Patrick Reslow

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag.

Vi lever i en värld som snabbt förändras, och i och med det förändras också kraven och förutsättningarna för många. De ingångsvärden vi en gång hade kanske inte är de värden som gäller när vi ska ut på vårt andra eller tredje jobb. Då måste det finnas möjlighet att hela tiden söka ny kompetens. Det är därför den svenska vuxenutbildningen är så bra, för den ger oss möjlighet att förnya och bredda vår kompetens och hitta nya vägar så att vi kan vara delaktiga i samhället, arbeta och betala skatt. Det är viktigt.

Sverigedemokraterna är stora förespråkare av vuxenutbildning. Men vi ställer krav på vuxenutbildningen vad gäller kvalitet och innehåll, precis som vi gör på annan utbildning i landet. Vi ställer även krav på de studerande på vuxenutbildning och på att lärarna är kompetenta och behöriga, sköter sitt uppdrag och undervisar på allra bästa sätt. Under dessa premisser är vi sverigedemokrater för en stark vuxenutbildning.

Herr talman! Det känns som att vuxenutbildningen har diskuterats mer än vanligt på sistone. Vi hade en debatt om sfi, som jag ska återkomma till, och under budgetdebatten pratades det också om vuxenutbildning. Utskottet har alltså pratat mycket vuxenutbildning på senare tid. Det är givetvis bra, och som Caroline Helmersson Olsson sa väntar mer debatt i takt med att det kommer propositioner på området.

I dag behandlar vi motioner från allmänna motionstiden. Motionsstoppet var i början av oktober månad, och sedan dess har det hänt en del. Många motionsyrkanden är kanske mer eller mindre obsoleta eftersom en del saker är på gång eller redan har genomförts genom lagändringar.

Ett sådant område är sfi, där regeländringar redan har införts. Vi debatterade sfi i höstas, och det nya regelverket trädde i kraft nu i januari. Sfi är ett område där Sverigedemokraterna har haft starka synpunkter och varit väldigt kritiska. I motionsskörden möter vi också många krav. Under de socialdemokratiska åren var fokus inte så stort på att göra förändringar; det hände inte så mycket. Sfi var fortfarande ganska kravlöst, och man kunde gå där i all evinnerlighet. Man gjorde inte heller något åt problemet med obehöriga lärare.

Inför den nya lagstiftningen började vi titta på innehållet för att göra om sfi. Nu har vi beslutat om en maxgräns för hur länge man kan läsa på sfi, och vi har ställt krav på kommunerna att det ska finnas handlingsplaner.

Vi har också ställt krav på att det ska finnas dokumentation som följer eleven när den kanske deltar i utbildning i en annan kommun. Eleven har också rätt att delta i en annan kommun.

Man ska göra en bedömning av kunskaper och den individuella handlingsplanen. Den ska innehålla en uppgift om tidpunkt för när eleven började läsa på sfi så att alla har koll på detta. Det gör att elever inte kan flytta mellan kommuner, utnyttja systemet och läsa hur länge som helst utan att för den skull lära sig svenska.

Sedan kommer vi till nästa problem. Innehållet i utbildningen måste stärkas och förändras. Där kommer fler förslag att komma. Sverigedemokraterna och regeringen har nyligen tillsatt en utredning som syftar till att just titta på kunskaper i svenska språket kopplat till efterfrågan på arbetsmarknaden. Det handlar om att man har korrekta kunskaper i svenska språket som krävs för att få ett jobb.

Vi har också ställt krav på att man ska säkerställa att enskilda utbildningsanordnare håller en hög kvalitet. Vi vet om att det finns problem. Det finns utbildningar där man inte har rätt innehåll. Vi har kanske kockutbildningar utan något restaurangkök och så vidare. Det är inte bra, och det måste ändras.

Vi ska också se till att vi inte har kriminella personer som bedriver utbildningsverksamhet. Olämpliga aktörer ska bort från marknaden. Därför ska vi också skärpa just tillsynen av de enskilda utbildningsanordnarna inom komvux.

Vi vill därför ha en stärkt ägar- och ledningsprövning, precis som införts för den reguljära skolan med Skolverket. Det vill vi också ha inom komvux.

Vi vill stärka det systematiska kvalitetsarbetet. Vi vill se att undervisningstiden säkerställs och att utbildningen organiseras och bedrivs i enlighet med skollagen.

Allt detta ska leda fram till lagförslag som ska presenteras den 15 juni 2027. Det görs väldigt mycket på området. Vi sverigedemokrater är glada för att man nu tittar på innehåll och diskuterar frågor om att skärpa kraven och tillsynen så att vi får ordning och reda i systemet.

Man upprätthåller ändå en möjlighet att driva saker på entreprenad. Det kan vara en möjlig lösning för många kommuner när det inte finns någon bättre väg att gå när de kanske inte själva har den exakta kompetensen att bedriva undervisningen.

Vi har också en proposition på gång om yrkeshögskolan. Den kommer väldigt snart. Därför kan vi inte säga mycket mer om den just nu. Syftet är att bredda yrkeshögskolans uppdrag och att stärka styrningen av utbildningarna.

Vuxenutbildningen är viktig. Den fyller en viktig funktion. Detta är sista gången vi diskuterar vuxenutbildning den här mandatperioden, men vi lär återkomma under nästa mandatperiod. Då har vi ännu fler lagändringar på plats.

(Applåder)

Fru talman! Det är lätt hänt, fru talman, att det blir så. Vi gör vårt bästa i kammaren.

Jag förstår hur Niels Paarup-Petersen menar. Men man pekar starkt på att vi har problem med inlärning av läsning. Vi har stora elevgrupper som har problem med att läsa. Det får stora konsekvenser senare i livet.

Då tror jag att det är viktigt att man sätter detta på pränt och säger: Det här är en vetenskapligt beprövad metod som fungerar. Det har fungerat tidigare, och det har fungerat i de länder där man har haft det. Det är ett väldigt enkelt sätt att lära sig läsa på.

Jag tror att det är värt att man gör det, och jag tycker att det ska vara lika i hela landet. Annars är risken att vi får andra lösningar som inte leder till något resultat. Då har vi också elever som drabbas för att de bor i fel kommun. Jag tycker själv att det skulle vara allvarligt.

Det är bättre att ha detaljstyrning där det krävs detaljstyrning. Sedan ska jag vara den första att skriva under på att man inte ska ha detaljstyrning på precis allt, utan professionen måste också kunna ha fria ramar för sin undervisning. Så måste det vara. Men i vissa frågor är det viktigt att ha detaljstyrning.

