Patrick Reslow

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Herr ålderspresident! Låt mig först yrka bifall till reservation 8.

I dag debatterar vi 57 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. I ärendet finns också ett stort antal yrkanden med förenklad beredning. Förenklad beredning innebär att yrkandena så sent som i fjor har behandlats, debatterats och beslutats om i kammaren, men återkommit - och då finns de inte med bland de 57 motionsyrkanden som vi de facto debatterar utan i en särskild bilaga.

För några veckor sedan deltog jag och säkert många av mina kollegor här i riksdagens projekt där vi gör skolbesök i valkretsen. Det var väldigt trevligt att vara ute och träffa gymnasieungdomar. Jag vill gärna skicka en hälsning till gymnasieskolan Gripen, Borgarskolan och Citadellsgymnasiet i Malmö som jag besökte. Det var särskilt intressant att se nyfikenheten och engagemanget hos gymnasieungdomarna. De ställde frågor och ville gärna lära sig mer om riksdagens arbete och om demokrati, och ställde också lite politiska frågor även om det inte var tänkt att vara så. Jag tycker att det är bra att man engagerar sig i politiska frågor på gymnasiet. Stort tack till er för det fina bemötandet!

Gymnasieskolan är viktig och har en nyckelposition i det svenska utbildningssystemet. Men det är också en sårbar position. Man ska leverera dels till universiteten och högskolorna, dels till arbetslivet, och är även helt beroende av vad som kommer ut från grundskolan i form av förkunskaper - alltså saker man själv inte kan påverka. Tre år är ganska kort tid, och om man då har mycket brister att jobba med blir det väldigt tungt. Vi får ändå säga att det går rätt bra för svensk gymnasieskola. Om man jämför lika med lika tillhör vi faktiskt toppen i världen. Det tycker jag är värt att nämna. Ibland - kanske alldeles för många gånger - målar vi ju allt i svart. Vi måste också lyfta upp det positiva.

Det är viktigt att gymnasieskolan aldrig förändras till att bli en reparationsverkstad för bristande förkunskaper. Det ska inte vara så att man kommer in på gymnasiet med bristande förkunskaper och börjar med att repetera det man borde ha gått igenom i grundskolan. Just därför är det glädjande att se att exempelvis ämnet matematik, där många elever har problem med de första kurserna 1a, 1b och 1c, sedan januari 2022 inte längre innehåller repetition av kunskaper på grundnivå. Det tycker jag är jättebra. Betygsutfallet har inte varit positivt, men det är principen som är viktig och inte vilket utfall man får. Det är viktigt att man i alla ämnen förutsätter att eleverna har en viss kunskap med sig och att det är utifrån de förkunskaperna man också börjar undervisa på gymnasieskolan.

Gymnasieskolans högskoleförberedande program ska präglas av mycket höga förväntningar och ett mycket högt studietempo. Gymnasieskolan är ingen förlängd grundskola och ska heller aldrig vara det. På de här programmen ska man förbereda eleverna för studier på högskola och universitet.

Lärosätena måste kunna lita på att de blivande studenterna har tillräckliga kunskaper för att även klara av universitetsstudierna på utsatt tid. Skulle vi införa en obligatorisk gymnasieskola är jag ganska säker på att den blir en förlängning av grundskolan i stället för att knyta gymnasieskolan närmare högskolan. Därför är det viktigt att den tydliga gränsen mellan grundskola och gymnasieskola finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

De yrkesförberedande programmen måste utformas i nära samarbete med näringslivet och vara inriktade på de behov som arbetsmarknaden har på kort och lång sikt. Det ställer stora krav på utbildningarna att hänga med i utvecklingstakten.

Ett stort problem i gymnasieskolan har varit att alldeles för få elever har valt de yrkesförberedande programmen. Det har diskuterats här tidigare. Det finns flera skäl. Ett sådant är föräldrarnas många gånger felaktiga uppfattning om vad en modern yrkesutbildning är. De tänker sig att man utbildas till en gammal industri, men så är det inte. Vi som träffar företrädare för yrkesutbildningarna får väldigt tydligt klart för oss att de är mycket moderna. Det är något helt annat än hur det såg ut på 70-talet, men det går inte alltid hem i stugorna.

Ett annat problem är det ständiga fokuset på att alla elever ska läsa på universitet och högskola. De politiska signalerna måste förändras om vi ska kunna utbilda yrkesskickliga personer för vår framtida industri. Det har inte varit gynnsamt att skicka signalen att alla ska bli akademiker.

Elevernas rätt att komma in på sitt förstahandsval styr antagningsprocesserna i ett flertal kommuner. Det samhällsvetenskapliga programmet sväller trots att många elever som kommer in på det saknar förutsättningar och ibland även förmåga att studera på ett högskoleförberedande program. Här måste vi vara mycket hårdare med dimensioneringen av utbudet och se till att det blir betydligt bättre.

