Lotta Edholm

Fru talman! Jag tackar så mycket för en väldigt viktig fråga.

Jag delar frågeställarens ambitioner på det här området. Vi har sett stora nedskärningar. Men jag skulle vilja hävda, inte minst efter att ha läst rapporten Vid vägs ände? från bland annat Folkbildningsrådet, att det stora problemet inte är finansieringen från staten utan finansieringen från kommuner och regioner i Sverige.

För 30 år sedan finansierade staten och kommuner och regioner ungefär i samma omfattning, men sedan dess har den finansiering som kommer från kommuner och regioner minskat med 62 procent medan statens finansiering har legat ganska stilla. Jag tror att vi måste ta ett gemensamt grepp, för annars kommer vi att hamna just vid vägs ände.

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig fråga.

Självklart är folkbildningen också en del av det civila försvaret, precis som många andra delar av samhället.

Det som vi nu ser är till exempel nedläggning av lokaler. Det ser jag som ett stort problem.

Staten satsar ungefär 4 miljarder kronor varje år på folkbildningen. Det stora problemet är att vi har sett stora nedskärningar som gjorts av kommuner och regioner på det här området samtidigt som staten har behållit sin ganska stora finansiering. Sanningen är att Sveriges kommuner och regioner har skurit ned sin finansiering med 62 procent de senaste åren.

Jag har nu tagit initiativ till samtal med SKR, och jag bedömer att det verkligen finns en vilja bland Sveriges kommuner och regioner att ta ett större ansvar för den här viktiga frågan.

Fru talman! Jag tycker att det är otroligt viktigt att slå fast respekten för den lagstiftning som vi har: skollagen, lagen om fristående skolor och socialtjänstlagen. Det handlar inte bara om en möjlighet att göra en orosanmälan, som Gustaf Lantz säger. Personalen inom förskola och skola har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten när den misstänker att ett barn far illa. Den lagstiftningen finns redan, men jag skulle säga att skolor fortfarande anmäler i lägre utsträckning än de borde göra, även om detta har blivit mycket bättre på senare år.

Utöver detta inför vi ett absolut krav på att rektorn faktiskt också ska anmäla misstänkta brott. Vi har också förstärkt Skolinspektionens möjligheter att göra mer riktad tillsyn, men det är klart att jag skulle vilja gå ännu längre. Skolinspektionen skulle till exempel kunna arbeta undercover, det vill säga utan att anmäla besök i förväg, eller intervjua elever om deras upplevelser utan att målsman får reda på det.

Det finns en rad olika ytterligare förändringar som vi borde göra när det gäller vårt skolsystem. Den här regeringen har dock gjort väldigt mycket på det här området just när det gäller att stävja mobbning och barns utsatthet. Men jag vill verkligen understryka att det som vi har sett i den här dokumentären inte är okej oavsett vilken skola det är. Det vilar ett särskilt ansvar på just internatskolor för att man har barnen dygnet runt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Under min tid som först skolminister och nu ansvarig gymnasieminister har vi föreslagit och gjort de största förändringarna på friskoleområdet sedan friskolorna infördes. Det är viktiga förändringar: möjlighet till böter, möjlighet att lättare dra in tillstånd och möjlighet att tvångsförvalta friskolor.

Men det handlar också om skolsystemet som helhet. Vi har stora problem med hot och våld i våra skolor, generellt sett. Vi ser till exempel att anmälningarna till Arbetsmiljöverket har ökat med 150 procent de senaste tio åren. Den stora majoriteten av dessa anmälningar rör lärare som blir hotade eller utsatta för våld av elever. Detta måste vi komma till rätta med, och det är också därför riksdagen har antagit ny lagstiftning – för att se till att man kommer till rätta med mobbning, hot, våld och trakasserier.

Jag vill återigen påpeka att vi nu har en lagstiftning som säger att rektorn ska anmäla när han eller hon upplever att det till exempel begås brott på skolan. Jag förutsätter att det verktyget också används.

När det sedan generellt sett gäller internatskolorna – vi har ju några stycken i Sverige – är det klart att det där vilar ett ännu tyngre ansvar på vuxenvärlden att se till att barnen är skyddade eftersom de befinner sig där dygnet runt. Det är naturligtvis ett särskilt tungt ansvar för rektorn på en sådan skola.

