Martin Ådahl

Fru talman! Det är desperationen som talar här när man kastar sig in med hull och hår. Nu har Cecilia Rönn precis erkänt att det absolut inte är någon historisk satsning över huvud taget när man tar bort maxtaxan. Hon har just sagt att det som hennes partiledare gjorde på presskonferensen var att slå blå dunster i ögonen på folk.

Det viktigaste av allt och det som vi egentligen är överens om är att det investeras alldeles för lite i skolan och att utslagningen av elever är alldeles för stor, i synnerhet på landsbygden och i utsatta områden. Jag tror att vi egentligen är överens om att det hade behövts en historisk satsning på skolan, även om det inte blev det, och investeringar i skolan i hela landet.

Vi kan gärna prata om det här över en fika någon gång här i riksdagen och fortsätta att diskutera siffrorna, som jag tror att folk blir väldigt konfunderade av.

Fru talman! Först och främst är det kanske inte Cecilia Rönn som jag vill ha den hårdaste debatten med. Jag vill egentligen välkomna henne in i en mitt som tillsammans med Centerpartiet åstadkommer bra politik. Detta gäller både ledamoten Cecilia Rönn som person och hennes parti.

Det som är extraordinärt är att Liberalernas partiledare, tillika skolminister, på en presskonferens kallade maxtaxa i förskolan för en skolsatsning och snickrade ihop en siffra som inte stämmer med någonting, enligt de oberoende bedömare som finns där ute. Det är inte vi som har hittat på det här. Vi kan gärna byta, ledamoten Cecilia Rönn, och göra det till en följetong i medierna där vi hårdgranskar siffrorna.

Med all respekt: Maxtaxa i förskolan kommer aldrig att bli en satsning på elevers och lärares behörighet i skolan. I så fall har ni villat bort er väldigt mycket.

Fru talman! Jag noterar att regeringssidan inte är det minsta debattsugen längre beträffande sin budget och sitt ekonomiska misslyckande, så jag ska hålla mig väldigt kort.

Företagandet ska upp, och tillväxten ska upp. Skatten måste ned, i synnerhet för att anställa, eftersom arbetslösheten måste ned. Utsläppen måste ned, och den gröna industrin måste upp. Investeringarna i landsbygden måste upp, inte minst i välfärden, och investeringarna i utbildning i hela landet måste upp. Detta måste ske nästa mandatperiod. Inget av detta sker i en 80 miljarder stor budget, varav huvuddelen är lån.

Herr talman! Det här blir lite déjà vu. Vi har gått vidare från reduktionsplikten och sagt att det inte var det bästa. Vi vill i stället ha en satsning på elbilar och hybrider så att Sverige inte hamnar efter hela omvärlden och fortsätter vara beroende av fossila bränslen.

Frågan här gällde dock inte det. Det finns alternativ på bordet för att få ned utsläppen, som ni envisas med och som ni är så nöjda med, så att de inte blir så höga. Frågan var: Är ni nöjda nu när finansministern säger att vi överger alla våra klimatmål eftersom utsläppen rusar med 5,8 miljoner ton?

Jag har ytterligare en fråga. Stämmer det att ni stoppade energisamtalen innan de knappt hade börjat, som det nyligen stod om i medierna? Det sades att det var ni som lade in veto mot att samtal mellan regeringen och oppositionen skulle fortsätta. Stämmer detta? Eller är det bara något som någon sa?

Herr talman! Sverigedemokraterna i riksdagen verkar vara väldigt nöjda med sakernas tillstånd just nu. De kanske är de enda som är det. Jag har därför en fråga.

När Sverige nu har övergett sina klimatmål så att vi inte når dem, vilket Sverigedemokraterna under lång tid har verkat för både i EU och i Sverige, är ni då nöjda nu? Är det bra att vi inte når våra klimatmål? Ni har ju länge eftersträvat att finansministern ska säga att vi inte klarar våra klimatmål.

Dessutom undrar jag om ni apropå detta är glada över alla straffavgifter som vi har lovat att lägga på alla andra men som vi nu kommer att få från EU på grund av att vi inte klarar uppsatta mål.

Herr talman! Om det är någon ekonomiintresserad som följer den här debatten vill jag ändå påpeka att den strukturella arbetslösheten har gått upp under den här regeringen. Nästan alla de faktorer som finansministern nämnde har i så fall försämrats under den här regeringen, för det är under er tid som arbetslösheten har gått upp med 100 000 personer.

Jag noterade dock en sak som finansministern inte alls pratade om, nämligen de små och växande företagen – de som alltid har tagit oss ur sådana här kriser. Tro mig, de tycker inte att förutsättningarna att anställa är tillräckligt bra, och det är en av orsakerna till att antalet företag har minskat, konkurserna ökat, tillväxten varit dålig och arbetslösheten stigit under tre års tid.

Åtta av tio i dagens undersökning ger finansministern underkänt, herr talman, och 97 procent tycker att regelkrånglet är detsamma eller har ökat. Varför är detta så lågt prioriterat i regeringens budget?

Herr talman! Min fråga handlar föga förvånande om den extremt höga Tidöarbetslösheten.

