Patrick Reslow

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det var en logisk tankevurpa som Annika Hirvonen precis gjorde sig skyldig till. Hon säger att det är viktigt att man följer upp barn som inte kommer tillbaka efter sommaren och att regeringen pratar mycket om detta. Sedan jämför hon det med att det nu finns många som är rädda för att bli, som hon säger, angivna.

Det är ju två helt skilda grupper. Den ena gruppen har rätt att vara i landet. Man har genomgått alla de processer som man ska genomgå och fått besked att man får vara i landet. Men det är problem därför att hederskultur leder till att man förs bort ur landet. Den andra gruppen har inte rätt att vara här. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man inte ser den skillnaden och att man inte ser att det måste vara skillnad på den som går igenom processen och får besked att man har alla de skäl som krävs, vad än det nu vara må, att vara kvar i landet och den som inte har det.

Hur länge ska vi hålla på och finansiera människor som inte har rätt att vara här, som har fått avslag från berörda myndigheter? Det är inte rimligt.

Men vi förstår Miljöpartiets budskap. Jag tror att det var Camilla Hansén som sa att MP visar tydligt var man står. Ja, vi vet. Vi vet mycket väl var ni står i de här frågorna. Asylprocesser är inte viktiga. Migrationspolitik är någonting som staten har tvingat på oss, för gränserna ska vara öppna. Det ska inte vara något nej till någon, och det är det som präglar hela Miljöpartiets politik.

Vi har sett konsekvenserna av det. Nu säger vi tack och hej. Nu är det nya saker som gäller här. Vi måste få ordning på migrationen i det här landet.

(Applåder)

Fru talman! I Sverige har vi, liksom i alla andra stater som vilar på rättsstatens principer, ett system som reglerar vad som gäller för den som inte är medborgare men som vill bo och leva i landet. Systemet omfattar en bedömning av rätten till såväl asyl som uppehålls- och arbetstillstånd, och efter denna bedömning fattas ett beslut av berörd myndighet. När ett beslut väl har fattats får det juridiska konsekvenser, antingen positiva eller negativa, för den enskilde. Ett beslut om att asyl eller uppehållstillstånd inte beviljas innebär att personen i fråga inte har rätt att vara kvar i landet. En person som inte har rätt att stanna i landet ska lämna landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Miljöpartiets ledamot i utbildningsutskottet, Annika Hirvonen, undrar nu vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att skolor ska upplysa personer som vistas illegalt i landet om deras barns rätt till utbildning. Det är i sig en ganska absurd frågeställning. Det är i och för sig korrekt att barnkonventionen, som också är lag i Sverige, stadgar barns rätt till utbildning samt att det i rättspraxis anses omfatta även barn som vistas illegalt i landet. Men barnkonventionen försvarar absolut inte rätten att vistas illegalt i ett land och säger inte heller något om var undervisningen ska ske. Skulle skolor ägna sig åt den här sortens aktiviteter finns det stor risk att hela migrationsprocessen slås ut.

Annika Hirvonen ser alltså framför sig ett system där skolor i särskild ordning ska informera en målgrupp som inte har rätt att vara i landet om vilka rättigheter deras barn har. Skattemedel ska alltså bekosta detta, och personal ska ombesörja informationen till personer som borde ha lämnat landet. Det är helt orimligt.

Hirvonens frågeställning visar med all tydlighet hur viktigt det är att myndigheter kommunicerar med varandra och samordnar sina insatser så att det kan bli slut med det stora mörkertal som vistas illegalt i vårt land, om inte annat så för landets säkerhets skull. Staten ska inte uppmuntra till parallella system. Staten ska inte heller uppmuntra till lagtrots.

Samhällets institutioner, däribland även skolan, har drabbats negativt av den massinvandring och dess effekter som inte minst Miljöpartiet har stor skuld till. Den utbredda gängkriminalitet som nu härjar vilt på gator och torg är ett resultat av denna ansvarslösa migrationspolitik. Att i det läget uppmana skolor att informera om illegala personers så kallade rättigheter är inget annat än att slå hål på tanken om en reglerad invandring.

Herr talman! Det blir ett hypotetiskt resonemang. Skillnaden kan ju bero på många saker. Det kan vara en liten skola. Skolan kanske har musikprofil. Man kanske har stort fokus på praktiska ämnen. Jag kan räkna upp ett antal fristående skolor i just Malmö som har stark musikprofil, och där följer andra estetiska ämnen med.

Det kan också vara så att man på en fristående skola har väldigt aktiva föräldrar som har valt just den skolan. Då har eleverna en helt annan press hemifrån när det gäller att uppnå resultat.

Jag tror att det är riktigt att man måste väga in saker och titta på annat när det gäller teoretiska ämnen. Kanske man behöver titta på hur betygskriterierna är utformade i exempelvis de praktiska ämnena.

Det kan också vara så att kommunala skolor sätter för låga betyg. Det vet vi inte heller. Det kan vara många som är frånvarande i de praktiska ämnena. Det finns många frågeställningar som inte har belysts. Det enda man har belyst är att vi ser att elever har högre betyg i de praktiska ämnena relaterat till de nationella proven, och det menar vi är en felaktig jämförelse. Det är i alla fall detta man har fokuserat debatten på.

Det hypotetiska resonemang som Niels Paarup-Petersen är inne på tror jag kanske inte att vi kan hitta stöd för, men en utredare får ta reda på hur man ska säkerställa att det inte heller blir betygsinflation i de praktiska ämnena.

Herr talman! Jag tycker att Niels Paarup-Petersen är inne på något viktigt.

