Patrick Reslow

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Lotta Edholm.

I gårdagens Uppdrag granskning kunde vi se en av många konsekvenser av massinvandringen: Kriminella gäng delar upp och styr över skolor. De ägnar sig åt narkotikahandel, mördar och misshandlar och sprider allmän skräck. Detta föranleder enligt inslaget från SVT inga åtgärder från lärarnas sida. Det skapar stark oro bland föräldrar som har sina barn i skolan. Det skapar också skräck hos eleverna.

Vi gör mycket från Sverigedemokraternas och de övriga Tidöpartiernas sida för att komma till rätta med det här, men det räcker inte till. Min fråga till statsrådet är vilka ytterligare åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att komma till rätta med problemen och skapa trygghet för barnen i skolan och för föräldrarna som har sina barn i skolan.

Fru talman! Tack och lov för att det finns en skillnad. Med den här beskrivningen av samhället är vallgraven inte bara fylld med vatten utan den har också vuxit till en stor damm.

Det är svårt att hålla mer än en tanke i huvudet. Man kan genomföra skattesänkningar på vissa områden samtidigt som det finns en stark välfärd. En förstärkning av ett skatteavdrag kan leda till att folk konsumerar och att andra kommer i sysselsättning.

Men det argumentet går inte hem hos Vänsterpartiet eftersom man inte förstår det. Det inte är kommunen som är arbetsgivare utan det är någon privat, och då blir det direkt rött skynke för Nadja Awad och hennes partikamrater. Vi vet! Vi får i nästan varje debatt höra argument mot privat företagsamhet, vinst och allt vad man vräker fram. Det stämmer inte, utan det är en skev bild av hur systemet fungerar i verkligheten.

Detta handlar inte om invandrarna i sig utan om systemet, det vill säga ett utbildningssystem där det inte ställs krav. Människor kommer inte ut i arbete därför att vi inte ställer krav. Det kan vi inte ställa upp på. Det förvånar mig att Vänsterpartiet tycker att det är okej att satsa pengar, pengar och pengar, resurser och allt vad vi pratar om, men inte ställa krav på att pengarna leder till någonting. Det borde man göra.

En ansvarig politiker borde säga att skattepengar från människors surt förvärvade inkomster som läggs på att andra ska utbilda sig innebär att de ska komma ut i jobb. Men nej; för Vänsterpartiet spelar det inte någon roll. Kravlösheten ska gälla, och om de får jobb eller inte spelar ingen roll. Det viktiga är att lägga pengar på fler utbildningsplatser, och vad som sedan händer tar man inte ansvar för. Mycket bra budskap till väljarna!

(Applåder)

Fru talman! Man vet inte var man ska börja. Vi gör inget åt saken, säger ledamoten. Vi är nu igång och reformerar sfi-utbildningen. Det kommer att komma en proposition om detta. Vi är inne i sluttampen, de sista delarna. Och detta är ingenting nytt. Det står i Tidöavtalet att vi ska göra detta.

Tydligen orkade inte Nadja Awad lyssna på hela anförandet. Jag sa på slutet att det kommer reformer, och vi och regeringspartierna är överens om att det råder en slapp tillvaro. Det är märkligt att man inte kan inse det.

Tycker man att det är en bra genomströmning när en tredjedel av dem som går sfi inte klarar av kursen och inte kommer ut i arbete? Det är möjligt att Vänsterpartiet vill ha det så, det vill säga att man ska gå en sfi-kurs men inte göra sig redo att komma ut i arbete. Man går där år efter år, ingenting händer; kunskaperna ökar inte. Det har inte med underfinansiering att göra, utan det handlar om människorna som faktiskt går på sfi. Det är de som inte klarar av kurserna.

Om man tycker att detta är bra; då är det Vänsterpartiets politik. Vi tycker inte att det är bra. De som deltar i ett system som vi lägger våra skattepengar på vill vi också ställa krav på. Man ska genomgå hela kursen på en rimlig tid och ta ansvar för sina studier. Det är inte en plats dit man bara går, utan det är en plats dit man går för att lära sig svenska och för att bli anställbar.

Om Vänsterpartiet inte håller med Sverigedemokraterna om detta, då finns en djup vallgrav mellan oss.

Fru talman! Jag noterar att Centerpartiets Niels Paarup-Petersen säger: Vi tyckte inte så då, men nu tycker vi det. Sverigedemokraterna fick alltså rätt ännu en gång. Sverigedemokraterna hade rätt från början, och nu tycker Centerpartiet som Sverigedemokraterna i den här frågan. Det är jättebra. Det finns säkert fler frågor där Centerpartiet kan haka på. Vi tycker ungefär detsamma när det gäller lärlingsutbildning. Under debatten har det visat sig finnas många andra saker där vi tycker likadant. Sedan väljer Centerpartiet att samarbeta med partier som i de allra flesta frågor inte tycker likadant, men det är ändå trevligt.