Men det är också viktigt för mig att säga att detta är en fråga för Skolinspektionen och så småningom, naturligtvis – om Skolinspektionen beslutar till exempel om vitesföreläggande eller om att dra in tillstånd – för våra domstolar att avgöra. Detta är en princip som vi har i Sverige generellt sett: att ansvarigt statsråd inte går in i enskilda ärenden. Jag tycker att det i grund och botten är en bra princip.

Men det är klart att den typ av vittnesmål som Gustaf Lantz pratar om nu, men även vittnesmål från andra skolor där barn far illa, har lett till skärpningar av friskolelagstiftningen men också skärpningar när det gäller skolsäkerhet generellt och när det gäller trygghet och studiero.

Räcker detta? Det vet inte jag. Det vågar jag inte säga. Vi har haft en för slapp lagstiftning på många områden i Sverige, och vi jobbar stenhårt för att skärpa till det och se till att vi får tydligare regelverk både för kommuner och för fristående huvudmän på en rad olika områden. Jag tycker att det är bra.

Fru talman! Som jag sa inledningsvis kan jag inte i min roll kommentera enskilda fall. Däremot är det väldigt viktigt att slå fast precis det som Gustaf Lantz säger: Lagstiftningen gäller lika i Sverige. Både skollagen och andra delar av vår lagstiftning säger att det är förbjudet att kränka människor, utsätta dem för rasism och så vidare. Skolan har naturligtvis ett särskilt stort ansvar att stävja detta och se till att elever inte kränks.

Men lagstiftningen har också varit för svag. Därför föreslår vi nu till exempel ett utökat ansvar för rektorn men också för huvudmannen att agera. Vi ser till att vi får en lagstiftning med tvingande skolregler som ska gälla alla elever i skolorna.

Vi gör förändringar av friskolelagen som till exempel också gör det möjligt för Skolinspektionen att utfärda böter, inte bara viten, som i dag. Viten fungerar så att du får betala en summa pengar om du inte uppfyller det som står i föreläggandet. Böter, däremot, får du naturligtvis oavsett om du avser att bättra dig eller inte.

Vi föreslår också nu att vi ska införa en möjlighet att tvångsförvalta friskolor. Den möjligheten finns när det gäller kommunala skolor – den har funnits under ett antal år och har använts vid två tillfällen i Sverige. Men nu föreslår vi också att staten ska kunna tvångsförvalta friskolor som inte sköter sig.

Utöver detta ser vi nu också till att skollagen får ett helt nytt kapitel som handlar om skolsäkerhet, där vi slår fast att rektorn har en skyldighet enligt lag att polisanmäla brott, om det inte finns särskilda skäl som talar emot det. Detta tror jag kommer att ha en stor påverkan i fall som det här. Om rektorn ser brott i skolans värld ska detta polisanmälas – punkt, slut.

Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig om hur jag och regeringen avser att agera med anledning av vad som framkommit om hur barn far illa i internatskolemiljöer samt om det finns anledning att förtydliga rektors ansvar för vad som sker efter undervisningstid på en internatskola.

Jag har tagit del av SVT:s reportage som frågan bottnar i. Som statsråd kan jag inte uttala mig i enskilda ärenden. Jag vill dock verkligen understryka att ingenstans i vårt samhälle är det acceptabelt att kränka, diskriminera eller olovligen bruka våld. Det gäller såväl skolor som internat och alldeles oavsett om skollagen är tillämplig eller inte.

Jag vill också vara väldigt tydlig med att alla barn och elever ska behandlas med respekt och vara trygga och säkra i sin skolmiljö. Elever får inte diskrimineras i skolan. Här vilar ett särskilt stort ansvar på huvudmän och rektorer. De ansvarar för att skolan arbetar målinriktat mot diskriminering och kränkande behandling samt för att alla elever har en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. I det ligger bland annat att arbeta förebyggande mot diskriminering och kränkande behandling, att utreda anmälningar och att vidta åtgärder.

