Ludvig Aspling

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Reformen av grundlagen är i princip färdig; det finns ett förslag som är nästan klart. Jag noterar att den bestämmelse som förslås där tillåter en reglering som stadgar att även den här typen av brott ska kunna omfattas av regeln om återkallelse av medborgarskap. Den utesluter inte det. Det finns heller inga hinder i internationell rätt mot att ha en sådan ordning.

Därför måste jag ändå ställa frågan tillbaka: Varför gör justitieministern det här ställningstagandet? Varför håller han inte med mig om att även de här brotten bör omfattas och om att de här personerna ska bli föremål för återkallelse av medborgarskap?

Fru talman! Nyligen väcktes åtal mot ett par som misstänks ha skurit sönder ett av sina barns underliv under en ritual i en moské. Om de fälls till ansvar har de gjort något av det värsta jag har hört talas om i Sverige. Det handlar inte bara om att det har utövats bestialiskt våld mot ett barn utan också om att övergreppen har skett med den bredare familjens, och till och med det bredare lokalsamhällets, goda minne. Det är nästan som att det här är något slags normal del av den lokala kulturen på sina håll i Sverige.

Just nu bereds ny lagstiftning om återkallelse av medborgarskap. Det är en fråga som vi har ett gott samarbete med regeringspartierna i. Jag vill därför ta chansen att fråga justitieministern om han håller med mig om att den typ av fullständigt vansinniga våldsdåd som det är frågan om här bör medföra stark presumtion för återkallat medborgarskap i de fall personer döms till ansvar.

Herr talman! I så fall ska jag upplysa Annika Hirvonen om att avsnitt 5.2.9 i propositionen har rubriken ”Migrationsverket ska få besluta om allmän inpasseringskontroll vid förvar”. Den allmänna inpasseringskontrollen ska sedan träffa alla, precis som Annika Hirvonen hade önskat. Men nu är det ju så att Miljöpartiet yrkar avslag på propositionen i den här delen.

Den fråga jag skulle vilja ställa är: Varför yrkar man avslag på förslaget om allmän inpasseringskontroll när det är exakt samma förslag som det Miljöpartiet självt lägger fram i reservation 4? Det är alltså nästan ordagrant samma sak som det står i er reservation, Annika Hirvonen. Ni skriver om larmbågar, röntgenkontroll av jackor och väskor och så vidare. Det är exakt vad som står i propositionen.

Varför yrkar ni avslag på det här förslaget och lämnar exakt samma förslag i er reservation?

Herr talman! Miljöpartiet skriver så här i reservation 4:

”De säkerhetsfrämjande åtgärder som införs måste vara både träffsäkra och proportionerliga i förhållande till varje individs grundläggande rättigheter. Åtgärderna bör riktas in mot det faktiska problemet, själva införseln av otillåtna föremål vid inpassering till förvaren snarare än mot de förvarstagnas privatliv inne på förvaren. Jag anser därför att allmänna och effektiva kontroller vid inpassering, t.ex. genom larmbågar och röntgenkontroller av väskor och jackor, skulle förebygga mycket av problematiken som Migrationsverket och JO uppmärksammat. Det kan anses som en mindre ingripande åtgärd i den personliga integriteten än t.ex. manuell kroppsvisitation. Regeringen bör låta utvärdera ett förslag om detta.”

Mot bakgrund av den här reservationstexten tänkte jag fråga Annika Hirvonen om hon i den proposition vi debatterar i dag har noterat något förslag som handlar om just inpasseringskontroll. Jag undrar också om hon är medveten om huruvida hennes eget parti Miljöpartiet yrkar avslag eller bifall till förslaget i den delen.

Herr talman! Vår ingång i den här frågan är väldigt enkel, och den känner Tony Haddou också till. Sedan är det inte så att den här frågan ”dyker upp”. Jag skulle inte ta upp detta om inte Socialdemokraterna själva hade lagt upp det på sitt Twitterkonto. Det är inte jag som lyfter upp det. Jag rattar inte deras Twitterkonto, utan det är något som de själva har gått ut och annonserat.

Tony Haddou ger ett undvikande svar. Om det här hade varit en intervju skulle svaret ha varit: ”Jag kommenterar inte det här.” Det är också ett svar, men det kanske inte är precis det svar som Socialdemokraterna vill höra. Det betyder att det som står inte är sant. De kan ju inte ha sagt blankt nej till att förhandla med Vänstern, eller? Hur ligger det till egentligen?

Herr talman! Jag noterade en delningsbild som dök upp på Socialdemokraternas Twitter häromdagen. Partiet skriver så här: ”Det är svagt att statsministern inte talar sanning. Ulfs osanning 1: Ökad invandring skulle förhandlas i en vänsterregering. Fel! Fakta: S har redan sagt nej till att förhandla om detta.”

