Lotta Edholm

Fru talman! Folkbildningen är viktig. Det är en väldigt speciell form som har funnits i Sverige under många år. Jag tycker att det är viktigt att värna den, men det är viktigt att sätta detta lite i perspektiv.

Statsbidraget till studieförbunden föreslås för 2026 uppgå till 1,5 miljarder kronor, vilket är en sänkning från 1,6 miljarder kronor från ett år till ett annat. Statsbidragen till folkhögskolorna är på ungefär 2,5 miljarder kronor. Staten satsar alltså sammantaget omkring 4 miljarder på folkbildningen. Det är mycket pengar.

Jag skulle säga att vi får ganska mycket för de pengarna, så det är väl avsatta pengar. Det är alltså inte så att staten inte satsar mycket på folkbildningen, för det gör vi faktiskt, och det ska vi vara stolta över. Vi måste dock börja fundera på de andra bidragsgivarna till den här verksamheten. Kommuner och regioner har gått från att ha finansierat nästan hälften av verksamheten till att i dag vara nere på ungefär 30 procent. Det kanske inte är rimligt att vi bara ser den utvecklingen komma, och därför ser jag fram emot att ha en dialog med SKR om dessa viktiga frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Sverige har ju gått igenom – och går fortfarande igenom – ett stålbad. Det är väl alldeles uppenbart. Vi har haft pandemi. Det pågår ett krig. Vi har haft en inflation som nu är nedkämpad. Det är såklart bra, men många delar av samhället har fått ta en del besparingar – så också folkbildningen.

Regeringen satsar stort på annan utbildning för vuxna. Det är också viktigt att påpeka att vi satsar särskilt på extra medel till folkhögskolorna. De fyller en väldigt viktig funktion, inte minst för att hjälpa människor som står långt från arbetsmarknaden.

Staten behöver göra prioriteringar; man kan inte alltid lova allt till alla. Jag tycker att rapporten är mycket intressant på olika sätt. Den visar, som jag sa tidigare, att det också finns andra intressenter som är viktiga för finansieringen. Dessa aktörer måste också ta sitt ansvar om de tycker att folkbildningen är viktig.

Jag tror att folkbildningen spelar en viktig roll i samhället. Självfallet är det bra att många människor betalar avgifter till verksamhet – det stärker verksamheten och gör den mer självständig i förhållande till statliga och kommunala bidrag. Det är dock viktigt att man fokuserar på dem som har de absolut största behoven av folkbildningens olika typer av verksamheter.

Fru talman! Jag tackar för väldigt viktiga frågor.

Folkbildning är viktigt i det svenska samhället. Det ger möjligheter för människor att bredda sina kunskaper och möjligheter för människor som står långt från arbetsmarknaden att till exempel gå i folkhögskola. Jag tycker att det är alldeles uppenbart att fler av dem som står långt från arbetsmarknaden borde kunna få en plats där. Vi ser också att många ungdomar som har haft det rätt bekymmersamt i svensk skola kan få en plats i folkhögskolorna. Det är därför det är viktigt med den här förlängda tidsgränsen för dem som har fyllt 16 år.

Samtidigt är det ju så att ansvaret för folkbildningen är gemensamt. Det är inte bara staten som är ansvarig för finansieringen; det är också bland annat kommuner och regioner. De senaste 20 åren har de regionala och kommunala bidragen minskat från ungefär 45 procent av den totala budgeten till 30 procent. Jag anser att vi måste föra en dialog med kommuner och regioner för att höra hur de ser på sitt finansieringsansvar. Därför tänker jag mig att jag ska bjuda in SKR för en dialog i de här frågorna.

Den rapport som det hänvisas till är väldigt gedigen. Det ska sägas att den utöver studieförbunden och folkhögskolorna även berör folkbiblioteken. Det vi ser är förstås bekymmersamt, men det är studieförbunden själva – inte staten – som avgör var de vill ha sin verksamhet. Jag tycker att det är en bra ordning att studieförbunden själva bestämmer var de vill ha sin verksamhet; det kan inte staten gå in och reglera.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att studieförbunden och folkhögskolorna har en enormt viktig funktion i vårt samhälle. Det är dock inte bara staten som är ansvarig för finansieringen, utan det är även andra. De måste också ta sitt ansvar.

