Anders Karlsson

Fru talman! Ledamoten ställer frågan om vad vi vill se i stället. Min tanke var inte att starta en energidebatt, utan jag tänkte på risken med att inte klara av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Om man lyfter fram kärnkraften måste man också se riskerna med den, både när det gäller slutförvar och det som kan hända i en krigssituation. Det finns en anledning till att Sverige vill gå med i Nato, och det är att vi kan se ett krig också här. Då måste vi kunna hantera situationen med kärnkraft.

Sedan finns det många olika sätt. I Svenskt Näringslivs analys av energiläget lyfts de första 15 åren fram. Där är storskalig vindkraft svaret på mycket energi på kort tid, även om man också lyfter fram kärnkraften längre fram. Jag delar analysen att vi kan ta olika vägar framåt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 juni.)

Fru talman! John Widegren tog upp hur han ser på krisstöd. Jag kan i grunden dela den synen i ett önskeläge, där vi hade haft en stabilitet i svenskt lantbruk och där vi hade haft bra ekonomi. Men nu är vi inte där.

Du fortsätter egentligen att tala på ett sätt som gör att du inte är jättetydlig med att du vill se ett krisstöd. Jag vill gärna veta om du vill se ett sådant. Tala i så fall om att du vill se ett krisstöd om torkan fortsätter! Jag tror att den tydligheten vore ganska bra, för det vore bra om det blev en signal från kammaren och den här gruppen i dag.

Fru talman! John Widegren tar också upp vargfrågan. När den frågan kommer upp får vi väl se om vi får en majoritet totalt i kammaren; vi får se hur en sådan fråga landar. Jag är egentligen inte så orolig för vargfrågan när jag hör debatten och hur den har utvecklat sig.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 21, som berör beredskapen i livsmedelskedjan. Jag tycker att den är otroligt viktig.

Beredskapen i livsmedelskedjan börjar på gården. Många har lyft hur viktig självförsörjningsgraden är och hur låg den är i Sverige. Vi ligger runt 50 procent i snitt. Vi klarar spannmålen på 100 procent, men vi ligger å andra sidan väldigt lågt på lammproduktionen, och där skulle vi kunna vara betydligt bättre. Det är också kopplat till problematiken med vargen, som jag ser det. Vi har i dag ett för högt vargtryck, så när vi ska öka självförsörjningsgraden måste vi spela med alla de korten.

Någonting som jag tycker att vi är dåliga på att lyfta fram när det gäller självförsörjningsgraden är att se fisken som ett livsmedel. Den kommer alltid så där lite snett efter, om det nu beror på att branschorganisationerna inte synkar tillsammans eller vad det är, men fisken är också ett otroligt viktigt livsmedel som vi bevakar. Att kunna få en svensk fisk på bordet, utan dioxiner och PCB, är enormt viktigt.

Jag ser egentligen att vi skulle gå mot 100 procents självförsörjningsgrad för livsmedel. Det borde inte vara omöjligt. Jag återkommer till hur jag ser på hur vi skulle kunna uppnå detta.

Just nu ser vi dock ett tufft läge. Som många har varit inne på är det en extrem torka. Den här torkan är, som jag ser det, den tuffaste i mannaminne. Att det är extra tufft nu är också för att vi kommer från ett ganska torrt år förra året. Lantbrukaren kan själv bygga upp lager och en robusthet för att möta ett torrår, men eftersom vi hade ett torrår även förra året innebär det att lagren redan nu är tomma, fru talman, och en del har börjat skörda fodret till djuren redan nu.

Vi ser nu hur slaktbilarna börjar rulla. Detta är allvarligt och en tydlig, tidig signal, och det gör också att många lantbrukare mår dåligt. I branschorganisationen är man duktig på att stötta sina kollegor, men detta är ändå två viktiga signaler.

Det krävs nu signaler från regeringen att vi har en samsyn. Jag hör att vi har en samsyn i den här församlingen om var vi befinner oss någonstans, men det behövs också en signal ut om vad vi gör åt det.