Vi är skeptiska till dimensioneringsförslaget som röstades igenom. Det är i det närmaste planekonomiskt, extremt byråkratiskt och väldigt snävt vad gäller tidsaspekten. Man tittar fem år fram i tiden, men behoven kanske är helt annorlunda om man tittar tio år fram i tiden. Då låser man fast sig. Man låser också fast sig i regionala planer, och det är nog inte bra för landet som helhet. Därför röstade vi emot. Jag har inget minne av att Liberalerna röstade emot den här dimensioneringen, men vi gjorde det. Jag nämner det som en upplysning till Linus Sköld.

Vi skulle gärna vilja se att man lägger större vikt vid att skolhuvudmännen ska ta större ansvar för att inte bygga ut de högskoleförberedande programmen utifrån antalet sökande. Vi har också framfört i vår reservation att vi tycker att det är ett stort problem. Den enda anledningen till att vi inte ställde oss bakom propositionen var egentligen att man fortfarande bedriver lokalpolitik när det gäller att starta gymnasieskolor. Vi tror inte att det är en bra modell att varenda liten kommun i Sverige ska ha sin egen gymnasieskola. Konkurrens om platserna är bra. Det gynnar kunskapsutvecklingen och i kombination med stärkt studie- och yrkesvägledning i grundskolan tror vi att det vore en bättre väg att gå.

Svensk skola måste också i högre utsträckning stimulera och tilltala de elever som är högpresterande. För ett litet, exportberoende land som Sverige är det viktigt att kunna behålla kompetens i landet. Många gånger får de här eleverna vänta in övriga elever, och de individuella anpassningar som finns är inte tillräckligt bra. Sverige har alldeles för länge haft fokus på det breda elevunderlaget och på elever som har svårt att hänga med. Alltför lite fokus har därmed riktats mot högpresterande elever.

Den tidigare regeringen valde att inte permanenta spetsklasserna eller ens ge besked om försöksverksamheten skulle fortsätta. Det var beklagligt, men nu ser Sverigedemokraterna och regeringen till att detta sker. Nödvändiga ändringar av skollagen kommer att göras för att permanenta och utveckla spetsklasser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Sverigedemokraterna vill också se en modern och ny form av lärlingsanställning för att möta företagens behov av yrkeskunniga. Vi är såklart missnöjda med att Skolverket inte föreslog en radikal ändring av lärlingsutbildningen i det uppdrag man hade och som redovisades för snart tre år sedan. I stället för att skruva på de nuvarande systemen borde man rikta blickarna mot Danmark och Tyskland, där det bedrivs framgångsrika lärlingsutbildningar.

Vi vet att alltför många elever lämnar grundskolan utan behörighet till nationella program. För en del är det mindre kompletteringar som behövs, kanske i ett eller två ämnen som de saknar behörighet i, medan det för andra är betydligt större ansträngningar som krävs. För närvarande pågår förhandlingar mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna om införandet av en yrkesskola för att möta behovet hos dessa elever. Det ska vara ett tredje spår, som vi hört, till gymnasieskolan för de elever som först och främst inte har behörighet till ett nationellt program. Vi tror att det här är ett bra sätt, betydligt bättre än alla förslag om att exempelvis avskaffa F-gränsen och göra gymnasieskolan obligatorisk.

Sverigedemokraterna och regeringspartierna ser också över betygskriterier och betygssystem, inte minst mot bakgrund av att betygsinflationen är påtaglig. När lärosäten meddelar att förkunskaperna inte överensstämmer med de betyg som erhållits måste vi ta det på allvar. Det är viktigt att gymnasieskolorna står emot föräldratryck och även elevtryck när det gäller att sätta betyg och att skolorna sätter betyg som motsvarar de kunskaper som framgår av ämnesplanerna. Jag hoppas och tror att vi ska nå fram till en lösning som i alla fall bättrar situationen. Jag har dock ingen utopisk tanke om att detta kommer att bli helt perfekt, för vi har haft den här diskussionen sedan 70-talet.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag slå ett slag för en av våra motioner. Den behandlar drogtester i skolan. Det är allvarligt att narkotikabruket har fått fäste i vårt land och att exempelvis bruket av cannabis är vanligt förekommande bland elever i gymnasiet. Drogtester i skolan borde göras omgående vid misstanke om drogpåverkan. På det sättet försäkrar vi oss om att skolorna är drogfria och skapar ett positivt grupptryck till varför droger inte ska användas.

(Applåder)

Herr talman! Då fick vi svaret svart på vitt; man klagar på nedskärningar, men man går inte in på att kommunerna gör olika prioriteringar och har olika budgetar och att skolkostnaden skiljer sig enormt från kommun till kommun. Man är inte beredd att säga att det ska vara ett statligt huvudmannaskap; det vill säga man ser inte skogen för alla träd.

Menar Miljöpartiet allvar med att pengar är viktiga? Jag anser inte att pengar alltid är det viktigaste. Det finns många exempel inte minst i min hemkommun där pengar stoppas in i skolan, men det leder inte till något resultat. Om det inte sker en uppföljning av kraven på vad pengarna ska gå till blir det inte något resultat.

Jag kan inte förstå hur man inte ser skogen för alla träd utan bara klagar på nedskärningar, och samtidigt anser man inte att staten ska ta ett huvudansvar utan hävdar att staten gör fel.

