Johan Britz

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Vi har en situation i Sverige där utanförskap går i arv. Bidragsberoende familjer klarar inte av att ta sig ut ur den situation de befinner sig i. Det finns flera olika orsaker. En viktig orsak är att hälften av alla arbetslösa i Sverige är utrikes födda som har kommit hit i mer eller mindre vuxen ålder. De saknar de kvalifikationer och språkkunskaper och den utbildning som behövs för att klara sig på den svenska arbetsmarknaden.

Vi rustar människor. Vi tillför enormt många yrkesutbildningsplatser i år – fler än någonsin tidigare. Det är en väg att gå. Men vi måste också se att om det lönar sig mer att leva på bidrag än att ha ett jobb, då är det fler som kommer att leva på bidrag. Det tror jag att ledamoten håller med om, och det måste vi göra upp med.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Jag tycker att det är uppseendeväckande att Vänsterpartiet gång på gång blundar för hur farligt bidragsberoende är. Vi kan inte stillatigande se på när det är över hundratusen barn som lever i utanförskap i vårt land och inte ser sina föräldrar gå till jobbet på morgonen. Den här regeringen har bestämt sig för att göra upp med detta. Vi tolererar inte att barn år efter år inte ser sina föräldrar gå till jobbet.

Det är dessutom väldigt märkligt att man tror att färre kommer att leva på bidrag om det lönar sig mer att leva på bidrag än att gå till ett arbete. Det är ologiskt. Det är upprörande att ni inte ser detta och att ni blundar för dessa barn som lever i långvarigt utanförskap.

(Applåder)

Herr talman! Det är mycket viktigt att vi har blicken på den situation som nu råder på svensk arbetsmarknad. Det beror delvis på den mycket långdragna lågkonjunktur som vi står inför och som vi har levt med under ett antal år.

Vi såg vändningar för ungefär ett år sedan där kurvorna var på väg att vända. Sedan tillträdde Donald Trump i Vita huset. Det har inneburit att osäkerheten har ökat. Konsumtionen hos enskilda individer har minskat, och människor håller i plånboken.

Vad gör då regeringen? Vi gör ett antal saker. Det vi framför allt kommer att presentera i början på nästa vecka är en extremt expansiv budget som kommer att bidra till att få hjulen att snurra lite fortare i vårt land. Det kommer också att hjälpa alla dem som vill arbeta i vårt land.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Situationen på svensk arbetsmarknad är mycket problematisk för många av dem som i dag inte har ett arbete eller en sysselsättning. Deras kunskaper, språkfärdigheter och förmåga att leva upp till arbetsgivarnas förväntningar och krav är alldeles för låga. Det har gjort att vi har ett antal olika modeller för subventionerade anställningar eller olika typer av stöd till anställningar.

Etableringsjobben har fördelen att de är framtagna av parterna. Det skapar en god grund för att hitta jobb som inte är det som ledamoten kallar hittepåjobb utan faktiskt sådant som arbetsgivarna efterfrågar.

Antalet etableringsjobb är för få. Hittills har systemet inte levererat enligt de förväntningar regeringen har. Vi har en löpande dialog med parterna om hur detta kan utvecklas. Men det måste vara parterna som gör detta.

Fru talman! Det är svårt att säga om det kommer att räcka. Men utgångspunkten är, som jag som sagt tror att vi är helt överens om, att arbetstagare i Sverige ska ha goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. Därtill värnar regeringen om den svenska modellen, och parternas förmåga att hantera den här typen av utmaningar har historiskt visat sig vara mycket god. Jag är optimistisk kring att vi kommer att hitta ett system som gör att de eventuella avarter som finns hanteras på ett rimligt sätt.

Utgångspunkten är, som jag sa, att arbetstagare i Sverige ska ha goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö.

Med detta vill jag återigen tacka Eva Lindh för den här interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Givetvis ska alla arbetstagare i Sverige ha rätt till det skydd som följer av det arbetsrättsliga och arbetsmiljörättsliga regelverket.