Fru talman! Catarina Deremar har frågat mig om jag har tagit initiativ till analyser av nedskärningarnas konsekvenser för studieförbunden och kulturens infrastruktur, om jag avser att vidta åtgärder för att motverka ojämlikhet mellan landsbygd och storstäder när det handlar om tillgång till kultur samt om jag har initierat en analys av de långsiktiga effekterna för den fria och frivilliga folkbildningen.

Låt mig börja med studieförbundens ekonomiska situation. Folkbildningen bygger på ett delat ansvar där staten, regionerna och kommunerna tillsammans bidrar. Statsbidraget är viktigt, men verksamheten finansieras också i hög grad av kommuner, regioner, huvudmän och deltagaravgifter. Enligt rapporten Vid vägs ände? av Folkbildningsrådet, Studieförbunden i samverkan och Svensk biblioteksförening har de offentliga bidragen till studieförbunden gått från en jämbördig fördelning mellan å ena sidan staten och å andra sidan kommuner och regioner till en kraftig övervikt mot staten.

Därtill måste vi komma ihåg att studieförbunden liksom många andra aktörer har verkat under en period präglad av pandemi, internationell kris och lågkonjunktur. Ovan nämnda rapport konstaterar att dessa faktorer har påverkat både deltagande och efterfrågan och kommunernas ekonomiska förutsättningar. Det gör det svårt att med säkerhet avgöra vad som har påverkat utvecklingen mest i olika kommuner. Sammantaget innebär detta att rapporten ger en viktig bild av nuläget men att det krävs mer systematiska och oberoende analyser innan vi drar långtgående slutsatser om utvecklingen och dess effekter.

Regeringen har bedömt att folkhögskolan och andra områden inom utbildningspolitiken behöver prioriteras i en lågkonjunktur. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen satsningar just på folkhögskolan, särskilt till personer med funktionsnedsättning och för språkstärkande insatser till personer som har jobb men som behöver kunna bättre svenska. Dessutom föreslår regeringen att möjligheten för personer från 16 år att gå studiemotiverande kurs på folkhögskola förlängs från tre till sex månader för den som behöver språkstöd.

När det gäller kulturens infrastruktur visar rapporten att neddragningarna varit störst i landsbygdskommuner vad gäller både studieförbundens lokaler och folkbibliotekens filialer. Det är en bekymmersam utveckling, och jag delar uppfattningen att kultur, bildning och mötesplatser måste finnas i hela landet. Samtidigt är det studieförbunden själva som beslutar om var de bedriver sin verksamhet.

När det gäller de långsiktiga effekterna följer regeringen utvecklingen genom Folkbildningsrådets årliga bedömning av verksamhetens omfattning och geografiska spridning. Det är ännu för tidigt att dra säkra slutsatser om de långsiktiga effekterna.

Avslutningsvis vill jag understryka att den fria och frivilliga folkbildningen är en hörnsten i arbetet med att bygga vår demokrati och vårt samhälle starkt, och regeringen kommer fortsatt att följa utvecklingen på ett ansvarsfullt sätt.

Fru talman! Det här är en otroligt angelägen fråga. Mängder av ungdomar som i dag finns på HVB-hem eller Sis-hem får inte den utbildning som de har rätt till. När staten tar över ansvaret för en ung människa på det sättet är det också, tycker jag, statens angelägenhet att se till att personen får utbildning. Till detta kommer att många av de här ungdomarna har en dålig utbildningsbakgrund redan från början.

Det absolut bästa är naturligtvis att man får utbildning på plats; det tror jag att de flesta håller med om. Sedan kan det, precis som för andra elever runt om i Sverige, finnas anledning att ibland att ha distansundervisning.

Jag avser att följa den här frågan noggrant, för det är en väldigt viktig fråga.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig fråga!

