Lotta Edholm

Herr talman! Det är självklart att friskolor liksom kommunala skolor ska få betalt för det de gör. Vi behöver en större likvärdighet i svensk skola. Jag noterar att Åsa Westlund inte säger ett ord om kommunaliseringen av svensk skola i det hänseendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Vi har ett skolsystem där det skiljer 70 000 kronor per elev och år i hur mycket pengar kommunerna satsar på sin skola. Det är en konsekvens av att systemet inte är likvärdigt. Jag anser att vi måste göra något åt hela systemet, inte bara bryta loss friskolorna utan också se till att få en nationell skolpengsnorm som gäller i alla landets kommuner för att öka likvärdigheten.

Herr talman! Vi har tillsatt två stora utredningar. En av dem handlar om nationell skolpengsnorm, det vill säga att alla barn i Sverige - oavsett vilken skola man går i och om det är i en socialdemokratiskt styrd kommun eller inte - ska ha likvärdiga villkor. Det har de inte. Utredningen kommer också att handla om friskolornas finansiering. Det är otroligt viktigt, precis som Åsa Westlund säger, att det man får betalt för är det arbete man faktiskt gör.

Den här debatten handlar om Pisaresultaten. Det vore intressant att höra om Socialdemokraternas syn på varför det har blivit så här, eftersom barnen i Pisaundersökningen i huvudsak har gått i en socialdemokratiskt styrd skola.

Herr talman! Det gläder mig att ämnet berör och väcker känslor och tankar. Jag tror att vi har ett stort gemensamt ansvar för detta. Men jag är lite bekymrad över oppositionens brist på ansvarstagande. Eleverna i Pisaundersökningen har ju gått åtta år i en skola som har varit styrd av Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Hur man än vänder och vrider på resultatet från Pisaundersökningen 2022 är det inget mindre än en kunskapskollaps. Svenska elevers kunskaper har försämrats på flera områden. Jag tycker att tappet i läsförmåga är särskilt allvarligt. Det går inte längre att förneka att vi har en läskris i Sverige. På många håll är riktiga böcker utrotningshotade, och skärmtid har i alltför stor utsträckning fått ersätta lästid.

Den socialdemokratiska regeringen var totalt ointresserad av att byta ut skärmar mot böcker. Den digitaliseringsstrategi vi fick i våra händer blev så starkt kritiserad av hjärnforskare, som inte hade varit med över huvud taget när den togs fram, att vi var tvungna att slänga den i papperskorgen. Jag menar att skolan, framför allt i de yngre åldrarna, ska fyllas med papper, böcker och pennor för att underlätta för läsningen.

Det finns ingen brist på utmaningar att ta tag i. Jag vill peka särskilt på vad Pisachefen sa i en intervju om de svenska resultaten: "Det som slog mig mest är den relativt dåliga disciplinen. Ni har en majoritet av elever som säger att de inte lyssnar på vad lärarna säger. De är oengagerade. Det är oväsen och oordning. Många elever blir också distraherade av sina mobiltelefoner."

Det är frågor som vi måste ta på största allvar. Jag är därför glad och stolt över att vi nu kommer att driva igenom helt mobilfria dagar i skolan.

Men självklart är skolans utmaningar större än så. Skolan lider exempelvis av en missriktad välvilja i fråga om att alla elever ska sitta i samma klassrum, oavsett behov. Vi har extra anpassningar i stället för särskilt stöd. Det finns en överdriven tilltro till självständigt arbete i stället för lärarledda lektioner. Vi har ibland kunskapskrav som faktiskt inte är gjorda för små barns hjärnor. Vi lär också eleverna väldigt mycket om deras rättigheter men desto mindre om skyldigheter.

För att vända utvecklingen måste skolan gå tillbaka till grunderna. Därför säkerställer staten att likvärdigheten och bristerna i skolsystemet ska rättas till. Lärare kommer att få bättre förutsättningar för att ha en rimlig arbetsmiljö. Och alla elever ska få det stöd de behöver. Ingen fråga kan egentligen vara viktigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

(Applåder)

Herr talman! Det är Liberalerna som har begärt denna särskilda debatt med anledning av den kunskapskollaps som vi ser i den senaste Pisaundersökningen. Aldrig tidigare har Sverige tappat så mycket i en kunskapsmätning. Nu är det en fjärdedel av eleverna som inte har vad som beskrivs som grundläggande kunskaper i matematik och läsförståelse.

Skolan är samhällets stora chans att ge alla en bra grund. Vi behöver återupprätta en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och färdigheter som att läsa, skriva och räkna. Skärmtid måste ersättas med lästid. Skolan behöver helt enkelt gå tillbaka till grunderna.

