Maria Malmer Stenergard

Fru talman! Tack, Tony Haddou, för interpellationen!

Tony Haddou har frågat mig om jag avser att ta något initiativ med anledning av betänkandet Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription, SOU 2017:84, och om jag avser att agera för att se till att människor med praktiska verkställighetshinder, som inte kan utvisas, inte fastnar i limbo.

En grundläggande förutsättning för en långsiktigt hållbar asyl- och migrationspolitik som motverkar framväxten av ett skuggsamhälle är att den som har fått avslag på sin asylansökan eller av andra skäl inte får stanna i Sverige återvänder till sitt hemland.

När ett beslut om av- eller utvisning har vunnit laga kraft är det i första hand den enskildes ansvar att fullt ut medverka till verkställigheten av beslutet och att lämna landet. När en person med ett lagakraftvunnet beslut om av- eller utvisning fullt ut medverkar i återvändandeprocessen är det i princip alltid möjligt att genomföra en verkställighet. Endast i ett fåtal fall uppstår det ett bestående verkställighetshinder. Dessa fall kan omhändertas inom ramen för rådande ordning.

Regeringen avser att intensifiera arbetet på återvändandeområdet ytterligare i enlighet med vad som anges i Tidöavtalet. Regeringen vill bland annat ge ett förstärkt uppdrag till Migrationsverket, Polismyndigheten, Skatteverket och Kriminalvården att samverka kring återvändandeverksamheten. Regeringen vill även att antalet förvarsplatser ska öka och kompletteras med alternativ om elektronisk eller annan övervakning av personer som väntar på verkställighet av ett av- eller utvisningsbeslut. Enligt Tidöavtalet ska dessutom delar av biståndet villkoras, och diplomatiska åtgärder ska vidtas, för att öka återvändandet.

Regeringen avser även att genom återtagandeavtal, både bilaterala och genom EU, arbeta för ett ökat återvändande.

Ett ja ska vara ett ja, och ett nej måste vara ett nej. Den svenska rättsordningen får inte sättas ur spel av att enskilda individer inte följer beslut fattade av våra myndigheter och domstolar.

Herr talman! Återigen vill jag vara tydlig med att vårt syfte inte är att utvisa personer enbart för att de har försatts i utsatthet. Här kan jag vara glasklar.

Vi har ju den situationen att någon kan utvisas med anledning av brott, och här kan man tänka sig en situation där någon upprepade gånger begår brott som inte når upp till det straffvärde som krävs för att utvisning ska aktualiseras. Man kan tänka sig en situation där någon har tydligt samröre med kriminella organisationer eller terroristorganisationer och att det är den typen av samröre som kan leda till utvisning, trots att utvisning på grund av brott som sagt inte kan aktualiseras. Men just detta får utredningen naturligtvis titta närmare på.

Jag vill återigen betona att samtliga förslag som läggs fram ska vara i enlighet med de bindande internationella regler som Sverige har åtagit sig att följa, och likaså ska givetvis beredningskraven i regeringsformen iakttas. Jag kan inte föregripa den utredning som vi ännu inte har tillsatt. Jag ser dock väldigt mycket fram emot fortsatt debatt med Annika Hirvonen om detta när utredningen har kommit och om regeringen väljer att gå vidare med något av de eventuella förslagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill vara glasklar här. Det som gäller är det jag sa i mitt inledande svar, det vill säga att det inte är regeringens avsikt att utvisa människor för att de har försatts i utsatthet. Där vill jag vara mycket klar.

Jag ser framför mig att det i mycket större utsträckning är exempelvis de som bedriver koppleri som blir aktuella för utvisning, men återigen: Detta är någonting som utredningen måste titta på, och utredningen har alltså inte ens tillsatts. Vi kommer att jobba med direktiv, och utredningen ska naturligtvis få jobba helt som utredningar brukar och kunna leva upp till de beredningskrav som finns.

Jag tycker att Annika Hirvonen är ganska snabb att kritisera regeringen, herr talman. Hon, liksom andra, får jättegärna kritisera regeringen - jag välkomnar det, och det är en viktig del i en demokrati - men jag tror att det kan vara en god idé att avvakta och se hur utredningsdirektiven utformas, vad utredningen landar i och vad regeringen sedan eventuellt väljer att gå vidare med.

Precis som under åren i regeringsställning väljer dock Annika Hirvonen och Miljöpartiet att se det de önskar se. Annika Hirvonen väljer ut ett av de exempel som nämns i Tidöavtalet och blåser upp det i stället för att se till att helheten och alla de överväganden som utredningen kommer att få i uppdrag att göra kommer fram.

Miljöpartiet väljer också konsekvent att bortse från de negativa effekterna av den ansvarslösa migrationspolitik utan fungerande integration som till stor del är en följd av partiets och Socialdemokraternas politik i regeringsställning under de senaste åtta åren. I Miljöpartiets värld tycks uppfattningen vara att mer av den krav- och gränslösa politik som bidragit till problemen ska utgöra lösningen, och jag - liksom en stor del av väljarna - tycker nog att det är rätt uppenbart att det inte fungerar.

Från Miljöpartiets sida slår man gärna på den humanistiska trumman, men för mig är det inte ljudet från trumman som är det viktiga utan resultaten - och de är nedslående. Alldeles för många barn kommer aldrig till sin rätt och får inte samma chans som andra barn att växa upp och bli sitt allra bästa jag här.

