Martina Johansson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Utgiftsområde 9 är ett stort område som spänner över många olika delar. Det har vi hört i kvällens debatt. Det handlar om hälsovård, om sjukvård, om social omsorg och om socialtjänst.

Vården och omsorgen ska vara tillgänglig, den ska erbjudas till alla, den ska ha hög kvalitet och den ska ha ett självbestämmande - om Centerpartiet får bestämma.

Vi har en hälso- och sjukvård som vi i grund och botten ska vara stolta över. Det är en bra hälso- och sjukvård som når de allra flesta. Men självklart kan det alltid bli bättre. Grunden i hälso- och sjukvården är primärvården, och för att den ska kunna fungera och vara god i hela landet behöver den också se olika ut i olika delar av landet. Den behöver kunna vara en sådan där traditionell vårdcentral som de flesta av oss tänker på, med många olika kompetenser på plats. Men den måste också kunna tillåtas drivas av en enskild läkare tillsammans med en sjuksköterska, till exempel, om det är vad som behövs i just den delen av landet.

Fru talman! De allra flesta äldre personer i vårt samhälle bor hemma i sin ordinarie bostad hela livet - en del med hjälp av hemtjänst och hemsjukvård, andra helt utan insatser. En del av våra äldre behöver dock stöd i någon form av boende, ett äldreboende eller ett särskilt boende. Men det vi ser är att inte alla får den insatsen tillgodosedd då de inte har ett tillräckligt stort behov. Av det skälet ser Centerpartiet att vi behöver ha ett mellanläge med ett trygghetsboende, och vi vill införa en äldreboendegaranti för dem som är 85-plus.

Fru talman! Patientsäkerhet och arbetsmiljö är viktigt. Det är viktigt för patienten, och det är viktigt för personalen. Det är ett av skälen till att Centerpartiet säger nej till att vårdpersonal ska ange personer i vården som är papperslösa. Detta är också någonting som har mött motstånd hos undersköterskor, sjuksköterskor, läkare med flera. Det finns en rädsla att människor kommer att avstå från att söka nödvändig vård.

Av samma skäl säger vi också nej till att man ska betala för en tolk. Risken för patientsäkerheten och arbetsmiljön är stor om inte patient och vårdpersonal kan förstå varandra.

Vi har tidigare här varit inne på det orimliga beslut som regeringen också har fattat när det gäller lönekrav för arbetskraftsinvandrare. Det slår hårt mot vården och omsorgen, särskilt i norra Sverige där medarbetare tvingas lämna sin anställning utan några ersättare. Det ger sämre omsorg, sämre kvalitet och sämre arbetsmiljö. Det blir också sämre för dem som behöver vården och omsorgen.

Dessa personers arbete borde faktiskt uppskattas. De bidrar till vården, till välfärden och till våra skatteintäkter, och de är en tillgång för Sverige.

Jag byter område lite grann och går över till att prata om LSS och personlig assistans. Mycket har hänt sedan 1994. Då var det en radikal frihetsreform som Sveriges riksdag tog beslut om. I dag har den blivit lite mer kantstött, och rättigheterna är inte lika självklara.

Därför står Centerpartiet bakom ett statligt huvudmannaskap när det gäller assistansen, och det vet jag att fler partier här i kammaren står bakom.

Men jag undrar: Var är propositionen? Jag undrar varför jag inte hör Tidöpartierna prata om detta som bland annat var en drivande faktor då Kristdemokraterna drev detta under förra mandatperioden. Vi behöver det för att säkerställa kvaliteten. Vi behöver också räkna upp assistansersättningen för att de som ska utföra detta jobb också får en ersättning för att de ger god vård och omsorg till dem som är i behov av assistans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Men vi behöver kanske fundera över hur vi gör denna uppräkning. Uppräkningen var ganska låg 2023 och 2024 i förhållande till kostnaderna. Jag har inte svaret på exakt hur denna uppräkning ska ske, men vi har i alla fall avsatt medel för att kunna höja ersättningen.

Fru talman! Även socialtjänsten är en del av utgiftsområde 9. För mig handlar detta mycket om barns rätt att komma till tals och att få vara delaktiga.

