Anna Tenje

Herr talman! Återigen: Jag backar aldrig från att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Det är det jag är till för. Varje gång jag ställer mig frågan ”Vem är jag till för?” ska svaret i det här avseendet vara: äldre. Det är äldres trygghet och äldres säkerhet som jag har framför mig när jag tar steg för steg framåt för att stärka kvaliteten inom äldreomsorgen. Jag är fast besluten att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Att se till att man har rätt att välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen tror jag kan vara ett sådant steg.

Vi har jobbat med att öka kompetensen inom äldreomsorgen. Vi inför språkkravet den 1 juli. Vi ser också till att utveckla och bibehålla Äldreomsorgslyftet. Sedan den 1 mars kan kommunerna begära utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Nästa steg den här mandatperioden kommer att bli att tillsätta en utredning av just den fråga som vi nu debatterar.

Exakt hur det kommer att bli och vilka konsekvensanalyser utredningen kommer att göra kan jag inte säga. Det vore otroligt förmätet av mig att stå i talarstolen och diktera vilka förslag utredningen ska lägga fram. Det tror jag att ledamoten och hela plenum har förståelse för. Så jobbar vi inte i Sverige, och så ska vi inte heller jobba i Sverige.

Men inriktningen är glasklar: Tryggheten och säkerheten för äldre ska stärkas. Detta tror jag är ett väldigt bra steg på vägen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag backar aldrig. Jag backar aldrig när det gäller att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Jag och regeringen har under den här mandatperioden steg för steg höjt kraven för att få jobba inom äldreomsorgen. Vi har steg för steg ökat möjligheterna för kompetenssatsningar för att öka kompetensen. Vi har infört språkkravet, så att äldre kan förstå och göra sig förstådda. Vi har skapat möjlighet och ett tydligt lagstöd för kommuner att kunna göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Då kan man på riktigt rensa ut bland de som är direkt olämpliga att jobba inom äldreomsorgen.

Vi har den senaste tiden läst om fruktansvärda incidenter med våld och våldtäkter som riktas mot äldre. Att man i sitt eget hem riskerar att både bli våldtagen och utsättas för obeskrivliga kränkningar av den egna personalen är helt oacceptabelt.

Vi behöver göra allt som står i vår makt för att se till att detta aldrig händer igen. Jag har nu jagat kommunerna för att de ska ta möjligheten att göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Vi ser också i en utredning, som är på gång, över möjligheten att göra det obligatoriskt – inte valfritt utan obligatoriskt – att göra de här utdragen ur belastningsregister och misstankeregister, även under befintlig anställning.

Under många av mina studiebesök och samtal med äldre har jag känt att det finns en rädsla och en oro, ofta hos äldre kvinnor men även hos äldre män. Man känner sig inte bekväm, kanske framför allt med att det är så många olika ur personalen som springer i ens hem – vi har problem med kontinuiteten. Men man skulle också verkligen vilja välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen.

Det har jag bejakat. Och det var just det löftet jag gick ut med. Jag sa att måste vi titta på detta. Det är nästa steg, inte för att kommuner runt om i landet, äldreboenden, enhetschefer och även hemtjänstgrupper inte gör vad de kan för att faktiskt redan i dag tillgodose de här önskemålen utan för att det finns de som känner oro och rädsla över att inte ha rätten att välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen.

Just därför sa jag att jag tycker att det är självklart att vi måste titta på den här frågan. Vi behöver titta lite bredare, ta hänsyn till fler olika frågor och aspekter och analysera detta noga. Vad kan det här få för konsekvenser? Är det möjligt att genomföra det? Jag tror helt klart att det är möjligt. Det gäller både rätten att välja och rätten att välja bort. På så sätt kan man öka tryggheten och säkerheten för äldre och se till att deras valfrihet och inflytande över det egna livet blir starkare än i dag.

För att detta ska kunna ske behöver vi dock tillsätta en utredning. Det har jag varit jättetydlig med. Jag har förståelse och respekt för att ledamoten kanske inte följer allt vad jag säger, men jag har varit väldigt tydlig i den frågan. Det här är inget konstigt. Det gäller i stort sett allting som vi föreslår. För att ett förslag ska kunna bli verklighet måste frågan utredas, alldeles oavsett om det är riksdagens ledamöter som väcker motioner eller regeringen som tar initiativ. Saker och ting behöver utredas i Sverige för att det ska bli rätt och riktigt och korrekt i alla 290 kommuner, till exempel för alla som är i behov av äldreomsorg, alldeles oavsett om det är fråga om boenden och hemtjänst i privat eller kommunal regi.

När jag säger närtid menar jag just närtid.

Herr talman! Jag har viss förståelse för ledamotens frustration över att inte riktigt få svar på de frågor som han har ställt i sin interpellation. Givet att ledamoten var så gentil och på ett så pedagogiskt sätt kunde förklara hur processen med interpellationsdebatter fungerar, kan man också konstatera att jag mycket riktigt som minister har sagt att jag anser att äldre ska ha rätt att välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen i deras eget hem. Där är man ofta i en stark beroendesituation.

Jag redogjorde i mitt första inlägg för alla våra argument för att vi har landat i att det är rimligt att gå till väga på detta vis. Jag har också varit väldigt tydlig med att det krävs att en utredning tittar på dessa frågor. Det är mycket komplexa frågor, precis som ledamoten redogjort för. Det finns vissa hänsyn att ta ställning till.

Jag har, precis som statsministern, flera andra ministrar och även riksdagsledamöter, varit inne på att man verkligen skulle vilja att äldre ska kunna välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen. Men det krävs en utredning för att se på vilket sätt det kan göras. Och om det skulle innebära ökade pålagor på kommunerna för att tillgodose det önskemålet och löftet kommer det säkert också att krävas viss medfinansiering.

Anledningen till att jag inte kan svara på ledamotens alla frågor, vilket ledamoten inte är riktigt nöjd med, är att utredningen inte tillsatts ännu. Det är alltså inte känt vilka frågor det ska gälla, vilket direktiv en kommande utredning kommer att få och hur mycket man ska avgränsa sig eller för den delen utveckla. Det är inte heller något som jag tänker att jag ska förmedla här i kammaren.

