Lotta Edholm

Herr talman! Tack för en bra diskussion!

Jag skulle ändå vilja påpeka att Socialdemokraterna under de åtta år när man hade makten att göra det inte gav den typen av forskningsmedel till Raoul Wallenberg-institutet som man nu vill ge permanent. För första gången någonsin ger nu Utbildningsdepartementet ett direkt anslag till Raoul Wallenberg-institutet för att det ska kunna bevara sitt bibliotek. Det är viktigt.

Jag har också noterat att det i Socialdemokraternas egen budgetmotion inte finns med extra medel till Raoul Wallenberg-institutet, så det kanske inte var så väldigt mycket värt. Jag tycker ändå att diskussionen har varit spännande, för det är ett viktigt institut i Sverige. Därför stöttar också regeringen den viktiga biblioteksverksamhet som Raoul Wallenberg-institutet självt har lyft fram som en viktig del.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Nej, jag tycker inte att man som minister ska stå i talarstolen och lova bort pengar. Jag vet inte om Morgan Johansson gjorde det när han var minister. Jag tror faktiskt inte det.

Det är en otroligt viktig verksamhet som Raoul Wallenberg-institutet bedriver. Det är också därför som regeringen satsade 10 miljoner för att kunna se till att biblioteket blir kvar. De pengarna har varit viktiga.

Självklart har jag träffat representanter för Raoul Wallenberg-institutet. Jag gjorde det för några veckor sedan och diskuterade deras viktiga verksamhet. Men jag tycker inte att man ska lova bort pengar som man inte har.

Däremot är det så, precis som Johan Pehrson också sa, att man är välkommen att komma med ansökningar. Jag tror för övrigt att det är ett korrekturfel. Det ska vara 2026. Det handlar om forskningsmedel över huvud taget som är kopplade till forskningspropositionen.

Jag förstår inte riktigt den regionalpolitiska dimensionen. Det är inte så att jag skulle vilja ge mer medel till Raoul Wallenberg-institutet eller inte beroende på var det är placerat. Det vore helt förfärligt om man skulle säga att Raoul Wallenberg-institutet ska få pengar för att det är placerat i Lund.

Raoul Wallenberg-institutet får 10 miljoner för att se till att biblioteket kan bevaras och upprätthållas för att det är världsklass på det biblioteket. Huruvida det ligger i Lund eller inte är naturligtvis en sekundär fråga.

Institutets verksamhet är otroligt viktig. Det är också därför som Utbildningsdepartementet för första gången någonsin har gett direkta medel för att kunna hjälpa detta viktiga institut. Det har inte skett tidigare.

Herr talman! Jag delar helt interpellantens och övriga riksdagsledamöters engagemang i frågan. Raoul Wallenberg-institutet är en väldigt viktig institution i Sverige. När dess bibliotek var hotat tillförde regeringen medel. Det är första gången som Utbildningsdepartementet gett särskilda medel till Raoul Wallenberg-institutet. Det skedde inte under föregående regering heller.

Institutet är viktigt. Men det är också viktigt att betona att mängder av olika institut kommer till regeringen med ansökningar om statliga bidrag. Vi kan inte möta alla. Jag skulle vilja hävda att det särskilda bidrag som nu har getts under tre år för att värna biblioteket har varit oerhört viktigt för den här verksamheten. Men självklart kan jag inte stå och lova pengar här i riksdagens talarstol. Det vore en mycket märklig ordning.

Herr talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig hur jag, inom mitt ansvarsområde, motiverar att Raoul Wallenberg-institutet, som följt uppmaningen från tidigare regeringsbesked och inkommit med forskningsansökan, inte erhåller ett långsiktigt grundbidrag och om det är min bedömning att Raoul Wallenberg-institutets verksamhet i Lund inte är av statligt intresse, eller om jag avser att ta initiativ för att säkerställa institutets internationellt välrenommerade forskningsverksamhet framgent.

Jag delar självklart Per-Arne Håkanssons syn att det är angeläget att främja kunskap om mänskliga rättigheter och humanitär rätt, inte minst i den värld som vi i dag lever i. Raoul Wallenberg-institutet spelar en viktig roll i det arbetet.

Tack vare institutets bibliotek tillgängliggörs ett stort antal böcker som är en resurs i både forskning och utbildning. Det har funnits risk för att biblioteksverksamheten behöver avvecklas. Därför har regeringen tillfört medel för att stärka förutsättningarna för bibliotekets fortsatta verksamhet med ett tillskott på 10 miljoner kronor i vårändringsbudgeten för 2025.