Vi har hört här från regeringens företrädare, från finansministern, att man är emot bidrag och för jobb. Men sanningen är att under er tid vid makten har kostnaden för akassan nästan fördubblats – till 24 miljarder kronor. Tillståndet är så dåligt att bara skillnaden mellan den arbetslöshet Sverige har och genomsnittet i EU motsvarar 45–50 miljarder kronor av förlorade pengar till välfärden. Det motsvarar tiotusentals, till och med hundratusentals, jobb, till exempel för vårdbiträden eller lärare, som hade kunnat komma till om vi bara hade haft samma arbetslöshet som resten av EU har.

Min fråga är kort och gott: Vad tänker finansministern göra åt detta?

Herr talman! Jag skulle först vilja säga några korta ord om kränkningarna som Nato har utsatts för i vårt absoluta närområde och vikten av att vi i kammaren enas om stora försvarssatsningar. Vidare vill jag säga något om vikten av att vi mer än fördubblar stödet till Ukraina så att de kan fortsätta att vara det fria Europas sköld, att vi åtminstone ger dem 1 procent av bnp per år.

Jag vill också ägna en tanke åt den ambulansförare som drabbades av ytterligare ett av dessa onödiga våldsdåd. Det ska inte behöva hända i vårt land.

Herr talman! Jag vill säga något om framtidstro. Det kan vara många saker. Det kan vara en ung tjej eller kille som äntligen har fått sitt första jobb på ett litet företag, som har förlorat jobbet under den här regeringen eller som aldrig har fått ett jobb. Det kan vara en ung kille eller tjej som går i en landsbygdsskola där det inte har satsats under de här åren. De får äntligen en chans till ett jobb inom bristyrkena. Det kan vara ett litet företag som äntligen får lägre kostnadsbörda när man anställer, inte högre – med den här regeringen.

Det är en fascinerande dag när regeringen ska presentera sin budget, hur lätt man tar på allt. Rekordarbetslösheten är inte regeringens fel; det går inte att göra något åt det, utan det är ett naturfenomen. Klimatmål missas, men det är inget regeringen skäms över. Ja, just det – sedan var det landsbygden.

Kommer någon ihåg vad vi pratade om vid förra valet? Ta ansvar, tänker jag. Det hade varit en sak om tillväxten hade varit lika låg överallt, men den är nu hälften av vad den är i EU och en tredjedel av vad den är i OECD. Det hade varit en sak om andra västländer också hade haft Tidöarbetslösheten. Men Danmark har 2,9 procent, USA – även med Trump – 4,3 procent, Tyskland – som går jättedåligt enligt finansministern – 6,4 procent och Frankrike 7,3 procent. Blott Sverige svensk Tidöarbetslöshet har på 8,7 procent. Medan snittet i EU har fallit har antalet personer som drabbas direkt ökat med 100 000.

Finansministern talar om en budget för hårt arbetande familjer, men hon glömmer den halva miljon som inte har arbete. Förr kallades det massarbetslöshet. Men nu drabbar arbetslösheten alla, och till och med akademiker har numera svårt att få jobb.

Detta kostar orimligt mycket, inte bara för den halva miljonen utan jobb utan också för deras familjer och för alla ungdomar. Arbetslösheten går hand i hand med utslagning och kriminalitet.

Arbetslösheten drabbar också statsfinanserna. Skillnaden i arbetslöshet i EU och i Sverige är 45–50 miljarder kronor till välfärden – som vi förlorar. Det motsvarar 75 000 lärare eller 115 000 vårdbiträden i äldreomsorgen. De behövs där ute!

I dag ser vi vad regeringens lösning på dessa tre år med problem innebär, nämligen 80 miljarder kronor. Ös nu in allt vad man har! Jag hörde att finansministern sa: Vi har sett er. Ja, det är bra att ni ser folk efter tre år. Det blir ett slags jättelik sista-minuten-budget på sms-lån, som ska betalas tillbaka av någon annan någon annan gång. Det är ännu ett stort plockepinn av valfläsk. Det blir lite feelgood runt valdagen – innan skatterna för att anställa chockhöjs igen och innan matpriserna chockhöjs igen för hushållen efter valet. Som vanligt gör man en sak före valet och en annan sak efter valet.

Herr talman! Det här är inte vad Sverige behöver.

Det ska inte vara några fler tillfälliga hopkok med lånade pengar. Det är som Svenskt Näringsliv och Företagarna säger, nämligen att det behövs rejäla långsiktiga satsningar. Vet ni vad! Jag tror inte att Elisabeth Svantesson vill ha Tidöröran heller – det här Tidötillståndet. Men mandatperiodens refräng är att det inte är Finansdepartementet som bestämmer. Det är inte finansministern som bestämmer, utan det är Jimmie Åkesson som bestämmer. Budgeten består av hans populistiska plockepinn.

Ja, vi behöver framtidstro. Vi behöver en vändpunkt. Vi måste få vända på detta och få jobbet gjort.

Ta de små företagen, som skapar nio av tio jobb i Sverige. De är inte nöjda. I dag kom en undersökning som visar att åtta av tio ger regeringen underkänt. 97 procent säger att regelkrånglet antingen är lika högt eller har ökat. Det tycker en stor andel. På de här företagen har regeringen lagt sjuklöneansvar, lönekrav på arbetskraftsinvandring och mer arbetsmarknadsbyråkrati.

