Johan Britz

Fru talman! Det är på ett allmänt plan intressant att bilden av tillverkningsindustrin i Sverige i så många stycken är felaktig. Det sägs att den skulle vara farlig och smutsig, ha dåliga arbetsvillkor och så vidare, men så är det ju inte. Vi har en industri i världsklass, och det är som sagt det som är motorn i vårt välstånd. Vi kan nog med gemensamma krafter göra saker för att räta upp den bilden.

Jag har själv varit i Västerås och tittat på produktionen av en grej som skyddar stora transformatorer från felaktiga strömspikar. I går besökte jag Scanias motortillverkning. Jag tror att vi hela tiden behöver påminna om industrins roll för vårt välstånd i Sverige. Det kommer också att skapa kraft att säkerställa att villkoren är bra, så att vi klarar konkurrensen, men också stärka vår röst i EU. Det är den vägen vi går.

Jag vill också framhålla att jag känner mig ganska trygg med de omställningsorganisationer som vi har i Sverige och som fack och arbetsgivare gemensamt har förhandlat fram. Där är inte staten inblandad. Men både TRR och TSL finns för de arbetstagare som nu blir uppsagda. De har väldigt goda resultat och högkvalitativ omställning när en person blir av med sitt arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar åter Lars Isacsson för interpellationen och för den bild han ger av situationen i sina hemtrakter. Det är mycket värdefullt för mig att höra om detta direkt från ledamoten.

Svensk industri är hjärtat och motorn i vårt unika välstånd. Att vi har en konkurrenskraftig industri med tillverkningsjobb, som det ibland kallas, är helt centralt. Det är centralt för att vår arbetsmarknad ska fungera, men det är också centralt för att det ska efterfrågas andra typer av tjänster runt omkring tillverkningsindustrin.

Att vi är konkurrenskraftiga är centralt. Det är hela regeringens ansvar att i den mycket svåra omvärldsmiljö vi befinner oss i hela tiden försöka göra vad vi kan som nation och som medlem av en union för att säkerställa att vi har en industri som är livaktig och som klarar den internationella konkurrensen.

Jag kommer förstås att svara direkt till Hedemora kommun. Men jag är naturligtvis alltid beredd att lyssna på fler idéer, fler intryck och fler berättelser om hur det ser ut på den svenska arbetsmarknaden och om de utmaningar som företag och enskilda möter.

Fru talman! Tack igen, Lars Isacsson, för interpellationen och även för det uppföljande inlägget!

Jag kommer som sagt att återkomma till Hedemora kommun. Jag tror att det är den bästa vägen att gå.

Men jag vill ändå påpeka att frågan om hur den globala stålmarknaden ser ut inte primärt är ett ansvar som jag bär i regeringen. För att få ett mer högkvalitativt svar ska den frågan nog ställas till antingen näringsministern eller möjligtvis utrikeshandelsministern.

Jag förstår dock den frustration som ledamoten ger uttryck för. Jag förstår också att 20 och 30 uppsagda låter som låga siffror, men det är en betydande del i svenska bruksorter.

Det vi kan göra i Sverige just nu är det som regeringen gör för att försöka bryta lågkonjunkturen. Det är oklart för mig hur det påverkar marknaden för högkvalitativt stål eller stål över huvud taget. Men det vi försöker göra är att bryta den lågkonjunktur som finns, så att det ska komma till fler jobb.

Vi har just nu en konjunkturell arbetslöshet, som drabbar många och som blir tuff för många som blir av med sina jobb. Vi försöker bryta den genom att stärka hushållens ekonomi. Det gör vi genom att sänka skatten på mat, så att det blir billigare att handla mat, och diverse andra saker. Det blir också lite mer lönsamt och enklare att driva företag.

Det är det vi kan göra, utöver de insatser som jag redogjorde för i mitt tidigare inlägg. Vi säkerställer att vi har skyddsnät som fungerar som bryggor mellan jobb men som inte innebär att människor fastnar i långvarig passivitet och långvarig arbetslöshet. Till det finns också alla de utbildningssatsningar som vi gör.

Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig vilka besked jag har till Hedemora kommun om att träffa kommunen och fackförbunden för att diskutera ansvar och åtgärder i samband med varsel inom stålindustrin. Vidare har han frågat vilka åtgärder och resursförstärkningar jag och regeringen har vidtagit för att möta den arbetslöshet som vi nu ser breda ut sig inom bland annat stålindustrin.

Jag vill tacka interpellanten för frågorna. När det gäller beskedet till Hedemora kommun avser jag att återkomma till kommunen med ett svar.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att minska arbetslösheten genom att stötta ekonomins återhämtning. Vi prioriterar reformer inom framför allt tre områden. Det handlar om att fortsätta stärka hushållens köpkraft, om reformer för en ökad tillväxt och om att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete.

Många arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken behöver bli mer effektiv med kostnadseffektiva insatser anpassade till de arbetslösas olika förutsättningar och behov. Regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att med egen personal förstärka stödet för långtidsarbetslösa och förbättra matchningen och kontrollen av de arbetslösa.

Den enskilt viktigaste insatsen för att etablera sig långsiktigt på arbetsmarknaden är utbildning. Regeringen har därför gjort stora satsningar på bland annat regionalt yrkesvux och yrkeshögskolan.

Fru talman! Låt mig då påminna interpellanten om att det han har interpellerat om är aktivitetsstödet och att hans senaste inlägg handlade om aktivitetsstödet, inte om akassan.

Jag kan också konstatera att akassan till ungefär 75–80 procent finansieras av skatteintäkter, inte av avgifter.

Jag beklagar verkligen att Socialdemokraterna inte tar långtidsarbetslöshet och långvarig passivitet på allvar. Att vara arbetslös länge, i mer än tolv månader, som Arbetsförmedlingen definierar som långtidsarbetslöshet, innebär ett successivt nedbrytande av en människa. Risken för att missbruka alkohol, risken för psykisk ohälsa och risken för suicid ökar med tiden man är arbetslös.

Det gäller även dem som är över 60 år. Även de som är över 60 år måste komma i arbete. Även de som är över 60 år kan behöva gå en kompletterande utbildning för att komma närmare arbetsmarknaden och leva upp till de förväntningar och krav som arbetsgivare ställer.

Svaret kan inte vara att de som är över 60 år ska leva på bidrag tills de går i pension. Det är en fattigdomsfälla, men det är också en sjukdomsfälla.

Tack så mycket för den här diskussionen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När blev det Socialdemokraternas politik att människor över 60 år ska leva på bidrag resten av arbetslivet? Det förakt för utbildning och omskolning som ledamoten ger uttryck för förvånar mig. Jag trodde att vi var helt överens om att vidareutbildning, kompletterande kunskaper, att söka en utbildning som leder till ett jobb, där det finns en arbetsgivare i andra änden som efterfrågar din kunskap, är vägen framåt – inte att människor ska leva på bidrag under lång tid, vilket verkar vara Socialdemokraternas politik av i dag.

Fru talman! Jag är mycket bekymrad över det jag hör.

Det har tidigare ställts en sakfråga om eventuellt inflöde till försörjningsstöd. Jag kan bara konstatera att av den konsekvensutredning som upprättades vid beslut om förordningar som antogs med anledning av lagen om ny arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomst framgår att kommunernas kostnader för försörjningsstöd för hela reformen sammantaget beräknas vara oförändrade.

Fru talman! Vi kan börja lite bakifrån. Den tidigare arbetslöshetsförsäkringen byggde på arbetad tid. Den var krånglig och innebar en tung administrativ börda för arbetsgivare, akassor och arbetslösa. Uppgifter om arbetad tid är även osäkra och svåra att kontrollera i efterhand. Risken för fel och felaktigheter var betydande.

Det tidigare kvalificeringsvillkoret, det så kallade arbetsvillkoret, bidrog till att arbetslöshetsförsäkringen fungerade som en allt-eller-inget-försäkring. Det fanns behov av ett kvalificeringsvillkor med bättre träffsäkerhet, men också av att enskilda på ett enklare sätt skulle kunna förutse sitt försäkringsskydd.