Eva Lindh efterfrågar det stora perspektivet. Det stora perspektivet är att vi nu har ett plattformsdirektiv från EU. Vi har nu tillsatt en utredning för att hitta en bra implementering av det. Den som läser direktiven förstår att frågorna om arbetsvillkor och arbetsmiljö inom gigekonomin inte är lätta att utreda. Det är juridiskt komplext att hitta en lämplig balans mellan olika intressen.

Det är i sammanhanget också viktigt att värna företags innovationskraft och konkurrenskraft, samtidigt som det ska vara en självklarhet att arbetstagare i Sverige har goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. Där tror jag att jag och Eva Lindh är helt överens.

Herr talman! Av uppenbara skäl avhåller jag mig från att kommentera förhållandena i enskilda företag eller att recensera domar. Jag tror att jag och Eva Lindh delar uppskattningen av den svenska modellen.

Arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar. Den svenska modellen har klarat förändringar på arbetsmarknaden tidigare tack vare att parterna har tagit sitt ansvar. Jag hoppas och tror att parterna kommer att fortsätta att ta det ansvaret.

Eva Lindh berörde frågan om arbetstagare. Det är en av de frågor som utredningen ska titta på. De ska titta på hur en så kallad presumtion för fastställande av korrekt sysselsättningsstatus ska genomföras i svensk rätt. Lite förenklat handlar det om att korrekt sysselsättningsstatus, det vill säga om en person är arbetstagare eller inte, ska fastställas. Jag ser verkligen fram emot att ta emot utredningens förslag. Syftet med bestämmelserna från EU är att förbättra arbetsvillkoren och motverka så kallade falska egenföretagare.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att agera för att komma till rätta med arbetsvillkoren och arbetsmiljön för dem som jobbar inom de områden inom gigekonomin där dessa inte fungerar och om en dom angående arbetsmiljöansvar har föranlett mig att göra några nya bedömningar gällande åtgärder inom gigekonomin. Jag vill börja med att tacka Eva Lindh för interpellationen.

Det ska råda trygga förhållanden även i ett arbetsliv i förändring. Alla arbetstagare i Sverige ska ha goda arbetsvillkor och en säker arbetsmiljö, oavsett formen för arbetet. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att förmedla tjänster på nya sätt genom digitala verktyg, såsom plattformar, vilket kan påverka hur arbetet organiseras.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen ska värnas även inom gigekonomin. Modellen innebär att arbetsmarknadens parter tar ett huvudansvar för arbetsvillkoren och ansvarar för lönebildningen.

Regeringen har tillsatt en utredning för att utreda hur EU:s så kallade plattformsdirektiv ska genomföras i svensk rätt. Direktivet syftar bland annat till att förbättra arbetsvillkoren för plattformsarbete, det vill säga arbete inom den så kallade gigekonomin. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december i år. Jag ser fram emot att ta del av utredningens betänkande.

Fru talman! Vi verkar vara mycket överens om ambitionerna. Arbetslivskriminalitet är en del av en skuggekonomi som hotar välfärden och finansierar annan kriminalitet, inklusive gängen. Den måste bekämpas, och de samverkande myndigheter som arbetar mot arbetslivskriminalitet har en avgörande roll i det här arbetet.

Jag vill stanna upp lite vid det som flera av ledamöterna, inte minst Sofia Amloh, har tagit upp rörande att vissa grupper och vissa individer är särskilt utsatta. Så är det – de utnyttjas och utsätts för undermåliga arbetsvillkor, osäkra anställningar och bristande arbetsmiljö. Som kom upp här utsätts de även för exploatering och människohandel. Jag vill peka på att människohandel och människoexploatering ska bekämpas inom ramen för det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet. Det är säkert bra om vi får fler fällande domar, men det är ännu bättre om vi inte har några fall alls.

Med detta vill jag tacka så mycket för den här diskussionen och debatten – det har varit en trevlig stund tillsammans – och önska alla en fortsatt trevlig kväll.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig peka på några ytterligare åtgärder som vidtas.

I regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen för 2025 gav regeringen myndigheten i uppdrag att redovisa de åtgärder som myndigheten har vidtagit eller planerar att vidta med anledning av de rekommendationer som lämnats till myndigheten i Riksrevisionens granskningsrapport. Det är ett pågående arbete som vi kommer att fortsätta med.