Att rösta emot ett förslag är inte vad det handlar om. Sverigedemokraterna har valt att ingå ett samarbete med Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Vi har överenskommelser som gäller olika områden, och då kan vi inte sitta och spreta för mycket. Framför allt kanske vi också har en förhoppning om att i de förhandlingarna, där även Centerpartiet hade kunnat vara med som en femte part i stället för att flörta runt med vänsterpartierna, få möjlighet att påverka så att vi i slutändan får ett system där de fristående skolorna är med i hela dimensioneringsprocessen. Men det samarbetet tar vi med våra samarbetspartner, inte med oppositionen.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldigt intressant att Niels Paarup-Petersen tycker att det inte är seriöst att rösta emot ett förslag. Det var ju faktiskt så att det förslag som Niels Paarup-Petersen lade på utbildningsutskottets bord var likalydande med det förslag vi lade på bordet när propositionen kom våren 2022. Röstade Centerpartiet då för vårt förslag? Nej, det gjorde de inte. Man kanske ska se om sitt eget hus innan man kritiserar andra för att vara oseriösa.

Centerpartiet hade våren 2022 möjlighet att rösta med oss när vi klart och tydligt sa att vi tycker att de fristående skolorna ska vara med genom hela dimensioneringsprocessen. Men det gjorde inte Centerpartiet. Se om huset först innan ni kritiserar!

Jag tycker att det är helt rätt att de ska vara med i processen. Det Niels Paarup-Petersen beskriver är ju en risk. Så kan det vara. Det finns också en risk när man inte är med att man lämnas utanför i andra sammanhang. Det var också ett av våra argument för att de skulle vara med: Enligt Sverigedemokraterna ska vi ha en likabehandling mellan kommunala och fristående skolor i alla avseenden. Det är jätteviktigt att vi har det.

För övrigt är det intressant och trevligt att man hänvisar till Ann-Sofie Nord, som jag känner mycket väl. Om hon lyssnar på den här debatten får jag hälsa till henne.

Fru talman! Låt mig först och främst yrka bifall till reservation 7.

Mycket har sagts, så det kommer säkert att bli några upprepningar. Jag delar synen i mycket av det som Fredrik Malm och Oliver Rosengren har sagt här i talarstolen. Framför allt har vi en samsyn på vuxenutbildningen framöver.

Vuxenutbildning är en möjlighet för människor att få de kompetenser som krävs för att få ett arbete eller att studera vidare. I den allra bästa av världar kanske man skulle kunna tänka sig att man hade ett skolsystem som var lite mer flexibelt, som ställde högre krav på det egna ansvaret och som vägledde elever till rätt utbildning från början. Då skulle kanske behovet av vuxenutbildning vara betydligt mindre, åtminstone för dem som inte vill eller behöver sadla om till ett nytt yrke.

Men samtidigt ser inte verkligheten riktigt så rak ut att detta skulle fungera helt och hållet. Vi lever i en tid där vi har extremt snabba förändringar på arbetsmarknaden, där det ständigt krävs ny kompetens och där det också råder brist på kompetens. I det läget är det viktigt med ett vuxenutbildningssystem som är väl fungerande och som ger människor möjlighet att byta yrke.

Det ska ändå sägas att vi har sett förändringar, exempelvis när det gäller komvux. Komvux i dag jämfört med komvux för 25 år sedan är någonting helt annorlunda. För 25 år sedan var komvux främst riktat till de personer som behövde komplettera betyg eller läsa upp något ämne. I dag har vi sett att det är svårt för vissa studenter eller elever som vill göra detta eftersom de trängs ut i prioriteringslistan. Inte minst gäller det gymnasial komplettering.

Detta är såklart en dålig utveckling. Vi behöver se till att en elev som gör ett val på gymnasial nivå som sedan på grund av olika omständigheter inte leder till något jobb snabbt ska kunna anpassa sitt val och komplettera de betyg som han eller hon redan har.

Läget på arbetsmarknaden är bekymmersamt; det har vi pratat om. Någon här – jag tror att det var en ledamot från Socialdemokraterna – pratade om strukturell arbetslöshet. Vi var alla här med på ett seminarium för inte så länge sedan där det tydligt framkom att vi har en lång strukturell arbetslöshet i Sverige. Det innebär att man kan göra förändringar på marginalen, men i det långa loppet har vi haft en strukturell arbetslöshet väldigt länge. Det är bekymmersamt, och då måste man också tänka nytt och göra annorlunda.