Införandet av uppgifter om inkomst i arbetsgivardeklarationer på individnivå innebar nya möjligheter att modernisera, förenkla och effektivisera arbetslöshetsförsäkringen, stärka arbetslinjen och motverka felaktiga utbetalningar.

Det bästa vi kan göra för arbetslösa är att hjälpa dem att bryta arbetslösheten. Den enskilt viktigaste insats som vi kan göra för att hjälpa människor att bryta arbetslösheten är att erbjuda utbildningar som leder till jobb, inte minst yrkesutbildningar.

Jag har en uppmaning till alla som ställer frågan: Vad ska jag göra när jag är arbetslös? Jag har varit arbetslös en tid. Då är mitt svar: Det är supertufft att vara arbetslös – vi kan återkomma till det. Det är också farligt att vara arbetslös. Vi måste bryta arbetslösheten, och det bästa sättet att bryta arbetslösheten är genom utbildningar som leder till jobb.

Det finns jobb i Sverige, men det finns inte kompetens för alla de jobben. Jag tänker framför allt på att fler behöver våga ta den där yrkesutbildningen som kanske är något annat än det man har jobbat med tidigare. Den kan finnas på yrkesvux. Den kan finnas inom arbetsmarknadsutbildningen. Den kan finnas på folkhögskola. Den kan finnas på yrkeshögskola. Men ta en utbildning! Prata med Arbetsförmedlingen! Vilka yrken är det som efterfrågas? Busschaufförer efterfrågas i alla svenska arbetsmarknadsregioner. Ställ frågan till Arbetsförmedlingen: Vilka yrken efterfrågas där jag bor?

Se till att gå en utbildning som leder till jobb! Det är mitt absolut viktigaste råd till alla människor som känner att de har väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Fru talman! Ardalan Shekarabi har frågat mig om min och regeringens analys av förändringarna av reglerna gällande akassan och dess påverkan på personer som har aktivitetsstöd och om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min analys.

Jag vill börja med att tacka Ardalan Shekarabi för att han tar upp denna viktiga fråga.

Alla som kan jobba ska jobba. Det är hela grunden för vårt välstånd och för människors möjlighet till frihet och att forma sina liv. Alla kan dock förlora sitt arbete. För den som gör det måste det finnas ekonomiskt stöd under omställning mellan arbeten.

Förslaget till den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring baseras i stort på de förslag och bedömningar som lämnades i betänkandet Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen (SOU 2020:37).

Efter förslag från regeringen biföll riksdagen i juni 2024 propositionen En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster (prop. 2023/24:128). Av propositionen framgår de konsekvenser som förslagen i propositionen bedöms innebära. Det har också upprättats en konsekvensutredning i samband med att regeringen beslutade om aktuella förordningar.

Det nya regelverket för arbetslöshetsförsäkringen och förändringarna av aktivitetsstödet trädde i kraft den 1 oktober. Övergången till de nya reglerna sker på olika sätt för olika ersättningssökande. För vissa blir det en direkt övergång. För andra kommer det att ta längre tid.

Den nya arbetslöshetsförsäkringen baseras på inkomster och skapar förutsättningar för fler att omfattas av en försäkring vid arbetslöshet. Den bidrar också tydligare till omställning mellan arbeten genom att ersättningen trappas ned enhetligt med tiden i arbetslöshet.

Även inom aktivitetsstödet har omställningsprincipen stärkts genom att det införts ett nytt tak för den ersättningsgrundande inkomsten och en successiv nedtrappning av ersättningsnivån. Därtill har regeringen beslutat om en höjning av grundnivån i aktivitetsstödet, en nivå som varit oförändrad under lång tid.

Regeringen följer utvecklingen av utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet.

Fru talman! Jag avslutar den här diskussionen med att konstatera att jag tror att vi har en mycket likartad syn på detta, kanske till och med samma.

Självständiga arbetstagarorganisationer är centrala för att arbetstagarna ska få en rättvis och oberoende representation för sina intressen gentemot arbetsgivarna. Starka oberoende fack bidrar också till goda villkor för arbetstagarna.

Det ligger i allas intresse att arbetsgivarkontrollerade fackföreningar inte förekommer på svensk arbetsmarknad. Där tror jag att vi är helt överens.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Lagstiftningen på arbetsrättens område ger arbetsmarknadens parter ett stort utrymme att förhandla om och träffa kollektivavtal.