Jag tycker att frågorna är mycket intressanta och ser fram emot debatten och diskussionen. Kanske tar jag med mig någonting som ledamoten lyfter upp till direktivet och utredningen. Men det krävs en utredning. Vad utredningen sedan landar i, vilka avvägningar man faktiskt gör och vilken analys som är med i den utredningen är alldeles för tidigt att säga. Det vore också fel av mig att komma med spekulationer om vad man kommer att landa i.

Men ett löfte är ett löfte, och det håller jag. Jag tycker och vill att äldre ska ha rätt att kunna välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen. Man ska ha rätt att välja och känna sig bekväm och trygg med personen som stiger innanför tröskeln till ens eget hem och som man ofta är i stort behov av och dessutom är i beroendeställning till.

Det är viktigt att värna äldres trygghet och säkerhet, och det är viktigt att värna valfriheten för äldre. Det löftet står jag alltså fast vid, och jag kommer återkomma till det.

Fru talman! Patrik Björck har sammanfattningsvis frågat sjukvårdsministern hur regeringen tänker utforma förslaget om rätten för äldre att välja personal utifrån biologiskt kön samt om sjukvårdsministern har för avsikt att föreslå att arbetsgivare ska registrera personalens könstillhörighet. Patrik Björck har vidare frågat om förslaget i så fall kommer att innebära att personal behandlas olika beroende på om biologiskt och juridiskt kön överensstämmer eller inte samt om det kommer att klargöras hur vårdtagare ska informeras om personalens könstillhörighet. Patrik Björck har slutligen frågat om sjukvårdsministern har tagit initiativ till en analys av hur den nya lagen om könstillhörighet påverkar möjligheten att utforma dessa regler, och vilket resultat en sådan analys i så fall har gett.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Under den senaste tiden, fru talman, har det tyvärr förekommit flera fall av övergrepp begångna mot äldre personer som får insatser inom äldreomsorgen. Det är en oacceptabel utveckling. Att äldre personer ska känna sig trygga är en prioriterad fråga för regeringen. Det gäller oavsett var man bor och oavsett vilka former av stöd man tar del av för att få hjälp i sin vardag. Regeringen har under mandatperioden vidtagit flera åtgärder för att stärka tryggheten för äldre personer.

Från den 1 mars 2026 har kommunerna ett tydligt lagstöd att begära utdrag ur både belastningsregistret och misstankeregistret inför anställning i äldreomsorgen. Det är ett viktigt steg för att stärka tryggheten för äldre och höja kraven på den som vill arbeta i äldreomsorgen.

I september 2025 tillsatte regeringen också en utredning med uppdraget att analysera behovet av och förutsättningarna för att göra bakgrundskontroller i såväl offentlig som privat verksamhet (dir. 2025:83). Syftet är bland annat att ge verksamheter ändamålsenliga verktyg inför och under anställning för att kunna förebygga de risker som förekomsten av personer med brottsliga eller andra skadliga intentioner innebär på arbetsplatser.

Under det senaste året har regeringen också beslutat om flera uppdrag som syftar till att förebygga brottslighet och stärka tryggheten. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att bland annat kartlägga förekomsten av kontroller av uppgifter ur misstankeregistret och belastningsregistret avseende personer inom äldreomsorgen (S2025/02119). Socialstyrelsen ska också utveckla stöd till socialtjänsten särskilt vad avser förutsättningar för socialtjänsten att utan hinder av sekretess lämna uppgifter som angår misstanke om brott till brottsbekämpande myndigheter.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har fått i uppdrag att stärka tillsynen inom äldreomsorgen. Tillsynen ska bland annat granska hur socialnämnder och verksamheter förebygger, upptäcker och åtgärdar risker och missförhållanden och om de åtgärder som vidtas avhjälper bristerna (S2026/00115). Regeringen har också gett Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att kartlägga vilka typer av brott som begås mot äldre inom äldreomsorgen (S2026/00116). Brå ska bland annat belysa könsskillnader i utsattheten.

Angående frågan om rätten för äldre personer att välja kön på personal inom äldreomsorgen som utför den allra mest intima vårdhygienen avser regeringen att återkomma i närtid med besked.

Fru talman! Jag tycker att det hade varit lämpligare om ledamoten och hennes parti ägnade sig åt att avskaffa minutstyrningen i de kommuner där man styr och kan påverka, precis som många moderatledda kommuner nu gör. Det vore bättre om man försökte förbättra arbetsmiljön för dem som är anställda inom äldreomsorgen och stärka upp ledarskapet i stället för att försöka plocka politiska, populistiska poäng i talarstolen.

Jag förstår att fokus ligger någon annanstans. När man inte bryr sig om valfriheten för äldre och inte vill värna och vårda den utan är mer ute efter snabba politiska poäng är det i stället där fokus ligger.

Fru talman! Jag är väldigt glad och stolt över att vår regering har sänkt skatten för hårt arbetande undersköterskor. En ensamstående tvåbarnsmamma som jobbar och sliter i äldreomsorgen har fått 3 100 kronor mer i plånboken.

Med Vänsterpartiet skulle man få en betydligt högre skatt, och vi vet att i de kommuner där Vänsterpartiet styr höjer man skatten ytterligare. Jag tror att det är få saker som ökar stressen och pressen på en hårt arbetande undersköterska lika mycket som att lönen inte räcker till, att det inte lönar sig att utbilda sig och att skatten höjs gång efter annan så att det inte lönar sig att arbeta.

Vi sänker skatten, och vi satsar på språkkrav i äldreomsorgen. Vi satsar på ett kompetenslyft för dem som jobbar inom äldreomsorgen. Det ska löna sig att utbilda sig. Vi ser också till att stärka tryggheten och säkerheten för äldre.

I de kommuner där Moderaterna styr avskaffar vi nu minutstyrningen i kommun efter kommun.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är alldeles utmärkt att vi har den här debatten. Det blir en väldigt bra konsumentupplysning för väljarna och för äldre i vårt samhälle om att Vänsterpartiets plan är att avskaffa valfriheten för äldre. Man vill omyndigförklara landets alla äldre. Det ska inte gå att välja en fristående hemtjänst och bestämma vem som får komma hem till en i det egna hemmet och sköta de mest intima situationerna så att man får den hjälp och det stöd som man är i behov av och har rätt till. Man ska inte kunna välja boende över huvud taget, utan det ska i stället kommunpolitiker, som helst är vänsterpartister, bestämma åt dig.

