Martin Kinnunen

Fru talman! Jag tackar Daniel Helldén.

En gång i tiden hade vi ett råoljeberoende även för svensk uppvärmning och elektricitet i Sverige, men genom ny teknik och investeringar fasades detta ut steg för steg. Samma sak pågår med råoljeberoendet vad gäller transporterna på väg; genom ny teknik och investeringar fasas detta beroende ut steg för steg. Vi har aldrig haft en så elektrifierad trafiksektor som vi har i dag. För varje år som går blir den mer elektrifierad. Utsläppen bedöms minska i år och kommer att minska nästa år.

Vad gäller hur mycket rysk råvara som konsumeras i Sverige visar den tillgängliga statistik som finns över vad våra raffinaderier producerar att det är en försvinnande liten mängd som är rysk. I stället är det till största delen norsk råvara i dag, och det tycker jag är positivt.

Fru talman! Jag tackar Daniel Helldén för frågorna.

Till att börja med vill jag understryka att Sverigedemokraterna välkomnar de åtgärder som vidtas på EU-nivå vad gäller sanktionspaketen. Vi ser att det har varit ett gott arbete som stegvis har lett framåt. Det är inte okomplicerat att införa de här instrumenten, men konsumtionen av rysk råvara i Europa är dramatiskt mycket lägre i dag och kommer sannolikt att minska ännu mer under innevarande år. Det är positivt.

Samtidigt måste man bara konstatera faktum: Vi har en konsumtion av råolja i världen som uppgår till ungefär 100 miljoner fat per dag. Det betyder att råvara från Ryssland kommer att läcka ut på världsmarknaden oavsett vad Europa gör. Det krävs ett långsiktigt arbete med att minska världens beroende av fossila drivmedel för att ändra detta faktum.

Fru talman! Jag saknar fortfarande svaret. Människor ska alltså börja konsumera annan mat genom att det forskas fram mat som är mycket godare. Det har ju ändå funnits en ganska aktiv marknad under ganska många år – men helt plötsligt skulle biffen alltså inte föredras. Jag måste säga att det är väldigt tveksamt att detta skulle förändras dramatiskt. Det kommer definitivt att krävas politiska styrmedel om man ska kunna komma ens i närheten av det Livsmedelsverket och Klimatpolitiska rådet önskar.

Fru talman! Det kom även frågor kring kollektivtrafik. Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att kollektivtrafiken är jätteviktig, framför allt i våra större städer. Vi välkomnar den infrastrukturproposition som kommit. Den innehåller historiskt kraftfulla satsningar på exempelvis tåg och järnväg, men även på vägnät.

Vi kan samtidigt konstatera att de allra flesta resorna i Sverige görs med personbil. Det handlar om flexibilitet och annat. Om vi sänker priset för kollektivtrafikresor väldigt långt under marknadspriset kommer det att bli orimligt dyrt.

Fru talman! Jag vet inte hur många klimataktivister det finns i Klimatpolitiska rådet. Jag kan inte svara på det.

När det gäller diskussionen om människors kostvanor tycker jag personligen och mitt parti att människor ska äta mat som de föredrar att äta. Myndigheter kan tillhandahålla information om vad som är nyttigt och vad som är onyttigt och så vidare, och sedan får människor dra sina egna slutsatser. Vi ska inte styra detta genom politiken.

Jag tycker snarare att det vore intressant att höra från Vänsterpartiet hur man – om man fick bestämma – skulle vilja styra hur människor äter. Hur vill man styra att de ska äta mer växtprotein? När vi tittar på hur marknaden konsumerar livsmedel i dag tyder detta på att man sannolikt köper de livsmedel man vill köpa. Man köper inte de livsmedel man inte vill köpa. Hur önskar ledamoten förändra detta så att de köper livsmedel som Vänsterpartiet vill att de ska köpa?

Fru talman! Jag avslutade tidigare med att tala om demokrati och allmänna val. Jag tycker att vi ska lägga till frihet som ett viktigt begrepp.

Det kommer i dag ständigt påbud från Klimatpolitiska rådet, rödgröna och klimataktivister om att människor ska äta annorlunda och att man ska fokusera på annat i lantbruket. Europa och Sverige är tämligen unikt i det här sammanhanget. I andra delar av världen präglar detta inte debatten över huvud taget, utan det vi ser i folkrika länder är snarare att köttätandet ökar kraftigt. Det är inte överraskande. När människor får det bättre vill de äta godare saker.