Jag tänker ta upp en annan sak. Ledamoten sa att det är flera reformer som inte kommer till stånd. Det är inte riktigt rätt. Vi har en del utredningar som har fått förlängd tid. Vi räknar med att de kommer till hösten. Det har kommit delbetänkanden som kommer att leda fram till ett lagförslag, men i andra delar blir det inte förrän till hösten.

Det är inte så hemskt många reformer som står i Tidöavtalet som inte kommer till stånd. Det är kanske två.

Fru talman! Låt mig börja där det förra replikskiftet avslutades, med digital undervisning. Också jag tror att det behövs framför allt i glesbygdsskolor. Vi ser ett stort problem, inte minst i dag när vi ser hur glesbygdsskolor ofta är de som får stryka på foten först, läggas ned och liknande.

Det är vi väldigt bekymrade över i Sverigedemokraterna. Vi har också våra egna förslag för att stödja glesbygdsskolorna som vi hoppas ska kunna bli verklighet under nästa mandatperiod.

När det gäller detaljstyrning och liknande är det lite svårt om professionen ska bestämma. Någonstans har vi ett problem med likvärdigheten i svensk skola. Jag hör till ett parti som vill ha ett statligt huvudmannaskap. Då handlar det ganska mycket om att man ska ge direktiv om hur saker ska se ut.

Sedan är det klart att inom de ramarna kan man göra saker olika. Men i viss utsträckning måste det ibland vara så att det för att få likvärdighet krävs en viss typ av likriktning.

Det är viktigt att man i viss utsträckning detaljstyr vissa saker. Det gäller exempelvis om vi ser ett problem generellt på skolorna med att kunna läsa. Där är ljudinlärning ett viktigt redskap. Vetenskapen är också överens om att det är ett viktigt sätt. Man har drivit detta i läroplansdiskussionerna.

Varför ska man då inte ha det överallt? Varför skulle en kommun någonstans kunna säga ”Det tycker vi inte riktigt om, utan vi gör någonting annat”? Sedan kanske man inte får något resultat, och då är vi kvar i olikvärdigheten igen.

Min fråga till Niels Paarup-Petersen är: Hur ser han på likvärdigheten som ett problem i detta sammanhang?

Fru talman! Enligt Timssrapporten presterar alltså elever med utrikes födda föräldrar sämre än elever med inrikes födda föräldrar.

Niels Paarup-Petersen klagar på att vi hela tiden säger ”på sikt”, men jag vet inte hur han tänker sig att vi snabbt ska få fler behöriga lärare. Det finns ingen quickfix, utan en lärarutbildning tar fyra fem år. Är inte det ”på sikt” i Centerpartiets värld? Oavsett vad man gör tar det lite tid.

Jag tror att skärpningarna i antagningskraven är nödvändiga. Vi ser ju att yrket inte är attraktivt och att nya lärare hoppar av när de kommer ut på skola. Därför behövs det personer som kan stålsätta sig mer. Men detta måste givetvis kombineras med mer ordning och reda i skolan. Så länge vi har oordning och oreda i våra klassrum kommer färre att vilja bli lärare, och då blir det inte heller fler behöriga lärare. Allt hänger ihop.

Detta har vi i Tidöunderlaget kommit fram till. Jag välkomnar Centerpartiet att haka på, för jag har förstått att vi har samma åsikt i denna fråga.

Fru talman! Det var en Timssrapport som visade att elever med svenska föräldrar drar ifrån kunskapsmässigt. Det var alltså elever med svenskfödda föräldrar det handlade om, inte elever med utrikes födda föräldrar. Är man tredje generationens invandrare har man nog haft ganska god chans att prata svenska i hemmet, men det är inte de som avses i rapporten och inte dem man pekar på. Det handlar om svenskfödda föräldrar respektive utrikes födda föräldrar. Det är främst första generationens invandrare som är i fokus, och det är här insatser måste göras. Det vet vi sedan tidigare, så det är ingen nyhet.

Det är jätteviktigt med fler behöriga lärare, Niels, och jag uppskattar att den frågan tas upp. Jag har också tidigare sagt till dig att vi är helt eniga på denna punkt. Vi fortsätter nu att ge dem som inte är behöriga möjligheten att bli behöriga genom KPU-kurser, vilket jag tror är viktigt.

Den reformerade lärarutbildningen kommer att ge en period med färre utexaminerade lärare. Men i det långa loppet tror jag att det blir bra eftersom vi ökar läraryrkets attraktivitet och får ännu vassare studenter att välja att läsa till lärare. Detta tror jag är jätteviktigt. Att elevantalet sjunker framöver kanske kan kompensera för att vi under en tid får färre behöriga lärare. Det vet jag inte, men det är min gissning.

Tidöregeringen och Sverigedemokraterna gör alltså mycket på detta område.

Fru talman! Anders Ygeman och jag är inte överens på det sätt som han säger det. Det vi kan vara överens om är att vi inte ska slösa bort pengar till islamister. De ska inte få några pengar alls, och det måste vi se till att åtgärda.

Islamister har dock inte bara kommit hux flux efter 2022. Vi hade ju islamister som drev skolor också före 2022. Varför var inte Anders Ygeman lika intresserad av att diskutera dessa frågor före 2022? Jag vet att Anders Ygeman inte har rätt till replik, så vi får se det som en retorisk fråga. Det gäller inte bara Anders Ygeman, utan det gäller socialdemokratin som helhet.

Det var ju rasism att gå åt islamister och liknande. Att säga att de inte fick lov att driva skolor var rasism – det var fel. Så fort Sverigedemokraterna sa något var vi rasister. Det var så det lät.

Anders Ygemans parti vill inte ens diskutera sakfrågor med oss. Man har inte ens kommit dit. Om Socialdemokraterna hade velat diskutera dessa frågor med oss under förra mandatperioden hade vi säkert varit intresserade av att göra det. Men det ville de inte. Men nu vill de det eftersom de sitter i opposition, och i opposition behöver man inte ta ansvar.

Fru talman! Om Isabell Mixter hade öppnat Tidöavtalet hade hon kunnat läsa exakt vad vi tänker göra åt de här sakerna.

Det kommer ett förslag till våren. Det har kommit ett första delbetänkande, och det kommer ett förslag om förbud mot vinstuttag vid allvarliga kvalitetsbrister. Det kommer också att finnas motsvarande regler när det gäller de kommunala skolorna. Där är det lite svårare, eftersom det inte finns några vinster att ta ut. Det kan dock finnas annat som man kan göra någonting åt. Det kan exempelvis vara en politisk ledning som inte sköter sig; det finns ju även sådana exempel.