Där är inte jag, definitivt inte. Vi i vårt parti värnar och vårdar valfriheten för äldre. Vi tycker att äldre som har varit med och byggt det här landet ska ha rätt att kunna påverka sin egen livssituation och fatta sina egna beslut. Den rätten ska gälla hela livet. Den går definitivt inte i pension. Och det ska inte vara kommunpolitiker som bestämmer det här över huvudet på dig. Rätten att välja gäller hela livet.

Vänsterpartiet delar inte den uppfattningen utan vill i stället ta tillbaka alla boenden och all hemtjänst, så att äldre blir hänvisade till bara en aktör.

Skillnaden mellan oss är att jag motarbetar oseriösa aktörer. Jag vill inte att man ska kunna ha ett vinstuttag över huvud taget om man är ett oseriöst företag som bedriver äldreomsorg, om man är kriminell och tillskansar sig pengar man inte har rätt till eller om man fifflar eller begår lagbrott.

Därför har vi haft ett otroligt högt tempo för att förstärka Ivo och ge fler verktyg för att kriminella oseriösa aktörer inte ska kunna utnyttja vår välfärd över huvud taget. Förutom att det göder den kriminella ekonomin och den organiserade brottsligheten innebär det också att några av våra allra mest sköra kanske inte får den vård och omsorg som de har behov av och rätt till.

Utöver de åtgärder som jag redan har nämnt, fru talman, gav regeringen förra året ett uppdrag till flera myndigheter att kraftsamla mot välfärdsbrottsligheten. Vi har skärpt kraven och kontrollerna av verksamheterna ytterligare. Sammantaget kommer detta att innebära att tillstånd kommer att återkallas, felaktiga ersättningar kommer att stoppas och verksamheter som bedrivs av oseriösa aktörer i välfärden kommer att stängas.

Detta hade Vänsterpartiet full möjlighet att göra, fru talman, när de i åtta år hade inflytande över den förra regeringen, men det gjorde de inte. De vidtog inte en enda av de åtgärder som vi har vidtagit under den här mandatperioden.

Vi är seriösa i vårt arbete att motarbeta oseriösa aktörer och se till att det finns goda konkurrensvillkor för de seriösa aktörer som är med och bidrar till en riktigt bra äldreomsorg i Sverige. Samtidigt värnar vi valfriheten för äldre och anhöriga att ha inflytande och själva kunna bestämma över sitt eget liv och sin egen livssituation.

Mina frågor tillbaka till ledamoten är: Varför tycker ledamoten inte att det är viktigt med valfrihet för äldre? Varför ska inte äldre kunna välja? Dålig äldreomsorg är helt oacceptabelt, alldeles oavsett driftsform. Men tycker ledamoten att det inte är lika farligt när sår uppkommer i den kommunala äldreomsorgen? Är det okej i den kommunala verksamheten men inte i den fristående när man trycker på larmet och ingen kommer?

Fru talman! Jag har förståelse för att ledamoten inte har vare sig förmåga, kompetens eller möjlighet att följa ministerns arbete i medierna. Men för den som undersöker saken framgår det nog med all önskvärd tydlighet att jag har nolltolerans mot dålig äldreomsorg, alldeles oavsett om den bedrivs i kommunal regi, idéburen regi eller privat regi. Det spelar alltså ingen roll för mig vilken driftsform man har. Det handlar om kvalitet, och det handlar om trygghet och säkerhet för äldre. Jag har alltså inte dubbla måttstockar. Men jag vet att ledamoten har det, i hög grad.

Vad som oroar mig ännu mer, fru talman, är att ledamoten inte med ett enda ord, inte med en enda mening, beskriver den här situationen utifrån de äldres perspektiv. Inte en enda gång tar man upp äldres valfrihet, möjlighet att påverka sin livssituation eller möjlighet att ha inflytande över sin egen situation. Inte en enda gång lyfter man fram vikten av att äldre har rätt att välja hela livet.

I min värld, fru talman, går äldres vilja och rätt att välja och påverka sin egen situation inte i pension. Den möjligheten är viktig, och den ska värnas. Man ska ha rätt och möjlighet att påverka sin egen trygghet och säkerhet och välja den vård och omsorg man vill utifrån kvalitet, utifrån trygghet och säkerhet och framför allt utifrån individens valfrihet.

Den ålderism som ni i Vänsterpartiet uppvisar saknar motstycke. Det är som att ni i Vänsterpartiet på allvar tycker att vid en given ålder förbrukas rätten att fatta kloka beslut som har påverkan på ens eget liv. Ni omyndigförklarar äldre.

Det är precis som ledamoten beskriver: Där Vänsterpartiet är med och styr lägger man ned, där kommunaliserar man och där finns inte längre valfriheten för äldre.

Jag delar inte alls uppfattningen som ledamoten redogör för här att privat regi eller idéburen regi skulle vara sämre. Detta varierar över hela landet, och precis som jag är inne på handlar det om att inte ha dubbla måttstockar, att inte över huvud taget en enda sekund tumma på kvalitet, på tillsyn eller på att se till att vi har en trygg och säker äldreomsorg.

Vad Vänsterpartiet i stället föreslår är att vi ska ta tillbaka allting och kommunalisera allting. Alla skador är lika dåliga, bara de är lika. Men rätten för äldre att välja och påverka sin egen situation ska inte finnas över huvud taget. Man ska inte kunna ha LOV inom hemtjänst. Man ska inte själv kunna välja särskilt boende.

Där är inte jag. Jag tycker att det är otroligt viktigt att motverka oseriösa aktörer. Bolag som sysslar med oegentligheter och som inte bedriver en äldreomsorg med god kvalitet ska vi verkligen rensa ut. De ska inte få finnas. De tillstånden ska dras tillbaka, och sanktionsavgifterna ska hagla om man inte sköter sig.

Däremot ska vi värna valfriheten och se till att de bolag som är med bidrar och kompletterar, inte minst i tider när vi är allt fler som blir allt äldre och trycket på en god äldreomsorg med hög kvalitet ökar. De bolagen ska vi värna och se till att de, precis som de kommunala, har goda förutsättningar att konkurrera med kvalitet, med god trygghet och med bra säkerhet. Men den kommunala verksamheten måste synas i sömmarna på precis samma sätt som de fristående aktörerna.

Fru talman! Nadja Awad har frågat mig om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att säkerställa att skattemedel inom äldreomsorgen inte används till fusk, brott och vinstmaximering, och i så fall vilka.