Rådets förslag om att man ska äta annorlunda och fokusera på annat har två problem. Problem ett är att människor bör äta det de önskar utan att politiken gör det överjäkligt. Det handlar om en grundläggande syn på frihet. Problem två för de rödgröna partierna, aktivisterna och människorna i rådet är att vi inte befinner oss i Sovjet, Kina eller Nordkorea. Människor kommer inte att byta ut köttfärsen mot ärtor för att Klimatpolitiska rådet eller Livsmedelsverket säger detta.

Det här ska enligt rådet lösas genom att öka incitamenten till förändrade kostvanor – vilket måste handla om att göra konsumtionen av ”fel” livsmedel orimligt dyr. Livsmedelsverket är ju tämligen tydligt med att dess – mycket bristande – rådgivning vad gäller livsmedel inte kommer att påverka människor, för människor bryr sig inte om Livsmedelsverkets rådgivning.

De klimatradikala aktivisterna och de som jobbar på Klimatpolitiska rådet eller verkar i Centerpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet måste inse att svenskt lantbruk måste förhålla sig till marknaden och till människor som vistas i vårt land. Om bönderna ställer om odlandet så som rådet önskar kommer man att gå i konkurs, för man kommer att producera varor som inte efterfrågas. Vad kommer då att hända med svensk livsmedelsberedskap?

Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för svaret! Det var energiskt.

Den politik som Socialdemokraterna bedrev handlade alltså om morot för de rika och piska för vanligt folk. Samtidigt kritiserar Jytte Guteland regeringen och Sverigedemokraterna för att vi i budgetmotioner och i propositioner till riksdagen har tagit bort olika klimatreformer. Men det är ju just detta vi har tagit bort: Vi har tagit bort moroten för de rika och piskan för vanligt folk.

Vi fokuserar brett på fler laddplatser för bilar. Det har aldrig funnits fler än det finns i dag. Det är ett intensivt arbete för att råda bot på de problem som finns vad gäller tillståndsprocesserna. Det är ett arbete som det socialdemokratiska partiet aldrig tog itu med.

Samtidigt presenterar Socialdemokraterna något slags servettskiss för hur reduktionsplikten ska kunna höjas, och sedan vill man ha ett flytande golv som ska upp och ned på något sätt som inte beskrivs särskilt tydligt. Sedan ska man plöja ned pengar i svenska företag. Vad detta kommer att kosta och hur mycket högre bränslepriserna kommer att bli förklarar man inte. Kan inte Jytte Guteland göra det?

Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för anförandet! Inför debatten har jag försökt läsa vad Socialdemokraterna publicerar rörande sin klimatpolitik. Jag kan inte undgå att fästa mig vid ett dokument som man publicerade för något år sedan. Där skriver man att Socialdemokraterna har lagt fram en klimatpolitik som har förstärkt ojämlikhet i samhället. Socialdemokraterna har inte fört en politik som har hjälpt vanligt folk: Politiken har varit en morot för de rika och en piska för andra.

Fru talman! På det här sättet beskriver Socialdemokraterna själva den klimatpolitik de har fört. Det har till exempel handlat om tiotals miljarder till subventionerade bilar till storföretag och höginkomsttagare – bilar som sedan gick till Norge. Det har handlat om världens högsta dieselpriser.

Det är ju bra att det socialdemokratiska partiet ber om ursäkt för att man har fört en bedrövlig klimatpolitik. Men vad vill man göra i stället? Vilka är de stora förändringarna? Hur ska väljare kunna lita på att Socialdemokraterna inte tänker fortsätta att föra en dålig klimatpolitik?

Fru talman! Vi ska i dag debattera en rapport från en svensk myndighet som går under namnet Klimatpolitiska rådet. Vi får löpande rapporter från den här instansen.

Fru talman! Jag kan konstatera att rådet är kritiskt till den förda politiken och att vi har en del partier här i kammaren som jublar över detta och över möjligheten att opinionsbilda mot regeringen och Sverigedemokraterna. Vi ska dock i sammanhanget komma ihåg att samma instans har levererat ungefär samma typ av kritik mot varje sittande regering, som under rådets existens oftast varit rödgrön.