Jag skulle vilja se att Socialstyrelsen får ett mycket tydligare uppdrag att peka på metoder och utbildning för dem som arbetar med barn och unga, både när det handlar om utredningar av barn och unga och inom familjehemmens hägn. Det behöver även ses över hur risk- och skyddsbedömningar för dessa barn och unga ska göras, oavsett om det gäller en vårdnadstvist, ett barn som växer upp i en familj där man ser risken för att föräldrarna brister i omsorgen eller ett barn som har funktionsnedsättningar som skapar en risk för den fortsatta utvecklingen. Detta har vi också satt av pengar för i vår budget.

Eftersom kammaren tidigare har tagit beslut om ramar som inte stämmer överens med Centerpartiets ramar avstår vi från ställningstagande och har alltså ingen reservation. Jag hänvisar i stället till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! När det gäller att flytta över ansvaret från Sis till Kriminalvården tror jag att vi kan komma överens när det handlar om barn och unga som är dömda för brott. Jag tror att Kriminalvården kan hantera den typen av beteende på ett annat sätt än vad Statens institutionsstyrelse kan göra i dag. Det har att göra med den bredd av uppdrag som Sis har.

Vi är ganska överens om det. Det känns bara lite som att lösningen i den situation som vi i dag befinner oss i, och som vi nu har läst om i medierna i dag, inte är vad som händer 2026. Det är inte svaret, utan vi behöver göra någonting nu.

Jag är överens med ledamoten om att vi hade kunnat göra saker mycket tidigare. Det är egentligen ingen konflikt i vad historien säger. Frågan är bara: Hur snabbt kan vi leverera att förbättra det som är i dag?

Regeringen är ibland väldigt bra på att leverera otroligt snabba saker. Man pressar igenom saker. Vi kommer att ha en diskussion efter årsskiftet som inte hör till det här utskottets uppdrag. Där vill man pressa igenom en snabb lagstiftning på nästan kortare tid än vad vi gjorde under pandemin.

Då kan man agera, men inte när det gäller barns och ungas trygghet och rätt till vård. Då skjuter man det framåt i stället för att agera i dag så att barn och unga mår bra även under jul- och nyårshelgen på den aktuella institutionen.

Vi har förut hört i dag att pengar inte alltid är det som gör att man ska göra rätt saker. Vi ska ha kompetens, och så vidare. Vi drar inte ned generellt på Sis. Det handlar mer om administration runt ikring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi stärker också socialtjänsten i många led för att barn och unga inte ska hamna där. Det handlar om metoder och utredningar mycket tidigare redan när barnen är små.

Återigen: Vad har regeringen för åtgärder för att klara situationen nu under jul och nyår, och de närmaste månaderna och året?

Fru talman! Jag tog replik på Johan Hultbergs anförande efter att ha läst följande i regeringens budget: "Vidare ser regeringen stora behov av att satsa på god vård, stärkt trygghet, säkerhet och kapacitet inom Statens institutionsstyrelse. Mot denna bakgrund har regeringen aviserat en utredning som ska se över Sis uppdrag och organisation."

Jag är överens med ledamoten om att det krävs ett stort arbete för att få Statens institutionsstyrelse att fungera och ge en bra kvalitet för våra barn och unga som behöver den typen av vård.

En artikel i dag från Sveriges Radio visar och speglar att personal har svårt att klara säkerheten på en av våra institutioner. Jag blir väldigt bekymrad när jag läser artikeln. Det är barn och unga som behöver vård och skola för att återgå till ett inkluderande samhälle.

Mot bakgrund av regeringens budget och artikeln undrar jag vad Moderaterna och regeringen kommer att göra för att lösa den uppkomna situationen. Jag hade tänkt att ställa frågan till socialtjänstministern. Men hon kunde inte vara med i debatten.

Vad kommer Moderaterna och regeringen att göra redan nu under jul och nyårshelgen men också på tre månaders sikt, på ett års sikt och på tre års sikt så att vi får ordning på vården och omsorgen om våra viktiga barn och unga?

