Muharrem Demirok

Fru talman! "Vi är det enda parti som med trovärdighet kan lova att ta nya, riktiga, steg framåt för välfärden." Så skriver Sverigedemokraterna i sitt senaste valmanifest.

Nu har Sverigedemokraterna varit med och styrt Sverige i över ett års tid. Facit är en våg av skolnedläggningar över hela landet, uppsagda lärare, färre vårdbiträden och färre deltidsbrandmän. Två av tre kommuner tvingas nu spara kraftfullt. 18 av 21 regioner går med underskott. Det slår mot äldreboenden, speciallärare och akutmottagningar över hela landet.

Av vallöftet som Sverigedemokraterna gav blev det ingenting. Svensk välfärd är just nu sämre med Sverigedemokraterna vid rodret.

När Jimmie Åkesson talar om att vissa ska få det bättre måste andra få det sämre. Är det Jimmie Åkessons mening att lärare, deltidsbrandmän och undersköterskor är de som ska få det sämre när prioriteringarna måste göras?

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag tror att de flesta av oss i den här kammaren är helt överens om att dåliga villkor på arbetsmarknaden inte är något som vi ska ha över huvud taget. Man ska få ut sin lön, som man har jobbat för och som man har rätt till.

Med lönegolvet ser vi dock att det just nu riskerar att bli så att vissa människor förväntas ha en viss lön medan samma lönegolv inte efterfrågas när det gäller andra arbetare, sådana som är svenskfödda. Det är där som hela den svenska modellen hamnar i en prövningssituation.

Min fråga till Magdalena Andersson är: Kommer vi att få se en situation där det kommer att krävas ett lönegolv också för svenskfödda vårdbiträden i Mellerud?

Fru talman! Magdalena Andersson och jag har stått här och debatterat arbetskraftsinvandring tidigare. Jag tänker återigen uppehålla mig vid det.

Socialdemokraterna och regeringen står nu tillsammans bakom tanken om att försvåra för arbetskraftsinvandring till Sverige genom lönekrav som vi ser leder till att människor tyvärr tvingas lämna landet. De gör det också svårare för företag att hitta rätt kompetens. Nu ser vi också att de riskerar att slå sönder den svenska modellen, som många av oss här i kammaren värnar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Min fråga till Magdalena Andersson är: Ser du faran med att ett lönegolv riskerar att slå sönder den svenska modellen?

Fru talman! Efter att ha lyssnat på statsministern i de tidigare replikskiftena kan jag inte tolka det på annat sätt än att regioner och kommuner ska bära detta själva.

Välfärden urholkas, och det civila försvaret, som ska byggas upp, kostar pengar. Lärare, sjuksköterskor, läkare, brandmän, hemtjänstpersonal - tusentals människor sägs just nu upp. Detta är män och kvinnor som utgör ryggraden i den civila beredskapen. Två av tre kommuner måste spara i år. De har inte förutsättningar att göra det som Linköping och en del andra kommuner gör. Men ändå skjuter inte regeringen till tillräckligt med pengar.

Vi följer situationen noga, har jag hört statsministern säga. Men det här är inga nyheter, för kommuner och regioner har under lång tid aviserat att de är i skriande behov av mer resurser. Ändå skjuter inte regeringen till tillräckligt med pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Exakt hur menar statsministern att kommunerna och regionerna ska kunna ta ett större ansvar utan nödvändiga pengar? Och hur ska civilt försvar bli annat än en seminarieövning om man inte får nödvändiga resurser?

Herr talman! Jag har fått lära mig att man inte får ha med sig rekvisita i talarstolen. Annars skulle jag ha haft med mig en portion frystorkad mat - en av de två och en halv miljoner portioner frystorkad mat som just nu tas fram i min hemkommun Linköping.

Detta görs därför att man ska möta krisen på bästa sätt om den kommer. Man bygger upp lager med mat och skapar trygghetspunkter för sådant som barn- och äldreomsorg i händelse av kristider. Linköping är en kommun där moderater och socialdemokrater styr ihop. Det är en kommun med god ekonomi; det vet jag eftersom jag var en del i att bygga upp den goda ekonomi som man nu använder. Men verkligheten ser väldigt annorlunda ut i andra kommuner, även i Östergötland.