Under en period har också arbetsgivaravgifterna för unga höjts. Jag vet att man sänker dem tillfälligt från april, men det är ett slags aprilskämt, eftersom man kommer att höja dem igen något halvt år senare. Tänk er ett litet kafé eller en restaurang med fem anställda, som är de som ofta ger arbetslösa deras första jobb och som finansministern talade om. De har fått högre kostnader om hundratusentals kronor av regeringen. Nu sänks det tillfälligt med dryga hundratusen för att anställa unga. Men det kommer att höjas igen så fort valet är över. Det går inte ihop.

Ge kaféet chans att anställa en, två eller tre personer till! Belöna småföretagen som skapar jobb! Ge dem långsiktiga, stabila spelregler! Ta bort skatten för småföretag för att anställa! Ta bort arbetsgivaravgiften för de tio första anställda! Ta bort skatten för att anställa långtidsarbetslösa! Halvera skatten för att anställa unga och de som har låga löner! Lyft bort sjuklöneansvaret från småföretagen! Då kan vi faktiskt få det historiska jobblyft vi behöver och bryta Tidötillståndet i svensk ekonomi, bryta den höga arbetslösheten och få tillbaka tiotusentals och sedan hundratusentals jobb. Prioritera det!

Gör det som många företagare säger till mig: Satsa på utbildning! Regeringen säger att man gör den största satsningen någonsin, tror jag till och med att man sa. Men det är ju den tionde största satsningen på 25 år. Utslagningen av ungdomar i skolsystemet fortsätter, i synnerhet på landsbygden. De nås inte av vidareutbildning. Många landsbygdsskolor lider, och betygen släpar efter.

Landsbygden, som ofta bär den tyngsta bördan i form av skatter, har sämst vägar, i synnerhet sämst järnvägar, tyvärr en skola som släpar efter och en vård där dödligheten i behandlingsbara sjukdomar är dubbelt så hög som i de stora städerna, herr talman.

Nej, regeringen skäms inte över arbetslösheten och inte över klyftorna i landet. Men minst av allt skäms man över klimatmålen. I budgeten står det att ett långsiktigt utsläppsmål till 2045 inte uppnås, att minskning av växthusgasutsläpp i ESR-sektorn till 2030 inte uppnås, att minskning av växthusgasutsläpp i ESR-sektorn till 2040 inte uppnås och att minskning av växthusgasutsläppen från inrikes transporter naturligtvis inte alls uppnås. Jag läser i regeringens egen budget; för dem som är intresserade står det på sidan 16.

Det blir 5,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter högre utsläpp på grund av den här regeringen. Vad har vår klimatminister att säga om det? Jo, hon är upprörd över Naturvårdsverket, som kom med siffrorna. Skjut inte på pianisten, Pourmokhtari! Det är du som har beställt melodin.

Tänk om vi i stället kunde återfå framtidstron – där vi inte bromsade utan investerade i grön industri, grön el, gröna bilar och gröna lastbilar, så att Sverige kan behålla sin konkurrensfördel, så att vårt fina, gröna varumärke står sig och så att utsläppen går ned och tillväxten går upp. Det var det som vi brukade berätta.

Då skulle vi få den där boomen i Norrland, batterifabrikerna i Göteborg och västra Sverige, de gröna industrierna i Skåne och elektrifieringen – den gröna framtiden ligger nu i vågskålen. Hundratals miljarder står på spel. Ändå var inte en enda vindkraftsturbin beställd i början på året, eftersom kommunerna som ska göra det än i dag inte har fått några pengar av staten. De får inte alls de där miljarderna över flera år som skulle kunna ge dem nya skolor och nya idrottsanläggningar. Då blir det ingenting.

Ni är kvar i Tidösamarbetets nät. Ni kan inte slå er fria från populismens klor. Ni är Åkessons lydiga utförare. Han har gett er era ministerposter. Därför är ni skyldiga honom alla dessa budgetrader till höger och vänster. Res er upp ur detta samarbete! Jag vet att ni längtar efter en riktig politik. Jag vet att ni längtar efter framtidstro. Tidö är slut nu.

Fru talman! Ja, det fortsätter att vara nya tider när det nu anses som att detta att sänka kostnaderna för företag att anställa är något slags fördjupning i ett centerpartistiskt partiprogram och någonting som, för att använda statsrådets ord, inte är prioriterat i ett läge med en allvarlig kris. Det är då någonting annat som är prioriterat i stället när detta ses som någonting negativt och när man är beredd att stå fast vid att man höjer kostnaderna för företagen i ett läge där det är en allvarlig kris.

När inflationen är låg är det regeringens förtjänst. När den är hög är det Riksbankens fel. Så brukar det vara, och så är det nu igen.

Jag ska gå igenom de orsaker som statsrådet nämnde. Hög inflation har alla länder haft. Den har kämpats ned av många centralbanker. Krig drabbar oss alla likadant. Regeringen skryter väldigt mycket om att migrationen har gått ned. Allt detta är saker som har gått, så att säga, lika för alla eller till och med, enligt er syn, mycket bättre.

Men arbetslösheten har bara gått upp så här kraftfullt i Sverige. I ligan Europa har tillväxten bara gått ned i Sverige. Det är i stort sett bara i Sverige som företagen har fått höjda kostnader under den här perioden. Alla andra länder har satsat på att sänka deras kostnader och öka deras konkurrenskraft.

