Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat statsrådet Nina Larsson vilka initiativ hon och regeringen har tagit med anledning av riksdagens tillkännagivande om dödsolyckor i arbetslivet (rskr. 2023/24:166). Arbetet inom regeringen är så fördelat att det numera är jag som ska svara på interpellationen.

Enligt 9 kap. 8 § riksdagsordningen ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. Regeringen kommer därför att återkomma till riksdagen på föreskrivet sätt när det gäller det tillkännagivande som interpellanten hänvisar till.

Jag vill ändå tacka Johanna Haraldsson för att hon lyfter upp de här viktiga frågorna i kammaren i dag. Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv.

Enligt regeringens arbetsmiljöstrategi för åren 2021–2025 (skr. 2020/21:92) gäller en nollvision. Ingen ska behöva dö på sitt arbete. Ingen ska heller behöva dö av sitt arbete. Det är arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret, enligt arbetsmiljölagstiftningen. Arbetsgivare måste förebygga både dödsolyckor och de arbetsmiljörisker som leder till ohälsa på längre sikt.

Med kunskap och ett systematiskt arbetsmiljöarbete kan sannolikt de allra flesta av dödsolyckorna och de arbetsrelaterade dödsfallen förebyggas. Skyddsombuden har en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser. Samverkan med skyddsombud är viktigt för att minska risken för allvarliga olyckor.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att minska antalet dödsolyckor i arbetslivet. Här kan nämnas att Arbetsmiljöverket årligen ska återrapportera vilka åtgärder man har vidtagit för att öka antalet fysiska oanmälda inspektioner, för att öka möjligheten att upptäcka arbetsgivare som har brister. I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2025 beslutade riksdagen att tillföra Arbetsmiljöverket 50 miljoner 2025 för att skärpa och effektivisera kontrollen av arbetsmiljön, så att dödsolyckor och andra allvarliga arbetsmiljörisker förebyggs. Tillskottet beräknas därefter uppgå till 75 miljoner år 2026 och 100 miljoner per år från och med 2027.

Regeringen har också tillsatt en utredning om en ny arbetsmiljöstrategi för 2026–2030 (dir. 2024:56). I direktiven till utredningen framgår att regeringens nollvision som den uttryckts i bland annat arbetsmiljöstrategin ligger fast. Det är viktigt att området fortsätter att bevakas för att arbetsplatsrelaterade dödsfall ska kunna förebyggas i högre grad. I direktiven framgår att riksdagen den 25 april 2024 beslutade om ett tillkännagivande till regeringen (rskr. 2023/24:166). Enligt tillkännagivandet bör regeringen vidta åtgärder för att minska riskerna för dödsolyckor i arbetslivet. Utredningen redovisade sitt arbete den 10 juni 2025, och betänkandet En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat arbetsliv har remitterats med slutdatum 27 oktober 2025.

Fru talman! Jag vill också hälsa det nya statsrådet varmt välkommen till kammaren. Det är ingen brist på variation med tanke på att det är det tredje statsrådet i ordningen, men lika välkommen är statsrådet för det.

I svaret säger statsrådet att det i utredningen och direktivet framgår att regeringens nollvision som den uttrycks i bland annat arbetsmiljöstrategin ligger fast. Det är områden som det är viktigt att fortsätta att bevaka för att arbetsplatsrelaterade dödsfall ska kunna förebyggas i högre grad. Vi har bara för några veckor sedan kunnat läsa vad Arbetsmiljöverket uttrycker: När de förslag till åtgärder som presenteras och finns med inte vidtas är det som sägs i nollvisionen och strategin inte tillräckligt. Det finns förslag i strategin och i uppföljningen för att uppnå nollvisionen, men alla de åtgärder som föreslås har inte vidtagits. Man konstaterar också att olyckorna inte heller minskar.

En av mina frågor till statsrådet är: Varför räcker det med att bara bevaka den här frågan? Jag vill göra ett medskick med utredningen för en ny strategi att det också ska finnas en plan så att de åtgärder som föreslås ska bli mer än bara förslag och att de också ska verkställas.

Det har faktiskt inte gjorts under den här perioden, lite grann som min kollega var inne på tidigare.