Jag vill betona att alla skolor ska förmedla och förankra respekt för mänskliga rättigheter och för de grundläggande demokratiska värderingar som vårt samhälle vilar på.

Regeringen har genomfört flera åtgärder för att öka tryggheten och förbättra studieron för eleverna. Regeringen har bland annat gett Skolverket, Brottsförebyggande rådet och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram kunskaps- och metodstöd för det brottsförebyggande arbetet i skolan.

Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag som syftar till att åstadkomma bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan. Det ska exempelvis bli möjligt att i vissa fall neka en elev tillträde till skolan om eleven hotar säkerheten för andra elever och personal. I propositionen förtydligas också huvudmannens och rektorns ansvar för tryggheten och studieron i skolan.

Under mandatperioden har regeringen även arbetat för det nya kapitel om säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte som införts i skollagen för att stärka skyddet mot våld och hot.

Regeringen nöjer sig inte med detta; vi vill mer. Därför har regeringen den 13 maj beslutat om lagrådsremissen Skärpta villkor för friskolesektorn. I lagrådsremissen finns bland annat förslag om att ge Skolinspektionen fler och vassare verktyg. Det handlar exempelvis om att ge myndigheten möjlighet att besluta om sanktionsavgifter och om statliga åtgärder för rättelse, som är ett slags tvångsförvaltning, även för fristående skolor.

Jag vet samtidigt att det krävs mer än lagstiftning. Sedan regeringen tillträdde har därför Skolinspektionens granskningsverksamhet förstärkts med över 140 miljoner fördelat över tre år. Regeringen har också stärkt styrningen för att myndigheten ska fokusera ännu mer på tillsyn. Det gör att Skolinspektionen i fler fall kan använda mer kraftfulla verktyg för att agera mot huvudmän och rektorer som bryter mot skolans författningar.

Skolinspektionen kan exempelvis utfärda föreläggande med vite. Bedöms missförhållandena som mycket allvarliga har Skolinspektionen även möjlighet att återkalla godkännandet för enskilda huvudmän och att tillfälligt stänga skolor. Skolinspektionen kan också inom två år från beslut om föreläggande besluta om att till exempel återkalla godkännande.

För regeringen är det självklart att föra en politik och vidta åtgärder som löser de problem som finns inom svensk skola. Därför är det viktigt att fortsatt följa utvecklingen för att alla barn och elever ska vara trygga på sin skola.

Fru talman! Jag tycker som sagt att minoritetsspråken i Sverige är viktiga, och jag tycker att lärosätenas uppdrag är viktiga. Men principen är att lärosätena själva måste bestämma sin inriktning, både när det gäller utbildning och när det gäller forskning.

Alla utbildningar i Sverige är viktiga, och det är viktigt att det finns en mängd olika utbildningar på en mängd olika områden. Ibland måste man ge den typ av uppdrag som till exempel Stockholms universitet har för det finska språket. Jag menar dock, både som gymnasie- och högskoleminister och som liberal, att det som gynnar oss mest är fria, starka universitet och högskolor som i huvudsak själva beslutar om sin verksamhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag delar helt Mirja Räihäs ambitioner och engagemang när det gäller minoritetsspråken. De är en del av vårt gemensamma kulturarv, och det är viktigt att göra det vi kan för att bevara dem.

Just finskan är väl sannolikt det av minoritetsspråken som har de minsta problemen, med tanke på hur många det faktiskt är i Sverige som behärskar finska språket. Det är därför det är viktigt med de särskilda uppdrag gällande finska språket som Stockholms universitet har. Det finns även andra uppdrag på andra områden som lärosäten har i sina regleringsbrev.

Samtidigt är det en principiell fråga: Hur mycket ska vi reglera våra lärosätens utbildningar och forskning? Jag menar att de fria universitetens och lärosätenas möjlighet att själva styra sin verksamhet har gynnat Sveriges utveckling. Jag menar också att vi inte kan gå in och styra på just exakt det här området – och jag är inte heller säker på att Mirja Räihä ens tycker att jag ska göra det.

