Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat statsrådet Nina Larsson om statsrådet och regeringen avser att ratificera ILO:s konvention 190 och, i så fall, när samt vilka åtgärder som statsrådet avser att vidta för att stärka det förebyggande arbetet mot våld och trakasserier i arbetslivet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det numera är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill börja med att tacka Johanna Haraldsson för frågan. Arbetet för allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier är en prioriterad fråga för regeringen. Ingen ska behöva utsättas för våld eller trakasserier på sin arbetsplats.

För att få en bra struktur på arbetsmiljöarbetet, bland annat mot våld och trakasserier i arbetslivet, beslutar regeringen vanligen om en i tiden bestämd arbetsmiljöstrategi. Med ledning av strategin tar Arbetsmiljöverket och Myndigheten för arbetsmiljökunskap årligen fram åtgärdsplaner inom sina respektive områden för att genomföra arbetsmiljöstrategin i samverkan med arbetsmarknadens parter. Åtgärdsplanerna följs upp och rapporteras till regeringen. Därutöver har regeringen bland annat fortsatt arbetet med ett löpande arbetsmiljöforum för dialog med representanter för arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter.

Den nuvarande arbetsmiljöstrategin för 2021–2025 En god arbetsmiljö för framtiden upphör vid utgången av innevarande år. Regeringen tillsatte därför 2024 en särskild utredare med uppgift att ta fram förslag på en ny arbetsmiljöstrategi, med förslag på åtgärder, för åren 2026–2030 (dir. 2024:56). Den särskilda utredaren överlämnade den 10 juni 2025 betänkandet En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat arbetsliv (SOU 2025:73). Betänkandet har remitterats.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förebygga våld och trakasserier mot arbetstagare. Till exempel fattade regeringen den 13 mars i år beslut om propositionen Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m. (prop. 2024/25:141).

ILO:s konvention 190 om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet, som syftar till att skydda arbetstagare och andra personer i arbetslivet mot våld, trakasserier och könsrelaterat våld och könsrelaterade trakasserier i arbetslivet, är ett betydelsefullt led i arbetet med att motverka våld och trakasserier i arbetslivet såväl globalt som nationellt.

Frågan om att ratificera konvention 190 bereds just nu i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag får också passa på att hälsa arbetsmarknadsministern välkommen till kammaren. Vi kommer säkert att ha anledning att ses många gånger här framöver eftersom ministern ansvarar för frågor som är väldigt viktiga för många människor i landet.

Jag vill också tacka Johanna Haraldsson, som har lyft frågan. Som Johanna Haraldsson säger är det ingen ny fråga utan en som varit närvarande ett antal gånger här i kammaren.

I somras och förra sommaren hade jag den stora äran och det stora nöjet att få gästa ILO:s arbetskonferens i Genève som en av två riksdagsledamöter från Sverige. Det som slog mig var hur oerhört viktigt det är att Sverige är närvarande i dessa forum. Vi lever i en tid då internationellt samarbete tyvärr alltmer ifrågasätts och länder som tidigare varit väldigt närvarande i internationella sammanhang alltmer backar undan från dessa. Ett tydligt exempel, även om det kanske skett en viss förbättring på sistone, är USA. Det är därför viktigt att Sverige är närvarande och går i bräschen i denna typ av internationella sammanhang.

För den som inte vet är ILO en sammanslutning där arbetsmarknadens parter, alltså arbetsgivare och arbetstagare, och olika staters regeringar möts och antar konventioner och rekommendationer på arbetsrättens område.

När jag var i Genève och förutom den svenska arbetsmarknadens parter träffade parter från runt om i världen och representanter för regeringar var det en fråga som dök upp ganska många gånger när de insåg att jag var svensk. Jag kan inte svara på när de insåg det, men frågan som hela tiden återkom var: Varför har Sverige inte ratificerat ILO:s konvention 190? Jag fick frågan flera gånger under dagarna i Genève.

Jag kunde inte svara. Jag vet inte vad som är hindret, och det blir inte mycket klarare här i dag. Det är glädjande att höra att det fortfarande finns en positiv ansats och att frågan bereds i Regeringskansliet, men det blir inte tydligare vad det är som gör att detta drar ut på tiden. Utredningen har ju legat klar ett tag hos regeringen nu.

Som ledamoten Haraldsson nämnde röstade Sverige för konventionen när den behandlades 2019, så det borde inte föreligga några politiska skäl att inte ratificera den. Jag har inte heller upplevt, vare sig i dag eller i tidigare diskussioner, att det finns några politiska eller ideologiska skäl bakom detta. Det gör ju att man blir fundersam över vad som gör att konventionen inte kan ratificeras.

Jag vill uppmana regeringen att handlägga detta så snabbt som möjligt. Jag hoppas att man gör det. Detta är en viktig fråga och en viktig konvention, och det är viktigt att Sverige verkligen tar ledartröjan i den här typen av internationella sammanhang, framför allt med tanke på att vi tyvärr nu ser att en hel del länder som tidigare haft den rollen alltmer backar undan från det internationella samarbetet.

Fru talman! Jag tror att vi är helt eniga om att våld och trakasserier på arbetsplatserna är oacceptabla företeelser. Som jag har nämnt tidigare är arbetet för allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier en prioriterad fråga för den här regeringen. Ingen ska behöva utsättas för våld eller trakasserier på sin arbetsplats.

ILO:s konvention 190 om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet syftar till att skydda arbetstagare och andra personer i arbetslivet mot våld, trakasserier, könsrelaterat våld och könsrelaterade trakasserier och är ett betydelsefullt led i arbetet med att motverka våld och trakasserier i arbetslivet såväl globalt som nationellt.

