Angelica Lundberg

Herr talman! Barns och ungas psykiska ohälsa är ett växande samhällsproblem. Flera studier pekar på ett samband mellan ökad skärmtid, en stillasittande livsstil och negativa effekter på den psykiska hälsan.

Enligt en ny rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har levnadsstandarden för barn och unga försämrats, och andelen unga med fetma har ökat. Forskning visar också att sociala medier kan bidra till stress, ångest och en försämrad självkänsla, speciellt för flickor i tonåren. Vi har fått en generation depp när vi borde ha haft en generation pepp.

Delar socialministern uppfattningen om sociala mediers påverkan på barns och ungas psykiska hälsa? Hur ser socialministern på en utredning om åldersgränserna för sociala medier för att förbättra det förebyggande folkhälsoarbetet?

Herr ålderspresident! Man ska komma ihåg att det land som Tidöpartierna ärvde hösten 2022 var ett trasigt land med enormt många stora problem.

Det är såklart viktigt att beta av problemen undan för undan, och för det krävs det naturligtvis investeringar. Vi har inte en aldrig sinande kassa eller ett pengaträd i regeringens källare som vi kan använda oss av. Vi måste se till att de satsningar vi gör är viktiga och riktiga och att de har effekt.

Vinnova har fortfarande kvar uppdraget, och det finns fortfarande pengar till det. Men jag tror att det finns andra delar i det här som är viktigare för företagen, och jag tror att frågan är för viktig för att vi ska skapa en politisk konflikt som kanske inte är nödvändig. Jag tycker att vi ska arbeta tillsammans för att hitta bästa vägen för företagen. Där tror jag att vi kan vara överens, jag och ledamoten.

Herr ålderspresident! Tack till ledamoten för frågan!

Det finns en uppsjö av olika stöd från det offentliga till det privata näringslivet. Det är innovationsstöd, industrikliv, klimatkliv och så vidare. Att få en överblick över systemen och stöden och över vad de har för effekt är mer eller mindre omöjligt.

Vi måste göra satsningar som faktiskt gör nytta på riktigt. Så länge vi inte vet var pengarna hamnar är inte mer pengar alltid lösningen. Jag tror att ledamoten och jag är överens om att regelförenklingar för företag kommer att bidra till en ökad innovationskraft och även stärka konkurrenskraften för Sveriges företag ute i världen.

Vi har ju en historik i Sverige av att tillämpa till exempel EU-direktiv och annat som kommer från Bryssel på ett sätt som kanske inte alltid harmonierar med vad företagen vill och behöver och på ett sätt som kanske inte alltid heller är nödvändigt.

Jag tror att det viktiga är att vi skapar regelförenklingar för företag och att vi skyddar immateriella rättigheter och stärker skyddet för de små och medelstora företagen när det kommer till deras immateriella tillgångar.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 8.

Immaterialrätt framstår antagligen för många som både tråkigt och komplicerat, men trots detta är vi alla dagligen omringade av immateriella tillgångar, troligtvis utan att reflektera över det eller ens veta om det.

Immaterialrätt handlar om tillgångar som inte är fysiska. Det kan till exempel vara uppfinningar som skyddas via patent, varumärken, logotyper eller företagsnamn som skyddas genom varumärkesskydd. Det kan vara design och formgivning som skyddas genom mönsterskydd. Det kan också vara litterära och konstnärliga verk som böcker, musik och film som skyddas av upphovsrätten. Allt detta är tillgångar som har ett värde.

Syftet med immaterialrätten är att uppmuntra kreativitet, innovation och företagsamhet genom att ge skapare och uppfinnare ensamrätt att bestämma över hur deras verk eller idéer ska få användas under en viss tid.

Det gör att de kan få en belöning för det arbete och den tid som de har lagt ned på sin uppfinning eller sitt varumärke och att andra inte kan stjäla det som tillhör dem.

Herr ålderspresident! Det svenska folket är exceptionellt när det kommer till uppfinningar och innovationer. Sverige har genom åren, via våra uppfinnare, fått globala storföretag som varit avgörande för Sveriges utveckling.

Vi står dock i dag inför en utmaning som hotar Sveriges position som ledande innovationsnation. Trots vårt rika arv av uppfinningar och teknologiska framsteg riskerar vi att förlora mark i den globala konkurrensen. En central orsak till det är bristerna i vårt immaterialrättsliga system, särskilt när det gäller att skydda och försvara patent.

En del i att återskapa det vi har förlorat och åter göra Sverige till en blomstrande industrination är att underlätta för nya uppfinningar, lösningar och innovationer och att skydda dem från immaterialrättsintrång. Här kan och bör politiken ta på sig sin del.