Regeringen arbetar stenhårt för att se till att arbetet med medborgarskapsproven utförs så att vi så snabbt som möjligt kan ha dem på plats. Det svenska språket är otroligt viktigt för en väl fungerande integration.

Inom parentes kan man väl säga att mitt parti, Liberalerna, redan för mer än 20 år sedan krävde att man ska ha goda kunskaper i svenska språket för att få bli medborgare i Sverige.

Provet ska bestå av två delar. Det blir dels ett prov i svenska, dels ett prov i samhällskunskap. Regeringen arbetar nu stenhårt för att proven ska komma på plats så fort som möjligt. Det är alltså på gång.

Herr talman! Det här är en underbar debatt att föra eftersom den verkligen visar att vi alla är engagerade i att Sverige ska vara en nation som bedriver utbildning och forskning av absolut högsta kvalitet. Det måste vi göra, för det är det som är vår möjlighet att konkurrera.

Därför är det också viktigt att en mycket stor andel av forskningsmedlen går i konkurrens beroende på kvalitet. Det är viktigt att vi fortsätter med detta.

När det gäller distansutbildningarna framhärdar jag i att de har lägre genomströmning. Vi måste lära oss någonting av det. Men vi måste också lära oss av det som är bra med distansutbildningar. Det gäller till exempel de utbildningar som riktar sig till människor mitt i livet som har familj och som har ett jobb men som vill vidareutbilda sig eller utbilda sig inom ett helt nytt område. Där är distansutbildningarna toppen. Men vi kan inte bara fortsätta att bygga ut dem och tro att vi därmed upprätthåller kvaliteten, för så har det hittills inte varit.

Vi måste se till att vi får lärosäten som bedriver en utbildning som ger framför allt ungdomar en riktigt bra utbildning och en bra grund att stå på. Då behövs högre kvalitet i utbildningen och inte bara fler platser. Det vinner inte Sverige någonting på.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Ledamöterna här anser att vi kan fortsätta att bygga ut platserna på högskolor och universitet utan att det på något sätt drabbar kvaliteten.

Socialdemokraternas eget budgetalternativ visar att det inte går, eftersom ni inte använder ordet kvalitet en enda gång i ert budgetalternativ. Det visar med önskvärd tydlighet att Socialdemokraterna vill bygga ut antalet platser ännu mer än vad som redan har gjorts, men man är samtidigt inte beredd att satsa på kvaliteten.

Faktum är att Sverige har en väldigt låg andel undervisningstid vid våra lärosäten. Det är ett stort problem att studenter inte får tillräckligt mycket undervisning. Vi kan se det till exempel på något som är mig närliggande, nämligen lärarutbildningarna. Det här sänker kvaliteten på utbildningen, och vi måste se till att höja kvaliteten. Tre fjärdedelar av studenterna i Sverige omfattas nu av de satsningar som regeringen gör på att främja kvaliteten vid våra lärosäten. Jag menar att det är rätt väg att gå.

När det gäller distansutbildningarna tycker jag att det är viktigt att förstå att de har ökat väldigt kraftigt de senaste åren. Vi ser också att vi har lägre genomströmning på distansutbildningarna än på utbildningar som är förlagda till campus, på våra lärosäten. Jag menar att vi måste dra några slutsatser av detta.

Däremot ska distansutbildningar självklart finnas för människor som är mitt i livet och som behöver en vidareutbildning eller behöver ställa om i arbetslivet. Regeringen planerar nu att göra förändringar som ska göra det lättare att åstadkomma detta.

Men det tjänar inte någon att bara bygga ut. Vi ser nu hur arbetslösheten bland akademiker ökar i Sverige. Det beror på att många ungdomar har fått en utbildning som det sedan är svårt att få jobb utifrån. Det kan bero på att det har varit alltför låg kvalitet i utbildningarna. Vi behöver satsa på kvaliteten, men vi behöver inte satsa på att kraftigt bygga ut högskola och universitet.

Herr talman! Det är en lång rad viktiga frågor som interpellanten har ställt på det här området. Jag vill börja med att säga några ord om distansutbildningar, som fullkomligt exploderat i Sverige.