Nej, Sverigedemokraterna tycker inte att det är en bra idé att koppla betygen i praktiska ämnen till utfallet av nationella prov, för det är två helt skilda saker. Nationella prov i grundskolan i svenska, engelska och matte är något helt annat. Det är helt andra krav och förutsättningar än i till exempel hemkunskap och slöjd.

Bara för att man är bra i hemkunskap, slöjd och liknande behöver man inte vara det i matte, engelska och svenska, och vice versa. Vi har hela tiden sagt att den kopplingen är fel. När man säger att det är betygsinflation i dessa ämnen och pekar på resultaten i de nationella proven blir det en konstig jämförelse.

Hur ska man då göra? Om jag hade lösningen på detta skulle det vara jättebra, men det har jag inte. Detta är något som man får fundera vidare på. Vi måste kunna hitta ett sätt som gör att vi inte heller har betygsinflation i de praktiska ämnena.

Hur man ska göra detta, hur man ska mäta och hur man ska väga in detta får nog en utredning titta på. Vi skulle gärna vilja se det. Men vi vill absolut inte ha någon koppling till nationella prov i teoretiska ämnen.

Herr talman! Mycket av det jag skulle säga har sagts av föregående talare - av Fredrik Malm, ska jag säga, så att det inte missuppfattas i protokollet.

Betyg är viktigt av många skäl, inte minst för just urval. Historiskt var det under 70- och 80-talen en större diskussion om urvalets roll i betygssystemet och hur det skulle vara och inte vara. Ibland känner man av att de ideologiska skillnaderna finns kvar och dyker upp lite då och då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Betyg är viktigt för urval. För att vi ska kunna välja ut vem som ska gå en viss linje eller liknande finns det inget bättre sätt än att mäta om de kunskaper man har är tillräckliga för att klara av den utbildning som väntar. Då är betyg viktigt.

Men detta bygger också på att betygssystemet är transparent och tydligt och att de betyg som ges motsvarar de faktiska kunskaper man har. Får man ett A ska man ha kunskaper som motsvarar ett A, så som de är formulerade i måldokumentet.

Detta är inte alltid lätt. Skolverket kom för något år sedan med en rapport som pekar på just att systemets själva konstruktion bygger mycket på att det med ett målrelaterat system är ett antal lärare som ska göra bedömningar, och det är kanske inte alltid lätt att se till att lärarna faktiskt gör samma betygsbedömningar. Det är svårt att få till likvärdighet om man inte justerar betygssystemet i sig.

Ändringar har gjorts. Vi hörde precis i ett replikskifte att det har gjorts smärre förändringar för att förtydliga och förenkla. Men från vår sida tror vi att det krävs ännu mer. Kanske bör man överväga någon form av relativt inslag, inte minst på skolenhetsnivå, för att styra. Något sådant får man överväga, och därför har en diskussion nu påbörjats om hur utredningens direktiv ska se ut för att vi ska kunna skapa ett så rättssäkert och likvärdigt betygssystem som möjligt. Tanken är också att detta ska leda fram till att en elev som kommer från kommun A ska bedömas på samma sätt som en elev som kommer från kommun B. Det måste vara målsättningen. Detta måste vi kunna göra också i ett målrelaterat system, även om utmaningarna då kanske är desto större.

Den politiska debatten har fokuserat mycket på systemet såtillvida att det har handlat om det man kallar för marknadsskola. Man talar om marknadsskola i negativa termer. Jag vill poängtera, herr talman, att marknadsskola alltså handlar om elevens rätt att välja skola. Det är detta som är innebörden av marknadsskola. När man kritiserar marknadsskolan kritiserar man elevens rätt att välja skola. Utan flera alternativ går det inte att göra så många val.

Denna rätt försvarar vi till fullo. Den är okränkbar, enligt vårt sätt att se det. Det är eleven som ska välja skola, inte politiker eller tjänstemän.

Varningssignaler har kommit under rätt lång tid. Jag minns att universiteten för 20 år sedan sa att de kunskaper som eleverna hade med sig från gymnasiet inte höll. De hade elever som kom med godkända betyg men inte klarade av undervisningen. Framför allt gällde det då främmande språk - nu har det även gällt matematik.

De varningssignalerna fanns. Vi hade under väldigt många år en socialdemokratisk regering som inte tog dem på allvar. Redan då kunde man ha börjat fundera över om det fanns något problem med betygssystemet, det vill säga likvärdigheten. Detta var långt innan deras fabulering om marknadsskolan började poppa upp i diskussionen.

Det finns också gymnasieskolor som har sagt att man får elever som inte klarar av undervisningen för att de har fått "snäll-G", som det oftast handlar om. Personer har alltså blivit godkända trots att de kanske inte haft tillräckliga kunskaper för att kunna tillgodogöra sig utbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Nu har Skolinspektionen granskat detta, och det är det som ligger till grund för denna debatt. Vi kan instämma i många av de förslag som Riksrevisionen lyfter fram, och det är också detta som är grunden för den utredning som kommer.

Jag tycker dock att man kan problematisera lite grann. Ibland blir den politiska debatten mer eller mindre fokuserad på vissa frågor. Vi hade tidigare ett replikskifte om kopplingen mellan nationella prov och betygsresultat, inte minst när det gäller de praktiska ämnena. Det haltar lite grann när det sägs att det finns betygsinflation i de praktiska ämnena därför att betygsresultaten där inte stämmer överens med de nationella proven, som eleverna har i svenska, matte och engelska. Det där blir lite konstigt, för att man är bra i de teoretiska ämnena behöver inte innebära att man är bra i de praktiska, och vice versa. Jag tycker att det är väldigt svårt att göra en sådan bedömning.