Däremot kan man naturligtvis ha en dialog, och precis som Mirja säger har inga beslut fattats kring detta, såvitt jag vet. Det kan dock hända att det finns välavvägda argument för detta beslut – man kan till exempel ha brist på lärare, brist på forskning eller vad det nu kan vara. Det finns mängder av skäl till att lärosäten väljer olika vägar när de bestämmer sig för vilka utbildningar de ska ge.

Regeringen kommer i det här fallet inte att styra detta mer, men vi anser att det är otroligt viktigt med de uppdrag som faktiskt finns. Där går ett viktigt uppdrag gällande finska språket till Stockholms universitet.

Fru talman! Den här interpellationen rör egentligen två viktiga saker – dels minoritetsspråkens ställning i Sverige, dels hur vi styr universitet och högskolor i Sverige.

Minoritetsspråkens ställning i Sverige är stark. Vi har fem minoritetsspråk som har en särställning. Vissa lärosäten har särskilda uppdrag i regleringsbreven att se till att de språken finns, är levande och så vidare. Det är fyra lärosäten. Det är Umeå universitet som ansvarar för samiska och meänkieli. Det är Stockholms universitet som ansvarar för finska. Det är Södertörns högskola som ansvarar för romani chib. Och det är Lunds universitet som ansvarar för jiddisch. Det är särskilda uppdrag som finns i regleringsbreven.

När det gäller den stora mängden utbildning utöver detta sköter lärosätena det själva, utifrån till exempel efterfrågan på ett ämne. Jag menar att det så ska förbli. Det är klart att vi skulle kunna reglera ännu mycket mer; vi skulle kunna reglera mängder av olika ämnen i Sverige och säga att vissa lärosäten har ett särskilt ansvar. Jag tycker dock att det vore fel utifrån en idé om akademisk frihet. Universiteten måste i mycket stor utsträckning kunna bestämma över sina utbildningar och sin forskning.

Den här situationen kommer alltså säkert att uppstå vid fler tillfällen, och den har naturligtvis uppstått. Sedan kommer universitet och lärosäten sannolikt också att ändra sig utifrån den efterfrågan som finns. Jag tycker dock att det är viktigt att koncentrera detta – att se till att de här uppdragen ligger fast på de lärosäten där de ligger. Skulle vi bredda uppdraget och säga att säga att även Umeå universitet ska ha uppdraget, och kanske Göteborgs och Uppsala universitet, riskerar vi nämligen att ganska små ämnen sprids över en stor del av landet, och det är inte säkert att det är det mest vettiga att göra i den här situationen.

Jag följer såklart utvecklingen nogsamt, men regeringen kommer inte att ytterligare reglera detta i form av ett nytt regleringsbrev. Det här måste i stället vara upp till lärosätena. Samtidigt tycker jag att det är otroligt viktigt att minoritetsspråken har en särställning och att dessa fyra lärosäten har det mycket viktiga uppdraget att se till att de här språken fortfarande lever och frodas i Sverige.

Fru talman! Mirja Räihä har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att utbildningar i finska ska få fortsätta på Umeå universitet.

De nationella minoriteterna och de nationella minoritetsspråken har funnits i Sverige under lång tid, och minoriteternas språk och kultur utgör en viktig del av vårt gemensamma kulturarv.

Fyra universitet och högskolor i Sverige har därför särskilda åtaganden i regleringsbreven om att erbjuda utbildning i de olika minoritetsspråken. Stockholms universitet har ett särskilt åtagande att erbjuda utbildning i minoritetsspråket finska. Åtagandet innebär bland annat ett uppdrag att bedriva utvecklingsarbete och utbildning på vetenskaplig grund, däribland med sikte på lärarutbildningar. Det finns dock flera lärosäten som erbjuder utbildning i minoritetsspråket finska utan ett särskilt åtagande i botten, och det gäller till exempel Umeå universitet.

När det gäller hur universitets och högskolors verksamhet ska läggas upp och hur resurser ska användas är lärosätenas självbestämmande en viktig principfråga. Det är därför en grundläggande princip att det inte är regeringen som styr över vilka utbildningar som ska ges vid olika lärosäten, utan det är universitet och högskolor själva som har ansvar för dimensioneringen utifrån studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. Trots denna princip har regeringen gett särskilda uppdrag till utvalda lärosäten för att säkerställa tillgången till de nationella minoritetsspråken.

