Jonas Andersson

Fru talman! I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande Frågor om public service och film. Vi sverigedemokrater står naturligtvis bakom samtliga reservationer från oss i det här betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 4 från Sverigedemokraterna.

Min partikollega Leonid Yurkovskiy har tidigare under debatten riktat in sig på public service-frågorna, så jag tänkte tala lite mer specifikt om vad Sverigedemokraterna vill med filmpolitiken. Sverigedemokraterna har en bred filmpolitik, som framkommer i betänkandet, med förslag om allt från ett nytt och moderniserat filmavtal till småortsbiograferna och förändringar av de filmpolitiska nationella målen.

I slutet av januari deltog jag vid det filmpolitiska toppmötet i Göteborg i anslutning till invigningen av Göteborg Film Festival. Under filmtoppmötet var vi flera ledamöter från kulturutskottet som var på plats för att debattera och prata filmpolitik. De nationella filmpolitiska målen och frågan om principen om armlängds avstånd fick mycket uppmärksamhet. Frågan om armlängds avstånd har ju fått mycket fokus i debatten i allmänhet på sistone.

Fru talman! Filmpolitiken är kanske det hårdast drabbade området i den nationella kulturpolitiken när det gäller vänsterinriktad identitetspolitik och inskränkt konstnärlig frihet. Exemplen är många.

Vid filmfestivalen i Cannes 2018 hotade Svenska Filminstitutets dåvarande vd Anna Serner med att avsätta hela 2020 års marknadsstöd enbart till kvinnliga sökande om inte branschen hjälpte till med att uppnå målet om hälften kvinnor bakom kameran till 2020.

Svenska Filminstitutet krävde för ett antal år sedan utbildning i normkreativitet för att få stöd till filmprojekt, något man sedan fick massiv kritik för och fick dra tillbaka, eftersom de här kraven av många sågs som politiserade och uppfostrande.

People of Film är ett slags tjänst och plattform som syftar till att ge fler icke-vita filmarbetare anställning inom den svenska filmbranschen, vilket följaktligen innebär att man verkar för att färre filmarbetare som uppfattas som vita ska anställas inom svensk film. Den här tjänsten lanserades för ett par år sedan. Den fick stöd av Svenska Filminstitutet och är således finansierad med våra skattepengar.

Fru talman! Hur konstnärlig frihet inskränkts vid bidragsansökningar på filmområdet under tidigare rödgröna regeringar framgår med tydlighet i rapporten Så fri är konsten, som för ett par år sedan kom från Myndigheten för kulturanalys. I rapporten granskade man flera svenska kulturmyndigheter. Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och Svenska Filminstitutet såg man över. Just Filminstitutet stack ut genom att ha störst problem gällande den konstnärliga friheten.

I enkätsvar i rapporten framgår en rad uppseendeväckande uppgifter. 60 procent av dem som sökt bidrag hos Svenska Filminstitutet svarade att de i någon ansökan anpassat innehållet i ett planerat konstnärligt verk eller i en kulturverksamhet med förhoppning om att öka möjligheterna att få bidrag. 43 procent svarade att de någon gång avstått från att söka bidrag från Filminstitutet på grund av bedömningskriterier de upplevt stå i konflikt med konstnärlig frihet. Detta är de högsta och värsta siffrorna, ser man om man jämför de granskade kulturmyndigheter som togs upp i rapporten.

I rapporten Så fri är konsten har man också i en enkät frågat respondenterna följande: "I vilken utsträckning tog du/ni hänsyn till Filminstitutets formulering att filmområdet ska präglas av jämställdhet och mångfald och att stöden ska gå till berättelser med olika perspektiv, uttryck och en mångfald av röster, både framför och bakom kameran?" Som svar på det får vi återigen allvarliga siffror. Av dem som tog del av skrivningen svarade 41 procent att de i stor eller mycket stor utsträckning tog hänsyn till skrivningen i det konstnärliga innehållet. Nästan hälften svarade att de tog stor eller mycket stor hänsyn till formuleringen i sammansättningen av produktionsteamet, och 39 procent svarade att de tog stor eller mycket stor hänsyn till skrivningen i sammansättningen av skådespelare.

