Anna Tenje

Fru talman! Inflationen är hushållens värsta fiende. Den här regeringen har haft strategin från dag ett att bekämpa inflationen, och det kommer även fortsättningsvis att vara vår strategi. Även nu om kriget mot den höga inflationen inte är vunnet ser vi nu effekterna av regeringens politik, och vi ser en lägre inflationstakt. Men här måste vi även fortsättningsvis vara uthålliga så att inte detta slår tillbaka.

Vi kommer att fortsätta att värna hushållens ekonomi genom att se till att inflationen just pressas tillbaka, samtidigt som vi fortsätter att stötta de mest utsatta hushållen i dessa ekonomiskt tuffa tider.

Det är alltid lätt att kräva mer, men det är inte alltid lätt att göra rätt. I mitt tidigare uppdrag som kommunstyrelsens ordförande handlade det ofta om att fatta tuffa beslut som inte alltid uppskattades för stunden men som i det långa loppet visade sig vara rätt. Samma sak gäller nu när jag är statsråd. Jag är helt övertygad om att fokus på att just bekämpa inflationen är helt rätt och riktigt. Det är den höga inflationen som är hushållens värsta fiende.

Regeringen värnar just hushållen, det vill säga indexuppräkning, tillskott till barnfamiljer och inflationsbekämpning i alla delar, samtidigt som vi alltid är beredda att vidta ytterligare åtgärder om krisen skulle fördjupas.

En väl avvägd budget i detta läge handlar om en inflationsbekämpning och att vi stöttar de mest utsatta hushållen.

Fru talman! Ja, Sverige befinner sig i en vinter. För någon vecka sedan hade vi snöbelagda härliga gator, något hala, men de vittnade om att det var vinter. Men vi har också vinter i den svenska ekonomin, som ledamoten också påpekade.

Konjunkturläget har försvagats och svensk ekonomi bedöms vara i lågkonjunktur, och det kommer att vara så under hela 2023 och även framåt 2024. Den högsta inflationen på 30 år och högre räntor tillsammans med vikande omvärldsefterfrågan är de främsta skälen till att konjunkturen viker.

Många familjer och hem har den senaste tiden fått se hushållskassan krympa, mycket på grund av de höga matpriserna och höga räntor. Regeringen och andra centrala aktörer, Riksbanken och arbetsmarknadens parter, har tagit ett stort gemensamt ansvar för att motverka att inflationen biter sig fast på höga nivåer. Inflationen är i särklass hushållens absolut största fiende. Ju längre den biter sig fast, desto djupare gröper den sig in i hushållens plånböcker. Därför är inflationsbekämpningen den bästa åtgärden för att stärka den ekonomiska tryggheten för alla hushåll.

Den budget som regeringen presenterar för 2023, och även för 2024, är återhållsam för att inflationen ska bekämpas. Men utöver att den är återhållsam har vi ändå valt att prioritera att stötta hushållen och välfärden. För att motverka att priser höjs mer än nödvändigt men för att stötta de som är särskilt utsatta har vi vidtagit flera åtgärder. Skatten var ledamoten själv inne på, men jag vill tala om skatten på drivmedel, som sänks nästa år. Kommuner och regioner får omfattande tillskott för att stärka välfärden, och det tillfälliga tilläggsbidraget genom bostadsbidraget för barnfamiljer med särskilt svag ekonomi förlängs ytterligare sex månader. Därtill sker kraftiga uppräkningar av sjukersättningen och aktivitetsersättningen med prisbasbeloppet på 9,14 för 2024, som jag tog upp inledningsvis, och var 8,6 för 2023.

Fru talman! Jessica Rodén har frågat mig om jag kommer att ta initiativ till att förändra indexeringen av sjuk- och aktivitetsersättningen för att säkerställa att dessa ersättningar håller jämna steg med ökande levnadskostnader och därigenom behåller sitt värde över tiden. Jessica Rodén har också frågat mig vilka andra åtgärder jag avser att vidta för att stärka den ekonomiska tryggheten för individer med sjuk- och aktivitetsersättning.