Sverigedemokraterna har lyft fram de här problemen och föreslagit konkreta åtgärder för att stärka Sveriges innovationskraft. Men, herr ålderspresident, det är inte lätt att navigera i den juridiska djungeln. Vi föreslår därför att en myndighet ska få i uppdrag att assistera svenska företagare och uppfinnare vid immaterialrättsliga intrång. Det skulle kunna handla om rådgivning, stöd och vägledning för att hjälpa aktörer att navigera i det komplexa rättssystemet. Vi vill också utreda hur en försäkringslösning med statlig garanti skulle kunna erbjuda skydd och ekonomiskt stöd för dem som hamnar i en tvist om sitt patent.

Vidare föreslår Sverigedemokraterna att det ska införas ett tak för rättegångskostnader vid patenttvister för att hjälpa småföretagare och uppfinnare att försvara sina rättigheter. Detta är något som annars kan kosta stora summor och som kan hindra mindre aktörer från att ta sin sak till domstol. Så ska det såklart inte vara. Näringsutskottet riktade 2022 ett tillkännagivande till regeringen om att se över handläggningstider och processkostnader, så att även mindre aktörer får möjlighet att skydda sina patent.

De här förslagen är inte bara önskvärda. De är också nödvändiga. I en studie från Chalmers från 2023 analyserades ett stort antal rättegångar i 40 länder, däribland Sverige, där mindre företag deltagit i olika rättstvister. Resultatet visade att de små aktörerna och deras rådgivare saknade både erfarenhet och kunskap när det gällde immaterialrätt. Det är därför avgörande att vi skapar ett system där även små och medelstora företag har möjlighet att försvara sina rättigheter utan att riskera hela sin ekonomi. Vi måste säkerställa att det finns en rättslig infrastruktur som är tillgänglig och rättvis för alla aktörer, oavsett storlek.

Herr ålderspresident! Vi kan inte tillåta att ett bristande skydd för immateriella rättigheter hindrar Sveriges innovationskraft. Vi måste undanröja onödig byråkrati och regelkrångel för företag för att möjliggöra nyetablering och innovation. Det här gäller för alla företag – nya som gamla, små som stora – i alla branscher. Det ska inte vara så himla krångligt.

Genom att vidta dessa åtgärder kan vi skapa ett system som främjar innovation, skyddar uppfinnare och säkerställer att Sverige förblir en ledande aktör inom forskning och utveckling – från tändstickor och skiftnycklar, via Bluetooth, Spotify och mobilt bredband och in i framtiden.

Fru talman! Ekonomiskt våld, alltså att försöka kontrollera eller styra sin partners ekonomi, är en allvarlig form av maktutövning. Sverige har genom Istanbulkonventionen förbundit oss att motverka ekonomiskt våld, men trots detta finns begreppet inte i svensk lagstiftning.

Riksrevisionen konstaterade i en rapport nyligen att det finns brister i statens hantering av ekonomiskt våld i nära relationer. De som är utsatta för den här formen av våld vittnar om att det kan vara svårare att läka ifrån än fysiskt våld och att myndigheter ofta möjliggör våldet snarare än motverkar det. Så här kan vi inte ha det.

Sverigedemokraterna har drivit på för att förändra reglerna kring bodelning, som i dag kan utnyttjas för ekonomiskt våld, och där har vi en utredning på gång. Jag vill fråga justitieministern vilka andra åtgärder han avser att vidta för att motverka ekonomiskt våld.

Fru talman! I går sa riksdagen ja till gårdsförsäljning av alkohol. Det är en efterlängtad reform som Sverigedemokraterna har drivit igenom tillsammans med regeringen för att främja företagande, landsbygdsutveckling och turism. Men tillämpningen av lagen har kritiserats trots att den inte ens har införts än. Bakgrunden är att Folkhälsomyndigheten i sina förslag till nya föreskrifter har lagt onödigt skarpa begränsningar. Dessutom har Socialdemokraterna, som säger nej till gårdsförsäljning, redan börjat sätta käppar i hjulet för små dryckesproducenter genom att begränsa öppettiderna i de kommuner där de styr.

Kommunala avgifter och villkor kommer att kunna slå väldigt olika. Jag vill därför fråga vad civilminister Slottner kommer att göra för att säkerställa att mikrobryggerier, vingårdar och destillerier som vill införa gårdsförsäljning inte drabbas negativt beroende på i vilken kommun de verkar och vem som styr den.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 3.

I dag debatterar vi äntligen ett skarpt förslag om gårdsförsäljning av alkohol.

Sverige har en lång tradition av småskaligt hantverk, inte minst när det gäller dryckesproduktion. Bara under de senaste åren har antalet mikrobryggerier, spritdestillerier och vinodlingar i Sverige ökat markant, och det finns i dag ungefär 750 registrerade tillverkare av öl, sprit, vin och cider. Det handlar om allt från lokala mikrobryggerier till prisbelönta vingårdar, musterier och världskända varumärken.