Därför blir jag lite konfunderad, fru talman, när jag hör från regeringen och från Johan Widegren att man helst inte vill ha något direkt stöd i nuläget - nu när vi ser den allvarligaste konsekvensen av torkan sedan mannaminne. Samtidigt hör vi Magnus Oscarsson tala om att vi ska ha en beredskap för den här torkan likt 2018.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Jag blir ganska förvånad över de här budskapen från två av regeringspartierna. Hur ska det här tolkas av näringen? Vem ska man lyssna på? Jag tror att vi har spridit en ganska stor förvirring när vi går från den här debatten i dag. Möjligen kan det bli något bättre innan vi lämnar denna kammare.

Om det sedan är ekologisk eller konventionell produktion är det faktiskt konsumenten som styr. Just nu styr konsumenter detta i en riktning mot lägre pris på livsmedel och mindre ekologiskt. Det får konsekvensen att den ekologiska produktionen minskar, och så är det ofta i tuffare tider.

Samtidigt finns vi på en globaliserad marknad, och de prismodeller som vi ser nu har liksom ingen direkt effekt när det gäller torkan i Sverige. Vi ser nu exempelvis att man sänker mjölkpriserna ut mot producent, vilket också kommer att generera lägre priser i butiken. Och det är väl bra. Så fungerar marknaden.

Vi är rätt beroende av vad som händer i Nya Zeeland och hur mjölkbörsen där ser ut. Förra året, när det var så torrt i hela Europa, var ett undantag. Då slog priset igenom, och vi var uppe på snudd på 7 kronor per kilo mjölk till producent. Nu är vi nere på 4,50, och vi ser att ett ännu lägre pris är på gång. Detta är oroväckande.

Robustheten i livsmedelsförsörjningen är viktig, och här kan vi göra mycket. Jag välkomnar en ny livsmedelsstrategi 2.0 som kan öka robustheten. I strategin tas bland annat upp att vi skulle kunna använda mer egenproducerad handelsgödsel - jättebra. Det viktiga är då att om handelsgödseln blir dyrare, vilket den mycket väl kan bli eftersom vi hela tiden egentligen köper handelsgödsel på en överskottsmarknad, så får det inte drabba lantbrukaren, för då minskar vi konkurrenskraften.

Vi skulle kunna odla mer protein. Vi skulle kunna göra mycket för robustheten, och robustheten är också beroende av hur vår omvärld ser ut. Att gå med i Nato skulle kunna stabilisera vår robusthet.

I Ukraina använder man nu kärnkraften som ett spel i kriget. Effekten av en kärnkraftsolycka skulle vara ödesdiger inte bara för det svenska utan även det europeiska lantbruket. Vårt viktigaste livsmedel är vatten, och även det är ju någonting som man borde ha en ännu tydligare plan för i händelse av ett stort haveri.

Medan vi tittar på robustheten planerar regeringen väldigt tydligt mer kärnkraft i Sverige. Jag tror att man bör tänka igenom säkerhetsaspekterna på livsmedelsförsörjning och robusthet ett varv till och tänka över hur det ska se ut för att vi ska kunna klara av de här bitarna.

Som avslutning ska jag ta upp regelförändringar. Det är jättebra att man är på gång med regelförändringsdelen när det gäller lantbruket. Snöa bara inte in för mycket på antalet regler, utan titta i stället på tiden vi lägger på vårt regelarbete! Många av reglerna har blivit ganska enkla att hantera; man sätter bara en bock i ett digitalt system och kan gå vidare.

Det som i dag är en tidstjuv för lantbruket är egentligen egenkontrollen på deras egna mjölkföretag - dem som man producerar mjölk till. Detta lägger man ibland mer tid på än på själva EU-stödsansökan. Det krävs nog en dialog också med branschen om vi ska komma till rätta med detta. Men allt behöver vi inte lösa i den här salen, utan det här måste väl branschen också kunna klara av själva.

Fru talman! Trots allt ser jag ljust på svensk livsmedelsförsörjning, och jag tror att det här kan bli riktigt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

(Applåder)

Fru talman! Att ha en revision som fungerar är otroligt viktigt för förbättringsarbetet på våra tillsynsmyndigheter. Det som Transportstyrelsen får till sig här av kritik är ju ganska tufft. Jag vill också rikta ett tack till ledamoten Thomas Morell för hans fördjupade kunskap på området.