Fru talman! Det är klart att det är ett stort arbete att stärka kompetensen och öka antalet medarbetare. Vi behöver bra arbetsgivare med mera. Jag kan inte säga emot ledamoten. Det är klart att det finns arbeten som behöver göras och att vi kan göra detta på olika sätt. Men jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att man samtidigt som man säger att vi behöver fler medarbetare säger att andra ska lämna sina jobb.

Regeringen går in och sätter en lönegräns. Då är man inne på helt andra frågor som gäller arbetsmarknadens parter och som inte hör till detta utskotts ansvarsområde. Det är vi överens om. Men detta påverkar hälso och sjukvården. Då borde man från socialutskottet vara mycket tydligare och säga: Dessa grupper ska det inte handla om. Jag vet inte om det är olika grupper av arbetskraft vi ska rikta in oss på. Jag vet inte om jag missförstod ledamoten eller inte.

Men arbetsgivare kan göra andra saker för att få medarbetare att vilja jobba där. Man kan ha mer flexibla verksamheter. Vårdcentraler kan se olika ut beroende på var i landet de befinner sig eller beroende på vad behovet är.

Jag tycker fortfarande att jag inte riktigt har fått svar på frågan. Hur kan man säga att vi behöver fler medarbetare och samtidigt - i samma parti och i samma regering - säga att vissa medarbetare inte får vara kvar och jobba?

Fru talman! Jag tryckte på replikknappen när jag lyssnade på ledamoten Lindbergs anförande. Hon nämnde att det är brist på personal och att vi har kompetensbrist inom många områden. Det är jag helt överens med ledamoten om. Det är därför det sker satsningar i flera budgetar för att stärka kompetensen.

Men det som gjorde att jag tryckte på knappen var följande: Detta betyder att vi behöver rekrytera fler medarbetare i äldreomsorgen och hälso och sjukvården och också socialtjänsten, för den delen. Men jag förstår inte riktigt hur det kan gå ihop när Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har tagit beslut om att tvinga arbetskraftsinvandrare som i dag jobbar i dessa verksamheter att lämna sina jobb. Det drabbar framför allt norra delar av landet, där det är väldigt många som är tvungna att lämna sina jobb. Det finns inga ersättare.

Hur kan vi ha kvalitet och tillräckligt många medarbetare om vi inte ens tillåter dem som är där i dag att fortsätta att göra ett bra jobb och bidra till skatteintäkter och välfärd?

Fru talman! Dagens debatt om ekonomisk trygghet vid ålderdom anser jag behöver vara sansad, för alla de beslut vi fattar och det vi framför här påverkar flera generationer framåt. Det påverkar även mina barn som precis är på väg ut på arbetsmarknaden och den pension de får när de väljer att sluta arbeta.

Ibland låter det i debatten som att pensionssystemet inte levererar. Därför känner jag att det behövs en rimligare diskussion. Det är ju inte helt sant att vårt pensionssystem inte levererar över huvud taget. Vi har faktiskt färre pensionärer i relativ fattigdom i dag än tidigare. Jämför vi med 90-talet är det otroligt stor skillnad. Vi har också färre materiellt fattiga pensionärer. Det är alltså två olika fattigdomsmått. Det behöver man ha med sig när man diskuterar.

Enligt regeringens budget är ungefär 46 000 av 2,3 miljoner pensionärer materiellt fattiga. De har svårt att klara de mest nödvändiga utgifterna. Det är självklart otroligt tufft för dessa personer, men det är inte hela pensionssystemet som inte levererar.

Det jag och Centerpartiet står bakom, fru talman, är de grundprinciper som pensionssystemet bygger på. De är att det ska löna sig att arbeta, att varje generation ska stå för sina kostnader, att systemet ska vara avgiftsfinansierat och att det måste bygga på långsiktiga åtaganden med breda överenskommelser. Av det skälet är jag glad över att vi har kommit framåt och ska jobba vidare i ett brett samarbete. Nu behöver vi lyfta upp en grundprincip som vi har ruckat på senaste tiden, och det är att det ska löna sig att arbeta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Här behöver vi jobba tillsammans för att kunna höja inkomstpensionen men också se över grundskyddet. Vi ska fortsätta att lyfta där det behövs. Vi behöver kanske ett system som är lite enklare, både för pensionärerna och för handläggarna på Pensionsmyndigheten, så att det blir tydligare vad grundskyddet är. Det ska inte heller kosta onödigt mycket. Vissa justeringar som vi gjort i garantipensionen under förra mandatperioden och även tidigare har skapat vissa svårigheter.