Utifrån detta initiativ och efter att ha hört civilförsvarsministern så klokt påpeka att civilt försvar inte bara är en seminarieövning undrar jag: Vad gör regeringen just nu konkret för att varje svensk kommun ska kunna följa Linköpings initiativ?

Herr talman! Civilt försvar är inte en seminarieövning. Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlins budskap häromdagen var glasklart. Det var också helt rätt och riktigt. För det är allvar, och det har varit det länge. Vi behöver alla agera utifrån en verklighet som ställer nya krav på oss.

Men även om vi som individer ska göra vårt, och även om kommunalråd, myndighetschefer och företagsledare ska göra vad de kan, bär regeringen fortfarande det yttersta ansvaret för att staten går före och visar vägen. Därför är det också beklagligt att Carl-Oskar Bohlins budskap inte har nått fram till hans kollegor eller till hans chef. För när man lyssnar på regeringen är det uppenbart att man inte förstår allvaret.

När vi behöver rusta hela samhället starkare, öka sammanhållningen och motståndskraften, bygga företag och välfärd starkare, och när vi också måste bromsa klimatkrisen, då gör Tidöregeringen precis tvärtom. Då fortsätter man att ställa människor mot människor och att förstärka utanförskapet i stället för att minska det. Då är beskedet fortfarande att vi ska vänta och se, när vi varje dag ser hur den välfärd som har byggt vårt land starkt nu håller på att raseras. När två av tre kommuner tvingas spara, och när 18 av 21 regioner går med underskott, då är det i skolan och på vårdavdelningarna som uppsägningarna kommer.

Då fortsätter denna regering att driva en klimatpolitik som ökar utsläppen och slår sönder år av framgångsrikt klimatarbete. Då beskyller man Centerpartiet för att vara oseriösa när vi ställer krav på ansvarig minister att göra det som regeringen har lovat och som verkligheten kräver av oss. Då skäller man, när man i stället borde skämmas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

En god beredskap vilar på ett samhälle som håller ihop och fungerar varje dag, på att motståndskraften och möjligheternas kraft tas på lika stort allvar - för det är först när var och en av oss kommer framåt som hela landet kommer framåt.

För Centerpartiet är det helt självklart att välfärden behöver mer pengar här och nu, att vi ska ha fler, inte färre, lärare i skolan, fler sjuksköterskor och akutmottagningar och inte färre - för vi sviker inte välfärden.

För Centerpartiet är det självklart att Sverige ska ha världens mest offensiva klimatpolitik, att utsläppen ska ned och den gröna omställningen framåt - för vi sviker inte klimatet.

För Centerpartiet är det självklart att ge företagen bättre villkor, eftersom starkare företag och fler jobb ökar både skatteintäkter, trygghet och framtidstro - för vi sviker inte företagare.

Lika självklart är det att du ska kunna leva ditt bästa liv var du än bor i Sverige, att bönders villkor blir bättre, att potthål fylls igen och vägar plogas så att både hemtjänstpersonal, hemvärnsmän och hämtande småbarnsföräldrar kan ta sig dit de ska - för vi sviker aldrig landsbygden.

Varje svensk politiker står nu inför ett val. Kommer man att fortsätta att förstärka minsta motsättning och medvetet missförstå sina motståndare och fortsätta att tävla om vem som hade mest fel för tio år sedan? Eller är man beredd att stå över detta och göra vad som krävs för att stärka det land som vi gemensamt bär ett ansvar för?

Jag och Centerpartiet väljer det senare. Vi gör allt vi kan för att rusta vårt land och oss som lever här starkare inför framtiden, oavsett hur ljus eller mörk den är. Vi vet att det är vad svenska folket förväntar sig av oss alla, oavsett hur man röstade i förra valet - för vi sviker aldrig Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Nu har vi lyssnat på en debatt där argument har framförts och där vi har hört partiers företrädare lägga fram sin synpunkt i frågan.