Socialdemokrater kan ju vara lite hala. Det känner ni i Vänsterpartiet till, utgår jag från. Jag tänkte bara höra om det här verkligen stämmer. Har Socialdemokraterna redan sagt blankt nej till att förhandla om migrationspolitiken i en kommande regering? Det borde Tony Haddou känna till i så fall.

Herr talman! I mars i år fritogs två män från Migrationsverkets förvar i Åstorp genom att en gaffeltruck rammade byggnadens fasad, varpå männen kunde ta sig därifrån. Vad jag vet har de här personerna inte gripits, utan de kan fortfarande röra sig fritt i Sverige.

Förutom att det var ett fullkomligt besinningslöst våldsdåd som orsakade direkt livsfara, eftersom förvaren i regel är bemannade även nattetid, är det en påminnelse om vilken typ av personer som den rättighetsbaserade migrationen tvingar oss att hantera. Det här är personer som fullständigt struntar i lagar och regler. De är fullkomligt likgiltiga inför att orsaka fara för annan, och de missbrukar och utnyttjar cyniskt de rättigheter som det svenska samhället ger dem.

Även om just den här fritagningen var särskilt spektakulär är det inte på något sätt en isolerad händelse. Enligt en sammanställning som tidningen Svenska Dagbladet gjorde för ett par år sedan rymde 257 personer från Migrationsverkets förvar mellan 2010 och 2017. Vad jag vet finns det ingen officiell samlad statistik från verket självt, men vi kan med ganska gott självförtroende säga att situationen har blivit betydligt bättre. Enligt förra årets årsredovisning var antalet rymningar tre. Situationen är alltså betydligt bättre i dag, även om tre rymningar naturligtvis är tre rymningar för mycket.

Spektakulära rymningar är dessutom bara toppen på ett isberg. Andra problem som alkohol, narkotika, vapen och våldsamma intagna har länge varit väldokumenterade. Det har påpekats av både verket självt, fackföreningar, JO och olika intresserade parter.

Herr talman! Jag vill gärna säga någonting om varför migranter tas i förvar. Det kan vara intressant att veta för dem som tittar på debatten.

Förvar är inte en åtgärd som tillämpas generellt gentemot personer som inte har rätt att vistas i Sverige eller när man inte vet om personen har rätt att vistas i Sverige. Det sker i vissa specifikt utpekade fall, till exempel då utlänningens identitet är oklar eller om rätten att vistas i Sverige behöver utredas ytterligare. När det är frågan om personer som ska avvisas och utvisas får förvar också beslutas om det annars finns risk att personen begår brott, håller sig undan, avviker eller försvårar verkställighet av utvisningen.

Just den senare kategorin är särskilt problematisk. Det tenderar också att vara dessa personer som fastnar i förvaren lite längre. Det kan handla om att det finns hot mot säkerheten eller mot den reglerade invandringen.

Att Socialdemokraterna, trots att de bevisligen länge har känt till hur illa situationen är, struntat i att göra någonting åt dagens fullständigt undermåliga regler är ytterligare ett bevis i en lång beviskedja på att de är beredda att ge Miljöpartiet precis vad som helst för att kunna bilda regering. De gör det helt utan en tanke på att de utsätter allmänheten men framför allt de personer som arbetar på förvaren för direkt livsfara.

Det faktum att avdelningsstyrelsen för Fackförbundet ST, som Ola Möller nämnde i sitt anförande, har tryckt på under en längre tid för att modernisera reglerna och förbättra säkerheten och arbetsmiljön på förvaret är Socialdemokraterna fullständigt likgiltiga inför. Det är de även inför de hemställningar som Migrationsverket gjort angående till exempel säkerheten vad gäller transporter. Miljöpartiet kräver totalt kaos i migrationspolitiken, och det är Socialdemokraterna beredda att leverera.

Herr talman! Vilka regeländringar driver vi igenom i dag? Först och främst kommer kroppsvisitation att kunna genomföras i fler fall och vid en lägre misstankegrad jämfört med vad som gäller i dag. I dag kan kroppsvisitation genomföras vid skälig misstanke om att personen har föremål som de inte tillåts ha. Det kommer vi nog att ändra till ”om det behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet”. Skillnaden är att det inte kommer att behövas en konkret misstanke i det enskilda fallet, utan det räcker med att situationen är sådan att den här typen av ingripanden behövs.

Kroppsvisitation kommer också att kunna ske efter ankomst ”om det kan misstänkas att en utlänning som hålls i förvar bär på sig något som han eller hon inte får inneha”.