För den här regeringen är kvalitet i utbildning och forskning centralt. Det är viktigt att högskoleutbildningar med få studenter, särskilt i språkämnen, också kan uppnå hög kvalitet och ha ekonomisk bäring. Därför gav regeringen Universitetskanslersämbetet i uppdrag att kartlägga och analysera förutsättningarna för att bedriva små utbildningar, särskilt i småspråk. Uppdraget redovisades den 31 mars 2026, och det gavs flera rekommendationer till regeringen som nu bereds inom Regeringskansliet.

I dagsläget avser regeringen inte att vidta några åtgärder, men vi följer naturligtvis utvecklingen noga.

Herr talman! Jag vill tacka för en intressant diskussion och säga att jag är väldigt glad över att det finns en samsyn här i kammaren om att satsningar på rymden är avgörande, både för Sveriges konkurrenskraft och för vår säkerhet.

Under den här diskussionen har jag försökt visa att Sveriges rymdsatsningar inte bara handlar bara om att vi nu satsar ytterligare 100 miljoner på ESA utan att vi även gör en rad olika satsningar på området för att stärka Sverige som rymdnation. Det är viktigt för framtiden.

Vi kan inte ensidigt titta på finansieringen till ESA. Det finns en rad andra områden, inte minst inom försvarsområdet där vi nu för första gången, bara för ett par veckor sedan, har skickat upp satelliter.

Det här är viktiga frågor, men jag tror inte att det enbart kan handla om finansieringen av ESA.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill tacka för en intressant diskussion och säga att jag är väldigt glad över att det finns en samsyn här i kammaren om att satsningar på rymden är avgörande, både för Sveriges konkurrenskraft och för vår säkerhet.

Under den här diskussionen har jag försökt visa att Sveriges rymdsatsningar inte bara handlar bara om att vi nu satsar ytterligare 100 miljoner på ESA utan att vi även gör en rad olika satsningar på området för att stärka Sverige som rymdnation. Det är viktigt för framtiden.

Vi kan inte ensidigt titta på finansieringen till ESA. Det finns en rad andra områden, inte minst inom försvarsområdet där vi nu för första gången, bara för ett par veckor sedan, har skickat upp satelliter.

Det här är viktiga frågor, men jag tror inte att det enbart kan handla om finansieringen av ESA.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Sveriges ambition är inte att vi ska bli en ledande rymdnation. Sverige är en ledande rymdnation i dag.

Som jag beskrev i mitt tidigare inlägg är våra insatser inte bara riktade mot ESA, utan vi har de största satsningarna någonsin på rymden också inhemskt i Sverige. Vi satsar bland annat på rymdskolan, och vi gör stora satsningar på Esrange så att de ska ha en kapacitet nu när vi räknar med att det kommer att komma fler ansökningar än tidigare om att bedriva verksamhet från Esrange och Kiruna.

Vi gör alltså stora satsningar på det här området som inte bara handlar om ESA utan också om inhemska satsningar. Jag tycker att det är viktigt att påpeka det, för det här är en helhet. Vi har en rymdindustri i Sverige som fortfarande är ganska liten relativt sett, men den är avancerad och växer faktiskt. Så sent som för ett par månader sedan fick till exempel OHB Sweden en stor beställning på satelliter, den största satellitbeställningen till svensk rymdindustri någonsin, vilket visar att Sverige redan i dag är en ledande rymdnation. Det ska vi naturligtvis förbli.

Herr talman! Sveriges ambition är inte att vi ska bli en ledande rymdnation. Sverige är en ledande rymdnation i dag.

Som jag beskrev i mitt tidigare inlägg är våra insatser inte bara riktade mot ESA, utan vi har de största satsningarna någonsin på rymden också inhemskt i Sverige. Vi satsar bland annat på rymdskolan, och vi gör stora satsningar på Esrange så att de ska ha en kapacitet nu när vi räknar med att det kommer att komma fler ansökningar än tidigare om att bedriva verksamhet från Esrange och Kiruna.