Det vi kan se är att det är lägre genomströmning och större avhopp för dem som läser på distans. Det beror sannolikt delvis på att distansutbildningar egentligen ställer mycket högre krav på en individ än studier på campus. Det är helt enkelt svårare. Man sitter ensam på sin kammare, har svårt att få stöd från lärare och så vidare.

Jag och regeringen menar att distansutbildningar ska vara till för dem som interpellanten främst lyfter, det vill säga människor som är mitt i livet och som kanske behöver byta spår i sin yrkeskarriär eller få vidareutbildning och kompetensutveckling, något som jag tror kommer att öka markant de kommande åren. Då är distansstudier lysande bra.

Men det får inte bli så att distansundervisning ersätter utbildning på campus för unga människor som inte har familj, inte har ett yrke och inte har utbildat sig tidigare. Högre utbildning är någonting annat än att sitta hemma framför en skärm. Det är att möta andra studenter på campus, att bryta åsikter mot andras, att kunna ha dialog med sina lärare och så vidare. Det är därför jag och regeringen är skeptiska till att distansutbildningarna har ökat så mycket i omfattning. Att det är lägre genomströmning menar jag är någonting som vi måste ta på allvar.

När det gäller högre utbildning och forskning är det lärosätena själva som avgör hur de vill använda sina medel. Det är ingenting som säger att ett litet lärosäte bedriver sämre forskning än ett större lärosäte. Forskningsanslagen söker man i konkurrens. Det kan gynna både mindre och större lärosäten. Det är ändå viktigt att slå fast.

Det är samma sak när det gäller kvalitet i utbildningen. Regeringen tror inte på att vi bara ska bygga ut och bygga ut antalet platser. Vi måste också säkerställa att det är kvalitet för de ungdomar som väljer att studera på universitet och högskolor.

Det är därför vi nu gör stora kvalitetssatsningar som omfattar ungefär tre fjärdedelar av studenterna vid våra lärosäten. Det är för att de faktiskt ska kunna få en utbildning som är värd namnet. Den ska präglas av hög kvalitet där de har fått träffa lärare och har haft fysisk undervisning i högre utsträckning än vad som i dag många gånger är fallet.

Herr talman! Peder Björk har frågat mig hur jag ser på de mindre universitetens roll i att säkerställa utbildning, forskning och kompetensförsörjning i hela landet och om jag avser att ta några initiativ för att stärka de mindre universiteten. Vidare har Peder Björk frågat mig hur jag och regeringen ser på distanskurser och fristående kurser som en del av högre utbildning och livslångt lärande samt om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min syn på frågan.

Min och regeringens syn är att utbildning och forskning inom högskolan ska genomsyras av hög kvalitet. Vetenskaplig excellens är avgörande för att Sverige ska kunna stärka sin konkurrenskraft och ställning som en av världens främsta forskningsnationer. Utbildning av hög kvalitet ökar vårdens, skolans och näringslivets tillgång till välutbildad personal och stärker individers möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. Det rustar också studenterna väl för ett långt arbetsliv.

De satsningar som regeringen gör har därför fokus på kvalitet. Excellent forskning och utbildning av hög kvalitet kan bedrivas vid både större och mindre lärosäten.

Regeringen gör genom den senaste forsknings- och innovationspropositionen (prop. 2024/25:60) historiskt stora satsningar på forskning av högsta kvalitet. I detta ingår konkurrensutsatta medel till universitet och högskolor, satsningar på strategisk rekrytering, en förstärkt satsning på excellenscenter och en större satsning på banbrytande forskning på högsta internationella nivå.

För att stärka förutsättningarna för hög kvalitet i utbildning och utbildningsutbud fortsätter regeringen att prioritera höjda ersättningsbelopp till flera utbildningsområden. Det är en viktig signal om att hög kvalitet ska vara i fokus. Regeringens kvalitetssatsningar inom utbildningsområdena natur och teknik respektive humaniora, samhälle, juridik och teologi skapar förutsättningar för höjd kvalitet inom de utbildningar som är störst inom högskolan. Det innebär att nära tre fjärdedelar av studenterna får del av kvalitetssatsningarna.

