Lars Wistedt

Herr talman! Ärade ledamöter! Åhörare! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 8 om personalfrågor. Sverigedemokraterna anser att betänkandet är väl formulerat och väl täcker de enskilda motioner som väckts av våra ledamöter under den allmänna motionstiden. Vi anser vidare att Försvarsberedningen i sitt fortsatta arbete är väl medveten om de problem som finns och kommer att ta hänsyn till dem under arbetet kommande år. Jag vill därför börja med att yrka bifall till förslagen i försvarsutskottets betänkande 8 i dess helhet.

Betänkandet rör några av de mest centrala delarna i återuppbyggandet av totalförsvarsförmågan, nämligen personalförsörjningen och personalutvecklingen. Det är knappast någon hemlighet - och det syns också i historiens backspegel - att den ena regeringen efter den andra, med start redan i FU 88 i slutet av 80-talet, oavsett om det var en röd eller blå regering, har levt i en egen bubbla där man inte tagit hänsyn till de långsiktiga säkerhetshoten. Man har inte tagit dem på allvar.

Missbedömningarna som gjordes 1925 med de stora avrustningarna gjordes igen. Det ledde till en i princip 70-procentig nedrustning av det militära försvaret i dess helhet, och för arméns del med över 90 procent. När det gäller det civila försvaret var det en närmast total avrustning.

Herr talman! Sverige står nu inför en återupprustning vars like vi i princip inte sett sedan 1939 och andra världskriget. Det är därför glädjande att se att de första stora steg som redan tagits under den förra regeringen - här får vi ge en eloge till dem - med bland annat väsentligt ökade försvarsanslag och återinförande av värnplikten nu fortsätts av det nuvarande regeringsunderlaget. Fler omfattande förstärkningar av den svenska försvarsförmågan är nu under övervägande i Försvarsberedningens arbete.

När det gäller återuppbyggnad kan det ta olika lång tid att till exempel beställa och köpa viss materiel. Att beställa en stridsvagn tar tid, men när den väl är levererad är den i princip körklar. Med personal är det inte på samma sätt. Det tar huvuddelen av ett yrkesverksamt liv att utbildas till en kvalificerad krigsförbandschef eller stabsmedlem. Det kan man inte köpa på Lidl. För detta krävs en bred bas, och den utgörs av värnplikten där män och kvinnor deltar på lika villkor.

Krigets krav medför att det ställs höga såväl fysiska som psykiska krav för de olika befattningarna, och det är utan åtskillnad om man är man eller kvinna. Försvarsmakten är redan i dag väl medveten om detta och arbetar målinriktat utifrån sitt delegerade arbetsgivaransvar för att utöka bredden i rekryteringen. Det vill vi från Sverigedemokraterna ge dem en stor eloge för.

Herr talman! Det är en sak att rekrytera och en annan att behålla och motivera personal att stanna i ett yrke som har en tydlig anvisning att inte vara löneledande. Man måste i stället arbeta med andra stimulansmedel för att behålla kritiska personalkategorier. Det kan vara flygförare och teknisk personal men även officerare som arbetar ute på utbildningsorterna.

Frågan har varit uppe ett flertal gånger i försvarsutskottet. Vår uppfattning är att Försvarsmakten hanterar frågan men att det finns många administrativa och regelmässiga hinder för en snabb lösning. Då är det svårt att tillräckligt snabbt åtgärda akuta problem och flaskhalsar i personalhanteringen, men vi tror inte att de ska hanteras genom pekpinnar i detta betänkande. Vi har fullt förtroende för att regeringen och Försvarsmakten tillsammans kommer att hitta en lösning på problemet.

Ett annat akut problem är rätten att tjänstgöra för till exempel reservofficerare. Det är en kategori som utgör en otroligt viktig del i krigsorganisationen. Deras kompetens och professionalism att föra befäl i kris och krig är direkt avgörande för vår försvarsförmåga. Försvarsmakten har initierat ett arbete som ska redovisas i slutet av 2023 avseende just denna kategori. Vi har fullt förtroende för att Försvarsmakten kommer att lösa uppgiften och lägga fram konkreta förbättringsförslag.

Herr talman! Alla militära ledare på olika befattningar, om det så är i den främsta skytteplutonen, på marinens fartyg, i luften eller i avlägsna staber på olika nivåer, måste ha en hög professionalism och förstå hur man till exempel hanterar strid med kombinerade vapen. Detta täcks i betänkandet.

Detta låter kanske torrt och akademiskt, men verkligheten är en annan och långt ifrån böcker och akademiska avhandlingar med diskussioner i oändlighet om det ska heta bör eller skall.