För det första behöver vi få bukt med den växande otryggheten och den bristande studieron. Allt fler barn blir mobbade i våra skolor och känner sig otrygga. Och detta drabbar inte bara eleverna utan också i hög grad lärarna och annan skolpersonal. Arbetsmiljöverkets statistik visar att antalet anmälningar om hot och våld i våra skolor har mer än fördubblats mellan 2012 och 2022. Det är såklart en helt ohållbar situation.

Regeringen har ett batteri av åtgärder för att få till en kulturförändring i skolan. Vi behöver slå fast en ny ordning där det är tydligt att det är lärarna och rektorerna som bestämmer - inte eleverna eller deras föräldrar. Vi vill ha en ordning där det är tydligt att det är oacceptabelt att klassrummet fylls av mordhot och könsord och där det är tydligt att lärare ska kunna agera utan rädsla för att bli anmälda.

För det andra måste vi få ordning på grunderna. Det betyder bland annat mer lästid och mindre skärmtid. Att se en text och kunna förstå den är grunden för all kunskapsinhämtning. Därför är det så alarmerande att läsförmågan sjunker. Om den här trenden fortsätter riskerar vi att överge en generation av funktionella analfabeter.

Skolan behöver ha möjlighet att fokusera mer på läsning och läsinlärning. Insatser under de första skolåren är särskilt viktiga, för då läggs grunden för lärandet. Både skolans styrdokument och lärarutbildningen behöver därför reformeras, men framför allt måste vi se till att lärare får bättre förutsättningar att förbereda, genomföra och efterbearbeta sina lektioner. Det är därför regeringen storsatsar på bland annat bemannade skolbibliotek, läroböcker, skönlitteratur, mindre undervisningsgrupper och fler speciallärare samtidigt som vi skärper lagstiftningen.

Fler reformer måste följa, och fler måste bidra. Skolan är en mäktig kraft när den fungerar som bäst, men för att vi ska komma till rätta med läskrisen tror jag att alla delar av samhället måste bidra.

För det tredje måste vi få ordning på skolsystemet. Som liberal brinner jag såklart för att skolan ska vara en utjämnande kraft. Alla barn och unga har rätt till en bra utbildning oavsett var i landet man går i skola. Men tyvärr ser det inte ut så. Vi har stora brister i skolsystemet, främst skapade av kommunaliseringen och friskolesystemet. Det är en giftig cocktail som leder till enorma skillnader mellan olika kommuner och mellan olika huvudmän.

Med mer ordning i skolsystemet lägger vi grunden för en mer likvärdig skola i hela landet - en skola som går tillbaka till grunderna. Endast då kan vi återupprätta en stark kunskapsskola där elever lär sig läsa med riktiga böcker, där faktakunskaper står i centrum och där lärare faktiskt kan fokusera på sin undervisning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag är väldigt oroad över att så många barn och ungdomar i Sverige upplever en ökad psykisk ohälsa. Det är djupt oroväckande att mobbningen ökar i våra skolor, att fler och fler ungdomar upplever en otrygghet i skolan och att många upplever att vuxenvärlden vänder bort blicken när den ser vad som pågår bland unga människor.

Jag tror att det som vi skolpolitiker kan göra mest av - det som vi är bäst på - är att se till att få en väl fungerande skola. Det gynnar alla elever, men det gynnar inte minst de elever som behöver skolan allra mest. Jag har försökt säga i dag att jag inte vågar säga hur denna del av skolans uppdrag skulle kunna utvecklas. Jag konstaterar att detta redan i dag finns inom kursplaner i grundskola och gymnasieskola. Det är bra, men det är uppenbart att detta inte riktigt möter de behov som faktiskt finns bara för att det så att säga finns i skrift. Jag är verkligen beredd att ta till mig det och titta på detta.

Den utredning som det kommer att presenteras direktiv för i morgon kommer att omfatta alla områden. Det kommer att vara mycket brett, och det kommer inte att nämnas några enskilda ämnen på det sättet i direktiven. Det kommer i stället att vara i allmänna ordalag - i akt och mening att få till stånd en läroplan och kursplaner som är bättre anpassade efter hur barns utveckling faktiskt ser ut.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Regeringen vidtar åtgärder på en rad olika områden. Jag har nämnt att vi till exempel kommer att se över kursplaner och läroplaner för att se till att de fungerar bättre utifrån hur barns och ungdomars hjärnor utvecklas. Det finns i dag stora problem när det gäller stress som är relaterad till att en del barn och ungdomar faktiskt inte kan uppnå målen för undervisningen. Det är helt enkelt omöjligt eftersom målen är uppställda på ett sådant sätt att de snarare riktar sig till vuxna hjärnor än till ungas hjärnor. Det måste vi komma till rätta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har just tillsatt en utredning om trygghet och studiero. Det är klart att när det är lugn och ro i klassrummen främjar det alla elever. Men det främjar framför allt de elever som har det jobbigt i klassrummet. Det är otroligt viktigt att denna utredning får lägga fram förslag om hur man kan främja trygghet och studiero.