Utanför de här lokalerna finns en annan verklighet. Förra veckan konstaterade EU:s klimattjänst Copernicus att 2023 blev det varmaste år som uppmätts i jordens historia. Det är den verklighet som finns där ute. Det är den verklighet som borde vara skäl nog för att få hela den här kammaren att agera. Men här står vi, mitt i en klimatkris och med en regering som aktivt ökar utsläppen.

Vi i den här kammaren och inte minst klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har ett enormt stort ansvar på våra axlar. Klimatkrisens allvar kräver ett ledarskap och en politik som klarar av att sänka utsläppen utan att kompromissa med vare sig tillväxten eller rörligheten. Det är möjligt, för det har vi gjort förut. Men med Tidöpartiernas luftslott till klimathandlingsplan ekar ledarskapet med sin frånvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prövning av yrkande om misstroende-förklaring mot statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

På sida efter sida i denna klimathandlingsplan kan man läsa om analyser och översyner som ska genomföras, utredningar som ska tillsättas och klimatmål som ska omförhandlas. De förslag som faktiskt kan göra skillnad här och nu, ja, de verkar ligga kvar på Sverigedemokraternas kansli efter att SD lagt in sitt veto mot regeringen.

Bristen på klimatpolitik från Tidöpartierna kommer att stå Sverige dyrt. Nu kommer utsläppen av växthusgaser att öka med uppemot 50 miljoner ton fram till 2030. Det innebär att vi antingen missar klimatmålen och tvingas betala miljarder i skattekronor i böter till EU eller att vi inom kort måste chockhöja drivmedelspriserna, alternativt kraftigt begränsa det svenska jord- och skogsbruket.

I Sveriges klimatlag, som vi beslutat om i den här kammaren, står det att regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Och den minister som ansvar för klimatpolitiken och framläggandet av förslagen för regeringens beslut är klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

Det är svårt att förstå hur partier som Liberalerna och Moderaterna agerar. I det allvarligaste säkerhetspolitiska läget på decennier väljer de nu att öka vårt beroende av oljenationer som Ryssland. Trots det varmaste året någonsin ökar de utsläppen, och trots att man säger sig vara en borgerlig regering säger man nu nej till tiotusentals nya arbetstillfällen inom den gröna sektorn.

Tidöpartiernas agerande har allvarligt skadat Sveriges anseende. Näringslivsföreträdare berättar att det blir svårare att göra affärer med andra länder, och experter varnar för att vårt inflytande minskar. Värst av allt är att klimatforskare nu larmar efter att de tagit del av Tidöpartiernas politik. Regeringens agerande i det här skedet är inte bara djupt oansvarigt ur ett klimatperspektiv. Det är också ett hot mot Sverige och vår konkurrenskraft.

Herr talman! Då regeringens politik uppenbart bryter mot klimatlagen och ökar Sveriges koldioxidutsläpp har Centerpartiets riksdagsgrupp inte längre något förtroende för klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. Vi kommer därför att rösta grönt i dag. Och jag uppmanar alla ledamöter som bryr sig om klimatet, oavsett partifärg, att göra detsamma.

(Applåder)

I detta anförande instämde Malin Björk, Jonny Cato, Ulrika Heie, Stina Larsson, Anna Lasses, Rickard Nordin och Helena Vilhelmsson (alla C).

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret! Jag vill inte diskutera andra partiers uttalanden med statsministern. Jag vill ha svar på vad konsekvenserna blir av de uttalandena och hur vi tar detta vidare.

Vi är ett antal partier som tidigt klev fram och gemensamt tog ansvar för Sveriges Natoprocess. Nu är det dags att vi fortsätter det arbetet. Vi är ett antal partier som tar den här frågan på allra största allvar och vill vara med och hjälpa till. Det handlar inte om enskilda möten - det handlar om att gemensamt kliva fram och visa ansvar.

Utrikesministern har kontinuerligt sagt: Snart får vi gå med! Vi står på tröskeln, säger statsministern. Men vi har fortfarande inte klivit in genom dörren.

Det är dags att lyssna på oppositionen! Det är dags att ta med oss i det här arbetet, att informera oss tydligt och låta oss ha ett forum där vi öppet och tydligt kan diskutera de här frågorna.