Detta är på gång, och jag förstår inte varför man skulle hävda någonting annat. Det är ju inte så att någon har sagt att detta skulle skjutas upp eller att det inte skulle bli någonting av det. Sedan kanske det inte blir som Vänsterpartiet vill, för där är vi inte ideologiskt.

När man tar upp alla de här skolorna saknar jag alltid de goda exemplen. Hur är det med de bra ESS-skolorna, som faktiskt levererar? Glömmer man bort dem av en slump? Procivitasskolorna är alldeles fantastiska. Jag vet inte om Isabell Mixter har varit och besökt Academedia och tittat på exempelvis en Procivitasskola. De skolorna är jättepopulära och mycket bra. Det är mycket hög aktivitet, och det är höga krav och höga förväntningar på eleverna. De levererar väldigt bra resultat. Varför lyfts inte de fram i debatten? Det är väldigt märkligt. Jag tycker att det är konstigt.

Jag tycker att vi ska ge kritik åt dem som förtjänar det, men vi ska också sluta kritisera dem som inte förtjänar kritik. Det tycker jag är viktigt och hederligt.

Fru talman! Det finns ju ingen som står upp för kunskap och bildning som gillar detta. Jag vill dock vara tydlig med att man inte kan krossa en hel sektor bara för att man tar upp några dåliga exempel. Det är skillnaden mellan Isabell Mixters parti och vårt parti.

Vi ska agera väldigt kraftfullt i de här situationerna, och det spelar ingen roll om det är en fristående eller en kommunal skola. I slutändan ska man inte få bedriva verksamhet på den enheten om man inte sköter sig som man ska. Det kan jag stå för, och det står Sverigedemokraterna för.

Om man använder skolpengen till annat än det som den ska användas till eller om man totalt brister i de åtaganden man har – om det finns allvarliga kvalitetsbrister – ska man inte kunna ta ut vinst. Om bristerna inte avhjälps måste vi ifrågasätta om man ska få bedriva verksamheten framöver. Jag tycker inte det. Det finns exempel på aktörer som har misskött sig på en skola och sedan fått tillstånd att starta en annan. Det ska man inte kunna göra, utan där måste vi börja prata om näringsförbud.

Samma sak gäller en kommunal skola som missköter sig. Även där måste vi kunna gå in – all in – och göra allt för att se till att vi skyddar eleverna. Det är ändå det som det handlar om.

Jag hoppas att detta var ett tillräckligt bra svar för Isabell Mixter.

Fru talman! Jag står här med ett manus, men när man får höra lögner, påhopp och floskler i kammaren pumpar adrenalinet i en. Jag vet därför inte om jag kommer att hålla mig till mitt planerade anförande helt och hållet.

Det är besvärande att lyssna på Socialdemokraterna. Allting är alltid friskolornas fel. Den större delen av Anders Ygemans anförande i talarstolen handlade om friskolor; det var en fullständig fixering.

Det är dock inte så att Anders Ygeman är intresserad av vad som försiggår i de fristående skolorna. Nej, nej, nej – man drar alla över en kam och säger att de är avarter som ska bort. Aktiebolagen ska bort, och vi ska inte ha vinster. Vi ska alltså inte få in pengar i systemen. Samtidigt säger man att kommunerna är så fattiga och behöver pengar. Hur ska de få in pengar i systemen? De här eleverna ska ju gå någonstans, men det glöms alltid bort.

Fokus i debatten måste till varje pris vara hur varje enskild skola funkar och vad den levererar. Dåliga skolor ska vi agera mot. Vi ska kunna utdöma viten, och vi ska kunna lägga ned skolor oavsett om de är kommunala eller fristående. När det däremot gäller bra skolor ska vi ställa oss frågan vad de skolorna gör som är så bra. Varför söker sig elever dit? Vad kan vi lära av dem? Det kan vara en kommunal skola eller en fristående skola; det spelar ingen roll.

I grund och botten är det eleverna själva som har valt den skola de går på, och den rätten står vi upp för och försvarar. Då vill vi inte höra trams om att vi skulle tillhöra friskolelobbyn eller vad det nu är – inte från ett parti som har så starka band till fackföreningsrörelsen att LO sitter och styr partiet fullt ut. Vi betackar oss för det.

Det är otroliga generaliseringar som görs. Att vi som sverigedemokrater skulle vara för islamister och gynna dem är ju trams. Det är inte Sverigedemokraterna som är ansvariga för att ha skapat ett samhälle där man ser islamister driva omkring och där man ser gängbildningar och liknande, utan det är i högsta grad Socialdemokraterna. Det är ett samhälle som har skapat ett vi och ett de och där personer som inte har någon lojalitet med Sverige bor här och begår brott, våldför sig på befolkningen och så vidare. Sedan har Socialdemokraterna mage att säga att vi som i alla år har protesterat mot den utvecklingen skulle ha någon skuld i den. Skäms!

Svensk skola har många problem, men det finns också mycket som fungerar väldigt bra i svensk skola. I de internationella mätningarna kan vi exempelvis se att svenska elever som har svenska föräldrar klarar sig väldigt väl. Man ligger ganska högt i matematik; jag tror att man är bäst i världen utanför Östasien och Singapore. I naturvetenskapliga ämnen är man fjärde bäst i världen. Däremot har vi en stor elevgrupp som inte möter svenska språket och som inte har svenska föräldrar. De brister, och det har man låtit fortgå i flera år.

Lösningen är hela tiden densamma: Förbjud vinster och skjut till mer pengar! Innehållet säger man dock ganska lite om. Faktum är att oppositionen inte har någon politik för innehållet. Man vet inte vad man ska göra, för vad gör man den dagen då man har förbjudit vinsterna? Ja, det undrar vi också. Vad är det för politiska förslag man tänker ta till?

Tillskott av mer pengar är inte det som behövs. Anders Ygeman och jag hade en radiodebatt för en tid sedan, och hela den debatten handlade om att det var viktigt att skjuta till mer pengar. Mer pengar till skolan var universallösningen. Men i den rapport vi diskuterade stod det klart och tydligt att det inte var pengar som var problemet, utan det var annat. Det var elever som inte kom till skolan, elever som bråkade på lektionerna och oordning i klassrummen och på skolgårdarna. Det var ointresse för skolan hos somliga, och det var mobbning, mobiltelefoner och så vidare.