Tittar vi på behovet ute på arbetsmarknaden i dag ser vi många branscher som uppger att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt utbildning och rätt kompetens. Vi har ett omfattande behov av kompetent arbetskraft framöver. Om Sverige ska lyckas med att vara självförsörjande på arbetskraft så långt som möjligt, vilket vi sverigedemokrater tycker är viktigt, och inte vara beroende av utländsk arbetskraft är det viktigt att inte bara grund- och gymnasieskolan rustar eleverna för kommande arbetsliv. Det gäller att även vuxenutbildningen fungerar väl och riktas mot de behov Sverige har.

En förutsättning för att detta ska fungera är att vi har en bra matchning. Vuxenutbildningen måste utformas efter arbetsmarknadens och näringslivets behov snarare än efter den enskildes studieintresse eller något annat. Staten måste vara tydlig med att det är yrken som är viktiga för Sveriges konkurrenskraft som ska prioriteras. Utbildningar som möter näringslivets behov måste gå före utbildningar inom till exempel konst, kultur, filosofi eller dylikt. I kombination med en effektiv återvandringspolitik ger detta goda förutsättningar för att bekämpa arbetslösheten på lång sikt.

Inom gymnasieskolan pågår just nu ett arbete med att styra om utbildningsvalet från teoretiska program till yrkesförberedande program. Det handlar alltså om den dimensioneringsprocess som vi diskuterade här i kammaren för inte så länge sedan. Det är viktigt att detta landar rätt och att vi också vågar ta tag i problemet med att elever ibland väljer bort praktiska program och i stället söker teoretiska program trots att de inte är mogna för ett teoretiskt program. De kanske inte klarar av programmet, och framför allt leder det inte till ett jobb i förlängningen. Då hamnar eleven redan från början i bakvattnet.

Vuxenutbildningen måste också följa detta mönster. Därför är det ibland lite oroande när man i debatten har ett så starkt fokus på den offentliga sektorn och att det är arbetet inom den offentliga sektorn som står i centrum. Därmed inte sagt att vi inte har behov där, för det har vi verkligen. Men det behövs också arbetskraft inom den privata arbetsmarknadssektorn. Där finns även ett stort behov av ett kompetenslyft. Ett starkt näringsliv förutsätter som sagt anställda med rätt kompetens.

Fru talman! Svenska för invandrare, sfi, är det stora sorgebarnet inom komvux. Inte nog med att massinvandringen har föranlett att sfi-undervisningen har tagit en mycket stor del av resurserna till komvuxutbildningen. Resultaten och kraven på utbildningen har också varit – hur ska man uttrycka det – låga, milt sagt.

Ungefär hälften av dem som studerar på sfi avslutar en kurs med godkänt betyg. Ett år efter avslutade studier är det en ganska liten andel, cirka en tredjedel, som är etablerad på arbetsmarknaden. Det här är inte acceptabelt. Det är en i mångt och mycket slapp tillvaro som möter eleverna inom ramen för sfi. Det har i det närmaste varit helt kravlöst. Det finns inga som helst krav på progression i kunskapsutvecklingen. Man kan gå och harva runt i sfi-utbildningarna hur länge som helst. Det finns ingen bortre gräns.

Sverigedemokraterna och regeringen är nu överens om att sätta stopp för detta och se till att kraven på kursinnehåll, studieresultat, genomströmning och maximal studietid skärps. Det räcker alltså inte att gå på sfi; det ska också ställas krav på att klara av kurserna och att avsluta dem i rimlig tid. Att lära sig svenska är en grundläggande förutsättning för att bli en del av det svenska samhället och att bli anställbar.

Fru talman! Yrkeshögskolan spelar en viktig roll för vuxenutbildningen. En stor fördel med systemet är att det etableras på ställen där utbildningsutbudet annars är relativt litet. Det är bra. Det ger fler chansen att stärka sin kompetens och eventuellt byta karriär eller ta sig in på arbetsmarknaden. Yrkeshögskolan håller en hög kvalitet, och utbildningarna utvecklas i nära samarbete med näringslivet, framför allt det lokala näringslivet.

Sverigedemokraterna och regeringen vill nu se ett gemensamt ansökningssystem i syfte att möjliggöra en effektiv administration och en bättre hantering av ansökningarna så att planeringen av utbildningen kan stärkas. I budgeten för 2025 gavs just ett sådant uppdrag till myndigheten.

Yrkeshögskolan har också fått stå modell för den pilotverksamhet som vi har pratat om. Den bedrivs inom ramen för nationell yrkesutbildning och syftar till att den studerande snabbt ska kunna komma i arbete inom bristyrken. Utbildningarna är riksrekryterande och svarar mot nationella kompetensbehov. De är korta och praktiskt inriktade, vilket har gjort dem eftertraktade. Det är vår inställning att pilotverksamheten ska utvärderas när den är avslutad för att sedan kanske byggas vidare på.