(Applåder)

Herr talman! Nu är väl kanske inte riksdagen ett ställe där man står och pratar om egna erfarenheter, men jag har själv haft elever som har befunnit sig på F-gränsen, så jag vet mycket väl vad det här handlar om.

Det är inte så att betyget F kommer som en blixt från en klar himmel, utan detta är någonting som man arbetar med kontinuerligt under resans gång. Det är inte heller så att betyget F innebär att man inte kan gå vidare i studier, så att alternativet skulle vara att hamna i något kriminellt gäng handlar om något helt annat. Det är ju ett personligt val man i så fall gör, och det har inget med betyget F att göra.

Det som kommer att hända om du har betyget F i fel ämnen är att du kanske kommer att gå gymnasiets individuella program och där ta igen vad du har tappat. Jag tycker att vi för fram fel signaler om vi säger att betyget F låser eleverna för all framtid. Jag har hört många säga det; jag tycker att det är fel.

Herr talman! Nu blev jag lite konfunderad, för i Anders Ådahls första anförande pratade han mycket om höga förväntningar och att höga förväntningar ger resultat. Men nu står Anders Ådahl och säger att det är någon flicka som har fått betyget F och känner sig oönskad och värdelös. Då tycker jag att man har fel ingångsvärde avseende höga förväntningar.

Höga förväntningar kan inte heller vara orimliga krav utan ska vara just förväntningar, och lärarens roll är att leda en till rätt plats. Men att avskaffa betyget F och därmed säga att vi inte ska ha någon lägstanivå som garanterar vissa kunskaper är ganska drastiskt. Hur hänger detta samman med att ha höga förväntningar på elever?

Herr talman! Det finns likheter med Sverige. Jag tycker att det är viktigt att man jämför lika med lika. Sverige går bättre än Finland 2022 - det ser man om man jämför lika med lika. Svenska elever med inhemsk bakgrund presterar alltså bättre än finska elever. Varför är det så? Jo, så är det för att Finland har vänt ryggen åt den skolpolitik som var så framgångsrik under väldigt många år. Detta är inte något som har hänt mellan 2018 och 2022, utan detta har kanske ägt rum under en tioårsperiod. Man har monterat ned den starka auktoriteten för lärarna och disciplinen i klassrummen. Man har efterliknat Sverige rätt mycket.

Jag kan dela Anders Ådahls åsikter ganska långt och tycker att han har rätt i många analyser. Därför är det besvärande att Anders Ådahl väljer att tillhöra vänstergänget i stället för att komma över till vår sida i politiken och se till att skapa förutsättningarna för svenska elever.

Herr talman! Tack för frågan, Anders Ådahl! Det är sant. Om man ser det rent proportionellt är det så. Det beror just på att gruppen elever med utländsk bakgrund är väldigt spridd. Det är alltså en väldigt omfattande grupp. Också Pisarapporten säger att det är väldigt stora skiftningar i just den gruppen.

Men det tar inte bort ansvaret från dem som har skapat denna situation. Vi har haft en migrationspolitik som har inneburit en väldigt hög invandring till skolorna. Och man har sedan inte lyckats ha de förväntningar på eleverna som krävs och de insatser som krävs för att de ska kunna ta del av den svenska skolan generellt. Detta måste vi se till att ha. Vi kan inte bara lämna allting vind för våg.

När det gäller att ledamoten skulle bli bedömd annorlunda i Frankrike kan jag säga: Ja, så är det även i Sverige. Elever som har utländsk bakgrund har lägre kunskapsnivåer än elever med inhemsk bakgrund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Herr talman! Jag håller med om en sak: Snacket om höga förväntningar kan vi lämna bakom oss. Nu lämnar vi snacket och går över till verkstaden. Men jag noterar att Daniel Riazat fortsätter att snacka.

Herr talmannen har säkert precis som jag en gång i tiden innehaft vinylskivor. Ibland hände det ju att pickupen fastnade mellan spåren. Då blev det vad man kallade för ett hack i skivan.

Det vi alltid hör i talarstolen från Daniel Riazat är ett hack i skivan: Allting är de fristående skolornas fel. Det är aldrig någon reflektion över vad Daniel Riazat som skolpolitiker har kunnat göra, vad han har kunnat lägga fram eller stödja för förslag, utan allting är de fristående skolornas fel.

Om det hade varit så enkelt hade vi inte stått med de problem vi nu diskuterar. Men när 15 procent av eleverna går i fristående skolor och resten av eleverna, 85 procent, går i kommunala skolor är det inte friskolornas fel att det ser ut som det gör, utan det handlar om något annat. Det måste snart också Daniel Riazat förstå.

(Applåder)

Herr talman! Daniel Riazat lyssnade nog inte riktigt på vad jag sa. Jag sa inget om nedgången jämfört med 2018, och det var ju detta som Skolverket svarade på när vi ställde frågor. Man jämförde 2022 med 2018, men det är alltså inte detta jag gör.

Jag säger att den utveckling vi har sett i landet beror på migrationen och att vi inte har lika bra kunskapsnivåer hos elever som är utrikesfödda som hos dem som är inhemskt födda. Mitt syfte med att säga detta är att vi måste trycka på för att ha höga förväntningar på alla elever, även de elever som bor i utanförskapsområden och även de elever som inte har minst en förälder som är född i Sverige. Jag vet inte om Daniel Riazat är av annan uppfattning. Det skulle vara intressant att höra.