Nadja Awad har även frågat mig om jag har för avsikt att stärka tillsynen, kontrollen och sanktionerna mot privata utförare som uppvisar brister i kvalitet eller laglydnad, och i så fall hur, samt om jag avser att ta initiativ för att säkerställa att kvaliteten i äldreomsorgen inte påverkas negativt av vinstkrav, och i så fall hur.

Nadja Awad har slutligen frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att möta behovet av cirka 50 000 nya medarbetare i äldreomsorgen fram till 2030.

Fru talman! Utgångspunkten för all äldreomsorg ska vara trygghet och medmänsklighet. Brister i utförande kan aldrig accepteras inom vare sig kommunal eller enskild verksamhet. Av bestämmelser i socialtjänstlagen (2025:400) följer att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ansvarar för tillsyn över alla verksamheter, oavsett om det är kommunala eller privata utförare som bedriver dem.

Valfrihet, hög kvalitet och trygghet för den enskilde ska känneteckna den välfärd som finansieras med offentliga medel. För att uppnå det krävs att omsorgsmarknaden präglas av en sund konkurrens mellan seriösa utförare samtidigt som oseriösa och kriminella utförare stängs ute.

Det är helt oacceptabelt att oseriösa aktörer utnyttjar välfärden till oegentligheter. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska föreslå åtgärder som stärker Ivos och kommunernas möjligheter att motverka oseriösa och kriminella utförare samt analysera och ta ställning till behov av åtgärder som stärker seriösa utförares möjligheter och villkor (dir. 2025:90). Uppdraget ska redovisas senast den 9 februari 2027.

Vidare har regeringen beslutat om propositionen Skarpare verktyg till Inspektionen för vård och omsorg (prop. 2025/26:15) som ger Ivo utökade möjligheter att ingripa mot verksamheter som inte uppfyller lagstiftningens krav, bland annat genom att sanktionsavgift införs i två fall och att olovliga verksamheter omedelbart ska kunna förbjudas. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari i år.

Regeringen har också stärkt Ivos förutsättningar att bedriva sitt arbete mot välfärdsbrottslighet genom att höja myndighetens anslag med 28 miljoner kronor 2025. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) avsatte regeringen 95,4 miljoner kronor till Ivo för arbetet mot oseriösa och kriminella aktörer samt för att fortsatt tillgodose behovet av tillsyn i enlighet med Ivos uppdrag. Regeringen avser att avsätta 144,2 miljoner kronor för 2027 och 192,6 miljoner kronor för 2028 till Ivo för ändamålet. Man kan säga att vi höjer ambitionsnivån kraftigt.

Kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen, och vi fortsätter att arbeta med reformer på flera områden för en starkare och tryggare äldreomsorg i hela landet. Sedan 2023 är yrket undersköterska en skyddad yrkestitel, vilket bidrar till att säkerställa kompetensen inom omsorgen och öka yrkets attraktivitet och status. Regeringen har också i budgetpropositionen för 2026 förstärkt och vidgat Äldreomsorgslyftet. Kompetenssatsningen föreslås förlängas till 2027 och omfatta 1,8 miljarder kronor per år för 2026 och 2027.

Frågor om bemanning och kompetensutveckling, som ledamoten har lyft upp, är ytterst frågor för arbetsgivaren. Det handlar om att vara en attraktiv arbetsgivare, jobba med arbetsmiljön, hitta lösningar för ett hållbart arbetsliv och stärka ledarskapet ordentligt.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska lämna förslag för att stärka kompetensen hos chefer inom äldreomsorgen och förbättra deras förutsättningar att leda arbetet (dir 2026:26). Syftet är att säkerställa en trygg och säker vård och omsorg för äldre genom att stärka förutsättningarna för en hållbar kompetensutveckling och kompetensförsörjning. Uppdraget ska redovisas senast den 2 april 2027.

Herr talman! Stort tack till ledamoten Sundqvist för en bra diskussion och debatt! Det här är väldigt viktiga frågor, och jag tror att vi i grunden delar väldigt mycket.

Om jag är nöjd och tycker att vi är framme? Nej, i så fall hade jag ju inte gett ett skarpt uppdrag till myndigheter att informera om jobbskatteavdragets förträfflighet, fördelarna med det och att det i längden leder till att man tjänar på ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Inte bara för att det ger positiva effekter för barnet, sannolikt för relationen och också för kvinnan att man inte bara delar föräldraledighet utan också vab och dessutom kanske det oavlönade jobbet i hemmet, utan det är också bra för relationen, för kvinnan och definitivt för samhället i stort.

Herr talman! Med en Tidöregering vet vi att vi får ett jobbskatteavdrag som gynnar jämställdheten och som gör att fler tjänar på att dela lika. Vi vet också vad vi får med de rödgröna. Då får vi högre skatter för hårt arbetande vanliga människor som inte kommer att få det här jobbskatteavdraget. Till syvende och sist kommer man inte bara att backa bandet så att det inte blir 5 000 kronor extra varje månad, utan dessutom kommer det att bli ännu högre skatter.

Det kommer att svida hårt i plånboken om de rödgröna får vara framme, och om man då sitter och räknar kronor och ören drar man kanske inte slutsatsen att man ska dela lika på föräldraledigheten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tycker inte att man ska underskatta vikten av att vara välinformerad och ha kunskap om olika effekter för plånboken – både här och nu och i framtiden.

Ledamoten är kanske mycket välinformerad och väl insatt i jobbskatteavdragets förträfflighet. Men jag måste nog säga att när jag fick rapporten om jobbskatteavdragets betydelse för ett jämställt uttag och hur mycket pengar det finns att tjäna för föräldrar som delar föräldraledigheten jämställt tack vare jobbskatteavdraget blev jag ganska förvånad. Den aspekten, som handlar om att det ska löna sig mer att arbeta och om att vi jobbar med jobbskatteavdragen, hade jag faktiskt inte sett komma.

Det är mycket möjligt att ledamoten är välinformerad. Jag tror dock att svenska föräldrar inte riktigt är medvetna om jobbskatteavdragets fantastiska effekt just när det gäller ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Det tror jag att det är väldigt viktigt att vi informerar om just nu i oroliga tider.

Vi ärvde en skyhög inflation, skenande räntor och en utdragen lågkonjunktur av den socialdemokratiska regeringen. Nu har vi pressat tillbaka inflationen. Räntorna har pressats tillbaka, och matpriserna är nu nere tack vare att vi har halverat matmomsen.