Fru talman! Möjligheterna att bredda sin kompetens och byta karriär är viktiga, men om vuxenutbildningssystemet verkligen ska ge effekt är det nödvändigt att ställa krav på både utbudet och dem som studerar så att det inte satsas skattepengar på utbildningar som inte ger resultat, alltså sådana som inte leder till anställning. Det är grunden för vår och regeringspartiernas politik på området.

(Applåder)

Fru talman! Om det inte hade varit så att Caroline Helmersson Olsson fortsatte på temat i sitt anförande hade man kanske kunnat vara nöjd med den förklaringen, men hon fortsatte ju. Hon sa att det var 500 miljoner under det sista året med Socialdemokraterna, men det sista året med Socialdemokraterna var det ingen socialdemokratisk budget. Det var i stället en budget från M, L, C, KD och SD som låg till grund det året. Det stämmer alltså inte att Socialdemokraterna under sitt sista år satsade så mycket mer pengar än vad Tidöpartierna sedan gjorde. Det var ju inte Socialdemokraternas budget.

Den extra satsningen under pandemin gällde inte bara utbildningsområdet, utan det tillsköts pengar även på flera andra områden. Det skulle vara temporära pengar. Det var inte meningen att detta skulle läggas in permanent, och därmed justerade man det när pandemin försvann. Detta var ju en särskild situation i landet, vilket vi mycket väl minns. Det fanns ett stort behov av att göra någonting.

Det är helt klart så att Socialdemokraterna tycker om att bygga ut utbildning. Caroline Helmersson Olsson sa i sitt anförande att det viktigaste av allt är att bygga på. Här skiljer sig Socialdemokraterna från Sverigedemokraterna och från regeringspartierna. För vår del är det absolut viktigaste att folk kommer ut i arbete – inte att vi bygger ut utbildningar och tillsätter nya platser och att folk fastnar i systemet. Det är det som har varit problemet med Socialdemokraternas utbildningspolitik under lång tid. Det är också detta vi nu försöker att göra någonting åt.

Vi har en stor vision för skolan. Det är en helhetssyn som Caroline Helmersson Olsson inte riktigt förstod. Det handlar om jobb, inte om förvaring.

Fru talman! Det är ju alltid så att man kommer av sig lite efter voteringen, men man får skylla sig själv om man begär replik.

Vuxenutbildning

Det är viktigt att sätta punkt för historieförfalskning. Caroline Helmersson Olsson sa att den första budget som Tidöpartierna lade fram innehöll en kraftig neddragning av vuxenutbildningen. Det var faktiskt så att det var pandemipengar som tillfördes systemet, och det vet Caroline Helmersson Olsson mycket väl. Det här var inte tänkt att vara någonting permanent, utan det gjordes en temporär höjning under pandemin eftersom det krävdes insatser just då. Alla var överens om att det skulle ske ett tillskott. Nu har det dock i flera debatter låtit som att detta skulle ha varit någonting permanent.

Varför är det så viktigt att skriva om verkligheten till någonting annat, Caroline Helmersson Olsson?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Lotta Edholm.

Sverigedemokraterna och regeringen bedriver ett intensivt arbete för att bekämpa kriminaliteten och otryggheten i samhället – ett lovvärt arbete. Men otryggheten och kriminaliteten har också letat sig in i våra skolor. Vi ser hur användningen av droger ökar. Vi ser hur försäljningen av droger ökar. Vi har läst i tidningar om hur gäng samlas utanför skolorna och har drogförsäljning och hur de går in på skolorna och rekryterar elever för att de ska vara delaktiga i drogförsäljningen.

Min fråga till statsrådet är: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att komma till rätta med problemet med användning och försäljning av droger på våra skolor?

Fru talman! I dagens system blir man inte utesluten, utan man får gå ett individuellt program. Många av dem som saknar betyg – framför allt om det handlar om ett enda betyg – klarar av det och blir sedan behöriga till ett nationellt program. Det ledamoten sa stämmer alltså inte riktigt.

Problemet är de som inte har godkänt betyg i flera centrala ämnen. De kommer förmodligen inte att få det i det nya systemet heller, utan där måste vi ha en ny lösning.

Vi är överens om att det är viktigt att dimensionera rätt. Vi måste se till att stärka yrkesprogrammen och få in fler på yrkesprogram. Det är många som hoppar av de teoretiska programmen och inte klarar kurserna. Dessa problem kanske följer med till högskolan. Det är inte bra, för man får inte jobb bara för att man går ut ett studieförberedande program på gymnasiet. Den centrala frågan är hur man ser till att människor kommer ut i arbetslivet, oavsett om det går via universitetet eller tar någon annan väg.

Jag går vidare till vinster i utbildning. Om man går med vinst ska det mesta av pengarna gå tillbaka till utbildningen. Vi ska dock inte heller acceptera att vi har skolor som gör förluster eller att vi har kommuner som gör förluster på skolan.