Vi kan samtidigt konstatera att utsläppen över tid har minskat. Faktum är att alla myndighetsrapporter också i dag visar att utsläppen kommer att minska till följd av politik på nationell och europeisk nivå.

Detta leder fram till två saker. Vi har en del klimatmål som jag vill mena är illa formulerade såväl på svensk som på europeisk nivå. Vi har samtidigt allmänna val i Sverige. Att som en repad lp-skiva upprepat drömma sig tillbaka till fornstora rödgröna år med världens högsta drivmedelspriser och föreslå kraftigt ökad reduktionsplikt är både taktlöst och demokratiskt tvivelaktigt.

Sverige är en demokrati. Vi har allmänna val där vi utser riksdagsledamöter som sedan diskuterar sig fram till en ny regering och agendan för denna regering. Senaste rapporten från SOM-institutet i Göteborg visar också på ytterst begränsat stöd för höjda drivmedelspriser.

Fru talman! Rådet presenterar den här gången en fördjupning angående jordbrukspolitiken. Det välkomnar vi från Sverigedemokraternas sida, men när det kommer till innehållet häpnar man något. I en situation med säkerhetspolitiska utmaningar och låg marknadsandel i Sverige för svensk mat vill Klimatpolitiska rådet slå undan fötterna för lantbruket.

På något slags Sovjetmanér föreslår man att mjölkproduktionen och köttproduktionen ska dras ned kraftigt. På de ytor där man i dag odlar foder till djuren ska man i stället odla mat till människor, ungefär som om man spelar något dataspel där man kan byta färg på rutorna. Men det funkar inte riktigt så. Det går inte bara att börja odla spannmål i stället för vall. Det finns en stor vinst med att odla foder där det är bäst att odla foder, och så odlar man humanföda där det passar bäst. Odlingsförutsättningarna är helt enkelt olika.

Man vill samtidigt kraftigt höja kostnaderna för att driva jordbruk i Sverige. Dieselskatterna ska upp, och man vill införa nationella prissättningar på biologiska utsläpp.

Herr talman! Rickard Nordin undrar om det är vårändringsbudgeten som gäller och inget annat. Det är klart att det är regeringens och Sverigedemokraternas budget och även vårpropositionen som gäller – naturligtvis!

Det som understryks är att denna överflyttning inte hade att göra med att ett visst bolag som heter Stegra skulle få mer pengar. Vi kan konstatera att så som myndigheten arbetar med stöden beviljar man inte stöd till samma företag för samma projekt. Jag skulle bli förvånad om man helt plötsligt ändrade om allt detta så att ett visst bolag fick pengar. Men det finns ingen hemlig överenskommelse som nämner vilka summor olika företag ska få.

Jag tyckte också att den kommunikation som företrädare för detta företag hade i medierna där man förväntade sig att politiken skulle trixa med stödformerna och fixa fram mer pengar till företaget var provocerande. Men det är naturligtvis inte så att Sverigedemokraterna och regeringen har en lista över exakt vilka företag som ska ha pengar och inte.

Herr talman! Det som skedde i vårändringsbudgeten var att man flyttade medel från ett ställe till ett annat. Det betydde att Industriklivet fick ökade pengar att använda. Samtidigt fördes det en diskussion rörande ett enskilt företag – vi kan ju säga att det hette Stegra, till exempel.

Det Sverigedemokraterna och regeringen är överens om är att denna överflyttning inte har skett för att pengar ska gå till ett enskilt företag. Man kan också konstatera att myndigheten enligt det regelverk den har i dag inte beviljar ett bolag flera stöd för samma projekt.

Herr talman! När det gäller folklig acceptans tror inte jag att det finns särskilt stor folklig acceptans om Industriklivet används för att ge bidrag till företag som misslyckas fullständigt med sin verksamhet. Vi har sett exempel på det. Jag tror att den folkliga acceptansen för sådana här stödsystem är känslig om pengarna går till fullständiga misslyckanden.

Därför, herr talman, välkomnar vi att Riksrevisionen granskar Industriklivet.