Som sagt ser jag fram emot att fortsätta arbetet under mandatperioden. Jag hoppas att vi kan jobba med en höjning av inkomstpensionen på olika sätt och se över grundskyddet så att det fortsättningsvis ska löna sig att arbeta.

Eftersom Centerpartiet hade en annan rambudget än vad som beslutades förra veckan hänvisar jag till vårt särskilda yttrande när det gäller budgeten.

Fru talman! Så är det. Det är ett helhetsarbete om vi ska skydda varenda unge från att dras in i kriminalitet. Där är skolan en stor del, och därför passar jag på att ta den diskussionen med ledamoten, som har ett stort engagemang, så att hon kan ta diskussionen om hur vi ser på betygssystemet vidare internt i sitt parti. Vi behöver se till att eleverna klarar godkänt, även om de inte klarar ett delmoment.

Det förebyggande arbetet handlar också om det tidiga arbetet, att se de små barnen och deras familjer och att ge dem stöd och hjälp. MVC och BVC kan vara en del, och sedan kommer förskolan i nästa led. Här ser jag heller inga satsningar från bland andra Liberalerna och regeringen för att se till att vi har en fungerande samverkan redan på förskolenivå, som vi vet fungerar, så att kommunerna inte behöver uppfinna hjulet flera gånger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Vi vill att alla barn ska få det bra, men frågan är hur Liberalerna säkerställer att regeringen ser till att arbetet i förskolan bygger på samverkan och arbetssätt som är likartade och som fungerar.

Fru talman! För någon vecka sedan gjordes ett reportage om att NPF-barn inte får godkända betyg och heller inte rätt stöd för att klara av att nå godkända betyg. I praktiken innebär det att vi har ett betygssystem som slår ut barn som inte presterar i alla delämnen så att de uppnår betyget E och godkänt.

Misslyckad skolgång är en riskfaktor, som jag varit inne på i mina tidigare anföranden. Det är ett resultat av och ett stort underkännande av skolans och regeringens arbete.

Liberalerna brukar stoltsera med skolan som en viktig del av sin politik, och det finns förslag om skolsociala team. Men om betygssystemet samtidigt slår ut eleverna för att de inte muntligt kan beskriva ett lands geografi på geografilektionen hjälper det ju inte med team som arbetar med frånvaro.

För att ha en skyddsfaktor i skolan måste alla elever kunna nå godkänt. Därför är min fråga: Är Liberalerna intresserade av att se över betygssystemet så att vi inte slår ut fler barn i skolan och skapar ökad risk?

Herr talman! På radion häromdagen kunde vi höra att många föräldrar tackar nej till insatser och att det inte räcker med frivillighet - att föräldrar behöver involveras mer och att det krävs mer tvingande insatser där man ställer krav på föräldrarna.

Om vi inte kommer in tidigt, när barnen är små och föräldrarna är mer mottagliga för stöd, till exempel hos BVC, är det klart att föräldrarna kommer att tacka nej till insatser när barnen blir äldre och misstron mot samhället har ökat. Därför måste vi komma in tidigt i familjernas liv och bygga ett förtroende. Vi ska också vara tydliga i vårt kravställande - om det är föräldern som brister måste vi vara tydliga med vad som krävs för att förbättra situationen och vilket stöd som kan erbjudas för att hjälpa familjen.

Om förändringar inte sker måste det vara lika tydligt för alla att samhället kommer att ta över vården och omsorgen om barnet. Och då måste omsorgen självklart vara bättre än om barnet hade växt upp i ursprungsfamiljen. Även här kan vi se att det i regeringens politik finns mer av repressalier än forskning och evidens gällande arbetsmetoder inom olika familjehem, HVB och Sis.