Arbetsförmedlingen ska även redovisa hur myndigheten har hanterat rekommendationerna i Ekonomistyrningsverkets rapport Säkerställ korrekta utbetalningar från välfärdssystemen – förslag på åtgärder 2024.

Arbetsförmedlingen ska dessutom bidra till målet att de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen och den brottslighet som riktas mot dessa system ska minska.

Omfattningen av felaktiga utbetalningar av de ersättningar som Arbetsförmedlingen hanterar och den brottslighet som riktas mot dessa ersättningar och mot ersättningssystemet ska minska. Arbetsförmedlingen ska redovisa måluppfyllelsen och vidtagna åtgärder för att minska de felaktiga utbetalningarna samt hur man minskar den brottslighet som riktas mot välfärdssystemen. Man ska också göra en bedömning av de olika åtgärdernas effekter.

Jag vill i det här sammanhanget också peka på något som jag nämnde tidigare, nämligen att den här regeringen har börjat riva sekretesshinder. Det är helt centralt för att detta ska funka i praktiken. Vi kan ge vilka uppdrag vi vill till olika myndigheter, men om de inte kan snacka med varandra blir det väldigt svårt.

Vi har nu en ny lag om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Den så kallade luffalagen innebär bland annat en skyldighet – inte en möjlighet utan en skyldighet – för vissa myndigheter att utbyta uppgifter som behövs för att utföra myndighetsgemensamma kontroller i arbetet mot arbetslivskriminalitet.

I återrapporteringen från de samverkande myndigheterna, inom det uppdrag de har, framgår att förutsättningarna för det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet har förbättrats avsevärt sedan lagen trädde i kraft. I maj överlämnade regeringen propositionen Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse till riksdagen. Den syftar till att riva ännu fler sekretesshinder mellan myndigheterna.

Fru talman! Jag tror inte att det råder något tvivel om att den här regeringen tar arbetslivskriminalitet på största allvar. Den utgör ett hot mot svenska företag. Den utgör ett hot mot anställda. Den utgör ett hot mot utsatta arbetstagare, som har nämnts här. Den utgör ett hot mot samhället i stort. Den skapar lidande för enskilda och otrygghet på arbetsmarknaden. Den snedvrider konkurrensen och bidrar till den kriminella ekonomin. Detta verkar vi vara väldigt överens om, och det är väldigt glädjande, tycker jag.

Regeringens utgångspunkt är att arbetsgivare som begår brott eller fuskar inte ska kunna få stöd från staten. Vi agerar på alla fronter, som jag nämnde, för att komma åt dessa kriminella aktörer.

Det är ett antal myndigheter som behöver samverka för att vi ska komma åt detta. De har fått fler verktyg och ökade resurser för att mer effektivt kunna kontrollera misstänkta aktörer. I budgetpropositionen för 2025, som riksdagen beslutat om, har vi anslagit sammanlagt 100 miljoner kronor till de samverkande myndigheterna. Jag nämnde detta tidigare, apropå en annan debatt.

Allra viktigast här är att myndigheterna har fått ännu bättre möjligheter att dela information med varandra, vilket kommer att effektivisera arbetet mot arbetslivskriminalitet.

Här nämndes den granskning som Riksrevisionen har genomfört av subventionerade anställningar. De konstaterar att dessa är utformade på ett sätt som medför risker för missbruk, särskilt vad gäller nystartsjobben. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder. Några av åtgärderna kan jag nämna här.

Arbetsförmedlingen har tillsammans med andra aktörer inom välfärdssystemet fått ekonomiska medel, som jag sa, och uppdrag för att på olika sätt stärka arbetet med kontroll och motverka fel. Arbetsförmedlingen har också fått bättre möjligheter att neka utbetalningar till oseriösa aktörer. Det handlar bland annat om utökade möjligheter att kontrollera arbetsgivare inför beslut om subventionerade anställningar och en mer effektiv behandling av personuppgifter.

