Ludvig Aspling

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Finland utsätts just nu för en form av hybridkrigföring. Ett stort antal migranter från Mellanöstern bussas av Ryssland till finska gränsen, och Finland har svarat med att stänga alla gränsövergångar till landet.

Finlands agerande är naturligtvis helt logiskt. Men i strikt mening står det i strid med EU:s regelverk, som säger att medlemsländerna inte får stoppa migranter från att söka asyl. Det gäller även i de fall det är helt uppenbart att det handlar om instrumentalisering eller hybridkrigföring och även när det handlar om migranter som uppenbarligen inte har något vettigt skäl att komma till Finland.

Håller statsrådet Malmer Stenergard med mig om att denna ordning i grund och botten är väldigt märklig? Demokratiska rättsstater borde väl ha en absolut rätt att säga nej till migranter som kommer från ett land som Ryssland, som de själva helt frivilligt har rest in i, och som uppenbarligen inte har något behov av skydd i till exempel Finland?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll

Fru talman! När det gäller effektivitet och proportionalitet skulle jag säga att det med råge är uppfyllt i dessa fall. Det som annars tenderar att hända i praktiken är att personer blir misstänkta för brott, och de tas med till stationen för att man sedan ska undersöka vilka de är. Det är ett betydligt större ingrepp. Ur effektivitetssynpunkt är det alltså en klar förbättring.

Sedan gäller det proportionalitet. Är det proportionerligt att ta med en person som inte kan styrka vem den är när alla människor som befinner sig i Sverige har enormt goda möjligheter att göra så om de är här lagligt? Ja, det är självklart att det är proportionerligt.

Det var dock inte den frågan som jag ställde till Annika Hirvonen. Jag har blivit utsatt för inre utlänningskontroller fler gånger än jag kan räkna. Jag satt och funderade på det när jag skrev mitt anförande inför den här debatten. Jag minns inte hur många gånger jag blivit utsatt för detta. Jag har dock aldrig varit utan mina papper. Jag har alltid haft mina papper i ordning. Därför har det alltid varit fullständigt odramatiskt. Och det är därför som jag ser den här frågan som odramatisk. Om jag har klarat av att visa leg lite då och då när jag har bott i andra länder tror jag nog att de personer som flyttar till Sverige också klarar av att visa leg lite då och då.

Annika Hirvonen valde att inte svara på min fråga, om hon kan förstå varför vi ser på detta så pass olika. Jag har min egen teori, och den är helt enkelt att jag är en vuxen människa och att jag därför kan se denna sak för vad den faktiskt är. Det är fullständigt odramatiskt att behöva visa sitt leg. Jag är säker på att Annika Hirvonen har gjort det när hon har handlat på Systembolaget eller när hon har gjort något annat som kräver leg. Det är en helt naturlig del av vardagen. Det är dessutom viktigare än någonsin med tanke på hur Sverige ser ut i dag.

Fru talman! Det är uppenbart att jag och Annika Hirvonen ser på frågan om inre utlänningskontroll på minst sagt lite olika sätt. Jag tror att en grund till det är att jag har blivit utsatt för inre utlänningskontroller fler gånger än jag kan minnas. Jag är osäker på om Annika Hirvonen har den typen av erfarenhet; hon kan gärna upplysa kammaren om så är fallet.

Annika Hirvonen började sitt anförande med att ställa en retorisk fråga: Hur ofta har du ditt pass med dig? Som en person som har bott som utlänning i andra länder under ganska många år - ungefär sex sju år - har jag ett ganska enkelt svar på den frågan: Varje dag, Annika Hirvonen. När jag bodde i vissa länder hade jag en kopia på mitt pass i plånboken varje dag. Det hade alla andra utlänningar som jag kände också. Det är fullt normalt. I den verkliga världen utanför Sverige och när vi svenskar befinner oss i andra länder är det här fullständigt okontroversiellt. Det är en helt normal del av vardagen.

Som en person som också har blivit utsatt för inre utlänningskontroll bara på grund av mitt utseende, vilket har skett vid ett stort antal tillfällen, kan jag säga att det är helt odramatiskt. Nu tycker inte jag att detta är något som vi i Sverige ska göra. Jag tycker att vi ska hålla oss till de regler som finns om diskriminering och så vidare. Men när det väl sker, om det har skett i Sverige, är det ingenting att sura för. Det har hänt mig hur många gånger som helst, och jag tycker att det har varit helt oproblematiskt.

Den fråga som jag skulle vilja ställa till Annika Hirvonen är: Skulle det kunna vara så att vi har olika inställningar i denna fråga helt på grund av våra olika erfarenheter? Detta är en ganska enkel fråga: Kan Annika Hirvonen förstå varför jag ser det här på ett ganska odramatiskt och naturligt sätt medan det är väldigt dramatiskt för Annika Hirvonen?

Fru talman! I den allmänna debatten brukar Sverige ibland kallas för Absurdistan. Jag är lite osäker på vem det är som har myntat det här uttrycket. Jag brukar inte använda det själv. Men innebörden är fullständigt uppenbar. Vi är ett land som på vissa områden, inte minst migrationsområdet, har väldigt märkliga regler som uppenbarligen står i strid med samhällets uttalade syften och även laglydiga människors intressen. Vi har en offentlig förvaltning som på det sättet till viss del bekämpar sig själv. En sorts autoimmun sjukdom i samhällskroppen har bitit sig fast på grund av att de vuxna, vars roll det är att ta ansvar och tänka långsiktigt, har låtit sig överröstas och övertalas av barn som styrs av känslor och vanföreställningar och inte klarar att tänka längre än näsan räcker.