Fru talman! Mot denna bakgrund vill jag nämna Axel, 15 år, som skulle ha börjat nian nu. För några veckor sedan gick han bort. Han dog just i en arbetsplatsolycka. Han är bara en av åtta personer som har dött i sommar. Dessa olyckor sker hela tiden.

Min fråga är: Görs det tillräckligt? Gång på gång får man läsa nyheter om denna typ av tragedier som drabbar arbetstagare och deras familjer. Görs det tillräckligt? Det kan inte vara så.

Detta är en av anledningarna till att vi socialdemokrater har lagt fram förslag om en kriskommission. Vi lägger fram förslag och trycker på regeringen att vidta fler åtgärder i de strategier som redan finns, för man måste göra mer när det är så många personer som faktiskt aldrig kommer hem efter att ha gått till arbetet för att förtjäna sitt levebröd. Det är ju bara detta de har gjort sig skyldiga till. De utsätts för en allvarlig arbetsmiljö som i värsta fall leder till att de mister livet.

När jag hör svaret tycker jag lite att det saknas ambition. Min fråga till statsrådet är därför: Finns det något mer som statsrådet vill göra utöver det som sades i interpellationssvaret? Vi socialdemokrater är nämligen inte nöjda utan anser att mer behöver göras. Vad anser statsrådet själv behöver göras utöver detta? Eller räcker det som angavs i svaret?

Fru talman! Vi vet att byggbranschen är särskilt riskfylld. Till skillnad från många andra branscher förändras arbetsmiljön ständigt på ett bygge. Nya moment, nya arbetslag, nya maskiner kräver ständigt nya riskbedömningar och nya skyddsåtgärder. Byggbranschen präglas i dag av korta byggtider och långa kedjor av underentreprenörer. Kunskapskraven är ofta otydliga. Kontrollen är bristfällig. I upphandlingar får alltför ofta lägsta pris väga tyngre än säkerheten. Ovanpå allt detta finns en utbredd arbetslivskriminalitet.

Statsrådet talar om säkerhetskultur, och det är jätteviktigt att man etablerar en säkerhetskultur. Men så som byggbranschen ser ut och med de särskilda utmaningar branschen har blir det oerhört svårt att etablera en gemensam kultur när det förekommer mängder av företag på en och samma arbetsplats, och det är nästan omöjligt att åstadkomma en ledning och styrning där. Jag tror att man måste komma åt andra grundläggande problem innan man kan ”grädda” med tal om säkerhetskultur, även om det givetvis är en viktig fråga.

På grund av hur det ser ut i branschen menar vi att det behövs en total genomlysning av hela sektorn, en kriskommission, där man granskar strukturerna och föreslår konkreta åtgärder. Det är vad Byggnads har krävt, och det är vad vi socialdemokrater har krävt i riksdagen.

Precis som uttrycks av Arbetsmiljöverkets generaldirektör och många före honom hade de allra flesta dödsolyckor kunnat förebyggas om arbetsgivarna gjort det de ska genom att ständigt bedöma risker, förebygga olyckor, följa upp sitt arbetsmiljöarbete och systematiskt jobba med arbetsmiljön. Därför vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Hur ska vi få fler arbetsgivare att ta det ansvaret? Hur ökar vi motivationen att arbeta systematiskt med arbetsmiljön? Hur får vi riskbedömningen att bli bättre, och hur ser vi till att de åtgärder som krävs också kommer på plats?

Arbetsgivarna bär hela ansvaret för arbetsmiljön. Men hur får vi dem att ta det ansvaret? För mig är det tydligt, fru talman, att sanktionerna mot arbetsgivare som gång på gång brister i sitt ansvar måste skärpas. Arbetsmiljöbrott borde kunna leda till näringsförbud. Den som upprepade gånger utsätter sina anställda för livsfara ska inte ha rätt att driva företag. Det borde vara självklart.

Samtidigt måste antalet inspektioner öka, och de regionala skyddsombuden måste ges resurser nog att besöka fler arbetsplatser och upptäcka brister i tid. Det måste bli stopp för de oändliga kedjorna av underentreprenörer. Ju längre ned i kedjan man kommer, desto svårare blir det att säkerställa rimliga arbetsvillkor och att arbetsmiljöregler faktiskt följs. I varje led ska vinst tas ut och villkor och löner pressas. När ansvariga på en arbetsplats inte ens kan svara på var de omkomna var anställda är det något allvarligt fel.

