Alireza Akhondi

Fru talman! Jag vill börja med att instämma lite i det som Larry Söder precis sa om förköpslagen. Jag kan tycka att det enda skälet att ha en sådan lagstiftning är att förebygga kriminalitet och situationer där främmande makt kan tänkas göra saker som vi inte vill att de ska göra.

Jag vill inte föra en superstor bostadspolitisk debatt i detta anförande utan fokusera rätt mycket på det som de facto finns i betänkandet, det vill säga själva fastighetsrätten och de olika delar där det finns motioner i betänkandet.

Varför är fastighetsrätten viktig? Jo, den avgör om människor vågar bygga, bo, investera och planera sina liv i hela landet. Det är därför ytterst problematiskt att majoriteten i civilutskottet i dag föreslår att samtliga motioner ska avslås, även när problemen är välkända, väldokumenterade och i högsta grad aktuella.

Låt oss börja med det mest uppenbara, det vill säga tomträtten – ett system som alla vet är trasigt, vilket med all tydlighet har framgått även i den här debatten.

Fru talman! I går publicerade bostadspolitik.se en ny artikel om just detta. Rubriken är ganska spännande och talande för problematiken: Civilutskottet säger nej till alla tomträttsmotioner – ”regeringen vet om problemet”. Det är en fantastisk sammanfattning av situationen.

Det som strular till det är att alla partier från höger till vänster i år har lämnat motioner som pekar på samma sak: att tomträttssystemet i dag är oförutsägbart, rättsosäkert och i praktiken orimligt för många hushåll och bostadsrättsföreningar. Ändå blir svaret nej, inte för att förslagen är dåliga och inte för att problemet inte finns utan för att ”arbete pågår”.

Fru talman! Detta arbete har pågått i över ett decennium; den senaste större statliga genomgången av tomträtten är från 2012. Under tiden har avgälderna skenat, konflikterna ökat och rättsprocesserna blivit fler. Jag undrar vad det är som tar 14 år att utreda.

I Centerpartiets motion, som jag naturligtvis står bakom, skriver vi väldigt mycket om det mest grundläggande, det vill säga förutsägbarheten. Vi föreslår att tomträttsavgälderna ska kunna indexeras så att förändringar sker gradvis och begripligt i stället för genom kraftiga hopp vart femte, tionde eller tjugonde år. Det är ingen revolution – det är sunt förnuft.

I dag kan en bostadsrättsförening sköta sin ekonomi exemplariskt och ändå ställas inför avgäldshöjningar som i praktiken slår sönder kalkylerna över en natt. Det skapar osäkerhet för boende, försvårar lån och undergräver tilliten till hela upplåtelseformen. Och – hör och häpna! – detta är inte ett storstadsproblem. Det finns tomträtter i hela landet. Precis som bostadspolitik.se konstaterar i artikeln från i går används tomträtten i dag i många fall som en kommunal intäktsmaskin snarare än som ett bostadspolitiskt verktyg. Det var aldrig tanken.

Fru talman! Vi ska också komma ihåg att Högsta domstolen nyligen har varit inne på tomträttsfrågan och tydligt markerat att avgälder ska vara skäliga och ta hänsyn till de boendes faktiska kostnader. Rättsläget utvecklas, problemen är kända och kritiken är bred. Ändå säger utskottet: Arbete pågår.

Det är här Centerpartiet skiljer ut sig. Vi menar att det, när alla vet att ett system inte fungerar, är politikens ansvar att agera, inte att hänvisa till ytterligare beredning utan tidsplan. Så är det i dag. Vi vet inte var detta arbete är. Vi vet inte när det beräknas vara färdigt, och vi vet inte vad som kommer att hända härnäst.

Fru talman! Vi ser samma problematik, samma mönster, när det gäller Lantmäteriet. Centerpartiet har som bekant motionerat om kortare handläggningstider, rimligare avgifter och bättre tillgänglighet i hela landet hundratals gånger, tänkte jag säga. I dag kan fastighetsbildning, avstyckningar och förrättningar ta år, med höga och ofta oförutsägbara kostnader som följd. Det var trevligt att höra från Larry Söder att väntetiden har minskat något, men vi kan också vara överens om att det inte räcker.

Detta bromsar bostadsbyggande, företagande och generationsskiften, speciellt på landsbygden. Det är en fråga som Kristdemokraterna nyligen har fått för sig är viktig. Svaret från utskottet är även här: Arbete pågår. Men för den som väntat på ett beslut i tre år är det svaret helt enkelt inte tillräckligt.

Nu kommer ett svårt ord, tror jag: expropriation. Vad betyder det? När staten eller kommuner tar mark i anspråk måste den ersättning som ges upplevas som rättvis. Annars urholkas förtroendet för hela systemet. Centerpartiet har därför sedan ett flertal år tillbaka drivit på för stärkt expropriationsersättning. Det är inte ett nej till samhällsutveckling – det är ett ja till legitimitet.

Även dessa motioner avstyrks utan alternativ, vilket förstärker bilden av ett betänkande som förvaltar något – vad är en bra fråga.

Fru talman! Problemet med detta betänkande är inte att utskottet säger nej. Problemet är att man säger nej utan att visa vägen framåt. Tomträtten är utredd, kritiserad, omdebatterad och juridiskt ifrågasatt. Ändå händer ingenting. Centerpartiet står för en annan linje: förutsägbarhet framför chockhöjningar, reformer framför eviga utredningar och fungerande fastighetsrätt för hela landet, inte bara på papperet. Det är därför vi har en massa reservationer i betänkandet. Vi kommer att fortsätta driva dessa frågor till dess att systemet faktiskt fungerar för dem som lever med konsekvenserna.

Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2 – inte för att de andra frågorna inte är viktiga, utan det är så arbetsordningen ser ut i den här kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Fru talman! Ali Khameneis bestialiska regim kommer att falla. Masoud Pezeshkians regering kommer att falla. Ali Larijanis terrorvälde kommer att falla.

Vänner! Vi har kommit långt. Tänk, för tre år sedan gick ledamot efter ledamot upp och sa att den islamiska republiken ska störtas. I politiska och diplomatiska sammanhang har dessa ord en extrem betydelse. Tack vare er uppe på läktaren och tack vare alla som har engagerat sig ser vi denna utveckling. Ert engagemang spelar roll. Jag är övertygad om att friheten är nära.

Utrikesministern! Vi vet att den islamistiska regimen förbereder ett intranät för att på riktigt försöka koppla bort iraniernas möjlighet att nå fri kommunikation. I Sverige har vi teknik som kan runda det.

Är utrikesministern och regeringen beredda att på riktigt satsa på projekt och insatser som görs här och nu för att säkra människors tillgång till fritt internet?

(Applåder)

Fru talman och Maria Malmer Stenergard! Jag har också, likt mina kollegor, skrivit en massa fina ord. Men vad hjälper det när 20 000 människor massakreras på öppen gata? Vad är svaret till de människorna när utrikesministern och den regering hon representerar tre dagar efter Europaparlamentsvalet valde att lämna ut Hamid Noury till Islamiska republiken Iran?

Ja, man kan stå här och säga massa fina ord, men det som historien kommer att döma är aktioner.

Jag har en fråga till utrikesministern. Att den här församlingen, riksdagen, i all enighet fattade beslut om att uppmana regeringen att verka för en terrorlistning av revolutionsgardet kan ju inte ha undgått någon. Man måste ha varit nästan döv eller blind för att ha missat det. Men frågan är vad utrikesministern har gjort. Har hon träffat alla EU-länders utrikesministrar? Har hon träffat EU-ambassadörerna från respektive land? Jag har träffat dem – har utrikesministern gjort det? Det vill jag jättegärna få svar på.

Jag kan återberätta ett samtal jag hade med Spaniens EU-ambassadör i Bryssel. Hon skällde ut mig efter noter i ungefär en timme och anklagade mig för att ägna mig åt splittring när jag frågade hur det kommer sig att Spanien blockerar ett erkännande av IRGC som terrorentitet. Det gjorde inte saken bättre när jag berättade att Santa Marias saffran, en marknad som till 90 procent kontrolleras av IRGC, kan vara en drivkraft bakom att Spanien väljer att inte agera.

Jag kan återberätta liknande samtal med Italien, Frankrike, Cypern, Malta och Ungern. Men vi är alla här för att höra vad utrikesministern har gjort för att göra de oskyldiga människornas röster hörda.

Jag tror att det finns en bred enighet i den här kammaren om vad som behöver göras. Det vi saknar är konkreta aktioner. Givet hur intressant den här debatten verkar vara – så här många ledamöter har jag sällan sett i kammaren samtidigt – känner jag att utrikesministern är skyldig oss alla ett svar.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag bedriver inget korståg mot civilsamhället, som den här regeringen verkar göra. Det vill jag vara väldigt tydlig med. För mig och Centerpartiet är civilsamhället oerhört viktigt.

Vilka som har bildat vad och vilka som har intressen i vad är irrelevant. Vi kan också nämna civilsamhällesorganisationer som Moderaterna har stora intressen i. Civilsamhällesorganisationerna är samhällsbyggare, och dem värnar vi.

Det var det första.

Det andra är att budgeten är en helhet. Har Lars Beckman missat de 500 miljoner kronor som Centerpartiet har lagt in i en annan budgetpost för att stötta civilsamhällesorganisationerna? Det har han uppenbarligen. Det blir ohederligt när man plockar ut saker för att göra en poäng som inte finns.

500 miljoner kronor har Centerpartiet i sin budget för att stärka civilsamhället, däribland Sveriges Konsumenter. Vi biträdde Miljöpartiets utskottsinitiativ om att återställa medlen till just den organisationen.

Återigen: Det krig som den här regeringen har fört mot folkbildningen och mot civilsamhällesorganisationer i stort är en mörk fläck i Sveriges historia.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag väntade på att Lars Beckman skulle komma upp i talarstolen och försöka hitta klipp till Twitter. Men Sveriges budget är inte alltid så Twittervänlig, Lars Beckman.

Budgeten är en helhet. Vi i Centerpartiet har aktivt valt att inte använda vår ram fullt ut. Vi hade kunnat göra som regeringspartierna och lova allt åt alla och fylla vår ram. Men vi valde att skicka en tydlig signal om att det inte ansvarsfullt att göra så: Så agerar inte ett statsbärande parti. Vi har ett ansvar gentemot kommande generationer.

När det gäller stödet till konsumentorganisationerna har Centerpartiet 2,5 miljoner i budgeten, oavsett vad Lars Beckman säger här i talarstolen. I förra veckan valde Miljöpartiet att ta ett utskottsinitiativ, där man skulle verka för att återställa stödet till konsumentorganisationerna. Detta biträder vi i Centerpartiet.

Att stå här och säga att jag inte har läst vår budget är bortom oartigt. Vad Lars Beckman behöver göra är faktiskt att lyssna och påverka sina partikollegor på Regeringskansliet, så att vi får riktig politik och propositioner att hantera i den här kammaren.

Fru ålderspresident! Jag ska lugna Larry Söder med att när det är flera frågor i omlopp hinner man inte adressera alla på en gång. Men ha lite tålamod, så får ledamoten svar på den konkreta fråga han ställde!