Indexeringen av sjukersättningen och aktivitetsersättningen är utformad för att säkerställa att ersättningarna håller jämna steg med ökande levnadskostnader. Sjukersättning och aktivitetsersättning räknas upp årligen med prisbasbeloppet, som följer prisnivån enligt konsumentprisindex. Den 1 januari 2024 höjs prisbasbeloppet med 9,14 procent. Hel sjukersättning i form av garantiersättning för den som har fyllt 30 år ökar därigenom med cirka 1 100 kronor per månad. Personer med inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning kan få cirka 1 900 kronor mer i månaden. Det är en lämplig ordning att sjukersättning och aktivitetsersättning, i enlighet med gällande rätt, värdesäkras med prisbasbeloppet för att kompensera för just de ökade kostnaderna.

Sverige befinner sig i ett pressat ekonomiskt läge. Det känner vi väl till. Regeringen tar ansvar i denna utmanande situation genom att bedriva en återhållsam finanspolitik. En alltför expansiv finanspolitik riskerar att skapa ett sämre ekonomiskt läge för Sverige med ännu högre inflation under längre tid och ytterligare försämring av hushållens köpkraft.

Samtidigt vidtar regeringen åtgärder för att stötta hushåll som drabbas särskilt hårt av prisökningarna. En sådan åtgärd är förslaget i regeringens budgetproposition för 2024 om att ytterligare förlänga det tillfälliga tillläggsbidraget inom bostadsbidraget.

Fru talman! Jag vill börja med att poängtera att jag aldrig har påstått att Socialdemokraterna ger upp om äldre. Aldrig någonsin. Jag kan dock tycka att det är synd att man hellre fokuserar på oförmågorna än på förmågorna, vilket ofta gör att man hamnar lite fel.

Jag har däremot påstått, och det står jag för, att tidigare socialdemokratiska regeringar och socialdemokrater har förordat ett system där man gömmer och glömmer sjukskrivna i statistiken och sjukpensionerar personer på löpande band. Det tycker jag är beklagligt, och där tycker jag aldrig någonsin att vi ska hamna igen.

Jag vill tacka för interpellationen och för debatten. Jag konstaterar att sjukförsäkringen är en oerhört viktig del av den svenska socialförsäkringen och ska ge ekonomisk trygghet till den som av olika orsaker inte kan arbeta eller har nedsatt arbetsförmåga.

Som jag tidigare har nämnt pågår det en rad olika analyser av de förändringar som genomfördes 2020-2022. ISF har haft en analys igång när det gäller just den fråga som vi diskuterar i dag. Vi har en utredning igång som ska lämna sitt förslag i februari nästa år, och Försäkringskassan har också i sitt regleringsbrev ett särskilt uppdrag att titta just på frågan om trygghetspensionen. Därför får vi helt enkelt återkomma. Vi får säkert all anledning att fortsätta att diskutera och debattera frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag förstår att timmen är sen. Riksdagen har haft avslutning och gått på julledighet. Men jag vill ändå vara tydlig med att jag inte alls sa att det enda vi gjorde var att följa frågan noga.

Jag tycker att jag i mitt inledningsanförande var väldigt tydlig med att konstatera att ISF alltså har utvärderat reformen. Även Försäkringskassan ska enligt myndighetens regleringsbrev analysera konsekvenserna av de bestämmelser för äldre i förvärvsarbetande ålder som har fått sjukpenning och sjukersättning enligt de regler som trädde i kraft under 2022. ISF har kommit med sin utvärdering och ser olika brister i det regelsystem som infördes, men Försäkringskassans uppdrag ska redovisas den 14 juni 2024.

Utöver det har vi mycket riktigt lagt ett tilläggsuppdrag till utredningen Sjukförsäkringen i förändring - en utvärdering. Det arbetet pågår för fullt och ska redovisas i mars nästa år.