Sedan den 1 februari 2025 finns det för nystartsjobb krav på att arbetsgivaren inte senare än tolv månader före den aktuella anställningen får ha sagt upp en eller flera anställda på grund av arbetsbrist på den driftsenhet där den anställde är tänkt att placeras. Möjligheten att kvalificera sig för nystartsjobb under ett fängelsestraff avskaffades, och det infördes ett förbud mot att anställa anhöriga med nystartsjobb.

Regeringen har även i regleringsbrevet för 2025 gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att stärka handläggningsprocessen för subventionerade anställningar, där nystartsjobben ingår.

Hösten 2024 gav regeringen en utredare i uppdrag att se över vilka förutsättningar som ska gälla vid Arbetsförmedlingens kontrollbesök. Utredaren lämnade i början av sommaren sina förslag till regeringen. De kommer att beredas vidare i Regeringskansliet.

Med detta sagt vill jag också säga att subventionerade anställningar behövs – av olika anledningar. Vi pratade tidigare om den höga arbetslösheten och om det utanförskap som har vuxit fram i Sverige. Vi behöver subventionerade anställningar, men de ska absolut inte kunna utnyttjas av oseriösa arbetsgivare.

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat statsrådet Nina Larsson hur hon ser på det som framkommit i en granskning i medier av ett företag. Vidare frågar Adrian Magnusson om statsrådet och regeringen avser att vidta några åtgärder med anledning av granskningen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det numera är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill inledningsvis tacka Adrian Magnusson för frågan. Som ledamoten är inne på i frågan ser regeringen allvarligt på arbetslivskriminalitet och att människor blir utnyttjade på den svenska arbetsmarknaden. Den ofta gränsöverskridande arbetslivskriminaliteten utgör ett hot mot svenska företag, anställda, utsatta arbetstagare och samhället i stort. Den skapar stort lidande för den enskilde och stor otrygghet på arbetsmarknaden. Den snedvrider konkurrensen och utgör en inkomstkälla för organiserad brottslighet.

Arbetsgivare som begår brott eller fuskar ska inte kunna få stöd från staten. Regeringen agerar på alla fronter för att komma åt sådana kriminella aktörer. Myndigheterna har fått fler verktyg och utökade resurser för att effektivare kunna kontrollera misstänkta aktörer.

Regeringen har förlängt och förstärkt uppdraget om varaktig myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet till och med 2026. I budgetpropositionen för 2025 tillförde regeringen 100 miljoner kronor för myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet.

Det är viktigt att Arbetsförmedlingen har en god kontroll av arbetsgivare som tar emot statligt stöd för anställningar. Arbetsförmedlingen har, jämte andra aktörer inom välfärdssystemen, fått ekonomiska medel och uppdrag för att på olika sätt stärka arbetet med kontroll och med att motverka fel. Regeringen har bland annat i regleringsbrevet för 2025 gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att stärka handläggningsprocessen för subventionerade anställningar, där nystartsjobben ingår.

Myndigheternas samarbete inom myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet utvecklas för att slå hårdare mot den kriminella ekonomin, organiserad brottslighet i företagsmiljö, människohandel, människosmuggling och människoexploatering i arbete. Genom att slå mot möjligheterna att berika sig ekonomiskt på kriminalitet kan samhället minska drivkrafterna att ägna sig åt brottslighet och motverka att brottsvinster bygger upp ännu starkare och mer välorganiserade kriminella verksamheter. Regeringen fortsätter att arbeta för att strypa den kriminella ekonomin och öka tryggheten i samhället.

Fru talman! För att vi ska ha processerna klara för oss vill jag bara repetera att det i medbestämmandelagen finns en definition av vad en arbetstagarorganisation är. Det är ytterst en domstol som avgör hur den lagen ska tillämpas i ett enskilt fall. Jag kan därför inte säga någonting om de exempel eller det exempel som har lyfts upp här i dag, men jag vill tacka Adrian Magnusson för frågan. Jag konstaterar återigen att den svenska arbetsmarknadsmodellen både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan ska kännetecknas av starka, självständiga organisationer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska fatta mig ganska kort. Om vi börjar med det Adrian Magnusson lyfte upp rörande de ändringar som skedde 2019 gjordes de ändringarna i strejkrätten under den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det pågår inget arbete med att förändra detta regelverk.