Hur behovet av bostäder ser ut framöver vet inte jag. Boverket gör prognoser. Tittar man på de prognoserna ser man att vi har ett ackumulerat underskott som vi först ska jobba i fatt. Det är där vår realitet ligger här och nu.

Hur befolkningsökningen ser ut om 20 år vet jag inte. Kunde någon av oss förutspå det som hände 2015? Jag kan inte stå här och prognostisera ett framtida behov av bostäder. Jag har ingen aning. Det är möjligt att vi behöver bygga färre bostäder.

Larry Söder kanske har rätt. Men det jag ser framför mig här och nu är att vi har ett ackumulerat underskott som vi behöver ta igen. Jag ser framför mig att vi har en demografisk utveckling som gör att vi kan behöva andra typer av bostäder.

Det finns ett flertal frågor som man måste adressera när man är i regeringsställning. Det är inte att attackera, Larry Söder. Det är faktiskt ansvarsutkrävande. Det är vad man har oppositionspartier till. Oppositionen är till för att ställa regeringspartier mot väggen och säga: Okej, fantastiskt att ni gjorde det här och det här – men det där och det där har ni inte mäktat med. Varför?

Fru ålderspresident! Tack, Larry Söder, för frågan!

Jag tvivlar inte heller på att Centerpartiet och Kristdemokraterna i mångt och mycket har en likartad syn på en hel del samhällsutmaningar som vi står inför. Det är inte det som är kärnfrågan här. Kärnfrågan är att Centerpartiet till skillnad från Kristdemokraterna just nu sitter i opposition.

Det gör att våra möjligheter att faktiskt göra konkret skillnad är ytterst begränsade om man jämför med Kristdemokraterna, som dessutom sitter på rätt departement. Det som gör mig ledsen – jag använder ordet ledsen – är att den här politiken får konsekvenser för väldigt många människor som Larry Söder säger sig värna om. Det är barn som vräks. Jag vet att Larry Söder har ett brinnande engagemang gällande hemlösheten i stort.

När inflationen stack iväg var det stort tryck på matutdelningsorganisationer. Det finns människor i vårt samhälle som på riktigt har det svårt. När man sitter vid regeringsmakten har man också en skyldighet att agera. Larry Söder valde att säga att kommunpolitiker i Stockholm, Göteborg och Malmö måste göra någonting. Kan man inte vända på frågan och säga: Larry Söder, gör någonting! När man sitter i majoritet i den här församlingen och också sitter i Regeringskansliet har man konkreta verktyg för att göra skillnad i vanliga människors liv.

Fru ålderspresident! Det är fullt möjligt att den sverigedemokratiska ledamoten har rätt på den här lilla punkten. Jag vet ärligt talat inte. Men – och det är kärnan – är det detta som är det viktiga att diskutera när vi pratar bostadspolitik, Boverkets internhyresmodell? Efter tre och ett halvt år och tre propositioner väljer Sverigedemokraterna att i den sista budgetdebatten fokusera på en teknikalitet som gäller internhyran för Boverket. Det säger, på djupet, hur nonchalant Sverigedemokraterna ser på livsviktiga frågor för alla som bor i Sverige, oavsett om de är vanliga svenskar eller ovanliga svenskar, som Mikael Eskilandersson vill få det att låta som.

Var är Sverigedemokraternas förslag på hur man ser till att byggkostnaderna minskar? Det är fantastiskt att stå här och säga att man vill ha fler bostäder, fru ålderspresident. Men minska kostnaderna då! Det är ni som sitter vid regeringsmakten. Det är ni som har möjlighet att påverka skatterna och avgifterna. Ändå väljer Sverigedemokraterna att försöka göra en poäng av att Centerpartiet minsann kan tänkas ha gjort ett litet fel i en budgetrad någonstans. Nej.

Fru ålderspresident! När den här regeringen tillträdde hade vi en statsbudget som var 200 miljarder lägre än i dag. Under året som kommer väljer den här regeringen att ge allt till alla. Vi ska för övrigt vara väldigt tydliga med att allt är tillfälligt. Men allt ska ges till alla, lagom till valet.

Centerpartiet är ett ansvarstagande riksdagsparti. Vi var med och sanerade Sveriges ekonomi när det begav sig i början av 90-talet. Vi spenderar inte pengar vi inte har. Vi vill se en effektiv användning av varenda skattekrona som hårt arbetande företagare och arbetare bidrar med till statskassan. Att vi drar ned på administration och vill se ett effektivt användande av skattekronor borde varje borgerlig eller ekonomiskt sansad politiker applådera, inte ifrågasätta.

När det gäller Centerpartiets förslag vet ledamoten mycket väl att vi har regeringens budgetförslag att förhålla oss till. Det är så riksdagsarbetet går till. När regeringspartierna med Regeringskansliets resurser lägger upp siffror i diverse kolumner är det detta vi har att förhålla oss till, acceptera och jobba utifrån.

Fru ålderspresident! Ärade kollegor! Vi debatterar i dag två områden som är avgörande för människors frihet och Sveriges långsiktiga utveckling: bostadspolitik och konsumentpolitik. Det är inte perifera frågor. Det är frågor som avgör om människor kan leva sina liv på sina egna villkor, om de kan flytta dit där jobben finns, om unga kan ta sina första steg in i vuxenlivet, om familjer kan planera sin framtid och om konsumenter kan lita på de marknader de möter varje dag. För mig och Centerpartiet handlar detta ytterst om frihet och om att staten ska skapa förutsättningar, inte hinder. Staten ska inte ägna värdefull tid åt att dela upp oss i vanliga svenskar och ovanliga svenskar.