Jag upprepar frågan: När kommer inbjudan?

Herr talman! I juni presenterade Försvarsberedningen en säkerhetspolitisk rapport där man tydligt konstaterar att Sverige står i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Det råder allvarstider.

I augusti höjde Säkerhetspolisen terrorhotnivån till 4 på en 5-gradig skala. Det innebär att det finns ett stort hot om terrorattentat riktade mot Sverige och våra intressen. I oktober mördades två svenskar i en skjutning i Bryssel. De blev måltavlor just för att de var svenskar, och det var ett terrorattentat riktat mot Sverige och vår säkerhet.

Samtidigt ser vi fler desinformationskampanjer och påverkansförsök mot Sverige - LVU-kampanjen, fortsatta koranbränningar och kampanjer kopplade till situationen i Mellanöstern och Hamas fruktansvärda attack på Israel.

Alla vi i denna sal har ett ansvar för Sveriges säkerhet, men vi kan inte göra detta ensamma. Sverige måste så snart som möjligt gå med i Nato. Det borde bekymra fler än mig att de främsta företrädarna för det största partiet i regeringsunderlaget undergräver Sveriges Natoansökan. Enligt ledande experter kommer deras uttalanden om att avlyssna församlingar, förbjuda religiösa symboler och riva religiösa samlingslokaler att sabotera Sveriges Natoprocess.

Centerpartiet har krävt att regeringen bjuder in till ett möte tillsammans med Natoambassadören för att uppdatera de partier i riksdagen som verkar för ett medlemskap om hur det går med Sveriges ansökan. Nu måste vi gemensamt ta ansvar för Sveriges säkerhet och för vår försvarsförmåga. Min fråga till statsministern är därför: När kommer det en inbjudan till ett sådant möte?

Herr talman! Hoten och hatet som judar i Sverige nu upplever är fruktansvärt och helt oacceptabelt. Judiska barn vågar inte gå till skolan. Hårdbevakade synagogor liknar mer belägrade platser än platser för gudstjänst. Detta är ovärdigt det öppna Sverige som vi alla värnar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

Antisemitismen är dock inget nytt problem. Den har djupa rötter i Sverige och i Europa. Den har funnits länge. Antisemitismen har också rötter i det parti som nu håller i taktpinnen och som regeringen varje dag väljer att luta sig emot.

Statsminister Ulf Kristersson har lovat att skydda judiskt liv i Sverige. Det förpliktar. Men vi ser också tyvärr att minnesceremonin för novemberpogromen fick ställas in i Malmö i år, eftersom säkerheten inte kunde garanteras. Det här är ett monumentalt misslyckande för oss alla och får inte upprepas.

Centerpartiet har aviserat att vi vill dubbla och permanenta stödet till hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser. Vi vill skärpa samhällsintroduktionen för nyanlända med utökat fokus på antisemitism. Vi vill öka anslaget till Forum för levande historia för att säkerställa mer fortbildning för personal i förskola och skola. Vi vill också stärka skolans undervisning om Förintelsen. Men mer måste till.

Jag vill tacka Liberalerna för den här särskilda debatten om antisemitism i Sverige. Det har varit en värdefull debatt. Jag önskar av hela mitt hjärta att den inte hade behövts. Men mest av allt önskar jag nu att alla stora ord kan följas av handling så att vi kan stå här tillsammans och säga att antisemitismen inte har någon plats i Sverige och att vi var de som såg till att den inte fick plats.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Vi i Centerpartiet välkomnar verkligen regeringens tillskott. Men stödet måste bli långsiktigt och framför allt permanent.

Frågan gällde framför allt hågkomstresor. Centerpartiet har lagt fram ett förslag om att dubbla det anslag som regeringen presenterat, från 6 till 12 miljoner, och framför allt permanenta det så att det inte är tillfälliga pengar. Som det ser ut nu är det tidsbegränsat till 2026. Jag hoppas och vill verkligen tro att regeringen är beredd att både höja och permanenta anslagen för hågkomstresorna, som är så oerhört viktiga och som kan göra ett så oerhört viktigt arbete.