Jag vill påstå att de flesta av Centerpartiets förslag är möjliga att genomföra i dag, om man utgår från barnkonventionen. Men det krävs ett ledarskap i alla led, och statsministern och hans parti måste börja. Det räcker inte att säga att vi ska införa sekretessbrytande bestämmelser och ha föräldraskapsutbildningar, för då missar man återigen målet - och målet är att minska inflödet av barn och unga som dras in i kriminalitet.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Vi hör igen att vi ska jobba intensivt med dessa frågor, men varför har det inte hänt mer under det första året? Något av det viktigaste vi har är ju våra små barn. Jag vill inte se att vi inte gör dessa insatser och att vi får fler barn som hamnar i den här kriminaliteten.

Jag ska inte tala om exakt vilka metoder som ska användas, för det är inte vår roll i den här kammaren. Men vi kan vara överens om att detta behövs.

Vi behöver också ett tydligt ledarskap. Vi kan från politiskt håll verkligen peka på barnets bästa och barnkonventionen. Jag tror att det utifrån den lagstiftningen, som är lika stark som annan lagstiftning, finns väldigt mycket som skulle kunna göras redan i dag för att hjälpa dessa barn. Men då måste man politiskt visa ett tydligt ledarskap hela vägen från statsministern ned till regioner och kommuner.

Herr talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för ditt anförande! Vi hör om utredningar som är på gång och om den nya socialtjänstlagen, som vi är många som väntar på. Jag tycker att det tar lite lång tid.

Man kan jämföra med regeringens hela arbete, där det går väldigt mycket fortare att ta fram repressiva åtgärder som egentligen inte har någon förebyggande effekt för de barn som vi nu talar om. Det handlar om familjer som behöver stöd redan när barnen är små - ett eller två år.

Jag tycker att det tar lite lång tid. Jag saknar också uppdragen till myndigheter om att se över vad som har evidens. Vi pratar om föräldraskapsstöd, men det är inte det enda som vi behöver forskning om och evidens för.

Min fråga är: Var finns direktiven när det gäller forskning och evidens? Var finns uppdragen till Socialstyrelsen om att jobba med dessa frågor? Det handlar om att vi ska jobba lika i hela landet - i 290 kommuner och i 21 regioner.

Fru talman! Tack, Miljöpartiet, för en viktig debatt!

Vet ni? Precis som har sagts tidigare: Inget barn föds kriminell - inget barn. Men det finns ett antal välkända riskfaktorer som gör att vissa barn dras in i kriminalitet, mer eller mindre medvetet.

Om en eller båda föräldrarna missbrukar eller utsätter barnet för våld eller försummelse är det riskfaktorer. Om ett barn har en NPF-diagnos eller andra svårigheter i den kognitiva och emotionella utvecklingen är det också riskfaktorer. Om barnet inte får stöd leder det till tidiga misslyckanden i skolan och ökad skolfrånvaro, som i sig är riskfaktorer. Allt det här är en farlig cocktail.

Det är vårt ansvar att inte lämna något barn därhän eller tappa tron på ett enda barn. Jag är helt överens med regeringen om att det behövs hårda tag när unga under 18 år redan deltar i allvarlig kriminalitet, men för att så få barn som möjligt ska dras in i kriminalitet behöver vi göra mycket mer för en bred grupp yngre barn innan detta sker. Det är det här jag tycker att regeringen missar, trots att det är lika bråttom.

Centerpartiet vill att man redan under besöken hos MVC och BVC aktivt ska screena för missbruk, försummelse och våld. Då behöver medarbetarna kompetens och tillräckligt många kollegor.

Vi vill att det ska finnas familjecentraler i hela landet, med enhetliga uppdrag och enhetliga metoder. I dag finns inget sådant. Vi behöver veta vad som fungerar och vad vi ska göra mer av. Regeringen måste ge våra myndigheter tydliga brottsförebyggande uppdrag så att vi får evidensbaserade insatser, följdforskning och tydliga nationella riktlinjer.