När man säger att betyg i ämnen utan nationellt prov avviker mer blir det därför lite konstigt - avviker från vad? Jag hade kanske önskat mig en lite mer intellektuell diskussion om hur man skulle kunna göra för att komma till rätta med saken, om man anser att betygen är för höga i de praktiska ämnena - vilket kanske inte stämmer, men det är i alla fall så det utmålas. Detta kanske också är något som utredaren bör titta lite på, utan att för den delen göra någon hänvisning till de nationella proven i teoretiska ämnen.

I den politiska debatten om detta med nationella prov tenderar man också ibland att mena att det betyg du får på nationella prov är det du sedan också ska ha i slutbetyg. Detta stämmer inte heller. De nationella proven är bara vägledande. Om kunskaperna har uppnåtts på annat sätt kan det nationella provet inte sänka betyget.

Jag utgår också från att en skola lägger ned tid och kraft och gör insatser när det upptäcks att elever får lite sämre resultat på det nationella provet. Det kan handla om lovskola eller andra riktade insatser som gör att eleven höjer sina kunskaper efter det att det nationella provet har gjorts. Då är det inte heller konstigt att betygsresultaten är högre än på det nationella provet. Att detta görs är kanske ännu tydligare på en mindre skola än på en stor skola.

Det finns alltså många saker att problematisera kring. Vi hoppas att den här utredningen ska innebära att vi får mer likvärdighet i systemet.

(Applåder)

Herr talman! Först och främst: Jag kommer inte att rösta för någon socialdemokratisk reservation, så har vi det klart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Sedan gäller det om vinstincitament är betygsdrivande. Problemet som jag ser med Linus Skölds argumentation är att han generaliserar. Om det är så att detta sker är det såklart ett problem på kanske just den skolan där det sker. Men att i generella termer hela tiden peka ut en hel sektor som anledningen till att vi har en betygsinflation är lite grann att blunda för problemen.

Det finns också väldigt många kommunala skolor som höjer sina elevers resultat. Det gäller inte minst från F till E. Det skulle innebära så mycket problem om man skulle göra alla stödinsatser som krävs för att lyfta en elev från F till E. Det ligger lite grann i betygssystemets konstruktion.

Jag kan hålla med Linus Sköld om att när det gäller lärarrollen är det inte lärarna som är problemet. Ett målrelaterat system bygger lite grann på att lärarna gör bedömningarna. Det är betygssystemets konkretisering vi behöver titta på.

Vi borde gå in och titta på betygskriterierna. Vad är det som vi kan stärka där? Där har vi gemensamt gjort förändringar. Vi från Sverigedemokraterna menar att vi måste göra mer än så. Vi måste göra mycket mer tydliga och konkreta beskrivningar av vad varje betygssteg ska innehålla.

Men att ständigt beskylla en hel sektor, alla lärare som jobbar där, alla elever som går där, alla föräldrar som väljer just de skolorna tycker jag är oanständigt. Det är inte rättvisande.

Fokusera på problemen där problemen är och gör någonting åt det! Kan vi göra det så kan vi komma långt i en gemensam aktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Herr talman! I Linus Skölds tidigare replik men även nu i hans anförande talar han om att betygssystemets konstruktion är felaktig.

Om jag inte missminner mig var det Socialdemokraterna som en gång i tiden startade reformen om ett målrelaterat system på 80-talet. Det var en borgerlig regering som genomförde det. Men det var Socialdemokraterna som startade utredningen om målrelaterade system eftersom man var motståndare till urvalssystemet med det relativa systemet.

Konstruktionen i sig kommer i grunden från Socialdemokraterna. Det känns märkligt att man då kritiserar det så öppet. Dessutom har det funnits tillfällen att ändra konstruktionen om man nu hade velat det under resans gång. Men det har man inte gjort. Man har tvärtom bara gjort mindre justeringar. Men att det målrelaterade systemet skulle vara felaktigt är någonting nytt jag hör från Socialdemokraterna. Linus Sköld får rätta mig om han menade någonting annat än det.

Linus Sköld talar också mycket om den utredning som ska tillsättas. Det är lustigt att han säger att det är ett snävt uppdrag när utredningen ännu inte har fått sina direktiv klara. Vi håller på att arbeta med dem för tillfället. Vad är det Linus Sköld känner till som vi som håller på att arbeta med det inte känner till? Det är en lite märklig kommentar.

Givetvis måste man skylla på friskolorna. Friskolorna gör allt fel. Vi från vår sida säger att likvärdiga betyg är viktigt. Betygssystemet ska upprätthållas. Det är viktigt att ett betygssteg innebär de faktiska kunskaper man kan förvänta sig.

Men att hela tiden säga att glädjebetyg och liknande bara finns på fristående skolor och bara peka ut de vinstdrivande bolagen är fel. Det finns också många kommunala skolor som ägnar sig åt betygsinflation.

Fru talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Lotta Edholm.

Pirls senaste mätning visar att läsförmågan hos fjärdeklassare i Sverige har blivit sämre. Andelen elever som placerar sig på låg nivå eller under låg nivå har dessutom blivit större sedan den senaste undersökningen 2016.