Det är de här sakerna vi måste få ordning på. Skolans främsta problem är att det är en otrygg situation i skolan, det vill säga att det på en del håll är oordning och oreda i klassrummen. Detta måste åtgärdas. När någon ställer frågan vad regeringen gör för att åstadkomma detta är svaret: Det görs mycket på detta område, för en gångs skull. Vi är vana vid att det tillsätts utredningar, att de kommer med förslag och att förslagen hamnar i en skrivbordslåda – det var ju typiskt för den förra regeringen – men nu gör vi någonting åt det här.

Vi ser till att införa fler akutskolor, något som till och med Socialdemokraterna tycker är bra. Man gör det i Göteborg, det vill säga bygger ut fler akutskolor. Vi ser också till att skärpa de disciplinära åtgärderna med avstängning och möjlighet att flytta elever, det vill säga ta bort dem från klassen. Vi måste också se till att det finns handlingsplaner för hur man agerar i kriser på skolorna. Vi måste se till att alla lärare vet vad de ska göra i de fall våld och hot förekommer på en skola, vilket har hänt.

Det här är viktiga saker. Den dagen vi får ordning och reda i klassrummen skapar vi förutsättningar för kunskap och lärande, och då ser vi också till att kunskapsresultaten lyfter även för den grupp som inte har svenska föräldrar. Till detta kommer också en fullständig satsning på svenska språket. Det är viktigt. Om man inte möter svenska språket hemma eller i skolan kan man inte heller tillgodogöra sig studierna fullt ut.

Vi går nu vidare med tydliga läroplaner. Det handlar om att ha en läroplan som inte fokuserar på flum utan där man är tydlig med att det är kognitionsbeteende och liknande som ska gälla. Kognitionsvetenskapen får stå i förgrunden, och flummet får stå i bakgrunden. Vi har också länge sagt att undervisningen måste bli mer klassisk. Vi måste ha mer faktakunskaper i tidig ålder för att de sedan ska kunna utvecklas och användas till analyser.

Detta gör vi nu genom de förslag som läggs fram kring en ny läroplan. I den här budgeten ser vi också till att påbörja arbetet med att förbereda för en ny läroplan, för det behövs verkligen. Den ska kännetecknas av en tydlig kunskapsinriktning och fokus på just faktakunskaper i tidiga år.

Vi måste arbeta väldigt hårt med att se till att fler blir lärare. Vi vet att arbetssituationen i skolorna i dag gör att många slutar. Många hoppar av utbildningen efter att ha varit ute på praktik, för det var inte det här de ville syssla med. De ville inte ut och vara ordningsvakter, utan de ville undervisa. Det är också någonting som präglar den här budgeten: satsningarna på läraryrket, och då inte bara på redskap för att hålla ordning utan även på fortbildning, på att stärka yrkets attraktivitet, på att stärka lärarutbildningen och så vidare.

Fru talman! Det här anförandet blev lite annorlunda än jag hade tänkt mig, men när man hör lögner, floskler och liknande i talarstolen och i replikskiften tycker jag att man måste reagera. Jag tycker att jag har all rätt att göra det, och därför blev det ett annat anförande än jag hade tänkt från början.

Avslutningsvis skulle jag vilja önska fru talmannen, talmanspresidiet, kammarkansliets personal samt mina utskottskollegor från både majoritet och opposition en riktigt god jul.

(Applåder)

Fru talman! I så fall kan vi glömma att Philippe Aghion är kommunist och säkert präglad av detta i sina teser.

Men låt oss då titta på de franska eleverna. Anders Ygeman stod här och ondgjorde sig över klasskillnader i Sverige och liknande. Vilka möjligheter har franska barn i utanförskapsområden att komma till andra skolor än de kommunala? Vad krävs i andra länder för att göra en sådan resa? Jo, det krävs att föräldrarna har en väldigt tjock plånbok.

Jag måste påminna Anders Ygeman om att det var Socialdemokraterna som en gång – hedrande – såg till att friskolorna fick 100 procent av skolpengen. Det var rätt, för vi ska inte ha elevavgifter i svensk skola.

Här står man nu och ondgör sig över vårt system, hänvisar till individer runt om i Europa och tycker att deras system är så fint. Där har man inte alls den uppfattningen, tvärtom. I Frankrike har vi verkligen elitskolor. Där kan vi prata om ett klassamhälle i utbildningssektorn. Är det sådana elitskolor Anders Ygeman vill ha fler av i Sverige?

Nej, vi gillar inte islamister. Jag önskar att fler socialdemokrater agerade som de pratar här i kammaren, exempelvis Anders Ygemans kompisar i Göteborg när man ska ha mark till någon moské eller Anders Ygemans kompisar i Malmö när det gäller islamistiska föreningar som får massvis med bidrag. Då är det inte tal om att knäcka islamister.

Islamistiska skolor ska vi inte ha. Islamister som driver skolor ska vi inte ha. Där är vi väldigt tydliga. Där kan vi vara överens. Men det handlar ju inte om att stänga dåliga skolor; det handlar om att Anders Ygeman vill stänga alla fristående skolor. Det är nämligen precis det som blir effekten om vi förbjuder exempelvis vinst. De kommer att dräneras och försvinna.

Vi ska stänga dåliga skolor – kommunala eller fristående.

Fru talman! För det första reagerade jag precis likadant som Kristina Axén Olin på siffran 19 miljarder. Det är andra gången jag hör Anders Ygeman prata om 19 miljarder. Första gången var i en debatt vi hade i Sveriges Radio.

Jag vet inte om Anders Ygeman har fått fram en egen RUT-rapport, men Socialdemokraterna lät ju ta fram en om aktiebolagens ekonomi. Det Anders Ygeman kanske inte vet är att dessa rapporter blir offentliga om man säger att de ska bli det. Jag har läst den där RUT-rapporten, och där står ingenting om 19 miljarder – ingenting alls! Är det något som Anders Ygeman har drömt, eller var kommer de här summorna från?

För det andra betackar vi oss för beskrivningar av hur diskussioner förs i Tidöpartierna om exempelvis skolpengsnormen. Vi vet själva hur de diskussionerna ser ut och vad de leder fram till. Att komma med recensioner när man inte ens varit på plats passar sig inte.

Socialdemokraterna styr inte längre Sverige. De styr inte över skolpolitiken. Det är en viktig signal att skicka. Det är slut. Nu är det andra visioner och idéer som gäller.

För det tredje hänvisar Anders Ygeman till Philippe Aghion, tydligen nu en stor idol för Anders Ygeman. Philippe Aghion är alltså medlem av det franska kommunistpartiet. Socialdemokraternas Anders Ygeman står här och hänvisar till en person som är medlem i det franska kommunistpartiet. Jag vet inte om Socialdemokraterna i Sverige vurmar för kommunism nu för tiden, men det blir lite märkligt. Vi vet ju alla vad kommunister, oavsett varifrån i Europa de kommer, tycker om privat verksamhet.

