Fru talman! Tack till arbetsmarknadsministern för svaret på interpellationen! Som jag sa tidigare får vi säkert anledning att ses många gånger här i kammaren med anledning av ministerns viktiga arbete.

Interpellationen handlar om gula fackförbund – som tur är en historiskt ganska främmande företeelse för Sverige och den svenska arbetsmarknadspolitiska debatten. Det ska vi vara väldigt glada över. Sedan 1930-talet och tecknandet av Saltsjöbadsavtalet har vi i stor utsträckning sluppit gula fackförbund.

Då kan man fråga sig vad ett gult fackförbund är. Jo, det är ett fackförbund som arbetsgivaren styr och utövar makt och kontroll över. Man hör ganska direkt att det är någonting väldigt dåligt som inte passar in på arbetsmarknaden. Det är svårt att företräda det motstående intresset i konflikten mellan arbete och kapital om det är arbetsgivaren som styr arbetstagarnas representation.

Fru talman! Vi har under lång tid i det här landet sett en förflyttning av maktförhållandet till arbetsgivarens fördel. Vi skulle kunna resonera länge om orsakerna till det, men jag tror att det stora flertalet skulle kunna enas om att så är fallet på den svenska arbetsmarknaden. Arbetslösheten är högre än den varit många gånger historiskt och har bitit sig fast på höga nivåer. Anställningsvillkoren har försämrats med inte minst allt fler osäkra anställningar. Det har helt enkelt på många sätt blivit tuffare att få arbete och att ha ett arbete i Sverige.

Frågan om gula fackförbund har på senare år blossat upp i olika sammanhang. Under 2024 uppstod en rättslig tvist kring en organisation som enligt egen utsago skulle organisera den som ”arbetar inom scen- och kulturarbete” men som i huvudsak organiserade människor som arbetade på strippklubbar. Tidningen Arbetsvärlden rapporterade ingående om fallet.

Arbetsmiljöverket, en myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet, ansåg att detta inte var ett fackförbund och drev frågan till domstol. Organisationens stadgar var otillgängliga, och adressen till organisationen var en boxadress. Organisationen hade ett fåtal medlemmar, och det fanns tydliga kopplingar till ägare på de klubbar som organiserade de anställda. Domstolen konstaterade senare att detta inte var att se som ett fackförbund i medbestämmandelagens mening.

Tidigare i år kom uppgifter om att ägare till egenanställningsföretag planerade att starta ett fackförbund för att kunna teckna kollektivavtal med så kallade gigarbetare, alltså plattformsarbetare. Inom branschen har det sedan länge pågått diskussioner om tecknande av kollektivavtal brett. Det har delvis lyckats, men långtifrån hela sektorn täcks. Däremot har kollektivavtal tecknats mellan Transport och delar av de Foodoraanställda. Detta visar alltså att det går att teckna kollektivavtal även inom matbudsbranschen om viljan finns.

I veckan kunde Arbetsvärlden rapportera om att ett fackförbund nu bildats där målsättningen är att organisera egenanställda. Fackförbundet heter Uppdragsarbetareförbundet, UAF, och finansieras av arbetsgivaren. Än så länge saknas medlemmar i fackförbundet, men ett kollektivavtal har slutits med en helt nybildad arbetsgivarorganisation. Fackförbundet Transport konstaterar att det här är ett helt gult fackförbund.

Fru talman! Sverige har genom olika konventioner och rekommendationer förbundit sig att skydda arbetares organisationer mot inblandning från arbetsgivare, exempelvis genom ILO:s konvention 98. Sverige har också genom ILO:s rekommendation 91 förbundit sig att inte erkänna arbetstagarorganisationer som finansieras av eller står under bestämmande inflytande av arbetsgivarsidan.

Utifrån svaret går det inte att utläsa hur regeringen ställer sig till utvecklingen kopplat till de resolutioner och rekommendationer som Sverige har ratificerat. Min fråga till arbetsmarknadsministern med anledning av de svar som lämnats här är därför om Sveriges förpliktelser med anledning av de ratificerade bestämmelserna gör att arbetsmarknadsministern ser skäl att agera.

Fru talman! Tack till arbetsmarknadsministern för svaret! Jag trodde inget annat, men det gläder mig att höra att det finns ett fortsatt solitt och starkt stöd för den svenska modellen. Det är alltid glädjande när man får den typen av bekräftelse på att den svenska modellen är värd att värna och försvara.

Nu är det väl ändå så att den svenska modellen är under viss press. Jag vill påstå det. Det finns en del aktörer som utmanar den svenska modellen – inte minst genom de egenanställningsföreteelser som sprider sig. Man vill ogärna klassa människor som anställda, utan man vill i stället se dem som uppdragstagare.