Det kommer också nya regler som gör det möjligt att försändelser ska få undersökas vid en lägre misstankegrad än i dag. Även om försändelser är ovanliga på förvaren, som det ser ut nu, är det här viktigt. Man kan misstänka att de som smugglar in narkotika kommer att använda försändelser i stället när det blir svårare att göra det på sin person.

De förvarstagnas bostadsrum och andra förslutna förvaringsställen ska få undersökas, och det ska få genomföras säkerhetskontroller med metalldetektorer eller larmbågar inne på förvaren.

Migrationsverket ska också få införa någonting som kallas allmän inpasseringskontroll, vilket innebär att alla personer som kommer till förvaren ska kunna kroppsvisiteras när man eftersöker otillåtna föremål. Den här regeln riktas framför allt mot personer som kommer som besökare. Det är en något udda situation vi har i dag i och med att man inte får undersöka dessa personer. Det saknas lagstöd för det i dag, vilket är fullständigt vansinnigt.

Det kommer också att införas en ny form av besök, så kallat glasrutebesök. Det innebär att besökstagaren skärmas av från den person som den besöker så att man inte kan lämna över otillåtna föremål.

Sist men inte minst kommer auktoriserade väktare att kunna utföra vissa bevakningsuppdrag tillsammans med Migrationsverkets personal och inte i stället för den, en uppfattning man kanske fick efter att ha lyssnat på Ola Möller. Det är fråga om personer som ska stödja Migrationsverkets egen personal i den rollen.

Det här görs för att det tidigare har förekommit att personer till exempel fejkar ett behov av läkare. När de sedan får gratis läkarvård i Sverige väljer de att få hjälp av beväpnade kriminella för att rymma från läkarbesöket. Så kan vi absolut inte ha det.

Det verkar finnas lite okunskap om syftet med väktare. Väktare har en helt annan utbildning än vad de personer som jobbar på Migrationsverket har när det gäller att bevaka detta slags transporter.

En sista fråga som måste ställas: Är detta tillräckligt? Ja, jag hoppas verkligen det. Det här är i och för sig bara det första delbetänkandet i Tidösamarbetets reformer av förvaren. Det andra delbetänkandet bereds just nu på Regeringskansliet. Det innehåller alternativ till förvar, till exempel fotboja i stället för att man sitter frihetsberövad, och utökade grunder för att kunna ta personer i förvar. Man ska kunna ta personer i förvar i fler situationer än i dag. Sist men inte minst kommer förvarstiderna att bli betydligt längre. Men det här kommer i nästa steg.

I tillägg till det ska också nämnas att den här regeringen, till skillnad från den förra, jobbar aktivt med att personer som inte har rätt att vistas i Sverige lämnar landet. Återvändandet har gått upp med ungefär 40 procent sedan 2022, samtidigt som invandringen överlag har gått ned väldigt kraftigt.

Min farhåga är dock att förvarsverksamheten står inför en kraftig ökning av de problem vi redan ser. I och med en annan utredning, som överlämnades tidigare i år och handlar om utvisning på grund av brott, kommer antalet personer som döms till utvisning att öka väldigt kraftigt – med upp till 600 procent, enligt en beräkning. Detta kommer naturligtvis i sin tur att leda till att fler personer som döms till utvisning sedan kommer att tas i verkställighetsförvar, det vill säga tas i förvar på vägen ut ur Sverige. Det rör sig generellt om farligare personer.

Mot denna bakgrund finns det anledning att anta att säkerhetssituationen på förvaren kan komma att bli än mer ansträngd under de kommande åren. Men vi bevakar naturligtvis situationen.

Avslutningsvis, herr talman, kan jag bara konstatera att det kommer att ta flera mandatperioder att hantera och städa upp i det migrationspolitiska kaos som Miljöpartiet beställer och socialdemokratin levererar. Det finns inte ett enda område vad gäller migration och gränshantering där regelverken inte har varit och är pinsamt eftersatta. Det är dessutom uppenbart att det inte rör sig om ett förbiseende utan att själva syftet är att lämna Sverige fullständigt försvarslöst inför detta problemkomplex. Men vi kommer att få jobbet gjort – lita på det!

(Applåder)

Herr talman! För ett par veckor sedan cirkulerade ett brev som undertecknats av nio av unionens medlemsstater, representerade av regeringar från både höger och vänster. Det här brevet har ett ganska enkelt budskap: Vi behöver uppdatera Europakonventionens regler om utvisning för att förhindra att dessa regler i praktiken blir ett brottsverktyg.

Som reglerna fungerar i dag kan en utlänning som begår ett allvarligt brott i Sverige nämligen undgå utvisning därför att personen har begått ett ännu allvarligare brott i sitt hemland om Europadomstolen skulle uppfatta straffprocessen i hemlandet som en kränkning av personens mänskliga rättigheter. Det här är tyvärr ofta fallet vad gäller personer som har deltagit i till exempel terrorbrott eller folkmord.