Jag ser mycket fram emot att ta del av Försäkringskassans egen analys, lägga den till ISF:s analys och givetvis också ta del av utredningens förslag på olika förbättringar för att stärka sjukförsäkringssystemet.

Mot den bakgrunden är det alldeles för tidigt att komma med olika slutsatser om den här reformen. Jag ser fram emot att få ta del av de adekvata, genomarbetade analyserna för att sedan ta ställning till om det är så att reglerna är otydliga och behöver skärpas eller om de för den delen har lett till oönskade konsekvenser.

Det tycker jag inte alls är konstigt. Det är väl på det viset vi definitivt måste arbeta för att ha en sjukförsäkring där den som är sjuk och inte kan arbeta av olika skäl också får stöd och hjälp och inte behöver, som ledamoten säger, gå till kommunen för att få försörjningsstöd.

Fru talman! I sjukförsäkringen ska fokus vara på rehabilitering, och utformningen ska motverka onödigt många och långa sjukskrivningar bland annat genom tydligt definierade avstämningstillfällen. Det är en sjukförsäkring som har människan i centrum. Återgång till arbete, minskat lidande och ett samhälle som ser förmågan i stället för oförmågan är för mig helt centralt för en mänsklig sjukförsäkring som hjälper och inte stjälper. En effektiv och god sjukförsäkring ger trygghet samtidigt som arbetslinjen främjas och ändamålsenligt stöd lämnas till den som har varit sjuk så att man också kan återgå i arbete.

Motsatsen till detta system har vi sett. Det rådde under några decennier. Då valde man att gömma och glömma personer i statistiken. Man gömde och glömde personer i förtidspension. Det var ett ovärdigt system som drabbade tusentals människor med förmågor och drömmar som aldrig fick komma till uttryck. Där vill jag aldrig hamna igen.

Med det sagt ska vi följa de regelförändringar som är gjorda under 2020-2022. Sedan får vi helt enkelt återkomma kring vilka förbättringar som kan göras.

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag och regeringen planerar några förändringar i regelverket för sjukskrivna äldre eller om trygghetspensionen kan anses vara tryggad.

Den 1 september 2022 trädde särskilda bestämmelser om sjukersättning i kraft för äldre i förvärvsarbetande ålder. Arbetsförmågan hos försäkrade som har som mest fem år kvar tills de uppnår den ålder då de inte längre kan få sjukersättning och som har erfarenhet av sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden ska enligt bestämmelserna bedömas i förhållande till dessa arbeten. Är annat lämpligt arbete tillgängligt för den försäkrade ska arbetsförmågan bedömas mot det.

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har i ett tidigt skede, på eget initiativ, följt Försäkringskassans genomförande av reformen med så kallade äldreregler i sjukersättningen för att identifiera eventuella problem som kan finnas med att tillämpa de nya bestämmelserna. Enligt ISF är förarbetena och lagtexten otydliga och öppnar upp för olika tolkningar av bestämmelserna. Enligt ISF framgår det inte tydligt hur Försäkringskassan ska bedöma innehållet i olika förvärvsarbeten eller hur länge och i vilken omfattning en person ska ha arbetat för att det ska räknas som erfarenhet av ett arbete.

Regeringen anser att det är viktigt att noga följa utvecklingen och utvärdera effekterna av de regeländringar som genomfördes under 2020-2022.

Regeringen beslutade därför den 9 februari 2023 om tilläggsdirektiv till utredningen Sjukförsäkringen i förändring - en utvärdering (S 2022:07). Utredningen får även lämna nödvändiga författningsförslag om utvärderingen visar att sjukfallen inte avslutas så som är avsett utan blir omotiverat långa eller om det uppstår andra negativa konsekvenser för samhället eller individen (dir. 2023:20). Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2024.

Försäkringskassan ska enligt uppdrag i myndighetens regleringsbrev för 2023 också analysera konsekvenser av de bestämmelser för äldre i förvärvsarbetande ålder i sjukpenning och sjukersättning som har trätt i kraft under 2022. Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet (Socialdepartementet) senast den 14 juni 2024.

Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet för den som inte kan arbeta på grund av nedsatt arbetsförmåga. För regeringen är det prioriterat att människor i första hand sedan ska komma tillbaka till arbetslivet, och fokus ska vara på rehabilitering och tydliga avstämningstidpunkter. Regeringen kommer att ta ställning till behovet av ändringar avseende sjukersättningens äldreregler när pågående utvärderingar är klara.

Fru talman! Även jag vill givetvis tacka interpellanten för en mycket bra debatt och nu när det snart är jul önska att interpellanten får lite djupare insikt och också kommer på lite bättre tankar, precis som han önskade mig.

Man kan konstatera att det finns en väldigt tydlig skiljelinje i svensk politik. Det har varit så sedan lång tid och kommer väl även att så förbli. Jag tycker ändå att det är glädjande att Socialdemokraterna sent omsider nu har vaknat upp när det gäller välfärdsbrottsligheten och bidragsbrottsligheten och är villiga att ta i med hårdhandskarna när det gäller de kriminella elementen och den organiserade brottsligheten, som skor sig på skattebetalarnas och välfärdens bekostnad. Detta är mycket glädjande.

Den här regeringen tar dessa frågor på mycket stort allvar. Vi har redan vidtagit många åtgärder och kommer givetvis inom kort att återkomma med betydligt fler.

Jag är till skillnad från interpellanten helt övertygad om att medarbetarna i vården och omsorgen och på våra särskilda boenden, oavsett om dessa är kommunala eller offentliga, tjänar och stöttar våra äldre och dem som är i behov av vård och omsorg. De tänker inte i första hand på i vilken driftsform, inom vilket företag eller inom vilken kommun de jobbar, utan de är där för att utföra sitt jobb, det som de är utbildade för och som de har sitt starkaste fokus på. Vilket boende jag än har varit och besökt, om det så är kommunalt, privat eller drivs av ideella krafter, är detta medarbetarnas fokus. Något annat hoppas jag inte heller att interpellanten tror.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det finns uppenbarligen en tydlig skiljelinje i svensk politik mellan dem som tror på individen och ser människan och dem som tror att staten alltid vet bäst.

Interpellanten lyfter i sin fråga bland annat välfärdsbrottsligheten, som vi har varit inne på flera gånger, och att den skulle vara ett skäl till att avskaffa lagen om valfrihetssystem. Välfärdsbrottsligheten är definitivt ett allvarligt problem, och jag tar det på största allvar. Vår regering har gjort mer när det gäller att bekämpa välfärdsbrottsligheten och bidragsbrottsligheten än vad den tidigare regeringen mäktade med under åtta år. Man såg det komma, men man valde att inte göra något åt saken. Det tycker jag är allvarligt.

Jag tror på individen, och jag tror på valfriheten. Vi ger kommuner och regioner valfriheten att införa LOV eller att avskaffa LOV, vilket många kommuner också har gjort, precis som ledamoten sa tidigare. Men det finns också kommuner som väljer att införa den på nytt.

Vi ger kommuner och regioner verktyg för att motverka oseriösa aktörer. Kommuner som har LOV kan ställa krav på de enskilda aktörerna som etablerar sig i kommunerna. De kan också välja att säga upp de avtal de har haft. Jag förväntar mig att kommuner och regioner använder sig av de verktyg som finns för att säkerställa god kvalitet och att avtal med enskilda aktörer som är oseriösa sägs upp. Samtidigt stärker regeringen också arbetet mot välfärdsbrottsligheten på andra sätt. Valfrihet och säkerhet är inte varandras motsatser.

Interpellanten vill inte prata om valfrihet och hävdar gång efter annan att interpellationen inte handlar om valfriheten. Men jag tror att vi alla egentligen vet att detta bara är ett bekvämt svepskäl för interpellanten. Att säga att man ska begränsa valfriheten för medborgarna är ju såklart ganska obehagligt, men det blir ju kontentan av att säga att man inte får ha LOV längre.