Det finns goda skäl till att utbildning på campus har varit kärnan i den akademiska traditionen under lång tid. Regeringen menar att det bör vara så även fortsatt. Distansutbildning kan i vissa fall vara viktigt för att öka möjligheten till vidareutbildning så att studenter kan kombinera arbete och familjeliv med studier. De kommande årens samhällsutveckling och omställning medför att fler yrkesverksamma kommer att behöva kompetensutveckling. Det är därför viktigt att det finns ett relevant, kvalificerat och resurseffektivt utbildningsutbud som kan erbjudas till personer i behov av omställning och fortbildning. Därför satsar regeringen till exempel på korta kurser för yrkesverksamma.

Oavsett vilken form som utbildningen ges i har universitet och högskolor i uppgift att hålla hög utbildningskvalitet. Det är universitet och högskolor själva som ansvarar för att organisera och utveckla verksamheten och utbildningsutbudet för att uppnå hög kvalitet i utbildningen, stärka kompetensförsörjningen för arbetsmarknadens behov och säkerställa att resurserna utnyttjas effektivt.

Fru talman! Ibland är det väldigt tråkigt med ärade ledamöter som är en nagel i ögat i olika frågor. Men just i den här frågan uppskattar jag denna nagel i ögat. Det här är en viktig reform. Det är viktigt att vi bevakar så att vi får ned handläggningstiderna och att reformen fungerar så som det var tänkt.

Det är också därför som regeringen har tillfört mer medel än det som från början var tänkt, just för att det är viktigt. Det är viktigt att CSN fortsätter arbetet. Vi har tillfört mer resurser. Det handlar också om minskad byråkrati och regelförenklingar i systemet.

Jag uppskattar Niklas Sigvardssons engagemang i den här viktiga frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är mycket som påverkar hur långa handläggningstiderna är. Det handlar om hur mycket vi tillför. Vi har tillfört 160 miljoner kronor utöver det som var förra regeringens beräkning av hur mycket det skulle kosta. Det handlar också om att initiera regelförenklingar.

En annan dimension i detta är att vi har haft ganska många sökande som inte har beviljats något omställningsstudiestöd, det vill säga personer som inte skulle ha fått det från början. Det är väldigt svårt att veta hur stor den gruppen kommer att vara.

En bedömning man kan göra är att när tiden går och myndigheten gör den här typen av olika bedömningar varje år kommer också antalet som ansöker fast de vet att det egentligen inte är meningsfullt att minska. Det är väldigt svårt att beräkna hur mycket det kan göra för den tid det tar.

Niklas Sigvardsson säger att han har debatterat detta ett antal gånger under regeringens regeringsperiod. Det stämmer säkert. Men det är också viktigt att komma ihåg att varje gång som Niklas Sigvardsson har stått här och diskuterat frågan har också handläggningstiden minskat. Det är viktigt att komma ihåg att den var över 200 dagar när regeringen tillträdde och att den nu är nere i omkring 60 dagar. Utvecklingen går verkligen åt rätt håll, och det är inte fullt utbyggt än.

Jag delar såklart Niklas Sigvardssons engagemang för att omställningsstudiestödet ska fungera så bra som det bara är möjligt. Det är en viktig reform för människor som känner att de skulle vilja ställa om lite senare i livet och skaffa sig en vidareutbildning eller en helt ny utbildning. Också jag anser att frågeställningarna är viktiga.

Fru talman! Jag delar Niklas Sigvardssons kärlek till det här systemet för studiestöd och för att få fler människor att ställa om lite senare i livet. Jag tycker att det bygger på en av de mer intressanta uppgörelser som gjorts i modern tid och tror att det kommer att tjäna oss gott. Det gäller både Sverige som land och naturligtvis de enskilda individer som kan ta del av det.