Ett nästan övertydligt exempel på det här är de regler som vi förändrar i och med det ärende vi nu debatterar. Trots att Sverige har gigantiska problem med personer som vistas här utan tillstånd och försörjer sig på svartarbete och annan kriminalitet är det mer eller mindre frivilligt att samarbeta vid en så kallad inre utlänningskontroll.

En inre utlänningskontroll innebär att en polisman kontrollerar om en person har rätt att vistas i Sverige eller inte. Enligt de regler som gäller i dag och som har utarbetats av egentligen alla partier i den här kammaren förutom mitt eget har polisman ingen möjlighet att genomsöka en väska eller fickor för att se om en person har en id-handling som visar vem personen är och om personen har rätt att vistas i Sverige. En polisman har inte heller möjlighet att ta hand om id-handlingar om det skulle visa sig oklart om en person har rätt att vistas i Sverige. Detta vore naturligtvis väldigt värdefullt för att kunna förhindra att personer byter ut sina identiteter, kastar sina handlingar eller försöker försvåra migrationsprocessen på olika sätt. Det här kommer vi alltså att ändra på nu.

Man kan fråga sig varför det här är nödvändigt. Jo, naturligtvis för att asylinvandringen i dag, vilket de flesta intresserade människor känner till, till stor del är ett bedrägeri där personer som saknar skyddsskäl försöker använda asylsystemet för att få uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Europeiska unionen. Detta är väldigt väl dokumenterat.

En strategi för att lyckas med detta är naturligtvis att på olika sätt försöka dölja sin identitet och försvåra asylutredningen - liksom återvändandeprocessen, om det är så att asylutredningen slutar med ett negativt beslut. Det här gör man helt enkelt för att förhindra att svenska myndigheter får reda på vem personen egentligen är.

Saken beskrivs så här i propositionen: "Enligt uppgifter från Migrationsverket har under åren 2019-2022 passhandling saknats vid registreringen av ansökan i 62-80 procent av fallen. Bland t.ex. sökande från Irak har pass saknats i 84 procent eller mer av fallen under dessa år. Enligt uppgifter som Migrationsverket har lämnat till utredningen förekommer det emellertid att utlänningar har identitetshandlingar som inte visas upp för myndigheterna. Det förekommer t.ex. att handlingar, vars existens har undanhållits, påträffas senare och att personer självmant lämnar in handlingar som de tidigare har undanhållit Migrationsverket."

Det sistnämnda exemplet, att en person senare lämnar in handlingar frivilligt, beror inte sällan på att personen vill undkomma en så kallad Dublinöverföring, det vill säga att man skickas tillbaka till det första land i unionen som man reste in i. Ett sätt att göra det är att man helt enkelt påstår att man inte har några id-handlingar under de första tre månaderna i Sverige; Dublinöverföringar måste genomföras inom tidsfristen tre månader. Men därefter vill personen ha ett arbetstillstånd, och för att få ett sådant måste man styrka sin identitet. När det är dags att ansöka om arbetstillståndet kommer som gubben i lådan de här id-handlingarna helt plötsligt fram. Detta är otroligt talande för hur systemet fungerar. Ett typexempel på en person som gjorde precis detta var terroristen Akilov. Han lämnade in sina id-handlingar exakt när tidsfristen för Dublinöverföring hade gått ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll

Det finns också gott om vittnesmål om hur migranter kastar sina passhandlingar på vägen till EU. Webbplatsen al-Jazira gjorde för ett par år sedan ett inslag som handlade om en migrant från Senegal som helt enkelt började sin resa med att kasta sitt pass i havet. Det låter lite märkligt att man börjar sin resa på det sättet, men det är tydligen helt normalt i vissa delar av världen.

SVT har rapporterat: "Mycket tyder på att inte så få flyktingar väljer att undanhålla sitt riktiga medborgarskap och låtsas vara syrier. SVT:s utrikeskorrespondent Stefan Åsberg hittade spår på en grekisk strand. En bunt pass utfärdade i Iran och Marocko." Dessa hade man slängt på vägen till Europa. "Många flyktingar kastar sina pass när de väl kommit till Lesbos och Grekland och Europa, konstaterar han." Det här kanske inte riktigt är det man förväntar sig av personer som har rent mjöl i påsen.

Svenska Dagbladet skriver så här: "Rikspolisstyrelsens och Migrationsverkets kartläggningar visar att flyktingsmugglare rutinmässigt uppmanar asylsökanden att slänga sina id-handlingar. Ofta med hänvisning till Genevekonventionens förbud mot att straffa en person som flytt till ett land med hjälp av falska papper." Det sistnämnda stämmer inte riktigt, utan skälet till att folk slänger sina handlingar är framför allt att de vill försvåra asylprocessen. "Om passet visar att flyktingen vistats i ett annat land, än hemlandet, där man kanske redan nekats asyl, finns risk att avvisas till detta land." Det stämmer naturligtvis.