Fru ålderspresident! Sverige befinner sig i en bostadskris som nu går in på sitt tredje decennium. Det är en kris som förstärkts och förvärrats av den nuvarande regeringens saktfärdighet. Vi ser hur byggandet faller, hur unga tvingas bo kvar hemma och hur företag i hela landet har svårt att rekrytera eftersom det saknas bostäder. Det är inte värdigt ett modernt fritt samhälle.

När människor inte kan välja var de ska bo minskar deras frihet. När ett par inte kan ta ett jobb på annan ort för att de inte hittar en bostad minskar deras frihet. När studenter tackar nej till utbildningsplatser på grund av bostadsbristen minskar också deras frihet. När staten dessutom gör bostadsbyggandet dyrare, långsammare och krångligare, trots allt vi har hört från den här talarstolen – då är det politiken som är problemet. Hur länge ska vi se på medan det offentliga mjölkar bostadssektorn på den sista kronan innan vi reagerar?

Vårt plan- och byggsystem är ett lapptäcke av regler. Det säger Boverket. Det är överklaganden och byråkrati. Kommuner vill bygga men fastnar i processer som tar åratal. Lantmäteriets handläggningstider – när de inte ägnar sig åt konstiga saker, som var fallet för några månader sedan – är ibland längre än själva byggtiden för hela projektet. Det är ett system som hämmar människor, kommuner och företag.

Vad vill då Centerpartiet? Vi vill gärna se förenklade regler för kommuner som vill effektivisera byggprocessen, kanske tillåta lite försöksverksamheter och utvärdera. Det finns kommuner som önskat ett utökat åtagande med kommunala lantmäterier men som har fått kalla handen av regeringen. Det vill vi ändra på.

Vi vill korta handläggningstiderna hos Lantmäteriet genom riktade resurser och uppdrag. Vi vill ha digitalisering och privat initiativrätt för att avlasta kommunerna och påskynda planprocessen. Det är ju ändå 2026 snart.

Fru ålderspresident! Det här är inte teknikaliteter. Det är politiska val. Det är val som avgör hur fort Sverige kan växa. Landsbygden är ofta den tysta delen av bostadspolitiken. Där är inte problemet för höga priser utan att byggen inte blir av alls. Marknaden drar sig tillbaka, och kommunerna står ensamma – men människor bor faktiskt där, tro det eller ej. Människor ska ha samma rätt till trygghet och framtidstro där som i storstäderna.

Fru ålderspresident! För tio år sedan hörde jag en klok person säga att det som ger människor hopp om framtiden är byggkranar. Fundera lite kring det! Det är en tanke som har präglat mig under mandatperioden. Hur skapar vi framtidstro hos människor som ser att staten har dragit sig undan på landsbygden, där det blir allt svårare att vara en produktiv del av samhället?

Centerpartiet vill ha statliga kreditgarantier. Det är något som återkommer i flera politikområden, inte bara inom detta budgetområde. Men just här vill vi ha kreditgarantier för bostadsbyggande i svaga marknader. Vi vill även att redovisningsreglerna reformeras så att man kan bygga även när privatekonomin gör det svårt. Det är en grundläggande fråga om likvärdighet. Hela landet måste få möjlighet att leva.

Fru ålderspresident! Runt om i Sverige står övergivna hus och gårdar och vittrar sönder. Det är resurser som vi inte har råd att slösa bort. Vi vill därför införa en modell som gör att man kan ta över övergivna hus om man flyttar in och bor där under minst fem år. Det är en reform som skapar livskraft, trygghet och utveckling, inte minst i glesbygd. Ett liberalare samhälle tar till vara människors initiativförmåga. Det är en reform som säkerställer att hela vårt avlånga land får fortsätta frodas.

Hyressättningen är ett kärt ämne för oss centerpartister. Bruksvärdes-systemet är en kompromiss som fungerade för 50 år sedan men inte i dag. Det skapar köer, inlåsningseffekter och brist på rörlighet. Det här vet jag att mina borgerliga kollegor håller med om, men man har tyvärr inte gjort någonting åt det under mandatperioden.

En student som vill flytta efter examen sitter fast. En äldre som vill byta till något mindre hindras ekonomiskt. Ett ungt par kan inte få förstahandskontrakt men ska acceptera andrahandshyror som ofta är 40–60 procent dyrare. För att öka rörligheten vill vi därför se mer efterfrågestyrd hyressättning. Vi vill som bekant se fri hyressättning i nyproduktion så att det byggs nytt. Vi vill se en särskild satsning på studentbostäder och bostäder för äldre. Vi ska vara väldigt medvetna om den demografiska utveckling som Sverige står inför. Frihet är rörlighet, och rörlighet kräver ett modernare system.

Fru ålderspresident! Nu tänkte jag övergå till den andra delen av debatten.

Ett fritt samhälle kräver fria konsumenter, men frihet fungerar bara när marknaden fungerar. I dag möter konsumenter en alltmer komplex verklighet, global e-handel, tveksamma prisupplägg, otydliga villkor, produkter med okända risker och stora aktörer som kan tänja på regelverket utan konsekvenser. När människor inte vet vad de köper är marknaden inte fri. När företag kan lura konsumenter är marknaden inte sund. När små aktörer slås ut av oseriös konkurrens är marknaden inte rättvis. Utan en fungerande marknad finns inte verklig valfrihet.

Fru ålderspresident! Om och om igen ser vi falska reor och vilseledande marknadsföring. Samtidigt har vi en myndighet som inte räcker till. 70 procents rea, ordinarie pris som aldrig funnits, produkter som marknadsförs som hållbara men inte är det och abonnemangstjänster med dolda kostnader, som dessutom är svåra att säga upp. På grund av allt detta vill Centerpartiet se en översyn av regelverket för prisinformation och marknadsföring, skärpta sanktioner mot företag som vilseleder konsumenter och en förstärkning av resurserna till Konsumentverket för tillsyn och kontroll. Vi vill dessutom se ett återställande av konsumentorganisationernas situation. En marknad utan tillsyn är inte en fri marknad. Det är en djungel.