Det är viktigt att se att det är ganska allvarlig kritik. Den kritiken anser jag att också utskottet måste ta del av i förbättringsarbetet framåt, i och med att det var ganska mycket som kom upp i revisionen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag att lägga skrivelsen till handlingarna.

Fru talman! En utbyggnation i glesbygd kräver ju, precis som Maria Stockhaus sa, en struktur. Allting blir långa avstånd. Men en fiberutbyggnad stöttar också en mastutbyggnad för att få en effektiv mobilitet och en bra funktion i täckning. Tyvärr är det så att där inte fiber finns fungerar även mobiltäckningen ofta dåligt. De är alltså beroende av varandra. Vi får ta kostnaden tillsammans, både den som köper tjänsten fiber, kommunen och staten för att få till utbyggnationen.

Vi ska inte låta oss luras av att det finns genvägar. Vi har gjort det ganska många gånger under dessa 15 år när det gäller annan teknik. Men fibertekniken är så mycket bättre.

Fru talman! Vi är här för att debattera digitaliserings- och postfrågor. Detta är ett jättespännande område. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 10 under punkt 5, som rör tillgång till elektronisk kommunikation.

Det är viktigt att vi lyckas få fiberutbyggnaden färdig. Den är inte självklar. Man kan luras av att vi har en hög procentuell andel utbyggnation, men precis som har sagts här tidigare är det inte alla som i dag har tillgång till fiber.

Kostnaden för att lyckas med detta är ganska stor. För att klara det måste man skjuta till mer pengar för att alla i hela landet ska få en jämlik möjlighet till fiberutbyggnad och tillgång till fiber. Visst kommer det att finnas undantag där man inte kommer att klara av detta, precis som vi har diskuterat, men lejonparten måste få fiber. Tekniken är så konkurrenskraftig och så mycket bättre i nuläget.

Jag är stolt över alla beslut som har tagits för att bygga ut fiberstrukturen i Sverige. Jag har själv varit med under hela resan i en kommun där jag har varit ordförande för fiberbolaget och sett alla beslut och korrigeringar av beslut. Vi diskuterar i dag att det inte är möjligt att samarbeta med kommuner. Från början kunde enskilda aktörer gå in och bygga upp nät, vilket också skedde. Samarbetet mellan kommunerna är en problematik i dag.

Robustheten i fibernätet är viktig, fru talman. Den robustheten måste vi stärka. Fiberstrukturen är i dag inte lika robust som kopparnätet. Vi måste ha mer redundanta system. Vi måste också bygga upp batterisystem som säkerhet när vi får störningar i systemet. Vi måste klara både utbyggnation och robusthet.

Parallellt med detta har vi mobila system som ska fungera. Liksom fibernätet inte är utbyggt i hela landet fungerar det mobila nätet väldigt olika i olika delar av landet. När vi nu fortsätter att bygga ut 5G-nätet krävs krafttag och kravställande så att vi får täckning i stora delar av landet - eller i hela landet - för att det ska vara möjligt att bo och verka i hela landet, precis som när det gäller fibernätet. Vi måste släppa gammal teknik och gamla delar av nätet för att få plats med den nya tekniken med 5Gutbyggnation, precis som flera ledamöter har lyft fram i dag.

Vi pratar mycket om konkurrenskraft och om att vi ska göra detta på marknadens villkor. Marknadens villkor har ju gjort att vi har klarat av det fram till nu. När det gäller det som är kvar på fibernätet måste det dock till stöd för att marknaden ska klara det. Jag tror att den enskilda fiberkunden och kommunen kan vara med och betala, men staten måste också skjuta till sin del i det här systemet. Det rör sig om väsentligt mer pengar än vad som ligger på bordet i dag.

Jag går vidare till den andra delen, som gäller postservice i hela landet. Här ropar vi också på marknadslösningar, fru talman. Enligt kommentarerna från Riksrevisionen behövs inte de statliga stöden, men trots detta ligger det i dag ett förslag som enligt min syn bygger på statliga stöd som egentligen inte skulle behövas. Vi skulle kunna låta marknaden gå in och hantera detta på ett helt annat sätt. Av den anledningen, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall till reservation 27 under punkt 13, som rör denna del.