På arbetstagarsidan är det arbetstagarorganisationer som har getts mandat att träffa kollektivavtal. Som jag nämnde finns en definition i MBL av vad som avses med en arbetstagarorganisation, och kriterierna i den lagen måste vara uppfyllda för att sammanslutningen ska ha mandat att ingå kollektivavtal.

Samtidigt kan jag konstatera att bildandet av nya fackföreningar är ett uttryck för föreningsfriheten, som är en grundläggande rättighet som fastställs i vår grundlag och i flera internationella konventioner.

Låt mig också slå fast att det ligger i allas intresse att arbetsgivarkontrollerade fackföreningar inte förekommer på svensk arbetsmarknad. Vår arbetsmarknadsmodell utgår från att arbetstagarorganisationer representerar sina medlemmar, det vill säga arbetstagarnas intressen. Det är en mycket viktig förutsättning för balansen mellan parterna.

Jag känner mig ändå tvungen att upprepa det jag sa tidigare om att det är en domstols uppgift att avgöra hur lagen ska tillämpas i ett enskilt fall, och såvitt jag förstår har någon sådan fråga inte prövats i domstol.

Fru talman! Först vill jag försäkra ledamoten om att jag inte gör något hellre denna eftermiddag än att befinna mig här.

Självständiga arbetstagarorganisationer är jätteviktiga för att arbetstagarna ska få rättvis och oberoende representation för sina intressen gentemot arbetsgivarna. Starka, oberoende fack bidrar till goda arbetsvillkor för arbetstagare, och jag och regeringen står bakom den svenska modellen.

Ytterst är det en domstols uppgift att avgöra hur lagen ska tillämpas i ett enskilt fall. Ledamoten nämner medierapportering där det från vissa håll har uttalats att en viss sammanslutning varit en så kallad gul fackförening. Såvitt jag förstår har dock ingen sådan fråga prövats i domstol, och därmed har vi inte sett några konkreta uppgifter om att förekomsten av så kallade gula fackföreningar skulle vara ökande. Jag tror också att det är svårt för både mig och ledamoten att svara på om det pågår en faktisk utveckling med så kallade gula fackföreningar eller inte.

Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig om jag anser att vi har ett växande problem med gula fackföreningar, om jag avser att vidta åtgärder för att hantera utvecklingen med gula fackföreningar på svensk arbetsmarknad för att värna den svenska modellen och om jag anser att svensk lagstiftning behöver anpassas efter den nya utvecklingen med framväxandet av gula fackföreningar.

Jag vill inledningsvis tacka Ciczie Weidby för frågan.

Jag och regeringen värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Starka och självständiga organisationer på både arbetsgivar- och arbetstagarsidan är grundläggande. Sådana organisationer finns i Sverige i dag.

Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet anger vad som avses med en arbetstagarorganisation, nämligen en sammanslutning av arbetstagare som enligt sina stadgar ska tillvarata arbetstagarnas intressen i förhållande till arbetsgivaren. Lagens kriterier behöver vara uppfyllda för att en sammanslutning ska betraktas som en arbetstagarorganisation. Det pågår inget lagstiftningsarbete i de aktuella frågorna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för diskussionen, och vi förefaller vara helt överens om att etableringsjobben är en bra sak som det är bra att staten lägger ned tid, energi och pengar på, vilket också har gjorts. I den senaste budgetpropositionen har vi också aviserat att vi kommer att fortsätta att göra det.

Det är dock inte Arbetsförmedlingen eller regeringen som anställer etableringsjobbare. Det gör arbetsgivare, och arbetsgivare måste efterfråga etableringsjobbare. Vi har undanröjt de hinder som finns, och det finns inget som tyder på problem hos Arbetsförmedlingen, givet att man får den information som krävs från arbetsgivare och fackförbund, om vilka avtal som finns och vilka företag som har avtal och därmed kan använda etableringsjobbare.