Jag tycker att det är välkommet att skolministern tar läskrisen på allvar och att vi med förenade krafter kan rulla tillbaka den digitaliseringsvåg som råder när det gäller små barns undervisning och som har sjösatts i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi sverigedemokrater lovordar framför allt bruket av papper och penna i de yngre åldrarna. I kursplanen i svenska kan vi däremot se att det i årskurs 1-3 i dag ställs krav på användning av digitala verktyg parallellt med handstil.

Min fråga är därför: Avser regeringen att ta bort krav på användning av digitala verktyg från läroplanen för årskurs 1-3?

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till reservation 18.

Så här en bit in i debatten är redan en hel del saker sagda. Jag kan bara understryka mycket av det som har framförts här tidigare, både av Fredrik Malm och av Oliver Rosengren. Det är viktigt att vi har en stark vuxenutbildning och att den håller hög kvalitet och förbereder människor för framtida yrken eller studier.

Sverige är lite speciellt i det här avseendet. Vi har en väldigt väl utvecklad vuxenutbildning, och det ska vi vara väldigt stolta över. Det ska finnas möjligheter att ändra sina beslut, att omskola sig och att läsa upp behörigheter på både grundnivå och gymnasienivå. Vi måste också ha ett system som kan få ut människor i bristyrken, för det är en förutsättning för välfärden. Vi ska vara stolta över den traditionen.

Det vi ska vara mindre stolta över är att vuxenutbildningen ibland har använts som ett negativt arbetsmarknadspolitiskt instrument, det vill säga att man har stoppat in människor utan att ha någon tanke på vad som ska komma ut. Det har varit en form av förvaringsplats snarare än en borg för kunskap och bildning, vilket ju utbildningssystemet annars ska vara. I stället för att värna kvalitet och kunskap har det varit någon form av instrument för att förvara människor för att få bort dem från arbetslöshetsstatistiken. Det har inte varit bra.

Där ligger ett stort ansvar på inte minst Socialdemokraterna, som inte alltid har haft någon riktig idé om vilka effekter vuxenutbildningen ska få och så vidare. Vi har hört exempel på detta här i dag också.

Sverigedemokraterna förespråkar i alla andra sammanhang ett statligt huvudmannaskap. Vi anser att även vuxenutbildningen borde ha ett statligt huvudmannaskap. Vi skulle se en fördel med detta. Redan i dag finansieras en stor del med statliga bidrag. Det innebär också att staten har ett inflytande över vad som sker.

Men systemet är ganska spretigt. Det är kommunerna som upphandlar och driver verksamheten. Det gör också att regelverken ser olika ut. Detta gör det ibland svårt för företag när de ska rekrytera. Det hade varit mycket bättre om man hade haft en enda huvudman för den här typen av utbildningar.

Detta är ingen fråga som vi driver jättehårt eller separat från andra krav på statligt huvudmannaskap. Men vi anser att hela skolsystemet skulle må bra av att staten återfick huvudmannaskapet rakt av. Det skulle underlätta, inte minst för alla dem som ska rekrytera människor till olika branscher.

Vi har också under väldigt lång tid haft kritiska synpunkter på sfi-undervisningen. Det sades här innan att den är kravlös. Ja, den är verkligen kravlös. Det finns alltså inget krav på progression i kunskapsutvecklingen. Man kan gå och harva runt på sfi-utbildningarna hur länge som helst. Det finns ingen bortre gräns.

När Skolverket gjorde nedslag för några år sedan konstaterade man att man kunde se väldigt heterogena grupper som hade väldigt homogen undervisning. Man hade olika kunskapsbakgrund och olika kunskaper i svenska språket, men det var ändå samma typ av undervisning som gavs. Effekten av detta var att vissa elever fick sitta och repetera saker i stället för att gå framåt i undervisningen. Detta har varit tydligt i många år, men ändå görs ingenting åt det, för viljan finns inte riktigt där.

Nu har vi tillsammans med de andra partierna i Tidögänget sagt att detta ska ändras. Vi lägger stor vikt vid att vi ska ha en kunskapsfokuserad vuxenutbildning. Vi ska också göra allt för att se till att man får rätt kompetens till de branscher som behöver det.

Detsamma gäller också när det handlar om att skärpa kraven på sfiundervisningen: Vi ska fokusera på att elever ska lära sig svenska språket. De som går i sfi-undervisning ska ha krav på sig att lära sig svenska språket. Det ska också finnas krav på just progression.

En annan synpunkt som har kommit fram gäller en bortre tidsgräns. Vi i Sverigedemokraterna vill ha en kort bortre tidsgräns. Vi tycker att man ska klara av sfi-utbildningen på väldigt kort tid. Vi har sagt att det i normalfallet bör vara två år. Sedan kan det i vissa fall finnas skäl att kanske förlänga det med tre år. Men ju längre tid som går desto färre incitament finns det för att lära sig språket. Och detta är inte rimligt. Man ska kunna klara sig ute i samhället och på sin arbetsplats och liknande med svenska språket. Där tycker vi att tidigare regeringar har gjort alldeles för lite.

Fru talman! Vuxenutbildningen ska också stärka kompetensen när det gäller bristyrken på marknaden. Vi har hört några exempel på detta. När det gäller det här betänkandet lägger vi fram några förslag i vår motion på områden där vi behöver stärka kompetensen. Vi föreslår att man ska ha riktade satsningar på vuxenutbildningen. Det gäller till exempel gruvnäringen. Det gäller stålindustrin. Det gäller åkerinäringen. Det gäller även skogsindustrin och järnvägssektorn.