Jag uppfattar inte att statsrådet erkänner att vi har en arbetslöshetskris och en företagskris eller att man är beredd att göra det kraftfulla som krävs för att vända konjunkturen med den klassiska borgerliga och liberala politik jag vet att Niklas Wykman stod för innan han hamnade i Tidösammanhanget.

Fru talman! Det är onekligen en ny situation att höra ett moderat statsråd, i synnerhet från Finansdepartementet, klaga över att Centerpartiet har förslag om skattesänkningar. Det är nya tider nu.

Fru talman! Min fråga till statsrådet i det här läget är helt enkelt: Erkänner man att vi har en arbetslöshetskris i Sverige när vi har en halv miljon arbetslösa och ett av västvärldens högsta arbetslöshetstal? Erkänner man det? Erkänner man att det faktiskt sticker ut i västvärlden i och med att arbetslösheten har gått upp under de senaste åren med den här regeringen när den annars har gått ned och att gapet mellan genomsnittet i OECD och Sverige har ökat markant när det gäller arbetslösheten?

Fru talman! Min andra fråga, i samband med detta, är: Erkänner man att det också är en kris för företagandet när nyföretagandet fortsätter att gå ned samtidigt som konkurserna ligger på extremt höga nivåer?

Om man känner att man kan erkänna att de här båda kriserna faktiskt finns undrar jag om man inte lite ångrar att man höjde arbetsgivaravgifterna så kraftfullt, med många miljarder, utan att sänka kostnaderna för att anställa på något annat sätt. Ångrar man inte det?

Fortsättningen på detta är naturligtvis: Ångrar man inte också att man lade tillbaka sjuklöneansvaret på de allra minsta företagen, så att de har svårt att anställa? Känner man inte att det var lite fel i ett krisläge? Dessutom har världsekonomin försämrats kraftigt på kort tid. Och som föregående talare har påpekat har man åt det alltför optimistiska hållet missat i sina prognoser gång efter gång efter gång efter gång.

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Vi vill verkligen ha med Liberalerna i en annan konstellation. Samtidigt smärtar det mig att ta upp alla dessa områden där vi hade kunnat göra så mycket tillsammans om ni hade valt ett bättre sällskap.

Ta klimatpolitiken, som ni har ansvar för. Vi har i det här läget rusande utsläpp samtidigt som vi har en dålig tillväxt i stället för en stark tillväxt och fallande utsläpp.

Ni har helt gett upp alla de olika klimatförslag som skulle göra att Sverige skulle lysa som ett grönt föredöme över världen och inte kommit med någonting annat i stället.

Vi kan titta på skolan, som nämndes. Det är bra att ha ambitionen. Men samtidigt minskar man resurserna till skolan i reala termer. Många skolor borde stå starka i det här läget. De har i stället utsatts för utslagning och dessutom på vissa ställen för kriminalitet bland unga och till och med bland barn. Skolan är försvagad.

Än en gång: Det bidde bara en tumme. Det saknas en riktig tillväxtpolitik. Det smärtar så mycket att vi inte kan göra detta tillsammans. Vi skulle också behöva en riktig landsbygdspolitik för hela landet – inte bara en massa ord om det.

Allt detta hade vi kunnat göra tillsammans, men i stället bidde det bara en tumme. Om det är någon som är lame duck i någon regering – vilket på riktigt gör mig ledsen och inte ett dugg glad – är det tyvärr Liberalerna i den här Tidöregeringen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror nog att ledamoten Cecilia Rönn slår in öppna dörrar när hon säger att vi inte skulle göra det tillsammans med Liberalerna. Det var precis det vi gjorde tillsammans. Det är också det som är den slående skillnaden.

När man har viljan och inriktningen att ta tag i strukturproblemen i Sverige, att satsa på företagen, att få ned arbetslösheten och att vända den extremt utsatta sociala situation och situation för tillväxten som skapats av dagens politik är det viktigt att man lägger förslag om en sådan politik på bordet.

När vi gjorde det tillsammans, Liberalerna och Centerpartiet, nästan mot alla odds efter valet 2018, fick vi igenom 20 miljarder i skattesänkningar. Det var då arbetslösheten gick ned.

Det var inte alltid den politik som Socialdemokraterna ville föra. De fick överlåta delar av företagspolitiken, tillväxtpolitiken och jobbpolitiken, som vi tyckte i varje fall, till Centerpartiet och Liberalerna. Det här skapade en ny riktning för Sverige.

I dag sitter ni tillsammans med dem som på papperet vill ha alla de här sakerna. Men vad har hänt? Ni har höjt skatterna och kostnaderna för företagen. Ni har höjt sjuklöneansvaret för de minsta företagen. Ni har höjt arbetsgivaravgifterna för de utsatta unga med 14 miljarder kronor.

Jag kan verkligen hålla med Rickard Nordin. Det är vad man vill med besluten, vilka förslag man lägger på bordet och framför allt vad man står upp för som gör skillnad.

Sedan spelar sällskapet också en viss roll. Det är helt uppenbart att Sverigedemokraterna inte är ett tillväxtvänligt och företagsvänligt parti. Ni har hamnat i dåligt sällskap. Men visst är det vad man står upp för som är viktigast.