Man ska komma ihåg att de ändringar som genomfördes då fyller ett viktigt syfte, nämligen att försöka stärka kollektivavtalens fredspliktsskapande funktion. Jag vet att gränslandet för skapandet av så kallade gula fackföreningar diskuteras i detta sammanhang.

Jag konstaterar att det ligger i allas intresse – det gäller såväl parterna som regeringen och samhället i stort – att arbetsgivarkontrollerade fackföreningar inte förekommer på svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Låt mig först för säkerhets skull repetera att jag och regeringen står bakom den svenska modellen. Starka och självständiga arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer är grundläggande för den modellen, och vi står bakom den. Vi har en av de högsta fackliga anslutningsgraderna i världen, vilket visar på ett stort förtroende för fackföreningarnas arbete.

Som interpellanten var inne på har arbetstagarnas rätt att organisera sig gällt mycket länge. Redan 1906 i den så kallade decemberkompromissen – som var en överenskommelse mellan LO och SAF, det som numera heter Svenskt Näringsliv – förband sig arbetsgivarna att respektera arbetarnas rätt att organisera sig. Den här modellen har varit väldigt framgångsrik för Sverige, och den ska vi vårda och värna.

Att vi har självständiga arbetstagarorganisationer är viktigt för att arbetstagarna ska få en rättvis och oberoende representation för sina intressen gentemot arbetsgivarna. Starka och oberoende fack bidrar också till goda arbetsvillkor för arbetstagarna.

Adrian Magnusson anger i sin fråga att det är osäkert om skapandet av gula fackförbund är en begynnande trend på svensk arbetsmarknad. Jag har inga uppgifter om att företeelsen skulle vara ökande, och jag tror att det är svårt för både mig och Adrian Magnusson att svara på om det är en trend eller inte. Det har nog från tid till annan förekommit situationer där det har ifrågasatts om en sammanslutning som kallar sig fackförbund eller fackförening verkligen är en arbetstagarorganisation som tillvaratar arbetstagarnas intressen.

Det var intressant att Adrian Magnusson lyfte upp fallet från 2024 där lagstiftningen prövades, om jag förstod det hela rätt, och att domstolen då avgjorde frågan genom att konstatera att det inte rörde sig om ett fackförbund i lagens mening. Jag kommer inte, kan inte och får inte kommentera enskilda fall, men jag räknar med att det exempel som har lyfts upp här, om det är så som Adrian Magnusson beskriver det, säkerligen kommer att prövas i enlighet med den lagstiftning vi har.

Fru talman! Adrian Magnusson har, mot bakgrund av rapportering i medierna, frågat statsrådet Nina Larsson om hon ser skäl att agera med anledning av utvecklingen gällande tillkomsten av gula fackförbund. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det numera är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill tacka Adrian Magnusson för frågan. Varken jag eller regeringen kan kommentera ett enskilt ärende. Jag vill däremot lyfta fram att den svenska arbetsmarknadsmodellen kännetecknas av starka, självständiga organisationer på både arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

Enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet (1976:580) definieras en arbetstagarorganisation som en sådan sammanslutning av arbetstagare som enligt sina stadgar ska tillvarata arbetstagarnas intressen i förhållande till arbetsgivaren. Lagens kriterier behöver vara uppfyllda för att en sammanslutning ska betraktas som en arbetstagarorganisation.

Mot bakgrund av att plattformsbranschen berörs kan jag nämna att regeringen den 21 november 2024 fattade beslut om att en särskild utredare ska föreslå hur det så kallade plattformsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen ska redovisas senast den 31 december i år (dir. 2024:116).

Jag och regeringen står bakom den svenska partsmodellen, och vi följer utvecklingen på området.

Fru talman! Det gläder mig att höra att det uppfattas finnas goda vibrationer kring det arbete som pågår med den kommande arbetsmiljöstrategin. Under arbetet har utredningen haft elva möten med företrädare för arbetsmarknadens parter, utöver mötena i utredningens referensgrupp, samt fyra möten med parternas kunskapsorganisationer Prevent, Suntarbetsliv och Afa Försäkring. Styrkor som lyfts fram är att den inte är för detaljerad utan ger utrymme för myndigheterna på området att prioritera inom den och att den täcker in viktiga områden. Breddningen av nollvisionen, som vi debatterade tidigare här i dag, samt att den tydligt pekar ut samverkan mellan parter, myndigheter och regeringen uppfattas som mycket positivt.