Statsminister Ulf Kristersson har lovat att stärka och skydda judiskt liv i Sverige. Att möjliggöra för fler unga att besöka Förintelsens minnesplatser vore ett steg i rätt riktning. Jag upprepar frågan till statsrådet: Är ni beredda att dubbla anslagen till hågkomstresor och framför allt permanenta dem?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för tydligheten i de här frågorna.

Jag vill berätta om besöket jag fick i min skolklass av en överlevande från Förintelsen. Det är ett minne som har satt sig och som sitter kvar än i dag. Det är fråga om ovärderliga timmar som jag uppskattar oerhört mycket och personliga vittnesmål om nazismens brott. Men åren går, och snart finns inga överlevare kvar som kan berätta.

I regeringens budget finns flera satsningar på mer kunskap om tryggare judiskt liv i Sverige. Det är bra. Men det behövs mer för att motverka antisemitismen just nu. Till exempel kan man skicka fler elever på hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser.

Min fråga till statsrådet är om regeringen är beredd att höja och framför allt permanenta anslagen till hågkomstresor.

Herr talman! Antisemitism och debatt är två ord som inte ska behöva nämnas i samma mening. Ändå står vi här i dag, i en särskild debatt i riksdagen om just antisemitism - i Sverige år 2023.

Antisemitismen letar sig in överallt, till och med hela vägen in i kapprummet på förskolan där leriga stövlar och galonkläder samsas med novembertrötta föräldrar och barn på väg hem. Det är ett sådant kapprum där varje barn har sin egen hylla, sin egen krok och sin egen korg som är tydligt uppmärkta med namn. Det är korgar som i vanliga fall rymmer blöta vantar och kanske någon kalasinbjudan. Men en dag innehåller korgen också en lapp med ett vidrigt, öppet judehat.

Först blir den fyraåriga flickan glad. Det är ju mammas stjärna. Men när mamma får se den inser hon snabbt vad det handlar om. Det är davidsstjärnan, som kastas i en soptunna, och en text som får mamma att frysa till is. Inte ens i förskolans kapprum kommer de undan längre. Flickan, vars namn jag blivit ombedd att inte nämna, har en farmor och en farfar som kom till Sverige från koncentrationslägren. Nu möts familjen av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

När jag tar del av mammans berättelse går mitt hjärta i tusen bitar. Antisemitismen har ingen plats i vårt samhälle. Den har ingen plats på våra förskolor eller skolor. Den har ingen plats på våra arbetsplatser eller på våra gator och torg. Och den har absolut ingen plats i den här kammaren.

Ändå hör vi varje dag larmrapporter om klotter med hakkors och om angrepp på judiska systrar och bröder. Ändå tvingas judar dölja sina davidsstjärnor, dölja sin egen identitet. Ändå oroar sig judiska föräldrar när de skickar sina barn till skolan. Ändå tvingas judiska församlingar ställa in högtidsfiranden och minnesstunder. Ändå möts barn av antisemitiska budskap i kapprummet på förskolan.

Vi måste säga som det är. Antisemitismen finns överallt i vårt samhälle. Den kommer från alla håll, från högerextremister och vänsterextremister, från islamister och nazister. Såhär kan det inte fortsätta. Antisemitism, islamofobi, alla former av rasism i vårt samhälle måste förpassas till historiens skräphög. Det här får inte vara föremål för en debatt framöver.

I det här måste vi stå enade. Hela samhället måste stå samlat och tydligt säga: Aldrig igen - inte i dag, inte i morgon.

(Applåder)

Fru talman! Tack för svaret, statsministern! Men att bara titta på förslag innebär inte att man löser uppgiften. Det vet både statsministern och jag.

Man löser inte heller vår största samhällsutmaning genom att dra undan finansieringen till det som är en självklar del av lösningen. Jag måste tyvärr konstatera att regeringens oförmåga att ha två tankar i huvudet samtidigt - både det förebyggande och det repressiva - gör att kommunerna just nu går på knäna. Socialsekreterarna får inga fler kollegor. Och de dyra placeringarna, som kanske behövs absolut mest nu, genomförs inte.