För det fjärde: Vad är det barn i kommunala förskolor möter? Jo, de sätts framför en tv av lärare som inte pratar svenska, och så får de titta på något digitalt program som har översatts till det egna språket. Är det detta Anders Ygeman tycker är bra?

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag.

Grundläggande kunskaper i svenska språket är helt avgörande för den som kommer från ett annat land och vill arbeta, betala skatt och bli en del av det svenska samhället. Det är också en förutsättning för att man fullt ut ska kunna ta del av den svenska kulturen, svenska normer och svenska värderingar. Att leva i Sverige utan att ha grundläggande kunskaper i svenska språket är inte bara en svaghet när det handlar om förmågan att ta sig fram utan också ett bevis på att lagstiftningen inte har ställt tillräckligt skarpa krav på människor som vill bo här när det gäller att just lära sig svenska språket.

Dessa problem är också starkt förknippade med den massinvandringspolitik som fördes under flera år. Det är konsekvenserna av den vi ser ute på sfi-undervisningen i dag.

Sverigedemokraterna har i många andra sammanhang tryckt på att det är nödvändigt att ställa ökade krav. Det gäller striktare regler för uppehållstillstånd. Det gäller striktare regler för flyktingmottagande. Det gäller striktare regler för medborgarskap. Men det handlar även om ökade krav på kunskaper i svenska språket, till exempel krav på betyget C i svenska för att man ska kunna antas till lärarutbildningen.

Det är allvarligt, menar vi, när människor som har bott i Sverige i flera år – ja, kanske till och med i decennier – fortfarande är i behov av tolk när de besöker vårdcentralen, sjukhuset eller andra myndigheter. Så får det under inga omständigheter vara, men så fungerar det i Sverige i dag. Det visar vilken slapphänt inställning tidigare politiska styren har haft i fråga om krav på att man ska lära sig grundläggande svenska. Inte minst gäller detta Socialdemokraterna.

Vår ambition är att fortsätta det här reformarbetet i syfte att säkerställa att språket blir en av de faktorer som förenar oss i det svenska samhället och som förenar våra normer och värderingar i samhället.

När vi i våras i denna kammare debatterade vuxenutbildningen i allmänhet framförde jag att just sfi var vuxenutbildningens stora sorgebarn. Det finns inga krav eller förväntningar över huvud taget. Det går bra att börja studera, göra uppehåll, komma tillbaka, göra uppehåll igen eller helt lämna studierna utan att det har inneburit någon som helst framfart i förvärvandet av kunskaper i svenska språket.

Det har inte heller funnits någon bortre gräns för när rätten till sfi upphör. Man kan bara köra på – fyra år, fem år, sju år, tjugosex år. Den är för alltid gällande. Du kan dessutom alltid börja om från början – fullständigt kravlöst. Arbetsförmedlingen kan dessutom hänvisa människor till sfi så att aktivitetsstödet kan betalas ut för den som är mest intresserad av just detta. Och kommunerna, som bär ansvaret för att genomföra sfi, brister i kontroll och uppföljning av kunskaperna.

Under 2022 avbröt 46 procent av eleverna sin sfi-kurs – 46 procent. Var det för att de hade uppnått kurskraven och nu hade grundläggande kunskaper i svenska? Nej. Var det för att de fick jobb? Ja, en del fick det. Men att få jobb utan att kunna den grundläggande svenskan innebär inte att möjligheten att etablera sig i samhället stärks. Det kan vara precis tvärtom, till exempel om jobbet är i familjerestaurangen eller i vänskapskretsens familjeföretag. I de fallen kan avhoppet förvärra utanförskapet snarare än stärka möjligheterna att bli en del av det svenska samhället.

Det kommunala ansvaret för utbildningen innebär dessutom begränsningar för den som ska läsa sfi men som kanske har för avsikt att varva det med jobb i en annan kommun. Rätten till sfi gäller bara i hemkommunen, till skillnad från all annan vuxenutbildning. Det innebär att en nyanländ som vill jobba samtidigt som han eller hon ska läsa sfi inte får tillräckliga incitament för att fortsätta studierna. Det kan vara så att man måste avbryta dem.

Sverigedemokraterna och regeringspartierna föreslår nu en bortre tidsgräns för sfi på maximalt tre år, med viss möjlighet till förlängning utifrån en individuell bedömning med maximalt ytterligare tre år, dock med sex månader i taget. Det är alltså en tydlig målsättning att tre år är gränsen, men i vissa individuella fall kan det finnas möjlighet att förlänga tiden om så behövs. Målet ska alltså vara att man ska gå ut med tillräckliga kunskaper i svenska. Ibland kan det ta två år. Det kan ta tre år. Det kan ta tre och ett halvt år. Det viktiga är att man sätter en bortre gräns. Man ska inte, som i dag, kunna gå i sfi hur länge som helst. Det kravet måste ställas.

Kraven på utbildningen måste öka markant – även studietakten. Därför har vi landat i att tre år är en rimlig tid. Det är rätt att ställa krav. Därför har vi avvikit från Klivautredningens förslag om fyra år. Vi tyckte att det var för generöst. Vi ska ställa högre krav än så på de deltagande elevernas ansträngningar att avsluta sina studier med godkända resultat.

Från Sverigedemokraternas sida hade vi såklart gärna sett att tidsgränsen hade kortats ytterligare, inte minst när det gäller möjligheten till förlängning. Men vi är väldigt nöjda med den konstruktion som förslaget har fått genom att en förlängning måste begäras innan tidsperioden har löpt ut. När tidsperioden väl har löpt ut är rätten och möjligheten till förlängning borta. Därmed sätter vi punkt för möjligheten att dra sfi-utbildningen i långbänk – det som vi tidigare hörde att Socialdemokraterna tyckte var bra men som man aldrig mäktade med.

Utöver införandet av tidsgräns skärper vi regelverket för kommunerna. Bland annat ska kommunerna upprätta en handlingsplan för de insatser som görs för att nå personer som har rätt till sfi. Vidare införs ett interkommunalt ersättningssystem för att se till att det finns möjlighet att läsa sfi i en annan kommun. Dessutom ska en individuell studieplan, baserad på en kartläggning av elevens kunskaper, upprättas. En sådan bedömning ska göras skyndsamt, och den har som syfte att se till att eleven placeras på rätt utbildningsnivå. Det ska – det här tycker vi också är en viktig reglering – framgå av den individuella studieplanen när eleven för första gången togs emot till sfi. Därmed begränsas risken för att tidsgränserna inte respekteras.