Konsekvensen av allt detta är naturligtvis enormt ökade kostnader för Sverige när asylprocessen drar ut på tiden på grund av att personen försöker obstruera och maskera vem den egentligen är. Det blir också ökade kostnader när återvändandeprocessen drar ut på tiden; det är svårt att få personer att återvända när de har oklar identitet. Hemlandet vill naturligtvis veta vem det är som kommer. Ytterligare en konsekvens är att Sverige i dag befinner sig i ett slags lågintensivt folkbokföringsmässigt kaos eftersom vi i praktiken har skapat oräkneliga falska identiteter åt asylsökande, som sedan har fått svenska pass i rekordtakt.

De förslag som blir verklighet i dag skulle helt enkelt inte behövas om det var så att de som stod för asylmigrationen var ärliga människor med genuint behov av internationellt skydd. Röstar man för den här propositionen skriver man också under på den slutsatsen - Jonny Cato, Anders Ygeman och hela gänget!

Vad säger då oppositionen om allt detta? Det finns ett avslagsyrkande från Miljöpartiet och Vänstern. De anför i huvudsak två argument. Nummer ett: Behovet av skydd för den enskildes integritet väger tyngre än behovet av att kunna identifiera personer som har oklar identitet. Nummer två: Kontrollerna kan i och för sig vara diskriminerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll

Jag ska faktiskt ge reservanterna en poäng angående den första punkten - eller en halv poäng i alla fall. Hade vi levt i en värld där asylsökande inte begick systematiska identitetsbedrägerier mot Sverige och andra EU-länder hade det här kanske stämt. Då hade detta behov varit betydligt mindre än vad det är i dag. Men det är tyvärr inte den världen vi lever i.

Oppositionen har missat ett par saker i detta. För det första: I 99 fall av 100 kommer kroppsvisitationen att vara helt frivillig för den som blir föremål för en inre utlänningskontroll. I dagens värld har vi alla telefoner och goda möjligheter att bära med oss olika typer av identitetshandlingar digitalt. Vi vet också att LMA-korten enkelt kan kontrolleras mot en databas hos Migrationsverket. Det är väldigt lätt att identifiera sig för den som faktiskt har rätt att stanna i Sverige. Det är i princip ingen som kan påstå att det inte går att identifiera sig om man har rätt att stanna här.

För det andra: Att bli utsatt för en inre utlänningskontroll är inte det minsta kränkande. Jag har antagligen blivit utsatt för fler inre utlänningskontroller än någon annan person i den här kammaren. Det har definitivt skett mer än 10 gånger och säkert mer än 20 gånger. Jag har inte räknat och är inte säker, för det är helt odramatiskt i min värld. Det ligger i sakens natur: Om man väljer att flytta till ett annat land kommer man ibland att få visa legitimation för att visa att man är där helt lagligt. Det är helt normalt, och det är en naturlig del av vardagen för många migranter världen över, mig själv inkluderat. Det är fullständigt odramatiskt. Det finns ingen anledning att bli upprörd, kränkt eller sur över detta.

Sist men inte minst skulle jag vilja säga någonting om Socialdemokraternas anförande. De har ingen reservation utan köper förslaget. Utredningen kom från början från dem, så det är inte så konstigt.

Det finns egentligen bara en sak som jag undrar över där. Ola Möller anförde tidigare i debatten att det här var en del av den socialdemokratiska politiken och att det är bra att den nu kommer till nytta. Det stämmer. Utredningen tillsattes av det socialdemokratiska partiet. Det är helt korrekt.

Den överlämnades till Regeringskansliet den 31 mars 2020. Det är ganska länge sedan. Det hade funnits gott om tid att ställa proposition på det. Det är inget jättestort förslag. Vi lyckades att göra det ganska snabbt.

Jag undrar om det verkligen var menat att det skulle bli ett konkret förslag. Hur kommer det sig då att man bara lät det ligga och skräpa i en byrålåda på Regeringskansliet tills den nya regeringen tog över och gjorde slag i saken? Det kan man fundera på.

Med det vill jag tacka för ordet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Fru talman! Sedan millennieskiftet har Sverige delat ut mer än 1,1 miljoner medborgarskap. Det är den största demografiska förändringen i vårt lands historia. Vi har gjort det här utan några som helst krav på språkkunskap, självförsörjning eller kulturell anpassning, till och med ofta till personer som dömts för brott i Sverige.

Sverige har nu ett oräkneligt antal medborgare som behöver tolk för att klara av de mest grundläggande kontakterna med myndigheter och som lever i ett långvarigt bidragsberoende och i en typ av självvald kulturell segregation där man både tar avstånd från och inte sällan sprider hat och misstänksamhet mot Sverige och svenskar.

Anser statsministern att allt detta har varit ett misstag? Om så är fallet, borde inte Sverige arbeta för att återta medborgarskap från de personer som uppenbarligen inte borde ha fått dem från första början?

Herr talman! Det är väldigt troligt att al-Fatah deltog aktivt i terrorinvasionen av Israel den 7 oktober. Bildbevis finns. al-Fatah är alltså det parti som styr den så kallade palestinska myndigheten på Västbanken.

Detta bör förändra Sveriges förhållningssätt ganska drastiskt. al-Fatah har nämligen fått oräkneliga miljoner kronor i stöd av Sverige. Delar av dessa pengar går via det så kallade demokratistödet, och pengarna slussas via Socialdemokraterna till det de kallar sitt kära systerparti. Detta är i och för sig lite ironiskt med tanke på att Västbanken är en militärdiktatur som inte har genomfört några val sedan 2005.