Det här är verksamheter som ofta finns utanför de större städerna, där de skapar arbetstillfällen, stärker besöksnäringen och bidrar till en levande landsbygd. Man kan lugnt säga att vi har en stolt tradition av dryckestillverkning som är värd att bevara. Bland både nationella och internationella dryckesintresserade är intresset stort för att besöka verksamheterna.

Fram till nu har man bara kunnat köpa med sig en Tshirt eller kapsylöppnare från besöket, vilket såklart inte alls är lika roligt som att kunna få med sig några av producenternas produkter hem. Det minskar såklart attraktionskraften i de här besöken – något som vi i dag ska ändra på.

Fru talman! Debatten om gårdsförsäljning har pågått länge i Sverige, och att tillåta gårdsförsäljning har utretts hela tre gånger. Den senaste utredningen stod klar 2021. Vi från Sverigedemokraterna har varit drivande i frågan och har ända sedan vi kom in i riksdagen 2010 lagt fram förslag om att tillåta gårdsförsäljning.

För Sverigedemokraterna är det här därför en efterlängtad reform som kommer att stötta Sveriges många småföretagare inom dryckesnäringen. Äntligen kan de få möjlighet att på ett enklare sätt låta sina besökare uppleva både hantverket och produkterna på plats. Det är därför glädjande att här i dag ha ett förslag på bordet som möjliggör detta. Att förslaget numera även inkluderar destillerade drycker och inte kräver egen råvaruproduktion är extra välkommet.

Fru talman! Med det sagt finns det dock visst smolk i glädjebägaren.

Vi från Sverigedemokraterna värnar Systembolagets monopol – det är värt att understryka – och vi har full respekt för att det här förslaget behöver förenas med vissa begränsningar. Vi vill inte att gårdsförsäljning hamnar i konflikt med den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Genom hela den här processen har det också gjorts klart att förslaget inte kommer att leda till det. Den saken är alltså redogjord för och konstaterad. Folkhälsan är på intet sätt hotad.

Förslaget innehåller dock alltför långtgående begränsningar som riskerar att bidra till att gårdsförsäljningen inte kommer att uppnå sin fulla potential.

Begränsningen vad gäller årsproduktion, det så kallade produktionstaket, för att ges gårdsförsäljningstillstånd är för snäv och riskerar att verka tillväxthämmande. Vi vill såklart att gårdsförsäljningen ska bidra till ökad produktion – inte dra undan mattan för de företag som investerar i besöksnäringen och gör det på ett framgångsrikt sätt. Självklart är det bra för alla om små tillverkare lyckas och faktiskt blir större, anställer fler och bidrar till att utveckla lokalsamhället. Företag som genom hårt och målmedvetet arbete byggt upp sin produktion ska inte missgynnas av sin framgång.

Man kan föreställa sig ett företag som gör satsningar på besöksverksamhet och anställer folk för ändamålet, lyckas nå ut och sedan blir framgångsrika på marknaden. Ska de när produktionen ökar skrota den verksamhet de byggt upp eller låta bli att möta kundernas efterfrågan för att inte riskera sin besöksverksamhet? Det här är en begränsning som står i skarp kontrast till den entreprenörsanda som vi vanligtvis är så snabba med att applådera.

Även förslaget om volymbegränsningar för konsumenterna är för snålt tilltaget. Tänk att som turist komma till Sverige, besöka ett destilleri och bara få köpa med sig en ynka sjuttis hem! 3 liter vin kan förvisso ses som en något större mängd, men 6 öl blir nästan lite fånigt. Det är ändå vuxna människor vi pratar om här, fru talman – vuxna människor som vi tillåter att köra bil, rösta och gifta sig. Vi borde ha större respekt för människor och inte behandla dem med överförmynderi. Volymerna borde såklart ha varit större.

Än mer märkligt är dock kravet på den kunskapshöjande upplevelse på minst 45 minuter som ska genomföras varje gång man vill köpa med en flaska vin och lite ost hem från den lokala tillverkaren. Den som bor i närheten av något av mikrobryggerierna kommer ju knappast att betala för en rundvandring en femte gång för att få köpa med sig några av tillverkarens öl hem.

Med den här begränsningen kommer förslaget inte att nå full potential, och risken är att de som inte vill ha den här lagen alls kommer att stå här om sex år, när lagen utvärderas, och påstå att den inte har haft effekt. Det är synd, fru talman, att man inte i stället förslog begränsningar som på riktigt underlättade för småproducenterna och gynnade konsumenter som vill handla lokalproducerat.