Centerpartiet har avsatt mer pengar än regeringen till kommunerna för att det är där det brottsförebyggande arbetet kan ske inom socialtjänst och skola. I vår budget för både 2022 och 2023 och nu inför 2024 har vi förstärkt förutsättningarna för kommunerna att rekrytera fler lärare och medarbetare i socialtjänsten, stärka kompetensen och göra yrket mer attraktivt.

Regeringen lägger pengar på olika projekt, men jag ser inte att man säkerställer att det som ska göras bygger på forskning och kunskap med ett helhetstänk så att vi vet att vi sätter in rätt insatser. Det är här jag ser att regeringen brister. Men jag hoppas att vi med dagens debatt kan komma längre fram i diskussionerna.

Fru talman! Under flera års tid har jag drivit på för att socialtjänsten ska ha enhetliga och evidensbaserade metoder för att säkerställa barns och ungas delaktighet i de utredningar som berör dem. Detta gäller inom barn och ungdomsvården såväl som inom familjerätten. I går skickade regeringen ut ett pressmeddelande om att det här nu ska ske inom den sociala barn- och ungdomsvården, vilket betyder att regeringen tar ett steg åt rätt håll. Men samtidigt står det i Tidöavtalet att åklagare ska kunna omhänderta fler barn och unga enligt LVU.

Min fråga till socialtjänstministern är: Om det nu görs arbete för att stärka socialtjänstens arbete, hur menar ministern att åklagare då har kompetens att omhänderta barn och unga samtidigt som barnen också ska vara delaktiga inför ett sådant beslut?

Fru talman! Barns rättigheter behöver stärkas. I vårdnadstvister riskerar barn att fara illa eftersom fokus lätt hamnar på föräldrarna i stället för på barnets bästa. Efter ett antal möten som jag haft i närtid uppfattar jag att vi är nära en majoritet i riksdagen för att just utreda barns rätt till eget ombud även i vårdnads, boende- och umgängesfrågor. Min fråga till Gunnar Strömmer är därför om han är beredd att tillsätta en sådan utredning, alltså om barns rätt till eget ombud i vårdnads, boende- och umgängesfrågor.

Herr talman! Det är fruktansvärt när väldigt unga barn hamnar i kriminella situationer. Men då måste vi också säkerställa att det ges rätt insatser från första början till dessa barn och familjer både nu och framöver. Då behöver vi säkerställa att det finns kompetens och kvalitet.

Regeringen har sagt att man vill stärka det som handlar om det brottsförebyggande arbetet i socionomutbildningen. Det är bra, men inte tillräckligt.

Min undran är därför om ministern är beredd att se över hela socionomutbildningen så att vi får bra kvalitet och så att vi vet att den vård och omsorg som sker från samhället är bättre än den som sker i ursprungsfamiljen i dessa fall.

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

Larmrapport efter larmrapport fortsätter att komma när det gäller Statens institutionsstyrelse, även efter att regeringen nu har haft sitt uppdrag i snart ett år. Att det fortfarande sker många suicidförsök, övergrepp och avskiljningar är skrämmande, och utifrån ser det inte ut som att detta minskar.

Samtidigt sa ministern i Ekots lördagsintervju att fler barn och unga behöver omhändertas. Det finns även angivet i Tidöavtalet att antalet omhändertaganden ska öka och att åklagare ska ha rätt att göra just detta.

Därför undrar jag: Med de kvalitetsbrister som vi har, borde då inte fokus ligga på att minska antalet omhändertaganden och på att de som utreder har rätt kompetens och gör rätt tidiga insatser för de barn och unga som behöver det i stället för att fokusera på att fler ska omhändertas och att åklagare ska kunna göra just det?

Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret återigen! Man kan diskutera vad som är rätt verktyg och när man ska göra vad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det finns dubbla delar. Delvis handlar det faktiskt om att ändra lagstiftningen, för om vi hela tiden behöver jobba med utredningar och justeringar för att förstärka barns rättigheter i olika situationer har inte barn tillräckligt stark rätt från första början. Barns rättigheter när det gäller familjerättsliga situationer ihop med föräldrar ligger i föräldrabalken. Är inte barnens rättigheter tillräckligt starka måste vi jobba med förändringar, och då kanske vi ska ändra på grundkällan från första början.