Regeringen kan fatta beslut om att avsluta detta stöd direkt. Frågan ligger helt och hållet i regeringens händer. Varför har så inte skett?

Fru talman! Detta är intressant; nu har alltså Annika Hirvonen bytt ståndpunkt helt och hållet. Från början hade jag bara hittat på alla dessa siffror, och ingenting av det var sant. Nu gör hon en annan tolkning: Det är inte personer som har uppehållstillstånd på grund av asyl från Irak som reser från Sverige till Irak, utan det är familjen Persson som skippade Thailand i år och i stället valde det soliga Bagdad för sin vintersemester. Är det vad Annika Hirvonen påstår? Det är fullständigt vansinne.

Det är fullständigt uppenbart att de som reser från Sverige till Somalia, Irak, Iran och så vidare till 99,99 procent är personer som själva har rötter i de länderna. Sedan kan det självklart vara så att de har fått ett permanent uppehållstillstånd senare. Då har de ett skydd mot återtagande av uppehållstillståndet om de åker tillbaka till hemlandet, till viss del. De reglerna håller vi också på att ändra nu, som tur är.

De kan också ha fått ett medborgarskap, och då gäller inte de reglerna alls. Men det motsäger inte min poäng här. Min poäng är att det är orimligt att de som reser från dessa länder till Sverige och söker skydd säger att de inte kan bo kvar i Irak för att Irak är för farligt för dem, samtidigt som tusentals personer reser åt motsatt håll och säger att de kan åka till Irak på semester för att det inte är särskilt farligt.

Annika Hirvonen säger här att det kanske är regimen som eftersöker vissa personer men inte andra personer och att regimen kan förändras. Nej, Annika Hirvonen, så är det inte.

De allra flesta, mer än 90 procent, av dessa personer är alternativt skyddsbehövande och inte flyktingar. Det betyder att de inte har några personliga skyddsskäl utan att de har sökt asyl i Sverige utifrån utgångspunkten att deras land generellt är för farligt att vistas i, inte att det kanske har en regim som är ute efter dem. På den punkten har Annika Hirvonen återigen totalt missförstått fakta.

Fru talman! Det viktigaste skälet till att vi behöver en ny, stram asylpolitik är att en väldigt stor del av asylinvandringen som vi har består av ett gigantiskt bedrägeri. Hur vet jag då detta? Jo, för att rädslan för dessa hemländer tenderar att försvinna relativt snabbt efter att dessa personer får uppehållstillstånd i Sverige.

En opinionsundersökning från Novus från september förra året visar att åtta av tio av dem som sökte asyl i Sverige sedan har åkt på semester i det land som de sökte asyl ifrån. I Norge rapporterade Aftenposten 2018 att 24 procent av alla migranter från Somalia, 40 procent av de från Afghanistan, 55 procent av de från Iran och 71 procent av de från Irak besökte sina hemländer regelbundet.

Enligt ett internt pm från Utrikesdepartementet reste 55 000 privatpersoner från Sverige till Irak, 31 000 till Iran och 22 000 till Somalia under 2021, detta samtidigt som hundratusentals personer från dessa länder bor i Sverige för att de enligt egen utsago behöver skydd från dessa länder. Det finns också liknande undersökningar från bland annat Tyskland.

Annika Hirvonen har tidigare hävdat att ingenting av detta är sant och att allt det jag sa nu är lögn och saker som jag har hittat på. Hon har dock aldrig presenterat någon källa till varför dessa undersökningar inte stämmer trots att det har rapporterats om dem i flera trovärdiga publikationer som inte brukar hitta på saker.

Jag skulle därför gärna vilja ge Annika Hirvonen chansen att göra just det. Vilken källa har hon som säger att ingenting av detta stämmer? Och har hon en egen källa som säger att väldigt få eller inga av dessa migranter åker på semester till hemlandet?

Fru talman! Det är uppenbart att Annika Hirvonen inte tänkte efter innan hon tog den här repliken. Jag bad om en rättskälla som stöder det hon säger. Jag fick ingenting. Däremot nämner hon Institutet för mänskliga rättigheter.

Annika Hirvonen! Institutet för mänskliga rättigheter är ingen rättskälla. Det är en remissinstans. De kan uttrycka åsikter om lagförslag. Det är helt okej, det är därför de är tillfrågade, men det är inte så att deras utslag är rättsligt bindande.

Hela den här debatten bygger på att vissa i den här kammaren inte har en susning om hur en rättsstat är uppbyggd och vem det är som faktiskt tolkar och avgör vad det är som gör att någonting blir gällande rätt. Det är helt otroligt att vi har så många ledamöter i den här kammaren som inte fattar detta. Det är djupt beklagligt, och det ger upphov till en hel del missförstånd, en hel del ångest och en hel del tramsiga argument från många här.

Vi återgår till saken. Annika Hirvonen säger att det finns en risk att de här förslagen strider mot Europakonventionen.

Ja, det finns ju en potentiell risk att i princip vad som helst strider mot Europakonventionen eftersom vi inte kan veta hur praxis kommer att utvecklas i framtiden, så den delen kan vi lämna därhän.

Vi vet också att vi är överens inom Tidösamarbetet om att följa Europadomstolens praxis, så om det skulle visa sig att Annika Hirvonens farhågor stämmer kommer vi att inrätta oss efter det. Det har vi redan lovat.