Det är dock fortfarande ganska tufft. Det är klart att en utdragen lågkonjunktur påverkar många och särskilt barnfamiljerna. Men en tvåbarnsfamilj har fått mer än 5 000 kronor mer i plånboken varje månad sedan 2022, och vi ämnar fortsätta den resan nästa mandatperiod.

Konsekvensen av jobbskatteavdraget är mer pengar i plånboken om man delar lika på föräldraledigheten. Försäkringskassan har fått ett uppdrag att titta på de här frågorna och informera om det kan röra sig om ungefär 2 000 kronor extra i månaden om man delar lika.

Medianlönen i Sverige för privata och kommunala arbetare ligger på mellan 32 000 och 34 000 kronor i månaden, och föräldrar är i snitt lediga 16 månader under barnets första två år. Två föräldrar som båda tjänar 30 000 kronor får över 2 000 kronor mer i månaden till hushållet om de delar lika på föräldrapenningen jämfört med om en förälder är hemma ett helt kalenderår. Detta beror på föräldralönen och även på jobbskatteavdraget.

Om den ena föräldern tjänar 30 000 kronor och den andra 40 000–55 000 kronor minskar vinsten, men de får ändå runt 900 kronor mer i månaden om de delar lika.

Det är vid större löneskillnader som jag tror att det ibland blir riktigt jobbigt för föräldrarna, för då tänker de att om en tjänar 30 000 i månaden och den andra 70 000 förlorar man för mycket om den som tjänar 70 000 är föräldraledig. Men så är inte alls fallet. De skulle få ut nästan lika mycket som paret där båda tjänar 30 000 kronor – nästan 2 000 kronor extra i månaden, och detta beror på att hushållet som delar lika kommer att betala mindre i statlig inkomstskatt.

Jämställdhet ger helt enkelt mer pengar i plånboken. Om fler föräldrar visste om detta, givet att ekonomi är en avgörande del när man bestämmer vem som ska vara hemma, tror jag definitivt att vi hade fått ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Jobbskatteavdraget är bra för jämställdheten och ger mer pengar i plånboken.

Herr talman! Det gläder mig att ledamoten delar min förhoppning om att jag ska få fortsätta att leda i de här viktiga frågorna och därför är intresserad av vad jag vill göra i framtiden. Det tycker jag är härligt att höra.

Vi kan först och främst konstatera att när man gick från en pappamånad till två pappamånader gav det en ganska stor effekt. När man gick från två till tre pappamånader eller de reserverade dagarna för pappan såg man inte samma effekt över huvud taget när det gäller det jämställda uttaget. Detta tycker jag är viktigt att få med sig. Men med det sagt tycker jag inte att det är oviktigt, och jag har inte för avsikt att förändra den fördelningen.

Vi har en generös och omfattande föräldraförsäkring som vi ska vara väldigt stolta över. Den tillsammans med en omfattande och generös barnomsorg har bidragit till att öka jämställdheten i vårt samhälle mellan kvinnor och män. Det arbetet har regeringen nu fortsatt, bland annat genom att göra försäkringen ännu mer flexibel, givet olika livssituationer som olika familjer befinner sig i.

Dubbeldagarna ger möjlighet för båda föräldrarna att tidigt knyta an till sitt barn och kan öka jämställdheten även när det gäller senare uttag av föräldrapenning och vab. Detta tror jag har mycket stor betydelse.

När jag lanserade idén om att vi skulle fördubbla antalet dubbeldagar var en väldigt viktig del för mig att vi genom forskning och olika studier vet att detta förbättrar kvinnornas möjlighet till rehabilitering och konvalescens och att antalet förlossningspsykoser minskar med hjälp av dubbeldagar. Vi vet också att män som tidigt är hemma med sitt barn, som gör sysslor i hemmet och som givetvis knyter an till barnet tenderar att plocka ut fler föräldradagar längre fram och att dessutom vara med och dela på arbetet med tillfällig föräldrapenning. Det är en väldigt viktig utveckling.

Möjligheten att överlåta föräldradagar har framför allt gynnat ensamstående kvinnor, mammor, som står mitt i livet och har en karriär och möjlighet att komma tillbaka till arbete. Det ser vi väldigt tydligt. Men detta har också varit väldigt bra för stjärnfamiljer där det kan finnas fler vuxna än de biologiska föräldrarna som är villiga att ta del av föräldraledigheten och, i framtiden, även vab.

Att vi har ett regelverk som går i takt med tiden och med olika typer av familjebildningar och med de behov man har i en familj är både rätt och riktigt. En grundläggande socialförsäkringsförmån, som just föräldraförsäkringen, måste ha de ingredienserna.

Antalet barn för vilka dubbeldagarna används har ökat med över 5 000. Även antalet dagar har ökat. Den uppföljning som Försäkringskassan har gjort visar bland annat att bland föräldrar som använde dubbeldagarna var andelen som delade jämställt på föräldrapenningen 7 procent högre än bland de föräldrar som inte utnyttjade dubbeldagarna. Det är faktiskt ganska stor skillnad, och där finns stor potential.

Undersökningen av effekterna av dubbeldagarna visar också att möjligheten till samtida uttag påverkar grupper av män som tidigare inte har tagit ut föräldrapenning alls. Tar man ut dessa dagar tidigt i livet följer det med hela vägen. Det är något som jag ser mycket positivt på och som jag kan tänka mig att jobba vidare med.

Herr talman! Sanne Lennström har frågat jämställdhetsministern vilka åtgärder hon och regeringen vill vidta för att uppnå målet om en jämställd föräldraförsäkring.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Interpellationen är ställd till någon annan, och jag svarar nu till någon annan än den ledamot som har ställt interpellationen.

Den ekonomiska familjepolitiken, och särskilt föräldraförsäkringen, bidrar till utveckling mot ett jämställt föräldraskap. Vi har en generös föräldraförsäkring och en väl utbyggd barnomsorg som ger rätt förutsättningar för föräldrar att ta ett stort ansvar för barn och samtidigt kunna förvärvsarbeta, men det finns givetvis fortsatta utmaningar. Kvinnor tar ett betydligt större ansvar än män för vård av barn under de längre föräldraledigheterna vid ett barns födelse eller adoption och även vid barns sjukdom.

För att underlätta för föräldrar att kombinera familjeliv med arbetsliv behöver föräldraförsäkringen vara flexibel utifrån familjernas behov. Föräldrar ska ha så stora möjligheter som möjligt att välja hur föräldraledigheten ska användas.