Det är viktiga delar i det svenska samhällsbygget, och om vi inte kan få personal med rätt kompetens till dessa yrkesgrupper kommer det i förlängningen att slå mot svensk välfärd.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Herr talman! Låt mig börja med det här att vi inte skulle ha någon verklighetsförankring. Så är det inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

För det första handlar det om de signaler som skickades ut från Socialdemokraterna under deras långa regeringstid. Signalen var att om man inte läser på högskolan är man ingenting värd. Om man inte läser teoretiska ämnen på gymnasiet är man heller ingenting värd. Men så är det inte. Det finns elever som är extremt duktiga på hantverk. Varför inte stimulera det? Nej, de skulle läsa teoretiska kurser, trots att de var skoltrötta och trots att de kanske inte var intresserade av teoretiska ämnen. Men de skulle bara göra det.

Det var Socialdemokraternas vision. Man föraktar sin egen gamla arbetarklass. Det är de nya Socialdemokraternas paroll.

För det andra styrde de utbudet. Devisen i framför allt socialdemokratiskt styrda kommuner var att man hela tiden skulle tillgodose förstahandsvalet. Då svällde de teoretiska programmen. Det håller inte.

Nu talar Socialdemokraterna om dimensionering. Jamen gör något åt dimensioneringen då! Om man får mer konkurrens om platserna på de teoretiska programmen kommer man också att få fler elever till yrkesprogrammen. Det är jag helt övertygad om. Så funkade det förr när jag gick i skolan, och så skulle det kunna funka framöver också.

Nej, det sker ingen sortering genom att man avskaffar betyget F. Det är inte betygssystemet i sig som är problemet, utan det är tillämpningen av betygssystemet. Vi har otydliga betygskriterier. Radar man upp tio lärare som ska bedöma en elev kommer man att få tio olika bedömningar, eftersom ingen exakt vet var de luddiga gränserna för betygen går.

Vi måste ha tydliga betygskriterier, så att alla vet vad de innebär - elever, föräldrar och lärare. Det ska vara klart och tydligt. I grundskolan ska de vara faktabaserade. Sedan kan man lägga in andra aspekter på gymnasiet, men de måste vara mer konkreta än vad de är i dag.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Herr talman! Jag vänder mig starkt emot formuleringen av frågan, för så är inte fallet. Alla elever är lika mycket värda, och alla ska ha samma möjligheter att kunna läsa. Men alla har inte förmågan att läsa allting, och alla vill inte läsa precis allting.

Ett problem med Socialdemokraternas skolpolitik har varit att de velat stöpa alla i samma form. Alla ska läsa in högskolebehörighet. Det är den stora drömmen. Men vi kan konstatera att alla inte vill bli akademiker.

Ska vi inte låta elever som går på yrkesprogram läsa teoretiska ämnen? Jo, om de vill det. Vi har aldrig sagt något annat. Det är rent hittepå att vi skulle stå för något sådant. Vi vill att de som vill läsa in högskolebehörighet ska kunna göra det, men vi vill inte ha det som tvång. Det är det som ligger bakom vår tanke med två-plus-ett-gymnasiet, som vi kallar det, med två år på yrkesprogram och ett tilläggsår där de som så vill kan läsa in högskolebehörighet. Men alla vill inte och alla kan inte. Det måste vi respektera.

Hela effekten av Socialdemokraternas politik är att man fastnar i arbetslöshet. Det är ju det vi ser. Långtidsarbetslöshet är effekten av socialdemokratisk skolpolitik och gymnasiepolitik. Eleverna lockas inte till yrkesprogrammen eftersom Socialdemokraterna har byggt upp en vision om att alla ska läsa på högskola. Då söker man sig inte dit. I stället söker man sig in på nationella program som är högskoleförberedande men som man inte klarar av. Man hoppar av eller går ut med väldigt dåliga betyg och fastnar i långtidsarbetslöshet.

Sverigedemokraternas alternativ är aldrig att barn ska fastna i arbetslöshet, utan man ska ha en bra utbildning. Då är även yrkesprogram viktiga.

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till reservation 1.

I dag debatterar vi utbildningsutskottets betänkande om gymnasieskolan. Det är ett femtiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden som gås igenom. Från Sverigedemokraterna finns bland annat yrkanden om utbudet av gymnasieutbildningar, om lärlingsutbildningar, om språkintroduktion och om studie- och yrkesvägledning. Vi har även två särskilda yttranden i ärendet, som berör anpassad undervisning för högpresterande elever respektive utformningen av yrkesprogram. Dessa är båda nu föremål för beredning i Regeringskansliet. Av den anledningen har vi valt att inte följa upp dessa yrkanden i betänkandet.

Gymnasieskolan har en väldigt central placering i utbildningssystemet. Den fungerar som en sluss mellan två andra enheter. Å ena sidan ska den ta emot elever från grundskolan, och å andra sidan ska den förbereda eleverna för fortsatta studier eller yrkesliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det är en grannlaga uppgift man har. Man är beroende av hur utbildningen fungerar i lägre årskurser, men man möts också av krav från den högre utbildningsinstansen. Det är alltså viktigt för gymnasieskolan att värna just kunskap och bildning. Det ska vara höga ambitioner, höga förväntningar och höga krav som ska gälla på svensk gymnasieskola.

Det paradigmskifte som nu har aviserats i svensk skolpolitik - från flumskola till kunskapsskola - lägger grunden för en gymnasieskola i världsklass med fokus på faktakunskaper, kvalitetssäkrade läromedel, tillgång till tryckta böcker, betyg med kunskapsfokus, tidiga insatser i form av obligatorisk läxhjälp och lovskola i yngre åldrar, fokus på läsning och läsförståelse, tydligare ordningsregler, inrättandet av akutskolor med mera.