Herr talman! Jag vill inleda med att, som mina kollegor, redan nu önska alla en trevlig sommar. Det är en speciell känsla att stå och debattera budgeten. Vi är oftast bland de sista ut här. Riksdagen har redan ett slags sommarlovskaraktär när vi ger oss upp i talarstolen med dessa allvarliga diskussioner om både siffror och värderingar.

Jag vill än en gång tacka både finansutskottets personal och våra kollegor för ett mycket fint riksdagsår. Vi har debatterat hårt. Ibland har vi samarbetat väl. Ett stort tack!

Innan jag går in på den egentliga debatten vill jag även säga några ord om situationen i Ukraina, där det i dag finns mycket stora behov. Det finns en anledning till att fokus nu riktas mot konflikten i Mellanöstern och bomberna som regnar över människor där, men vi får inte till något pris glömma bort att ännu fler bomber faktiskt fortfarande regnar över Ukraina. Man är i akut behov av stöd från Europa och inte minst stöd från Sverige här och nu. Sverige har tredubblat hjälpen till Ukraina, och vi både kan och bör leda utvecklingen för att stärka Ukraina i ett läge där vi fruktar att president Donald Trump och den amerikanska administrationen inte ger det stöd som behövs för att Ukraina ska kunna vinna kriget. Putin ska inte belönas för sin blodiga aggression.

Jag går nu över till budgetpropositionen och själva budgetdebatten och kommer för Centerpartiets räkning att hålla fokus på frågor som tyvärr har fått ganska lite utrymme hittills i den här budgetdebatten: arbetslösheten och vad som är lösningen på arbetslösheten, nämligen att skapa jobb i växande företag.

Sverige är såklart ett fantastiskt land med stora resurser, högt välstånd och företag som erövrar världen även när nationalister och protektionister i olika länder lägger krokben för dem. Men vi är också ett land i arbetslöshetskris. Arbetslösheten är 8,7 procent. En halv miljon är arbetslösa – 513 000 personer.

Många har lyft fram livsöden här i dag, och det har varit mycket fint att lyssna på. Jag vill bidra till det genom att vi funderar på siffran 513 000 och alla människoöden bakom siffran. Så många är på undantag. 55-plussare – som det så fint heter; jag är själv en sådan numera – som förlorar jobbet efter en ganska lång karriär är för första gången på många, många år på grund av den väldigt höga arbetslösheten inte längre säkra på att snabbt få ett annat jobb. Det är en helt ny situation för väldigt många människor i vårt land. Många, många unga får inte den start i livet som de behöver, något som tyvärr är alldeles för återkommande i Sverige. Barn som till skillnad från sina skolkamrater inte ser sina föräldrar gå till jobbet på morgonen oroar sig och känner tyngden av detta.

Människor är nu arbetslösa längre och har svårare att komma tillbaka än förut. Vad gör det med hundratusentals människor? Vad gör det med grogrunden för kriminaliteten i vårt land? Vad gör det med utsatta människor i våra utsatta områden? Vad gör det med statens intäkter till välfärden, herr talman, när vi i stället för att få inbetalt tiotals miljarder från människor som går till arbetet får betala ut tiotals miljarder i bidrag?

Det går inte längre att ignorera arbetslöshetskrisen i Sverige. Det går inte att slå ned blicken, titta bort och inte prata om detta mer i en sådan här debatt. Dessutom är de sociala och regionala klyftorna stora. I vissa delar av landet är det en enorm brist på människor, medan det i stora delar av landet råder hög arbetslöshet och enorm utsatthet.

Arbetslösheten är nu en av västvärldens högsta. Ta in detta – inte bara en av Europas högsta utan västvärldens högsta! Arbetslösheten har stigit mycket stadigt och tydligt under de här två och ett halvt åren. Det råkar vara en speciell politisk tajmning, men det är också ett faktum att arbetslösheten under den här regeringen har stigit med långt över 100 000 personer medan den har fallit under samma period i resten av västvärlden.

Sverige ligger alltså 3 procentenheter, hundratusentals människor, över genomsnittet bland OECD-länderna. I länder som Nederländerna och till och med i USA under Trump är arbetslösheten hälften av vad den är i Sverige. Det här går inte att förklara bort!

Ännu allvarligare är detta eftersom vi vet vad det är som på riktigt ger resultat när det gäller att bekämpa en sådan här arbetslöshetskris. Vi i Centerpartiet är kanske tjatiga som ofta upprepar detta, men det är genom att små och växande företag, de som skapar fyra fem jobb, får möjligheten att vara motorn i svensk ekonomi som vi kan besegra den här arbetslöshetskrisen. Det behövs förändring! Vi måste stå upp här i kammaren, i svensk politik, för företagande, kreativitet, jobbskapande och entreprenörskap och tro på dynamiken och tillväxten i samhället igen.

Vi i Centerpartiet vill vara konkreta. Regeringen har nu gång efter annan sagt att man står upp för jobb och tillväxt. Men det är lite grann som berättelsen om Mäster Skräddare som ska sy en rock åt sin uppdragsgivare. Första gången kommer han tillbaka och säger att det bidde ingen rock. Och det bidde heller ingen riktig tillväxt eller arbetslöshetspolitik, utan i stället bestämde man sig för att det här är väldigt praktiskt: Vi kan höja kostnaderna och ta bort de sänkta arbetsgivaravgifterna för att anställa unga i små företag, och vi kan ta bort det sänkta sjuklöneansvaret. Det blir alltså ingen rock den här gången, men det kanske blir ett par byxor nästa gång, för nu kommer vi att tillsätta en tillväxtkommission.