Vidare ska vi inte acceptera att pengar som ska gå till skolan går till administration och byråkrati. Vi vet att mycket av de pengar som skickas ut till skolorna inte går till skolorna utan fastnar i administration i kommunerna. I går hade vi ett möte med Sveriges Lärare. I det samtal jag hade med en av deras företrädare blev det väldigt tydligt att det är precis så det funkar – de får inte del av alla pengarna i den pengapåse som delas ut. Detta system är inte heller bra, och det är inte friskolornas fel.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Fru talman! För att börja i frågan om de korta programmen är det rätt att utredningen föreslår treåriga program. Vi ser dock gärna att det blir tvååriga program. Om vi inför ett treårigt program kommer det kanske att ta fyra fem år för den här gruppen elever. Det är lång tid. Jag tror kanske också att vi riskerar att teoretisera det för mycket, i alla fall enligt det förslag som finns. Det finns därför skäl att se över hur långt det programmet ska vara, och vi förespråkar att vi ska ha en tvåårig yrkesskola.

När det gäller betygen kommer den grupp som Niklas Sigvardsson talar om inte längre att vara ett problem. Jag utgår från att det finns en bred majoritet för det nya betygssystemet även om någon justering kanske måste göras, och då kommer de som i dag ligger väldigt nära en Fgräns inte att ingå i målgruppen, utan de kommer att kunna söka in exempelvis på ett yrkesprogram. Det är kanske detta som ligger närmast till hands. Det kan också vara så att man har ett F i svenska, eller får en trea, men i övrigt har tillräckliga betyg för att komma in. Sedan är det givetvis så att det blir den enskilde som får avgöra om någon har kompetensen att klara av exempelvis ett teoretiskt program. Vi menar att studie- och yrkesvägledningen måste stärkas och vara till hjälp.

Jag går över till dimensioneringen. Jag tror att vi har lite olika perspektiv när det gäller att ha med de fristående skolorna. Detta gör mig lite oroad. I hela debatten i övrigt är Socialdemokraterna väldigt kritiska till fristående skolor – ibland tycker jag nästan att det bedrivs en hetsjakt på fristående skolor. Vi menar att det är viktigt att man ser utbildningen som det centrala och att programmen är det centrala oavsett vem som driver skolan. Det måste vara utgångspunkten.

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till reservation 7.

Om några veckor är det dags för eleverna på gymnasiet, i alla fall några av dem, att skriva nationella prov. De har varit ett sorgebarn. Jag tror att vi kan vara överens över partilinjerna om att det har varit en lång process. I åtta år har Skolverket hållit på med att ta fram en modell för att digitalisera de nationella proven. Det har hela tiden skjutits fram, men nu skulle det i alla fall genomföras. Det gjordes tester på vissa utvalda skolor under hösten, och allting skulle vara riggat för de digitala nationella proven. Sedan kom beskedet att de digitala nationella proven ställs in.

Detta är ingenting annat än ett fiasko. Man ägnade åtta år åt planering av införande av digitala nationella prov, till en kostnad av 700 miljoner kronor. 700 miljoner av våra skattepengar har gått till detta. Man kan ändå säga att det var bra att Skolverket uppdagade problemet, så att man inte ändå genomförde nationella prov och fick problem på ett antal håll. Det skulle nog få ännu större konsekvenser och kanske grusa trovärdigheten för systemet helt och hållet. Men det är viktigt att vi kommer till rätta med detta, för snart ska vi baxa igenom en förändring av betygssystemet som helt och hållet bygger på att det finns välfungerande digitala nationella prov. Detta är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Jag vill också skicka en tydlig signal från den här kammaren att det är viktigt att ta detta på stort allvar och se till att åtgärda problemen så snabbt som möjligt. Efter åtta år hade man förväntat sig att ha ett färdigt system på plats.

Gymnasieskolan är viktig. Den har en viktig funktion i utbildningssystemet. Den tar emot elever som kommer från årskurs 9. Då ska man ha höga förväntningar. Man ska ställa krav på de elever som kommer in. Man ska också leverera de här eleverna ut i arbetslivet och till högre utbildning. Det ställer krav på att de som lämnar gymnasieskolan har de kunskaper som krävs för att klara av högre studier eller klara sig i yrkeslivet. Gymnasieskolan är alltså central.

Fokus brukar ligga på grundskolan och i viss mån högskolan. Grundskolan får den största uppmärksamheten. Gymnasieskolan glöms ibland bort. Men den är viktig och central. Det är viktigt att gymnasieskolan håller hög profil och upprätthåller standarden på utbildningen och att man inte sänker kraven utifrån den elevgrupp man har. Om vi går den vägen kommer det i slutändan att drabba även den högre utbildningen. Det har vi inte råd med i det här landet.