Jag skulle inte vara så orolig som ledamoten ger uttryck för. Vi förefaller ju båda tro på etableringsjobben, och regeringen är mycket aktiv i att säkerställa att etableringsjobben blir fler.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror att den diskussion vi nu har är väldigt viktig. Extratjänster diskuteras mycket, vilket ledamoten lyfter upp, men det finns även andra saker. Det finns till exempel nystartsjobb, och vi har pratat om etableringsjobben.

Jag skulle faktiskt också vilja lyfta upp det aktivitetskrav som kommer att införas från halvårsskiftet 2026 och som innebär att de personer som går på försörjningsstöd och har arbetsförmåga – som alltså är arbetslösa – kommer att tillförsäkras en aktivitet. Vi ställer krav på kommunerna att dessa människor ska aktiveras på olika sätt eftersom passivitet är så farligt, vilket vi har varit inne på i tidigare diskussioner här i kammaren i dag.

Jag skulle vilja säga att vi med den paletten står ganska väl rustade framåt. Etableringsjobben är dock lite grann av ett bekymmer, och vi får säkert anledning att återkomma till dem senare. Men jag vill även trycka på utbildningar. Det är helt centralt att se till att det finns utbildningar, och regeringen har tillfört ytterligare 11 000 platser på utbildningar som riktar in sig på den typ av yrkeskunskaper som leder till jobb. Även om vi har hög arbetslöshet finns det nämligen många lediga jobb i vårt land.

Ledamoten frågade vad vi gör för etableringsjobben, och jag tror att jag var tydlig med att vi har tillfört pengar i budgeten så att de nu kan förlängas. Nu är det upp till parterna att förlänga de avtal som finns, men det är också upp till parterna att teckna avtal på fler områden. Det behövs nämligen om det här ska ta fart.

Jag delar väl inte helt beskrivningen att det här är en trepartslösning. Det var fackförbund och arbetsgivare som gemensamt kom fram till att det här var en bra idé, och det är de som har tecknat avtalen. Sedan har de kommit till staten och sagt: Så här vill vi göra, och så har staten möjliggjort detta på olika sätt. På det sättet är alltså staten förstås en part, men det är i alla fall i min bok inte så att staten har gått till parterna för att åstadkomma detta. I stället har parterna själva kommit fram till detta och tecknat avtal, och sedan bidrar förstås staten med pengar, regelverk, statsstödsprövning gentemot EU och annat som behövs för att möjliggöra detta.

Vi tror dock på etableringsjobben; vi tycker att de har stor potential även om de hittills inte har levererat. Den nära framtiden kommer väl att visa om de kommer att göra det eller inte, men då krävs det flera avtal, det krävs fler arbetsgivare som efterfrågar etableringsjobbare och det krävs bättre informationsgivning till Arbetsförmedlingen.

Fru talman! Det finns relativt omfattande forskningslitteratur där effekterna av subventionerade anställningar har studerats, och precis som har lyfts av både ledamoten och mig här visar den på positiva effekter.

För att svara på frågan om etableringsjobben rakt upp och ned: Där har vi självklart en situation där det framför allt är parterna, inte staten, som har skapat modellen. Däremot är staten med som finansiär och har löst ett antal problem som har uppstått längs vägen rörande risker när det gäller statsstöd. Inte minst har staten avsatt pengar; i budgetpropositionen för 2026 har regeringen föreslagit att medel till en förlängning möjliggörs, vilket skulle innebära att avtalen om etableringsjobben kan förlängas till och med 2028.

Vi har också rett ut ett antal frågetecken rörande Arbetsförmedlingens möjligheter och roll i det här systemet. Jag tror att alla de frågetecknen nu är utredda. Det som saknas är arbetsgivare som vet att de kan använda sig av etableringsjobbare, att dessa arbetsgivare anmäler sig till Arbetsförmedlingen och att Arbetsförmedlingen kan kontrollera att arbetsgivarna faktiskt har avtal om etableringsjobb. Där har parterna ett mycket stor informationsansvar gentemot både arbetsgivarna och Arbetsförmedlingen, för detta är ingen information som regeringen sitter på eller som Arbetsförmedlingen i normala fall sitter på. Arbetsförmedlingen vet inte exakt vilka kollektivavtal olika arbetsgivare har.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 räknat på en volymbana som innebär att antalet personer med etableringsjobb ska öka kraftigt varje år fram till och med 2032, då antalet väntas kulminera i ett årssnitt på 9 500 personer. Detta ligger i linje med vad parterna prognostiserade när de genomförde och förhandlade fram reformen; jag tror att de nämnde ungefär 10 000 personer. Målgruppen för etableringsjobb är väl ungefär 100 000 personer.