Vi gör alltså stora satsningar på det här området som inte bara handlar om ESA utan också om inhemska satsningar. Jag tycker att det är viktigt att påpeka det, för det här är en helhet. Vi har en rymdindustri i Sverige som fortfarande är ganska liten relativt sett, men den är avancerad och växer faktiskt. Så sent som för ett par månader sedan fick till exempel OHB Sweden en stor beställning på satelliter, den största satellitbeställningen till svensk rymdindustri någonsin, vilket visar att Sverige redan i dag är en ledande rymdnation. Det ska vi naturligtvis förbli.

Herr talman! Jag tackar för de intressanta frågeställningarna.

Rymden blir alltmer intressant också för oss här på jorden. När vi kör bil är satelliterna avgörande. De är avgörande när det gäller att få bra väderleksprognoser. I den värld vi i dag lever i blir det alltmer uppenbart att rymden spelar en enormt viktig roll för vår säkerhet.

I det här läget gör Sverige de största satsningarna någonsin på rymden. ESA är en del, där vi satsar 100 miljoner mer nu än vad vi gjorde tidigare. Men vi gör också stora rymdsatsningar på andra områden. Vi satsar till exempel på en forskarskola för att vi ska få fram fler forskare i Sverige som har de här kompetenserna. Forskarskolan leds för övrigt av vår tidigare astronaut Christer Fuglesang. Vi gör satsningar på det som brukar kallas för dual-use, det vill säga satsningar som är till nytta för både det civila och det militära. Det är viktigt att påpeka att satsningar på rymden också görs genom den så kallade rymdmiljarden, som är försvarets satsningar på rymden.

Det görs alltså mycket på det här området, och satsningarna på ESA är bara en del.

Man kan undra något när det gäller detta. Om Sverige satsar mer pengar och andra länder som också ger pengar till ESA satsar ytterligare lite till kan man undra: Hade Mats Wiking varit nöjd om Sverige hade satsat 100 miljoner mer, som vi nu gör, och de andra länderna hade satsat mindre? Då hade ju vår andel blivit större, men det hade inte gett en enda krona mer till ESA.

Jag tycker att vi ska ha höga ambitioner på det här området. Men det är viktigt att se satsningarna på rymden sammantagna, vad vi gör sammanlagt, och att inte bara titta på det som vi gör inom ESA.

Jag är glad att det nu är fler länder som satsar på ESA och inte bara Sverige. Det kommer nämligen också att gynna Sverige att det sker en utveckling inom ESA. Men vi måste också se de andra stora satsningarna, till exempel att vi inom några få år kommer att kunna skicka upp satelliter från Esrange. Sverige blir då det enda landet inom EU som kan göra det från egen mark i Europa.

Herr talman! Jag tackar för de intressanta frågeställningarna.

Rymden blir alltmer intressant också för oss här på jorden. När vi kör bil är satelliterna avgörande. De är avgörande när det gäller att få bra väderleksprognoser. I den värld vi i dag lever i blir det alltmer uppenbart att rymden spelar en enormt viktig roll för vår säkerhet.

I det här läget gör Sverige de största satsningarna någonsin på rymden. ESA är en del, där vi satsar 100 miljoner mer nu än vad vi gjorde tidigare. Men vi gör också stora rymdsatsningar på andra områden. Vi satsar till exempel på en forskarskola för att vi ska få fram fler forskare i Sverige som har de här kompetenserna. Forskarskolan leds för övrigt av vår tidigare astronaut Christer Fuglesang. Vi gör satsningar på det som brukar kallas för dual-use, det vill säga satsningar som är till nytta för både det civila och det militära. Det är viktigt att påpeka att satsningar på rymden också görs genom den så kallade rymdmiljarden, som är försvarets satsningar på rymden.

Det görs alltså mycket på det här området, och satsningarna på ESA är bara en del.

Man kan undra något när det gäller detta. Om Sverige satsar mer pengar och andra länder som också ger pengar till ESA satsar ytterligare lite till kan man undra: Hade Mats Wiking varit nöjd om Sverige hade satsat 100 miljoner mer, som vi nu gör, och de andra länderna hade satsat mindre? Då hade ju vår andel blivit större, men det hade inte gett en enda krona mer till ESA.