Herr talman! Sveriges uttalade målsättning måste vara att toppa varje internationell skolmätning, även Pisa. Dagens debatt visar emellertid att oppositionen står och stampar på samma ställe som de senaste tio åren. Det leder oss inte framåt.

Förväntningarna på elever i svensk skola måste vara höga. Det gäller även elever i utanförskapsområden, och det gäller även elever med utländsk bakgrund. Ordningsregler med tydliga konsekvenser är A och O för att skapa goda förutsättningar för kunskap.

I USA och Storbritannien finns ett koncept som kallas för no excuses, som präglas av stark lärarledd undervisning, disciplin, hårt arbete, skoluniform, specialundervisning, smågrupper och mycket höga förväntningar på eleverna. Resultaten är mycket goda. Detta är ett koncept som Sverige borde överväga att ta efter. Till den som efterlyser forskning och beprövad erfarenhet kan jag säga att detta är ett område som det verkligen har forskats kring. Det kan man ta del av. Men det räcker inte med detta.

Ett stort problem är också att vi har haft ett oproportionerligt elevinflytande över svensk skola. Detta måste helt klart minska. Det starka elevinflytandet är förödande för svaga elever i utanförskapsområden. I takt med att Skolinspektionen har blivit alltmer aktivistisk har även det lagstadgade elevinflytandet inneburit negativa konsekvenser för kunskapsuppdraget. Det är läraren och ingen annan som ska styra och se till att eleverna är väl förberedda för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

(Applåder)

Herr talman! Vi har inte sett några förslag i den riktningen. Att Sverigedemokraternas politik skulle vara grunden för detta har jag inga ord för. Det är Socialdemokraterna som har styrt. Varför har Socialdemokraterna inte rättat till problemen om de nu har varit så omfattande? Därför att de inte har haft intresse av det.

Vill man skapa en skola med höga förväntningar, skapar man en skola med höga förväntningar. Då kan man inte gå omkring och lalla runt och säga att det är oordning i klassrummen och att det är bråk på skolgårdarna. Då tar man tag i problemen.

Jag är stolt över att vi nu har en regering som inser detta och som har börjat ta tag i problemen. Vi skapar ordningsregler och ser till att ge lärare mer verktyg. Jag är säker på att vi kommer att behöva gå ännu hårdare fram för att skapa ordning, reda och disciplin i klassrummen.

Varför är det så svårt för Socialdemokraterna att tala om ordning, reda och disciplin och också upprätthålla det och komma med reformer som trycker på detta?

(Applåder)

Herr talman! Åsa Westlund pratar om höga förväntningar. Jag tror att jag under alla mina år i politiken har hört socialdemokrater prata om just höga förväntningar. Men då kan man fråga sig varför det ser ut som det gör. Varför ser det ut som det gör i utanförskapsområdena? Varför är det oordning i klassrummen? Varför stökar man? Varför skolkar man? Varför bryr man sig inte om skolan? Varför agerar inte lärare?

Det handlar om att man inte alls har haft höga förväntningar. Man har haft väldigt låga förväntningar, och framför allt i utanförskapsområden har man från Socialdemokraternas sida haft extremt låga förväntningar på elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Att tala om höga förväntningar är en sak. Men att genomföra reformer som leder till att man har höga förväntningar är en helt annan sak. Jag undrar därför, Åsa Westlund: Är det nu dags för Socialdemokraterna att leva upp till det ni talar om, nämligen att se till att vi har höga förväntningar på alla elever?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Herr talman! Det var alltså våren 2022 som denna Pisaundersökning genomfördes. När resultaten presenterades i december var de minst sagt nedslående. I ämnet matematik var 15-åringarnas resultat 21 poäng sämre jämfört med 2018, och i läsförståelse var de 19 poäng sämre. Allvarligast av allt var kanske att kunskapsnivåerna sjönk tillbaka till nivåerna under katastrofåret 2012.

Detta skulle kunna föranleda tolkningen att svensk skola befinner sig i fritt fall, men det är inte riktigt korrekt. I stället handlar det främst om extremt stora skillnader i resultat mellan elever med svensk eller inhemsk bakgrund och elever med utländsk bakgrund. Det är med andra ord effekterna av den havererade och misslyckade migrationspolitiken vi ser.

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren vid Institutet för Näringslivsforskning har i sin analys av Pisaresultaten framfört vikten av att jämföra lika med lika för att göra en korrekt bedömning av var svensk skola står. Sett i det perspektivet presterar elever med minst en förälder född i Sverige väldigt väl. Vi har fortfarande toppresultat, och Sverige har också en topposition jämfört med andra länder. Detta understöds också av andra internationella mätningar.

Värre är det bland elever där båda föräldrarna är utlandsfödda. När denna grupp räknas med faller Sverige markant i rankningen. Sveriges kunskapsproblem är därför ett migrationsproblem.