Statsministern har sagt sig vilja få ordning på Sverige. Men jag kan inte se att ord följs av handling. Vi får inte det resultat vi skulle behöva. Det kan jag bara beklaga. För att vi ska stoppa nästa generations gängkriminella behöver vi kunna göra både och: lagföra men också satsa på första linjens försvar, det vill säga socialsekreterare, skolpersonal och liknande.

Jag är övertygad om att svenska folket nu förtjänar ett svar på detta. Vad är vi beredda att göra inom det förebyggande för att sätta stopp för gängen?

Fru talman! I gängkrigets Sverige vaknar barn och ungdomar varje dag upp med fruktan för sitt eget liv. De fruktar att de själva eller någon de står nära ska dö och att de själva ska behöva mörda, eftersom gängens ledare helt enkelt har bestämt det. Precis som de flesta av oss beställer pizza på fredagskvällen beställer gängledarna mord. Ett samtal eller ett sms är allt som krävs för att helvetet ska börja för en 13-åring.

Barnen som blir gängledarnas barnsoldater måste lyftas ur gängens klor. Förra gången jag och statsministern möttes här, i somras, frågade jag om statsministern kunde tänka sig att titta på ett avhopparprogram för barn. Svaret jag då fick var att regeringen var beredd att titta på allt som går att göra för att stoppa gängkriget.

Sedan dess kan jag konstatera att ingenting har hänt när det gäller den frågan. Tvärtom har Sverigedemokraterna och regeringen röstat nej till ytterligare resurser som skulle behövas för att stärka socialtjänsten och just avhopparverksamheten. Centerpartiet presenterade ett utskottsinitiativ om 1 miljard extra till Sveriges kommuner här och nu, redan i år. De resurserna behövs för att stoppa nedskärningar och i stället stärka socialtjänsten. Men det röstade ni nej till.

Nu är det dags att släppa prestigen. Förslag kan inte automatiskt läggas åt sidan bara för att de kommer från oppositionen. Jag skulle därför vilja upprepa min fråga till statsministern. Är du beredd att inte bara titta på utan också införa ett nationellt avhopparprogram för barn?

(Applåder)

Fru talman! Det är glädjande - jag menar det verkligen - att alla partier nu kan ställa sig bakom de långsiktiga klimatmålen. Vad gäller 2030-målet återstår det att se vad det är. Vid pressträffen i går hörde vi tre olika besked om vad 2030-målet innebär.

Det tog sin tid, men det är bra att polletten trillade ned att klimatmålen nu gäller. Problemet är bara att den förda politiken inte ger några resultat. Utsläppen ökar, och klimatmålen kvarstår. Det är inte jag som säger det. Det säger, återigen, Finansdepartementets budgetavdelning. Den politik man för leder till ökade utsläpp och gör att Sverige inte når det man gått med på i de bindande avtal man har med EU. Det är dåligt för Sverige, och det är dåligt för klimatet.

Johan Pehrson! Hur ska Sverige klara av att förhandla med andra och kräva att de ska göra sin del när den svenska regeringen just nu inte klarar av att göra sin egen del här hemma?

Fru talman! 10 miljoner ton koldioxid - så mycket ökar de svenska utsläppen till 2030. Detta är inte mina ord; det kommer direkt från regeringens egen budget. Den här regeringen, med en liberal miljöminister, chockhöjer Sveriges utsläpp. Samtidigt flaggar man för att det kommer att vara svårt att leva upp till EU:s miljökrav. Liberalerna kallar samtidigt också EU för världens viktigaste miljöorganisation.

Jag vet att liberaler i grunder har en högre ambition än det de nu tvingas leverera. Men jag måste ändå ställa frågan: Hur går allt det här ihop? Hur har Johan Pehrson och Liberalerna tänkt att Sverige ska fortsätta vara ett klimatföredöme och lyckas påverka andra länder, inom och utanför EU, när Sverige självt inte klarar att leva upp till de gemensamma klimatmål som vi har beslutat?

Fru talman! Det är tråkigt att jag precis när jag har lärt känna dig, Per, ska behöva tacka av dig. Men det är väl en del av den verklighet vi lever i.