Kriget i Ukraina har återigen visat hur rått, smutsigt och krävande det är att bara överleva på det moderna slagfältet. Det ställs ännu större krav på ett befäl som ska leda andra och dessutom vara en föregångsperson. Här kommer det stora behovet av professionella reservofficerare in.

Sverigedemokraterna noterar med tillfredsställelse att utskottet i sitt betänkande särskilt framhåller att befälsutbildningen ska fokusera på att leverera ledare på alla nivåer med hög kompetens att leda väpnad strid, det vill säga praktiskt ledarskap.

Avslutningsvis ser vi sverigedemokrater som sitter i försvarsutskottet och Försvarsberedningen fram emot att tillsammans med övriga partier målmedvetet få fortsätta det arbete som inleddes 2015 med att återuppbygga ett nytt starkt totalförsvar för ett fritt, demokratiskt och oberoende Sverige.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

Brist på personlig utrustning i Försvarsmakten har varit ett tema under flera år. Det handlar om för små storlekar, för små kvantiteter, förråd som saknar utrustning och så vidare.

Försvarsmakten, som under lång tid strävat efter jämställdhet, har också haft svårt att få fram anpassad utrustning för kvinnor. Jämställdhet visas inte bara i fina policydokument utan kanske än mer i handling och i detta fall tillgång till anpassad utrustning.

Kvaliteten på utbildningen av såväl värnpliktiga som fast anställda samt hemvärnet och övriga frivilligorganisationer blir direkt lidande om man inte har adekvat utrustning.

Har statsrådet tagit eller tänker statsrådet ta några initiativ gentemot Försvarsmakten och Försvarets materielverk med anledning av detta?

Fru talman! Jo, absolut! Det här är en intressant fråga att gräva i och inte minst reda ut vad som är sagt och vad som är gjort.

Vad gäller koranupplopp och den så kallade SD-periferin vill jag påminna om att det inte var SD-personal i sig som betalade, utan det var fråga om personer utanför partiet. De är ingen del av Sverigedemokraterna, och det är intressant.

I övrigt delar jag uppfattningen att vi inte ska bråka om upplopp och annat. Det är en helt annan uppgift för en helt annan del av myndigheten, vill jag understryka. Det är uppgifter som vi arbetar med i försvarsutskottet och i Försvarsberedningen, och det är trots allt där som frågorna avgöras.

Fru talman! Först och främst vill jag understryka vad jag sa i mitt anförande, nämligen att vi inte vare sig i utskott eller i beredning legat på om insatser i förorter, Ådalen eller annat. Vi ser gråzonsproblemen som kan uppstå. Allt handlar inte om vapen. Det finns även andra områden där Försvarsmakten kan stödja civilsamhället, till exempel inom ledamotens område cyberhot. De är kanske ännu svårare att definiera.

Jag vill återigen vara tydlig med att vi inte anser att militären ska ta över ordningsuppgifter från den ordinarie polisen, utan den ska verka som en resurs inom de områden som inte täcks av lagstiftningen i dag.

Lagstiftningen är bra, precis som Peter Hultqvist tog upp. Men det handlar om förmågorna. Lagstiftningen utgör också en grund för att förmågorna ska finnas. Vi anser, återigen, att det finns kapabla jurister och en kapabel administration som kan ta fram och formulera dessa frågor på ett korrekt sätt så att vi inte råkar ut för de farhågor som båda har gett utrymme för.

Det var det här jag tydligt ville understryka.

Fru talman! Just vad gäller tydlighet, inte minst i lagstiftningen, kan jag verkligen hålla med. Jag är väldigt mycket för tydlighet eftersom jag själv kommer från det militära.

Vi vill bara understryka att vi på inget sätt talar om ordningshållning i förorter. I vårt arbete har vi över huvud taget aldrig, i vare sig försvarsberedning eller försvarsutskott, talat om detta. Jag vill vara väldigt tydlig med att vi inte håller på med detta.

Att titta framåt i tiden är viktigt. Man kan inte bara planera utifrån och ta fasta på tidigare konflikter. Vi måste försöka uppskatta hur dessa subversiva element har använts i nu pågående konflikter och vilka utvärderingar till exempel Ryssland eller terrororganisationer gör av sina operationers effektivitet, och sedan måste vi försöka ta höjd för det.

Utformningen av lagrum och annat finns det en process för. Vi är fullkomligt övertygade om att det finns tillräcklig kompetens där.

Försvarsberedningen kommer också att titta på detta. Vi hoppas att vi där kan komma fram till klara lösningar och förslag på lösningar.