Min fråga angående detta är ganska enkel: Varför vill Ulf Kristerssons regering inte göra någonting åt den här fullkomligt absurda situationen?

Herr talman! Enligt drivkraftsutredningens schablonberäkning får en familj med fyra barn där ingen i hushållet arbetar ut ungefär 40 000 kronor netto i bidrag varje månad. Familjer med fler barn får ut betydligt mer än så.

Det faktum att bidragstagare lyfter pengasummor som överskrider lönen för en ST-läkare tar bort alla incitament för att skaffa sig en egen inkomst. Under mandatperioden har jag umgåtts tillräckligt mycket med moderater för att förstå att det här kanske även strider mot något som kallas arbetslinjen. Det här vet nog statsministern mer om än jag.

Jag undrar därför om statsministern är villig att gå fram med utredningens förslag om ett tydligt tak för bidrag utan att på förhand sätta nivån på själva taket.

Fru talman! Migrationsminister Johan Forssell uttalade nyligen i Sveriges Television att mångkultur inte är något problem så länge personer som flyttar till Sverige tar till sig svenska värderingar. Jag tror att detta synsätt är naivt, och det skapar en uppdelning av kultur och värderingar som inte återspeglas i verkligheten.

Finns det verkligen värderingar som har kommit med migrationen och som vi alla finner problematiska, till exempel klanvälde, tvångsäktenskap, hedersvåld med mera, som är helt fristående från den kulturella hemvisten i dessa personers hemländer? Med andra ord: Tror ministern verkligen att exempelvis hederskulturen inte har något alls med kultur att göra?

Herr talman! Miljöpartiet vill ha kvar spårbytet eftersom det ger kompetens inom välfärden. Jag frågade Annika Hirvonen hur många spårbytare som jobbar inom välfärden, men hon hade inte den blekaste aning. Detta är, om vi ska vara ärliga, normaltillståndet när man debatterar med miljöpartister.

Annika Hirvonen tycker vidare att vi ska fråga riksdagens utredningstjänst. Jag har dock goda nyheter: Det behöver vi inte göra. Svaret på frågan står på sidan 78 i Riksrevisionens granskning av spårbytet. Jag noterar att Annika Hirvonen själv tog upp denna granskning i sitt anförande. Hon har dock uppenbarligen inte läst rapporten, för då skulle hon veta exakt hur många som jobbar inom välfärden.

Jag tänkte att vi skulle gå igenom det här lite kort.

Städyrken är vanligast med 32 procent. Vi har absolut inget behov av att ta in städare från andra sidan jorden.

Den näst största kategorin är service, omsorg och säkerhetsarbete. Här ingår personer som jobbar inom välfärden. Det är väl företrädesvis vårdbiträden, eftersom man inte kan få en yrkeslicens översatt när man byter spår. Låt oss anta att dessa tre kategorier är lika stora. Det skulle betyda att det är 5 procent av spårbytarna som jobbar inom välfärden.

År 2023, som är det senaste året vi har fullständiga siffror för, var det 575 personer som fick byta spår. Det betyder att vi pratar om 28–30 vårdbiträden som kommer via spårbytet. Har Annika Hirvonen någon aning om hur många vårdbiträden som finns i Sverige? Jag tar det som ett nej. 73 000 personer jobbar inom denna yrkeskategori i dag. Jag har själv varit vårdbiträde tidigare i mitt liv, så jag vet ungefär vad det handlar om. Tror Annika Hirvonen att den svenska välfärden skulle överleva om vi skulle förlora 28 personer av 73 000?

Herr talman! Propositionen som vi debatterar slopar alltså det så kallade spårbytet och ändrar regeln om preskription av utvisningsbeslut. Jag tänkte inledningsvis bara lite kort förklara vad de här reglerna säger och vilken roll de spelar i praktiken.

Regeln om spårbyte innebär att en person som kommer till Sverige för att söka asyl men som sedan får nej på sin asylansökan kan byta spår till att i stället bli arbetskraftsinvandrare och då får möjlighet att söka arbetstillstånd inifrån landet.

Det här står i strid med huvudregeln för arbetskraftsinvandrare. Huvudregeln säger som bekant att personer som vill arbeta i Sverige ska ordna sina tillstånd innan de reser in.

Regeln om preskription av utvisningsbeslut innebär att ett beslut om att någon ska lämna landet försvinner efter fyra år. Personen som har sökt och sedan fått nej kan efter fyra år bara söka en gång till och sedan komma in i systemet. Det här gäller även om personen inte anför några nya skäl. Det finns alltså ingen ny anledning till att ta upp saken till prövning, men man kan ändå komma in i asylsystemet en andra gång.