Alla dessa kommande reformer i grundskolan kommer att leda till ett stärkt gymnasium med bättre förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag. Det är välkommet och välbehövligt. Det borde ha gjorts långt tidigare, men intresset har varit större för plakatpolitik än för att komma till rätta med de verkliga problemen i svensk skola. Gymnasieskolan har tyvärr fått lida får detta.

Medan Tidöpartierna arbetar hårt för mer kunskap i svensk skola kan vi konstatera att den politiska debatten från vänster nu handlar om att sänka kraven på gymnasieutbildningarna. I stället för att göra oss andra sällskap och värna stärkandet av kunskap och bildning är deras recept att sänka kraven på behörighet. Fgränsen ska tas bort. Obligatoriskt gymnasium ska införas. Det är helt fel väg att gå. Vem gagnas av detta? Inte är det gymnasieskolans status, och inte är det gymnasieskolans kvalitet!

Jag tror att jag har sagt tidigare i den här talarstolen att det kom en rapport från Skolverket i fjor som just pekade på problemet och vad som skulle kunna hända om man sänkte kunskapskraven. Skolverket har studerat elever med likvärdiga betyg från årskurs 9 för att se vad som har störst betydelse för om eleven ska ta gymnasieexamen eller inte. I elevgruppen med de lägsta grundskolebetygen, i snitt mellan E och F, tog 42 procent av eleverna på yrkesprogram examen inom tre år. På högskoleförberedande program tog 22 procent examen på samma tid. För betygsgruppen mellan E och D tog 74 procent av eleverna på yrkesprogrammen examen inom tre år. På ett högskoleförberedande program var det 49 procent av eleverna.

Det visar tydligt att ju lägre meritpoäng eleven har, desto svårare blir det att klara sig och att prestera i gymnasieskolan. Det innebär att om man skulle göra avkall på att sätta en miniminivå, införa ett obligatoriskt gymnasium och ta bort Fgränsen kommer betydligt fler elever att hamna i svårigheter och få problem med sina gymnasieutbildningar. Det är helt fel input i debatten. Gymnasiet skulle urholkas till att bli en förlängd grundskola, och dit vill i alla fall inte vi sverigedemokrater dra det.

Samtidigt som det lustigt nog höjs röster för att sänka behörighetskraven har samma politiska företrädare på vänsterkanten vurmat för att stöpa alla elever i samma form och teoretisera yrkesutbildningarna. Man säger alltså nu att man gör eleverna en otjänst om de får F och inte kommer in på gymnasiet utan ställs utanför. Så har det låtit under de senaste veckorna. Samtidigt säger man att yrkesutbildningarna ska teoretiseras och bli högskoleförberedande med mer teoretisering av ämnena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Om man inte förstår svårigheterna och vad som ligger i vågskålen har man problem. Det är ju inte så att det blir lättare eller att man kan göra avkall på utbildningarnas innehåll om man vill göra även de yrkesförberedande programmen högskoleförberedande. Man kan inte bara sänka kraven och säga att det inte spelar någon roll om eleverna har dåliga betyg med sig från grundskolan, för de måste ju också klara av att läsa på högskolan. Den ekvationen går inte ihop.

Sverigedemokraterna var motståndare till att man teoretiserade yrkesprogrammen och till att man gjorde det obligatoriskt att få högskolebehörighet. Vi tyckte att det var bra att möjligheten fanns att välja till det, men inte att det blev mycket svårare att välja bort det. Alla elever kan inte läsa på högskola. Alla elever vill inte läsa på högskola. Så enkelt är det. Socialdemokraterna har aldrig förstått detta, utan det handlar bara om att man ska läsa på högskola. Och så undrar man varför elever inte söker sig in på yrkesprogrammen! Det är ju inte konstigt.

Inom ramen för Tidöavtalet pågår just nu en diskussion om inrättandet av en yrkesskola. Vår ingång i denna diskussion ska vara att finna en lösning för de elever som inte blir behöriga till ett nationellt program och att förhindra stora avhopp från gymnasiet. Oavsett vilken linje man för är det ju inte bra att så många elever till slut hamnar i det kommunala uppföljningsansvaret och i långtidsarbetslöshet. Det måste man göra någonting åt. Det måste ske ett omtag när det gäller introduktionsprogrammen, och det måste skapas något alternativ till dagens program - inte minst introduktionsprogrammet språkintroduktion. Där är resultaten väldigt skrala.

Från och med höstterminen 2025, herr talman, införs ämnesbetyg i gymnasieskolan. Det lät nästan på Socialdemokraterna här tidigare som att det var Socialdemokraternas idé. Så var det inte. Vi var många partier som föreslog detta långt tidigare. Dessutom är det inte så att det bara är socialdemokrater som tycker detta, utan vi var ganska eniga i utskottet om att det var bra. Vi sverigedemokrater har väckt motioner år efter år om att införa ämnesbetyg, men de har avslagits av socialdemokratiska majoriteter. Man ska inte låtsas som om idén kommer från de socialdemokratiska leden. Så var det absolut inte.

Det här är efterlängtat, för det är jättebra med ämnesbetyg och bra att det till slut landade i att man ska få någon form av ämnesutformning av gymnasiet. Det var inte helt solklart från början. Det är efterlängtat, men det är också synd att det dröjer så länge innan det genomförs, alltså fram till 2025. Det är ett antal elever under tiden som kommer att tvingas att gå med det gamla kurssystemet.