När det gäller militär och polisiär samverkan utöver beredskapspolis finns det, eller fanns i alla fall förr i tiden, så kallade milosäkkompanier där kvalificerad polispersonal ingick. Dessa kunde vara ett kitt mellan Försvarsmakten och polisen. Det kanske också är någonting man kan titta på fortsättningsvis.

Med det vill jag tacka för detta replikskifte.

Fru talman! Först och främst, som jag antydde eller kanske till och med underströk i anförandet, är inte avsikten att på något sätt ta över polisens uppgift. Den är i stället att täppa till de hål som kan finnas och framför allt kommer att finnas och som letas efter av en potentiell motståndare. Det handlar alltså inte om att ge sig ut och upprepa Ådalen 31 eller någonting sådant. Det vill jag vara väldigt tydlig med.

Om vi tittar på hur en motståndare, oavsett om det är en stat eller om det är en terroristorganisation, vill utnyttja gråzonerna och bristerna i lagrummen handlar det just om att inte tala om att man har en agenda och en uniform. De kommer i stället att uppträda på ett sådant sätt att vi inte ska kunna identifiera dem.

Vår tanke är att polisen i ett sådant fall ska kunna begära stöd från Försvarsmakten. Vi har fullt förtroende för att vår administration kommer att kunna utforma ett lämpligt regelverk för detta. Det gäller att titta framåt och se hur motståndaren kommer att uppträda i nästa steg. De kommer inte att göra som de gjorde förut.

I övrigt vill vi understryka att vi tycker att idén med beredskapspolis är en bra sak, som vi gärna understöder.

Fru talman, ledamöter, medborgare och inte minst Föreningen HMS Hugins Vänner, som också är en viktig del av totalförsvaret!

I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande FöU4 Militära frågor. Eftersom jag börjar bli gammal och grå, och kanske lite glömsk, börjar jag med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Flera viktiga och sakligt korrekta synpunkter och åsikter har tagits upp av motionärer från både Sverigedemokraterna och oppositionspartierna. Det vittnar om att alla tar Sveriges framtid och försvar på allvar, och det tycker vi är bra. Det måste få vara en fri och öppen debatt kring dessa frågor.

Mot bakgrund av det ryska kriget i Ukraina, som pågått sedan 2014, önskade motionärer från Sverigedemokraterna under allmänna motionstiden uppmärksamma att den svenska lagstiftningen behöver anpassas med hänsyn till de sätt som Ryssland uppträder på. Det utnyttjar vilseledande operationer i anfallet på Ukraina.

Vi kan till exempel ta ockupationen av Krim 2014 där det initialt var oklart vilka angriparna verkligen var, då de inte bar vedertagna uniformer eller andra uppenbara kännetecken. Detta fördröjde - och i vissa fall även förhindrade - ett tidskritiskt ingripande av det internationella samfundet. Putin kom undan med sin list, och plötsligt var Krim ockuperat.

På motsvarande sätt skedde det sedan i östra Ukraina, där beväpnade grupper utan tydlig tillhörighet dök upp och beredde väg för det som sedan blev de ryska ockupanterna.

Fru talman! Ryssland, och dess föregångare Sovjetunionen, har varit och är fortfarande världsledande när det gäller vilseledning, så kallad maskirovka.

Här handlar det om att utnyttja oppositionella personligheter, ideologiskt avvikande grupper etcetera för att planera och genomföra så kallade destabiliseringsoperationer.

Den här typen av fientlig verksamhet syftar till att paralysera och försena vårt beslutsfattande och införande av beredskapshöjande åtgärder så att man får höjd effekt genom sina andra militära operationer. Den här typen av vilseledningsoperationer har pågått under lång tid. Det började långt före andra världskriget, och det pågår fortfarande.

Man vill helt enkelt utnyttja en situation där vi inte vet om det är fred eller krig, om det är en stat, en terroristorganisation eller ett kriminellt gäng som gör någonting, eller om det helt enkelt handlar om en kombination av oförutsedda händelser och olyckor som gör att vi är i en svår situation.

Därför är vi i slutänden inte säkra på vilka lagrum som gäller och vilka åtgärder som vi i Sverige kan vidta. Det är vad som på fackspråk brukar kallas gråzonsproblematik, det vill säga att vi inte kan eller vågar fatta avgörande beslut i tid och att motståndaren därigenom får ett kritiskt övertag.

Fru talman! I de motioner som sverigedemokratiska företrädare lade fram under allmänna motionstiden återspeglas den allmänna oron att vår lagstiftning kanske inte är anpassad till dagens och inte till morgondagens säkerhetspolitiska situation och de metoder som framför allt Ryssland använder sig av.