För forskningsverksamheten kan Raoul Wallenberg-institutet, i likhet med andra aktörer, söka om medel i konkurrens. Regeringen har nyligen genom forsknings- och innovationspropositionen presenterat en av de största satsningarna på forskning och innovation någonsin: 6 ½ miljard kronor tillförs 2028.

Herr talman! Jag delar engagemanget för det svenska språket och för att det finns bra undervisning i skolan som gör det möjligt för våra barn och ungdomar att få en förståelse för våra grannländers språk och att förstå vad som sägs – även skriftligt.

Vad gäller engelska språket är det viktigt att skilja ut det som är engelskans påverkan på svenska språket, som jag tror att många upplever är ett problem, samtidigt som vi måste förstå att engelskan inte är något som kan förbjudas och att det handlar om att språket hela tiden utvecklas. Men det ska separeras från att vi svenskar bör vara skickliga på engelska. Det är ett uttalat mål för grundskolan att barn och ungdomar ska lära sig bra engelska. Det är otroligt viktigt för det samhälle vi lever i, för Sverige som en välståndsnation och ett industriland, att kunna tala bra engelska.

Dessa frågor hänger inte alltid ihop. Svenska språket har en särställning. Vidare finns en språklag som säger att svenska språket är det nationella språket i Sverige. Det är viktigt att poängtera. Jag tror att satsning på läsning och riktiga böcker är oerhört viktigt för att vi ska garantera det svenska språket.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Att värna det svenska språket och kunskaperna i de andra nordiska språken är vi helt eniga om är otroligt viktigt. Svenska språket är ett litet språk sett till antalet som talar det, och danska och norska är ännu mindre språk. Det är viktigt att behärska sitt eget modersmål och att behärska eller åtminstone förstå norska och danska. Det är också viktigt att unga människor får titta lite på isländskan, som är en del av vårt urspråk från början.

När det gäller skolans roll finns läroplaner och kursplaner som tydligt talar om vad som ska läras ut i det avseendet. Men jag skulle vilja poängtera en sak. Runar Filper glider över till svenska språkets ställning. Jag delar uppfattningen att svenska språket i mångt och mycket är hotat. Å andra sidan måste man också se att engelskan fungerar som ett sätt att kommunicera med människor i hela världen som vi annars inte skulle kunna kommunicera med. Sverige som ett internationaliserat land, ett av världens mest exportberoende länder, måste ha bra undervisning också i engelska språket.

De stora satsningar som regeringen och församlingen har ställt sig bakom handlar om läsningens betydelse i den svenska skolan. Vi satsar nu ungefär en halv miljard kronor varje år, bland annat en halv miljard till skönlitteratur i skolan. Den är i huvudsak svenskspråkig. Vidare går ungefär en halv miljard varje år till riktiga läromedel och faktaböcker. Det är en otrolig insats inte bara för att stärka läsningen i svensk skola utan den behövs också eftersom 20–25 procent av dem som lämnar grundskolan i Sverige inte kan läsa ordentligt. Böcker har en helt avgörande betydelse där. Det är också ett sätt att stärka det svenska språket och sprida svenskspråkig litteratur till alla våra barn och ungdomar.

Dessa två frågor hänger ihop. Läroplaner och kursplaner ska fokusera på unga människors rätt och krav på att lära sig en del om våra nordiska grannspråk, även kopplat till svenska språket och läsningen.

Herr talman! Det här är en otroligt intressant fråga. Den är inte bara politisk. Den kanske inte ens främst är politisk, för det handlar om hur hela samhället utvecklas och om hur språken hela tiden utvecklas. Men det är klart att vi har någonting väldigt värdefullt i Norden i våra språk. De är väldigt lika varandra. Det gör att vi förstår varandra på ett annat sätt än vad man gör i många andra grannländer runt om i världen. Jag tycker att det är otroligt viktigt att slå vakt om detta.

Själv kommer jag ihåg hur jag som liten var avundsjuk på släktingar i Skåne som hade ytterligare tv-kanaler. När vi i Sverige bara hade två stycken kunde de som bodde i Skåne titta på fler kanaler på tv. Det var någonting som var eftersträvansvärt.

Nu har den tekniska utvecklingen gått förbi oss i det avseendet. Men det är fortfarande så, tror jag, att en viktig del i detta är att de nordiska länderna inte dubbar sina tv-program. Det är otroligt viktigt att det är textat, för det gör att man kan lyssna och läsa samtidigt och därmed få en viss förståelse.