Inför debatten i dag pratade jag med grundaren av ett av Smålands mikrobryggerier. Det finns en viss oro i branschen; vi har hört det här i dag. Bland annat vet man inte vilka avgifter kommunerna kommer att ta för tillstånd och vilka villkor som kommer att gälla. Det kan bli väldigt olika beroende på var i landet man bor och vem som styr ens kommun.

Det finns också en risk att företag inte vågar satsa på att införa gårdsförsäljning eftersom lagstiftningen är tidsbegränsad. Ska man som företagare investera och därmed också planera för långsiktiga avskrivningar behöver man veta förutsättningarna. Vi menar att regeringen i stället för tidsbegränsningen på sex år behöver ge en myndighet i uppdrag att tidigt utvärdera gårdsförsäljningsreformen för att identifiera oönskade konsekvenser – detta för att säkerställa att lagstiftningen bidrar till landsbygdens utveckling och besöksnäringens konkurrenskraft på det sätt som det är tänkt.

Avslutningsvis, fru talman: Det är ett glädjande besked att riksdagen i dag förväntas besluta om att tillåta gårdsförsäljning av alkohol. Det är en efterlängtad reform som Sverigedemokraterna har drivit igenom tillsammans med regeringen för att främja företagande, landsbygdsutveckling och turism. Förslaget kunde dock ha varit bättre och haft färre begränsningar.

Framtiden får utvisa hur det här kommer att falla ut, och förhoppningen är förstås att de eventuella barnsjukdomar och negativa konsekvenser som begränsningarna riskerar att innebära åtgärdas när de upptäcks, så att vi kan fortsätta att vara stolta över vår svenska dryckestillverkning, vår fina besöksnäring och våra småföretagare.

Herr talman! Svenska uppfinningar och innovationer har genom alla tider spelat stor roll för utvecklingen i världen. Vi ska vara stolta över den svenska innovationskraften. Utan företagare som vågat satsa på sina idéer skulle Sverige inte vara det framgångsland som det har varit historiskt sett.

Samtidigt som man ska vara försiktig med att satsa skattemedel på fantasiprojekt som redan från början är dömda att misslyckas, vilket Northvolts konkurs har visat oss, är det viktigt att inte skrämma bort riktiga och viktiga svenska innovationer. S-regeringens kontraproduktiva plastskatt ledde till att innovativa företag tvingades utomlands. Och det industriföretag som utvecklar elhybridflygplan kommer inte att testköra sin senaste innovation i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag vill därför fråga näringsministern vad hon avser att göra för att säkerställa Sveriges framtid som ett innovationsland.

Fru talman! Det är bra att man arbetar hårt på departementet och vidtar åtgärder som förhindrar att fler människor som inte vill Sverige väl släpps in i vårt land och ges uppehållstillstånd eller medborgarskap på felaktiga grunder.

Men nuvarande situation oroar mig ändå. Vad kan svenska folket, som har röstat för en regering med Sverigedemokraterna som största parti i regeringsunderlaget, förvänta sig från migrationsministern framöver? Kommer takten att öka framgent när det gäller att komma till rätta med den allvarliga importerade gängkriminaliteten?

Fru talman! Våldsutvecklingen är dyster. Sprängningarna och skjutningarna fortsätter, och otryggheten sprider sig i landet.

Det kan inte ha undgått någon att en stor del av de gängkriminella är människor med utländsk bakgrund och människor som inte över huvud taget borde vara här. Detta är ett direkt resultat av tidigare regeringars oförmåga att sätta svenska folket först. Vi ombads i stället att öppna våra hjärtan och därmed också våra plånböcker.

Men svenska folket har röstat för förändring. Man har röstat för ett paradigmskifte i svensk politik, och Sverigedemokraterna är största parti i den konstellation som styr. Jag är dock genuint oroad över Sveriges framtid och över i vilken takt arbetet på departementet går. Det är bråttom nu.

Jag vill därför ställa en fråga till migrationsministern: Hur säkerställs det att utländska gängkriminella utvisas och får sina svenska medborgarskap indragna?

Herr talman! Utredningen Säker och tillgänglig digital identitet, som bygger på EU:s förordning om en digital plånbok, lämnade i somras sitt slutbetänkande till civilministern. Förslagen är just nu ute på remiss.

Att kunna ha sitt körkort, pass, yrkesförarbevis eller andra viktiga dokument i sin mobil kommer att underlätta för människor i deras vardag. Förslaget är dessutom kopplat till en säker och statlig e-legitimation. Men det finns också risker med en ökad digitalisering, inte minst mot bakgrund av det säkerhetsläge som Sverige just nu befinner sig i och det faktum att cyberattacker är vanligt förekommande.

Jag vill därför fråga civilministern när vi kommer att ha en digital plånbok. Vad kommer civilministern att göra för att säkerställa att en sådan plånbok blir trygg och tillförlitlig för människor att använda sig av?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt m.m.