Det gör det i Ukraina men även mot enskilda personer och oppositionella som är misshagliga för diktaturen. Jag kan ta som exempel Sergej Skripal, Aleksej Navalnyj, Anna Politkovskaja med flera.

Lagstiftning har ofta svårt att hänga med. Vi såg bara för någon vecka sedan problem med stelbent lagstiftning. Det framgick inte minst av den så kallade snippadomen.

Det är alltså med den oron i botten som motionerna lades fram. Det var inte för att skapa någon form av militärdiktatur, om nu någon skulle tro det. Tvärtom anser Sverigedemokraterna att friheten och demokratin är värda att försvara med alla till buds stående medel.

Fru talman! Vi har nu efter dialog med våra samarbetspartier i regeringen fått till en bra och tydlig redogörelse för hur regeringen avser att arbeta för komma till rätta med gråzonsproblematiken och vägen framåt. Vi vet också att den pågående Försvarsberedningen kommer att titta på det, behandla det i sitt kommande arbete och föreslå åtgärder.

På motsvarande sätt har vi även fått betryggande information om hur regeringen avser att gå vidare för att förenkla regelverk, processer etcetera för att Försvarsmakten ska kunna intensifiera sin övningsverksamhet. Det gäller inte minst sett till kraven på olika tillstånd som krävs.

Vi är därför nöjda med försvarsutskottets betänkande. Jag yrkar därför återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Fru talman! Ärade ledamöter och medborgare! Vi i Sverige står inför ett möjligt existentiellt hot som vi i princip inte har stått inför sedan den tyska invasionen av Danmark och Norge i april 1940.

I och med Sovjetunionens fall 1991 och en kort period av politiskt töväder där borta i Moskva förleddes vi att tro att krig i Europa inte skulle vara möjligt inom överskådlig framtid. Tänk så fel vi hade!

Omfattande nedläggningar påbörjades i mitten av 90-talet, och försvaret reducerades till ett särintresse och en budgetregulator. Trots vissa ansträngningar under mitten och slutet av 2010-talet var vi i princip i samma sits i februari 2022 som i april 1940.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Ville vi inte se det komma? Varför uppmärksammade vi inte till exempel ockupationen av Krim och östra Ukraina 2014? Var det för långt bort? Ägnade vi oss åt önsketänkande?

Fru talman! Det tar tid att svänga en supertanker. Sverige har nu inlett en återupprustning, vilket alla partier glädjande nog står bakom. Om vägen framåt har partierna dock en del olika uppfattningar.

Detta är dock inte det enda hindret på vägen. Byråkrati, långsamma besluts- och upphandlingsprocesser, otillräcklig nationell produktionskapacitet, en ofta tämligen naiv lagstiftning och regionalpolitiska utspel bidrar inte till en ändamålsenlig och snabb upprustning av försvaret. En tämligen stelbent hantering av kvalificerad personal, till exempel när det gäller våra flygförares pensions- och löneavtal, urholkar försvarsförmågan ännu mer.

Fru talman! Sverigedemokraterna ser väldigt positivt på att det sker mycket inom Sveriges internationella samarbeten, till exempel inom Nordefco, JEF och Nato, och inte minst genom det bilaterala samarbetet med Finland. Vi är övertygade om att samarbete är viktigt för att hantera det rådande instabila läget i Sveriges närområde. Det gäller naturligtvis inte bara Finland utan också de andra nordiska länderna, som Socialdemokraterna påpekade tidigare. Som säkerhetsläget ser ut i dag, med en stor och aggressiv granne i öster, känns det rätt tryggt att vara omgiven av pålitliga vänner.

Från Sverigedemokraterna är vi också tydliga med att vi ser tvåprocentsmålet som ett golv och inte ett mål i sig för kommande utveckling av Försvarsmakten. Det avgörande måste vara de förmågor som man bedömer att försvaret ska ha för att vara avskräckande och avhållande.

Då blir frågan vem eller vilka det är vi ska avskräcka. Inom en överskådlig framtid finns det, eftersom vi förmodligen snart är med i försvarsalliansen Nato, egentligen bara en möjlig militär angripare i vårt närområde. Det är Ryssland.

Då är frågan: Vilket Ryssland? Är det Ryssland av i går - av 1991 - eller ett annat Ryssland? Som vi ser det är faran att det blir ett pånyttfött och revanschistiskt Ryssland där det frodas dolkstötslegender och stormaktsdrömmar om ett nytt Sovjetunionen eller ett nytt tsardöme och att den nya diktatoriska eliten står bakom detta.