Regeringen har genomfört reformer som har ökat flexibiliteten i föräldraförsäkringen. Sedan den 1 juli 2024 har antalet dubbeldagar utökats från 30 till 60 dagar, och dagarna kan nu också användas under en längre tid.

Föräldrar har även fått utökade möjligheter att överlåta föräldrapenningen till en annan försäkrad. De utökade dubbeldagarna ger därtill föräldrarna möjlighet att tillsammans knyta närmare band till sitt barn tidigt i barnets liv.

Det lägger också grunden för ett gemensamt ansvar, vilket kan mynna ut i ett mer jämställt uttag av föräldradagar också längre fram i föräldraledigheten. Möjligheterna att överlåta föräldrapenning till en bredare krets underlättar för olika familjekonstellationer att använda just föräldrapenningen.

Det är viktigt att föräldrar har god kunskap om föräldraförsäkringens regelverk, om den flexibilitet och valfrihet som regelverket medger och om de kortsiktiga och långsiktiga effekterna av fördelningen av föräldraledigheten. Alla föräldrar behöver ges goda förutsättningar att göra informerade val om hur föräldraledigheten och föräldrapenningen kan fördelas mellan dem.

Försäkringskassan har därför ett mål att stärka förutsättningarna för ett jämställt användande av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Försäkringskassans information ska bidra till att föräldrar får bättre kunskap om föräldraförsäkringens regelverk, om möjligheterna att använda föräldrapenningen flexibelt och om de långsiktiga effekterna av fördelningen av föräldraledigheten.

Ekonomisk jämställdhet är en förutsättning för ett jämställt samhälle, och föräldraförsäkringen spelar här en mycket viktig roll. Jämställdhet kan också innebära mer pengar i plånboken. För de allra flesta föräldrapar är det lönsamt att dela på föräldrapenningen, oavsett löneskillnad mellan föräldrarna. Det beror helt enkelt på att om båda föräldrarna jobbar halva tiden vardera så får båda jobbskatteavdrag och full föräldralön.

Försäkringskassan har i regleringsbrevet för 2026 fått i uppdrag att stärka föräldrarnas kunskaper om flexibel föräldrapenning och vad som påverkar ekonomin under föräldraledigheten. Försäkringskassan ska bland annat genom att utveckla informationen till föräldrar öka kunskapen om vad som påverkar hushållets disponibla inkomst när föräldrarna väljer hur de fördelar föräldrapenningen mellan sig. Hänsyn ska tas till bland annat effekterna av kollektivavtalad föräldralön, jobbskatteavdraget och den statliga inkomstskatten. Uppdraget ska redovisas senast den 30 januari 2027.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Magdalena Sundqvist (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad ledamoten fiskar efter, givet att jag har gett besked.

Jag har sagt att vi för närvarande ser en positiv utveckling när det gäller sjukfrånvarons utveckling. Vi har jobbat med en rad olika åtgärder som vi nu hoppas kommer att få ännu större effekt framöver.

Jag har belyst vikten av mer kunskap inte minst när det gäller de psykiatriska diagnoserna. Vi vet inte riktigt vad som ger direkt effekt.

Det handlar om vikten av att inte minst kvinnor i offentlig sektor ska få rätt vård och behandling så att de slipper en sjukskrivning i ett så tidigt skede som bara är möjligt.

Vi har också lyft fram inte minst arbetsgivarens ansvar. Vi vet att den enskilt viktigaste delen för att minska ned, förkorta och motverka onödigt långa sjukskrivningar är en aktiv arbetsgivare som visar stöd och engagemang och definitivt gör verkstad bakom orden i handlingsplanen och dessutom upprättar en handlingsplan.

Vi ser nu en positiv trend, inte minst när det gäller de psykiatriska diagnoserna. Men vi vet att det kan svänga mycket fort. Just därför är det så otroligt viktigt att följa den här frågan mycket noga.

Jag tror att det vore tjänstefel om man som minister med ansvar för de här frågorna inte var beredd att vidta åtgärder för att mota och förhindra sjukskrivningar eller för den delen förbättra arbetet med att minska sjukskrivningarna.

Jag har inga andra besked att ge. Vi tänker inte, tycker inte och säger inte något annat. Vi har inga andra besked att ge än det som i dag gäller och ska fortsätta att gälla. Men vi följer frågan mycket noga. Jag är redo att agera om så skulle krävas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vi kommer in på många olika frågor nu. Tack och lov är jag inte bara socialförsäkringsminister utan också äldreminister. Är det någonting jag brinner för är det äldreomsorgen. Vi ska se till att äldre får ökad trygghet och säkerhet, att kvaliteten stärks och att det blir en förbättrad situation när det gäller kompetensförsörjningen och möjligheten att rekrytera till de här viktiga yrkena.

Det hänger starkt samman med den andra sidan av min portfölj. Där handlar det om att minska sjukskrivningarna och förbättra arbetsmiljön för inte minst undersköterskor och vårdbiträden men även sjuksköterskor. Kommuner och regioner ska vara attraktiva arbetsgivare. De här frågorna är väldigt tätt sammanflätade i min portfölj. Vi behöver få en förbättrad situation, inte minst inom offentlig sektor, där sjukskrivningstalen är väldigt höga, särskilt bland kvinnor. Bland undersköterskor är de i regel dubbelt så höga som inom andra jämförbara branscher.

Så här kan vi inte ha det. Det är ett stort misslyckande som ingen i den här kammaren kan svära sig fri från. Vi får rapporter från Socialstyrelsen som visar på att det ser likadant ut nu i svensk äldreomsorg och svensk offentlig sektor som det gjorde för 20 år sedan. Det är ett stort misslyckande att vi inte lyckats göra någonting åt saken.

I höstas och under föregående år samlade jag därför företrädare för SKR och ledande kommuner och regioner runt om i Sverige och påpekade deras ansvar för att på riktigt lyfta frågan och ta på sig ledartröjan – inte bara sätta upp fina mål för hur vi ska minska sjukskrivningstalen inom offentlig sektor utan de facto ta fram handlingsplaner och jobba metodiskt och systematiskt med uppföljning.

Det gäller att inte bara se var man kan göra skillnad utan också ta fram konkreta exempel som kan spridas runt om i hela Sverige, och flera exempel har lyfts fram. Jag hade Region Skåne på plats vid en konferens i höstas. De pratade om minskning av sjukskrivningarna inom offentlig sektor och kunde visa upp ett strålande resultat av hur de jobbat. Det finns också flera kommuner runt om i landet som har lyckats med detta.