Tidöpartierna kommer även att se över läroplaner för både grundskola och gymnasieskola. Vi ska se över ämnesplanerna för gymnasieskolan och betygskriterierna. Tanken är att göra det lättbegripligt. Betygskriterier ska vara tydliga och konkreta för såväl lärare som föräldrar och elever. Vi kan konstatera att det inte är så i dag. Men det räcker inte, utan vi måste också i mycket större utsträckning betona att ansvaret för utbildningen inte bara ligger på lärarna utan även på den enskilde eleven. Vi kan inte ha ett system där man bara ställer krav på lärarna att de ska slussa över elever till att få ett visst betyg, utan kraven måste också ställas på den enskilde eleven att göra sina läxor och närvara i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Sverigedemokraterna har i många år framfört att det är viktigt att stimulera kunskapstörsten hos högpresterande elever. Det är därför bra att vi inom ramen för Tidöavtalet är överens om att inte bara permanenta utan även utöka spetsutbildningarna. Vi är också överens om att elever lättare ska få läsa i snabbare takt och på en högre nivå. Vi anser att de förslag som vi lagt fram i vår kommittémotion på detta område är tillgodosedda, och därför har vi inte tryckt mer på dem i betänkandet.

Lärarna och skolledarna är gymnasieskolans största tillgång. Tidöpartierna går nu vidare med att renodla lärarrollen, minska den administrativa bördan, satsa på kringpersonal för att avlasta, stärka lärarens auktoritet i klassrummet samt stärka rektors ansvar och befogenheter. Även översynen av ämnesplaner och betygskriterier hoppas vi kan leda till förbättringar av lärarnas arbetssituation. Det är frågor som Sverigedemokraterna drivit länge, och vi förutsätter att de nu realiseras.

Herr talman! Sorgligt nog kan vi också konstatera att det gängkriminella våldet nu har nått gymnasieskolorna. För några veckor sedan sköts en skolelev till döds utanför en gymnasieskola i Eskilstuna. Gymnasieskolan fick utrymmas. Det vi tidigare sett som skräckhändelser från andra delar av världen har nu kommit hit. Dödligt våld har blivit ett signum för det nya Sverige. Det är en tragisk utveckling som föregåtts av politisk handlingsförlamning och verklighetsflykt.

Sverigedemokraternas bestämda åsikt är att det ska råda total nolltolerans mot brott i och omkring skolorna. Vi har länge efterlyst hårda tag mot elever som utgör hot mot andra elever eller skolpersonal. Vi gläds åt att vi inom Tidöavtalet lyckats få igenom en del förslag på reformer, såsom anmälningsplikt, akutskolor och stärkta ordningsregler, men vi skulle vilja gå betydligt längre än så för att säkerställa att det inom skolans murar endast pågår utbildningsverksamhet och inget annat.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jörgen Grubb och Robert Stenkvist (båda SD).

Herr talman! Jag blir lite konfunderad när Aylin Fazelian jämför Sverige med en diktatur i Mellanöstern. Jag vet inte vad man har för referensramar i Socialdemokraterna i dag om man gör sådana jämförelser.

Nej, Sverigedemokraterna håller inte skolministern i schack. Jag är här för att betona att det är viktigt med ett rättssäkert samhälle och att veta vem som är i landet. I dag befinner sig alltför många människor i landet utan att vi vet vilka de är. Vi ska veta vem som är här; det är det som det handlar om.

Alla som kommer i kontakt med illegala personer inom exempelvis skola och sjukvård ska som huvudregel ha en anmälningsplikt. Denna anmälningsplikt skiljer sig inte från dagens plikt att anmäla vid oro för att ett barn far illa i hemmet, och den anmälningsplikten hör jag ingen klaga på.

Vad händer med den lärare som inte följer lagen, frågar Aylin Fazelian. Ska den läraren säga upp sig? Ja, kanske det. Vill man inte följa svensk lagstiftning är man ingen bra lärarrepresentant, och står man inte upp för demokratiskt fattade beslut är man ingen bra lärarrepresentant. Kanske ska man då fundera på att göra något annat. Det har Aylin Fazelian rätt i, och det kan jag ställa mig bakom.

Det är viktigt att vi får till stånd en lagstiftning på detta område av just de skäl jag nämnt. Men framför allt handlar det om det som skolministern uttrycker mot slutet av sitt svar: trygghet och säkerhet för alla inblandade. Sedan får en utredning ta reda på var gränserna ska gå, hur utförandet ska ske och vem som ska ha den formella plikten.

Men en sak är säker: Barnkonventionen står inte i strid med detta, för barnkonventionen talar bara allmänt om rätten till utbildning och inte var utbildningen ska äga rum.

Herr talman! Låt mig först rikta ett tack till statsrådet för svaret.

Denna debatt är ju ganska märklig. I Sverige har vi ett asylsystem som ska bygga på rättssäkerhet - antingen får man bifall till att vara kvar i landet, och får då uppehållstillstånd, eller så får man avslag. Får man avslag ska man lämna landet. Ibland får detta förberedas, eftersom det kan vara så att personen inte kan åka hem direkt.

De personer som stannar kvar trots avslag är illegala invandrare. De har då ingen rätt att vara i landet, enligt internationella konventioner. Detta är precis samma internationella konventioner som Aylin Fazelian nyss hänvisade till.

Ska vi inte ha ett rättssäkert asylsystem? Är det detta som är meningen?

När Stefan Löfven var statsminister sa han att om man har fått ett nej ska man lämna landet. Är det något annat som gäller för Socialdemokraterna nu?