Fru talman! Även om Ryssland, som vi alla hoppas, förlorar det pågående kriget och Putins diktatur ersätts med någonting annat är sannolikheten stor att det inte blir bättre utan snarare värre. Den nya regimen kommer sannolikt att, precis som vi gör, analysera Ukrainakriget grundligt och därefter helt omstrukturera sin krigsmakt för att tekniskt och taktiskt skapa ett så stort försprång som möjligt gentemot väst.

Ryssland kommer att fokusera än mer på det som kallas indirekt krigföring, där målet är att så snabbt som möjligt paralysera vår förmåga att fatta beslut i tid och därigenom försvaga vår motståndsvilja så att vi egentligen ger upp utan att ett enda skott avlossas.

De metoder som vi i dag ser att Ryssland använder på Krim, i Donbass och i övriga Ukraina kommer man att utveckla och förstärka. Det handlar bland annat om att lamslå internet och digitala tjänster, att slå ut radio och tv och ersätta dessa med egna sändningar och att utföra långräckviddiga angrepp eller terrorangrepp mot kritisk infrastruktur såsom energiförsörjning och nationell ledning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Vi kommer att se användande av kryssningsrobotar och ballistiska robotar men även obemannade vapenplattformar som en del av stridskrafterna, såväl i luften som på och under vattenytan. Det kommer säkerligen att förekomma hot om insättande av kemiska och nukleära stridsmedel. Vi kommer också att se användande av sabotageförband som uppträder utan uniform eller rent av i svenska uniformer.

Först därefter, eller i andra hand, kommer vi att kunna se insättande av reguljära trupper för att ockupera territorium, och de kommer inte att respektera krigets lagar.

Det är denna verklighet som vi måste planera för i kommande försvarsbeslut, inte dagens eller - vilket vore ännu värre - gårdagens krig.

Därmed, fru talman, kommer jag in på Sverigedemokraternas två reservationer, nummer 13 respektive 16, som jag yrkar bifall till. Jag ska bara säga något kort om dem.

För att kunna bygga upp och vidmakthålla den nationella försvarsförmågan måste Sveriges självförsörjning ökas avsevärt. Det gäller bland annat försvarsmateriel. Då tänker jag inte bara på pansarfordon och ammunition, som man vanligtvis gör, utan även på en mängd dagliga förbrukningsmateriel som behövs för både civilsamhället och det militära samhället. Det kan vara elverk, vinterutrustning, uniformer, lagringsbara livsmedel och allt som vi inte ska behöva skicka efter långt bortifrån. Det måste produceras på hemmaplan. Listan kan göras mycket lång.

Denna produktion måste säkerställas redan i fredstid. Därför är det av synnerligen stor vikt att vi redan nu prioriterar upphandling från i första hand svenska tillverkare. Om grunden finns i fredstid går det nämligen betydligt fortare att öka produktionstakten vid kris eller krig. Det ser vi inte minst i Ukraina. Där har man på väldigt kort tid startat egen kvalificerad ammunitionsproduktion. Men nöden har ingen lag. Och där finns inte fullt så många besvärliga lagrum att ta hänsyn till när ryssen står vid dörren.

Fru talman! I Sverige tror vi i grunden gott om alla. När det gäller landets säkerhet är det kanske lite väl naivt att göra det. Exempel på det är försäljning av djuphamnsområdet vid Fårösund, där vi tidigare lade ned kustartilleriet. Och i tidningarna läser vi nu att folk får köpa fastigheter och land runt marinbasen på Muskö, precis vid infarten. Det handlar inte bara om att räkna fartyg som åker in och ut. Det kan även gälla sabotageförberedelser och liknande. Vi måste sluta vara naiva när det gäller detta.

Alla dessa områden kan få direkt avgörande, negativ inverkan på vår försvarsförmåga, både militärt och civilt, och därigenom försvaga vår motståndskraft. Finland har redan insett det och har vidtagit åtgärder. Vi borde följa det finska exemplet och göra samma sak. Och det måste ske nu, inte om fem sex år. Vi får inte återigen vara naiva och vägra att se det komma.

(Applåder)

Fru talman! Jas eller inte Jas samt export och pengar är nog så viktigt. Men återigen vill jag hävda att Natos planering är det som måste gå i första hand. Fördelarna med Jas är vi alla medvetna om. Man kan temporärt basera Jas på annat än riktiga flygplatser och så vidare. Men de har mycket begränsad vapenkapacitet om man jämför med andra stridsflygplanssystem. Därför vill jag nog ändå hålla dörren öppen där.