Men när vi pratar om gällande rätt i dag påstår Annika Hirvonen att de här förslagen strider mot gällande rätt i dag. Då måste hon ha en källa till sitt påstående. Var kommer det här ifrån? Kan Annika Hirvonen ge mig ett case från Europadomstolen som bekräftar hennes ståndpunkt att förslagen som vi kommer med strider mot Europakonventionen? Ett case?

Fru talman! Man kan argumentera på olika sätt. Man kan använda känslor. Sedan kan man argumentera de jure, alltså utifrån gällande rätt. Jag noterar att Annika Hirvonen försöker sig på det senare. Låt mig hjälpa henne lite grann, fru talman!

Röda Korset är inte en rättskälla. Röda Korset är en remissinstans. Den kan lämna remissvar, men den är inte utslagsgivande i någon domstol. Dess åsikter är inte gällande rätt i Sverige.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är inte juridiskt bindande och tillämpas inte i svenska domstolar.

Europakonventionen, däremot, är det. Jag noterar att Annika Hirvonen lutar sig mot Europakonventionen i sin argumentation. Hon säger att de här förslagen skulle strida mot rätten till familjeliv. Jag misstänker att hon syftar på artikel 8.

Låt oss då titta på vad Europadomstolen, som tolkar Europakonventionen, säger om detta. Jag föreslår att Annika Hirvonen öppnar propositionen som vi debatterar i dag. På sidan 19 står följande: "Vad barnets bästa kräver kan inte vara ensamt utslagsgivande, men ska vara en tungt vägande omständighet." Regeringen hänvisar till Europadomstolens domar i målen Mugenzi mot Frankrike, M.A. mot Danmark och där även MIG 2018:20 samt Konstatinov mot Nederländerna och Haydarie m.fl. mot Nederländerna.

Vi citerar alltså fyra olika fall som ger stöd för vår position att de här reglerna är helt acceptabla inom ramen för Europarådet, Europakonventionen och Europadomstolen.

Jag måste bolla tillbaka den här frågan till Annika Hirvonen eftersom hon ändå försöker argumentera de jure. Kan hon nämna ett enda case från Europadomstolen som säger att de förslag som vi driver igenom nu skulle strida mot Europakonventionen? Ett enda case?

Fru talman! Jag tänkte börja med att säga något om hur propositionen kom till och varför den ser ut som den gör. Förslaget är inte något alexanderhugg som drastiskt kommer att minska migrationen till Sverige, men det är ett par viktiga bitar i ett större paket av åtgärder som vi kommer att genomföra under mandatperioden.

De förslag som berörs i sak är skärpta krav för att ta hit anhöriginvandrarare för vissa personer, höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning, färre som omfattas av undantaget från försörjningskravet vid anhöriginvandring och begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av så kallade humanitära skäl.

Anledningen till att frågorna har bakats in i en proposition är att de redan till stor del har varit utredda i den så kallade Migrationskommitténs betänkande. Det döptes till det minst sagt ironiska namnet En långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det här var naturligtvis ironiskt eftersom betänkandet inte hann bli en proposition innan Socialdemokraterna började montera ned förslagen. Så långsiktigt var det.

Tidöpartierna var dock överens om att införa de ändringar som vi pratar om i dag redan före regeringsbildningen. Vi hade gemensamma reservationer om detta i tidigare betänkande, så det var enkelt att få propositionen på plats.

Förslagen motsvarar ungefär också det som Socialdemokraterna med sin vanliga förmåga till ärlighet försökte marknadsföra som EU:s miniminivå en gång i tiden. Det var under den tillfälliga lagen. På den punkten är det viktigt att vi är tydliga, nämligen att förslagen inte tar Sverige i närheten av någon miniminivå. Betänkandet motsvarar inte 5 procent av de reformer som vi kommer att genomföra under mandatperioden. Till de debattörer som spiller krokodiltårar under debatten kan jag bara säga: You ain't seen nothing yet!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Förslagens materiella innehåll ska jag naturligtvis säga något om. För det första skärps kravet på att vara anknytningsperson, alltså att hämta hit en anhörig när man har tillfälligt uppehållstillstånd. Den nuvarande ordningen i 5 kap. 3 § och 3 a § i utlänningslagen stadgar att en sådan person ska ha välgrundade utsikter att beviljas ett uppehållstillstånd under längre tid. Det kommer att förändras och i stället hänvisa till ett varaktigt uppehållstillstånd. Det senare motsvarar ordalydelsen i återföreningsdirektivet. Syftet med det är att den svenska lagen på det sättet tydligare ska följa den europeiska praxisen. Den skrivningen är mindre generös än den som gäller i dag.

För det andra kommer en ny regel att införas som innebär att Migrationsverket får möjlighet att vägra familjeåterförening när den personen som kommer till Sverige är under 21 år. Som alla förstår är det här till för att motverka den omfattande människohandel som förekommer i framför allt Mellanöstern, där kvinnor i praktiken säljs som handelsvara och Sverige på grund av migrationen från dessa områden har blivit en del i detta. Propositionen uttrycker det inte riktigt på det sättet, men det är vår uppgift i debatterna att vara raka och ärliga och säga precis vad som händer.

För det tredje kommer personer som är alternativt skyddsbehövande, det vill säga personer som inte har några personliga skyddsskäl, inte längre att kunna kringgå försörjningskravet när de vill hämta hit en anhörig genom att lämna in en ansökan inom tre månader från det att de har fått ett uppehållstillstånd. Här hade vi naturligtvis velat se ett totalstopp för anhöriginvandring för dessa kategorier, vilket EU-rätten tillåter. Men Tidösamarbetet är en kompromiss mellan flera partier, och vi har inte varit helt överens på alla punkter.