I höst genomförs Gy25. Det är en reform vi är överens om i den här kammaren och som är bra. Ämnesbetyg införs i något som i alla fall liknar en ämnesutformad gymnasieskola. Vi sverigedemokrater hade velat gå steget längre och införa en helt igenom ämnesutformad gymnasieskola liknande den som fanns en gång i tiden. Vi får se om vi kan fortsätta den kampen. Jag tror att det finns många positiva effekter av att nu göra de här förändringarna. Vi ser kunskap som en progression och inte som någonting som ska snuttifieras i korta kurser som avslutas. Jag tror att man kommer att få en bättre helhetsbild.

I detta sammanhang uppstod lite problem. Skolverket började helt plötsligt ta fram nya ämnesplaner. De tog bland annat fram en ämnesplan för ämnet kön, makt och normer. Det var en helt ovetenskaplig kurs baserad på intersektionalitet och någon form av kvasivetenskap. Det blev också ett ramaskri. Vi är glada över att Skolverket sansade sig och drog tillbaka det här ämnet och lät bli att införa det. Men det ställer ändå frågan på sin spets: Någonstans måste gränserna finnas för Skolverket när det gäller att ta fram nya ämnen som inte är förankrade i denna kammare eller i Regeringskansliet. Det finns alltså skäl att se över detta så att det inte inträffar igen.

Fru talman! Tidigare under debatten har vi pratat om dimensioneringen av utbildningen. Vi har en feldimensionering, och vi borde se till att fler elever väljer yrkesprogrammen framför de teoretiska programmen. I pausen talade jag med min riksdagskollega Linus Sköld, som påminde mig om att vi sverigedemokrater reserverade oss mot lagförslaget när det gällde planering och dimensionering av gymnasieskolan när det lades fram 2022, tror jag att det var.

Det är helt riktigt, och vi gjorde det utifrån två aspekter. Det ena var att vi såg detta som ett hyperprojekt, ett nytt byråkratiskt system, där kommuner skulle komma överens om hur man skulle dimensionera. När vi samtidigt ser att kommuner bevakar sina egna intressen och bygger upp sina egna små gymnasieskolor som poppar upp, hur är då förutsättningarna för att kunna samarbeta? Vi var därför väldigt skeptiska för att inte säga negativa vid det tillfället, och det finns mycket att bevisa innan vi erkänner att vi kanske var fel ute.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

En annan sak som vi också skrev i vår reservation från den tiden är att vi vill ha en modell där de fristående skolorna ingick. Det var alltså ingen annan, inte ens Socialdemokraterna, som gick på linjen att man skulle ha en modell där de fristående skolorna ingick i planeringen. Så varför vill vi det? Man kan tänka sig två fall. Antingen är det så att kommunen ger upp, och så blir resterna kvar till de fristående skolorna. Då är de inte särskilt intresserade av att vara med i en sådan modell. Det andra är att man betonar utbildningarna som det centrala och inte vem som faktiskt äger eller driver skolan.

När det gäller yrkesprogrammen ser vi att det finns behov av att matcha yrkesutbildningarna mot de behov som finns på arbetsmarknaden. Vi tycker att näringslivet ska ha större inflytande över hur man utformar yrkesprogrammen och att matchningen måste bli bättre. I dag ser vi till exempel hur antalet sökande till bygg- och anläggningsprogrammet minskar drastiskt. Samtidigt är behoven i de regionala planeringsunderlag som finns som störst just när det gäller bygg och anläggning. Om vi å andra sidan tittar på försäljning och service ser vi att det är det program som behöver minska allra mest, enligt planeringsunderlagen – men det är det program som ökar mest.

Utbudet stämmer alltså inte överens med näringslivets behov, och det måste vi komma till rätta med.

Ett sätt att göra detta är att stärka studie- och yrkesvägledningen. Den har halkat efter alldeles för mycket. Vi måste stärka den och se till att den blir bättre, och vi måste också se till att man prioriterar annorlunda när man skapar program på gymnasiet. Man kan alltså inte bara bygga ut de teoretiska programmen hela tiden, utan man måste också på ett mycket bättre sätt försöka styra eleverna mot de program där eleven har störst chans att lyckas.

Fru talman! Vi förespråkar också en tvåårig yrkesskola för dem som är obehöriga till gymnasiet. Nu har vi fått höra att det kallas för en återvändsgränd och så vidare, men det här gäller alltså en elevgrupp som har det väldigt svårt och där den stora andelen ligger extremt långt från att ens få ett eller två godkända betyg i det nuvarande betygssystemet.