Man bör se det här i ljuset av att regeringen löpande följer utvecklingen på arbetsmarknaden. Om regeringen sett att det funnits strukturella problem som måste åtgärdas har den arbetat fram förslag på sådana åtgärder. Ett exempel är den proposition som jag tidigare nämnde om ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier.

En särskild utredare har utrett om svensk rätt är förenlig med den konvention som det hänvisas till. I betänkandet gör den särskilda utredaren bedömningen att svensk rätt redan är förenlig med konventionen. Och förra våren, i mars 2024, fattade Europeiska unionens råd beslut om att uppmana alla medlemsstater att ratificera konventionen.

Det finns redan ett tydligt regelverk inom arbetsmiljölagen. Som vi har pratat om tidigare här i dag är det och kommer det fortsatt att vara det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet samt arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön som är grunden för en god arbetsmiljö. Det ska vara en naturlig del av verksamheten för alla arbetsgivare, såväl stora som små.

Det bedöms angeläget ur såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv att Sverige ratificerar ILO:s konvention 190. En svensk ratificering skulle bidra till att understryka och bekräfta allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier. Konventionen är som sagt ett betydelsefullt led i arbetet, både globalt och nationellt.

Fru talman! Jag delar helt arbetsmarknadsministerns bild av att det är viktigt att Sverige ratificerar den här konventionen. Något som jag har lärt mig under mina besök på ILO:s arbetskonferens är att Sverige ses som och är en viktig aktör i de här frågorna.

Sverige är en förebild när det kommer till många av de arbetsrättsliga frågorna och hur vi historiskt har valt att lösa arbetsrättsliga problem i det här landet. Det gör att många länder runt om i världen ser upp till Sverige och förväntar sig att Sverige går i bräschen och agerar i dessa frågor.

Jag delar helt arbetsmarknadsministerns bild att Sveriges ratificering verkligen skulle understryka hur viktig konventionen är. Därför hoppas jag att statsrådet och regeringen Kristersson snarast återkommer till Sveriges riksdag med något slags proposition eller vad som nu krävs för att konventionen ska kunna ratificeras.

Jag vill också uppmana arbetsmarknadsministern att, om tillfälle ges, besöka ILO:s arbetskonferens i Genève, för det är verkligen en mycket givande upplevelse, enligt min uppfattning.

Jag ska försöka mjuka upp den fråga som ställdes här om när ett förslag kommer att läggas fram och i stället fråga så här: Bedömer statsrådet att risken är överhängande för att vi behöver stå här i slutet av nästa riksmöte och ha en liknande interpellationsdebatt, eller tror statsrådet att den risken är mindre överhängande eller kanske till och med obefintlig?

Fru talman! Låt mig lyfta upp det faktum att det finns ett tydligt regelverk i dag genom arbetsmiljölagen. Det är och kommer fortsatt att vara det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet, som flera har lyft upp här i dag, samt arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön som är grunden för en god arbetsmiljö.

Dagens arbetsliv präglas av en rad omvärldsförändringar och faktorer som på olika sätt påverkar förutsättningarna. Det gäller bland annat brottslighet och arbetstagares utsatthet för hot, påtryckningar, trakasserier och våld. Vi har en tilltagande digitalisering och utveckling av ny teknik, distansarbete, arbetsrelaterad stress, internationalisering, grön omställning med mera.

Jag vill lyfta fram det arbete som nu pågår i Regeringskansliet. Med anledning av att den nuvarande arbetsmiljöstrategin löper ut mottog vi i juni ett utredningsbetänkande med ett förslag till en ny arbetsmiljöstrategi. Syftet med uppdraget har varit att ange inriktningen för regeringens arbetsmiljöpolitik med fokus på att möta alla de utmaningar och möjligheter som det förändrade arbetsliv som jag just beskrev medför.

Utredningen har analyserat genomslaget för den nuvarande arbetsmiljöstrategin med särskilt fokus på strategins delmål och bedömt att dessa är ändamålsenligt utformade. Med dem som utgångspunkt har utredningen lämnat ett förslag till ny arbetsmiljöstrategi för perioden 2026–2030, inklusive vilka delmål som bör gälla, och har även föreslagit fortsatta åtgärder för perioden som på ett långsiktigt hållbart sätt kan bidra till att strategin får genomslag i arbetslivet.

Fru talman! Det gläder mig att höra att det uppfattas finnas goda vibrationer kring det arbete som pågår med den kommande arbetsmiljöstrategin. Under arbetet har utredningen haft elva möten med företrädare för arbetsmarknadens parter, utöver mötena i utredningens referensgrupp, samt fyra möten med parternas kunskapsorganisationer Prevent, Suntarbetsliv och Afa Försäkring. Styrkor som lyfts fram är att den inte är för detaljerad utan ger utrymme för myndigheterna på området att prioritera inom den och att den täcker in viktiga områden. Breddningen av nollvisionen, som vi debatterade tidigare här i dag, samt att den tydligt pekar ut samverkan mellan parter, myndigheter och regeringen uppfattas som mycket positivt.

Jag får återkomma till mitt tidigare svar. Frågan om ratificering av konvention 190 bereds i Regeringskansliet.

Jag vill genuint tacka interpellanten Johanna Haraldsson för frågan och för engagemanget. Vi är överens om att arbetet för allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier är en prioriterad fråga för svensk politik och för den här regeringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.