Vi kommer också snart att tillsätta en utredning om hur elevhälsan fungerar. Det är många som vittnar om att elevhälsan i dag fungerar sämre, framför allt för de elever som verkligen behöver den.

Vi satsar nu stora pengar på att minska köerna till barn- och ungdomspsykiatrin. Men vi tillför också resurser för att skolan ska kunna samverka på ett mer effektivt sätt med till exempel socialtjänsten.

När det gäller utredningsdirektiven till den utredning som jag kommer att presentera i morgon kommer inte några ämnen att nämnas specifikt. Detta är en stor och bred utredning som kommer att få i uppdrag att se över allting i läroplaner och i kursplaner, inte bara detta.

Men jag vill ändå understryka att dessa frågeställningar redan i dag finns med i läroplanen. Jag gissar att det också är ett skäl till att Socialdemokraterna under åtta år i regeringsställning inte införde detta på schemat - det har tidigare ställts krav på att det skulle vara ett eget ämne - utan att de har funderat just på hur detta kan byggas upp på bästa sätt. Det är nämligen inte en alldeles lätt fråga att svara på.

Detta finns med i många olika ämnen i dag, men ändå upplevs det som att det till exempel inte är tillräckligt konkret och inte ger tillräckliga verktyg för elever som upplever att de behöver detta. Den frågeställningen tar jag verkligen med mig vidare i mitt arbete. Det är en stor och viktig fråga. Och skolan har ett viktigt ansvar när det gäller detta. Men exakt hur detta ska göras vågar jag faktiskt inte svara på i dag.

Herr talman! Det har ställts en rad olika frågor här.

Till att börja med tycker jag att Fredrik Lundh Sammelis frågeställningar är väldigt intressanta. Detta är ju inte bara en fråga för skolans värld, utan det handlar om helheten och vilken värld vi lever i. Vi ser att frågan om psykisk ohälsa bland barn och ungdomar inte bara är en fråga som finns här i Sverige, utan den finns i många länder, framför allt västeuropeiska.

Många regeringar, organisationer och så vidare slåss med detta nu och försöker hitta olika typer av svar, men min roll i detta som skolminister är ju skolan och vad den kan göra.

Först och främst kan skolan i sig själv vara både hälsofrämjande och ohälsofrämjande, om man får använda det begreppet. En fråga som har lyfts upp många gånger och där regeringen nu kommer att tillsätta en utredning rör till exempel hur kursplanerna är utformade i svensk skola. Det är många som påpekar att de inte alltid är utformade efter hur barns och ungas hjärnor utvecklas. Många barn och ungdomar känner en stress som beror på att de helt enkelt inte klarar att uppfylla de mål som ställs i våra kursplaner och läroplaner. Detta måste vi naturligtvis göra något åt.

Det finns också problem med att svensk skola är utformad på ett sådant sätt att det många gånger är stökigt där, vilket inte heller är bra för den psykiska hälsan. En del av den psykiska ohälsa som finns har sin grund i att svensk skola inte alltid är utformad på det allra bästa sättet.

När det gäller frågan om vad man så att säga ska lära sig och vad som ska finnas på schemat ingår det hela redan i dag i ämnen, till exempel idrott och hälsa, men uppenbarligen är det inte nog. Det kanske är för oprecist utformat vad man ska göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror personligen att det kan vara så att en del av utformningen inte är tillräckligt instrumentell, det vill säga att den kanske inte i tillräcklig utsträckning ger verktyg till eleverna för hur de ska hantera sin psykiska ohälsa utan sker mer på ett teoretiskt plan. Detta funderar jag på mycket nu. Jag vågar inte säga exakt hur det ska utvecklas, men jag är helt övertygad om att det måste ske på ett eller annat sätt framgent.

Sedan handlar det naturligtvis också om bättre elevhälsa, och det är därför jag lyfter upp frågan om samverkan. Jag är glad att Fredrik Lundh Sammeli tycker att det är en viktig fråga, för det är det verkligen. Om skolan kan samverka i högre utsträckning med vården, till exempel, men också med socialtjänsten ökar möjligheterna att förbättra för eleverna.