Arbetsmarknadsministern säger att vi är eniga om att mer måste göras. Men vad är då arbetsmarknadsministerns lösning? När får vi se skarpa förslag från regeringen på hur man ska komma åt de utbredda problemen inom byggbranschen, som alltför ofta leder till att arbetare skadas eller i värsta fall dör?

Fru talman! Det är oerhört viktigt att alla aktörer påminns om det tydliga regelverk som finns i arbetsmiljölagen, där ansvariga för arbetsmiljön pekas ut och där samverkan i vardagen, i det systematiska arbetsmiljöarbetet, är kärnan – ett systematiskt arbetsmiljöarbete där varje arbetsgivare, stor som liten, tillsammans med representanter för arbetstagarna arbetar förebyggande för att förhindra alla typer av risker i arbetet.

Detta systematiska arbetsmiljöarbete är avgörande för att förebygga ohälsa och olycksfall, i värsta fall sådant som leder till död. Kunskap om arbetsmiljö är viktigt för att minska arbetsrelaterade olyckor och ohälsa. En god säkerhetskultur innebär att alla på arbetsplatsen är medvetna om de risker som finns och har både kunskap och vilja att minska dem.

Ett exempel som lyfts här på när det är extra viktigt med systematiskt arbetsmiljöarbete är när flera olika arbetsgivare är verksamma samtidigt på en arbetsplats. Detta är väldigt vanligt inom bygg- och anläggningsbranschen, som har lyfts här. Utöver de enskilda arbetsgivarna har byggherren, projektören och arbetsmiljösamordnarna arbetsmiljöansvaret i byggprojekt.

I regleringsbrevet för 2025 har regeringen gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att rapportera om hur myndigheten arbetar med att bidra till att förebygga dödsolyckor och andra allvarliga arbetsolyckor. Myndigheten ska i samband med detta särskilt rapportera om hur den arbetar med att utveckla regelverk, information och tillsyn.

Vid Arbetsmiljöverkets inspektioner av dödsolyckor kan det ofta konstateras att det har funnits brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det har inte gjorts ordentliga riskbedömningar för de arbetsmoment som ska utföras, eller så har säkerhetsåtgärder inte vidtagits eller varit bristfälliga.

Under 2024 ökade Arbetsmiljöverket sina inspektioner i enlighet med det uppdrag som getts av regeringen: att öka antalet fysiska oanmälda inspektioner för att öka möjligheten att upptäcka arbetsgivare som har brister. Det totala antalet sådana förrättningar ökade 2024 med 9 procent jämfört med tidigare år, och antalet oanmälda inspektioner ökade med 60 procent.

Detta är bra. Att det görs fler inspektioner är viktigt för att stärka kontrollen av arbetsmiljöarbetet ute på landets arbetsplatser. Men ansvaret för arbetsmiljön ligger fortsatt på arbetsgivaren. Den svenska arbetsmiljölagstiftningen bygger på att arbetsgivaren samverkar med arbetstagarna i syfte att åstadkomma en bra arbetsmiljö. Det är och kommer fortsatt att vara det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet som är grunden för en god arbetsmiljö.

Fru talman! Låt mig först bara återigen säga att regeringen kommer att återkomma till riksdagen på föreskrivet sätt när det gäller det tillkännagivande som har lyfts här i dag.

Låt mig också lägga till en pusselbit. I våras gav regeringen Boverket i uppdrag att förebygga att fel, brister och skador uppkommer vid byggprojekt. Det uppdraget handlar framför allt om kvalitet och att det ska byggas väl. Men det ligger nära till hands att tänka sig att byggaktörer som slarvar med kvaliteten i byggandet också kan ha en bristande arbetsmiljö. Det uppdraget ska redovisas senast den 13 mars. Då ska det lämnas en delredovisning med fokus på åtgärdsförslag. Senast den 18 maj 2028 kommer Boverket att lämna ytterligare en delredovisning av uppdraget till Regeringskansliet. Det ska slutredovisas lite senare. Detta uppdrag blir också en viktig del i att fastslå det som ledamoten lyfter: Det finns troligen ett samband mellan oseriösa byggare och olyckor.

Med detta sagt vill jag genuint tacka Johanna Haraldsson för att hon lyfter dessa viktiga frågor i kammaren i dag och återigen säga att varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.