Vad gäller regementet i Kiruna är det återigen en fredsmässig utbildningsinstitution och inte en del i en försvarsplanering. Det går åt väldigt mycket folk för att administrera en organisationsenhet. Därför är det någonting som vi inte står bakom i första hand, utan vi vill i stället se till exempel utbildningsplatser där vi har ett minimalt deltagande från administrativ personal.

Beredskapsskatten är också intressant. Vi är naturligtvis väldigt intresserade av att vara med och diskutera den. I slutändan vill vi nog ha ett ord med i laget.

Jag tackar för svaren som har gett lite kött på benen.

Fru talman! Det var intressant att höra denna utläggning. Jag ser även alla de förberedelser som har gjorts inför Natomedlemskapet redan 2015. Det kändes som att ni hade någonting på gång, även om ni uttalade er väldigt negativt om Nato ända fram till veckan efter invasionen i Ukraina. Det är också glädjande att se den breda samsyn som vi har på försvarets uppbyggnad.

Men det är ett par saker som jag skulle vilja att Johan Andersson kommenterar. Redan nu känns det som att vi har bestämt oss för en fortsättning med Jas. Men då är frågan: Vad kommer den kommande Natoplaneringen att innebära? Kommer det att innebära att Nato efterfrågar Jas eller något annat stridsflygssystem? Det beror väldigt mycket på uppgifter och kapacitet om man jämför med F-35 och så vidare.

Ledamoten nämnde också ett regemente i Kiruna. Det går lite grann emot ÖB:s råd. Han har talat om att han inte vill ha nya administrativa enheter. Han vill hellre bygga utbildningsplatser för att kunna utbilda mer folk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Slutningen när det gäller en beredskapsskatt. De bäst beställda, vilka är det? Det skulle jag vilja veta. Är det de som tjänar 200 000 kronor, 500 000 kronor och har inkomster eller förmögenheter på en viss nivå? Det är förmodligen rätt intressant för svenska folket att få veta.

Fru talman, ärade ledamöter och kära befolkning ute i landet! I dag debatterar vi utgiftsområde 6 Det militära försvaret och samhällets krisberedskap, och jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag och även påpeka att vi har lämnat in ett särskilt yttrande avseende tvåprocentsregeln.

Hela Sverige ska kunna försvaras. Denna urgamla princip gällde ända fram till år 2000 när de stora neddragningarna inleddes. Det gjordes då ingen nämnvärd reflektion över de förändrade omvärldsförhållandena. Det fanns mängder med orostecken, men vi tog dem inte på allvar.

Ryssland utvecklades inte alls i den positiva riktning som världen hade hoppats på efter 1991. Revanschismen i Ryssland blev tydligare från 2004, men det föranledde inga större reaktioner i Sverige. Nedmonteringen av beredskapen fortsatte. Kriget i Georgien 2008 utkämpades långt från alla svenska tv-soffor, och inte heller annekteringen av ukrainska områden, bland annat Krim, 2014 fick svenskarna att sätta kaffet i vrångstrupen.

Rysslands utträde ur CFE-avtalet om konventionella styrkor med mera i Europa 2007, det nämnda kriget i Georgien och annekteringen av Krim resulterade i en del begränsade handlingar, mest diverse fördömanden.

År 2015 började vi dock se vissa livstecken i politiken, och den dåvarande regeringen tillsköt ytterligare medel till försvaret. Efter det har en långsiktig process inletts, och vi kan i utskottets betänkande se hur en långsiktig process för återuppbyggnad börjar ta form.

De utredningar som har tillsatts är ett första steg på vägen, men återuppbyggnad kostar pengar och tar tid, massor av tid - och tid är något vi har väldigt ont om just nu.

Fru talman! På många sätt liknar vår situation i dag den som Sverige stod inför 1939-1940 då våra omedelbara grannländer överfölls och i de flesta fall ockuperades av antingen Nazityskland eller Sovjetunionen. Det tog sedan decennier att bygga upp ett svenskt totalförsvar, och det måste vi ha med i beräkningarna inför kommande budget- och beslutsprocesser. Detta sker inte över en natt.

Med anledning av detta vill jag verkligen understryka, liksom tidigare talare, att vi behöver en långsiktig strategisk inriktning med brett parlamentariskt stöd som inte ändras efter varje val. Försvaret får inte återigen bli en budgetregulator.

Vilket militärt hot ska vi inrikta återuppbyggnaden mot? I vårt område finns det i dag bara en potentiell angripare, och det är Ryssland. De övriga nationerna är antingen med i Nato eller EU eller är neutrala demokratier.