Samverkan är verkligen ingenting som vi bara ska skjuta åt sidan, utan det är en viktig och stor fråga, liksom att elevhälsan utvecklas på ett bra sätt eftersom den har utvecklats i en riktning där den inte riktigt fungerar som ett stöd för de elever som behöver den allra bäst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att skolan bättre ska förebygga psykisk ohälsa bland unga. Han har också frågat om jag avser att ta några initiativ för att utreda huruvida undervisning om psykisk ohälsa bör införas och i så fall med vilket innehåll och i vilken struktur.

Jag vill börja med att understryka att utvecklingen av barns och ungas psykiska hälsa är djupt oroande och något vi behöver ta på stort allvar. Elever trivs sämre i skolan och är mer stressade, och relationen till lärare och klasskompisar försämras. Självrapporterade hälsobesvär, till exempel oro, ont i huvudet och sömnsvårigheter, ökar samtidigt. Även mobbningen ökar, och dess konsekvenser för barn och ungas mående är naturligtvis förödande. Vi vet att god hälsa är en förutsättning för att klara skolan och etablera sig på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

Alltför många elever får inte tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid. Det gäller bland andra elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF. Skolorna behöver få bättre förutsättningar för att kunna möta elevernas behov av stödinsatser, och stödet måste sättas in tidigare än i dag. Regeringen genomför därför stora satsningar för att ge skolorna bättre möjligheter att anställa fler speciallärare och kunna inrätta fler särskilda undervisningsgrupper. För att åtgärda bristen på speciallärare ser vi också till att fler kan utbilda sig till speciallärare.

Vi vet också att NPF kan vara en riskfaktor för långvarig skolfrånvaro om eleverna inte får rätt stöd. Därför förbättrar regeringen huvudmännens möjligheter att stärka samverkan mellan skola och socialtjänst och öka närvaron för eleverna genom satsningen på skolsociala team.

Insatser för att främja hälsa och förebygga ohälsa bland barn och ungdomar är en god och viktig investering. Elevhälsan kan bland annat spela en viktig roll när det gäller att förmedla kunskap om god hälsa och goda levnadsvanor.

Av Tidöavtalet framgår att det ska göras en bred reform för att förbättra elevhälsan och att elevhälsans vårduppdrag bör återupprättas. En elevhälsogaranti införs med målet att öka tillgängligheten till elevhälsan. Alla skolhuvudmän ska ha samverkansavtal med sjukvården och samverkansrutiner med socialtjänsten för att stärka elevhälsoarbetet. En översyn görs av huvudmannaskapet för elevhälsan. En viktig del i detta är naturligtvis att se över hur skolans arbete med psykisk hälsa kan stärkas.

Regeringen har således genomfört viktiga åtgärder för att stärka skolornas stöd- och elevhälsoarbete, och detta arbete kommer naturligtvis att fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Niels säger nu att de elever som går gymnasieskolans introduktionsprogram inte har några framtidsmöjligheter. Jag skulle säga att det är ganska hård kritik mot alla de människor som jobbar i vårt skolsystem för att ge de eleverna framtidsmöjligheter. Själva tanken med introduktionsprogrammet är ju att man ska hämta in de kunskaper man behöver för att gå över till ett nationellt program.

Jag tror inte att lösningen på problemet i svensk skola är att säga till alla elever att det inte spelar någon som helst roll vilka kunskaper man har från grundskolan när man ska in i gymnasieskolan. Man behöver inte anstränga sig eller läsa sina läxor, för man kommer in på ett nationellt program i alla fall. Det är klart att de eleverna också kommer att slås ut från gymnasieskolan, för sanningen är att kunskapskraven är ganska höga. Vi ska ändra kunskapskraven. Vi ska inte sänka dem utan ändra dem, men de kommer ändå att vara höga.

Skillnaden mot när jag gick i skolan för ungefär tusen år sedan och hade 1-5-betygssystemet var att mängder av elever aldrig gick till gymnasieskolan. De gick direkt till industrin och fick jobb där. De jobben finns inte i samma utsträckning i dag som de gjorde på den tiden, så man ska inte göra sig en illusion om att bara vi tar bort F-betyget kommer inga elever att slås ut.

Det system vi har är i grund och botten oerhört generöst, skulle jag säga, då vi ger elever fyra år att lyckas i gymnasiet i stället för tre. Men det grundläggande problemet är att vi inte har satt in insatser tillräckligt tidigt för att de här eleverna till exempel ska lära sig att läsa ordentligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag har beskrivit förut tror jag att den viktigaste satsningen vi kan göra är att förändra innehållet i läroplaner och kursplaner så att de blir mer anpassade efter hur små barns hjärnor utvecklas. Då får fler möjlighet att uppnå målen, till exempel att lära sig läsa och skriva tidigt.