När det gäller den växande plattformsekonomi som nämndes i statsrådets svar finns det en utredning som tittar på hur man ska implementera plattformsdirektivet. Det är också en företeelse som pressar den svenska modellen.

När man ser att det pågår press från olika håll kan man – oavsett om det är en trend eller inte – känna viss oro för att den svenska modellen sätts under press. Detta gäller även när den här typen av gula fackförbund tillskapas, enligt fackförbundet Transport och andra fackförbund. Jag sa inte det i mitt första inlägg, men även fackförbund som Unionen och Journalistförbundet har uttalat sin starka kritik mot denna företeelse och det nybildade fackförbund som det rapporterades om tidigare i veckan.

Jag upplever att statsrådet håller med om att det på svensk arbetsmarknad är grundläggande att vi har fackförbund som verkligen respekterar arbetstagarnas intressen och som tydligt är frikopplade från arbetsgivarnas bestämmanderätt och finansiella inflytande.

Om vi får en ordning där den här typen av fackförbund breder ut sig på den svenska arbetsmarknaden kommer det att försvaga den svenska modellen. Det är alldeles uppenbart. Om vi plötsligt har ett system där den ena sidan tappar i trovärdighet för att den anses stå på samma sida som arbetsgivaren kommer det att skada den svenska modellen och märkbart försvaga parternas ställning. Jag skulle vilja påstå att det gäller åt båda hållen.

Det kan också leda till en omfattande villkorsdumpning. Om vi får en situation där allt fler gula fackförbund uppstår kan det innebära att vissa arbetsgivare ser en chans att dumpa villkoren på arbetsmarknaden. Det är ett problem.

Staten, regeringen och riksdagen sitter på den lagstiftande makten och blir en naturlig part i den svenska modellen även om de inte reglerar arbetsvillkoren i detalj. Staten har också en roll att spela i den svenska modellen. Det är viktigt.

En annan sak man kan fundera på, och som jag inte vet om jag kommer att få något svar på här i dag, är om statsrådet ser något slags bortre gräns för när regeringen skulle kunna agera. Frågan om lagstiftning i syfte att på något sätt reda ut vad gula fackförbund är förekommer i viss mening i den juridiska doktrinen. Jag tänker framför allt på lagändringarna 2019.

Bland annat har arbetsrättsforskarna Niklas Selberg och Erik Sjödin föreslagit att man lagstiftningsvägen ska förtydliga och definiera bestämmelsen i 6 § medbestämmandelagen. Där beskrivs till exempel vad som avses med en arbetstagarorganisation.

Domstolarna har än så länge – i det här fallet 2024 – gjort en tolkning av lagstiftningen som gör att arbetstagarnas intressen värnas brett. Men vi kan ju inte se in i framtiden.

Min huvudsakliga fråga är om statsrådet ser ett scenario framför sig där det kan bli aktuellt att regeringen, och sedermera lagstiftaren i form av riksdagen, agerar.

Fru talman! Det gläder mig mycket att arbetsmarknadsministern är så tydlig med att arbetsgivarkontrollerade fackförbund är en företeelse som inte ska förekomma på svensk arbetsmarknad. Vi är helt eniga om detta.

Jag hoppas att vi inte får en utveckling där arbetsgivarkontrollerade fackförbund breder ut sig på svensk arbetsmarknad. Som jag framfört tidigare tror jag att detta är djupt skadligt för den svenska arbetsmarknadsmodellen och för svenska löntagares intressen. Det skulle allvarligt skada en modell som väcker beundran runt om i världen om vi skulle se att detta är en begynnande trend och att det breder ut sig.

Även om statsrådet i sitt tidigare inlägg sa att vi har en hög organiseringsgrad på den svenska arbetsmarknaden sker detta i en bransch där vi inte har det. Egenanställda plattformsarbetare är i en bransch där kollektivavtalstäckningen är väldigt låg. Det ligger på något sätt i sakens natur.

Om vi ser att detta breder ut sig kommer vi att få anledning att här i kammaren återkomma till denna fråga. Det är jag helt övertygad om. Jag kommer i så fall att interpellera på nytt – med glädje, höll jag på att säga. Det är dock min förhoppning att vi inte kommer att behöva oroa oss för att detta kommer att breda ut sig.

Med tanke på de uttalanden som gjorts i medier av de här företrädarna den senaste tiden känner jag viss oro för att det finns en risk att det här är en begynnande trend. Det är dock min stilla förhoppning att det inte är så.