De här två reglerna skulle jag säga spelar två huvudroller i den kabukiteater som brukar kallas den reglerade invandringen. Det vill säga att vi har regler som sätter gränser för hur man kan flytta till Sverige. Det är sant. Men vi har samtidigt andra regler som gör de här första reglerna fullständigt meningslösa.

Herr talman! Vad är egentligen syftet med en regel som säger att arbetskraftsinvandrare ska ordna sina tillstånd innan de kommer hit om man i alla fall bara kan resa in illegalt och sedan fylla i en blankett och ansöka inifrån landet? Och vad är syftet med att besluta om utvisning om en person bara behöver obstruera under fyra års tid, under den tiden också kan använda rättssystemet och överklaga beslut, på det sättet få beslutet preskriberat efter fyra år och sedan kan påbörja processen om igen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Reglerna blir naturligtvis fullständigt meningslösa. Det vill säga att det verkliga syftet med de här två reglerna är att vänsterpartierna ska kunna titta in i en tv-kamera och säga att de står bakom den reglerade invandringen medan de bakom kulisserna inför andra regler som gör den reglerade invandringens regler fullständigt meningslösa.

Det är det här som är kärnan i de två förändringar som vi genomför i dag. Men det är naturligtvis inte det enda skälet till att vi nu tar bort de här reglerna.

Det är också välkänt att till exempel spårbytet har varit en regelrätt julklapp till de arbetslivskriminella. Det beror på att personer som får nej på sin asylansökan men som sedan kan byta spår blir fullständigt beroende av arbetsgivaren för att kunna stanna kvar i Sverige – och att stanna kvar i Sverige har i sig ett väldigt högt ekonomiskt värde för många. Det här har skapat en möjlighet för arbetsgivare att på ett ganska cyniskt sätt exploatera människor. Det är ytterligare ett viktigt skäl till att de här reglerna nu ska bort.

Vad säger då vänsterpartierna nu när de faktiskt måste diskutera den här frågan i sak? I vanlig ordning är det inte direkt någon vidare kvalitet i resonemangen. Vänstern, Miljöpartiet och Centern har lite olika reservationer som de av någon anledning inte har lyckats peta ihop gemensamt. Jag skulle väl ändå säga att andemeningen är ungefär densamma.

Vi kan börja med att titta på reservation 1, som är Miljöpartiets. Jag läser innantill: ”Regeringens förslag om att preskriptionstiden för avlägsnandebeslut ska börja löpa först efter att den asylsökande har lämnat landet innebär i praktiken att personer som av olika skäl inte kan lämna Sverige aldrig kommer att få chans till en ny grundprövning.” Det här är typiskt för hur Miljöpartiet totalt kastar rättsstatens principer över bord så fort en myndighet fattar ett beslut som de av rent ideologiska skäl inte tycker om.

Kärnan i asylprövningen är en enda sak: Kan den sökande återvända hem säkert och tryggt? Alla som träffas av den här regeln har fått sin sak prövad. Många vill inte återvända hem, men det är någonting helt annat. Nära nog hundra procent av dem som kommer att träffas av den här regeln kan tryggt och säkert återvända hem.

Jag fortsätter med samma reservation: ”Det saknas konkreta uppskattningar av hur många avlägsnandebeslut som faktiskt kommer att kunna verkställas i och med de förändrade preskriptionsreglerna.” Först och främst ska man notera att antalet avlägsnanden som verkställs både med tvång och frivilligt har ökat kraftigt. Det har gått upp med 40 procent under den här regeringens arbetstid. Det är ändå ett bevis på att den politiska inriktningen gör stor skillnad.

Det saknas en beräkning här, och det beror naturligtvis på att hur det går med det tvångsvisa verkställandet avgörs av våra kontakter med tredjeländer och situationen där. Det är en rad faktorer som vi inte helt och hållet råder över i Sveriges riksdag. Men det spelar egentligen ingen roll för den här frågan. Huvudregeln är nämligen att personer som inte har rätt att vistas i Sverige ska återvända självmant.

Herr talman! Det är viktigt att förstå att nära nog hundra procent av de personer vi pratar om nu kan återvända frivilligt. Verkställighetshinder, alltså att vi inte tvångsvis kan skicka tillbaka en person till vissa länder på grund av att hemlandet inte samarbetar, förekommer. Men de hindrar inte personer från att resa hem frivilligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Det finns nästan ingen som har fått nej på en asylansökan i Sverige som sitter fast här mot sin vilja. Det sker helt och hållet frivilligt. Det vet vi, herr talman, därför att hundratusentals människor från de här länderna åker hem på semester varje år därför att det är trevligt i hemlandet. Kan man åka hem på semester kan man uppenbarligen följa ett beslut om avlägsnande och åka hem permanent. Det är fullständigt självklart.