Herr talman! När man talar om våld i nära relation tänker de flesta på fysiskt våld, det vill säga sparkar, slag, strypgrepp, blåmärken och brutna revben.

Men det finns också annat våld i nära relation som kan vara minst lika påfrestande för offret och som dessutom är svårare att upptäcka. Var femte kvinna i Sverige uppger att hon utsatts för systematiskt och upprepat psykiskt våld av en nuvarande eller tidigare partner. Utöver det finns materiellt våld, latent våld, sexuellt våld och ekonomiskt våld - för att nämna några. Och det är det sistnämnda, herr talman, ekonomiskt våld, som gör att jag här i dag i en debatt om konsumentpolitik lyfter upp frågan om våld i nära relationer.

Anledningen är att Sverigedemokraterna i detta betänkande, CU11 Konsumenträtt m.m., har fått gehör för sitt förslag om ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen ska se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden. Det här är måhända inte en stor bit i kampen mot ekonomiskt våld, men den är viktig. Låt mig förklara varför.

Fullmakter är vanligtvis ett bra sätt för någon att agera i ditt ställe. Det kan till exempel handla om att hämta ut ett paket på posten eller medicin på apoteket, men de kan också fungera bra om någon behöver hjälp med ekonomiska åtaganden. Fullmakter fungerar bra så länge den som har gett någon en fullmakt har gjort det medvetet och också har möjlighet att kontrollera att fullmaktshavaren gör det som är överenskommet.

Dock har fullmakter inte några formkrav eller krav på att vara bevittnade, vilket såklart inte behövs för enklare ärenden. Och det ska inte heller behövas i framtiden. Men för större lån eller ekonomiska åtaganden på flera miljoner är det rimligt att det finns krav.

En fullmakt kan i dag skrivas utan några som helst begränsningar för vad den som har fullmakten får göra, en så kallad generalfullmakt. Den behöver inte vara daterad och den behöver inte ens innehålla ett korrekt personnummer för att vara giltig. Det här används som ett verktyg vid våld i nära relation för att utöva makt och kontroll över en partner, och det innebär stora problem och lidande för den som drabbas av det ekonomiska våldet. Det enda, herr talman, en våldsverkare behöver göra är att förfalska offrets namnteckning, och sedan kan han eller hon ingå stora ekonomiska åtaganden utan att offret ens är medveten om vad som har skett. Kronofogden vittnar om att den som utsatts för ekonomiskt våld kan hamna i långvariga ekonomiska svårigheter och skuldsättning. Offer för våld i nära relation berättar att den typen av våld är svårare att läka från än fysiskt våld.

Till skillnad från testamenten eller framtidsfullmakter, där lagen säger att fullmaktsgivarens underskrift ska bevittnas av två samtidigt närvarande vittnen, kan en fullmakt för att till exempel utföra bankärenden eller ett fastighetsköp enkelt förfalskas därför att den inte omfattas av lagkraven.

Många seriösa banker har i dag egna krav för fullmakter, men hos mindre seriösa långivare kan den som vill få ut miljonbelopp i någon annans namn på ett mycket enkelt sätt. Det här måste såklart stoppas, och jag är därför glad att Sverigedemokraterna har drivit igenom ett förslag om ett tillkännagivande om formkrav för fullmakter för att på alla tänkbara sätt förhindra och förebygga våld i nära relation.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Siffror från Kronofogden visar att svenskarnas skuld är högre än någonsin. Bara mellan 2022 och 2023 ökade skuldberget med 17 procent och är nu uppe i 119 miljarder kronor. Till det ska läggas de skulder som fortfarande finns hos inkassobolagen. År 2022 var det ungefär 108 miljarder kronor. Svenskarna har alltså obetalda skulder på 227 miljarder kronor. Antalet som ansöker om skuldsanering var 2023 återigen det högsta någonsin.

Nästan en halv miljon människor och företag har en skuld hos kronofogden, och över 1,3 miljoner har en skuld hos ett inkassobolag. En stor orsak till betalningsproblemen är överkonsumtion, men brottsrelaterade skulder är också vanligt. Många gängkriminella har stora skulder. En granskning som SVT har gjort visar att det bara i Stockholms län finns 200 gängkriminella med skulder till kronofogden på 56 miljoner kronor.

Herr talman! Den nya lag som trädde i kraft 2022 och som gav kronofogden större möjligheter att utmäta på distans med hjälp av polisen har lett till att kronofogden kunnat utmäta klockor, kläder och smycken från gängkriminella till ett värde av 93 miljoner kronor. Lagen är alltså en lyckad pusselbit i kampen mot gängkriminella. Och så här måste det fortsätta. Det ska inte gå att ha stora skulder, nolltaxera, och samtidigt leva ett liv med bilar, resor och andra lyxprylar. Den här typen av ekonomisk brottslighet måste stoppas, och de offer som väntar på skadestånd ska också få statens hjälp att driva in det.