Men det är inte bara invandringen som har bidragit till Sveriges negativa kunskapsutveckling utan även följderna av den socialdemokratiska oförmågan att skapa attraktiva lärmiljöer. Pisachefen Andreas Schleicher har till exempel uttryckt sin besvikelse och talat om Sveriges resultat som ett bakslag. Hans tydliga budskap var att svensk skola saknar disciplin, att det saknas ordning i klassrummen och att svensk skola mer liknar en serviceinrättning där lärarnas roll och betydelse för kunskapsutvecklingen har degraderats. Lärarrollen har fått ge vika för ett extremt starkt elevinflytande. Det har absolut inte gagnat de elever som behöver lärarna allra mest och allra minst elever med utländsk bakgrund.

Så här har det sett ut när intresset för nödvändiga reformer varit svalt och när det enda fokuset från socialdemokratin har varit driftsform och inte mycket annat.

Sverigedemokraterna och regeringen har nu tagit de första stegen för att återupprätta kunskapsskolan: mer faktakunskaper, tyngdpunkt på att läsa, skriva och räkna i tidiga år samt mer ordning och reda i klassrummen. Men vägen dit är lång och kräver drastiska åtgärder för att stärka resultaten, inte minst bland elever med utländsk bakgrund.

(Applåder)

Fru talman! Visst kan det vara roligt att gå i skolan, men huvudsyftet med att gå i skolan ska väl inte vara att det är roligt? Det ska vara lärorikt och kunskapsutvecklande. Att det i sin tur innebär att det är roligt är en annan sak, men vi kan inte vända på det och säga att det främst ska vara roligt. Man ska inte gå i skolan i nio eller tolv år för att ha kul. Det är flum. Här har vi flumskolan!

Kunskap och betyg sätts i motsatsrelation, men betyg är ju ett sätt att mäta kunskap.

Det finns ju ingenting som säger att ett betygssystem i sig inte skulle främja kunskap. Tvärtom - har vi kunskapskriterier, som vi har, är ju betyget ett mått på hur mycket kunskap man har fått.

Problemet här är att om vi sänker ribban slår någonting till som ekonomerna brukar kalla paretooptimalitet: Var lägger vi insatserna för att få ut så mycket som möjligt? Då sänker man ribban; då lägger man insatserna lågt. I slutändan innebär det att kunskapsnivån i landet sjunker.

Vi är inte beredda att göra det. Ingen på regeringssidan är beredd att göra det. Men jag noterar att Miljöpartiet är redo att leka med elden och sänka kunskapsnivåerna i en situation där det är nödvändigt att vi höjer kunskapsnivån i landet.

Vi ska inte ha något flum i skolan där man ska springa omkring och ha roligt. Vi ska lära oss saker. Det ska vara stimulerande att gå till skolan. Lärarna ska se till att det är stimulerande. Men vi ska ha ingångsvärdet att det ska vara lärorikt. Vi ska inte vara där för att ha kul och leka omkring.

Fru talman! När jag själv en gång i tiden blev intresserad av politik var det just frågan om betyg som engagerade. Då var det väldigt populärt på vänsterkanten - Miljöpartiet fanns ju inte på den tiden - att tala om betyg i negativa termer. Det var någonting som ansågs fult.

Jag hör ekon från den tiden när jag hör Camilla Hansén här i talarstolen. Om man nu säger att man ska sänka kraven på betyget E och sänka ribban, vad händer då med allt annat man pratar om, till exempel att ha höga förväntningar på eleverna? Man säger att en av de faktiska orsakerna när man har en hög kunskapsnivå är att man har höga förväntningar och att vi inte har haft tillräckligt höga förväntningar på elever. Många andra partier i Camilla Hanséns konstellation pratar ofta om att ha höga förväntningar på elever.

Min fråga är på vilket sätt det skulle gynna kunskapsutvecklingen att sänka kraven för betyget E. På vilket sätt skulle det innebära att de här eleverna drivs att stärka sina kunskaper? För mig låter det mer som någon form av postmodernism där man inte tror på mätbara kunskaper och säger att ett betyg bara är någonting på ett papper. Man ser inte att det också kan vara ett recept på vilka insatser som behöver göras. På vilket sätt skulle det stimulera elever att öka sina kunskaper om man sänker kraven för att få godkänt betyg?

Fru talman! Jag noterar, och det är ganska anmärkningsvärt, att när man får ett svar som inte passar är det struntprat, enligt Åsa Westlund. När vi svarar och förklarar varför vi står för vissa saker och detta inte ligger i Åsa Westlunds intresse är det alltså struntprat. Det kanske inte är så bra.

Intresset för branschskolorna var svagt, och då bestämde man sig för att göra något annat. Nu görs satsningar - jag förstår inte Åsa Westlunds fråga, för jag var väldigt tydlig med detta - på att stärka de yrkesprogram som Socialdemokraterna valde att inte lägga tyngdpunkten på därför att alla skulle läsa på högskola och bli akademiker. Vi stärker yrkesprogrammen. Vi inrättar yrkesskolan. Vi vill ha stärkt yrkesvux. Vi vill satsa på yrkeshögskolan.

Vi är säkra på att vi kommer att tillgodose det behov som finns. Vi ser redan i dag att söktrycket på yrkesprogrammen ökar; det är jättebra. Budskapet är att med SD-politik och borgerlig politik skapas bättre förutsättningar för att fylla bristyrkena i framtiden. Detta är mer än man lyckats med under åtta socialdemokratiska år.