Just i fråga om konsumentorganisationer vill jag, fru ålderspresident, fördjupa diskussionen lite. När de stora bolagen blir mäktigare, när reklamflödet ökar och när digitaliseringen gör allt mer komplicerat behövs konsumentorganisationerna mer än någonsin. De är inte ett särintresse, utan de är medborgarnas röst mot maktmissbruk. Därför är det allvarligt att anslaget till konsumentorganisationer har skurits ned. När deras resurser försvagas går det ut över alla konsumenter.

Nu kan man få uppfattningen att det är enorma summor som vi pratar om. Sett till statens budget som helhet är stödet till konsumentorganisationerna en droppe i havet. Mot den bakgrunden blir det extra sorgligt att höra Kristdemokraternas försvar av ett beslut som de rimligtvis inte borde stå bakom.

Avslutningsvis, fru ålderspresident, vill jag ta upp bostadspolitiken och konsumentpolitiken. De är två sidor av samma mynt. Ett samhälle fungerar bara när människor har makt över sina egna liv, när människor kan välja var de ska bo, när de kan flytta dit där jobben finns, när de kan lita på de varor och tjänster de köper och när staten inte står i vägen utan öppnar dörrar.

Vår politik är ett frihetsprojekt, ett reformprojekt och ett ansvarstagande projekt för ett Sverige som behöver byggas, inte bromsas. Vi vill se en modern planprocess. Vi vill se en fungerande landsbygdsbostadsmarknad. Vi vill se en modell för att ta över övergivna hus. Vi vill se en hyressättningsreform som ökar rörligheten. Vi vill se ett starkare konsumentskydd. Men vi vill också återställa medlen till konsumentorganisationer. Vi vill också se ett konsumentverk med muskler att försvara medborgarna. Sist men inte minst vill vi också se konkreta makroekonomiska förslag som får bukt med de utmaningar som genomsyrat svensk bostadsmarknad de senaste tre decennierna. Detta är politik som gör verklig skillnad. Detta är politik för ett modernare Sverige. Detta är politik för frihet, ansvar och framtidstro.

Fru ålderspresident! Som brukligt är respekterar Centerpartiet riksdagens arbetsformer. Vi har därför inte någon reservation utan hänvisar till vårt särskilda yttrande i och med att vårt förslag till budgetramar har fallit. Men det innebär inte att vi saknar konkreta och ordentliga förslag för en bättre bostadsmarknad och konsumentpolitik.

Herr talman! Tack, Larry Söder – jag lovade att hålla mig till en annan fråga i den här repliken, och det ska jag hedra.

Kristdemokraterna sitter ju på rätt portfölj för att adressera de decennielånga utmaningarna som har präglat bostadsmarknaden. Resultatet av detta har varit tre eller fyra propositioner som har lagts fram under 3 ½ år. När det gäller de många skattesänkningarna biträder jag som centerpartist naturligtvis att människor ska få mer pengar i sina plånböcker, så det är inte där skon klämmer.

När vi pratar med fastighetsägare, byggherrar, hyresgästorganisationer – alla som jobbar och verkar i den här branschen – så lyfter de en aspekt, och det är de makroekonomiska frågorna, det vill säga kronor och ören i kalkylerna. Det är där skon klämmer, och under den här mandatperioden har tyvärr dessa satsningar lyst med sin frånvaro. Man pratar om att ta bort det skärpta amorteringskravet, och det finns nog en ganska bred enighet i den här kammaren om att det ska bort.

Men var är resten? Var är nystartslånen, bosparandet och sänkta skatter för den här sektorn som nu blöder? Var är alla satsningar som skulle kunna leda till sänkta kostnader för byggande och därmed lägre hyror men också lägre kostnader för de människor som vi alla vill ska kunna uppfylla sina drömmar och bo i ett eget boende?

Herr talman! Det såg ut som att Larry Söder försökte fly från talarstolen, men jag hoppas att det inte berodde på mig! Det är alltid trevligt att debattera med Larry Söder.

Vi är fyra partier i den här församlingen som på grund av riksdagens arbetsformer endast får ett anförande i den här budgetdebatten, trots att det är två olika områden som vi diskuterar. I min första replik tänkte jag därför passa på att ställa frågor kring konsumentorganisationerna.

Vi hade förra veckan ett utskottsinitiativ från Miljöpartiet som den samlade oppositionen ville att vi skulle yrka bifall till. Tyvärr valde regeringspartierna att bryskt avslå det, och därför kan man inte ens fortsätta vidareberedningen av det goda förslaget. Likadant har det varit med i princip allt som respektive parti har föreslagit under den här mandatperioden.

Larry Söder påpekade väldigt tydligt och pedagogiskt vikten av att värna konsumenternas rättigheter givet hur samhället har förändrats. Men utöver EU-förslag som regeringen har varit tvungen att implementera – resegarantin är ett dåligt exempel, Larry Söder, givet att den samlade resebranschen har varit djupt kritisk till den – vad planerar ni att göra under den återstående tiden av mandatperioden så att det inte blir fyra helt förlorade år?

Det är min fråga i denna runda. Jag har andra frågor i nästa replik.

Herr talman! Ledamoten verkar sakna grundläggande kunskaper i ekonomi och för all del även om hur omvärlden ser ut. När det gäller inflationen, och därmed också de högre räntor som blir riksbankernas vapen när det gäller inflationsbekämpning, har det ju varit likadant överallt i Europa och runt om i världen. Detta kom i efterdyningarna av pandemin och alla de stödinsatser som regeringar av olika kulörer runt om i världen fick ta till för att bekämpa de ekonomiska konsekvenserna av pandemin.