Jag anser att lågstadiets absolut viktigaste uppgift är att lära små barn att läsa. Det finns ingen uppgift som är viktigare. När ungefär 25 procent av 14-15-åringarna inte kan läsa på en sådan nivå att de förstår innebörden av det de läser har de såklart väldigt svårt att lyckas i andra ämnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Niels undrade om vi inte bara kan släppa in elever utan godkända betyg - eller tillräckligt många godkända betyg, när man behöver godkänt i sju ämnen för att komma in - på nationella yrkesprogram. Jag menar att det inte skulle hjälpa dessa elever. Man ska inte tro att det gör att de plötsligt får alla dessa kunskaper. Problemet är ju att de inte har dem sedan tidigare. De har inte de grundläggande kunskaperna med sig. Att då sitta i samma klassrum som elever som faktiskt har det tror jag inte hjälper dem. Jag tror att utslagningen från gymnasieskolan då sannolikt ökar snarare än minskar.

Vi har nu gett utredningen tilläggsdirektiv att se över möjligheterna till en mer utpräglad yrkesskola i Sverige, där elever som inte har fullgoda betyg skulle kunna ta sig in och där det finns en betydligt större flexibilitet än i systemet vi har i dag. Det är ju egentligen lite märkligt att vi tycker att alla yrkesprogram ska vara tre år långa, alldeles oavsett vad det är för ett yrkesprogram. Vi borde ha en större flexibilitet, och det tror jag att vi kan åstadkomma med yrkesskola. Då blir diskussionen inte heller lika sårig som den är just nu.

Man ska inte göra sig en illusion av att de här eleverna försvinner bara för att man tar bort betyget F. Jag tror tyvärr inte att det på något mirakulöst sätt löser problemen om de kan komma in på gymnasieprogram som de saknar kunskaper för att gå. Vi behöver göra mycket mer genomgripande reformer och framför allt sätta in stöd mycket tidigare än vad vi gör i svensk grundskola i dag.

Fru talman! Det finns olika sätt att se på frågan. Det viktigaste regeringen nu gör är att vi inom kort kommer att tillsätta en utredning om just läroplaner, kursplaner och innehållet i det med koppling till det som kallas betygskriterier. Vi har i dag läroplaner vars krav det i stor utsträckning är svårt för en del elever att uppnå. De är helt enkelt på för hög nivå i förhållande till hur barnens hjärnor utvecklas.

Det behövs bland annat större fokus på färdighetsinlärning, det vill säga läsa, skriva och räkna. Om 25 procent av våra 15-åringar inte kan läsa ordentligt har de förmodligen haft problem i skolan, och de kommer att få problem i skolan. Detta måste vi göra något åt. Större fokus på färdighetsinlärning är alltså jätteviktigt. Men det är också viktigt med större fokus på fakta, kunskapsinlärning och så vidare. Då kommer vi att lösa en del av problemen.

Jag tillhör dock dem som inte tror att det är en bra idé att släppa in elever på ett nationellt program om de helt saknar möjligheter att klara det. Skälet till att de har F i olika ämnen är faktiskt att de inte har klarat att nå de nivåer som krävs för att få ett godkänt betyg, ett E. Ska de då sitta i samma klassrum som elever som har mycket kunskaper med sig? Ska de sitta där utan rätt till det stöd som man faktiskt har på introduktionsprogrammen, där tanken är att man ska klara gymnasiet på fyra år, inte tre år? Introduktionsprogrammen i sig är ett stort stödprogram.

Jag är oerhört angelägen om att vi inte ska skapa en gymnasieskola där vi låtsas att elever har kunskaper med sig som de faktiskt inte har. Det finns en risk med det också. Därför tror jag att det finns en överhängande risk med att ta bort gränsen när det gäller kunskaperna. Den är egentligen tänkt för att elever som är på gränsen att få ett F ska få stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan vet såväl Niels som Niklas och jag att det stödet sätts alldeles för sent i svensk skola. Mycket stöd sätts in i årskurs 9. Egentligen borde det ha satts in mycket tidigare. Jag tycker att både Pirls- och Pisautvärderingarna visar på det i stor utsträckning. Vi måste få till ett system där stöd sätts in betydligt tidigare. Framför allt ska det sättas in för det som brukar kallas färdighetsträning, det vill säga läsa, skriva och räkna.

Fru talman! Niels Paarup-Petersen har frågat mig om jag kommer att arbeta för att ändra betygssystemet så att utslagningen minskar och om jag kommer att arbeta för att alla elever ska bedömas enligt samma principer.