I berättelsen säger sedan skräddaren att det bidde tyvärr inga byxor heller. Och Tillväxtkommissionen kommer med en massa rekommendationer, men man gjorde inte speciellt mycket av det. Det bidde en liten vante.

Men vanten då, Mäster Skräddare? Nu är det ju ändå kris i världsekonomin, något som också har nämnts av föregående talare. Våra företag har svårt att anställa, och de tyngsta prognosmakarna har sänkt tillväxtprognoserna med en halv procentenhet. Krisen står för dörren. Efter två år av stigande arbetslöshet och ökade problem är det väl tid att agera i stället för att höja kostnaderna?

Nej, då kommer man i budgeten tillbaka med en liten tumme. Det har knappt nämnts av någon i debatten. Det är en väldigt fin tumme. Det är ett höjt rotavdrag. Jag tycker jättemycket om det, men det bidde likväl bara en tumme.

Här vill vi i Centerpartiet göra en kursändring. Det är dags att sänka kostnaderna för att anställa. Det är dags att minska krånglet för svenska företag.

Det är dags att satsa fullt ut på kompetenshöjande åtgärder hela vägen. Det är allt från en tuff och hjärtlig integration av dem som inte har svenskan så att de får en jobbsvenska som de kan visa så att de intensivt kan komma in i samhället och hela vägen till att vi sänker arbetsgivaravgifterna med 16 miljarder kronor upp till medianlönen på 35 600 kronor och dessutom för de tio första anställda så att de små företagen kan växa. Vi måste börja göra något åt den här krisen.

Vi i Centerpartiet står också för en grön tillväxt. Det handlar om att sänka elskatten för att få upp mer vindkraft och göra det möjligt för vanligt folk att köpa gröna bilar.

Vi står för att göra något i stället för att bara prata om landsbygden. Vi har nu stora klyftor i välfärd, skola, vård och omsorg mellan stad och land i vårt land. Vi vill investera fullt ut i landsbygden under nästa period med 50 miljarder kronor så att vi sätter pengar bakom orden och verkligen prioriterar landsbygden.

För att få resurser till detta och få igång tillväxten måste vi komma åt arbetslösheten. Därför, herr talman, är det dags att vi tar arbetslöshetskrisen på allvar och gör det som konkret gör skillnad.

Det handlar om att sänka kostnaderna för företagen, att minska krånglet, att öka kompetensinsatserna och att få ned arbetslösheten till anständiga nivåer igen. Därmed yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation mot regeringens förslag.

Herr talman! Jag hör det vanliga artilleriet av uttryck från den här kanten, som politisk korrekthet. Härnäst kommer det att heta att jag är woke.

Men det här handlar faktiskt om en grundläggande syn på hur människor deltar i svensk ekonomi och vikten av att man faktiskt läser och inte bara fultolkar de rapporter som kommer in om detta och vad de egentliga orsakerna är – detta apropå referensen till rapporten.

När det gäller uttrycket tvångsblandning var det ju ert sätt, Sverigedemokraternas sätt, att beskriva att man ska minska segregationen i Sverige så att vi människor i Sverige ska kunna leva tillsammans i områden och att vi inte ska ha parallellsamhällen, som det ibland kallas från den här kanten.

När vi pratar om svensk ekonomi, vilka drivkrafter det finns och hur vi kan skapa tillväxt och utveckling i det här landet måste vi återigen börja se människor som resurser och möjligheter och inse att om små företag kan växa och om människor kan få anställning, om de kan få de kompetenser de behöver och komma in i samhället, är de alltid en tillgång för ett land och inte en belastning.

Och blandning, ledamoten från Sverigedemokraterna, är inte nödvändigtvis något dåligt i ett samhälle. Det kan vara något positivt. Vi måste komma tillbaka till det som är styrkan och det stora med vårt land.

Herr talman! Jag hade tänkt ställa sådana frågor till Oscar Sjöstedt som vi brukar ställa i sådana här debatter: varför Sverigedemokraterna insisterar på att höja kostnaderna med 16 miljarder för småföretagen för att anställa i ett läge där dessa har extremt svårt att anställa, i synnerhet i vissa delar av landet, och det är rekordhög arbetslöshet med en halv miljon arbetslösa och varför man höjer kostnaderna när priserna redan har blivit så höga och därmed bidrar till att minska människors köpkraft.

Men ibland finns det någonting annat som tar över, herr talman, även i sådana här debatter. I den här debatten är det att höra uttryck som tvångsblandning av människor i Sverige från talarstolen och att knappt någon här reagerar – att knappt någon tycker att det är ovärdigt att prata om människor i vårt land på det sättet. Och det är att man under ett helt anförande beskriver stora delar av vår befolkning som en belastning – människor som går till arbetet, som kämpar för att vara en del av det svenska samhället och som utgör en stor andel av våra sjuksköterskor, våra läkare och våra arbetare.