Det här är en målgrupp som vi måste få ut på arbetsmarknaden på något sätt. Det är de här som hoppar av, som försvinner i systemet, som vi inte ser till, som hamnar i det kommunala uppföljningssystemet eller som försvinner rakt ut i kriminalitet. Dem måste vi fånga upp. Att den här målgruppen skulle vara lämplig för den ordinarie gymnasieutformningen tror vi inte på, utan här måste vi hitta en annan modell. Därför har vi föreslagit en tvåårig yrkesskola där man helt enkelt tar bort de teoretiska studierna och fokuserar på branscher och yrkesområden som inte kräver särskilt mycket. Detta är viktigt.

Vi ser som sagt inte detta som en återvändsgränd utan som en möjlighet. Det finns heller ingenting som hindrar att man senare i livet exempelvis går en utbildning för att öka sin kompetens.

Fru talman! Kunskapsrevolutionen fortsätter starkt. Vi har ett nytt betygssystem på gång. Debatten har mycket handlat om betyget F och att man ska ta bort betyget F men inte mycket mer än så. Nu planeras ett nytt betygssystem som totalt förändrar allting. Vi får betygssteg på en skala från 1 till 10 med relativa inslag, där betyget också vägs mot ett nationellt prov. Vi får också ett kalibreringssystem som förhoppningsvis gör att betygsinflationen i stort kommer att försvinna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Detta är bra, tycker jag. Det är bra att vi får en tydlighet. Det betygssystem som föreslås bygger också på väldigt tydliga och enkla betygskriterier, vilket är bra, för dem vi har nu är svårbegripliga. Det har jag varit inne på flera gånger tidigare.

Vi tar även fram en ny läroplan för grundskolan. Det är inte så att läroplanen är livsavgörande, men vi har haft problem med för mycket flum och för lite fokus på fakta och grundläggande kunskaper i svensk skola, särskilt i de tidiga årskurserna. Vi har haft en syn på kunskap som någonting som skapas i ett socialt sammanhang – inte någon objektiv sanning eller objektiv kunskap.

Vi kommer att få tydliga beskrivningar i kursplaner av vilka kunskaper som förväntas i varje årskurs, vi kommer att få tidiga insatser när det gäller läsning och vi kommer som sagt att få enkla bedömningskriterier att förhålla oss till.

Avslutningsvis finns det nu också förslag om att stärka lärarnas situation genom att reglera undervisningstiden och se till att man får tid till förberedelser och planering inför sina lektioner men också att man får betalt för det efterarbete som görs.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får upplysa ledamoten om att talartiden överskreds med 50 procent.)

Fru talman! Det är ingen som stänger några dörrar. Dörren som kanske inte är öppen är att skaffa sig en högskolebehörighet via en tvåårig yrkesskola. Om Niklas Sigvardsson tror att denna målgrupp kommer att kunna klara av högskolestudier tror jag att han är helt fel ute.

En annan fråga som Niklas Sigvardsson pratade om var dimensioneringen. Han sa att man fortfarande väljer yrkesprogram i låg utsträckning. Jag håller med om det, och vi är överens om att vi måste få fler att välja yrkesprogram. När man tittar runt i socialdemokratiska kommuner ser man dock att det ofta betonas att det handlar om att tillgodose elevernas förstahandsval.

Jag skulle vilja höra hur Niklas Sigvardsson ser på det. Kan vi vara överens om att det är viktigt att säga att arbetsmarknadens behov måste komma först, och inte att tillgodose elevernas förstahandsval till gymnasiet? Om vi har detta kvar kommer vi fortfarande att ha en situation där man kommer att välja exempelvis ekonomiprogrammet eller samhällsprogrammet när man egentligen hade haft bättre förutsättningar att klara av gymnasieskolan på ett yrkesprogram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Jag tror att vi är överens, men jag skulle gärna vilja höra Niklas Sigvardsson säga detta.

Fru talman! Det är kanske inget uppseendeväckande med att Socialdemokraterna pratar om att alla elever ska ta sig in på gymnasiet och att alla ska gå igenom gymnasiet. Vi vet ju att Socialdemokraterna vill ha en obligatorisk gymnasieskola.

Vi vet dock också att väldigt många elever som lämnar årskurs 9 har extremt dåliga förutsättningar för att klara av en gymnasieutbildning, så som gymnasieutbildningarna ser ut i dag. Detta gäller dem som står extremt långt ifrån att ens komma i närheten av det som i dag är ett F. Det gäller dem som – även om vi skulle ta bort detta betyg – ändå skulle vara så långt ifrån att de inte skulle kunna tillgodogöra sig en gymnasieutbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Samtidigt sa ledamoten i sin replik på förra anförandet att en tvåårig yrkesskola är en återvändsgränd. Det stärker ju i så fall intrycket av att man inte förstår att det finns väldigt många elever som inte klarar av att gå igenom gymnasieskolan.