Jag tycker att vi ska ha höga ambitioner på det här området. Men det är viktigt att se satsningarna på rymden sammantagna, vad vi gör sammanlagt, och att inte bara titta på det som vi gör inom ESA.

Jag är glad att det nu är fler länder som satsar på ESA och inte bara Sverige. Det kommer nämligen också att gynna Sverige att det sker en utveckling inom ESA. Men vi måste också se de andra stora satsningarna, till exempel att vi inom några få år kommer att kunna skicka upp satelliter från Esrange. Sverige blir då det enda landet inom EU som kan göra det från egen mark i Europa.

Herr talman! Mats Wiking har frågat mig hur jag och regeringen ser på att vi är ett av endast tre länder av ESA:s 23 medlemsländer som minskat sin insats till ESA och att vi nu ligger långt under vår bni-andel och efter våra nordiska grannländer, och om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av detta.

Han har också frågat mig vad jag och regeringen vill göra för att stärka svensk rymdindustris position i Europa.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2026 (2025/26:1) att Rymdstyrelsens anslag skulle öka med 100 miljoner kronor årligen för just deltagandet i ESA. Sveriges årliga rymdbudget till ESA uppgår därmed till cirka 1 miljard kronor, av vilket en betydande del kommer svensk rymdsektor till del genom ESA:s så kallade georeturprincip.

Eftersom många andra länder vid ministermötet i november 2025 också höjde sina bidrag till ESA minskade Sveriges relativa andel i ESA:s frivilliga program. Att andra länder kunnat öka sin finansiering är dock bra för den europeiska och i förlängningen svenska rymdförmågan, och det ger affärsmöjligheter för svenska rymdföretag.

Regeringen arbetar hårt för att stärka den svenska rymdindustrins förutsättningar och position i Europa, och regeringen har de senaste åren gjort betydande investeringar på rymdområdet.

Samarbete på rymdområdet ingår i flera av Sveriges strategiska innovationspartnerskap med viktiga partnerländer i Europa – Frankrike och Tyskland. Genom de strategiska innovationspartnerskapen kopplas svenska företag och andra aktörer i rymdbranschen samman med motparter i dessa partnerländer, vilket kan skapa nya affärsmöjligheter.

Regeringen beslutade redan 2024 om en historiskt stor forsknings- och innovationsproposition (2024/25:60) som riksdagen godkände för ett år sedan. I den gör vi den största rymdsatsningen någonsin i en sådan proposition. Satsningarna görs via Rymdstyrelsen, och sammanlagt höjs anslagen med 208 miljoner kronor årligen från och med 2028 via en upptrappning 2025, 2026 och 2027.

Tre nationella program etableras: ett satellitprogram, ett program för rymdteknik med dubbla användningsområden och ett rymddataprogram. Svenska företag ges möjligheter att bidra till utvecklingen av de här programmen, vilket också kan ge högre konkurrenskraft i internationella sammanhang.

Dessutom inrättas nu en forskarskola med fokus på rymden – med fokus på Sveriges behov inom rymdområdet.

Regeringen föreslog nyligen satsningar i vårändringsbudgeten där det statliga bolaget SSC Space AB tillförs ett kapitaltillskott på 386 miljoner kronor under 2026 för utvecklingen av rymdbasen Esrange, och Rymdstyrelsen föreslås få 14 miljoner kronor i ökade medel under 2026 för att möjliggöra en ökad och rättssäker handläggning av tillståndsärenden för rymden.

Herr talman! Mats Wiking har frågat mig hur jag och regeringen ser på att vi är ett av endast tre länder av ESA:s 23 medlemsländer som minskat sin insats till ESA och att vi nu ligger långt under vår bni-andel och efter våra nordiska grannländer, och om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av detta.

Han har också frågat mig vad jag och regeringen vill göra för att stärka svensk rymdindustris position i Europa.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2026 (2025/26:1) att Rymdstyrelsens anslag skulle öka med 100 miljoner kronor årligen för just deltagandet i ESA. Sveriges årliga rymdbudget till ESA uppgår därmed till cirka 1 miljard kronor, av vilket en betydande del kommer svensk rymdsektor till del genom ESA:s så kallade georeturprincip.