Det är viktigt att ha en konkurrens som fungerar. Detta är nytt för mig, men när jag tittar på det ser jag att man, precis som Riksrevisionen påpekade, gör en manöver för att störa marknaden på ett sätt som inte behövs. Här måste vi fatta rätt beslut. Om vi känner att vi inte är färdiga med detta tycker jag att vi borde stanna här och kräva mer utredning i frågan, så att vi säkerställer att vi fattar rätt beslut i kammaren och så att vi inte äventyrar konkurrensen när det gäller hur paketlösningar och utdelning av paket ska hanteras.

Detta är ju lite gungor och karuseller. Har man i dag en minskad mängd brev och en ökad mängd paket finns det aktörer som kan se detta och hitta en affärsmodell så att de kan komma fram på ett smart sätt. Låt dem då göra det!

Fru talman! Det låter bra, Kjell-Arne Ottosson. Men problemet med annan teknik än fiber är att det ofta är en sämre teknik där man inte når samma kapacitet. Och framför allt är det en högre driftskostnad. Den kostnaden kommer att drabba dem ute på landsbygden.

Man kan titta på den utbyggnad som är gjord. Man har plockat de lågt hängande frukterna först, och nu har vi de lite högre kostnaderna. Jag tror att kommuner tillsammans med staten mycket väl skulle kunna vara med och finansiera dessa effektiva uppkopplingar med tanke på att inte ny teknik är framme på marknaden.

Fru talman! Det handlar om en drönarstrategi för Europa 2.0. När jag tittar på trafikutskottets utlåtande ser jag att den i stort välkomnas. Man är väldigt tydlig. Här finns ingen direkt politisk oenighet. Man lyfter fram tre delar här. Det är forskning och innovation, säkerhet och riskmedvetenhet samt samhällelig acceptans.

Däremot finns det delar som man trycker på lite extra. Det handlar om Sveriges nationella särart, fru talman, och att Sverige är ett avlångt land som kräver lite speciella regler och möjligheter. Det handlar även om det civila och militära samspelet i luftrummet.

Utvecklingen har gått väldigt snabbt när det gäller drönarteknik i fråga om de mindre drönarna, som vi har varit inne på i dag. Jag själv investerade i en drönare 2015 i mitt lantbruksföretag. Syftet var att använda den för kontroll av grödor och även för djurtillsyn. Då var tekniken mogen. Det var tillräcklig kapacitet och säkerhet. Och den var lättanvänd. Detta gjorde den effektiv.

Från 2015 fram till i dag har jag sett en ganska snabb utveckling. Det är ungefär samma kapacitet, men de är mindre. De är mer snabbanvända. Detta gör att det blir intressant att tillämpa dem på ännu fler områden. Jag ser dem i räddningstjänsten, ofta i kombination med värmekameror. Jag såg en säljare i förra veckan som mätte solpaneler. Han använde då ett mätverktyg för det. Det finns alltså en stor tillämpning när det gäller drönare.

Det är viktigt att regelverket följer med. Även om jag tycker att regelverket för själva drönarna är väldigt bra, fru talman, måste också andra regelverk följa med. Man kan ta djurskyddet, exempelvis. Då måste man få en acceptans för att detta är tillåtet - bara som ett exempel. Det är då inte bara själva strategin för drönaren som är viktig utan också den andra delen.

Den säkerhetsaspekt som lyfts fram från utskottets sida är också viktig. Nu tränar man lågflygning i och med att vi befinner oss i en krigsliknande situation. Den lågflygningen är väldigt låg. Och vi ser att vi kan gå upp till 120 meter med en drönare. Där krävs det säkert att ett regelverk justeras för att öka säkerheten i luftrummet.

Sedan gäller det forskning och innovation. För de mindre drönarna är det inget problem, fru talman. På ganska kort tid har marknadskrafterna varit väldigt starka när det gäller att ta fram nya produkter och nya tillämpningar.

Man kan se att de regelverk vi har i dag har utvecklats på ett positivt sätt. När man är tidigt i en utvecklingsfas är man rädd att regelverket äter upp själva investeringen, men här har faktiskt både EU-lagstiftningen och den svenska lagstiftningen följt med på ett bra sätt. Den lagstiftning vi har från 2018 innebär att det finns en öppen kategori där man inte behöver söka något tillstånd om farkosten väger mindre än 25 kilo. Den används för max 120 meter, vilket kan ställas in. Man har full kontroll och kan se den så att den inte kommer för nära människor eller skadar någon.