Herr talman! Överskuldsättningsutredningen överlämnade i somras sitt betänkande Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning, där det finns flera bra förslag som ligger i linje med Sverigedemokraternas politik. Det handlar om skärpta regler för marknadsföring av krediter, förbättrad kreditprövning, nya tak för räntor och så vidare. Det här är åtgärder som har majoritet i den här kammaren och som snabbt kan vara på plats och göra skillnad på riktigt.

Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt

Men utredningen landar fel när det kommer till förslaget om ett skuldregister. Här behöver regeringen ta utredningsförslaget tillbaka till ritbordet och ta fram ett nytt förslag på ett komplett skuldregister som tar hänsyn till vårt nuvarande kreditregister. Det måste också bli tvingande att använda sig av, så att det inte finns några som helst kryphål för oseriösa aktörer och kreditgivare att låna ut till människor som de vet inte har råd att betala tillbaka.

Överskuldsättning är såklart individens ansvar, men det är också ett ansvar för kreditföretagen. Där marknaden inte fungerar är det även ett ansvar för politiken. Därför har vi lagt fram ett kraftfullt åtgärdsprogram mot överskuldsättning. Dessa åtgärder skulle vara en nödvändig broms. Utvecklingen måste vändas, och det snabbt.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Här framträder en tydlig skiljelinje mellan våra två partier. Sverigedemokraterna tycker att det är viktigt att göra rätt för sig. Vi vill förhindra att människor försätts i överskuldsättning, och vi har lagt fram ett kraftfullt åtgärdsprogram för att företagen som lånar ut pengar ska tvingas ta ett större ansvar. Vi vill också säkerställa att den som inte har råd att betala tillbaka inte ska beviljas lån och krediter.

Men om man har försatt sig i överskuldsättning ska man självklart betala tillbaka så mycket som det bara går. Vi ska komma ihåg, herr talman, att bakom varje gäldenär finns minst en borgenär. Bakom varje överskuldsatt person finns minst en person som väntar på att få pengar som de lagligen har rätt till. Det kan vara en småföretagare, det kan vara staten och det kan vara vi alla som väntar på att få pengar tillbaka som någon är skyldig oss.

Det kan också vara ett brottsoffer. Det kan vara en kvinna som har blivit våldtagen och som väntar på skadestånd för att åtminstone få viss upprättelse för det som hon har blivit utsatt för. Här står Sverigedemokraterna på brottsoffrens sida. Vi vill inte att våldtäktsmän ska bli belönade - till skillnad från Vänsterpartiet, som tycker att våldtäktsmän ska få mer pengar i plånboken om priset på tomater råkar gå upp.

Herr talman! Jag skulle gärna vilja veta på vilket sätt det är bra för dem som väntar på att få sina pengar tillbaka att det tar längre tid. Och varför prioriterar Vänsterpartiet den som är försatt i skuld framför exempelvis brottsoffer?

Herr talman! När Vänsterpartiet lägger fram förslag i den här kammaren om insolvens och överskuldsättning handlar det allt som oftast om hur det ska bli lättare för människor att bli av med sina skulder.

Det är förslag om bland annat kortare tid för skuldsanering, betalningsfria månader och slutgiltig preskriptionstid. Utöver det vill Vänsterpartiet alltså att överskuldsatta, till skillnad från låginkomsttagare eller vanliga löntagare, ska få mer i plånboken i tider av hög inflation.

Det här är ett dåligt förslag, inte bara därför att det spär på inflationen i stället för att motverka den utan också därför att det är högst orättvist mot den som har skött sig och betalat sina räkningar i tid.

Normalbeloppet justeras redan årligen utifrån rådande kostnadsläge. Det betyder att förbehållsbeloppet, alltså det belopp som någon som är överskuldsatt får behålla, redan tar hänsyn till exempelvis inflation. Den summa man får behålla extra om man har barn är väl tilltagen - upp till 5 200 kronor per barn och månad.

Dessutom, herr talman, är det väldigt lätt att fuska. Den som har löneutmätning kan till exempel hävda att han eller hon har en sjukdomsbild som gör att man måste bekosta dyra mediciner. Då tillåts avdrag för det utan att kontroller görs. På samma sätt kan man hävda att man har kostnader för barnomsorg eller resor till och från jobbet utan att behöva skicka in underlag. Den här typen av fusk är vanligt förekommande, och det gör att den som väntar på sina pengar får vänta ännu längre.

Jag vill därför fråga ledamoten: Vad är kostnaden för det förslag som ledamoten lägger fram? Vore det inte bättre att Kronofogden satsade sina resurser på att komma åt fusket?