En av mina kära kollegor sa tidigare att om vi hade lyssnat på Liberalerna 2002 hade vi inte haft några språkklyftor. Det var bra förslag; det tycker vi. Men hade man lyssnat på Sverigedemokraterna före massinvandringen hade många av de problem vi i dag ser i sfi över huvud taget inte existerat.

Herr talman! Jag förstår att Caroline Helmersson Olsson slutar där, för det finns inte mycket mer att tillägga. Socialdemokraterna klarar inte av att lägga fram förslag som är viktiga – förslag som de själva tycker är viktiga. De kan inte eller vill inte. Därför lade Socialdemokraterna inte fram något förslag om en tidsgräns när de väl hade chansen och hade majoritet. De var inte intresserade av att själva lägga fram ett krav på tidsgräns, men när andra partier driver kravet är de gärna med på tåget. Då är det viktigt, och då vill de gärna kritisera.

Men märk väl att kravlösheten inom socialdemokratin lever kvar. Det hör vi ju mellan raderna. Tre år är alldeles för lång tid, och det tas ingen hänsyn till att man kan få eventuell förlängning.

Det ställdes också en fråga om hur man gör bedömningen när det gäller treårsgränsen. Jag ska svara på den frågan, Caroline Helmersson Olsson: Det handlar om politisk vilja. Det handlar om att faktiskt ställa krav och se till att vi får förändringar och att detta också driver utvecklingen framåt, så att vi får ökade krav på kursernas innehåll och så vidare.

Det handlar om politisk vilja, det som en gång i tiden var Socialdemokraternas paradgren: Politisk vilja skulle stöpa samhället. Den viljan saknas med all kraft och tydlighet hos Socialdemokraterna i dag. Det är tur att vissa partier ännu har den kvar.

Herr talman! Jag noterar att Oliver Rosengren och jag reagerade på nästan samma sak.

Här hörde vi ett helt anförande som handlade om krav, och sedan kom ledamoten fram till Klivautredningen. I replikskiftet nyss sa Caroline Helmersson Olsson att Socialdemokraterna inte hann med på grund av slutbetänkandet. Men slutbetänkandet kom väl i december 2020? Det var ju en bra bit kvar till valet 2022. Varför hände då ingenting mellan december 2020 och valet 2022?

Dessutom hann man ju med andra saker. Man lade fram andra förslag från Klivautredningen. Varför tog man inte upp detta med tidsgränsen då? Varför lade man inte fram ett förslag om fyra års tidsgräns, om man nu tyckte att det var så viktigt? Varför kom inte ett enda förslag om att sätta en tidsgräns för sfi?

Helt klart är att en bortre tidsgräns också kommer att innebära ökade krav på innehållet i utbildningen. Det finns ingen annan möjlighet. Säger vi att det ska klaras av på max tre år, med en möjlighet till viss förlängning i de fall det är särskilt berättigat, kommer det också att innebära att man skärper kursutbudet och innehållet i utbildningen och ökar genomströmningen på rätt sätt.

Jag förstår inte varför Socialdemokraterna ständigt behöver hjälp av borgerliga partier eller av sverigedemokrater för att genomföra adekvat politik. Varför klarar man inte av att göra det själv? Om det nu var så viktigt att ha en tidsgräns, varför lade man inte fram ett förslag om fyra års tidsgräns 2022?

Herr talman! Vi är överens – samtidigt hade jag önskat att den tidigare socialdemokratiska regeringen hade agerat i de här frågorna. Detta är ingen ny fråga. Det är inte något som har uppkommit sedan 2022, utan det var högst aktuellt även innan dess. Men den socialdemokratiska regeringen valde då att inte agera alls – en socialdemokratisk regering som dessutom stöddes av Centerpartiet. Jag hade kanske hoppats att Niels Paarup-Petersen och hans partikamrater hade varit lika angelägna att sätta press på den regeringen som man är att sätta press på den regering man inte tillhör nu.

Jag förutsätter att det kommer en reglering av detta. Jag är glad över att vi stöder en regering som faktiskt lägger fram ett förslag om ökad registerkontroll. Niels Paarup-Petersen är när som helst välkommen att ansluta sig till det regeringsalternativ där det, som han säger, händer saker, i stället för att stödja alternativ där det aldrig händer något utan bara snackas.

Herr talman! Niels Paarup-Petersen och jag hade ett trevligt utbyte i replikskiftet senast. Jag tänkte att vi skulle fortsätta där.

När det gäller registerkontroll är vi, som jag sa tidigare, helt överens om att det är viktigt. Detta togs faktiskt upp i utskottet förra mandatperioden. Då var vi också tämligen överens om att det fanns ett behov. Tyvärr hände ingenting då med den frågan heller, utan den lämnades till någon mer handlingskraftig regering att ta tag i.

Jag önskar att jag kunde svara på din fråga om vilket datum detta kommer att börja gälla. Men just registerkontrollen är inte en Tidöfråga. Vi sverigedemokrater är inte inblandade i framtagandet av själva lagförslaget, utan det sker i trekrets. Hade vi sverigedemokrater varit med på detta hade vi förmodligen haft ett lagförslag på bordet redan nu, för vi vill verkligen ha det. Men detta sker i trekrets.

Det är mycket riktigt så som Josefin Malmqvist tidigare sa: Det tillsattes en utredning för ungefär ett år sedan som nu har kommit tillbaka med förslag, och de är nu ute på remiss. Vi utgår från att det kommer ett lagförslag inom mandatperioden.

Jag hör vad Niels Paarup-Petersen säger. Jag ska bevaka frågan och se till att det verkligen kommer ett lagförslag så att vi får en ordentlig registerkontroll av lärare. Det är helt klart att lärare som har kopplingar till någon form av brottslighet – det kan vara terrorism, förberedelse för terrorism och annat – inte ska finnas på våra skolor. De ska inte vara lärare. Där är jag och Niels Paarup-Petersen helt överens.

Herr talman! Det var klart och tydligt!

Vi har ingen annan uppfattning. Vi har exakt samma uppfattning. Vi vill ha ett brett register, och jag tror att flera av mina Tidökollegor kan stämma in i det.