Systemet är inte fullt utbyggt än. Det ska vara fullt utbyggt 2026. Det är viktigt att komma ihåg att det har varit en lång och ibland lite tragglig resa. När Liberalerna tog över Utbildningsdepartementet var väntetiden drygt 200 dagar. I dag är vi nere under 60 dagar per handläggningsomgång och person, så det har verkligen gått i rätt riktning. Tanken är naturligtvis att vi ska få ned väntetiden ännu mer, för det är rimligt. Det är också rimligt att ställa krav på myndigheterna att göra detta.

Icke desto mindre är det så att reformen har kostat mycket mer än vad den tidigare regeringen bedömde. Det är därför regeringen och riksdagen har tillfört ungefär 160 miljoner för att CSN ska klara det här viktiga uppdraget. Regeringens bedömning är att myndigheten kommer att klara det, inte bara för att vi har tillfört mer medel utan också för att vi har gjort förenklingar i systemet.

Jag delar helt och hållet Niklas Sigvardssons uppfattning att det är ett viktigt och bra system för att människor lite senare i livet ska kunna ges en rimlig möjlighet att ställa om.

Herr talman! Niklas Sigvardsson har frågat mig vad jag anser är rimlig handläggningstid för att få sin ansökan om omställningsstudiestöd behandlad. Niklas Sigvardsson har också frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att CSN har förutsättningar att klara handläggningstiden med minskade resurser.

Regeringen har infört omställningsstudiestödet precis på det sätt som aviserades i propositionen Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden, som med stor majoritet antogs av riksdagen. Propositionen utgår i sin tur från den överenskommelse som träffats med parterna. Att regeringen inför reformen på det sätt som aviserades i propositionen innebär bland annat att stödet införs stegvis på så sätt att medel för stödet tillförs och skalas upp efter hand. Stödet ska vara fullt utbyggt till 2026.

Omställningsstudiestödet är ett nytt studiestöd, och administrationen av stödet har varit komplex och tidskrävande. Regeringen har därför vidtagit ett flertal åtgärder för att underlätta CSN:s hantering. Regeringen har till exempel arbetat intensivt med att genomföra regelförenklingar av stödet. CSN har också fått omfattande medel för utveckling och administration för att säkerställa att stödet kan fungera som avsett. Det är viktigt att poängtera att CSN har fått så mycket pengar som initialt beräknades och att regeringen utöver detta har tillfört 160 miljoner kronor ytterligare.

CSN ska också enligt myndighetens regleringsbrev vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en effektiv handläggning av stödet. CSN fortsätter nu att implementera systemstöd, vilket rimligtvis bör underlätta handläggningen ytterligare.

Handläggningstiderna hos CSN har nu förkortats avsevärt, och det är en rimlig utgångspunkt att studerande ska kunna få besked om sin ansökan före studiestart. Regeringens omfattande arbete tillsammans med det stora arbete som CSN gör för att korta handläggningstiderna bör innebära att det finns goda förutsättningar för en effektiv handläggning framöver. Regeringen följer löpande hur reformen genomförs och har en nära dialog med CSN och parterna om hur reformen utvecklar sig.

Herr talman! Som Linus Sköld säkert vet bestämmer vi inte exakt hur många platser det ska finnas vid högskola och universitet. Min enda poäng i detta är att vi inte kan fortsätta att bara bygga ut antalet högskoleplatser utan att samtidigt främja kvaliteten.

När jag läser Socialdemokraternas budgetreservation noterar jag att ordet kvalitet över huvud taget inte förekommer i texten. Det beror på att Socialdemokraterna under många år har byggt ut och byggt ut utan att samtidigt tillföra pengar för att upprätthålla kvaliteten i utbildningen.

Yrkeshögskolan är en annan sak. Vi vet att 85 procent av dem som går yrkeshögskolan får jobb. Det beror i väldigt stor utsträckning på konstruktionen, det vill säga att utbildningarna sker i nära samarbete med branscherna. Det leder naturligtvis till att det är utbildningar som efterfrågas av arbetsmarknaden, och jag är glad att Socialdemokraterna numera tycker att det här är en bra idé och en bra utbildning. Vi har nu ett stort pilotprojekt på gång för att se till att överföra en del av dessa idéer om hur man arbetar till komvux.