Jag fortsätter med samma reservation och läser innantill igen: ”Eftersom regeringen samtidigt utesluter möjligheten till en ny grundprövning är risken överhängande att fler kommer att bryta kontakten med myndigheter och att skuggsamhället växer.” Återigen ett totalt missförstånd av vad det här handlar om. Grundorsaken till att många inte medverkar till att följa ett beslut om att de ska lämna Sverige är just möjligheten till ny prövning efter fyra år. Det är det som gör att folk stannar kvar. Det är fullständigt självklart.

Skuggsamhället har ingenting att göra med myndighetskontakter. Skuggsamhället utgörs av personer som vistas här illegalt utanför rättssystemet. Det är dåligt per definition. Ju fler dessa personer är, desto större är skuggsamhället. Skuggsamhället kan man inte minska genom att hitta säkerhetsventiler lite längre fram, för det gör naturligtvis att fler människor väljer att ge sig in i skuggsamhället för att kunna dra nytta av fördelarna senare i processen. Det är inte raketforskning. Det här borde alla politiker i Sveriges riksdag förstå.

Jag fortsätter med reservation 7 om spårbyte från Vänstern och Miljöpartiet: ”Systemet skapar dessutom incitament för den sökande att klargöra sin identitet, eftersom det är en förutsättning för att få jobba under asyltiden.” Ofta när man läser vänsterpartiernas reservationstexter syns det ganska tydligt att de inte själva fattar vad de eller deras tjänstemän skriver. Jag tvivlar på att ledamöterna har skrivit det här själva.

Det man skrivit om incitament för att styrka sin identitet betyder att det finns en massa människor som kan styrka sin identitet men som väljer att inte göra det. Varför? Jo, det är naturligtvis för att förhala och försvåra asylutredningen. Varför gör man det? Jo, naturligtvis därför att man inte har några verkliga skyddsskäl. Det är hundra procent sant. Men det går ju tvärtemot partilinjen för både Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har alltid hävdat att ingen ljuger på sin asylansökan och att alla som söker asyl gör det på ett helt ärligt sätt och lägger fram de skäl som finns. Men varför skulle vi då behöva skapa incitament för människor att klargöra sin identitet? Om det är sant som Vänstern och Miljöpartiet annars säger hade de incitamenten naturligtvis inte behövts. Men det är lite uppfriskande att de säger den tysta delen rakt ut. Det uppskattar jag faktiskt.

Till sist finns det ett argument bland reservationerna som förtjänar att tas upp i sak. Det är också i reservation 7. Vänsterpartiet och Miljöpartiet skriver: ”De som har ett arbete ska kunna byta spår och bli arbetskraftsinvandrare. Det skulle skapa möjlighet för personer med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet att stanna i Sverige permanent.” Det handlar alltså om vad som händer med ukrainarna. Det är inte en oviktig fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Spårbytesregeln är inte tillämplig på ukrainarna i dagsläget. De kan inte söka asyl utan befinner sig här under massflyktsdirektivet. Det ger rätt att stanna i Sverige utan att man prövar asylskäl. Men vad händer när massflyktsdirektivet så småningom kan avvecklas eller avaktiveras? Det är egentligen den intressanta frågan här. Den är inte reglerad i lag. Vi i riksdagen kan inte heller skriva Migrationsverket på näsan hur de ska tillämpa de rättsregler som finns.

En rimlig ordning skulle kunna vara – om jag varit ombud skulle jag i alla fall argumentera på det här sättet – att en person som befinner sig här under massflyktsdirektivet och massflyktsdirektivet avvecklas medan personen har ett jobb, ska den kunna söka tillstånd inifrån landet enligt 5 kap. 15 § 11 utlänningslagen. Vad gäller den regeln står det ingenting i förarbetena om massflyktsdirektivet specifikt, men den är till för ungefär den här typen av situationer. Jag hoppas alltså att det är så det kommer att sluta. I annat fall kan vi nog komma överens om en rimlig lösning för den här gruppen. Jag tror inte att det blir några problem.

Till sist har vi Socialdemokraterna, den politiska kabukiteaterns okrönta mästare. S har inget eget förslag i detta utan hänvisar till att ett av förslagen kommer ur en socialdemokratiskt tillsatt utredning. Det är helt sant. Utredningen om förslaget om spårbyte tillsattes av Socialdemokraterna. Men det är lika sant att utredningen tillsattes i juli 2022. Efter åtta år vid makten och efter en ännu längre tid av konstanta varningar och rapporter om att spårbytet är en fullständig katastrof valde Socialdemokraterna att agera – två månader innan det ordinarie valet. Det var alltså knappast en prioriterad fråga, som det brukar heta.