Vi har inte sagt nej. Det vi däremot säger nej till är att slå in öppna dörrar. När det redan pågår ett arbete, och när det redan är planlagt att man ska ta fram den här typen av bestämmelser, röstar vi inte för ett utskottsinitiativ. Det är inte brukligt att göra så. I slutändan skulle man kunna använda utskottsinitiativ till att ta fram allting – till att utskott ska besluta om saker som redan finns på bordet och som kommer att leda fram till propositioner och liknande i framtiden. Det är inte riktigt så arbetet funkar.

Ett utskottsinitiativ ska ju handla om någonting som regeringen inte har observerat tidigare. Den här frågan har varit uppe och diskuterats. Redan förra mandatperioden diskuterade vi den, och då ledde det inte till någonting. Nu är detta uppe på bordet, och det kommer att komma en ändring när det gäller registerkontrollen och vilka brott som ska omfattas av den. Då är det helt orimligt att rösta för ett utskottsinitiativ som säger att regeringen ska inleda ett arbete som man redan håller på med. Det är inte en linje som Sverigedemokraterna tycker är tilltalande.

I de fallen röstar man nej till utskottsinitiativet. Det betyder dock inte att man har någon annan uppfattning i sak.

(Applåder)

Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag förstod frågan. Jag tolkade det som att Centerpartiet anser att det finns lärare som är problematiska och exempelvis utövar våld och som att frågan handlade om hur det ska stoppas. Jag vet inte om det var detta som var frågan, men det är ingenting som Sverigedemokraterna säger nej till. Om man förekommer i något register och detta gör att man är olämplig som lärare, då ska man inte vara lärare; det vill vi vara väldigt tydliga med. Om man tycker att det är jättekul att ägna sig åt våldsbejakande extremism eller att hålla på och indoktrinera barn med terroristliknande fasoner ska man inte vara lärare. Det är vi de första att säga. Där måste vi vara väldigt tydliga.

Vi är såklart beredda att göra skärpningar även på denna punkt om det skulle behövas. När det uppdagas att någon är olämplig som lärare, exempelvis på grund av att personen ägnar sig åt kriminalitet, som barnmisshandel, sexuella kränkningar eller vad det nu kan vara, ska personen väck från skolan, och den ska inte få komma tillbaka. Det är Sverigedemokraternas inställning.

Jag går vidare till det som gäller misstanke om vapen. Om man på en skola upptäcker eller misstänker att det finns vapen – kanske skarpladdade sådana – är väl det brukliga att man kallar på polis. Man ska kalla på polis; det är detta som propositionen pekar på. Rektorn har en skyldighet att anmäla. Man ska anmäla alla brott, och man ska också se till att det görs en undersökning av väskor. Propositionen lämnar dock åt skolan att besluta om vem som ska göra det.

Jag vill återigen reservera mig för att jag inte riktigt förstod frågan.

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I samband med de tragiska yxmorden på två lärare vid Latinskolan i Malmö, min valkrets, våren 2022 valde den dåvarande regeringen med starkt och brett politiskt stöd att tillsätta en utredning som skulle ta fram regelverk för hur skolattacker ska kunna förhindras och skolsäkerhetsarbetet stärkas.

Skoldådet i Malmö var då, som vi också har hört här tidigare, den fjärde större våldsincidenten på skolor inom loppet av drygt ett år med Eslöv, Kristianstad och Varberg som andra brottsplatser. Att tillsätta en utredning var i och för sig ett lovvärt agerande, men utredningen var samtidigt snävt inriktad på att främst förebygga, förhindra och försvåra skolattacker och inte på att stoppa våldet på skolorna i allmänhet.

I samband med regeringsskiftet anslogs en ny ton mot det grova våldet i Sverige. Sverigedemokraterna och regeringen har sedan regeringstillträdet arbetat för att få till stånd ett skarpare regelverk för att stoppa våldet i samhället och därmed också i skolan. Skolsäkerhetsutredningen har därför genom tre tilläggsdirektiv fått en bredare ansats i syfte att motverka alla former av brott inom skolväsendet, det vill säga inte enbart skolattacker eller grövre våldsdåd. Detta arbete påskyndades i samband med den tragiska händelsen i Örebro.

Det här var en viktig skärpning av utredningens arbete. I flera rapporter och undersökningar framhölls att brott i skolans värld ökar dramatiskt. Skolundersökningen om brott 2023 visar att skolan är en vanlig brottsplats när det gäller elever i årskurs 9 i grundskolan. Det är den vanligaste brottsplatsen för både mindre grov och grövre misshandel samt för fysiska sexuella kränkningar bland pojkar.

Skolmiljön är också en vanlig brottsplats vid hot. Hot och våld i skolan kan riktas mot både elever och lärare. Det påverkar såklart både lärande och arbetsmiljö negativt, och det måste stoppas. Arbetsmiljöverkets rapport Hot och våld mot lärare, andra yrkesgrupper och elever inom skolväsendet visar att antalet anmälda allvarliga händelser i arbetet orsakade av hot och våld i skolan ökade med drygt 150 procent mellan åren 2013 och 2023.

Sverigedemokraterna och regeringen arbetar intensivt med att öka säkerheten och tryggheten för elever, lärare och annan personal i skolan. Det handlar om åtgärder på både kort och lång sikt, som ökar säkerheten och tryggheten och som stärker det viktiga förebyggande arbetet. Efter skolskjutningen i Örebro blev det uppenbart att det behövde vidtas omedelbara och långsiktiga åtgärder för att säkerställa säkerheten och tryggheten i Sveriges skolor. Just därför är lagförslaget på plats.

Sverigedemokraterna har varit pådrivande för att förslagen ska vara så långtgående som möjligt, och vi är nöjda med att regeringens proposition går längre än utredningen när det gäller vilka situationer skolorna ska ha beredskap för och att även förskoleklass, låg- och mellanstadium i grundskolan samt komvux omfattas av möjligheten att undersöka väskor. Det är också bra att alla brott i skolan som huvudregel ska polisanmälas, även i de fall den elev som misstänks för exempelvis skadegörelse är under 15 år.

Herr talman! Propositionen tar sikte på fyra punkter.

Den första punkten är att alla skolor ska ha en beredskapsplan. Situationer med grovt våld i skolmiljö kan se olika ut. Gärningspersonerna kan också ha olika motiv. Det är därför viktigt att dels arbeta förebyggande, dels agera mot och förhindra våld som förekommer i förskolan och skolan och på fritidshemmet.

Svaren på de enkäter som Skolsäkerhetsutredningen lät genomföra visar att cirka 30 procent av rektorerna saknade en aktuell krisplan för sin skolenhet, som inkluderar situationer med väpnat våld. Bara drygt hälften – 59 procent – uppgav att de har utbildat personalen i hur man ska agera i en krissituation med väpnat våld. Det finns alltså anledning att tydligare reglera skolornas skyldighet att ha strategier för hur sådana eventuella situationer ska hanteras på bästa sätt.