Herr talman! När någon som har varit gift eller sambo ska separera ska en bodelning göras. Det är en process som i dag inte är helt rättvis.

Om parterna inte kommer överens kan tingsrätten utse en bodelningsförrättare. Denna bekostas av parterna själva, och kostnaden delas i regel lika. Förrättaren brukar vilja ha viss förskottsbetalning. En bodelning kan kosta så mycket som 100 000 kronor eller mer.

Socialdemokraterna tog bort rättsskyddet. Det stöd som tingsrätten kan utge är inte tillräckligt. Det drabbar såklart den ekonomiskt svagare parten som kan tvingas ingå en uppgörelse som inte är rättvis enkom för att han eller hon inte har råd att fortsätta att bodela.

Jag vet att regeringen jobbar med den här frågan. Men tiden går, och åtgärderna lyser med sin frånvaro. Jag vill därför fråga justitieministern: När kan vi ha en rättvis bodelningsprocess på plats?

Fru talman! Just nu behandlas ett utskottsinitiativ i socialutskottet där Moderaterna och Liberalerna föreslår att alla själva ska få välja kön. Skulle det här vinna gehör skulle vilken man som helst kunna byta juridiskt kön och sedan förvänta sig att få tillgång till de rättigheter och möjligheter som vi kvinnor har, rättigheter som vi har kämpat hårt för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det här kan få enorma konsekvenser för hela jämställdhetsarbetet. Dam- och herrklasser är en förutsättning för lika villkor inom sporten. Män ska inte kunna tävla mot kvinnor och helt rasera kvinnors resultat och rekord, något som vi nu ser förödande exempel på i USA.

Det är uppenbart att jämställdheten hotas på många sätt om alla ska få bestämma sitt eget kön utifrån självidentifikation. Vilka risker ser statsrådet Brandberg med att var och en ska få välja sitt kön, och på vilket sätt kommer hon att agera för att säkerställa kvinnors rättigheter?

Fru talman! Överskuldsättningen är ett akut problem som det behöver vidtas kraftfulla åtgärder mot omgående. I den kontexten är förslaget om ett nytt skuldregister dåligt. Det bör inte läggas fram på riksdagens bord i den form som utredningen nu föreslår. Eftersom jag och mitt parti har varit ytterst drivande i frågan om ett skuldregister beklagar jag att direktiven utformats på det sätt som skett. Det har lett till ett halvhjärtat, urvattnat förslag där effekten inte är klargjord. Vissa remissinstanser menar till och med att det här förslaget kan ha motsatt effekt på överskuldsättningen, vilket naturligtvis vore förödande.

Ett Skri-register som inte är heltäckande och inte är tvingande att använda blir således ett slag i luften. Det blir en typiskt socialdemokratisk lösning där man tar någonting som redan fungerar hyfsat men behöver förbättras, redigerar lite grann i det och landar i ett förslag som inte får någon reell effekt. Jag förväntar mig mer av den här regeringen.

Fru talman! Det som regeringen nu behöver göra är att omgående gå fram med de åtgärder om ränte- och kostnadstak för krediter som finns i utredningen men också ta förslaget om ett skuldregister tillbaka till ritbordet. Vi har en möjlighet att rädda människoliv genom att säkerställa att den som inte har råd inte heller kan försätta sig i överskuld.

Tack till justitieministern för debatten! Jag hoppas att vi tillsammans kan gå fram med förslag som på riktigt kommer att göra skillnad för att bromsa överskuldsättningen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Personer med överskuldsättning blir i allt högre grad skyldiga större summor pengar. Statistik från Kronofogden visar att skuldsumman är större än någonsin och snabbt ökar. På bara två år har skuldsaldot hos Kronofogden ökat med 14 miljarder, och det är nu uppe i över 100 miljarder kronor. Det innebär en ökning med nästan 20 miljoner per dag.

Under de åtta år som Socialdemokraterna satt vid makten gjordes ytterst lite för att förbättra situationen med överskuldsättning, och det man gjorde hade ytterst liten effekt. Jag blir därför lite förvånad över att Socialdemokraterna här i dag kan med att kritisera regeringen i den här frågan - Socialdemokraterna, som i allra högsta grad varit med och drivit på överskuldsättningen när man sålt lotter på kredit till redan överskuldsatta personer.