När det gäller säkerhet är försäkringsfrågor en viktig sak att beakta när drönarteknik används, just med tanke på närheten till människor så att det inte händer olyckor.

Nästa del som ställer lite större krav är den kategori som kallas specifik kategori. Det är detsamma som öppen kategori, men drönarna är tyngre och avviker i riktning, vilket gör att man måste söka tillstånd hos Transportstyrelsen. Här krävs också utbildning av operatören.

Det finns också certifierad nivå. Det är när vingspannet blir över tre meter, och då är vi uppe på de lite större drönarna. För de mindre drönarna går utvecklingen snabbt i dag, men det är för de större luftfartygen som vi kommer att få se den stora förändringen av utvecklingen. De stora drönarna börjar närma sig de mindre elflygen.

Detta är ett spännande område som dock kräver en helt annan typ av investeringar. Det krävs landningsbanor där man kan gå ned, och det krävs också batteriladdning på ett helt annat sätt.

Det här är klimatsmart. Jag ser att tekniken med drönare lyfts fram till 2030, vilket stämmer bra med de miljöbeslut som finns. Ju mer vi använder tekniken, desto mer stärker vi miljön. Inte minst kan det komplettera både persontransporter och godstransporter som en del i att effektivt nå ut med varor där det annars kanske är lite besvärligt.

Herr talman! De miljöprövningar som man måste göra när man anlägger de här stora parkerna är omfattande, Beatrice Timgren. Sedan har jag full respekt för att fiskenäringen är orolig i det här läget, när vi ännu inte har sett några sådana parker i Sverige i någon större omfattning. Som jag sa i mitt huvudanförande tror jag att det är viktigt att man är noga med att ha dialog med näringen. Då tror jag att vi löser detta, herr talman.

Fiskeripolitik

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 maj.)

Herr talman! Beatrice Timgren tar upp frågan om hur vi ställer oss till miljöhänsynen. Jag försökte beskriva att de som håller på med vindkraftsproduktion måste ha en dialog med fiskenäringen. Jag ser inte någon direkt konflikt i detta. Men jag tror i och för sig, herr talman, att ljudet från ett vindkraftverk är betydligt mindre än ljudet från ett stort fiskefartyg. Sedan är det väl så att det finns andra delar som man måste vara försiktig med när det gäller de havsbaserade vindkraftsparker som ligger nära kusterna, till exempel när det handlar om lekplatser. Om man flyttar ut vindkraftsparkerna finns det absolut möjlighet att få plats med båda delarna. Jag är inte så orolig för vare sig detta eller kabeldragningen, utan jag är övertygad om att vi ska kunna hantera de delarna.

Herr talman! Miljö- och fiskefrågor är ett brett politiskt område med många intresseavvägningar. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 4.

Det finns olika former av yrkesfiske, fritidsfiske och vattenbruk. Det som kännetecknar dem är att de kräver hänsynstagande mellan olika intressen som ska samexistera. Det är något som vi har varit inne på tidigare här i kvällens debatt.

Jag är ju ny i de här frågorna, precis som någon annan också nämnde att den var, och har haft möjlighet att träffa branschorganisationer och sportfiskare. Det har behövts. Själv har jag en bakgrund när det gäller fiske som ordförande för ett fiskevattenområde och i Emåförbundet som tar de olika hänsyn som måste tas kring vattendrag med unika arter. Ålen är unik, men även malen är väldigt unik.

När man kommer in på det här med vattensystem kan det handla om såväl småskalig vattenproduktion och invallningsprojekt inom jordbruket som ganska intensiv potatis- och jordgubbsodling som ska bedrivas i samklang och balans med miljön.

Herr talman! Fisk och skaldjur är otroliga livsmedel. De har hög kvalitet, innehåller mycket protein och många viktiga aminosyror och har en fettkvalitet som är nyttig. Min uppfattning är att fisk som livsmedel har kommit lite i skymundan i debatten. I diskussionen om livsmedel har vi pratat mycket om självförsörjningsgrad, och där ser jag att fisken många gånger kommer helt vid sidan av. Man kan alltid fundera på varför det är på det sättet. Det kan bero på många olika saker, och jag tycker att fisk förtjänar mer uppmärksamhet med tanke på vilket unikt livsmedel det är.