Den åtgärd som verkligen skriker socialdemokratisk spelteori är att Socialdemokraterna förutom att tillsätta en utredning om att plocka bort spårbytet tillsatte en helt annan utredning för att utöka spårbytet. Det satt alltså personer – inte parallellt i tid, utan en av dem blev klar innan den andra – på Regeringskansliet under förra mandatperioden och jobbade med två helt motsatta förslag.

Herr talman! Inom kabukiteatern är det viktigt att kunna byta mask hastigt. Men man kan fundera på varför Socialdemokraterna gjorde den här helgarderingen. Det verkar ju inte klokt att ha två utredningar som jobbar parallellt men i rakt motsatta riktningar med samma fråga. Men det är naturligtvis inte svårt att förstå. För socialdemokratin är migrationspolitiken ett verktyg för att ta makten och behålla den – ingenting annat. De har ingen egen ideologisk inställning.

Det är alltså ganska självklart ur ett spelteoretiskt perspektiv att om vänsterpartierna vinner genomför Socialdemokraterna Miljöpartiets migrationspolitik utan reservationer. Då är det viktigt att ha en utredning av detta. Men om man å andra sidan förlorar valet kan man låtsas att man vill ta ansvar för Sverige. Då är det bra att ha en utredning som signalerar det i stället. Den fråga jag tror väljarna är intresserade av, eller den fråga som väljarna någonstans måste besvara, är hur mycket av den här teatern man är villig att leva med efter nästa val.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).

Fru talman! Det råder ju ingen brist på problem och utmaningar på området Europas gemensamma försvar. Europa har under lång tid inte gjort tillräckligt för att ta ansvar för försvarsförmågan. Det är helt uppenbart. Precis som statsrådet säger har många EU-länder länge underfinansierat sitt försvar, och mot bakgrund av detta välkomnar vi naturligtvis de historiska satsningar som görs på området av den nuvarande svenska regeringen.

Jag välkomnar även regeringens tydlighet vad gäller idén om gemensam upplåning för att finansiera försvaret framåt. Gemensam upplåning har historiskt varit ett misstag inom Europa. Det finns en anledning till att Lissabonfördraget innehöll ett uttryckligt förbud mot gemensam upplåning när det undertecknades, men det är en annan historia.

En fråga som också har diskuterats är så kallade strategic enablers, vilket lite förenklat betyder att vi ska producera mer försvarsmateriel till ett bättre pris. En aspekt av detta som lyftes fram var att EU behöver göra mer för att öppna marknaden för privata investeringar lite på samma sätt som man gör i USA. Statsrådet nämnde det i sitt anförande. Samtidigt som EU lägger större fokus på detta pågår ett arbete inom området miljötillstånd och miljöfrågor - alltså hållbarhet, som statsrådet nämnde. Det begränsar alla industriers förmåga att fungera och utvecklas, inte bara försvarsindustrins, men effekten blir kanske mer uppenbar inom en sektor som den där behoven är skriande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan Europeiska rådets medlemmar den 3 februari

Hur ser statsrådet på konflikten mellan hållbarhetsreglerna, som vi tycker är orimliga och har kritiserat väldigt många gånger, och behovet av att snabbt eskalera den industriella kapaciteten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Till skillnad från tidigare regeringar är det uppenbart att den här regeringen i alla fall tänker i de här banorna, vilket vi naturligtvis uppskattar.

Däremot kan man fråga sig om inte detta borde vara en ganska grundläggande princip att hålla sig till. Att ta emot sina egna medborgare är en grundläggande fråga inom den internationella rätten. Det ska länder göra. Borde det inte vara ett grundläggande krav för att över huvud taget få svenska biståndspengar att man uppfyller de här kraven, alltså att man tar emot sina egna medborgare? Det är ju inte svårt. Det innebär inga problem att göra så.

Fru talman! I november meddelade Finlands utvecklingsminister Ville Tavio att Finland pausar allt icke-humanitärt bistånd till Somalia, detta på grund av att Somalia vägrar att återta medborgare som Finland försöker utvisa dit. Skälet till att Somalia jobbar på det sättet är som bekant inte att de inte kan ta emot dessa personer, att det skulle råda osäkerhet om personernas identitet eller någonting sådant. Det handlar om att remitteringar från Somalia är en enorm inkomstkälla för landet som de naturligtvis vill bevara.

Sverige har ett totalt bistånd på 607 miljoner kronor till Somalia för 2024. Mycket av pengarna går till icke-humanitära insatser. Kommer Sveriges biståndsminister att fatta motsvarande beslut om Somalia inte börjar samarbeta i migrationsfrågan?

Herr talman! Jag ställde en väldigt enkel fråga. Annika Hirvonen har inget svar på den. Det kan jag förstå, för jag tror inte att Annika Hirvonen visste att den här regeln fanns fram till 2014.