När det gäller statsbidragen till komvux fryser alltså nästan 50 procent av dem inne, och det finns olika skäl till det. Linus Sköld kanske skulle gå hem till sina socialdemokratiska kommunalrådskompisar och fråga varför man inte utnyttjar de här pengarna. Vi kommer nu att göra det lättare och även höja ersättningsnivåerna med i genomsnitt 20 procent, vilket jag tror kommer att underlätta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tror att vi är helt eniga om att arbetskraften ständigt måste få tillgång till utbildning. Till exempel förs det nu en väldigt viktig diskussion om hur människor som redan har en hög utbildning ska kunna få tillgång till exempelvis till kortare kurser som kan förbättra deras möjligheter i arbetslivet. En civilingenjör kanske behöver en kortare kurs om AI, grön omställning eller vad det nu är för någonting. Det är otroligt viktigt.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att vi har en minskad efterfrågan på just akademiker i största allmänhet. Under de senaste två åren har vi sett en unik ökning av antalet arbetslösa akademiker, och jag menar att vi måste ta hänsyn till det när det gäller utbildningsbehoven. Att utbilda akademiker i största allmänhet är då inte det mest självklara att göra.

Linus Sköld säger att vi skär ned på komvux, och då gissar jag att han menar statsbidragen till komvux. Dem skär vi inte ned. Däremot är det så att hälften av statsbidragen till komvux brinner inne varje år, vilket förmodligen beror på att kommunerna tycker att dessa statsbidrag är svåra att söka, att de inte lämpar sig för de utbildningar man har och så vidare. Därför höjer vi nu ersättningsnivåerna i det statliga bidraget till kommunerna med i genomsnitt 20 procent. Det kommer att vara lite olika beroende på vilka yrken det handlar om.

Vi förbereder nu också för att ge kommunerna lite mer långsiktiga villkor. I dag får man pengar på två år, och vi förbereder ett förslag som innebär att man ska kunna få dem på tre år så att dessa pengar, alltså ungefär hälften av statsbidraget, inte längre ska brinna inne. Det är ju ingen idé att lägga mer pengar på statsbidraget om man inte samtidigt ser till att kommunerna faktiskt kan använda sig av det.

Jag är glad att Linus Sköld tycker att det är viktigt att bygga ut yrkeshögskolan. Det ska vi fortsätta med. Vi gör historiska satsningar även på det området, för det är en utbildning som faktiskt leder till jobb.

Vi har en ökande arbetslöshet bland akademiker. Att då tro att om man bara bygger ut högre utbildning vid våra lärosäten så kommer det att leda till jobb är att skjuta sig själv i foten.

Herr talman! Nej, jag är inte bekymrad över att antalet platser i högre utbildning minskar något. Högre utbildning ska inte vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Människor som är arbetslösa måste få en utbildning på den nivå som leder till jobb.

Det vi nu ser i Västeuropa är en utveckling där den allmänna efterfrågan på akademiskt utbildad personal faktiskt minskar. Det finns många skäl till det. Däremot har vi en stark efterfrågan på yrkesutbildade människor i Sverige. Det är klart att dessa frågor hänger ihop. Om man tror att man löser arbetslösheten genom att människor läser kurser som de annars inte skulle ha läst tror jag att man skjuter sig i foten. Man lurar då också unga människor att ta på sig studielån och en lång akademisk utbildning som sedan inte leder till jobb.

Jag menar att det finns en fara med att göra som Socialdemokraterna tidigare gjorde: att bygga ut antalet platser väldigt kraftigt men samtidigt inte tillföra medel för att öka kvaliteten i utbildningarna. Man måste göra både och om man gör en sådan kraftig utbyggnad. Det regeringen nu gör är att satsa på att öka kvaliteten i de högre utbildningar vi redan har men också att satsa stort på yrkeshögskolan. Vi har i dag enorma brister på yrkesutbildad personal.