Fru talman! Följden av rapporten från Myndigheten för kulturanalys blev att den dåvarande socialdemokratiska regeringen kände sig tvingad att stryka sina egna formuleringar i riktlinjerna till Svenska Filminstitutet vad gäller att verksamheten ska genomsyras av jämställdhet och mångfald. Det är mycket tydligt att jämställdhets- och mångfaldsskrivningarna i såväl riktlinjerna till Filminstitutet som de nationella målen för filmpolitiken när de omsätts blir till vänsterinriktad identitetspolitik som inskränker och stryper den konstnärliga friheten.

Frågor om public service och film

Som svar på detta, och för att återerövra den konstnärliga friheten från denna identitetspolitik, har Sverigedemokraterna i detta betänkande därför ett yrkande om att avskaffa det filmpolitiska målet om att jämställdhet och mångfald ska prägla filmområdet. Vi har också ett yrkande i betänkandet om att minska den politiserade detaljstyrningen vid stödgivning i svensk filmpolitik.

Fru talman! Svensk filmpolitik och svenska skattepengar ska inte leda till att man genom kvotering eller skattefinansierade lobbygrupper rensar bort personer som medverkar i filmproduktioner för att de har fel kön eller på annat sätt fel bakgrund. Inte heller ska den som ansöker om bidrag för sina filmprojekt tvingas underkasta sig vänsterns identitetspolitik. Det är inte vackert att se hur många partier skriker sig hesa och hetsar upp sig om armlängds avstånd och konstnärlig frihet men plötsligt blir väldigt tysta när de själva bär ansvar för problemen, vilket är fallet i filmpolitiken.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Herr talman! Jag har en fråga till socialminister Forssmed.

För att försäkra oss om att inte en enda skattekrona hamnar i fickorna på islamister behöver Sverige fler verktyg för att få kontroll på statsbidragen till civilsamhället.

Propositionen om nya demokrativillkor återkallades av regeringen i höstas. Det har gått ett antal månader sedan dess, och det är viktigt att arbetet med det nya förslaget går undan så att propositionen skyndsamt kan hamna på riksdagens bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Tidigare i år godkändes en uppmärksammad avhandling av forskaren Sameh Egyptson gällande det islamistiska nätverket Muslimska brödraskapets etablering i Sverige. Det är viktig forskning för att vi ska kunna sätta stopp för islamisternas framfart i vårt land.

Nya, skärpta demokrativillkor kommer att vara en viktig del i att sätta stopp för islamistbidragen, men jag tror att det är viktigt att fler åtgärder än så ses över.

Utöver de nya demokrativillkoren, vad vill regeringen göra för att sätta stopp för att bidrag hamnar i fickorna på islamister och andra extremister?

Fru talman! I dag debatterar vi alltså kulturutskottets betänkande om det civila samhället, inklusive trossamfund. Jag står självfallet bakom samtliga sverigedemokratiska reservationer i betänkandet, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall endast till reservation 1.

Det är en viktig debatt som vi har här i dag om det civila samhället. Det finns närmast oändligt med positiva exempel att lyfta fram på hur viktigt civilsamhället kan vara för människor och för vårt lands välmående. Civilsamhället skapar så många värden för svenska folket. Det bygger gemenskap, kunskap och mycket annat. Som lagstiftare är det viktigt att värna och skapa goda villkor för civilsamhället. När det gäller hur detta sedan sker gör vi partier lite olika prioriteringar.

Utöver att vi sverigedemokrater lägger fram egna förslag i motioner i riksdagen, som följs upp i reservationer, arbetar vi också med civilsamhällesfrågorna med regeringspartierna inom ramen för Tidöavtalet. Det är inte länge sedan den nya regeringen tillträdde. Men Sverigedemokraterna och regeringspartierna har redan hunnit agera tillsammans på flera punkter vad gäller civilsamhället. En sådan viktig punkt gäller uppdraget till Statskontoret för några månader sedan om att kartlägga och analysera hur en rad myndigheter arbetar för att säkerställa korrekta utbetalningar till juridiska personer, såsom civilsamhällesorganisationer. Uppdraget omfattar myndigheter och organisationer med myndighetsuppdrag med koppling till civilsamhället, såsom Folkbildningsrådet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, samt Riksidrottsförbundet.