(Applåder)

Fru talman! Det känns lite märkligt att en företrädare för Socialdemokraterna ställer frågor om att det behövs fler plåtslagare.

Socialdemokraterna är ju det parti i Sveriges riksdag som allra mest har slagits för att alla ska läsa på högskola och universitet. Allt ska teoretiseras. Men när det väl kommer något som intresserar Socialdemokraterna, till exempel att vi inte har nog med plåtslagare, reflekterar de inte över sin egen skuld i det utan gör det till någon annan grej.

Det är ju det som är problemet i svensk skola - att vi inte har lyckats få tillräckligt många elever att söka sig till yrkesprogrammen därför att Socialdemokraterna medvetet har skickat ut signalen att de här yrkena inte betyder någonting. Alla ska in på högskolan; det är det som räknas. Alla ska bli akademiker.

Branschskolorna, kommer de tillbaka i framtiden? Det vet vi inte. Vi har nog inte så mycket emot det som parti. Men vi ser andra lösningar som vi nu jobbar med tillsammans med regeringspartierna. Det handlar exempelvis om en yrkesskola och om att stärka yrkesprogrammen på gymnasiet. Vi pratar om yrkesvux och yrkeshögskola. Jag har höga förväntningar på att just plåtslagare kommer att ingå här och att vi därmed kan uppfylla Åsa Westlunds senkomna dröm.

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Häromveckan presenterades resultaten av Pisaundersökningen som genomfördes under våren 2022. Det var en i grunden nedslående rapport som visar att det finns omfattande kunskapsbrister hos svenska elever. Det har också Fredrik Malm tidigare redogjort för. Resultaten i läsförståelse och matematik sjönk tillbaka till 2012 års nivåer. Pandemin är såklart en del av förklaringen. Massinvandringen är en annan del och dålig socialdemokratisk skolpolitik en tredje.

Läs- och skrivfärdigheterna är av väsentlig betydelse för hur eleverna klarar av att nå kunskapsmålen och klarar högre studier. I längden påverkar de också möjligheten att få jobb och att vara en aktiv samhällsmedborgare. Läsning är en del av bildningen och måste därför stärkas.

Sverigedemokraterna och regeringen gör en storskalig satsning på läsning, som även innebär ett skifte från digitaliserade läromedel till tryckta böcker. Vi anslår medel dels till inköp av böcker till förskolor och skolor, dels till framtagande av läslistor med svenska och internationella skönlitterära verk. Vi förstärker och utvidgar satsningarna på lärarnas kompetensutveckling. Vi aviserar också en satsning på bemannade skolbibliotek inför 2025.

I den bästa av världar har lärarna god tid att förbereda och planera undervisningen, genomföra den samt repetera det som lärts ut för att se att eleverna har förstått ämnesområdet.

Det här ställer stora krav inte bara på ämneskunskaper hos läraren utan även på disciplin hos eleverna och på statliga styrdokument som främjar kunskaps- och bildningsprogression.

En gång i tiden hade Sverige en skolform som betonade just detta, men den kullkastades när Socialdemokraterna på 50- och 60-talen reformerade skolsystemet och så småningom började stöpa alla elever i en och samma form. I stället för att vara kunskapsfokuserad blev skolan föremål för ett postmodernt synsätt där faktiska kunskaper inte existerade. Det är effekterna av denna kursändring vi ser i dag.

Den nya politiska inriktningen är tydlig. Vi stärker skolans kunskapsuppdrag. Nya läroplaner ska sätta punkt för flumskolans begreppsvärld. Betygen ska tydligt spegla kunskapsnivån, och digitala, centralt rättade nationella prov ska säkerställa detta.

De digitala nationella proven rullar igång från och med höstterminen, och från hösten 2026 införs centralt rättade nationella prov för gymnasiet. Vi inför fler spetsklasser för högpresterande elever och ökade möjligheter att läsa ämnen och kurser på högre nivå.

En viktig förutsättning för att öka kunskapsnivåerna är dock välutbildade lärare. Lärarutbildningen ska reformeras. Antagningskraven till lärar och förskollärarutbildningarna ska höjas, ämnesutbildningen ska stärkas och ämneskunskaper och ämnesdidaktiska kunskaper ska få ett betydligt tydligare fokus. Även examensmålen ska justeras. Samarbetet mellan lärosätena ska öka, och vissa ämnen ska koncentreras till färre lärosäten för att stärka kvaliteten. Så skapar vi en stark, kunskapsfokuserad skola.

Fru talman! Ingen av dessa åtgärder kommer att ha någon effekt om vi inte får bukt med de omfattande ordningsproblem som råder i svensk skola.

Häromdagen fick jag ett brev från en lärare som berättade om sin arbetssituation. Han berättade att skolledning och personal hade slutat ta de tuffa beslut som krävs för att hantera stökiga elever, förmodligen för att de inte vågade ta tag i problemen.

Vi har kunnat läsa i medierna om just detta, exempelvis att våldsutsatta elever får möta förövarna i skolan varje dag eftersom skolan inte agerar.