Den som tittar på hur respektive land har valt att hantera de problem som har dykt upp ser att Sverige sticker ut. Vi har ju rätt ofta stått här i talarstolen och efterlyst regeringssidans förslag för att lindra de ekonomiska konsekvenser som inflationen har fört med sig, och varje gång har man sagt att man jobbar vidare. Samtidigt ser vi att 500 000 människor är arbetslösa. Vi ser också att man har 80 miljarder i ofinansierade satsningar. Man lånar alltså upp pengarna.

Ingenting av detta kommer den här sektorn till del. Vi ser fortfarande konkurs efter konkurs. Sverigedemokraterna slår sig för bröstet och säger att man gör saker. Min fråga till ledamoten är: Exakt vad gör den sverigedemokratiskt ledda regeringen för att lindra nöden i den här branschen?

Herr talman! Det gäller att vara alert i kammaren.

Jag hade hoppats att den sverigedemokratiska ledamoten Mikael Eskilandersson skulle ha modet eller anständigheten att ägna sig åt en gnutta självkritik givet händelseutvecklingen i synnerhet i byggsektorn under den här mandatperioden. Bara under oktober månad gick 182 byggbolag i konkurs, Mikael Eskilandersson. Under de tre första kvartalen gick 1 442 i konkurs. Ledamoten menar att situationen är under kontroll. Kan ledamoten utveckla på vilket sätt han menar att situationen är under kontroll?

Vad är Sverigedemokraternas besked till alla de människor som har blivit av med jobbet lagom till jul? Vad är Sverigedemokraternas besked nu när vi går in i valåret, då vartenda påstående kommer att faktagranskas? Jag är rätt säker på att så kommer att ske. Det är väldigt tydligt att man trots 80 miljarder i ofinansierade satsningar – det vill säga valfläsk – inte lyfter ett finger för att komma till rätta med de utmaningar som har funnits i bostadspolitiken i många decennier.

Återigen: Vad är Sverigedemokraternas besked till väljarna och till dem som jobbar i den här branschen?

Fru talman och Leif Nysmed! Jag har stor respekt för de invändningar som framförs. Jag har en bror som jobbar i branschen. Han har studerat x år på KTH och har jobbat i branschen i x år. När man frågar honom om enskilda detaljregler är det inte säkert att han kan dem, utan han får söka upp svaret. Det visar hur komplexa vi har gjort saker – inte ens branschkunniga kan alla regler.

Men det är inte detta frågan handlar om. Frågan handlar om ifall fler saker och åtgärder ska kunna vara fria från anmälningsplikt. Det är inte heller så, Leif Nysmed, att allt i dag omfattas av anmälningsplikt. Vi litar på människor och på att de klarar av att ta fram information och se till att göra det allra bästa för sin egen fastighet. Där har man en egen drivkraft att vilja göra rätt. Jag är övertygad om att människor även nu när vi utökar antalet bygglovspliktsbefriade åtgärder – så komplext är detta – också av egen drivkraft kommer att kunna se till att de bygger rätt och riktigt.

Jag och Centerpartiet tror på människor. Kärnan i vår liberala livsåskådning är att människor kan och att politikens uppgift är att skapa de förutsättningar som behövs för att man ska kunna förverkliga sig själv och sitt lokalsamhälle. Men jag uppskattar invändningarna och tackar Leif Nysmed, fru talman.

Fru talman! Tack, Leif Nysmed, för frågan!

Centerpartiet är ett decentralistiskt parti, vilket innebär att vi faktiskt tycker om våra kommunala politiker och lyssnar på dem allt som oftast. Men även i ett parti där det finns väldigt många kloka personer kan åsikterna ibland skilja sig åt. Så ser det ut i Centerpartiet, och så ser det ut i Socialdemokraterna och i flera andra partier. Jag har också talat med den person som du hänvisar till. Jag har även hört andra centerpartister välkomna det här förslaget och tycka att det är klokt och ett steg i rätt riktning.

Visst, jag köper absolut att det finns vissa risker. Men i andra vågskålen kan läggas vad den här friheten kan innebära i alla knepiga situationer som har uppstått. Man vill byta takfönster i sin villa men får ett nej – baserat på vad?

Det är inte så att dagens lagstiftning är guld och gröna skogar. Det är inte heller så att man bara för att man gör den här förändringen får en High Chaparral-situation. Det är fortfarande så att även den som inte är anmälningspliktig ska följa byggnormer. Då gäller det att städa upp bland de oseriösa företag som bygger fel och att inte ha den här misstron mot den enskilda fastighetsägaren, som faktiskt bara vill ha takfönster eller ändra något annat på sin egen fastighet.

Fru talman! Ledamoten Mikael Eskilandersson har rätt på en punkt och fel på en annan punkt.

Ledamoten har fel i att Centerpartiet alltid stått för fri migration. Vi har alltid stått upp för en ansvarsfull migrationspolitik. Men det innebär att vi också utgår från den enskilda människan. Det är här som våra respektive partier aldrig kommer att kunna hitta varandra.

Jag är liberal. Liberalismens kärna är att ta vara på människors drivkrafter, se möjligheter och låta människor göra sitt för att förverkliga drömmar och bidra till det gemensamma. Det är en verklighet som jag vet att Sverigedemokraterna inte står för. Man svartmålar människor.

Närmare 5 miljoner av Sveriges befolkning har i dag någon utrikes koppling. Man får fundera på vilka signaler det sänder när man gång på gång pekar ut dessa människor som ett problem. Alla tillgängliga fakta visar att andra kulturer och människor som kommer hit och bidrar och betalar skatt faktiskt är en tillgång för ett land som Sverige.