Den deklaration som jag nämnde i interpellationssvaret är en ny språkdeklaration som syftar till att ytterligare modernisera den gamla språkdeklarationen. Det händer som sagt var väldigt mycket. Men syftet är att vi även fortsättningsvis ska kunna förstå varandra i de nordiska länderna. Därför är skolans roll viktig. Det handlar om att även fortsättningsvis ha läroplaner, kursplaner och så vidare som poängterar behovet av att man lär sig en del danska och norska, framför allt, och att man får insikter inte bara i språket utan också i vårt gemensamma kulturarv.

Vi har också viktiga utbytesprogram inom ramen för Nordplus, där ungdomar från de skandinaviska och nordiska länderna kan resa och utbilda sig över gränserna. I det samarbetet ingår också de baltiska länderna. Det är såklart viktigt att påpeka.

Skolverket har tagit fram stödmaterial för att lärare ska arbeta med den här frågan i sin undervisning. Det är alltså ingen stor skillnad mot hur det har varit. Sedan är det klart att det är ett nationellt ansvar att följa upp hur man följer den nya språkdeklarationen.

Huruvida skånskan ska vara ett eget språk eller inte har varken jag eller regeringen någon synpunkt på, faktiskt. Det är väl en fråga som man får driva i andra sammanhang, tänker jag.

Herr talman! Runar Filper har frågat kulturministern om hon och regeringen bör verka för att stärka den skandinaviska språkförståelsen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet förra året skrev jag och mina nordiska kollegor under en ny nordisk språkdeklaration som syftar till att främja en starkare språklig sammanhållning i Norden.

Den nya deklarationen tar, liksom den tidigare nordiska språkdeklarationen, upp betydelsen av språk för individer, kultur och samhälle och betydelsen av den nordiska språkgemenskapen för vårt samarbete och för vår nordiska identitet. Där beaktas också samhällsutvecklingen och de utmaningar som bland annat digitalisering och internationalisering medför på området.

I den nya deklarationen betonas vikten av alla nordiska språk – från de skandinaviska språken danska, norska och svenska till finska, isländska, samiska, färöiska och grönländska. Dessutom anges att teckenspråk, nya modersmål och ett antal minoriteters språk som talats under lång tid i Norden har en särställning.

Språkdeklarationen anger att alla nordbor ska kunna förstå, läsa och skriva det eller de språk som fungerar som samhällsbärande i det område där de bor, till exempel svenska i Sverige, kunna kommunicera på minst ett skandinaviskt språk – svenska, norska eller danska – och ha kunskaper om de andra skandinaviska språken så att de kan ta del av den nordiska språkgemenskapen.

Med den nya deklarationen är grunden lagd för en övergripande, samlad, långsiktig och effektiv språkpolitik med fortsatt samhällsbärande, starka och levande nordiska språk. Det är viktigt för att stärka demokrati och delaktighet och för att fortsätta utvecklingen av en gemensam nordisk identitet.

Fru talman! Sanningen är att vi lägger om en del av vuxenutbildningen just nu. Vi fokuserar mer på yrkeshögskolan men också på den nationella yrkesutbildningen, som jag har pratat en del om. Det är en utbildning som sker inom ramen för yrkeshögskolan med en väldigt tät samverkan med branscherna.

När det gäller ordinarie yrkesvux, så att säga, är det tyvärr så att en stor del av statsbidragen faktiskt inte används. Jag menar att vi nu måste fundera på om vi kan lägga om det så att även detta blir mer inriktat mot vad branscherna faktiskt behöver. Vi funderar till exempel på om vi ska kunna ge kommunerna lite längre planeringstid inom ramen för dessa statsbidrag. Det finns en rad olika saker som vi skulle kunna göra för att se till att statsbidragen faktiskt används fullt ut, för så är det inte i dag.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Precis som frågeställaren antyder beror ju mycket av de problem vi har i gymnasieskolan på att många ungdomar i grundskolan inte har fått de kunskaper som krävs för att klara av gymnasieskolan. Det är därför som regeringen nu lägger om skolpolitiken på en rad olika områden.

Vi betonar till exempel behovet av kunskaper i att läsa och skriva betydligt tidigare, liksom behovet av bättre undervisning i det. Vi satsar stort på riktiga läroböcker, skönlitteratur och bemannade skolbibliotek. Men vi gör också stora förändringar i till exempel betygssystemet. Det sker alltså väldigt mycket nu i akt och mening att se till att ungdomar blir mer förberedda för att klara gymnasieskolan när de väl kommer dit.