I kommunerna har man rätt att införa LOV men också rätten att plocka bort LOV. Det tycker jag är höjden av demokrati och valfrihet.

Interpellanten tycker dock inte att det ska finnas privata alternativ inom välfärden. Han har tidigare varit tydlig med att han anser att alla privata företag ska bort från välfärden. Valfrihet är inte något som interpellanten tror på, utan det är det offentliga som ska välja åt dig.

Det finns i dag ungefär 40 000 svenskar som får hemtjänst i enskild regi och 17 000 svenskar som bor på ett särskilt boende som drivs av en enskild aktör, och detta bara inom äldreomsorgen. Därtill finns det andra som har gjort många enskilda val inom välfärden.

Jag har respekt för dessa människors val, och jag vill att vi löser de brister som vi har inom välfärdssektorn samtidigt som vi tillförsäkrar den enskilda individen valfrihet att själv bestämma vem man ska få vård av och vem som ska besöka en i ens hem och utföra den omsorg som vårt välfärdssystem har riggat för.

Interpellanten vill i stället göra dessa val ogjorda. Det beklagar jag verkligen, men det visar på den väldigt tydliga skillnaden mellan oss.

Fru talman! Det är ganska uppenbart att det är ideologiska skillnader som ligger till grund även för denna interpellation. Kanske blir välfärdsbrottsligheten ännu ett svepskäl för att diskutera avskaffandet av den fria valfriheten.

Valfriheten är en väldigt prioriterad fråga för regeringen, men välfärden är än mer prioriterad. I ett tufft ekonomiskt läge har vi varit tvungna att vara försiktiga för att så snabbt som möjligt få ned inflationen, men i tuffa tider valde regeringen att lägga den största delen av reformutrymmet på just välfärden.

Vi har också, bland annat, tillsatt utredningar om att införa språkkrav, utöka stödet till anhöriga och stärka den mediciniska kompetensen inom äldreomsorgen - just för att innehållet i äldreomsorgen ska vara starkare. Vi stöttar även utvecklingen av välfärdsteknik och utvecklar inte minst Äldreomsorgslyftet, vilket jag var inne på i mitt inledningsanförande. Att stärka välfärdens kvalitet är något som jag och mina statsrådskollegor jobbar med dagligen.

Jag delar inte interpellantens verklighetsbeskrivning när det gäller de privata alternativen i välfärden. Tvärtemot vad interpellanten anför är konkurrens något som kan gynna både de äldre patienterna och medarbetarna. Genom att stärka individens valmöjligheter ges till exempel en äldre som är i behov av hemtjänst makten att själv välja utförare utifrån de egna behoven. På samma sätt får medarbetarna i samma läge en mångfald av arbetsgivare att välja bland i stället för att bara ha exempelvis kommunen eller regionen att välja mellan.

Tyvärr fungerar detta inte felfritt. Det finns privata aktörer som inte håller måttet, vilket uppenbarligen var fallet i Linköping, precis som det finns kommuner som inte alltid håller den nivå som är önskvärd. Jag har i min roll som äldreminister besökt väldigt många särskilda boenden, och jag kan konstatera att det finns fantastiskt bra privata boenden - liksom fantastiskt bra kommunala boenden. Det finns dock även mindre bra boenden i både kommunal och privat regi. Vi behöver motverka alla dåliga aktörer, alldeles oavsett om de är privata eller offentliga.

När det gäller kriminella element inom välfärdssektorn ska de givetvis bekämpas med samhällets fulla kraft. Regeringen har också tagit detta på mycket stort allvar. Det förekommer och har under en längre tid förekommit larm om att den organiserade brottsligheten är inne och utnyttjar systemen - vittjar välfärdssektorn på pengar och, framför allt, ingår i verksamheten som oseriösa aktörer. Jag håller med interpellanten om att detta har varit känt under väldigt lång tid.