Jag instämmer i att vi har stora utmaningar i svensk skola i dag. Det är ett mycket stort problem att så många som 15 procent av eleverna som avslutar grundskolan inte når behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan. Skolsystemet behöver fungera bättre än i dag så att alla elever får de bästa förutsättningar att klara skolan och få med sig de kunskaper de behöver för att kunna försörja sig själva.

Problemet är inte att det finns ett betyg för icke godkända kunskapsresultat i betygssystemet utan att man inte tillräckligt tidigt identifierar de barn som behöver mer stöd för att nå kunskapsmålen. Regeringen satsar därför på fler speciallärare, på särskilda undervisningsgrupper och på att skapa bättre förutsättningar för tidigare insatser.

Det är också nödvändigt att vi ser över dagens kursplaner och betygskriterier. Eftersom det finns en stor variation när det gäller kognitiva förutsättningar inom respektive skolforms målgrupp behöver de kunskapsmässiga krav som ställs, särskilt för betyget E, vara rimliga sett i relation till hela skolformens målgrupp.

Vi behöver ha en tydligare kunskapsinriktning i kurs- och läroplanerna med ett starkare fokus på fakta och ämneskunskaper och bättre anpassning efter barns kognitiva utveckling och skilda förutsättningar. Genom sådana ändringar kan fler elever få med sig godkända betyg från grundskolan.

Det är även viktigt att alla elever får betyg som speglar deras kunskapsnivå, och av den anledningen har regeringen tillsatt en utredning som ska utreda hur betyg och meritvärden kan bli mer likvärdiga och mer rättvisande spegla elevernas ämneskunskaper. Utredningen ska redovisa sina förslag senast den 21 februari 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det behövs också nya vägar i gymnasieskolan. Dagens nationella program är inte tillgängliga eller anpassade för alla elever. Utredningen om fler vägar till arbetslivet (U 2022:03) har här ett brett och viktigt uppdrag att föreslå åtgärder för att lösa problemen med den stora utslagningen av elever och ge fler elever en gymnasieutbildning som leder till ett arbete. Utredaren ska enligt direktiven bland annat lämna förslag på förändringar för att elever som haft svårt att nå målen i grundskolan ska ges bättre möjligheter att förbereda sig för arbetslivet. I juli i år fick utredaren ett tilläggsdirektiv att bland annat lämna förslag om nya valbara gymnasiala yrkesutbildningar - yrkesskola - som kan ge elever en snabbare etablering på arbetsmarknaden.

Regeringen arbetar intensivt för att förbättra skolan och skolsystemet. De utredningar jag nämnt är viktiga i sammanhanget, men det görs också bland annat satsningar för att förbättra tillgången till nya läromedel, öka tillgången till speciallärare, stärka språk, läs- och skrivutvecklingen samt genomföra satsningar på lovskola också i lägre årskurser.

Vi vill också förbättra situationen för lärare. En utredning är tillsatt för att göra en bred översyn av hur förskollärares och lärares administrativa börda kan minskas så att mer tid kan läggas på undervisning, och en satsning föreslås för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor med stora utmaningar.

Vi behöver en trygg och bra skola med fokus på kunskaper och tydliga förväntningar. Det är bra för alla och särskilt för de barn och ungdomar som behöver skolan allra mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nej, det vågar jag inte göra. Frågan bereds i Regeringskansliet nu, så jag tänker inte ge någon tidsplan för detta. Det vore fel av mig.

Jag delar Mats Wikings syn att fritidshemmen är en viktig del av skolväsendet. Det är ofta en integrerad del av skolan, inte minst i lågstadiet men delvis också på mellanstadiet. Det är viktigt att fritidshemmen håller hög kvalitet och att vi får fler unga människor att vilja bli lärare i fritidshem.

Det är också viktigt att kommunerna ser detta och faktiskt följer den lagstiftning som finns på området, för den ger barn som har egna behov - alldeles oavsett hur föräldrarnas behov ser ut - rätt till att ta del av fritidshemmet. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att vi har en ganska långtgående lagstiftning redan i dag men att den inte alltid följs.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Självklart ser jag det. Jag tror att fritis är en viktig del av skoldagen, och det är viktigt att så många som möjligt deltar. Kvaliteten är också viktig. Det är klart att det är ett stort problem i dag att vi har för mycket outbildad personal, till exempel i fritis liksom i en del skolor och förskolor. Det är därför viktigt att vi kan få fler unga människor att vilja bli lärare och fritidspedagoger inom fritidshemmen. Det är viktigt för att man ska kunna upprätthålla kvaliteten.