Det pekas i rapporten på just det problem som jag hör talas om när jag pratar med företag som söker sådana här stöd, nämligen att man inte är säker på vilket stöd man ska söka. Det kan exempelvis leda till att bolag tvingas lägga ganska betydande pengar och tid på att anlita konsulter som får hjälpa dem att komma fram till vilket stödsystem som passar dem bäst.

Man kan definitivt resonera kring huruvida det är statens uppgift att ge pengar till ofta stora företag för att göra deras verksamhet billigare. I grunden finns det en ideologisk problematik med detta. Samtidigt har vi i dag situationen att Sverige verkar på en europeisk och en global marknad där man har betydande inslag av statsstöd i väldigt många av de länder som våra företag konkurrerar med. Det gör att den ideologiska ingången blir komplex, varför man också måste se till exakt vad man gör.

Det är positivt att regeringen har ett pågående arbete med att effektivisera och se över systemen och att man tidigare i år gav ett uppdrag till myndigheterna att undersöka just den här gränsdragningsproblematiken. Jag är inte främmande för att vi i framtiden slår ihop stöden till ett, exempelvis.

Det är inte okomplicerat att ha sådana här stödsystem. Vilket bolag ska ha pengar, och vilket bolag ska inte ha pengar? Hur administrativt kostsamt är det att söka stödet i förhållande till värdet av pengarna? Det finns stor anledning att framöver iaktta försiktighet.

När stöden misslyckas är det Sverigedemokraternas åsikt att man noggrant bör utreda detta. När det gäller Northvolt har vi efterlyst en kommission som ska se över varför det gick som det gick, hur det kom sig att exempelvis AP-fonderna sannolikt bröt mot olika former av regelverk för att kunna putta in mer pengar än vad de hade tillåtelse att göra och även vilken bedömning som gjordes från myndighetens sida när man beviljade pengar från Industriklivet.

Herr talman! Sverige behöver en företagarvänlig politik som skapar incitament till arbete och gör det lätt och enkelt att driva företag. Vi behöver god tillgång till arbetskraft. Men vi ska inte lura oss själva att tro att det är genom en klimatbudget som vi skapar jobb och tillväxt. Det är en helhet. Det är heller inte vi politiker som ska göra allt.

Väldigt mycket handlar om att vi från politikens sida måste ta bort hinder. Det är inte genom massiva stimulanser och sovjetpolitik som vi kommer att skapa nya jobb och tillväxt i vårt land. Så är det inte.

Vi har ett ramverk på europeisk nivå som man kan konstatera är bra i vissa avseenden och väldigt dåligt i andra avseenden. Vi kan också konstatera att det hade blivit väldigt mycket värre om Jytte Guteland hade fått som hon hade velat, för då hade det liksom inte bara krävts dubbelt så höga bränslepriser utan kanske tre gånger så höga bränslepriser.

Vi behöver ha en politik som fokuserar på jobb och tillväxt på alla områden, men vi ska inte lura oss själva att tro att det är genom klimatbudgeten och ett visst antal miljarder i stimulanser till en viss sektor som vi förändrar allt.

Klimatpolitik

Herr talman! Vad gäller stabilitet kan vi säga att det sällan har varit så stabilt i Sveriges riksdag som under den här mandatperioden. Varenda budget har gått igenom. Inte en enda statsminister har fått sparken än. Saker och ting verkar vara ganska stabila jämfört med när Socialdemokraterna försökte styra landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 maj.)

Herr talman! Jytte Guteland befinner sig ju i opposition i dag. När hon var Europaparlamentariker befann hon sig också i opposition mot den socialdemokratiska regeringen, för socialdemokraterna i Europaparlamentet var inte nöjda med den socialdemokratiska regeringens politik här i Sverige. Man ville ha en tuffare politik. Man ville ha en mer radikal klimatpolitik. Man ville få fram regelverk som skulle tvinga kommissionen att straffa medlemsstater hårt om de inte följde EU:s klimatlagstiftning.

Herr talman! Det var bland annat detta jag syftade på när jag sa att vi har fått en mer radikaliserad opposition på klimatområdet. Jag tycker att det är olyckligt. Jag tycker att vi skulle kunna sänka tonläget lite.