Miljö och klimat har alltid stått i fokus för dig, och jag har följt ditt arbete utifrån. Jag har också lyssnat till vad kollegor och vänner i riksdagen och i partiet säger om dig. Oavsett om man känner dig eller inte är det omöjligt att ta miste på ditt genuina gröna engagemang. Det är ingen enskild sakfråga för dig, utan det rinner starkt i dina ådror. Det går inte heller att ta miste på det avtryck du har gjort oavsett om du har varit sakkunnig, riksdagsledamot, statsråd eller språkrör.

Våra partier är inte alltid överens om den exakta vägen mot ett grönare samhälle, men vi är överens om att Sverige måste vandra en väg mot ett grönare samhälle. Vi delar övertygelsen om värdet av en offensiv och aktiv klimatpolitik. Vi delar synen när det kommer till att luta sig framåt i dessa frågor och inte låta andra styra och sätta sig själv i baksätet. Tillsammans har våra två partier flyttat fram positionerna för svensk miljö- och klimatpolitik.

Jag har under min numera inte så korta tid som partiledare kommit att uppskatta dig som person och det arbete du gör oerhört mycket. Det är därför tråkigt att en stark röst inte bara för klimatet utan också för öppenhet, humanism och antirasism nu lämnar riksdagen. Jag önskar dig lycka till i ditt fortsatta arbete, oavsett vad du tar dig för.

Du får ingen materiell gåva utan ett bevis på vikten av att jobba vidare för naturen, miljön och klimatet och att även något så enkelt som att låta blommorna blomma vid vägkanten är en viktig miljöinsats. Vi har gjort en insamling till Världsnaturfonden i ditt namn, och vi vet att den kommer att gå till att stärka naturarbetet i Sverige och på andra platser. Jag hoppas att du uppskattar den.

Alla andra har bjudit in dig, och skulle du vilja komma och plantera en ek eller några blommor i Linköping eller övriga Östergötland, det vackraste av landskap, är du mer än välkommen.

Tack så jättemycket för dina insatser, Per!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Ebba Busch för svaret.

Vi är helt överens om att det inte ska vara så många krångliga regler. Detta har Centerpartiet levt efter under alla år, både i denna kammare och i EU-parlamentet, och drivit på. Vi har fått till en minskad antibiotikaanvändning i EU som en följd av vårt engagemang.

Men jag tycker att Kristdemokraterna behöver ha större förtroende för de svenska lantbrukarna och det arbete som de har gjort under alla år. De förtjänar en enorm respekt för det arbete som de har gjort med djurvälfärd och minskad användning av antibiotika, vilket också har skapat en konkurrensfördel för dem gentemot lantbrukare i de andra europeiska länderna.

Det som regeringen nu riskerar att göra är att dra undan mattan för just de svenska bönderna och ta ifrån dem den konkurrensfördel som de har och i stället lägga över den på andra europeiska lantbrukare.

Jag tycker inte att man ska vika ned sig i förhandlingarna i EU-parlamentet. Ändå är det vad Kristdemokraterna gör.

Jag måste fråga: Hur exakt stärker det det svenska jordbruket att ta ifrån svenska bönder den konkurrensfördel som de har med en omfattande djurvälfärd?

Fru talman! Skiva för skiva ska vi leverera på den där falukorven. Så sa Ebba Busch inför KD:s riksting förra helgen. Vallöftena ska börja infrias. Men verkligheten är ju en annan.

Ett av löftena var bättre villkor för Sveriges bönder. Men ser man på verkligheten väljer Ebba Buschs kollegor i Europaparlamentet en annan väg. I stället för att kämpa för att EU ställer lika höga krav på djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning som våra svenska bönder har och har arbetat med under decennier viker man ned sig. Landsbygdsminister Peter Kullgren, som jag såg här inne nyss, vill i stället att Sverige ska sänka sina krav. Och KD:s partigrupp röstade nej till en ny djurvälfärdslagstiftning.

Min fråga är: Varför har det plötsligt blivit viktigare för Ebba Busch och Kristdemokraterna att värna den tyska bratwursten och den polska kabanossen framför den svenska falukorven?