Min fråga till Niklas Sigvardsson är om det är rimligt att tänka sig att precis alla elever ska in på gymnasieskolan. Är det viktigare än att man faktiskt förbereder sig för ett kommande arbetsliv och ser till att hitta en modell som gör att man kommer ut på arbetsmarknaden? Det är ju det som är tanken med den tvååriga yrkesskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till utbildningsminister Johan Pehrson.

Förra veckans tragiska skoldåd i Örebro visade hur viktigt det är med förberedelser och att man har strikta rutiner för att träna på exempelvis inrymning och annat.

I dag har skolorna brandövningar som är ganska vanliga och där man säkerställer att rutinerna upprätthålls vid en eventuell brand. I dessa övningar medverkar både lärare och elever.

När det gäller övningar för krissituationer ser det emellertid olika ut hos olika huvudmän. Inte alltför sällan sker sådana övningar utan eleverna, alltså endast med personalen, men det är viktigt att också eleverna är med och vet hur man ska agera om det uppstår en akut fara.

Min fråga är: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att säkerställa att alla huvudmän tar till sig det informationsmaterial som finns om till exempel inrymning och att övningar genomförs tillsammans med eleverna?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Lotta Edholm.

Efter vad vi har sett i medierna har regeringen bjudit in företrädare för myndigheter, fackförbund och arbetsgivarorganisationer för att få bukt med våldet i skolan. Enligt regeringen är ett gott samarbete över myndighetsgränserna en viktig beståndsdel i det arbetet.

Vi sverigedemokrater instämmer såklart i att det är viktigt att med kraftfulla medel få ett slut på våldet i skolan. Samtidigt ställer vi oss frågande till att Migrationsverket inte finns med bland de myndigheter som nu kallas till möte, enligt det pressmeddelande som skickats ut, trots att vi vet att det är i områden med extremt hög andel invandrare som problemen är som värst.

Min fråga till statsrådet är: Varför finns inte Migrationsverket med bland de listade myndigheter som statsrådet nu bjuder in till samtal kring våldet i skolan?

Fru talman! Det krävs inte mycket för att trigga igång klasskampsretoriken hos Daniel Riazat. Det var detta jag ville ha fram så att folk kan se hur det hur det låter och ser ut.

Det är möjligt att Daniel Riazat inte förstår det, men bara för att man gör en sak behöver det inte betyda att det får effekter på något annat. Om man sänker skatter på rätt sätt kan det vara av betydelse för landet. Jag förstår att Daniel Riazat inte förstår detta, för de länder som han tycker är fantastiska har inte något särskilt bra track record när det gäller offentlig ekonomi. Det har förresten inte Daniel Riazat själv heller.

Vi älskar frihet, och vi älskar rätten att välja skola. Den tycker vi är viktig. Det är vad vi älskar. Vad vi inte älskar är kommunpolitiker, exempelvis före detta kommunpolitiker, som struntar i sin budget och som kör sitt race. Tack och lov får de i de flesta fall avgå, men detta känner Daniel Riazat till bättre än vad jag gör.

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna älskar Sverige. Sverige är ett fantastiskt land. Det är det bästa landet i världen, och jag tror att de flesta sverigedemokrater skulle dö för landet, försvara våra värden och stå upp för det som är fint. Det som vi hatar är kommunism. Det har vi alltid gjort, och det kommer vi alltid att göra.

När man hör vänsterpartister stå och säga att andra tycker illa om Sverige blir man lite arg och uppretad. Vi sverigedemokrater älskar vårt land. Jag tror inte att någon utom möjligtvis Daniel Riazat tror något annat.

När det gäller att vara faktaresistent finns det ingen tydlig forskning om att modersmål skulle vara gynnsamt. Just därför har vi tillsatt en utredning - för att ta reda på vad det finns för kartläggningar. Det finns kartläggningar och rapporter. Är de objektiva? Nej. Är det forskning? Nej, men det är klart - i Daniel Riazats värld är det väl forskning så fort någon knåpar ihop något på papper och trycker ut det. Men det krävs mer än så.

Det finns forskning i andra länder om detta. Där är det inte helt entydigt att modersmålsundervisning fungerar. Vi har grannländer, exempelvis Norge, som har regler som säger att så fort man kan tillräckligt med norska för att klara sig i skolan är man inte längre berättigad till modersmålsundervisning. Varför har vi inte det systemet i Sverige?

I Danmark finns inget krav på modersmålsundervisning därför att kommunerna får göra som de vill. Har de pengar till det kan de ha det, annars inte. Varför? Jo, därför att man har konstaterat att forskningen inte stöder att det ger effekt. Men i Daniel Riazats värld gör det det därför att Daniel Riazat vill ha modersmålsundervisning. Det är vad det handlar om.