Vi är överens om att vi vill se en omställning, och vi ser nu en omställning. Vi ser att utvecklingen på sikt går ganska bra i hela västvärlden. Vi har problem med Ryssland. Det är problem i Asien, Indien, Kina och Sydamerika. Där händer det inte mycket alls. Där ökar utsläppen i lavinartade mängder. Det är där vi har de dramatiska problemen just nu. Kan man inte lösa detta kommer man inte i närheten av några globala klimatmål över huvud taget.

Herr talman! Jytte Guteland menar på något irriterat sätt att om jag säger en sak menar jag en annan.

När reduktionsplikten infördes debatterade jag med socialdemokrater. Jag sa att reduktionsplikten skulle leda till väldigt mycket högre priser på drivmedel. Då menade socialdemokraterna att jag hade fel, för det skulle helt plötsligt bli väldigt mycket billigare att producera biodrivmedlen. När vi sedan sa att vi kommer att möjliggöra lägre drivmedelspriser menade man också att vi hade fel.

Vi kan nog konstatera att ibland är det Sverigedemokraterna som har rätt och Socialdemokraterna som har fel. Det är också Socialdemokraterna som följer Sverigedemokraterna och försöker rätta till saker.

Herr talman! Tidöavtalet innebar ett nytt kapitel för svensk klimatpolitik, men ambitionerna vad gäller omställning ligger fast.

De stora nyheterna är att den folkliga förankringen är grundläggande för all framtida klimatpolitik. Det måste finnas en folklig acceptans. Om det ska finnas en folklig acceptans måste det också vara en klimatpolitik som går att förena med tillväxt, såväl vad gäller jobb och industri som vad gäller tillväxt i vår livsmedelsproduktion.

Det måste också vara en effektiv politik där man kan se att skattepengar gör nytta. Man måste även vara beredd att konsekvensanalysera den förda politiken. När den inte fungerar och inte ger önskvärd effekt eller kanske inte leder till folklig acceptans måste man vara beredd att ompröva den.

Klimatpolitik är ett pågående arbete precis som alla andra politikområden. Det är inte så att en klimathandlingsplan kommer att kunna presentera all framtida klimatpolitik till ett visst årtal. Jag har jobbat i utskottet ett tag och kommer ihåg när en klimathandlingsplan presenterades av den rödgröna regeringen, som kritiserades på exakt samma sätt. Där saknades konkreta förslag, och det var en lång radda utredningar. Man hade också en miljöpartistisk klimatminister som sa att man inte presenterade lösningar för att uppnå 2045-målet; det var man tydlig med.

Jag konstaterade att klimathandlingsplanen bröt mot lagen, för lagen är utformad på ett sådant sätt att den är omöjlig att uppnå.

Herr talman! Som jag sa måste man se över den pågående politiken, och de svenska klimatmålen ses över i dag. Även de europeiska målen måste ses över. Det är klart att det måste ringa varningsklockor för många när man ser att EU har utformat en LULUCF-lagstiftning som är helt omöjlig att uppnå utan att rasera svenskt skogsbruk. Det är helt enkelt inte möjligt.

Sedan kan man förstås vara lite irriterad på att den tidigare regeringen förhandlade fram detta. Tanken var ju att Sverige skulle kunna lösa både ESR-åtagandet och det som gäller LULUCF genom reduktionsplikten. Nu vet vi att det inte skulle ha räckt ens med världens överlägset högsta dieselpriser – vi hade inte kunnat uppnå de här sakerna i alla fall. Här måste man naturligtvis driva på för att få en förändring av EU-politiken.

Man måste också vara beredd att se över EU:s energipolitik. Vi har ett elmarknadsdirektiv som leder till att människor i Sverige i dag drabbas av en elbilsskatt om de laddar bilen hemma, nämligen effektavgiften. Den drabbar i princip alla som laddar en elbil. Det är omöjligt att komma undan den när den väl har införts. Alla hushåll har inte nåtts av den ännu, men det är på gång. Det är ett EU-påbud och ett exempel på lagstiftning som vi borde se över.

Herr talman! Vad vi ser här i kammaren är en radikaliserad opposition. Man kan tala om vad människor vill och inte. Men vad vi ser här är en radikaliserad opposition där målen ska nås in absurdum, kosta vad det kosta vill. Men vad det kostar kan man inte svara på.