Utredningen föreslår flera bra åtgärder som ligger i linje med Sverigedemokraternas kraftfulla åtgärdspaket mot överskuldsättning. Det handlar om skärpta regler för marknadsföring av krediter, förbättrad kreditprövning, sänkt räntetak, ett nytt kostnadstak och så vidare. Det är åtgärder som vi kan enas om - som ministern mycket riktigt lyfte fram - och som snabbt kan vara på plats och också snabbt ge verklig effekt. Men utredningen går helt fel i sitt förslag om nytt skuldregister. Mycket liten hänsyn tas till de existerande kreditregistren. Och man säger att det är ett problem att kreditgivare inte fullt ut kan kontrollera konsumentens betalningsförmåga men föreslår sedan ett register som saknar den helhetsbilden. Anledningen man uppger är den privata integriteten.

Hela poängen med att införa ett nytt skuldregister går förlorad om det inte är heltäckande. Den lilla inskränkning som en uppgift om en eventuell låntagares betalningsförmåga innebär är helt nödvändig för att en seriös långivare ska få de uppgifter som krävs för att fatta korrekta beslut. Men det måste också göras obligatoriskt. Det är naivt att tro att alla kreditgivare faktiskt vill ha koll på låntagarens situation. Eftersom förslaget om ett Skri-register i utredningen inte omfattar alla kreditgivare, inte är komplett och inte tydligt gör gällande att det ska vara obligatoriskt att använda sig av kommer det inte heller att ha någon verklig effekt för de 80 000 personer som försökt ta sitt liv på grund av sin ekonomiska situation.

En av dem som tog sitt liv på grund av sina skulder var 26-åriga Ebba. Ebba hade ett spelmissbruk, och när hon dog hade hon totalt 115 krediter. För de företag som lånar ut pengar till någon som inte betalar sina banklån och som redan har 20, 30, 70 eller 100 krediter spelar ett frivilligt register ingen roll. Delar ministern uppfattningen att ett skuldregister för att ha effekt måste vara heltäckande och dessutom obligatoriskt?

Fru talman! Den 3 juli i år överlämnade Överskuldsättningsutredningen betänkandet Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning till civilminister Erik Slottner.

Utredningen tillsattes av den förra, socialdemokratiska regeringen och hade bland annat i uppdrag att granska marknaden för konsumentkrediter och bedöma i vilken utsträckning det finns en risk för att krediter erbjuds till konsumenter som inte har möjlighet att betala tillbaka. Dessutom innebar uppdraget att bedöma vilken typ av underlag som bör ligga till grund för prövningen av en konsuments återbetalningsförmåga och föreslå hur kreditgivare och andra som lämnar krediter kan få en bättre helhetsbild av konsumentens skulder. Utredningen skulle också föreslå ett system för skuldregister och bedöma vilka åtgärder som skulle kunna vara lämpliga för att ge redan överskuldsatta konsumenter bättre förutsättningar att betala tillbaka sina skulder.

Det är naturligtvis trevligt, fru talman, att justitieministern är här i dag och svarar på den här interpellationen. Men det oroar mig lite grann att detta betänkande nu verkar ha hamnat på Justitiedepartementets bord eftersom jag vet att det departementet nu är hårt belastat av situationen med sprängningar, skjutningar, gängkriminalitet och så vidare och jobbar hårt med åtgärder på det området, samtidigt som man också jobbar med frågan om familjerätt och familjepolitik. Jag hoppas att den här frågan inte hamnar i skymundan på grund av detta. Justitieministern får gärna dementera den farhågan.

Fru talman! Överskuldsättning är ett stort problem. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen. Ibland känns det nämligen som att frågan inte tas på allvar.

I somras kom en studie från Lunds universitet som visar att var femte överskuldsatt person har försökt ta sitt liv - var femte överskuldsatt person! Ungefär 400 000 personer har i dag skulder hos Kronofogden. Ännu fler är det om man räknar med inkassobolagens skulder. Det innebär att 80 000 personer har försökt ta sitt liv på grund av sin ekonomiska situation.

Därtill lever 180 000 barn i överskuldsatta hushåll, med den otrygghet som det innebär. Det krävs inte mycket för att förstå att situationen är akut.

Redan för tre år sedan stod jag i den här talarstolen och påpekade just detta, att skuldproblemet var en tickande bomb och att åtgärder behövde vidtas där och då. Den socialdemokratiska regeringen förmådde till sist begära denna utredning. Nu är det fyra månader sedan utredningen överlämnade sitt betänkande till regeringen.

Den 14 september frågade jag statsrådet Slottner om utredningens förslag. Han svarade då att frågan var för tidigt väckt. I går var som sagt sista dagen för remissinstanserna att lämna sina svar. Ministern säger här i dag att han inte vill föregripa analysen av remissvaren. Men regeringen måste väl ändå ha någon idé eller uppfattning om vilka förslag man kan tänka sig att gå vidare med och vilken tidsplan man i så fall har.

Jag undrar därför vilka besked regeringen har att komma med i dag. Hur tänker justitieministern gå vidare för att säkerställa att inte fler försätter sig i överskuldsättning?