Dessutom refererar man till en rapport på ett helt felaktigt vis, för vad den visar är precis just detta: att de människor som kommer till vårt land eller är i vårt land och kommer i arbete och kommer ur arbetslöshet är till stor nytta för vår ekonomi och för vår utveckling.

Om man stänger människor ute från arbetsmarknaden, vare sig de är födda här eller inte, är det naturligtvis inte ett plus för statskassan och ekonomin. Men det har inte med den människosynen att göra.

(Applåder)

Herr talman! Det förvånar mig att ministern säger att ingen har velat köpa konkursboet. Konkursförvaltaren säger ju att det fortfarande är öppet och att man verkligen söker efter en ny ägare. Jag tolkar det som att regeringen kanske redan har gett upp om att hitta en ny ägare till fabriken i Skellefteå. Men jag hoppas att så inte är fallet. Ansökningsprocesser har ju varit igång medan konkursförvaltningen har pågått.

Min följdfråga blir: Har regeringen kontaktat ansvarig kommissionär, och har man kontaktat kommissionens ordförande eller åtminstone vår svenska kommissionär?

Herr talman! Min fråga går till finansministern.

En av de stora nyheterna i dag är att produktionen i Northvolts batterifabrik i Skellefteå tillfälligt kommer att stoppas.

Veckor och månader har gått utan att regeringen har lyckats bidra till att hitta en ny ägare till fabriken, och tillstånden för de specialister som jobbar där har inte heller förlängts.

I EU finns en fond, battery booster plan, med 3 miljarder euro, 33 miljarder kronor, som riktar sig till de fyra stora batterifabriker som finns i Europa, varav Northvolts fabrik i Skellefteå är en. Det finns dessutom ett direktstöd per fabrik på 250 miljoner.

Vi delar skepsisen mot statsstöd, men varför har Sverige inte lyckats få några av dessa pengar? Har vi ansökt? Vilka kontakter har tagits med kommissionen i detta ärende?

Herr talman! För att förenkla något, vilket man kanske ska göra i en sådan här debatt, finns det två stora problem för privatkunder på den svenska kreditmarknaden. Det första problemet, som vi i hög grad pratar om i dag, är överskuldsättningen.

Svenska hushåll ligger i botten, det vill säga är bland de mest skuldsatta, i världen. Så är det för alltför många hushåll. Vi har en akut situation där faktiskt 400 000 personer i dag har skulder hos Kronofogden. Kanske tittar någon av dem på denna sändning från riksdagen i dag. Det är många barnfamiljer som dras in i skuldspiraler, tyvärr ofta påhejade av de ganska hänsynslösa konsumentkreditföretag som utnyttjar deras utsatthet.

Det som är bra med det vi diskuterar i dag är att vi börjar ta ytterligare steg för att ta tag i detta. Det krävs krafttag, och det behövs faktiskt mer regleringar. Glädjande nog är i princip alla partier här i kammaren överens om det.

Den proposition som ligger på riksdagens bord förstärker reglerna, och från Centerpartiets sida tycker vi att det är både rimligt och nödvändigt. Vi önskar kanske att man kunde gå lite längre. Det är viktigt att underlätta för de skuldregister som används för att se till att personer och hushåll i riskzonen inte hamnar i allvarliga skuldfällor, herr talman. Det är nog också viktigt att vi tittar vidare på det ränte- och kostnadstak som infördes i mars och ser om det räcker.

Sedan har vi det andra problemet, nämligen bristen på konkurrens. Det är ett fåtal banker i Sverige som dominerar inte bara bolånemarknaden utan även andra viktiga segment. De har envist höga räntemarginaler, och det är ganska svårt för konkurrenter att slå sig in. Centerpartiet har länge, i största allmänhet, drivit att man ska stärka konkurrensen och därmed konsumenternas ställning.

Bland annat ska man naturligtvis göra det enklare att byta bank, och där har vi tittat på ränteskillnadsersättningen. Det sker saker nu, men det kanske inte heller är tillräckligt. Även när det gäller detta kan skuldregistret bidra till en sund konkurrens. Som nämndes av föregående talare är det i dag en ganska osund marknad.

Egentligen hade vi velat stödja den här propositionen, men problemet är att den på en punkt går i rakt motsatt riktning. Propositionen går emot konsumenternas intresse att kunna jämföra lån och välja de bästa villkoren. Förslaget innebär att den som jämför låneförmedlarna åt konsumenterna, vilket inte alltid är så lätt, ska tvingas att själv bli bank. Den ska inte bara jämföra lån, utan den ska även konkurrera med dem den jämför.

Det låter ju ganska orimligt, och det är faktiskt mer än så – det är närmast konkurrensbegränsande. Tänk dig att du går in på Prisjakt eller Pricerunner och väljer den billigaste elektroniken. Då ska Pricerunner eller Prisjakt själva konkurrera med Webbhallen, Elgiganten eller vem det nu är som finns där ute på nätet. De ska själva sälja samma produkter; annars får de inte jämföra. Det är som om Hemnet skulle vara tvunget att börja mäkla och sälja bostäder.

Det är ju så det inte ska vara – man ska ju inte själv konkurrera med dem man jämför. Det är delvis därför Lagrådet är kritiskt till den här propositionen. Det är därför EU-kommissionen i sin reglering går i en helt annan riktning. Ändå tar man det här steget bort från en sund konkurrens och begränsar konkurrensen på konsumentens bekostnad.