Massinvandringens effekter gör sig också gällande. Vi har exempelvis kunnat läsa om skolor där tydligt antisemitiska handlingar inte har föranlett polisanmälan trots att kommunen i fråga har nolltolerans mot brott.

Vi har tagit del av uppgifter om skolor som styrs av gängbildningar, skolor där vapen och narkotika är en del av vardagen.

Otryggheten på skolorna har ökat. Hot och våld mot andra elever och lärare har ökat. Lärare väljer att sluta på grund av arbetssituationen. De bästa studenterna väljer bort läraryrket som ett alternativ.

Den pågående konflikten mellan terrororganisationen Hamas och Mellanösterns enda demokrati Israel har också trängt in i skolvärlden. Antisemitismen ökar, judiska elever är rädda för att gå till skolan och lärare vågar på vissa håll inte undervisa om Förintelsen. Hur har det kunnat gå så långt? Inte på någon annan arbetsplats i landet hade vi accepterat en sådan arbetsmiljö.

Skolan ska vara en plats där kunskap, bildning och normer ska vara i fokus. Skolan ska vara en trygg plats. Sverigedemokraterna och regeringen har därför tillsatt en utredning som ska stärka just tryggheten och ordningen på skolor.

Vi stärker lärarnas befogenheter att upprätthålla ordning. Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Rektorns ansvar för att upprätthålla trygghet och studiero ska skrivas in i skollagen. Rektorn ska ansvara för att det upprättas ordningsregler med en konsekvenstrappa. Det här ska ligga till grund för ett förväntansdokument som ska skrivas under av elever och föräldrar. Ett nationellt frånvaroregister och ordningsomdömen ska införas.

Skolan måste också kunna agera kraftfullt när elever kränker, hotar, använder våld eller på annat sätt agerar störande. Det är direkt stötande att läsa om fall där våldsverkare tillåts gå kvar på skolan och brottsoffret tvingas möta sin förövare dagligen eller där den utsatte flyttas i stället för förövaren. Vi kommer därför att utöka möjligheterna till tillfälliga och permanenta omplaceringar, tillfälliga och permanenta avstängningar samt fler akutskolor - ett brett spektrum av åtgärder.

Fru talman! Det är väl känt att Sverigedemokraterna förespråkar ett statligt huvudmannaskap för skolan. Vi kan dock konstatera att inte finns någon majoritet i riksdagen för detta än så länge. Vårt arbete för ett statligt huvudmannaskap fortsätter, men i kompromisser med regeringspartierna har vi kommit överens om att det nu ska utredas hur en nationell skolpengsnorm för såväl kommunala som fristående skolor ska se ut och införas. Det tycker vi är bra. Vi tar ett stort steg på vägen mot ett statligt huvudmannaskap men i nuläget inte steget fullt ut. En nationell skolpengsnorm innebär däremot att staten tar ett grepp om finansieringen av skolan och skapar likvärdiga förutsättningar för lärande över hela landet. Det är bra. För vår del kommer vi att bevaka att utformandet sätter eleverna och inte driftsformen i centrum när propositionen väl landar.

För oss sverigedemokrater är rätten att välja skola av central betydelse. Det är elever och föräldrar som ska bestämma över sin framtid, inte klåfingriga sossar eller byråkrater. I dag är det fler än 410 000 elever som går i fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Det är nästan 20 procent av alla barn och elever. I gymnasieskolan är det så många som var tredje elev som väljer en fristående skola. För många barn och elever har fristående skolor blivit ett naturligt alternativ när socialdemokratin inte lyckats upprätthålla en skola med ordning i klassrummen eller goda studieresultat.

Sverigedemokraterna är positiva till att det finns en mångfald av skolaktörer, allt från kommunala skolor till större aktiebolag. För oss är driftsformen av mindre betydelse. Desto viktigare är att skolorna är bra, håller hög kvalitet och levererar en höjd kunskapsnivå. Just därför är det också viktigt att få bort aktörer som inte är seriösa och som inte levererar tillräckligt väl. Detta ska såklart även gälla kommunala skolor.

Med detta sagt, fru talman, skulle jag vilja avsluta med att tacka för det gångna året och önska fru talmannen, kammarkansliet, utskottskansliets personal samt utskottsledamöterna en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Fru talman! Det var väldigt många frågor som ställdes till statsrådet om hur denna utredning ska landa och liknande. Socialdemokrater förstår väl likaväl som en annan att statsrådet inte kan svara på sådana frågor, eftersom det är en del av utredningen och man inte ska föregripa utredningen. Det vore anmärkningsvärt annars. Utredningen får ha sin gång.

Jag kan också konstatera att denna debatt visar att Socialdemokraterna blundar för verkligheten. Man kan inte se skogen för alla träd. Man kan inte se barnkonventionen och att myndigheter ska kommunicera med varandra, att det är två skilda saker. Man kan inte se att det ena existerar tillsammans med det andra. I stället försöker man säga att till exempel vi sverigedemokrater skulle vara emot skola för barn och att vi skulle vara emot barnkonventionen och därmed svensk lag.