Kvinnor som flyr från krig och förtryck, som Annika Hirvonen förtjänstfullt lyfter fram i olika sammanhang, tvingas in i en annan form av förtryck i det svenska utanförskapet. Det kan den här regeringen aldrig acceptera. Som ansvarstagande politiker måste vi alla fundera på vårt eget ansvar för det utanförskap som alltför många människor, inte minst barn och kvinnor, i dag lever i här i Sverige. Vad är det egentligen som är humant?

Jag vill återigen framhålla följande: Prostitution är ett exempel som räknas upp och som har hämtats från tidigare förarbeten. Det är ordet otukt jag syftar på. Syftet är inte att utvisa människor för att de har försatts i utsatthet. Här vill jag vara glasklar. Det handlar inte om att vi ska sätta dit utsatta människor. Exakt var gränserna lämpligen bör gå kommer att utredas, och jag vill inte föregripa det.

Herr talman! Denna utredning om en möjlighet att utvisa en utländsk medborgare på grund av bristande vandel är en del av en omfattande reformagenda som ska lösa Sveriges viktigaste samhällsproblem på migrations- och integrationsområdet. Målet är bland att införa en kravbaserad integrationspolitik där den som långvarigt befinner sig i Sverige ska ta ansvar för att också bli en del av det svenska samhället. Och jag vill med anledning av interpellantens frågor erinra om att det tydligt framgår av Tidöavtalet att samtliga förslag som läggs fram ska vara i enhetlighet med de bindande internationella regler som Sverige har åtagit sig att följa, och de ska respektera asylrätten. Likaså ska givetvis beredningskraven i regeringsformen iakttas.

Då vet Annika Hirvonen mycket väl att de svepande ord som hon hänvisar till alltså inte är lagstiftning, utan de är en del av Tidöavtalet. Det är inte vår avsikt att ha svepande formuleringar i lagstiftningen om den eventuellt kommer på plats efter en gedigen utredning där samtliga aspekter har belysts och där man också har tittat på internationella jämförelser och där man har säkerställt att vi håller oss inom ramen för exempelvis asylrätten.

Men vi menar att samhällsutvecklingen gör att det finns skäl att utreda om människor bör kunna utvisas från Sverige på fler grunder än vad som i dag är möjligt. Och detta är alltså inte främmande för svensk rätt, utan denna möjlighet fanns till så sent som 2005.

Jag tror att de flesta är överens om att vi under många år har misslyckats med integrationen. Om man har många personer som befinner sig i Sverige utan att vilja integreras och bli en del av samhället och i stället egentligen agerar tvärtemot de grundläggande principer som gäller för det svenska demokratiska samhället är det ett stort problem.

Om integrationen ska fungera behöver människor som bor här faktiskt också vilja bli en del av det svenska samhället och anstränga sig till det yttersta för att också bli det så snabbt som möjligt. Om man däremot inte har en sådan vilja och befinner sig i miljöer kopplade till exempelvis kriminella gäng, klaner eller extremistiska grupperingar och inte har för avsikt att ändra på det, då måste vi ställa oss frågan om man verkligen ska vara kvar i Sverige.

Exakt hur detta ska gå till ska denna utredning naturligtvis titta närmare på liksom hur det fungerar i andra länder. Jag vill inte och tänker inte föregripa denna utredning.

Med anledning av dessa frågeställningar vill jag passa på att säga något. Det kan framstå som att detta är en helt ny företeelse, men det har alltså funnits liknande regleringar tidigare. Men själva vandelsprövningen är någonting som görs dagligen på Migrationsverket i samband med att människor ansöker om medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd.

Jag vill också lyfta fram den möjlighet som finns i dag enligt utlänningslagen att avvisa personer som inte är EES-medborgare eller anhöriga till EES-medborgare om det kan antas att de inte kan försörja sig på ett hederligt sätt. I förarbetena nämns prostitution som exempel. Det är inte precis den reglering som vi tar sikte på här, utan detta handlar alltså om avvisning av icke EES-medborgare och sådana som inte är familjemedlemmar till EES-medborgare.

Mig veterligen är detta ingenting som Miljöpartiet har agerat för att ändra. Det är en ganska liknande reglering. Varför har i så fall Annika Hirvonen inte tagit den striden under de nästan åtta år som Miljöpartiet satt i regeringen?

Herr talman! Tack, Annika Hirvonen, för interpellationen!

Annika Hirvonen har frågat mig om partierna i regeringssamarbetet avser att utreda att människor som utnyttjas i prostitution ska utvisas på grund av bristande vandel på samma sätt som kriminella.

Av Tidöavtalet framgår att regeringen avser att tillsätta en utredning som bland annat ska analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel. Utredningen ingår som en del av många i regeringens satsning för att åstadkomma en ansvarsfull migrationspolitik.

Av Tidöavtalet framgår att den aktuella utredningen bland annat ska analysera de rättsliga möjligheterna utifrån både svensk grundlag, EU-rätten, Europakonventionen och andra folkrättsliga åtaganden. Enligt Tidöavtalet ska utredningen också ta fram författningsförslag för att, i den utsträckning det är möjligt, återinföra en möjlighet att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel. Det skulle till exempel kunna röra sig om samröre med en kriminell, våldsbejakande eller extremistisk organisation eller andra miljöer som hotar grundläggande svenska värden. Hämtat från tidigare förarbeten nämns även prostitution som ett exempel. Det är dock viktigt att framhålla att förslagets syfte inte är utvisa människor för att de har försatts i utsatthet.

Regeringen avser att återkomma med kommittédirektiv där utredarens uppdrag utvecklas närmare.