Jag vet att det finns ett par utredningar som jag också följer. Jag hoppas att det blir bra. Sedan är jag inte säker på att jag kommer att landa exakt likadant som ministern. Vi har ju inte riktigt samma syn i alla delar och på hur vi ska agera. Jag vill påstå att det finns situationer när vi stärker arbetet mot kriminaliteten då också oskyldiga barn drabbas.

Nej, barn ska inte dras in i de vuxnas konflikter. Men så som det hanteras i dag är barnen mitt i de vuxnas konflikter utan att ens få komma till tals. Det är inte samma sak som att barnen ska fatta beslut, men de måste få komma till tals. Här har familjerätten i kommunerna ett stort ansvar, men också våra domstolar har ett otroligt stort ansvar att se till att barnen, även små barn, får komma till tals. Sedan ska bedömningar göras och beslut fattas utifrån en utredning. Är inte domstolen nöjd med den utredning den fått får domstolen göra en egen eller begära en ny utredning för att barns rättigheter verkligen ska komma i centrum.

Om vi gör om föräldrabalken från grunden behöver vi alltså inte stärka barns rättigheter i nästa andetag.

Fru talman! Tack återigen, Gunnar Strömmer, för svaret! Jag kan hålla med om att det är en konstig ordning vi har. Om föräldrarna är gifta är båda automatiskt föräldrar. Det vi vet är en sak, för oftast är det den födande kvinnan som är modern. Men vi vet också att det i dag finns andra sätt att bli förälder: embryodonationer, värdmödraskap och så vidare. Inte heller när det gäller den delen är det alltså säkerställt på samma sätt i dag som det var för hundra år sedan.

Jag kan tänka mig att man vänder på perspektivet helt och hållet och i stället utgår från att vi har ett barn och därefter tala om vilka de biologiska föräldrarna, de juridiska föräldrarna och de eventuella sociala föräldrarna är. Då är det utifrån ett barnperspektiv, där barnet har rätt till sina föräldrar oavsett om de är gifta eller inte. Det är ett sätt att visa vad jag menar: att vända på hela perspektivet och inte utgå ifrån om du och jag är gifta eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför jag ändå efterfrågar de här sakerna - för att få fokus på just barnet och att tydliggöra ansvaret. Men det handlar inte bara om den här delen utan också om vad som händer i domstolen när man hamnar i en vårdnadstvist. Jag önskar en lagstiftning som gör att vi motverkar vårdnadstvister - och jag har förslag på det också - men det som händer i dag är att domstolarna slentrianmässigt skriver en mening om barns rätt att komma till tals och hur det har skett.

Det finns en tydlig kartläggning som kom från Jämställdhetsmyndigheten för ett par år sedan av uppgifter om förekomsten av våld i vårdnadstvister, där domstolarna slentrianmässigt skriver en mening om att barnen har - eller inte har - sagt si eller så. I 60 procent av fallen nämns det inte ens.

Barnen måste få ge sin bild. Det är klart att ett spädbarn inte kan det. Men när barnen börjar kommunicera finns möjligheter att kommunicera också med barnen. Då krävs forskning, en bättre socialtjänst och en bättre utredning.

För vad händer när vi står där i en tvist? Som det ser ut i dag gör jag förstås allt som förälder för att lyfta upp den andra förälderns brister, och den gör detsamma tillbaka. Då tappar vi barnperspektivet.

Det är inte enkelt med en vårdnadstvist; det är jättesvårt. För vem är det som bedömer föräldraförmågan? Kan en förälders beteende ändras på vägen? Är man diskvalificerad för all framtid om man har brister i sin föräldraförmåga? Eftersom det inte är svart eller vitt utan väldigt många olika gråskalor, röda skalor eller gröna skalor behöver vi göra ett omtag och se till att vi får en nyans i det hela för att vi återigen ska sätta barnet i centrum.