Sist men inte minst tas möjligheten till uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter bort och ersätts med en regel om synnerligen ömmande omständigheter, vilket betyder att det ska krävas betydligt starkare skäl för att få uppehållstillstånd på den grunden. Även på den här punkten är det en återgång till en ordning som till och från redan har varit gällande rätt i Sverige under många år. Regeln har varit skakig, minst sagt. Men till de debattörer som i tidigare anföranden har sagt att konsekvensanalyserna brister och att de inte vet vad förslaget kommer att innebära kan jag säga att det finns praxis att luta sig mot när regeln har varit gällande rätt. Det står till och med i betänkandet.

Låt mig gå över till reservationerna. Vad har oppositionen att säga om allt detta? Det finns två reservationer, alltså motförslag, från Centern, Vänstern och Miljöpartiet. Här finns i vanlig ordning en del intressanta saker att läsa. Vi kan börja med de rena faktafelen från Vänstern och Miljöpartiet, som i sin reservation skriver att "familjeåterförening är en grundläggande rättighet". Det är alltså inkorrekt, och det framgår glasklart i både Europadomstolens och EU-domstolens praxis att familjeåterförening specifikt inte är en grundläggande rättighet. Sverige har alltså all rätt att ställa upp försörjningskraven, som vi gör i och med de regeländringar som genomförs i dag. Det finns dessutom inom den internationella rätten gott om utrymme om att skärpa försörjningskraven ytterligare, och det finns utredare som tittar på detta redan nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

En genomgång av praxisen finns dessutom på sidan 19 i propositionen, och den är skriven på fullständigt begriplig svenska. Den är inte ett dugg svår att läsa. Där hänvisar vi till ett antal fall, bland annat Konstatinov mot Nederländerna, Haydarie m.fl. mot Nederländerna och Mugenzi mot Frankrike - plenimål som man alltid pratar om vad gäller dessa regler. Men som vanligt är det väl för mycket begärt att Vänstern och Miljöpartiet ska läsa igenom propositionen innan de skriver sina reservationer. Jag vet inte; det kan vara ett tips för framtiden.

Det andra argumentet som framförs mot förslaget är att det kommer att göra integrationen svårare. Här tror jag helt enkelt att vi får vara överens om att vi inte riktigt är överens. Vi tolkar begreppet integration olika. Miljöpartiets och Vänsterns syn på integration är ungefär att ju mer förmåner, ju mer bidrag, ju fler anhöriga, ju fler migranter i allmänhet som ett land tar emot, desto bättre är integrationen, och motsatsförhållandet är att ju färre som kommer, desto sämre är integrationen. Om det leder till att kriminella klaner kan ta över hela bostadsområden eller att det finns ett enormt utanförskap kulturellt och ekonomiskt med storskalig arbetslöshet, bidragsberoende och så vidare spelar ingen roll. Integration är ett mått på förmåner, inte ett mått på egen ansträngning eller hur väl en person faktiskt klarar sig på arbetsmarknaden. Där får vi helt enkelt agree to disagree.

Sist men inte minst har vi Socialdemokraterna. De lägger sig platt i betänkandet och har inget eget förslag. Det tackar jag för. Mycket bra! Mer av detta!

Det som dock är lite märkligt är att Socialdemokraterna verkar ha svårt att bestämma sig för vad de egentligen tycker, till exempel vad gäller en av reglerna som förändras, nämligen den humanitära skyddsgrunden. Den har vi debatterat flitigt i dag. Där har alltså Socialdemokraterna haft fem olika ställningstaganden sedan 2016. Först hade de en åsikt före 2016, det vill säga under migrationskrisen. Sedan genomfördes en klar förbättring i och med den tillfälliga lagen. Jag ska absolut inte klaga på den lagen, utan den var bra. Men det var ett annat ställningstagande. Sedan ställde sig S bakom ett förslag i Migrationskommitténs betänkande, och sedan ändrade de sig igen när betänkandet skulle bli en proposition. Till sist ändrar de sig igen genom att ställa sig bakom vårt förslag i dag. Fem olika ståndpunkter på sju år. Det tror jag är något slags rekord i Sveriges riksdag. Rätta mig gärna om det finns ett värre exempel!

Mot den bakgrunden är det lite märkligt. Man kan med rätta fråga sig vad det beror på. Vad sjutton är det här? Hur ska man tolka det?

Svaret på den frågan är antagligen att Socialdemokraterna bara har en migrationspolitik när de är i opposition. Men när de väl får chansen köper de sitt stöd genom att lämna över den här frågan till Miljöpartiet och sedan passivt titta på medan Miljöpartiet orsakar totalt kaos i Sverige. Det är naturligtvis den charaden vi kommer att få se mer av under den här mandatperioden. Socialdemokraterna lägger sig platt för regeringen nu i väntan på att sedan lägga sig platt för Miljöpartiet om vänsterpartierna, gud förbjude, skulle vinna nästa val.

Fru talman! Anders Ygeman får en replik till. Då skulle han kanske kunna upprepa detta. Vilken humanitär skyddsgrund stod de bakom före den tillfälliga lagen, och hur förändrades den efter det? Jag kommer ihåg detta. Den blev mycket bättre efter den tillfälliga lagen än den var innan. Det var definitivt inte samma.