Ledamoten har däremot rätt i att Centerpartiet vill gå längre och göra ytterligare frihetsreformer. Vi kommer att sätta oss med de partier som vill samarbeta med oss, exklusive de två ytterlighetspartierna. Ett av dem hör ledamoten till.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för frågan, även om jag inte är säker på om det var en fråga eller ett frieri. Det är uppenbart att vi rör oss mot valdagen.

Centerpartiet går alltid till val på Centerpartiets politik. Skulle vi gå till val på något annat partis politik är vi i fel bransch, fru talman. Jag och Centerpartiet går till val på att vår partiledare ska vara statsministerkandidat, och vi kommer att jobba stenhårt för att det ska bli så.

Sedan är realiteten den att vi inte har haft ett parti med egen majoritet så länge jag kan minnas. Det innebär de facto att man måste söka stöd för sin politik i Sveriges riksdag för att få igenom den.

Vi har sagt att vi är öppna för att samarbeta med sex av riksdagens partier. Vi har exkluderat ytterkanterna, och Mikael Eskilandersson representerar en av dessa. Vi har exkluderat er för att vi inte har någon värdegemenskap. Sverigedemokraterna är inte ett borgerligt parti. Ni står för en människosyn som Centerpartiet och jag inte står för.

Därför ser jag ingen anledning att sitta vid samma bord som Mikael Eskilandersson och förhandla. Jag sitter gärna tillsammans med David Josefsson och Larry Söder och förhandlar – eller med Leif Nysmed för den delen, även om vi här och nu tycker olika i just sakfrågan.

Herr talman! Fördelen eller nackdelen med att stå rätt långt ned på talarlistan i en sådan här debatt är att man behöver justera rätt mycket i sitt förskrivna anförande.

När man lyssnar till vad kollegorna har sagt här i talarstolen får man två vitt skilda bilder. Den ena sidan vill slå an tonen att det här är en historisk frihetsreform, medan den andra sidan hävdar att det i princip är en High Chaparral-situation där vem som helst kan göra vad som helst, och sedan får Robert Aschberg flera nya uppslag till sitt tv-program Grannfejden.

Låt mig bringa lite sans och balans i den här debatten. Det är varken det ena eller det andra, skulle jag säga. Vi behandlar ju ett betänkande som på ytan handlar om bygglov och rätt mycket teknikaliteter. Mina kollegor har gjort sitt yttersta för att referera till diverse citat, och därför vill jag börja med att säga att det är jag som tecknar firma som talesperson för mitt parti i de här frågorna.

Det här är en frihetsreform. Är det en historisk frihetsreform? Svaret är nej, precis som Leif Nysmed sa i den här talarstolen. Man gör i praktiken inte några genomgripande förändringar, utan det handlar i grunden om ifall den som bygger ska anmäla det på förhand eller slippa göra det och sedan acceptera det som kommer i efterhand.

Vi ska komma ihåg att bara för att man bygger ett föranmält projekt i dag vet man inte vad som de facto gömmer sig bakom väggarna och om entreprenören eller den som har byggt har följt regelverket till punkt och pricka. Det är en bit papper som man skickar in. Det är inte så att det inte finns felbyggda konstruktioner när det kommer till såväl enskilda villor som flerbostadshus.

Centerpartiet står i huvudsak bakom regeringens övergripande ambition med det nya regelverket. Det är ett steg i rätt riktning för att förenkla och modernisera bygglovsprocessen i Sverige. Den nuvarande planen är från 2010 och enligt Boverket ett lapptäcke som man behöver ta ett helhetsgrepp om. Generellt sett behövs kortare handläggningstider och tydligare regler samt en kulturförändring som innebär att man rör sig från misstro till tillit. Bakom varje bygglov finns det en människa, ett företag och en dröm.

Centerpartiet välkomnar att lagändringarna ska bidra till fler bostäder, starkare lokalsamhällen och bättre möjligheter för fastighetsägare att själva utveckla sina tomter. Att enklare åtgärder ska kunna genomföras utan bygglov är ett sunt steg mot ett smartare regelverk. Men som vanligt när staten ritar kartan över Sverige finns det områden som lätt glöms bort, nämligen de på landsbygden. Trots att Kristdemokraterna på papperet har fått en ny kärlek till landsbygden har man glömt just landsbygden i det här betänkandet.

Centerpartiet vill inskärpa vikten av de gröna näringarna och de små företagen. Jag kan säga till Sverigedemokraterna att det är väldigt orättvist att klumpa ihop de olika reservationerna i det här betänkandet. Centerpartiets reservationer, som jag nu kommer att redogöra för, handlar om att förbättra förslaget, inte om att ta bort förenklingarna.

Fru talman! För det första, vad gäller de gröna näringarnas ekonomibyggnader, är det orimligt att verksamheter inom jord- och skogsbruk, hästnäring, fiske och rennäring riskerar att omfattas av nya bygglovskrav när de redan lever under tunga regelverk. En ny ekonomibyggnad på en gård är inte ett problem för samhället. Det är en investering i vår livsmedelsförsörjning och vår landsbygdsekonomi. Det är en investering i Sveriges självständighet.

Vi menar att byggnader kopplade till de gröna näringarna ska fortsätta att vara bygglovsfria. Regeringen bör därför återkomma med förslag som förtydligar detta så att man inte oavsiktligt stryper företagsamheten på landsbygden. För Centerpartiet är det enkelt: Den som odlar, fiskar eller bedriver uppfödning eller hästverksamhet ska inte mötas av mer byråkrati utan av mer tillit.