En annan viktig punkt som vi Tidöpartier har hanterat tillsammans på civilsamhällesområdet efter åratal av rödgrön slapphet och nonchalans gäller riktlinjerna till Folkbildningsrådet och regleringsbrevet för anslaget på området. Vi gör en ordentlig skärpning vad gäller kontroll och uppföljning av statsbidraget. Det är fullständigt nödvändigt efter alla de problem som vi har sett under åren. Att det skärps så rejält är någonting som Sverigedemokraterna har haft ett avgörande inflytande över.

Fru talman! Ett annat välbehövligt förslag som Sverigedemokraterna har motionerat om och som behandlas i detta betänkande gäller problemet med organisationer som underlättar illegala invandrares vistelse i Sverige. Vi föreslår att sådana organisationer inte ska kunna motta offentligfinansierat stöd.

Ett exempel på att detta är ett problem fick vi i maj 2020, under den förra rödgröna regeringen. Då kommunicerade man nämligen ut på en presskonferens att man ville satsa mångmiljonbelopp på civilsamhället under coronakrisen, och man hade illegala invandrare som en uttalad målgrupp för denna satsning.

Den som lyssnar på denna debatt tänker säkert att det borde vara en självklarhet att organisationer som cementerar skuggsamhället och den brottslighet som frodas där på olika sätt inte ska ha en enda krona av skattebetalarnas pengar. Det är riktigt dumt och motsägelsefullt att vi i Sverige å ena sidan har statliga myndigheter som polisen som verkar för att illegala migranter ska lämna landet, men å andra sidan via staten betalar ut pengar till civilsamhällesorganisationer för att underlätta för illegala invandrare att stanna kvar. Det är faktiskt uppseendeväckande att Sverigedemokraterna är det enda parti som har valt att ställa sig bakom detta förslag i dag.

Fru talman! På senare tid har flera partier som förr satt mycket tysta i bänkarna nu så smått börjat kritisera enskilda fall av att statsbidrag går till islamism i civilsamhället. Det har, som jag uppfattar det, funnits en bred enighet bland partierna i kulturutskottet om att det är mycket problematiskt att enskilda församlingar som till exempel håller till i moskéer med koppling till Irans regim mottar statsbidrag. Och det är positivt med denna enighet, tycker jag.

Så sent som i går hade kulturutskottet besök av Säkerhetspolisen under ett utskottsmöte, och de redogjorde där för sitt arbete gällande våldsbejakande extremism kopplat till denna typ av frågor.

Men om man tar ton i enskilda uppmärksammade fall om statsbidrag till problematiska organisationer i civilsamhället men samtidigt har partivänner i kommuner runt om i hela landet som gång på gång röstar ja till att uppföra islamistkopplade moskébyggen och skolor, hur trovärdig är man då? Så är faktiskt fallet vad gäller de flesta partier i denna kammare. Jag beklagar att det inte finns samma breda enighet i denna kammare om att fullt ut ta upp kampen mot islamismen. Där står Sverigedemokraterna fortfarande tämligen ensamma.

(Applåder)

I detta anförande instämde Runar Filper och Leonid Yurkovskiy (båda SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tänkte börja med att kommentera Linus Skölds anförande. Det var ett ganska konstigt anförande där han tog upp ord som terrorist och transperson, som jag inte över huvud taget nämnde i mitt anförande tidigare. Jag rekommenderar Linus Sköld att i efterhand gå in och titta på mitt anförande. Han kommer då att se att jag inte använde dessa ord. Jag tog upp exempel på när man som folkvald politiker kan behöva bryta in, när saker går över gränsen. Det var detta jag talade om. Det Linus Sköld tog upp hade alltså inte med saken att göra, helt enkelt.

Demokrativillkoren, som Lawen Redar lyfte upp, är naturligtvis en viktig fråga, där vi från Sverigedemokraternas sida länge har varit pådrivande. Det kommer att komma förslag om detta på riksdagens bord, så jag kan ge Socialdemokraterna glädjande besked. Självklart ska vi ta tag i den viktiga frågan. Här har ju inte minst vi också varit drivande.