Sverigedemokraterna och regeringen föreslår i propositionen att alla skolor ska ha en beredskapsplan och ett löpande beredskapsarbete. Det handlar om att planera, utbilda och öva för att ha beredskap när en kris uppstår, till exempel genom planering av inrymning och utrymning samt en tydlig rollfördelning för alla och all personal på skolan. Vi har här valt att gå ett steg längre än utredningen och utöka förslaget till att omfatta inte bara allvarliga våldssituationer utan även hot om allvarliga situationer. På så vis säkerställer vi att skolan är redo att agera i en situation där allvarligt våld ännu inte uppkommit.

Herr talman! Den andra punkten handlar om att stoppa farliga föremål. En viktig del i säkerhetsarbetet är att förhindra att farliga föremål tas in i skolmiljön. Det är tyvärr ganska vanligt i dag. Det känner vi till. Det kan handla om knivar, skjutvapen och andra saker som är ägnade att störa ordningen på skolan. Det kan vid vissa tillfällen, till exempel nollning, handla om föremål som är avsedda att användas för att utöva kränkningar – det jag vill kalla psykisk misshandel, enligt den korrekta, straffrättsliga terminologin – mot andra elever.

En bred möjlighet att undersöka och kontrollera väskor är en viktig del i detta arbete. Utredningen föreslog att väskor skulle få undersökas i högstadiet och gymnasieskolan. I propositionen utvecklas det nu till att omfatta hela den obligatoriska skolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, den anpassade gymnasieskolan samt den kommunala vuxenutbildningen. Det är bra att detta görs.

Undersökning av väskor behöver heller inte aviseras i förväg. Detta är en viktig del i det förebyggande arbetet, och den försvårar planering av införsel av farliga föremål. Vet man om att det ska vara en granskning av väskorna dagen innan är man ganska dum om man tar med sig farliga föremål till skolan. Vi sverigedemokrater tycker att det är bra att man inte behöver avisera det i förväg.

En stor del av dagens våld är förknippat med gängkriminalitet, och därför måste alla eventuella luckor täppas till. Om förslaget bara skulle gälla exempelvis högstadiet och gymnasieskolan skulle det finnas skäl för de kriminella gängen att smuggla in vapen och narkotika med hjälp av allt yngre personer. Man har redan sett en sådan trend. Den trenden skulle fortsätta och dessutom utökas. En sådan utveckling skulle också sätta hela lagförslaget ur spel. Från Sverigedemokraternas sida har vi varit tydliga med att det inte får finnas så uppenbara hål i lagstiftningen.

I debatten har det framkommit kritik mot att skolpersonal ska ägna sig åt att kontrollera elevers väskor. Det finns dock ingenting i lagförslaget som säger att det måste vara skolpersonal som utför kontrollerna. Det är möjligt att det blir så på vissa håll. Det är möjligt att det finns skolpersonal som är frivilliga att göra detta och som vill göra det.

Det finns ingenting i lagen som säger att det måste vara skolpersonal som undersöker väskor. Den som sägs är att endast rektor kan fatta beslut om detta när det gäller ett obestämt antal elever, alltså en generell kontroll, samt att rektor eller någon som rektorn har utsett får besluta om undersökning när det gäller en enskild elevs väska. Till skillnad från vad utredningen föreslog behöver det inte vara skolpersonal som utför undersökningarna, utan det kan till exempel vara väktare eller någon annan.

I propositionen betonas att utsedda personer bör avstå från undersökning när de bedömer att en sådan kan leda till en konfrontation som kan vara farlig. Om man inser att situationen kan innebära att vapen kan brukas, eller om man misstänker att väldigt mycket vapen har tagits in, ska man kontakta polisen. Det är viktigt att få fram i debatten att detta är tydligt i propositionen.

Den tredje punkten handlar om att fler brott ska polisanmälas. Utredningens bedömning när det gäller polisanmälan av elever under 15 år innebär i princip att endast mycket allvarliga brott, som exempelvis mord, grov misshandel, våldtäkt och rån, ska polisanmälas. En sådan reglering skulle missa de brott som oftast förekommer på skolorna, till exempel misshandel, skadegörelse, stöld, kränkande fotografering och olaga integritetsintrång. Den typen av brott ansåg inte utredningen skulle föranleda polisanmälan om den misstänkta eleven var under 15 år. I praktiken innebär det att samhället inte tydligt aviserar sin vilja att stävja brott i skolan.

Vår linje har varit att upprätthålla nolltolerans. Sverigedemokraterna och regeringen har därför landat i att fler brott som huvudregel ska polisanmälas, förutom rent bagatellartade brott. Anledningen till detta är att polis och socialtjänst ska kunna sätta in stöd och åtgärder så tidigt som möjligt. Jag noterar att flera oppositionspartier har invändningar mot detta och kan bara konstatera att vänsterpartierna fortsätter att hantera minderårigas brott med silkesvantar. Vi menar tvärtom att det finns en poäng med att samhället reagerar tidigt för att minimera risken för fortsatt brottslighet.

Propositionen föreslår att rektor ska vara skyldig att anmäla brott. Det är en viktig reglering. I dag vet vi om att många skolor mörkar händelser för att inte dra åt sig uppmärksamhet och därmed tappa i anseende och attraktivitet. Genom att låta rektor vara skyldig att anmäla brott signalerar vi tydligt att en skola måste ta tag i händelser i tid och inte får riskera att oordning eskalerar.

Den fjärde punkten handlar om att stoppa obehöriga från att ha tillträde till skolans område när verksamheten pågår. Elever, lärare, övrig skolpersonal och föräldrar ska känna sig trygga i verksamheten.

Det allra bästa vore förstås om man kunde låsa alla skolor och införa ett passersystem, men det är förmodligen inte praktiskt möjligt att genomföra på alla skolor på kort sikt. Många skolor är byggda med många in- och utgångar som gör det svårt att upprätthålla ett sådant system. Det krävs mycket förberedande arbete för att detta ska ske. Det är alltså desto viktigare, i avvaktan på eventuella ytterligare regleringar, att tydligt avgränsa området och informera om att obehöriga inte har tillträde. Det går att kombinera med det nya regelverket för exempelvis kameraövervakning. Därmed inte sagt att vi inte återkommer om det behövs ytterligare reglering för att stoppa obehörigas tillträde till skolor.

(Applåder)