Regeringen vidtar också en rad andra åtgärder. Vi har gett Skolsäkerhetsutredningen i tilläggsdirektiv att lägga fram förslag på hur skolan kan jobba och få ett brottsförebyggande uppdrag som den i dag inte har. Utredningen tillsattes av den socialdemokratiska regeringen, och bakgrunden var morden på en skola i Malmö. Utredningen tillsattes då för att man skulle hitta sätt att agera mot till exempel skolskjutningar.

Sedan har samhället, bara under denna korta tid, förändrats. Nu ser vi grov kriminalitet som försöker ta sig in i våra skolor. Då blir det viktigt med ett brottsförebyggande ansvar liksom det uppdrag som vi har gett Skolsäkerhetsutredningen att se över möjligheten att låsa skolor så att människor som inte har där att göra inte ska kunna ta sig in.

Med det sagt tror jag att också fritidshemmet är en väldigt viktig del i det brottsförebyggande arbetet, särskilt gentemot de barn som behöver det allra mest.

Fru talman! Jag anser, precis som Mats Wiking, att fritidshemmet är en viktig del av det kompensatoriska uppdraget. De flesta barn är också på fritis efter skolan. Det är kanske i lägre grad än man skulle önska, för det är viktigt att komma ihåg att skollagen redan i dag är ganska hård när det gäller att barn som har egna behov också har rätt till fritis utöver det som är till enbart för att föräldrarna arbetar. Jag tycker att det är viktigt att kommunerna lever upp till detta ansvar.

När det gäller det brottsförebyggande uppdraget finns det flera delar som är intressanta. Skolan är nog den viktigaste brottsförebyggande insats vi har över huvud taget vid sidan av föräldrarnas uppfostran. Det handlar om att skolan är en plats där elever befinner sig. Om de är i skolan och är på fritis innebär det ju också att de inte är någon annanstans. Det blir svårare för de gängkriminella att fånga dem i sina klor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men framför allt handlar det om att skolan genom att ge kunskaper till eleverna också ser till att det finns en alternativ verklighet - en verklighet där eleverna genom sina kunskaper och ansträngningar skapar ett liv där man försörjer sig själv och så vidare. Där är också fritidshemmet jätteviktigt, inte minst när det handlar om att kunna hjälpa till med läxor och annat och på det sättet vara kompensatoriskt för de elever som verkligen behöver det.

Fru talman! har frågat mig om jag kan se att fritidshemmen är en del av det brottsförebyggande arbetet, och när det kommer att finnas ett förslag till beslut som riksdagen kan ta ställning till.

Att öka tryggheten i Sverige och bekämpa kriminaliteten är en prioriterad fråga för regeringen. En viktig del i detta är just det brottsförebyggande arbetet. Regeringen har bland annat gett Skolsäkerhetsutredningen (U 2022:04) i uppdrag att föreslå hur ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet bör utformas för skolväsendet.

Av skollagen (2010:800) framgår att en elev ska erbjudas utbildning i fritidshemmet i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om eleven har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Utbildning i fritidshem ska även erbjudas om en elev av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av sådan utbildning. Vidare anges att fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation.

När elever lyckas i skolan och har en meningsfull fritid minskar risken för att de dras in i brottslighet. Som Mats Wiking anför är tidiga insatser viktiga i det brottsförebyggande arbetet. Regeringen har därför genomfört olika insatser för att stärka barns och elevers grundläggande färdigheter. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen insatser för att stärka barns och elevers språk, läs- och skrivutveckling samt matematiska färdigheter. Bland annat föreslås en satsning på skön- och facklitteratur till förskolor och skolor och att skolbiblioteken ska bemannas. De insatserna kan tillsammans bidra till att tidigt stärka de grundläggande färdigheterna. Samtidigt kan satsningarna på litteratur och skolbibliotek bidra till att barn och unga får en mer meningsfull fritid.

I områden med socioekonomiska utmaningar spelar skolan en avgörande roll för att förebygga kriminalitet och ge barn och ungdomar möjlighet att växa. Regeringen vill göra det mer attraktivt att arbeta på de mest krävande skolorna. Därför har regeringen föreslagit i budgetpropositionen för 2024 att 165 miljoner kronor per år avsätts under en treårsperiod för att göra arbetsmiljön och arbetsvillkoren bättre.