Det är bara att beklaga att den tidigare regeringen, som styrdes av interpellantens parti, inte tog detta på tillräckligt stort allvar utan var saktfärdig i sitt agerande. Nu växlar i stället vi upp tempot i arbetet mot bidragsbrott, och vi tar välfärdsbrottsligheten på stort allvar - bland annat genom att se över Ivos förutsättningar och genom inrättandet av en utbetalningsmyndighet.

Skattepengar ska definitivt inte gå till den organiserade brottsligheten, men vi måste samtidigt värna det fria valet. Här gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt, och det finns ingen motsättning dem emellan.

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat socialministern om han är beredd att ta initiativ till ett avskaffande av den fria etableringsrätten. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som svarar på interpellationen.

Syftet med lagen (2008:962) om valfrihetssystem är att enskilda ska ha möjlighet att själva välja utförare av välfärdstjänster. Markus Kallifatides anger att företag fritt kan etablera sig om de uppfyller kommunernas minimikrav. Jag vill framhålla att kommunernas krav kan vara höga och att alla kommuner inte har valfrihetssystem. Det är även möjligt för en kommun som har inrättat valfrihetssystem att besluta om att avsluta den ordningen. Dessa förhållanden i sig innebär en begränsning av etableringsmöjligheterna.

Fru talman! Regeringen värnar valfriheten och den enskildes rätt att välja utförare av en välfärdstjänst. En fungerande konkurrens på omsorgsmarknaden kan skapa bättre förutsättningar för såväl kommunala som privata verksamheter att fortsätta arbeta för att förbättra kvaliteten och för att höja kompetensen i verksamheten. Valfrihet kan vara av godo för både brukare och personal. Fler utförare innebär att personalen har en mångfald av arbetsgivare att välja mellan, men framför allt ger det enskilda en möjlighet att välja vem de vill få vård och omsorg av. För mig är valfriheten lika grundläggande som självklar.

Det är dock allvarligt att välfärdsbrottsligheten har tagit sig in på flera samhällsområden, så även i omsorgen. Men att använda välfärdsbrottsligheten som ett skäl att inskränka valfriheten kan inte vara svaret. Oseriösa aktörer och välfärdsbrott ska vi i stället bekämpa inom alla sektorer. Regeringen har tagit flera initiativ på området och följer utvecklingen mycket noga.

Jag vill särskilt lyfta fram att kommunerna sedan den 1 juli 2023 också ansvarar för att arbeta brottsförebyggande. I det arbetet ingår att stärka det förebyggande arbetet mot ekonomisk brottslighet och välfärdsbrottslighet. För regeringen är det viktigt att skattemedel används så effektivt som bara är möjligt. Kommuner, regioner och statliga myndigheter behöver stärka kunskapen om och få bättre verktyg att upptäcka och förhindra oseriösa aktörer vid upphandling, avtalsskrivning och även uppföljning. Regeringen har också gett Brottsförebyggande rådet ett uppdrag att utveckla det nationella stödet i det brottsförebyggande arbetet (Ju2023/00472). I uppdraget ingår bland annat att ge behovsanpassade och praktiknära stödinsatser till kommuner och andra aktörer.

Jag vill också framhålla att det sedan 2019 krävs tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg för att bedriva verksamheter inom flera välfärdsområden, såsom hemtjänst, hem för vård och boende och särskilt boende för äldre. Samtidigt ser regeringen och jag att detta inte är tillräckligt.

Det är viktigt att komma till rätta med välfärdsbrottsligheten, inte minst för att vi har andra stora utmaningar inom äldreomsorgen, vilket också Markus Kallifatides nämner i sin interpellation. Kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen är en stor utmaning, fru talman. Personalens villkor behöver också förbättras, vilket påverkar så gott som alla kommuner och fristående aktörer.

Det är därför viktigt att vi inte endast diskuterar driftsformer utan också kan kroka arm för att komma åt de utmaningar som finns inom den här sektorn. Då behövs alla - kommuner, enskilda utförare och även staten.