Man försöker blanda bort korten genom att säga att om vi ändrar lite teknikaliteter med reduktionsplikt och biodrivmedel behöver det inte bli dyrare alls. Man bortser från det faktum att om man ska blanda något i bränslet som är väldigt mycket dyrare att producera kommer det att få en effekt på priset. Den effekten kan man försöka kompensera med skattemedel, men den går inte att trolla bort.

Fru talman! Jag noterade att min fråga inte besvarades. Hur mycket dyrare ska det bli att tanka?

Ni vill dubbla reduktionsplikten. Socialdemokraterna tycker att reduktionsplikten är för låg i dag och att den måste höjas mycket kraftigt till dubbelt så hög nivå. Men det kommer ju inte att räcka för att nå 2030-målet för transportsektorn, där vi just nu med liggande reduktionsplikt bedöms få minskade utsläpp med 43 procent. Det ska då upp mot 70 procent, så på vilken nivå avser Socialdemokraterna att sätta det här golvet? Det ska ju vara rörligt. Det kommer inte att kunna vara 20 procent. Ska det vara 30 procent eller 40 procent?

Det är ganska viktigt att väljarna får reda på exakt hur mycket dyrare Socialdemokraterna tycker att det ska bli även om man avser att trycka iväg några hundralappar i bidrag. Jag tror inte att det är mer bidrag människor vill ha.

Vi ska också tänka på om de här bidragen ska gå till lantbruket när det blir dyrare att tillverka mat. Hur ska bidragen fungera för transportsektorn, som ska transportera mat till livsmedelsbutikerna? Hur mycket högre kommer livsmedelspriserna att bli? Hur mycket mer kommer det här att bidra till inflation och kommande räntebeslut?

Allt det här saknas i det socialdemokratiska förslaget. Det är någon sorts servettskiss som ni har tagit fram på Sveavägen. Det är inte mer än en affisch. Ni vet inte ens vilken nivå reduktionsplikten ska vara på.

Jytte Guteland lovar här att Socialdemokraterna ska uppnå 2030-målet för transportsektorn. Men då måste man väl ha en idé om hur det ska gå till och kunna förklara för väljarna vad priset är.

Sverigedemokraterna har gått i bräschen för att se över våra klimatmål. Vi bedriver just nu ett arbete i Miljömålsberedningen, där vi bland annat ser över 2030-målen och ska försöka tillse att klimatmålstyrningen blir bättre.

Transportmålet för 2030 bör naturligtvis tas bort till förmån för de EU-beslutade mål som föreligger. Jytte Guteland vill behålla samtliga mål men kan inte tala om hur de ska uppnås eller vad det kommer att kosta.

Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för ett intressant anförande!

Det är många fina ord. Det är klimatmål som ska nås. Något jag saknar är lite mer konkretion.

En av de absolut hetaste klimatpolitiska frågorna de senaste åren har ju varit reduktionsplikten. När man tittar på de socialdemokratiska reservationerna framträder en tydlig bild av att Socialdemokraterna önskar hålla fast vid alla de klimatmål som råder i dag. De ska också uppnås. Bland dem finns transportmålet. Den gamla reduktionsplikten skulle tillse att transportmålet nås.

Sedan upptäckte alla att det blev extremt dyrt med den här reduktionsplikten. Detta enda recept man hade för att nå transportmålet kostade alldeles för mycket pengar. Sverigedemokraterna gick i bräschen och lyckades till slut få med sig många fler partier på att reduktionsplikten måste sänkas. Till och med Socialdemokraterna kom så småningom fram till att de hade haft fel.

När jag nu tar del av vad Socialdemokraterna vill ha ser jag att de vill ha dubbelt så hög reduktionsplikt framöver, med ett golv. Men golvet ska vara rörligt, och det ska vara på den nivå där branschen vill ha det.

Min fråga till Jytte Guteland är: Hur mycket dyrare bränsle ska vi ha om Socialdemokraterna får bestämma? Hur mycket kommer kostnaden vid pump att gå upp om skatter och oljepris och råvarupriser är på samma nivå som i dag?

Min andra fråga är: Vad betyder det här rörliga golvet, som branschen ska komma fram till är lämpligt? De behöver ju ett år på sig innan man justerar reduktionsplikten. Hur ska det här golvet justeras, och på vilken nivå ska det vara?