Det finns en problematik kring miljön i många vattendrag. Det är höga tungmetallnivåer - till exempel av kvicksilver - och höga dioxinnivåer på vissa ställen. Jag tror att om fiskkonsumtionen ska öka måste vi kämpa för och jobba med just miljön. Miljön har i och för sig blivit bättre, men den är ändå inte tillräckligt bra i Östersjön. Det har blivit betydligt bättre på västra sidan, men Östersjön har en problematik och bör få starkt fokus även i framtiden. Att det finns mindre mängder av vissa arter kan bero på att miljöbelastningen är så stor som den är i just Östersjön.

När jag träffade branschorganisationerna gav de en ganska positiv bild av läget för yrkesfiskare. De berättade hur de hanterar både små och stora kvotsystem på sätt som gör att man kan leva på ett bra vis. De beskrev också en hygglig lönsamhet i branschen. Det är väldigt viktigt när man ska utveckla en bransch att lönsamheten är god, och det gör att det finns något positivt att utgå från.

Det finns också utmaningar, och många av dem har varit uppe här i kväll. Det gäller bland annat skarvproblematiken och sälproblematiken. Det finns betydligt fler sälar än vad som är bra för dem som är fiskare. Det handlar även om hur vi hanterar sälen - och att vikare inte ingår i licensjakten. Vikare är ett väldigt stort bekymmer, och de borde räknas in i kategorin säl för att man ska kunna hantera problematiken i dess helhet. Det gäller att använda fler verktyg i verktygslådan för att komma till rätta med den typen av problematik.

Fiskerinäringen beskriver också följderna av att Sverige kommer att få väsentligt mer havsbaserad vindkraft. Den ömsesidiga hänsynen kommer att kräva att man för dialog om var den storskaliga havsbaserade vindkraften kan placeras. När man pratar med fiskarna, herr talman, beskriver de det här ungefär som åkermark inom ett lantbruk. De vill inte att vindkraftsparker placeras på deras bästa åkrar, och för mig som har varit lantbrukare i väldigt många år är den liknelsen lätt att förstå. Jag skulle också bli irriterad om någon kom och sa att man skulle ha vindkraft på de bästa åkrarna. Samtidigt ser jag egentligen ingen konflikt, utan jag upplever att man är i en dialogfas och att det finns utrymme för båda.

Trålning är ju, som vi redan diskuterat här i kväll, något som har förfinats och förbättrats och som kan göras mer miljöanpassat. Principen att använda trålning tror jag inte att vi ska underskatta. Det är effektivt. Det handlar snarare om hur det görs, om maskstorlek och om hantering av botten. Om jag förstår det hela rätt är bottenhantering med modern trålningsutrustning inte ett stort problem i dag på samma sätt som det varit historiskt. Men det finns fortfarande gammal utrustning.

Centerpartiet är för att flytta ut trålningsgränsen till tolv nautiska mil runt hela Sveriges kust. Det är ett sätt att få ett mer balanserat fiske vad gäller både det storskaliga långt ute till havs och det småskaliga i strandnära områden.

Avslutningsvis vill jag även ta upp vattenbruket. Det har nämnts att mycket av fisken i dag går till djurfoder, och så är det. Det hade varit önskvärt om mer hade kunnat användas till humankonsumtion. Jag tror att framtidens vattenbruk med landbaserade fisksystem också skulle kunna vara ett svar och innebära att man får upp mängden fisk i Sverige. Det handlar även om system för att processa fisken här i landet. Mycket av detta utförs i dag i Danmark, och många av fiskodlingarna finns i Norge. Det finns ingen anledning till det, utan man skulle mycket väl kunna hantera detta i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Tomas Kronståhl, för ett intressant anförande! Jag måste ställa en fråga till dig, och den gäller hur du ser på vad jag tolkar som ett förbud mot trålning på de stora fartygen.

Har vi inte ett system med kvoter som man skulle kunna lösa detta med och göra ett förfinat system med den forskning som du själv anför här, för att reglera kvoterna den vägen? Blir det inte någon typ av dubbelkommando när man ska begränsa trålningen på de stora fartygen när vi samtidigt har kvotsystemet?