När det sedan gäller principen om armlängds avstånd och styrning av kulturen har kritiken varit tung i samhällsdebatten mot hur de föregående rödgröna regeringarna inskränkte den konstnärliga friheten under sin tid vid makten. Problemet framgick tydligt inte minst av rapporten Så fri är konsten från Myndigheten för kulturanalys, som kom för ett par år sedan. Enligt rapporten var det tydligt att jämställdhets- och mångfaldskrav med mera, som Socialdemokraterna och de rödgröna stod bakom, ledde till inskränkt konstnärlig frihet, bland annat på filmområdet.

Så, Lawen Redar, hur går era egna socialdemokratiska, vänsterinriktade, identitetspolitiska satsningar, med jämställdhets- och mångfaldskrav, kvotering och så vidare, ihop med armlängds avstånd i kulturpolitiken? Svara gärna på det!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Den här interpellationen är varken ställd av eller riktad till en sverigedemokrat, men som vi hör rör den Sverigedemokraterna i allra högsta grad. Vi nämns åtskilliga gånger i interpellationen, och därför står jag nu här i talarstolen.

Socialdemokraterna och deras olika förgreningar ute i det offentliga samtalet försöker återkommande på ett mycket uppenbart vis på olika sätt använda Sverigedemokraterna som ett slagträ mot regeringspartierna när det kommer till kulturpolitiken.

Det är mycket tydligt när det gäller frågan om skattefinansierade dragqueensagostunder för små barn. Man kan tänka sig att Socialdemokraterna gör detta för att man vill rikta ljuset bort från hur illa de själva har skött kulturpolitiken i regeringsställning.

I interpellationen kan man notera hur Socialdemokraterna och Lawen Redar insinuerar och närmast säger rätt ut att Sverigedemokraternas kritik mot dragqueensagostunderna har lett till de hot hon talar om. Det är extremt ohederligt. Det här är skrämselpropaganda från Socialdemokraterna som syftar till att tysta och skrämma upp dem som deltar i debatten.

Låt oss inte luras av dessa socialdemokratiska dimridåer! Sverigedemokraterna har inte motsatt sig konceptet om armlängds avstånd i kulturpolitiken. Det är en del av Tidöavtalet, och det står vi för. Det finns dock gränser där man som folkvald politiker måste få säga ifrån när det gäller hur skattebetalarnas pengar nyttjas.

Låt oss ta ett exempel. Många partier har kritiserat att olika statsbidrag har visat sig gå till exempelvis islamism eller annan extremism. Då har man kunnat kritisera de enskilda inslagen i kulturpolitiken. Kan man ifrågasätta sådana detaljer i delar av kulturpolitiken när man anser att en gräns har passerats, ja, då menar jag att man även måste kunna prata om det när det gäller fallen med dragqueensagostunderna.

Principen om armlängds avstånd är en viktig princip, men det finns också andra värden och principer att ta hänsyn till som en ansvarsfull folkvald politiker. Hur tycker Lawen Redar att man ska agera som folkvald politiker om principen om armlängds avstånd kolliderar med andra viktiga värden och principer, till exempel att sätta barnens bästa i främsta rummet?

Det är knappast så att dessa dragqueensagostunder har kommit till i första hand för barnen, utan det handlar om att det finns vuxna som vill bryta normer. Dessutom sker det här i en sexualiserad inramning, vilket bland annat framgår av namnen på de dragqueens som varit inblandade i sagostunderna i Sverige. De kallar sig saker som - ursäkta språkbruket, herr talman, men jag citerar - "Fröken Skamlös Vinhora" och "Bystiga Damen".

Det är alltså så det låter i samband med de här sagostunderna.

Fru talman! Jag kan garantera ledamoten att vi inte har släppt frågan om den reform som ledamoten tidigare pratade om och som berör kulturarvet. Vi tycker givetvis fortfarande att det är ett mycket bra förslag. Det är viktigt och helt i linje med vår kulturarvspolitik för övrigt.

Det är i varje fall intressant att höra om Vänsterpartiets kulturarvspolitik. Den är inte speciellt känd där ute bland folket. Men nu har vi fått höra lite mer om den här i Sveriges riksdag.