Fru talman! Studentinflytande är viktigt för att utveckla universitetens och högskolornas verksamhet. Man kan ge bidrag till hur exempelvis undervisningen kan utvecklas. Kårerna i Sverige har alltid spelat en viktig roll. När kårobligatoriet avvecklades tillkom också ett statsbidrag.

Precis som ledamoten påpekar gav den förra regeringen specifika medel, vilket berodde på att vi genomlevde en pandemi. Den typen av medel kan inte bara fortsätta att finnas efter det att pandemin tagit slut. Det är bakgrunden.

Fru talman! Detta tangerar den förra frågan. Det är viktigt att den utbildning som ges i Sverige, framför allt när det gäller yrkesutbildningar, har en koppling till det branscherna faktiskt efterfrågar.

Det är därför yrkeshögskolan år efter år har byggts ut – något som kommer att fortsätta också framgent. Vi vet att en mycket stor andel av dem som går på yrkeshögskola så småningom också får ett jobb.

Därför bygger vi också ut den nationella yrkesutbildningen inom vuxenutbildningen, som är kopplad till just yrkeshögskolan. Där finns också en tät dialog med de olika branscherna gällande vad de behöver och vill ha.

Jag tror att det är en framkomlig väg att jobba närmare branscherna. Detta gäller givetvis både för privat och offentlig sektor.

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig fråga. Det är självklart så att man i tider av arbetslöshet måste satsa på utbildning. Därför gör vi från regeringens sida nu stora satsningar på till exempel att bygga ut platserna på yrkeshögskolan.

Vi gör också satsningar på den nationella yrkesutbildningen. Det är en vuxenutbildning som sker inom ramen för yrkeshögskolan, eftersom vi ser att yrkeshögskolan är så effektiv när det gäller att ge utbildning som faktiskt leder till jobb för dem som gått där.

Det är viktigt att den utbildning som ges under till exempel tider av arbetslöshet så småningom leder till jobb. Det är en av idéerna bakom detta.

Jag skulle vilja säga att utbyggnaden av yrkeshögskolan är enormt viktig – liksom utbyggnaden av olika typer av utbildningar i Arbetsförmedlingens regi.

Fru talman! Jag tackar för denna mycket viktiga fråga. Det är helt sant att svenska studenter ibland får för lite undervisningstid. Det finns förklaringar till detta.

Regeringen har tidigare lagt mer resurser just på undervisning för att lärosätena ska kunna öka den lärarledda undervisningen vid våra universitet och högskolor, men självklart utesluter jag inte att ännu mer behöver göras.

Vi kommer till exempel snart att lägga fram en proposition om en ny lärarutbildning. Inom den utbildningen kanske det är allra viktigast att man får en rejäl undervisning på högskolan.

Fru talman! Regeringen har i dag beslutat om en proposition på just det här området som i huvudsak innebär att man ska gå sfi i tre år. Sedan kan man beviljas förlängning om det krävs i max tre ytterligare år. Bakgrunden till det är att väldigt många av dem som läser på sfi aldrig uppnår de olika nivåerna. Man hoppar till exempel av utbildningen.

Förhoppningen med den nya lagstiftningen är att fler människor som kommer till Sverige och som behöver lära sig svenska ska göra det snabbare men också att kommunerna ska se till att de kan ge det stöd som krävs för att man lättare ska lära sig svenska. Det här är en stor och viktig reform.

Fru talman! Jag tackar för denna viktiga fråga.

Precis som jag tror att jag sa då tycker jag att det är otroligt viktigt att politiker, inte minst de politiska ungdomsförbunden, får komma in på gymnasieskolor och även grundskolor. Det är en viktig del av demokratin i Sverige att detta fungerar.

Jag är medveten om att det inte alltid fungerar bra, men det finns ibland skäl för skolchefer och rektorer att ha en restriktiv hållning. Det är dock viktigt att detta inte används som en ursäkt för att inte släppa in ungdomsförbund.

Som jag sa då har jag fört en dialog med Utbildningsdepartement om detta, och jag avser att se över det i den mån det går.

Fru talman! Jag tackar för en fantastiskt viktig fråga.

Precis om Marie-Louise Hänel säger har vi enormt mycket praktisk nytta av den rymdforskning som har skett och sker. Det handlar om att övervaka klimatförändringar – inte bara om det regnar i dag eller i morgon utan hur det påverkar jorden som helhet. Det är också viktigt för att transportsystem ska fungera, och tyvärr, skulle jag säga, har rymdforskningen också en enorm betydelse i krigföring och i försvaret av vårt land och andra europeiska länder. Exempelvis är positionsdata enormt viktiga.

Framgent kommer vi nog att se ytterligare genombrott på detta område.