Volymerna behöver öka väsentligt framöver genom att fler kollektivavtal om etableringsjobb tecknas, men volymerna måste som sagt också öka inom de avtal som redan är tecknade. Arbetsmarknadens parter har ett tydligt ansvar för att arbeta för en sådan volymökning, och regeringen har i dialog med arbetsmarknadens parter bett dem återkomma med en plan för vad de kan göra för att åstadkomma detta. Nu ligger nämligen ansvaret tydligt hos parterna.

Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag i mitt fortsatta arbete avser att ta i beaktande den forskning som bekräftar vikten av subventionerade anställningar för personer med svag förankring på arbetsmarknaden. Vidare har hon frågat om jag anser att det finns behov av fler subventionerade anställningar för att skapa möjlighet att gå från isolering till meningsfull sysselsättning och vilka åtgärder jag i så fall avser att vidta. Jag vill inledningsvis tacka ledamoten för frågorna, som berör en viktig del av arbetsmarknadspolitiken.

En stor andel av de arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden. Väl utformade subventionerade anställningar riktade till denna målgrupp har visat sig vara effektiva, och deltagandet i sådana bör därför öka. Antalet personer som deltar i subventionerade anställningar har dock minskat de senaste åren, eftersom det försämrade läget på arbetsmarknaden har påverkat utvecklingen negativt.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslagit att medel tillförs för att möjliggöra en förlängning av etableringsjobben. Införandet av stödet fördröjdes, och regeringen ser ett fortsatt behov av stöd för målgrupperna långtidsarbetslösa och nyanlända invandrare. Antalet personer som tar del av stödet behöver öka väsentligt, och det är viktigt att arbetsmarknadens parter tydligt arbetar för en sådan volymökning.

Det behövs flera olika verktyg och lösningar för att minska långtidsarbetslösheten. För att fler människor ska komma i jobb behöver fler utbilda sig för att kunna ta de jobb som finns. Därför gör regeringen satsningar i budgetpropositionen för 2026 för att stärka yrkesutbildningen.

Inom regionalt yrkesvux planerar regeringen en rad förändringar som bland annat syftar till att öka antalet faktiskt genomförda utbildningar. Vi försöker också få till stånd fler utbildningar inom de områden där utbildningarna kostar mer att arrangera. Utbildningar ska också kunna genomföras med bibehållen kvalitet.

Mot bakgrund av den höga arbetslösheten finns det stora behov av att förbättra matchningen av arbetssökande i syfte att korta tiden i arbetslöshet. I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen därför medel till Arbetsförmedlingen för förbättrad matchning och kontroll av arbetssökande.

Regeringen föreslår att Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag ökas med 100 miljoner kronor 2026. Regeringen beräknar ett tillskott på 200 miljoner kronor 2027 och 300 miljoner kronor från och med 2028.

Regeringen kommer att fortsätta följa den här utvecklingen noggrant.

Fru talman! Jag tackar för den här diskussionen och debatten! Det är väldigt allvarliga saker vi pratar om.

För att vara långtidsarbetslös i Sverige ska man enligt Arbetsförmedlingens definition ha varit arbetslös i tolv månader. Tolv månader är ganska lång tid. Snart är det jul, och då är man arbetslös. Det kommer en vår. Grönskan kommer, och man har inte några arbetskamrater. Det blir sommar, och man har ingen semester. Det kommer en höst med mörker och regn och utan någon lön – och sedan blir det jul igen.

Arbetslöshet är inte bara ett ekonomiskt problem, utan det kan vara direkt livsfarligt. Folkhälsomyndigheten påpekar att arbetslöshet är en tydlig riskfaktor för psykisk ohälsa och suicid. En kunskapsöversikt som Kommissionen för jämlik hälsa har gjort visar dessutom ett samband mellan arbetslöshet och hjärt- och kärlsjukdomar, ökad risk för riskbruk och missbruk av alkohol. Det leder också till psykiska besvär.