Mitt anförande handlade egentligen om folkbildningen och de stora problem vi har sett gällande folkbildningen. Nu kan inte ledamoten svara, men det jag tog upp var de enorma problem vi sett med pengar som går till fuskande, islamism och så vidare. Är det inte konstigt att Vänsterpartiet inte har agerat tidigare i riksdagen för att sätta stopp för detta? Det har i alla fall inte hänt under de år som jag har varit med. Ni har snarare understött den utveckling som har möjliggjort att pengar kan gå till detta. Ni har inte på något sätt visat respekt för skattebetalarnas pengar eller tagit folkbildningspolitiken på allvar.

Det här är ett stort problem som hotar hela legitimiteten i folkbildningspolitiken. Inte minst Riksrevisionens rapport som kom tidigare under hösten har visat hur enorma problemen är. Den punkt som vi har med i Tidöavtalet är därför helt i linje med vad vi behöver för att komma till rätta med dessa problem.

Jag beklagar verkligen att ni inte har tagit ansvar för folkbildningspolitiken. Jag kan också försäkra ledamoten om att vi kommer att driva kulturarvsfrågorna. Vi har inte släppt den reform som ledamoten pratar om. Självklart hoppas jag att vi ska kunna genomföra våra ambitioner på det här området under mandatperioden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 december.)

Fru talman! Det är kul att höra att Vänsterpartiet ändå vill ge sken av att bry sig om kulturarvsfrågor. Det är inte någonting jag har sett så mycket av förut vare sig här i Sveriges riksdag eller i någon annan politisk församling där jag har varit aktiv. Jag välkomnar det givetvis; det vore kul om Vänsterpartiet nu vill visa både i ord och handling att man bryr sig om kulturarvet.

Det är mycket riktigt så att vi sverigedemokrater gör det. Det har alltid varit en viktig fråga för oss. Precis som varit aktuellt i många andra debatter om den här statsbudgeten måste man förstå att det här bara är ett första steg i genomförandet av Tidöavtalet och de viktiga frågor som vi har däri. Jag tror därför att Vasiliki Tsouplaki kan vara lugn. Vi kommer naturligtvis att verka för att genomföra de punkter som står i Tidöavtalet, och självklart kommer vi också att i samtalen med våra samarbetspartier lyfta vikten av kulturarvsfrågor.

Det finns mycket att se fram emot den här mandatperioden när vi tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna genomför punkterna i Tidöavtalet. Jag tror att det kommer att vara till glädje för väldigt många där ute i Sverige och förhoppningsvis även för Vänsterpartiet.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i detta betänkande. Det är mycket glädjande att Sverigedemokraterna och regeringspartierna nu ser till att genomdriva fler och fler beslut i riksdagen i linje med Tidöavtalet.

Det kulturpolitiska budgetbeslut som vi nu debatterar är en del av det politiska paradigmskifte som vi fyra partier ska genomföra tillsammans de kommande åren. Tidöavtalet domineras egentligen inte av frågor som rör kulturpolitik, utan det har snarare områden som energipolitik, kriminalpolitik och så vidare i fokus. Men även på kulturpolitikens område återfinns en rad viktiga punkter i avtalet. Även kulturpolitiken kommer att få se stora och nödvändiga reformer under denna mandatperiod. Det finns mycket för oss att städa upp efter att de rödgröna har fått lämna över departementen.

En viktig fråga som vi fyra samarbetspartier kommer att ta tag i ordentligt är folkbildningen, något som också lyfts upp här i budgeten. Det är ett område som negligerades när de rödgröna styrde. Här vill vi med kraft se till att skärpa uppföljning, kontroll och transparens vad gäller statsbidraget.

Vi ser också över frågan om att överföra ansvaret för statsbidraget till en riktig myndighet för att slippa jäv, självgranskningar, timjakt, skattepengar till islamism och andra stora problem som vi har sett gällande folkbildningen. Sedan flera år tillbaka har Sverigedemokraterna här i Sveriges riksdag på egen hand motionerat om att ansvaret för statsbidraget till folkbildningen ska flyttas över till en riktig myndighet. Således är det givetvis en stor seger för oss att denna punkt nu återfinns i Tidöavtalet.