Lösningen på detta kan inte vara att ständigt bara utöka antalet platser utan att samtidigt utöka kvaliteten. Det är detta som både lärosäten och studenter på senare år har klagat på. Man får till exempel färre och färre undervisningstimmar. Många som undervisar i den högre utbildningen känner att de är otillräckliga.

Det handlar också om att väldigt många studenter i dag kommer till våra lärosäten utan tillräckliga kunskaper. Den generation som nu lämnar grundskolan utan att kunna läsa och skriva ordentligt och som sedan går igenom gymnasiet utan att få med sig tillräckliga kunskaper kommer nu till den högre utbildningen.

Det är inte rimligt att vi bara fortsätter att bygga ut och bygga ut om vi inte samtidigt tillför resurser för att öka kvaliteten. Nu tillför regeringen resurser för att utöka kvaliteten avsevärt på ett sätt som inte skedde under de socialdemokratiska åren. Det skäms inte jag det minsta för, utan jag tycker att det är bra. Samtidigt bygger vi ut yrkeshögskolan kraftigt, för det är också ett viktigt sätt att ge människor bättre utbildning.

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag avser att vidta för att minska antalet utbildningsplatser de närmaste åren samt om jag avser att vidta några åtgärder för att arbetskraften ska stå bättre rustad för arbetslivet när konjunkturen vänder.

För att stärka förutsättningarna för hög kvalitet i utbildning och utbildningsutbud fortsätter regeringen att prioritera höjda ersättningsbelopp till flera utbildningsområden inom högskolan. Det är en viktig signal om att hög kvalitet ska vara i fokus. Regeringens kvalitetssatsningar inom utbildningsområdena natur och teknik respektive humaniora, samhälle, juridik och teologi skapar förutsättningar för höjd kvalitet inom de utbildningar som är störst inom högskolan. Det innebär att nära tre fjärdedelar av studenterna får del av kvalitetssatsningarna.

Det är viktigt att de ökade resurserna per student kan omsättas i bland annat ökad lärarledd tid för att främja studenters lärande och förståelse. Det ger studenter bättre förutsättningar att förstå komplexa samband, reflektera kritiskt och nå djupare kunskaper inom sitt ämne. För att värna en hög kvalitet inom musikområdet föreslår regeringen nu i budgetpropositionen för 2026 att ersättningsbeloppet för detta område också höjs.

Regeringens genomförda och föreslagna kvalitetssatsningar genom ökad ersättning per student har delvis finansierats genom att medel har omfördelats mellan lärosäten. Det har inneburit att vissa lärosäten har fått sänkta takbelopp. Det är upp till lärosätena att avgöra hur många studenter de tar in och på vilka utbildningar, vilket innebär att den här förändringen kan se olika ut på olika lärosäten.

Det är viktigt att poängtera att det inte enbart är antalet utbildningsplatser som är av betydelse, utan även utbildningarnas kvalitet och deras inriktning. Syftet med omfördelningen är att stärka drivkrafterna för ett utbildningsutbud med hög kvalitet. Arbetskraften står bara bättre rustad för arbetslivet när konjunkturen vänder om både utbildningarna håller hög kvalitet och inriktningen möter arbetslivets efterfrågan.

Linus Skölds fråga handlar om antalet utbildningsplatser i högre utbildning. Både yrkeshögskolan och högskolan tillgodoser efterfrågan på eftergymnasialt utbildad arbetskraft. Båda utbildningsformerna är relevanta i detta sammanhang.

I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen en fortsatt permanent utbyggnad av utbildningsplatser inom yrkeshögskolan. Under mandatperioden har regeringen satsat på en successiv utbyggnad av yrkeshögskolan, och i budgeten för 2026 föreslår regeringen ytterligare 900 miljoner kronor under perioden 2026–2028, vilket motsvarar cirka 12 000 nya årsplatser.

När det gäller folkhögskolorna tillfördes under pandemin i omgångar tillfälliga medel till folkhögskolorna. Eftersom dessa medel var just tillfälliga upphörde de sedan. Däremot har folkhögskolorna från och med 2024 tillförts 100 miljoner kronor permanent, och stöd till folkhögskolorna har därmed inte skurits ned.