Frågan är vilket Ryssland vi ska dimensionera totalförsvaret mot: det Ryssland vi såg före 2022, det Ryssland vi ser nu som för krig i Ukraina med begränsad framgång och folkrättsvidriga metoder eller ett pånyttfött Ryssland med revanschism och dolkstötslegender i bakgrunden som återuppstår, drar lärdomar av dagens krig och anpassar sig för att bli effektivare - ungefär som det tyskarna gjorde på 30-talet och sedan överraskade världen med 1939.

Tyvärr är det nog det sistnämnda Ryssland vi måste ha som utgångspunkt för vår planering. Låt oss därför inte göra om misstagen från 90-talet och tro på godhet i Ryssland.

När vi nu tittar in i kristallkulan för att bedöma framtida hot måste vi alltså våga analysera varför vi inte ville se den tidens tecken på en rysk återupprustning under slutet av 90-talet och början av 2000-talet och ta med oss det inför kommande planeringsprocesser i såväl försvarsberedning som försvarsutskott.

Fru talman! När det gäller försvarsplaneringen är det viktigt att vara medveten om Sveriges kommande roll inom Nato och därigenom givetvis i försvaret av Norden. Här är hela försvaret en del av Nato, inte bara en liten del som vi skickar hit eller dit och som går in och ur som i en frimärksklubb. Är man med i Nato är man med, med hull och hår. Detta måste vi ta hänsyn till i bland annat kommande försvarsberedningar.

Vi har också andra internationella åtaganden under nästa år: ordförandeskap i EU, medföljande projekt, Pesco, Europeiska försvarsfonden, svenskt ordförandeskap i Nordefco och ett fortsatt bilateralt samarbete mellan Sverige och Finland. Ledamoten Hultqvist nämnde också en rad olika andra åtaganden, bland annat den transatlantiska länken.

Det kommer att ställas helt nya och andra krav på våra stridskrafter och vårt civilförsvar, inte minst nu när vi aktivt ska stödja grannländer inom ramen för den gemensamma försvarsplaneringen.

Trovärdigheten måste stärkas, och det måste vi vara noga med. Tidigare har vi mest haft tuff retorik och skarpa formuleringar, men det är inte tillräckligt. Vi måste faktiskt sätta handlingskraft och materiel bakom orden och visa att vi kan och vågar säga ifrån. Då kommer vi att uppfattas som trovärdiga av ett nytt Ryssland.

För att få mesta möjliga av pengarna måste vi inom politiken vara tydliga med att ge uppgifter till dem som ska planera och genomföra detta, det vill säga försvarsmakt, totalförsvar och så vidare. Vi ger dem uppgifter och resurser och sedan mesta möjliga handlingsfrihet att utforma detta. Vi ska inte vara med och pilla i detaljerna, utan det löser man i dialog med regering och försvarsmakt. Totalförsvarets personal är proffs och vet bäst hur man gör detta. Detta kommer Sverigedemokraterna att trycka på, framför allt i den kommande försvarsberedningen.

Fru talman! Med anledning av ovanstående resonemang vill Sverigedemokraterna i sitt särskilda yttrande framhålla att tvåprocentsmålet inte får bli ett mål i sig, ett slags sifferexercis, utan det är som tidigare antytts försvarets samlade förmåga och kapacitet att försvara vårt land, folk och statsskick som är det verkliga målet. Den samlade totalförsvarsförmågan oavsett ekonomiska svängningar, räntehöjningar, valutakurser och vad det nu kan vara är det viktiga att nå upp till, inte själva pengamålet i sig. Vi måste också ta med eventuella kostnadsökningar för Natomedlemskapet.

Tvåprocentsmålet måste vara en bas, och totalförsvarsbudgeten måste därför tillåtas att överstiga denna nivå även i närtid beroende på vad som krävs.

Jag vill också tacka inte bara Försvarsmaktens personal utan alla inom totalförsvaret som dygnet runt och med stor ambition arbetar för att säkra vår försvarsförmåga.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till försvarsministern. Svenska kraftnät och företrädare för Energimyndigheten och inte minst Säkerhetspolisen har framhållit en ökad hotbild, framför allt mot vår energiförsörjning. Samtidigt påpekas att de företag som ska stå för energiförsörjningen mer ska ansvara för sitt eget skydd. Detta hämmas av en resursbrist. Det finns inte tillräckligt med utbildad personal som har tillräckligt god lokalkännedom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Då är min fråga till försvarsministern: Kan Försvarsmakten på något sätt, till exempel genom frivilligförsvaret, stödja de sektorer som är mest kritiska när det gäller vår nationella energiförsörjning? Har statsrådet på något sätt övervägt att till exempel återinföra driftvärnet, som lades ned 2004, och/eller beredskapspolisen?