I Migrationskommitténs förslag förändrades den ytterligare, och i propositionen kom det sedan ett helt annat förslag. Jag undrar om Anders Ygeman verkligen inte har något som helst minne av detta. Vi andra minns det ganska väl. De flesta av oss fanns här i riksdagen. Dessutom förändras regeln nu när vi i dag voterar om denna proposition.

Jag undrar hur Anders Ygeman kan stå och blåneka till att dessa förändringar faktiskt har skett. Menar han att det inte har skett någon som helst förändring av Socialdemokraternas ståndpunkt vad gäller den humanitära skyddsgrunden sedan innan den tillfälliga lagen infördes? Är det på allvar det som Anders Ygeman står och säger?

Fru talman! Socialdemokraterna väljer att stödja vårt förslag i detta betänkande. Jag tackar för det. Jag tycker faktiskt att det känns som ett visst styrkebesked.

Vi kommer under mandatperioden att ha ett antal betänkanden där vi inte kommer att vara överens, så det kommer att finnas många tillfällen att ha, förhoppningsvis, livliga debatter kring det som kommer. Men i den fråga som vi nu pratar om är vi överens, och jag tycker att det är gott så.

Jag måste däremot ställa en fråga till Anders Ygeman. Det gäller den humanitära skyddsgrunden, som är i huvudfokus för debatten i dag. Många är intresserade av den.

Socialdemokraterna hade alltså en uppfattning i denna fråga före den tillfälliga lagen - 2015, under migrationskrisen. De hade en annan uppfattning i och med den tillfälliga lagen - det var en bra regeländring. De stod bakom Migrationskommitténs förslag, där man hade ytterligare en annan uppfattning. Sedan gick de fram med ett annat förslag i propositionen. Och nu står Socialdemokraterna alltså bakom vårt förslag i fråga om denna regeländring.

Detta betyder att Socialdemokraterna har haft fem olika åsikter om den humanitära skyddsgrunden sedan 2016, alltså på sju år.

Man måste fråga sig: Vad beror detta på? Det är lite märkligt, speciellt eftersom Socialdemokraterna, om man ska vara helt ärlig, har trovärdighetsproblem i migrationsfrågan. Jag undrar om Anders Ygeman skulle kunna säga något i talarstolen för att övertyga sina egna väljare om att man faktiskt är trovärdig och kommer att ligga fast. Hur kommer det sig att man hade fem olika ställningstaganden på sju år, och hur övertygar man väljarna om att det inte kommer att bli mer flippfloppande om detta?

Fru talman! Det var faktiskt ett ganska klargörande svar till viss del.

Tony Haddou säger att sju av tio vill att vi ska ha en mer generös anhöriginvandring. Det här bygger antagligen på någon opinionsundersökning, skulle jag gissa. Men nu är det så att Sveriges riksdag tillsätts via allmänna val enligt regeringsformen. Sju av tio i dessa val har inte röstat för Vänsterpartiet. Det tror jag att Tony Haddou är medveten om. Hade så varit fallet hade den här debatten sett ganska annorlunda ut. Det är ändå i riksdagen som vi bestämmer vilka lagar som ska styra Sverige och inte via opinionsundersökningar, vilka vi alla vet har sina uppgångar och nedgångar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Det är alltså inte ett ultimativt krav från Vänsterpartiets sida att man ska riva upp de ganska beskedliga reformer som vi går fram med i det här läget. Okej! Men då uppstår en fråga. Det var styrkeord som Tony Haddou kom med: Det här är omänskligt, det är förnedrande, vi kommer att skicka barn i döden och så vidare. Det här är det värsta som hänt sedan vem vet när. Det var extremt starka uttryck som Tony Haddou kom med i sitt anförande. Jag tvivlar inte på att detta kommer av en genuin känsla. Så är det säkerligen. Däremot kan man fundera på hur Tony Haddou kan uttrycka sig på det sättet och sedan säga att Vänsterpartiet i en regeringsförhandling är beredda att fimpa allt detta.

Tony Haddou har en replik kvar. Skulle vi inte kunna få ett klargörande? Är det ett ultimativt krav eller inte? Om det inte är ett ultimativt krav: Hur kommer det sig att ni i Vänsterpartiet är beredda att kompromissa när ni uttrycker er på det sätt ni gör?

(Applåder)

Fru talman! Jag lovar att uppföra mig så gott det går.

Jag hade faktiskt inte tänkt argumentera om de här frågorna i sak. Jag tror att vi kan vara överens om att vi inte är överens. Vi kan bara konstatera att det är en försvinnande liten och antagligen minskande del av Sveriges befolkning som köper det som Tony Haddou har att sälja. Men vi lämnar sakfrågan åt sidan.

Det som jag var intresserad av att fråga om var den ganska öppna regeringsförhandling som vi fick höra om i Tony Haddous inledande anförande, där han riktade vad som i alla fall lät som ett ultimativt krav till ett annat parti i den här kammaren angående en framtida regeringsförhandling. Det partiet bör tänka över hur det vill göra om det vill återta regeringsmakten, tror jag att Tony Haddou sa. Det gick lite snabbt, så jag säger det med reservation för att jag kan ha hört fel. Jag undrar om Tony Haddou skulle vilja utveckla detta något.