För det andra behandlar vi i detta betänkande även idrottsanläggningar och barns rörelsefrihet. Vi lever i en tid där barn och unga rör sig allt mindre och där föreningslivet kämpar med ekonomi, markfrågor och regler. Att regeringen föreslår bygglovsfrihet för idrottsanläggningar upp till 1 500 kvadratmeter är ett steg framåt, men Centerpartiet vill gå längre. Vi föreslår 2 000 kvadratmeter, som vissa remissinstanser också har skrivit. Varför gör vi det? Jo, för att rörelse, hälsa och gemenskap inte ska hämmas av fyrkantiga regler och för att det ska vara möjligt att bygga nya sporthallar, ridbanor och aktivitetsytor även i mindre kommuner utan att drunkna i bygglovsprocesser. Det handlar om framtidens folkhälsa och om förtroendet för civilsamhället.

För det tredje handlar detta även om grannmedgivanden. Det finns en enkel princip i svensk förvaltning: När något påverkar fler än en part ska det dokumenteras. I dag kan grannmedgivanden vid bygglov nära en tomtgräns ges muntligt eller via epost. Om det några år senare uppstår en konflikt finns det alltså ingen spårbarhet. Det vill vi ändra på. Det är ohållbart. Centerpartiet föreslår därför att dessa medgivanden ska arkiveras systematiskt. Det är en liten förändring på papperet men en stor vinst för rättssäkerheten. Det handlar om att förebygga konflikter, inte att skapa fler hinder.

Fru talman! Jag måste säga att jag inte begriper mig på dem som gång på gång vill lägga på nya lager av kontroll och tillstånd i stället för att lita på människor. Det pratas ofta om att Sverige behöver fler bostäder, men samtidigt gör man det nästan omöjligt för människor att själva bidra till lösningen. Det borde vara självklart att den som äger en fastighet ska ha frihet att använda den på ett rimligt sätt. Om någon vill bygga ett generationsboende, ett litet attefallshus, en uthyrningsdel eller en verkstad på den egna tomten är det inte ett samhällsproblem. Det är en samhällsresurs.

Varje gång bygglovsreglerna förenklas ökar möjligheten till nya bostäder, fler hyresrätter och starkare lokalsamhällen. Varje gång de försvåras stängs däremot dörrar för unga familjer, äldre föräldrar och småföretagare. Centerpartiet vill alltid stärka äganderätten, inte urholka den. Vi vill skapa tillit, inte mer kontroll, och vi tror på det enkla men kraftfulla att människor själva kan fatta kloka beslut om sina egna hem och sin egen mark.

Varför ska man behöva söka bygglov för små justeringar på sin egen fastighet? Varför ska staten detaljstyra var ett växthus får stå eller om ett garage får byggas ut en meter till? Det är inte där Sveriges problem ligger. Problemet ligger i att människor inte får bygga alls – inte i att de bygger för mycket.

Ett friare Sverige är alltså inte ett laglöst land. Det finns fortfarande flera tusen sidor med regelverk som en fastighetsägare som vill bygga ut ska förhålla sig till. Men vi vill ha ett land där reglerna utgår ifrån förtroende, inte misstro. Det är precis den andan som måste föras in i bygglovsreformen.

Fru talman! Det här betänkandet tar flera steg framåt. Det handlar om förenklingar av bygglovsprocessen, digitalisering, förutsägbarhet och fler möjligheter för medborgare att bygga. Men vi ska också komma ihåg vad som behöver utvecklas. För att lagstiftningen ska fungera i verkligheten måste den spegla den. Verkligheten ser olika ut i Sverige, från innerstaden i Malmö till gården i Arjeplog. Det är därför Centerpartiet lämnar sina reservationer. Det är inte för att bromsa utan för att förbättra och se till att lagstiftningen blir rättvis, effektiv och användbar i hela landet.

Fru talman! Vi står som sagt bakom regeringens förslag till nytt regelverk, men vi vill också att man återkommer med de justeringar som våra reservationer pekar på. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 9.

Herr talman! Vi debatterar betänkande CU19 Lättnader i byggkraven för studentbostäder. Jag ska likt mina kollegor säga att detta är en fråga som mitt parti har drivit jättelänge, och vi är superglada att dessa lättnader faktiskt blir av.

Detta är dock en av de tunnaste propositioner jag har sett under mina sju år i riksdagen och faktiskt en av de första från regeringen på bostadspolitikens område trots att man har haft snart tre år på sig.

Det har funnits en del diskussioner om huruvida detta kommer att göra någon nytta och skillnad för någon. Självfallet kommer det att göra det. Men vi vet att byggprocesser är långa och att det i snitt tar nio år från idé till färdig bostad, vilket gör att effekten av den tunna propositionen kommer att synas först om ett decennium.

Både jag och Centerpartiet är övertygade om att det är bra att man öppnar för denna möjlighet. Låt mig liksom David Josefsson ta ett exempel från min första studentbostad. Där var badrummet större än resten av lägenheten, och man kan ifrågasätta om det är ett rimligt mått på vad unga personer som studerar kan tänkas vilja ha.

Larry Söder har helt rätt i att färre kvadratmeter logiskt sett borde innebära lägre hyra. Min vänsterpartistiska kollegas resonemang känns därför ganska missvisande i denna kontext. Och eftersom 20 procent av lägenheterna fortfarande reserveras för människor med fysisk funktionsnedsättning kommer detta inte att slå mot denna grupp. I Finland är kvoten 5 procent.

Centerpartiet har ingen följdmotion i betänkandet utan står bakom utskottets förslag. Men för att markera valde vi att lämna ett särskilt yttrande. Jag tror att vi nöjer oss med det givet att detta är ett steg i rätt riktning.