Man gör det faktiskt helt i onödan. Det som motiverar detta är att man upplever att låneförmedlarna beter sig nästan som om de själva vore banker. De har en väldigt aggressiv marknadsföring. Då är det ju detta – den aggressiva marknadsföringen, som riktar sig mot utsatta konsumenter – man ska reglera om man ser det. Det gäller ju i största allmänhet; det hjälper inte att bli bank. Vi som någon gång har gått in på någon internetsajt där det poppar upp fönster, eller vad det nu är för någonting, för olika banker vet mycket väl att det görs en ganska aggressiv marknadsföring även från banker som är reglerade som just banker. Då är detta inte effektivt eller ändamålsenligt för det man vill uppnå. Jag kommer därför att yrka bifall till Centerpartiets reservation 2.

Gör om och gör rätt! Det är jättebra och nödvändigt att reglera, i synnerhet i dessa tider då regeringens politik – detta måste ändå nämnas här – tyvärr bidragit till en rekordhög arbetslöshet och till ett större antal konkurser än på väldigt lång tid. Återhämtningen har helt kommit av sig. Den ekonomiska politiken svarar inte alls mot det tullkaos och den kris som råder just nu utan lastar företagen med mer kostnader i stället för att sänka dem och skapar därmed en väldig oro i svensk ekonomi. Därmed får vi också många utsatta hushåll.

Just i detta läge är det viktigt att reglera oseriösa aktörer och osund konkurrens. Då ska man stå fullt ut på konsumenternas sida. Gör om och gör rätt! Stå på de utsattas sida, inte på storbankernas!

Fru ålderspresident! Det är egentligen inget fel med vare sig diskussionen om rotavdrag eller det som nämns här. Problemet är att det enda svaret på vår djupa ekonomiska kris – med alla arbetslösa och tullsituationen – är förändringen i rotavdraget från 30 till 50 procent.

Jag förstår allt det där andra. Det är kanske lite tufft att höra när man håller på med specifika bostadsfrågor, men vi har en större bild här än bara den specifika situationen med rot. Vi måste göra något för att sänka kostnaderna. Ni har höjt kostnaderna för företag att anställa med 13 miljarder kronor, Mikael Eskilandersson, och inte ersatt dem med någonting annat. Ni lovade ju att ni skulle sänka kostnaderna för att anställa.

Vi har jättehög arbetslöshet. Vi har en djup ekonomisk kris. Det enda ni gör i den krisen, till och med genom det här förslaget, som ska gå extra snabbt att få igenom, är att höja subventionsgraden. Det är inte tillräckligt. Ni är inte mogna uppgiften. Ni klarar inte av att vända krisen. Det klarar Sverigedemokraterna, som lovat runt men håller tunt, minst av alla.

De som håller på i branschen och som träffar installatörsföretagen vet ju vad det gröna rotavdraget handlar om. Man ska kunna göra investeringar i både material och annat. Det är inte ett dugg mer byråkratiskt än för det vanliga rotavdraget. Den stora fördelen är att man kan göra energibesparingar och energitillförsel samtidigt.

Återigen: Det mest allvarliga problemet är att ni inte klarar av det här. Nu är krisens stund. Nu klämtar klockan för svensk ekonomi. Ni har misskött ekonomin allvarligt i två år. Arbetslösheten har gått upp, och ekonomin har stagnerat. Nu när klockan klämtar är detta det enda ni har att komma med.

Fru ålderspresident! Jag har en väldigt enkel fråga till ledamoten från Sverigedemokraterna, men eftersom ledamoten fokuserade på förslaget om ett grönt rotavdrag och var negativ till det kan vi prata om det också. Den enkla frågan är: Tror ledamoten från Sverigedemokraterna att en höjd subventionsgrad för rotavdrag från 30 till 50 procent, hur bra det än må vara, kan vända den situation vi har i svensk ekonomi? Det har framställts som att detta är svaret på den kris vi har just nu med en halv miljon arbetslösa, ökade kostnader för företagen, ökat antal konkurser och fallande tal för nyföretagande. Därtill har vi ett tullkaos skapat av en nationalistisk, protektionistisk politik från Trumpadministrationen.

Sedan har jag ytterligare en fråga: Varför är Sverigedemokraterna så mycket emot ett grönt rotavdrag? Installatörsföretagen tycker att det är jättebra. Och apropå ensamstående i villor i Skåne, till exempel på Kullaberg, har jag träffat både sådana och andra. Det finns ganska många som har tuff ekonomi och som drabbades stenhårt när vi efter Putins invasion fick elprisuppgångar, vilket vi har fått nu igen. De skulle verkligen vilja ha möjlighet att byta ut direktverkande el mot värmeväxlare. De tycker att det vore jättebra. De företag som också finns i regionen tycker att det vore jättebra att ha den här möjligheten.

Det är inte alls svårt. Det finns jättetydliga listor med vad man får göra och inte göra med ett grönt rotavdrag. Detta vill vi nu utvidga till att gälla även energibesparing. Det skulle vara på precis samma sätt. Man vet vad som gäller och inte. Det är inga konstigheter, utan det är precis som med vanligt rotavdrag. Jag undrar varför det vore så hemskt.