engagerar på grund av dess effekt på bensin- och dieselpriserna men också på grund av att det är ett sätt att minska utsläppen. Reduktionsplikten innebär en viss inblandning av biobränslen för att man ska få ned utsläppen från våra transporter. Det ställer krav på drivmedelsproducenterna att minska utsläppen, vilket i grunden är bra.

Herr talman! Vi måste minska utsläppen så fort som det bara är möjligt, och vi måste göra det på ett sätt som är långsiktigt hållbart. Vi vet att den globala uppvärmningen beror på människan. Få ifrågasätter nu för tiden om detta ska göras. Frågan är snarare när och hur.

Att minska utsläppen till noll är, herr talman, egentligen rätt enkelt. Det är bara att enligt lag förbjuda alla utsläpp inom Sveriges gränser. Det är någonting som vi skulle kunna göra under nästkommande votering. Men var befinner vi oss då? Att införa en så kallad klimatdiktatur, som vissa aktivister förespråkar, är inte vägen att gå. Det är sannerligen inte vägen väljarna väljer, och demokrati är ingenting som Moderaterna är villiga att kompromissa om.

Ska vi nå nettonoll krävs det både tillväxt och höga klimatambitioner. Vi behöver ett konkurrenskraftigt näringsliv som tar oss framåt i den gröna omställningen, och vi behöver alla vara en del av den resan.

Att backa in i framtiden är fel väg att gå. Att införa förbud och tvång som står över folkets vilja skulle slå ut vårt näringsliv och göra oss alla extremt fattiga. Det skulle stanna av hela utvecklingen och ta oss tillbaka till en tid som jag inte tror att särskilt många vill se. Det var faktiskt inte bättre förr.

Den här regeringen fick ett mandat för lite över ett år sedan. Det var ett mandat för förändring, och reduktionsplikten stod högt upp på den listan.

Moderaterna är ett hoppfullt parti. Vi tror att det är möjligt att ta oss ur klimatkrisen på ett smart sätt, ett sätt som gör att andra länder följer efter och vill eftersträva nettonollutsläpp. Vi ser den gröna omställningen som en konkurrensfördel. Den bör också behandlas på det sättet - seriöst och med framtidstro.

Människan har stått inför avgörande utmaningar förr, och vi har löst dem genom nyfikenhet och innovationskraft. Jag är övertygad om att vi kommer att göra det igen.

Jag inledde med att säga att reduktionsplikten är ett sätt att minska utsläppen som i grunden är bra. Vi vet däremot att nivån som reduktionsplikten låg på var alldeles för hög. Nivån ledde till att Sverige dammsög marknaden på biodrivmedel - ett drivmedel som skulle kunna användas för att ställa om de sektorer som är svårare att elektrifiera, exempelvis flyget. I går såg vi en historisk första flygning över Atlanten med ett hållbart flygbränsle. Omställningen sker, väldigt tydligt, här och nu.

Kritiken mot reduktionsplikten för personbilar kom från många olika håll, inte minst från Riksrevisionen, som i juni i år konstaterade att det fanns stora risker med att i så hög grad förlita sig på reduktionsplikten för att uppnå Sveriges klimatpolitiska mål. Granskningen visade också att reduktionspliktens nuvarande utformning inte var genomförbar. Det är väl fullt naturligt att man då gör ett omtag. Att inte våga ifrågasätta gamla sanningar är en farlig väg att gå i politiken.

Herr talman! Det måste finnas en acceptans i klimatpolitiken. Människorna som påverkas, det vill säga hela Sveriges befolkning, måste känna att de är en del av omställningen, att de litar på den och att den är rimlig. Vi kan konstatera att reduktionspliktens höga nivåer inte vann någon rungande acceptans.

Att biobränslena inte används i våra personbilar är inte avgörande för det globala klimatet. De kommer att göra stor nytta i tunga maskiner - i flyg och i fartyg - i de sektorer som är mycket svårare att elektrifiera. För personbilar är det av största vikt att vi nu lägger fokus på att elektrifiera. Det innebär att man har ett stabilt och fungerande energisystem som möter de växande behoven och att man bygger ut laddinfrastrukturen, vilket regeringen storsatsar på.

Reduktionsplikten föreslås av regeringen ligga på 6 procent mellan 2024 och 2026 och slopas för 2027-2030. Riksrevisionen konstaterar, återigen, i sin granskning att de reduktionsnivåer som den förra regeringen föreslog baserades på bristfälliga konsekvensanalyser. Den moderatledda regeringen avser att återkomma om reduktionsnivåerna för 2027-2030. Det är uppenbart att det krävs en mer djupgående analys.

Många faktorer spelar in i prisbilden för bensin och diesel. Vi lever i en orolig värld, men att Sverige ensamt gick fram med högst krav i EU är inte att ta människors situation på allvar. Många hushåll och företag är fortsatt hårt pressade, inte minst av inflationen. Det är respektlöst och oansvarigt att tvinga en del av befolkningen som är beroende av bilen att stå för notan. Det urholkar dessutom förtroendet för klimatpolitiken.

Vi vill följa en mer långsiktigt hållbar bana, en bana som innebär att omställningen är en konkurrensfördel och som gör att andra länder vill följa efter. Klimatfrågan är global, och därför måste även lösningarna vara globala. Vi ska både minska Sveriges utsläpp av växthusgaser och uppmuntra andra länder att höja sina klimatambitioner. Enda sättet att göra det är att visa på det välstånd som kan byggas genom klimatsmarta och långsiktigt hållbara åtgärder.

Herr talman! Sverige ska vara ett grönt föregångsland. Men tyvärr kommer inget annat land i världen att vilja ta efter det svenska exemplet om det enda vi har att visa upp är höga priser, ett instabilt energisystem och lägst tillväxt i EU. Sverige ska vara ett föregångsland genom att få andra länder att följa efter. Lyckas vi inte med det är vi dåliga förebilder.

Vi lovade att sänka priserna vid pump. Steg för steg blir det nu verklighet. Att återuppbygga legitimiteten för klimatpolitiken kommer inte att ske över en natt. Men det är dags att vända kursen, och detta är en del i det.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till klimat- och miljöministern.

Sverige befinner sig i ett mycket svårt läge. Vi har hög inflation som pressar både välfärden och hushållen. Samtidigt har vi hög arbetslöshet. Det pågår ett fullskaligt krig i vårt närområde, och vi har en fasansfull gängkriminalitet som sliter samhället itu. Samtidigt pågår en klimatkris.

Svåra tider kräver prioritering, även i budgeten, fru talman. Jag undrar därför hur ministern har prioriterat utifrån den gröna omställningen. Hur ska Sverige ställa om i ett så pass svårt läge?