Eftersom många andra länder vid ministermötet i november 2025 också höjde sina bidrag till ESA minskade Sveriges relativa andel i ESA:s frivilliga program. Att andra länder kunnat öka sin finansiering är dock bra för den europeiska och i förlängningen svenska rymdförmågan, och det ger affärsmöjligheter för svenska rymdföretag.

Regeringen arbetar hårt för att stärka den svenska rymdindustrins förutsättningar och position i Europa, och regeringen har de senaste åren gjort betydande investeringar på rymdområdet.

Samarbete på rymdområdet ingår i flera av Sveriges strategiska innovationspartnerskap med viktiga partnerländer i Europa – Frankrike och Tyskland. Genom de strategiska innovationspartnerskapen kopplas svenska företag och andra aktörer i rymdbranschen samman med motparter i dessa partnerländer, vilket kan skapa nya affärsmöjligheter.

Regeringen beslutade redan 2024 om en historiskt stor forsknings- och innovationsproposition (2024/25:60) som riksdagen godkände för ett år sedan. I den gör vi den största rymdsatsningen någonsin i en sådan proposition. Satsningarna görs via Rymdstyrelsen, och sammanlagt höjs anslagen med 208 miljoner kronor årligen från och med 2028 via en upptrappning 2025, 2026 och 2027.

Tre nationella program etableras: ett satellitprogram, ett program för rymdteknik med dubbla användningsområden och ett rymddataprogram. Svenska företag ges möjligheter att bidra till utvecklingen av de här programmen, vilket också kan ge högre konkurrenskraft i internationella sammanhang.

Dessutom inrättas nu en forskarskola med fokus på rymden – med fokus på Sveriges behov inom rymdområdet.

Regeringen föreslog nyligen satsningar i vårändringsbudgeten där det statliga bolaget SSC Space AB tillförs ett kapitaltillskott på 386 miljoner kronor under 2026 för utvecklingen av rymdbasen Esrange, och Rymdstyrelsen föreslås få 14 miljoner kronor i ökade medel under 2026 för att möjliggöra en ökad och rättssäker handläggning av tillståndsärenden för rymden.

Herr talman! Regeringen agerade när vi såg problemen, att de pengar som från början var avsatta för att finansiera systemet inte räckte. Vi avsatte 160 miljoner kronor mer. Vi ser nu att detta går åt rätt håll. Handläggningstiderna har minskat. Men det är också fler som beviljas studiestöd, eftersom de har rätt till det. Tidigare var det många som sökte men som inte borde ha sökt, då det låg helt utanför det här systemet.

Omställningsstudiestödet är en av de intressantaste idéer som vi har sett på senare år på arbetsmarknaden och i utbildningssektorn i Sverige, och det är väl värt att vårda det systemet. Vi måste också, tror jag, se till att fler individer ser att det finns och vågar söka det. Utvecklingen när det gäller besked på området går åt rätt håll, och min förhoppning är att det fortsätter att göra det framgent.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Detta går nu åt rätt håll. Det är fler som får besked snabbt. Det är också fler som beviljas omställningsstudiestöd i förhållande till hur många det är som söker. Det beror på att CSN har vidtagit en rad olika åtgärder för att förenkla systemet och snabba på processerna. Men det har också varit möjligt eftersom regeringen har tillskjutit 160 miljoner kronor utöver den beräkning som fanns från början av vad det skulle kosta.

Jag är väldigt positiv till utvecklingen när det gäller just handläggningstiderna. Och det finns ingenting i dag som oroar mig i fråga om att det plötsligt skulle komma att försämras.

Det som jag funderar lite på är hur vi ska få fler att se att den här möjligheten finns. Parterna på arbetsmarknaden är såklart ansvariga i stor utsträckning. Men jag tycker att vi politiker också borde göra mer reklam för det här systemet, som är fantastiskt och en innovation för att stärka Sveriges möjligheter att vara ett konkurrenskraftigt land. Jag tror att vi framgent behöver många fler individer på arbetsmarknaden som går extra kurser, som kanske ändrar inriktning i arbetslivet sent i livet och så vidare. Då är det här systemet bra och viktigt.

Det är också viktigt att den utveckling som vi har sett på CSN fortsätter.