Regeringen har sagt att man ska leverera på den utredning som kom under förra mandatperioden om att göra om socialtjänstlagen i grunden. Den har uttjänat sin rätt som en lagstiftning som har varit bra men där vi har lappat och lagat. Det är det jag känner här också; vi behöver göra samma sak med föräldrabalken. Vi behöver göra ett omtag för att den ska anpassas till dagens läge, precis som den nya socialtjänstlagen. Den propositionen väntar jag på, för den är utlovad. Med samma argument som regeringen säger att vi behöver en ny socialtjänstlag behöver vi alltså en ny föräldrabalk, som utgår från barnen.

Hur tänker ministern ta sig an de olika delar som jag har lyft upp som brister både i utredningen från 2020, i kartläggningen från 2021 och till sist i FN:s rekommendationer från 2023?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det har varit 32 förändringar de senaste åren med justeringar i en lag från 1949. Det är en lag som i grund och botten bygger på värderingar från hundra år sedan.

Utgångspunkten i lagstiftningen är att föräldrarna är man och kvinna och gifta. Allt annat är någonting annat i lagstiftningen. Barn har inte tydligt en egen talan. I lagstiftningen har vi via justeringar stoppat in samkönade relationer. Vi behöver också förstärka sociala föräldrar, eller bonusföräldrar. De skapas genom att föräldrar separerar och skapar nya relationer.

När man gör små förändringar finns risken att man missar helheten. Det är därför jag ställer mig frågan: Varför kan vi inte vända helt och hållet på perspektivet? Det finns många olika sätt att bli förälder i dag, och fler sätt kan tillkomma. Värdmoderskap är inte reglerat i föräldrabalken.

Vi måste utgå från barnets rätt till sina föräldrar oavsett om det är de biologiska, juridiska eller sociala föräldrarna. Det är ofta samma personer, men det kan vara flera olika. Det måste vi göra oavsett föräldrarnas status. De kan vara gifta, ogifta, särkönade, samkönade, skilda, omgifta och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I en utredning 2020 när man såg över barnkonventionen som svensk lag och hur den hänger ihop med övrig svensk lagstiftning lyfter man särskilt fram bland annat att pappor som inte är gifta med den födande modern inte automatiskt blir vårdnadshavare.

Det är symboliskt för hur vi ser på föräldraskapet i lagstiftningen. Den bygger på gamla värderingar. Den födande modern är viktigare än pappan som är ogift, eftersom han till exempel inte automatiskt får vårdnaden. Vad ger det för bild av den jämställda familjen framöver?

Det jag har talat om nu handlar om när barnen föds. Men det påverkar också vad som händer vid en eventuell vårdnadstvist om föräldrarna separerar.

Även här konstaterades i utredningen från 2020 att vi inte säkerställer att barnen får uttrycka sig. I verkställigheten ser man bekymmer med att inte barnperspektivet finns med.

Vi behöver ha bättre skrivningar som verkligen lyfter upp barnets rättigheter. Det ska också i verkställigheten visas att man menar att yngre barn inte kan uttrycka sig och att det är direkt skadligt.

Även FN:s barnrättskommitté kom med sina rekommendationer till Sverige nu i mars i år. De noterar med oro avsaknaden av barnrättsperspektivet i föräldrabalken utifrån hur den ser ut i dag.

Återigen: De rekommenderar oss att se över lagen för att säkerställa att vi får tillräckliga garantier för att barnrättsperspektivet ska beaktas i tvister mellan föräldrar.

När det gäller vårdnadstvister som vi hanterar utifrån vad lagstiftningen säger är det inte svart eller vitt. Det finns väldigt många färgnyanser när vi talar om vårdnadstvister.

Vem bedömer föräldraförmågan? Hur är det med barns rätt att uttrycka sig och barns rätt att komma till tals? Det handlar om beaktande av risk och skyddsfaktorer. Det gäller risken för psykiskt våld, fysiskt våld eller sabotage vid ett umgänge.

Det finns många delar där vi inte har barnrättsperspektivet med hela vägen. Därför vill jag se att vi tittar över helheten och att vi utgår från barnet. Då blir det också lättare att ändra praxis.

Jag kommer återigen till frågan: Ser ministern en möjlighet att titta på en utredning av föräldrabalken för att lyfta in barnets perspektiv och inte föräldrarna, i stället för att vi har olika utredningar som läggs som delar och lager på varandra?