Hur mycket dyrare ska det bli att tanka bilen om Jytte Guteland får bestämma efter nästa val?

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Lantbrukets förutsättningar påverkas även av EU-lagstiftning, och där hoppas vi att det pågår ett bra förenklingsarbete.

Från SD:s sida tycker vi även att det är viktigt att kunna diskutera EU:s klimatlagstiftning. Här finns exempelvis EU:s klimattullar, CBAM. De införs inom kort, och de kommer att omfatta handelsgödsel. Det skulle kunna öka priserna på gödselmedel med 30 procent, och inhemsk tillverkning dröjer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vore det inte smart att flytta fram inkluderandet av handelsgödsel i CBAM?

Herr talman! En levande landsbygd och en livskraftig primärproduktion är avgörande för ett fungerande Sverige. Omvärldsläget med behov av beredskap och diskussionen om livsmedelspriserna understryker också betydelsen av att öka produktionen och utbudet av svenska livsmedel.

Det är därför glädjande att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna i fredags presenterade en uppdaterad livsmedelsstrategi som syftar till att lyckas med det som S-regeringen misslyckades med, nämligen att öka den svenska livsmedelsproduktionen.

I förra veckan presenterade även Klimatpolitiska rådet sin rapport om lantbrukssektorn. Där föreslås kraftigt ökade dieselskatter och en kraftigt minskad svensk nöt- och mjölkproduktion. Rådet vill också att regeringen ska införa köttskatt eller dylikt för att ändra människors kostvanor.

Från SD:s sida tycker vi att det är en undermålig och verklighetsfrånvänd rapport från rådet som allvarligt skulle hota Sveriges livsmedelsförsörjning.

Hur ser ministern på rådets förslag? Är det här något som regeringen avser att gå vidare med?

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Jag går över till konkurrenskraftsfrågorna, där det är uppenbart att det finns en bred krisinsikt hos kommissionen och medlemsstaterna. Det är positivt. Jag kan dock bli lite oroad när jag tittar på lösningarna. För energiintensiv industri är lösningen CFD-kontrakt med statliga garantier. Det är statliga stöd, som det i slutändan är skattebetalarna som ska stå för.

När det gäller regelförenklingar är frågan om det är tillräckligt. Vi ser ju här i riksdagen att det protesteras från Socialdemokraterna och andra så fort man tar bort i princip obetydliga regler från CBAM, och jag förstår att det kan vara samma situation i rådet. Det jag undrar är varför målen fortfarande är heliga och inte kan diskuteras. Kan vi diskutera regler tycker jag att vi borde kunna diskutera mål också.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Precis som det avhandlades i inläggen före detta fick vi se två olika skrivelser från rådet, en om väldigt många frågor och en om kriget. Det är ju en ny verklighet vi har i rådet.

Från mitt perspektiv kan jag konstatera att 26 av 27 ändå innebär en ganska bred enighet. Jag tycker att det är positivt att vi kan fortsätta ha den breda enigheten. Det är ju ingen självklarhet, vilket man ser om man tittar på de opinionsmätningar som görs runt om i medlemsstaterna. Det är inte i alla länder det ser ut som i Sverige. Så länge man kan bibehålla en så här bred enighet får man nog alltså vara i alla fall lite glad.

Herr talman! Vid samrådet tog vi upp situationen i Syrien. Från Sverigedemokraternas sida vill vi välkomna de tuffare skrivningar vi ser. Det talas en del om den regelbaserade världsordningen, och när det gäller Syrien tycks det inte finnas några regler över huvud taget. Det är väldigt irreguljärt där. Flera olika länder är inne och bedriver militära operationer i landet. En diktatur har ersatts av en annan, och det finns dokumentation av över 60 massakrer uppe i norra Syrien. Det är positivt att det blir starkare skrivningar om detta och även sanktioner kopplade till hur man tar itu med det. Det tycker vi är positivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Vi hörde lite om långtidsbudgeten. Där är det positivt att det finns en bred enighet i Sverige om den budgetrestriktiva linje som slogs fast i EU-nämnden sist. Det anmäldes i alla fall ingen avvikande ståndpunkt från Socialdemokraterna. Har Sverige fortfarande samma frugala partner i förhandlingarna?