Denna fråga handlar också om trygghet för elever, föräldrar och lärare. De ska veta vem som befinner sig i klassrummen och på skolgårdarna. De har rätt att veta att de personer som befinner sig på skolan också har rätt att vara där.

Det är också en fråga om barnets bästa. Här påstås att en anmälningsplikt skulle gå emot barnets bästa. Men det handlar om att ta hänsyn till barnet. Man vet ju inte hur hemförhållanden och boendesituation ser ut. Vi måste tänka på barnet. När det blir anmälningsplikt mot barn som vistas illegalt i landet och går i en skola kan samhället också sätta in åtgärder. Men detta vill Socialdemokraterna inte veta av.

Att man attackerar anmälningsplikten är kanske det mest anmärkningsvärda. Redan i dag har stora delar av offentlig sektor anmälningsplikt. Lärare och vårdpersonal måste göra orosanmälan. Men när det gäller illegala invandrare ska anmälningsplikt helt plötsligt inte få finnas, för då är det en angiverilag, vilket strider mot yrkesetiken. Tänk om man upptäcker att det finns skäl för en orosanmälan när det gäller ett illegalt barn? Ska man då inte kunna anmäla? Det är ju helt absurt.

Det är också absurt att Socialdemokraterna understöder argument att man inte ska följa eventuell lagstiftning. Skulle detta bli lagstiftning förutsätter vi att all personal som har att följa lagen också följer den. Annars driver man bort från demokratin. Personer som jobbar i offentlig sektor, och framför allt lärare som kanske undervisar om demokrati, ska följa demokratins spelregler. Det måste vi vara väldigt tydliga med.

Till sist några ord om barnkonventionen. Ingenstans i barnkonventionen står det var och hur utbildning ska bedrivas. Det enda som står är att alla barn har rätt till utbildning. Det strider alltså inte mot barnkonventionen att införa en anmälningsplikt. Utbildningen kan genomföras precis var som helst. Så funkar det redan i dag för barn som sitter på Sis-hem eller liknande och för barn som flyttas från en kommun till en annan. Det är den ansvariga myndighetens uppgift att se till att undervisning sker på lämpligt ställe.

Fru talman! Problemet nu är att det är ett nytt styre, och detta styre har inte alls samma ambition som det gamla hade när det gäller att genomföra en lagstiftning som innebär att man diskriminerar en viss driftsform. Vår tanke är att man ska införa en nationell skolpengsnorm. Då finns det inget underlag kring detta. Och vi har ändå ett beredningstvång som gäller i Sverige. Om en regering vill ha en lagstiftning som innebär att man ska ha en nationell skolpengsnorm måste man utreda frågan.

Det som jag har hört här i kammaren från Camilla Hansén och andra är att det finns kritik mot att man vill tillsätta en utredning. Men det finns faktiskt ett lagkrav på att det måste tillsättas en utredning för att man ska ha ett underlag för att genomdriva den politik som man vill.

Då är frågan till Camilla Hansén: Tycker hon att det är bra att man följer ett sådant regelverk och tillsätter en utredning så att man får ett bra beslutsunderlag? Eller är det viktigast att det hela tiden går snabbt och att vi ska ha ett snabbt beslut med ett dåligt och bristande underlag som inte ligger i linje med regeringens vilja?

Fru talman! Jag begärde replik för att ledamoten sa att det är viktigt att man skyndar på. Det är bråttom att få till stånd en regeländring. Jag uppfattade det så. Och i reservationen står det att man snarast ska lägga fram förslag för en mer likvärdig skolpeng.

Då finns det ett problem. Om man inte har ett bra underlag, ska man då ändå som regering och regeringsunderlag lägga fram ett förslag? Det är i alla fall inte min bild. Det är viktigt att man har ett bra underlag för det beslut som man vill fatta. Det handlar inte om att det viktiga är att det går snabbt. Det viktiga är att det blir rätt och bra.

Jag undrar därför om Camilla Hansén delar åsikten att en lag som ska stiftas ska vara rätt och bra och ha ett bra underlag och att det inte i första hand handlar om att det ska gå snabbt?

Herr talman! Det blir lite konstigt om man tror att statligt huvudmannaskap innebär att allting ska finnas i Stockholm. Det handlar ju om regelverken. Vi har ju lagstiftning på andra områden som beslutas i riksdagen och där själva verksamheten sedan utövas på annat håll. Det är väl inget konstigt. Det handlar om vilket regelverk man har och vilken styrning och uppföljning man ska ha när det gäller regelverken. Det är väldigt märkvärdigt om Centerpartiet inte har förstått det, men då förstår jag lite grann att man hamnat efter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Jag tror faktiskt att det är det lokala som är problemet i svensk skola i dag. Kommunaliseringen innebar att en massa kommuner gör olika prioriteringar. Man fick inte någon enhetlig styrning över saker och ting. Så kan vi inte fortsätta längre.

Jag delar heller inte Niels Paarup-Petersens synpunkter när det gäller skolor på landsbygden, alltså att det skulle bli särskilt svårt om man har ett statligt huvudmannaskap. Problemet har ju varit att kommunaliseringen gjort att man lagt ned mindre skolor på landsbygden, glesbygdsskolor och liknande. Det gör man eftersom kommunerna inte har pengar och resurser att upprätthålla de små skolorna, vilket jag menar att man kommer att ha om man får ett statligt huvudmannaskap och ett statligt finansieringsansvar.

Det är i det kommunala Sverige som man lägger ned glesbygdsskolor. Det gjorde man inte i samma utsträckning när vi hade ett statligt huvudmannaskap.