Vad det i mångt och mycket handlar om är ledarskapet. Ledarskapet inom svensk äldreomsorg är under all kritik. Man har som enhetschef i regel 50 medarbetare under sig. Det är en ohållbar situation när man ska leda och styra en så komplex verksamhet.

Just därför var det så viktigt för mig att tillsätta den utredning om en ledarskapsutbildning inom svensk äldreomsorg som Acko Ankarberg Johansson nu ska leda. Vi skulle ju aldrig drömma om att plocka bort exempelvis den viktiga rektorsutbildningen inom skolans och förskolans värld, eftersom det är en komplex situation där det är svårt att leda och styra verksamheten. Det är mycket viktigt att plocka fram en liknande ledarskapsutbildning för de många duktiga cheferna inom svensk äldreomsorg, så att de kan få rätt stöd och hjälp, se och bekräfta sina medarbetare, jobba aktivt med att förebygga och förhindra sjukskrivningar och framför allt jobba med att bibehålla och förbättra arbetsmiljön. Jag tror att det är den enskilt viktigaste fråga som vi kan jobba med framöver i kommunerna, så att man kan få fler som går från deltid till heltid och inte minst kan förebygga sjukskrivningar.

Jag vill också lyfta fram den satsning som regeringen nu gör med 25 miljoner till Forte på att etablera och finansiera centrum för återgång i arbete. Jag är besjälad av att kvinnor – det handlar framför allt om kvinnor – ska få rätt vård och behandling, så att de slipper sjukskrivning.

Herr talman! Jag tackar återigen för möjligheten att debattera dessa viktiga frågor. Ledamoten Rodén lyfter upp många aspekter av denna fråga som jag och samtliga partier i kammaren definitivt instämmer i.

Mitt inledningsanförande var alldeles för kort för att hinna gå igenom alla reformer och förbättringar som har skett under mandatperioden. Jag har räknat upp en del, men jag skulle särskilt vilja lyfta fram en viktig pusselbit i det arbete som sker inom Försäkringskassan på området.

Försäkringskassan har bland annat getts i uppdrag att följa upp arbetsgivarens plan för återgång i arbete för att stärka samordningen av de viktiga rehabiliteringsinsatserna. Det är något som blir extra viktigt för människor som snabbt ska få hjälp och stöd för att komma tillbaka, givet att vi vet att om man är borta en längre tid minskar chansen att faktiskt komma tillbaka i arbete. Snabba insatser och en aktiv arbetsgivare är viktigt. Att det finns en plan, en anpassning och ett stöd gör att vi kan undvika många sjukskrivningar och dessutom de onödigt långa sjukskrivningarna. Det är något som gynnar den enskilde, arbetsgivaren och samhället i stort.

Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har getts i uppdrag att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivarens arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar för att säkerställa att det arbete som sker hos arbetsgivaren faktiskt innebär att ta ansvar. Det ska inte bara bli vackra, fina ord på ett papper och i en plan, utan man ska skrida till verket och genomföra åtgärderna.

Ytterligare ett uppdrag har varit att ge fler personer med aktivitetsersättning arbetsförberedande eller arbetslivsinriktade insatser samt utveckla indikatorer för att följa upp det viktiga arbetet.

Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har fått i uppdrag att ta tillvara arbetsförmåga hos långtidssjukskrivna. Enligt myndigheternas gemensamma redovisning arbetar Försäkringskassan nu mer strukturerat med de längre sjukfallen och har infört rehabiliteringsspecialister, medan Arbetsförmedlingen har förstärkt sitt lokala arbetsgivararbete och sitt samordnade stöd. Detta kan enligt myndigheterna påskynda rehabiliteringen och framför allt förbättra stödet till långtidssjukskrivna som redan har etablerade samverkans- och samarbetsformer.

Försäkringskassan ska även säkerställa genomförandet av socialfondsprojekt som är identifierade inom ramen för samordningsförbundens beredningsstruktur. Bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd har inte bara utvecklats med anslagna medel utan har dessutom ökats på med 20 miljoner kronor. Beloppet som kan betalas ut till arbetsgivarna har fördubblats.

Herr talman! Som jag sa tidigare ser vi för närvarande en positiv trend i sjukfrånvarons utveckling. Vi vet dock att detta kan svänga mycket snabbt med stora konsekvenser som följd. Från regeringens sida följer vi frågan mycket noga. Det här har stor påverkan på den enskilda individen och arbetsgivarna men också på samhället i stort. Givetvis är vi beredda att vidta olika åtgärder. Men just nu finns det ingenting mer avancerat, utan lagt kort ligger. Vi jobbar med de här frågorna och flyttar fram positionerna för att få fler att återgå i arbete, för att stärka arbetsgivarnas ansvar och för att se till att planerna efterföljs.

God morgon, herr talman! Jessica Rodén har frågat mig om regeringen avser att förändra eller ta bort undantaget i sjukförsäkringen efter dag 180 och vilka andra konkreta åtgärder regeringen avser att vidta för att ge människor möjlighet att komma tillbaka i arbete efter sjukdom.

Herr talman! Regeringen har bedrivit en aktiv politik och vidtagit en rad åtgärder på området. Under mandatperioden har vi lanserat ett batteri av åtgärder och lagförslag men även flera uppdrag till Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket i syfte att förebygga sjukskrivningar och främja återgång i arbete.

I november 2025 beslutade regeringen om propositionen Arbetsprövning med bibehållen sjukpenning (prop. 2025/26:53). Lagändringarna trädde i kraft den 1 mars 2026, och de innebär att den som har hel sjukpenning kan få arbetspröva hos sin arbetsgivare med bibehållen sjukpenning under en begränsad period, efter överenskommelse med arbetsgivaren. De nya bestämmelserna har sänkt trösklarna för återgång i arbete och underlättar dessutom för arbetsgivaren att stödja medarbetare tillbaka till arbete.

Det är viktigt att alla berörda aktörer tar ansvar, både var för sig och i samverkan, för att förebygga och förkorta sjukfallen. Arbetsgivarens ansvar för en god arbetsmiljö och ledningens engagemang för arbetsmiljöfrågor är centrala för att minska sjukfrånvaron. Samtidigt behövs mer kunskap om effektiva insatser för återgång i arbete.