Barnkonventionen ratificerades 1990, om jag inte minns fel. Mellan 1990 och 2014 hade vi informationsplikt i skolan enligt 7 kap. utlänningsförordningen. Underrättelseskyldighet hette det då.

Jag har kikat i riksdagens motionsbank. Jag hittar inte ett enda exempel på att Miljöpartiet motionerat om att informationsplikten skulle tas bort. Det tycker jag är lite konstigt när vi talar om ett parti som nu hävdar att det är en regel som hör hemma i DDR.

Retoriken matchar inte handlingen, Annika Hirvonen, så vi kan göra ett försök till: Hur kommer det sig att Miljöpartiet inte lyfte ett finger för att ta bort den här regeln - i alla fall inte om man tittar i riksdagens arkiv - från det att partiet startades fram till 2014, när den, vilket jag kan tillstå, togs bort i en överenskommelse mellan Miljöpartiet och Alliansen?

Jag kan ju förstå att man kan använda uttryck som att någonting hör hemma i DDR om det verkligen är något man kämpat mot och gjort till en profilfråga. Det hade jag fattat. Men i det här fallet är det inte så. Miljöpartiet tyckte att den där regeln var rätt bra. Miljöpartiet gjorde ingenting för att den skulle tas bort under alla dessa år eller när barnkonventionen blev lag och så vidare. Men det har egentligen inte med det här att göra. Barnkonventionen står inte i vägen för en anmälningsplikt, men det är en annan historia.

Annika Hirvonen har ingen mer replik nu och kan inte svara på frågan, men den kan ju vara någonting att fundera på för framtiden. Det kan vara bra att kolla upp vad man har stått för tidigare i historien när man går upp och tar den här typen av repliker. Det kan vara smart.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågorna, Annika Hirvonen! Jag skulle vilja bolla tillbaka en fråga, om det går bra. Jag vill gärna ha ett ärligt svar.

Informationsplikten är ingen ny företeelse i svensk rätt. Fram till 2014 fanns den i 7 kap. utlänningsförordningen under rubriken Underrättelseskyldighet. Den finns fortfarande där, men skolan plockades bort 2014. Innan 2014 och ända tillbaka till den dag då Miljöpartiet bildades var Miljöpartiet helt okej med det här. Miljöpartiet har alltså stått bakom en informationsplikt i skolan från det att partiet bildades fram till 2014. Det är ganska många år, Annika Hirvonen.

För att vara tydlig ska jag också säga att Miljöpartiet var ett av de partier som var med och bidrog till att regeln togs bort. Det skedde när Miljöpartiet och den gamla Alliansen gjorde upp om migrationspolitiken 2013. I samband med det plockades den regeln bort ur svensk rätt.

Detta rimmar väldigt dåligt med retorik som den här: "Angiveri hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle; det för snarare tankarna till DDR." Okej, men kan Annika Hirvonen förklara för kammaren varför Miljöpartiet stod bakom informationsplikt i skolan från det att partiet bildades fram till 2014. Varför?

Herr talman! Jag uppfattade ingen fråga i detta, bara svammel. Men om jag ska vara generös och uttolka en möjlig fråga kan jag som svar bara upprepa det jag sa inledningsvis. Det finns inget som tyder på att detta skulle vara kontraproduktivt för integrationen. Det är ett väldigt märkligt antagande. Jag har själv levt som invandrare i andra länder i tiotals år, och jag har svårt att förstå varför någon skulle vara irriterad över eller känna sig kränkt av att det finns ett bidrag som inte på något sätt berör en.

Jag frågade efter en referens. Tony Haddou säger att alla vet att detta skadar integrationen. Okej, fram med referenserna! Var finns forskningen, Tony Haddou? Men det blev väldigt tyst, och i stället började Tony Haddou prata om byggbranschen. Han ville väldigt gärna byta ämne. Jag förstår det, för det finns ingen forskning som stöder detta påstående, vilket står i utredningsbetänkandet, som Tony Haddou låtsas att han har läst. Om han hade läst det hade han sett det. Utredaren säger att det kan finnas en sådan här effekt, det vill säga att integrationen skadas, men att det inte finns någon forskning som kan bekräfta det och att det inte ens i teorin är möjligt att undersöka om denna effekt existerar. Det här är en parafras, men det är ungefär så det står i utredningen. Mitt tips är att Tony Haddou läser utredningen innan han går upp och tar replik om det nästa gång. Det brukar bli bättre då.

Tony Haddou har ingen replik kvar, så han kan inte återkomma med en referens här och nu, även om han skulle ha en i byxfickan. Men låt oss göra så här: Tony Haddou får skicka en snap eller ett mejl om han har någon forskning som tyder på att detta påstående stämmer. Ska vi göra så? Utmärkt!