Regeringen avsätter därför 1,7 miljarder årligen till och med 2026 för det så kallade Äldreomsorgslyftet. I budgetpropositionen för 2024, som nu är klubbad, avsätter regeringen dessutom cirka 16 miljarder kronor till kommunsektorn för att just stärka välfärden. Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen och mig, och flera åtgärder har redan vidtagits för att förbättra förutsättningarna.

Herr talman! Stort tack för frågan, ledamoten!

Det är precis som ledamoten säger när det gäller de bedrägerier som ägde rum på fondtorget och som resulterade i såväl rättsprocesser som sänkta pensioner för vissa sparare. Jag vill vara tydlig med att jag inte ser någon motsättning mellan ett tryggt och säkert fondtorg och en välfungerande kapitalmarknad. Premiepensionssystemet syftar ju till att bidra till bra pensioner för Sveriges pensionärer. Syftet med reformen var just att se till att fondtorget blir tryggt och säkert.

Just nu, herr talman, äger den första upphandlingen på fondtorget rum. Den är inte ens avslutad ännu. Regeringen följer Fondtorgsnämndens arbete och reformens effekter mycket noga. Enligt min mening är det dock alldeles för tidigt att dra slutsatser av reformens effekter.

Herr talman! Stort tack, ledamoten och Ottilia, för denna viktiga fråga!

Äldreomsorgslyftet är onekligen ett väldigt viktigt riktat statsbidrag; jag skulle vilja påstå att det är det kanske enda som mina tidigare kommunala kollegor faktiskt efterfrågade när det handlade om riktade statsbidrag. Det syftar till att utbilda befintlig personal, det vill säga att den som är anställd som vårdbiträde ska kunna gå en utbildning för att läsa till undersköterska. Det är därför kanske inte helt rätt och riktigt att använda pengarna till sommarjobbare.

Med det sagt har dessa kommuner - till exempel Malung, och jag vet att man gjorde likaledes i Vilhelmina - anställt ungdomar med epatraktorer för att underlätta och komplettera undersköterskornas viktiga arbete genom att göra vissa sysslor. Det är onekligen ett väldigt bra sätt att få fler ungdomar att få upp ögonen för detta viktiga yrke, och det är klart: Får man sedan en anställning och vill vidareutbilda sig, ja, då blir man föremål för Äldreomsorgslyftet!

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag får också rikta ett stort tack till Tilda och Sofia, som jag antar sitter uppe på läktaren och lyssnar på svaret på frågan.

När det gäller arbetskraftsinvandring har vi fattat beslut om att man ska ha en lön på 27 300 kronor för att få arbetstillstånd. När vi tittar på hur många som berörs inom äldreomsorgen är det 300-400 personer - undersköterskor och vårdbiträden - i hela riket. Och man kan konstatera att alla inte ligger under 27 300 kronor, vilket är medianlönen för en undersköterska.

Jag besökte nyligen en kommun där det var ungefär sex personer som berördes. Samtidigt hade man 2 500 arbetslösa i en och samma kommun. Jag tror därför att denna brist går att åtgärda genom matchning och utbildning och att man ser till att alla som i dag inte arbetar i Sverige faktiskt arbetar.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag delar inte riktigt ledamotens verklighetsbeskrivning. Jag skulle däremot vilja börja med att säga att det är väldigt många kvinnor som bär välfärden på sina axlar inom äldreomsorgen, som undersköterska eller vårdbiträde.

Vi gör nu stora satsningar där, inte minst genom Äldreomsorgslyftet. Under tre år ska 1,7 miljarder kronor årligen, alltså 5,1 miljarder, gå endast till att lyfta kompetensen, få fler vårdbiträden att utbilda sig till undersköterska och få fler att specialisera sig inom demensvård eller palliativ vård, vilket är nog så viktigt.

Vi stöttar också kommunerna och regionerna med 16 miljarder i statsbidrag - generella statsbidrag och sektorsbidrag - just för att man på ett bra sätt ska kunna ta sig igenom den kris vi nu befinner oss i.

Kvinnorna i äldreomsorgen är otroligt viktiga.