Nu har vi en barnkonvention. Vi har en svensk lag. Svensk lag ska följas. Den här utredningen ska också titta på hur det förhåller sig. Att vi skulle vara emot barns rätt till utbildning stämmer inte. Däremot kan vi diskutera var den ska organiseras och hur den ska organiseras för de elever som inte har rätt att vara kvar i landet. Det är nämligen där skon klämmer. Oavsett om detta är något annat utskotts ansvarsområde eller inte hänger det samman. Vi har ett skuggsamhälle som växer. Vi måste ta itu med det. Myndigheter måste kommunicera, och då måste även skolverksamheten vara inblandad i det.

Ska skolor informera andra myndigheter? Ja, skolor ska informera andra myndigheter. Vem på skolan som ska göra det ska utredaren titta på. Det får nog vänta.

Jag konstaterar än en gång att angiveri är förföljelse av politiska och religiösa skäl - den typen av politiska exempel som vi har sett i diktaturer. Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna fortsätter att använda begreppet "angiveri" om den här lagstiftningen. Det är verkligen anmärkningsvärt, och jag tycker att det är en skam för Socialdemokraterna att man gör det.

Fru talman! Sverige ska vara ett tryggt och säkert land. Det ska också vara ett rättssäkert land. Att veta vem som vistas i landet är A och O för ett tryggt samhälle. Att myndigheters beslut följs och respekteras av offentliganställda är grundläggande för en stat som vilar på demokratins principer.

Debatten kring informationsplikten har blivit, om jag ska uttrycka det ytterst milt, något obalanserad och onyanserad. Plötsligt talas det om att skolor ska vara domstolar. Det sägs till och med i vissa artiklar att de ska vara bödlar. Barnkonventionens lilla passus om rätt till utbildning används som argument för att obstruera mot andra myndigheters eventuella beslut.

Det särskilt anmärkningsvärda i den här frågan är att den underblåses av utbildningsutskottet, av socialdemokrater i allmänhet och av socialdemokratiska ledamöter i utbildningsutskottet i synnerhet. I de sju interpellationerna - som för övrigt med ett enda undantag är snarlika, för att inte säga identiska - talar företrädare för Utbildningssveriges högsta lagstiftande instans om "angiveri". Det är ett begrepp som vi närmast förknippar med gamla diktaturstater som Nazityskland, Sovjetunionen, Kuba - eller varför inte Socialdemokraternas tidigare drömsamhälle DDR?

Det är beklämmande att debatten läggs på en så låg nivå bara för att man vill kamma hem billiga poäng och piska upp stämningen helt i onödan. Den som tror att den strategin skulle leda till att ett lagförslag inte läggs fram tror fel. Det blir precis tvärtom.

Anmälnings- eller informationsplikt är i sig inget nytt i svensk lagstiftning. Så här skriver till exempel Skolverket i sina samlade stöd angående till exempel orosanmälningar: "Alla som arbetar inom skola, polis, hälso och sjukvård är skyldiga enligt lag att anmäla om det finns misstanke om att ett barn upp till 18 år far illa eller riskerar att fara illa. För barnet som drabbas kan det vara livsavgörande att dessa personer tar sin anmälningsplikt på största allvar och fullföljer den."

Jag har aldrig hört någon socialdemokratisk politiker gå i taket över detta och inte heller Sveriges Lärare eller andra fackliga sammanslutningar. Jag har inte heller hört dem säga att detta anses stå i strid med någon barnkonvention. Ordet "angiveri" har inte heller nämnts i detta sammanhang. Inte heller "yrkesetik" har kommit upp som ett begrepp trots att det i dessa fall kan handla om ganska omfattande ingripanden från samhällets sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är det så att Socialdemokraterna nu vill avskaffa även orosanmälan? Om inte, vad är det då som gör att Socialdemokraterna inte bryr sig om levnadsförhållandena för de barn som vistas illegalt i landet? Tror inte ledamöterna att det finns en uppenbar risk för att även dessa barn far illa? Oroar de sig inte för att de kan fastna i gängkriminalitet eller vara offer för människohandel?

När Socialdemokraternas partiledare står i medierna och klart och tydligt säger att den som inte har rätt att vistas i landet ska lämna det, är det då ett spel för gallerierna? Står inte Socialdemokraterna upp för ett tryggt och säkert och även rättssäkert Sverige? Står inte Socialdemokraterna upp för en reglerad migrationspolitik? Jag tror att många väljare vill ha svar på dessa frågor.

En informationsplikt som avser elever som vistas illegalt i landet står inte i strid med barnkonventionens stadgande om rätt till utbildning. Så länge eleven vistas i landet gäller svensk lag och även internationella konventioner, men det är inte skolans uppgift att ta över Migrationsverkets, polisens eller migrationsdomstolens roll. Myndigheter ska samordna och samarbeta. Beslut om att någon får stanna eller inte har redan fattats av rätt myndighet en gång, och det är upp till den myndigheten att avgöra frågan om verkställighet.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag väldigt bestämt understryka att det ännu inte finns en lagstiftning om informationsplikt. Det finns inte ens ett lagförslag. Frågan ska nu noga utredas och varje enskild detalj övervägas. När väl en lag kommer - och den kommer - förutsätter vi att den efterlevs av alla parter.

(Applåder)