Ju längre arbetslösheten varar, desto tydligare blir de psykiska besvären. Därför måste vi bryta lågkonjunkturen och komma åt den strukturella arbetslösheten. Arbetslösa människor ska vara arbetslösa under kort tid. Det är det absolut viktigaste.

Jag beklagar att Socialdemokraterna lägger fram en politik som inte satsar tillräckligt mycket på att bryta lågkonjunkturen. Jag beklagar att Socialdemokraterna står för en politik som sannolikt skulle innebära fler långtidsarbetslösa. Men det här är en viktig debatt. Tack för den!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag väntar fortfarande på att få svar på min fråga, som är genuin: Varför satsar Socialdemokraterna mindre än regeringen på att bryta lågkonjunkturen? Lågkonjunkturen är en komponent i den arbetslöshet som vi nu ser.

Låt mig kommentera det som har sagts om arbetslöshetsförsäkringen och den reform som den här regeringen har genomfört.

Den 1 oktober trädde det nya regelverket för arbetslöshetsförsäkringen i kraft. Den reformen stärker arbetslinjen. Den ökar incitamenten för arbetslösa att söka och ta jobb. All forskning visar att det är de som söker jobb som hittar jobb.

Vår linje är tydlig: Arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring som lämnar ekonomiskt stöd mellan jobb. Det ska inte vara en långvarig försörjning. Om arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en långvarig försörjning blir arbetslösheten högre.

Vi har också gjort försäkringen mer generös, kan man säga. Vi har sett till att det är fler som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Vi har sett till att det är enklare att hantera arbetslöshetsförsäkringen för den enskilde men också för företag och andra arbetsgivare, som tidigare har behövt ägna en stor del av sin administration åt att rapportera hur mycket man har jobbat. Vi har också höjt taket i arbetslöshetsförsäkringen så att den fungerar som en trygghet mellan jobb men inte fungerar som en långvarig försörjning.

Det här är bra politik. Det här är en del i att sänka arbetslösheten. Det är en del i att stärka arbetslinjen i Sverige.

Fru talman! Tack igen, ledamöterna, för den här diskussionen!

Steg för steg genomför nu regeringen planen för att bryta arbetslösheten, såväl den strukturella som den konjunkturella. Planen består av tre delar.

För det första ska det finnas utbildning som leder till jobb. Det handlar om yrkesutbildningar, inte minst. Vi satsar nu på 11 000 fler utbildningsplatser. Det handlar också om utbildning i svenska språket. Den svenska arbetslösheten är stor. Ungefär hälften av de arbetslösa är utrikes födda. Av de långtidsarbetslösa är nästan två tredjedelar utrikes födda.

Språket är nyckeln. Språket är det som avgör både om man kan tillgodogöra sig en annan utbildning och om man kan passa på den svenska arbetsmarknaden.

För det andra ser vi till att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Vi säkerställer också att vi sänker skatten för dem som arbetar så att man både får mer pengar i plånboken och vågar konsumera och på den vägen bryter den lågkonjunktur vi befinner oss i och också får starka incitament att ta det där extra påhugget.

För det tredje ska vi ha en stram asylinvandring. Jag kan inte nog framhålla hur viktigt det är att vi nu satsar de resurser Sverige har på att hjälpa de människor som i dag står långt från arbetsmarknaden, inte minst de utrikes födda. Det betyder att man inte kan öka asylinvandringen. Det skulle försvåra den uppgift vi har framför oss. Det skulle innebära att fler personer drabbas av långtidsarbetslöshet.

Mot regeringens politik står bland annat Socialdemokraterna, som satsar mindre på att bryta lågkonjunkturen. De vill göra det dyrare att anställa unga. De vill göra det mer lönsamt att leva på bidrag, särskilt under långa tider, så att människor fastnar i ett passiviserande bidragsberoende. De vill höja asylinvandringen och säger nej till bidragstak. De vill ha högre skatt på arbete.

Det är för mig glasklart vilket alternativ i Sverige som har en arbetslinje och en politik för att få fler i arbete och färre arbetslösa.