Jag får återkomma till mitt tidigare svar. Frågan om ratificering av konvention 190 bereds i Regeringskansliet.

Jag vill genuint tacka interpellanten Johanna Haraldsson för frågan och för engagemanget. Vi är överens om att arbetet för allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier är en prioriterad fråga för svensk politik och för den här regeringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig lyfta upp det faktum att det finns ett tydligt regelverk i dag genom arbetsmiljölagen. Det är och kommer fortsatt att vara det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet, som flera har lyft upp här i dag, samt arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön som är grunden för en god arbetsmiljö.

Dagens arbetsliv präglas av en rad omvärldsförändringar och faktorer som på olika sätt påverkar förutsättningarna. Det gäller bland annat brottslighet och arbetstagares utsatthet för hot, påtryckningar, trakasserier och våld. Vi har en tilltagande digitalisering och utveckling av ny teknik, distansarbete, arbetsrelaterad stress, internationalisering, grön omställning med mera.

Jag vill lyfta fram det arbete som nu pågår i Regeringskansliet. Med anledning av att den nuvarande arbetsmiljöstrategin löper ut mottog vi i juni ett utredningsbetänkande med ett förslag till en ny arbetsmiljöstrategi. Syftet med uppdraget har varit att ange inriktningen för regeringens arbetsmiljöpolitik med fokus på att möta alla de utmaningar och möjligheter som det förändrade arbetsliv som jag just beskrev medför.

Utredningen har analyserat genomslaget för den nuvarande arbetsmiljöstrategin med särskilt fokus på strategins delmål och bedömt att dessa är ändamålsenligt utformade. Med dem som utgångspunkt har utredningen lämnat ett förslag till ny arbetsmiljöstrategi för perioden 2026–2030, inklusive vilka delmål som bör gälla, och har även föreslagit fortsatta åtgärder för perioden som på ett långsiktigt hållbart sätt kan bidra till att strategin får genomslag i arbetslivet.

Fru talman! Jag tror att vi är helt eniga om att våld och trakasserier på arbetsplatserna är oacceptabla företeelser. Som jag har nämnt tidigare är arbetet för allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier en prioriterad fråga för den här regeringen. Ingen ska behöva utsättas för våld eller trakasserier på sin arbetsplats.

ILO:s konvention 190 om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet syftar till att skydda arbetstagare och andra personer i arbetslivet mot våld, trakasserier, könsrelaterat våld och könsrelaterade trakasserier och är ett betydelsefullt led i arbetet med att motverka våld och trakasserier i arbetslivet såväl globalt som nationellt.

Man bör se det här i ljuset av att regeringen löpande följer utvecklingen på arbetsmarknaden. Om regeringen sett att det funnits strukturella problem som måste åtgärdas har den arbetat fram förslag på sådana åtgärder. Ett exempel är den proposition som jag tidigare nämnde om ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier.

En särskild utredare har utrett om svensk rätt är förenlig med den konvention som det hänvisas till. I betänkandet gör den särskilda utredaren bedömningen att svensk rätt redan är förenlig med konventionen. Och förra våren, i mars 2024, fattade Europeiska unionens råd beslut om att uppmana alla medlemsstater att ratificera konventionen.

Det finns redan ett tydligt regelverk inom arbetsmiljölagen. Som vi har pratat om tidigare här i dag är det och kommer det fortsatt att vara det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet samt arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön som är grunden för en god arbetsmiljö. Det ska vara en naturlig del av verksamheten för alla arbetsgivare, såväl stora som små.

Det bedöms angeläget ur såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv att Sverige ratificerar ILO:s konvention 190. En svensk ratificering skulle bidra till att understryka och bekräfta allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier. Konventionen är som sagt ett betydelsefullt led i arbetet, både globalt och nationellt.