Fru talman! Det är uppseendeväckande att vänstersidan kan står här i dag och debattera i ett så högt tonläge med tanke på hur de själva helt har struntat i att ta kontroll vad gäller folkbildningen. Det är ett stort anslag på över 4 miljarder kronor som utgör en mycket stor del av den totala kulturbudgeten. Bara till studieförbunden handlar det om miljardbelopp.

När dessa partier styrde blev folkbildningen känd i medierna för problem med skattemedel till islamistiska studieförbund, studieförbund som tillåts granska sin egen verksamhet och studieförbund som fuskar och blåser upp sina siffror för att få mer pengar från skattebetalarna. Det har haglat sådana fall i den mediala rapporteringen de senaste åren.

Men nu är det slut på det här. Vi fyra samarbetspartier som har majoritet här i riksdagen kommer att sätta stopp för att skattebetalarnas pengar sugs upp i svarta hål av fuskande, islamism och så vidare. För mig är det här en viktig fråga. Det handlar om respekt för skattebetalarna och hur deras pengar används.

Vi kommer att se till att det blir ordning och reda i folkbildningspolitiken och på kulturpolitikens andra områden. Vi sverigedemokrater utövar nu mycket riktigt ett betydande inflytande över svensk kulturpolitik, och vi kommer att vara en garant för att så blir fallet.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

Herr talman! I dag debatterar vi alltså kulturutskottets betänkande om en förstärkt spelreglering. Det blir en lite udda debatt givet att den rör en proposition från en tidigare, socialdemokratisk regering men som nu behandlas av en ny riksdagsmajoritet och med en ny regering på plats, där Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget.

Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 14 från Sverigedemokraterna, även om jag givetvis står bakom alla våra reservationer i betänkandet.

Sverigedemokraterna har också fått stöd för två motionsyrkanden som återfinns i betänkandet som utskottets förslag till beslut, vilket är glädjande. Det handlar dels om frågan om krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel. Där föreslår utskottet att den tidigare, socialdemokratiska regeringens förslag i propositionen ska avslås. Dels handlar det om en överenskommelse mellan Sverige och Finland om automatspel, där utskottets förslag också är att avslå förslaget i propositionen.

Det ska dock sägas att Sverigedemokraterna ser de flesta förslagen i propositionen som positiva. Förslaget om business-to-business-licenser är ett sådant. Det är ett förslag som vi sverigedemokrater har motionerat om tidigare i riksdagen och som nu ser ut att bli verklighet.

Herr talman! Jag tänker gå närmare in på marknadsföringsfrågan och det förändrade måttfullhetskrav som föreslås i propositionen och som kulturutskottet nu vill avslå.

Sverigedemokraterna ser det som mycket viktigt att upprätthålla ett starkt konsumentskydd på den svenska spelmarknaden. Vi har ett lagstadgat krav i dag om måttfullhet vid marknadsföring, och det ska vi ha eftersom spelmarknaden inte är vilken marknad som helst sett till problematiken med spelberoende och så vidare.

Vi ser dock med nuvarande lagstiftning hur rättspraxis utvecklar sig på området vad gäller det nuvarande måttfullhetskravet, så att det blir tydligare vad som gäller på spelmarknaden. Och det är viktigt. Sverigedemokraterna ser det därför som olämpligt att vi här och nu ska peta i detta och rucka på den nuvarande lagstiftningen medan praxis håller på att etablera sig. Skulle måttfullhetskravet i lagstiftningen justeras, som föreslås i propositionen, riskerar spelreklamen att bli hetsig igen med spelbolag som testar gränserna för vad som gäller, likt den situation som vi såg för ett antal år sedan i samband med omregleringen av spelmarknaden.

Utöver skälet att det är viktigt att låta praxis få etablera sig finns det även andra skäl att ställa sig bakom utskottets förslag till beslut i den här delen. Exakt vad som skulle bli konsekvenserna om förslaget till ett förändrat måttfullhetskrav hade gått igenom är ganska oklart. Det är mer långtgående än det nuvarande måttfullhetskravet, men det är inte lika långtgående som kravet på särskild måttfullhet. Det är också högst oklart hur det skulle komma att påverka andra viktiga värden på spelmarknaden, till exempel kanaliseringen. Att vi har en god kanalisering är viktigt just för konsumentskyddet.