Fru talman! Jag tackar för ett väldigt bra anförande, och jag kan säga att Sverigedemokraterna skriver under på mycket av det som ledamoten har tagit upp här. Jag har bara två frågor.

Med anledning av det jag sa tidigare om tillförda medel, hur ska vi få effekt av de här tillförda medlen? Det är ju lite grann som en flaskhals. Vi trycker in pengar, men Försvarsmakten kan inte utnyttja dem på grund av administrativa krumbukter, bestämmelser och andra problem - långa beställningstider och svåra processer vad gäller beslut, upphandlingar och så vidare. Hur kan vi göra för att få det effektivare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattFörsvarspolitik

Fråga två: Står Centerpartiet bakom att återupprätta driftvärn och beredskapspolis?

Fru talman, ärade ledamöter och medborgare! En lärdom av historien är oftast att vi inte lär oss något av historien. För drygt 80 år sedan, den 1 september 1939, anfölls Polen av Tyskland. Blixtkriget var ett faktum.

Sverige klarade sig den gången, men vi blev tagna på sängen. Det blev ett yrvaket uppvaknande efter 20 års nedrustningsprocess. Vår beredskap är god, sa Per Albin Hansson. Det var nu inte för att den var speciellt god, men det dolde att den inte var det. Det andra världskriget och det efterföljande kalla kriget resulterade i en uppbyggnad av vårt totalförsvar. Men det tog 40 år innan vi var fullt rustade.

Fru talman! Det tar mer än dubbelt så lång tid att bygga upp någonting jämfört med att riva ned och avrusta. De gamla romarna sa: Si vis pacem, para bellum. Det vill säga: Den som vill ha fred förbereder sig för krig.

Den 24 februari i år anföll Ryssland Ukraina. Frågan är i dag i Sverige, precis som 1939: Kan vi återta och utveckla våra förmågor tillräckligt snabbt för att försvara landet? Är vår försvarsförmåga tillräckligt uthållig?

För trots att tecknen fanns där redan 2004 fick vi inte den där tioåriga förvarningen som var ett mantra bland politiker i början på 2000-talet.

Ännu så sent som förra hösten var det få som verkligen trodde att det var möjligt med ett ryskt angrepp på Ukraina. De röster som varnade för det fick i stort sett tala för döva öron. Man ville helt enkelt inte se och höra. Man kunde inte tro att det skulle inträffa i vår tid. Men trots alla tvivel inträffade det.

Fru talman! Nu ska vi på kort tid bygga upp ett nytt modernt försvar. Men det finns många hinder på vägen. Lustigt nog har vi själva skapat de flesta av dem.

För att kunna stå emot den typ av angrepp som Ukraina varit utsatt för måste vi skyndsamt förbättra vår motståndsförmåga. För det krävs det att vi betydligt snabbar upp våra inköps- och beslutsprocesser.

Fru talman! Jag skulle vilja avrunda det här rätt så korta inlägget med att peka på några prioriterade områden som vi bör beakta när vi diskuterar landets säkerhet i kommande års budget.

Punkt nummer 1: Det gäller att säkerställa att det finns en tydlighet i organisationen där den myndighet som har till uppgift att samordna också har ett tydligt mandat att besluta om och att tilldela nödvändiga medel. Ansvaret måste tydligt framgå. Delat ansvar är ett otydligt ansvar.

Punkt nummer 2: Det gäller att säkerställa att Försvarsmaktens och Civilförsvarets interna beställnings- och budgetprocesser avsevärt förenklas och att nödvändiga tillståndsprocesser inom övrig offentlig förvaltning förenklas på motsvarande sätt. Det finns bra exempel från nyetableringen av A 9 i Kristinehamn som visar hur lite kreativt nytänkande kan korta de här processerna. Låt oss utveckla det ännu mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattFörsvarspolitik

Punkt nummer 3: Det gäller att anpassa lagstiftningen så att den möter framtidens hot.

Punkt nummer 4: Det är synnerligen viktigt att vi återskapar driftvärnet och beredskapspolisen så att vi kan bevaka och skydda vår samhällskritiska infrastruktur.

De här förslagen, fru talman, tycker jag är av synnerlig vikt för att vi ska kunna återuppbygga ett starkt totalförsvar.

I detta anförande instämde Rashid Farivar och Markus Wiechel (båda SD).