Regeringen vill också förstärka Kunskapsbidraget - det som tidigare kallades för Likvärdighetsbidraget - med 850 miljoner kronor 2024. Det innebär att bidraget föreslås uppgå till närmare 7,5 miljarder kronor för 2024. Alltför många elever får inte tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid. Därför genomför regeringen också satsningar på att öka tillgången till speciallärare i skolan och stärka möjligheten för rektorerna att inrätta särskilda undervisningsgrupper. Regeringen genomför dessutom en satsning på skolsociala team för att stärka elevers förutsättningar att nå utbildningens mål, skapa en lugn och trygg arbetsmiljö samt öka elevers närvaro i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förslagen i betänkandet Allmänt fritidshem och fler elevers tillgång till utveckling, lärande och en meningsfull fritid (SOU 2022:61), som utredningen heter, bereds inom Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att säga att det inte handlar om en generell rättighet utan om en rättighet för föräldrar som måste jobba på obekväm arbetstid, om de är ensamstående eller om båda jobbar obekväm arbetstid. Det är ingen generell rättighet för alla föräldrar att, utöver den lagstiftning som finns om barnomsorg, få tillgång till detta, men många kommuner erbjuder det efter en individuell prövning.

Jag tycker att lagstiftningen är ganska tydlig, och eftersom det är kombinerat med statsbidrag finns det alla möjligheter i dag att se till att dessa föräldrar - de är inte jättemånga; det ska man ha klart för sig - kan få en individuell bedömning och få barnomsorg på obekväm arbetstid.

Jag tycker att lagstiftningen är ganska tydlig, och det finns medel kopplade till detta för barnens bästa och för föräldrarnas möjlighet att arbeta på kvällar, helger och så vidare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Min uppfattning är att det redan finns en tydlig reglering. Formuleringen i skollagen är väldigt uppfordrande och inte något som kommunerna kan bortse ifrån. Kommunerna ska också informera om den verksamhet som de faktiskt har.

Jag är väl medveten om att de förutsättningar som finns är väldigt individuella. Allting är inte nattis, utan den största delen av barnomsorg på obekväm arbetstid sker genom att en barnskötare kommer till hemmet. Detta är också ofta det mest flexibla sättet att lösa det på.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det finns en reglering, att detta är något som kommunerna inte bara kan bortse ifrån och att det sedan 2013 - tio år tillbaka i tiden - finns ett ganska omfattande statsbidrag för att hjälpa kommunerna med detta.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för ytterligare frågor.

Jag tycker också att det är viktigt att det finns barnomsorg på obekväm arbetstid för de föräldrar som behöver det. Det är därför vi har den lagstiftning som vi har, och det är därför detta har kombinerats med statsbidrag till kommunerna. För 2023 uppgår detta statsbidrag till ungefär 80 miljoner kronor, som kommunerna kan söka för just dessa ändamål.

Det ser olika ut i kommunerna hur man använder det. Jag har stor erfarenhet från Stockholms stad, där det brukar vara runt 100 barn varje år som har denna rättighet. Ofta gäller det föräldrar som båda arbetar obekväm arbetstid eller ensamstående föräldrar som inte kan ordna barnomsorgen på något annat sätt. Det fungerar lite annorlunda än vanlig barnomsorg, alltså vanlig förskola eller pedagogisk omsorg.

Jag tycker att det är viktigt att kommunerna gör den individuella bedömningen utifrån de lokala förutsättningar som finns och utifrån individens perspektiv. Men det är också viktigt att säga att det finns statsbidrag för detta som kommunerna kan söka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jim Svensk Larm har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler kommuner ska erbjuda barnomsorg på obekväma arbetstider. Han har även frågat mig om jag avser att påbörja arbetet för att se över skollagen så att vikten av barnomsorg på obekväma arbetstider betonas ännu mer. Vidare har han frågat mig om jag anser att regeringen står upp för välfärden och barnomsorgen på obekväma arbetstider med sin budget för 2024.

Det framgår tydligt av 25 kap. 5 § skollagen (2010:800) att kommuner ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under den tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds i den omfattning som behövs, med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete och familjens situation i övrigt. Bestämmelserna i skollagen är uppfordrande och inte något som kommunerna kan bortse ifrån. Min uppfattning är att gällande bestämmelser är tydliga. Det är också möjligt för kommuner att få statsbidrag för att anordna omsorg under den tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds.

Jag är medveten om att kommuner står inför en ekonomiskt utmanande period. För att stötta kommunsektorn ytterligare har regeringen bland annat föreslagit i budgetpropositionen för 2024 att de generella statsbidragen till kommuner och regioner förstärks med 10 miljarder kronor, varav 7 miljarder fördelas till kommunerna. Förstärkningen av de generella statsbidragen motsvarar en fjärdedel av reformutrymmet i budgeten.

Då Jim Svensk Larm hade framställt interpellationen under den tid han tjänstgjort som ersättare för ledamot som därefter återtagit sin plats i riksdagen medgav andre vice talmannen att Eva Lindh i stället fick delta i interpellationsdebatten.