I forsknings- och innovationspropositionen (prop. 2024/25:60) aviserades satsningar på forskning kring just arbetsåtergång. Tre nya forskningscentrum har nyligen bildats, och de kommer att bidra till värdefull kunskap både för arbetsgivarens och för hälso- och sjukvårdens arbete med rehabilitering. Det verksamhetsnära stödet till hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering, som för närvarande utvecklas av Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen, bidrar till att stärka hälso- och sjukvårdens förutsättningar för arbete med sjukskrivning och rehabilitering.

Regeringen har också stärkt det så kallade arbetsplatsinriktade rehabiliteringsstödet som syftar till att stödja arbetsgivare som anlitar expertstöd för att förebygga sjukfall och för att underlätta återgång i arbete efter sjukdom. Stödet används i ökande utsträckning. Även arbetsgivares planer för återgång i arbete ökar och används i ökad utsträckning av Försäkringskassan som underlag i sjukpenningärenden. Försäkringskassans kärnverksamhet stärktes med 490 miljoner kronor i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1), vilket har möjliggjort rekryteringar och utvecklingsarbete.

Regeringens arbete och åtgärder ger också resultat. Det kan konstateras, herr talman, att sjukfrånvaron har minskat under 2025. Minskningen syns i både färre påbörjade sjukfall och i en högre andel som lämnar sjukpenningen. Under året var det en markant minskning av antalet sjukfall med psykiatriska diagnoser, vilket är mycket viktigt. Den tidigare ökningen av antalet långa sjukfall har i stort sett avstannat, vilket är ett trendbrott jämfört med tidigare år.

Trots denna utveckling kvarstår utmaningar, framför allt med de längre sjukfallen. Vi vet att sannolikheten för återgång till arbete avtar ju längre tid sjukfallet pågår. Att långa sjukfall har ackumulerats över tid är delvis en följd av de regeländringar som infördes i sjukpenningen under 2021 och 2022, bland annat undantagen vid dag 180 i rehabiliteringskedjan. Därför är det angeläget att regeringens arbete för ett starkt stöd för återgång i arbete fortsätter hos alla berörda i sjukskrivningsprocessen. Ingen, herr talman, ska gömmas och glömmas i sjukförsäkringen.

Fru talman! Stort tack för frågan, Magnus Resare!

Det som hände i går var onekligen historiskt. Den första delen i bidragsreformen röstades då igenom i riksdagen, och vi kan nu ta det första steget för att se till att fler rör sig från bidrag till arbete. Vi påbörjar nu resan för att bryta det stora utanförskapet i Sverige. Det är otroligt viktigt, inte minst för att fler barn måste se sina föräldrar gå till jobbet. De måste kunna göra den där klassresan som vi alla drömmer om ska vara möjlig för alla barn som växer upp i Sverige.

Detta är ett resultat av åtta år med Socialdemokraterna vid styret, då man tog emot 320 000 asylsökande utan någon som helst plan för hur de skulle kunna bli en del av vårt samhälle. Nu sänder vi en tydlig signal: Kommer du till Sverige för att arbeta och göra rätt för dig, lära dig svenska och bli en del av vårt samhälle – ja, då är du varmt välkommen! Men kommer du hit för att bli försörjd kommer det att bli betydligt svårare.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Stort tack, Margareta Cederfelt, för en viktig fråga!

Behovet av fler platser på äldreboenden är onekligen mycket, mycket stort i Stockholms stad. Det har byggts alldeles för lite platser på äldreboenden de senaste decennierna, och andelen äldre ökar konstant. Just därför är det verkligen oroväckande att man från Socialdemokraternas håll nu går till val på att avskaffa LOV. LOV handlar inte bara om valfrihet för äldre, det vill säga äldres rätt att välja både hemtjänstutförare och boende, utan det är dessutom en möjlighet att kroka arm med fler fristående alternativ och bygga i kapp det glapp som finns inte minst i Stockholm.

Jag ser med stor oro på det underskott av platser man har i Stockholm, och jag hoppas verkligen att det blir ett skifte så att vi kan kroka arm med fristående alternativ och få till fler platser på kortast möjliga tid. Fler äldre ska få vård och omsorg i tid.

Fru talman! Stort tack för en mycket bra fråga, Malin Höglund!

Svaret på frågan är – förhoppningsvis – givetvis ja. Det är inte länge sedan jag tillsatte den utredning som nu leds av Acko Ankarberg Johansson och som ska titta på just den här frågan, det vill säga på att plocka fram en nationell ledarskapsutbildning för enhetschefer inom äldreomsorgen. Vi skulle ju aldrig drömma om att plocka bort den viktiga rektorsutbildningen inom förskola och skola, så varför finns inte ett liknande stöd för våra duktiga medarbetare inom äldreomsorgen?

Vi har flera gånger varit inne på arbetsmiljön inom äldreomsorgen, och vart man än åker bottnar det hela ofta i ledarskapet inom äldreomsorgen. Det bara är så. Där man har ett bra ledarskap är sjukskrivningarna lägre. Där har man lättare att rekrytera. Där jobbar fler heltid, och där har man inga problem med minutstyrning eftersom man lyssnar på, ser och bekräftar sina medarbetare. Där är anhöriga nöjda, och dessutom är de äldre trygga och säkra. Det är det vi vill uppnå.

Fru talman! Stort tack, Caroline Högström, för en mycket angelägen och viktig fråga – en väldigt aktuell sådan.

Det är ju rätt uppenbart inför valet att bidragslinjen kommer att stå mot arbetslinjen och att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna tydligt vill att fler ska gå från bidrag till arbete och egen försörjning, att fler ska stå på egna ben och att fler barn måste få se sina föräldrar gå till jobbet. Då är aktivitetskravet synnerligen viktigt.

Det är klart att jag vill att alla kommuner ska genomföra detta, och göra det på ett så bra sätt som bara är möjligt, men det spelar roll vem det är som styr.

Jag vet att detta ger effekt, och jag vet att Socialdemokraterna säger att man är för aktivitetskravet, men när man styr – som i Socialdemokraternas Växjö – monterar man ned aktivitetsstödet bakifrån. Man vågar inte ta den politiska debatten, och man fattar inte politiska beslut, men det aktivitetskrav som jag införde i Växjö gäller inte längre. Därför blir det viktigt med sanktionsavgifter för slöa, slappa socialdemokratiska kommuner som inte genomför lagförslaget.

(Applåder)