Sverigedemokraterna utesluter dock inte att lagstiftningen om marknadsföring av spel i framtiden skulle behöva stramas åt. Men i dagsläget tycker vi att det är klokare att låta rättspraxis fortsätta att etablera sig för den lagstiftning som redan finns på plats. På så sätt undviker vi också en ryckighet på den svenska spelmarknaden kring vilka lagar och regler som ska gälla för såväl företag som konsumenter.

Herr talman! Jag ska också kommentera överenskommelsen mellan Sverige och Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan båda våra länder. Förslaget i propositionen från den tidigare regeringen om att säga upp överenskommelsen ser nu ut att stoppas av riksdagen.

Problemet med förslaget i propositionen är att det inte följer något annat förslag som kan ersätta överenskommelsen på ett rimligt sätt. Om man river upp förslaget, som flera partier uppenbarligen vill, kan det leda till att speloperatörer och rederier tvingas att följa orimliga krav. Exempelvis kan det handla om att maskiner skulle behöva tömmas och justeras ute till havs vid landsgränserna mitt under resan. Det riskerar således att bli både onödigt stökigt och byråkratiskt.

Herr talman! Utöver förslagen i propositionen, som riksdagen nu ser ut att stoppa till följd av motioner från Sverigedemokraterna med flera, har vi också flera egna reservationer i betänkandet. Jag tänker lyfta fram två av dessa. Dels handlar det om att politiska partier samt föreningar och bolag som ägs av dessa inte ska räknas in i undantaget i spellagen som medger att dessa får bedriva lotteriverksamhet; dels handlar det om att stoppa undantaget från förbudet att erbjuda spel på kredit.

Att ett undantag finns för vanligt svenskt föreningsliv att bedriva lotteriverksamhet, inte minst småskaligt sådant, tycker vi inte är konstigt. Många tänker sig nog också att det är just det som undantaget ska syfta till, och vi tycker att det är bra att det finns. Men att politiska maktpartier för egen vinning skräddarsyr undantag för att just ge sina egna partier och kassor enorma fördelar på en egen arena som inbringar enorma belopp till dessa partier är inte rimligt. Än mer fel blir detta i kombination med undantaget som möjliggör spel på kredit. Även om det kreditbelopp som man kan få i dag inte är särskilt stort är det ett principiellt problem som också kan vara tillräckligt stort rent ekonomiskt.

Att det finns problem på området är tydligt. Det är bara några år sedan som det blev känt att det socialdemokratiska spelbolaget Kombispel under en längre tid hade skickat Kronofogden på lottköpare över 10 000 gånger. Många av dessa personer var då redan skuldsatta, men bolaget brydde sig uppenbarligen inte om att göra kreditupplysningar.

Herr talman! Låt oss gärna prata i den här kammaren om marknadsföringsfrågan, om överenskommelsen mellan Sverige och Finland och om andra viktiga frågor som rör spelmarknaden. Men vi behöver också prata mer om och framför allt agera i frågan om hur politiska partier agerar för egen vinning när det gäller lagstiftningen kring lotterier. Det är dags att agera.

Herr talman! Jag har en fråga till socialminister Forssmed.

Regeringen har aviserat att man tänker dra tillbaka den proposition som ligger på riksdagens bord om demokrativillkor vid statligt stöd till civilsamhället. KD har även medialt kritiserat propositionen för att vara för långtgående.

Sverigedemokraternas uppfattning är att propositionen, som lades fram av den tidigare socialdemokratiska regeringen, är otillräcklig. Vi behöver gå längre och vara tuffare för att säkerställa att inte en enda krona går till islamism eller andra farliga krafter.

Sverige har haft stora problem med att skattemedel går till islamism och annan extremism. Det handlar till exempel om det islamistkopplade studieförbundet Ibn Rushd, som mottar tiotals miljoner kronor årligen via Folkbildningsrådet.

Hur kommer regeringen att agera för att stoppa att statsbidrag till civilsamhället går till islamism och andra farliga krafter fram till dess att vi har en ny proposition om demokrativillkor på riksdagens bord?