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för en viktig och angelägen fråga!

För ledamöterna i övrigt kan jag konstatera att detta handlar om ett förslag som kommer att öka valfriheten, möjligheterna och flexibiliteten för barnfamiljer när det gäller att kombinera ett aktivt arbetsliv med ett aktivt familjeliv, genom att man kan överlåta 45 plus 45 dagar till någon annan i sin omgivning.

Precis innan jag kom in i kammaren fick jag ett sms från en mormor som har en dotter som väntar barn. Hon undrar om det redan nu finns möjlighet att överta någon av föräldradagarna när barnet kommer så att hon kan stanna hemma från jobbet och hjälpa till för att stötta sin ensamstående dotter. För det är just dessa familjer vi talar om: ensamstående kvinnor som drar ett tufft och tungt lass.

Ledamoten lyfte dock upp en viktig fråga: Där det finns mycket pengar - välfärdspengar - finns det också bidragsbrottslighet och välfärdsfusk. Just därför är jag stolt över att ingå i en regering som nu tar riktiga tag mot välfärdsbrottsligheten och bidragsbrottsligheten och vidtar en rad olika åtgärder.

(Applåder)

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för den möjligheten! Man behöver vidta en rad olika åtgärder, dels för att stärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att arbeta, dels för att göra det mer lönsamt att ha arbetat, givetvis. Vi sänkte skatten för alla som arbetar. Vi sänker också skatten för dem som är över 65 och väljer att stanna kvar i arbetslivet, och vi gör det därmed ytterligare lite mer lönsamt att jobba kvar. Detta är nämligen väldigt viktigt inte minst ur kompetensförsörjningssynpunkt.

Vi gör det nu också möjligt att pausa tjänstepensionen, vilket gör att fler kan stanna kvar längre.

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för frågan! Den är mycket angelägen. Precis som ledamoten redogör för gjordes nyligen en uppskrivning av den allmänna inkomstpensionen med 1 procent medan garantipensionen skrevs upp med 9,14 procent. Föregående år skrevs den dessutom upp med 8,6 procent, och innan dess gjordes ett tillägg till garantipensionen.

Detta gör att arbetslinjen urholkas steg för steg. Det blir mindre lönsamt att arbeta, och det blir framför allt mer lönsamt att inte ha arbetat. Detta är förödande utifrån många olika perspektiv, givet att vårt pensionssystem vilar på grunden att man ska arbeta och göra rätt för sig.

Garantipensionen skrevs givetvis upp på grund av den höga inflationen, och det är i allt väsentligt motiverat. Men det är ändå så att respektavståndet minskar, och det är inte bra för pensionssystemet som sådant.

Herr talman! Jag kan bara hålla med.

Det är också mycket riktigt så att kunskapsbristen är stor. Här görs nu olika studier, och en del ser väldigt lovande ut. Inte minst verkar det som att arbetsgivarens roll i rehabiliteringsprocessen, att man är en aktiv del i detta, har stor betydelse.

Jag tänker att Försäkringskassan, hälso- och sjukvården och arbetsgivaren men också den enskilde själv har ett stort och viktigt ansvar i detta. Det är väldigt viktigt att man samverkar och arbetar tillsammans. Men vi måste gå vidare med att söka mer kunskap om saker och ting som verkligen ger resultat.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Som ledamoten poängterar är detta ett viktigt problem och en svår och komplicerad fråga att få bukt med.

Just nu ligger två utredningar på regeringens bord för beredning som berör just dessa frågor. Mycket riktigt beror hälften av alla pågående sjukfall på psykiatriska diagnoser, och de tenderar också att bli mer långvariga.

Precis som ledamoten så väl påpekar är det oerhört viktigt att få bukt med dessa frågor och hitta bra, adekvata sätt att få fler att komma tillbaka till arbete så tidigt som möjligt och så fort som möjligt. Vi ska också se till att alla berörda instanser hjälps åt att kommunicera sinsemellan så att allt blir så bra som möjligt.