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. I går publicerades en video som visar ett par påstådda medlemmar av Fatah, som berättar om hur de deltog i terrorinvasionen den 7 oktober och om hur de var med och urskillningslöst dödade civilpersoner.

Fatah är alltså den organisation som styr på Västbanken, inte på Gazaremsan. Till skillnad från när det gäller Hamas finns det ett helt öppet svenskt stöd till Fatah. Det är ett långvarigt stöd som omfattar väldigt mycket pengar. Fatah listas som en av Sidas och Olof Palme-centrets partnerorganisationer inom det så kallade demokratistödet. Det är lite ironiskt med tanke på att de inte har tillåtit några demokratiska val på 19 år.

Här finns det dock en möjlighet för Sverige att agera omedelbart - från regeringens sida. Kommer statsministern att gripa in och se till att det svenska stödet till Fatah omedelbart stoppas om det visar sig att uppgifterna om att Fatah deltog i attacken den 7 oktober stämmer?

Fru talman! Det finns ett inspelat samtal mellan den israeliska armén och Hamas som jag tycker på ett ganska bra sätt sammanfattar det krig som nu pågår. Den israeliska militären ringer för att varna om att man kommer att flygbomba en viss byggnad och ber Hamas att vara snälla och evakuera de civila som finns där. Hamas vägrar dock att göra detta och säger: Vi vill att de ska dö, för det är så vi visar världen vilka ni är.

Det lidande som civila palestinier utsätts för just nu är en del av Hamas strategi. Hamas vet att de inte kan besegra Israel militärt. Strategin går i stället ut på att använda civila mänskliga sköldar för att orsaka död och lidande och på det sättet elda på folkopinionen i grannländerna för att få dessa att ge sig in i kriget.

Riskerna med detta är uppenbara. Lyckas Hamas få Hizbollah att anfalla måste Israel svara i Libanon, och detta i sig skulle antagligen driva in både Syrien och Iran i kriget. Konsekvenserna av detta vore naturligtvis fullständigt förödande.

Mot den bakgrunden är det minst sagt beklagligt att EU:s egna institutioner inte riktigt klarar att se igenom den här strategin. Exempelvis skrev 800 EU-diplomater under ett protestbrev där man hänvisar till en massaker på civila på Gazaremsan. Ett sådant brev borde naturligtvis adresseras till Hamas och inte till Israel. Charles Michel, rådets ordförande, repeterade helt okritiskt påståendet att Israel hade bombat ett sjukhus och dödat 500 personer, något vi vet är en lögn som spreds av Hamas just för att elda på folkopinionen och tvinga in ytterligare länder i kriget.

Jag vill därför fråga statsministern om han håller med mig om att det finns en risk för att EU:s egna institutioner förvärrar situationen genom att inte genomskåda Hamas strategi.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag är naturligtvis enig i att det här är en skamfläck, och det är ovärdigt. Det tror jag att alla vettiga människor i den här kammaren håller med om.

Men om det är en skamfläck och ovärdigt, varför ska vi fortsätta att importera ett problem som vi aldrig kommer att kunna lösa? Det här är människor som ser vår välvilja och vår humanism som en svaghet, som inte är beredda att kompromissa en millimeter med sin egen så kallade kultur för att kunna leva på ett normalt sätt här i västvärlden och som cyniskt utnyttjar asylsystemet för helt andra syften än dem som det är till för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regerings-chefer den 6 oktober

Om detta är en skamfläck och ovärdigt är frågan varför vi ska behålla denna dörr öppen. Jag ser det som uppenbart att det vi behöver är ett totalstopp för migration från dessa områden. Så min fråga kvarstår: Har statsrådets inställning till pakten förändrats på något sätt efter de scener som vi bevittnade i förra veckan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regerings-chefer den 6 oktober

Fru talman! I förra veckan tvingades Sverige bevittna några av de mest motbjudande scener som jag någonsin har sett. Efter ett fullkomligt besinningslöst terrorangrepp riktat mot civila israeler har tusentals svenskar, i ordets absolut lösaste bemärkelse, firat angreppet med bland annat fyrverkeriuppskjutning och ett hundratal bilar i kortege genom Malmö. Var annars? Tyvärr är detta inte heller unikt för Sveriges så kallade framtidsstad, utan liknande terrorfester har synts över hela Västeuropa.

Detta är i allra högsta grad kopplat till de frågor som diskuterades under toppmötet. Hamasanhängarna har nämligen kommit hit som så kallade asylsökande och valt att tacka Sverige genom att vända sig emot precis allt som Sverige står för. Det handlar troligtvis också om personer som har bott här i hela sina liv, kanske till och med i flera generationer, som har blivit föremål för världens mest generösa integrationspolitik, men som mentalt lever kvar i samma dysfunktionella våldsbejakande islamism som många av dem påstår sig ha flytt från. Allt talar dessutom för att det inte handlar om en liten minoritet av det så kallade muslimska civilsamhället utan snarare dess kärna.

Den slutsats som jag drar av detta är att migrationspakten kan bli ett förödande misstag för unionen eftersom den bygger på tanken att integration av dessa grupper är möjlig. Men, fru talman, integration av dessa människor kommer aldrig att ske - inte på grund av oss utan på grund av dem.

Jag vill därför fråga statsrådet Roswall om, och i så fall hur, händelserna som vi har bevittnat har påverkat hennes inställning till migrationspakten.