Lotta Edholm

Herr talman! har frågat mig om jag och regeringen kan redovisa några konkreta resultat av den förda politiken för att mildra effekterna av den ekonomiska situationen för Sveriges skolor och hur min och regeringens politik ser ut för att förskollärare, lärare och rektorer ska stanna kvar i yrket i det läge som råder.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Den svenska förskolan och skolan befinner sig i en svår situation med ökande kostnader. Regeringen tillsköt därför cirka 1,2 miljarder kronor till skolan för 2024. Regeringen har bland annat förstärkt kunskapsbidraget med 850 miljoner kronor, och det uppgår nu till 7,5 miljarder kronor. Tanken är att statsbidraget bland annat ska kunna användas för att sätta in tidiga stödinsatser. Dessa förstärkningar kommer att kunna mildra den svåra ekonomiska situation som många förskolor och skolor befinner sig i, men situationen kräver även att kommunerna tar sitt ansvar. För att stötta kommunsektorn förstärkte regeringen även de generella statsbidragen till kommuner och regioner med 10 miljarder kronor från 2024, varav 7 miljarder kronor fördelas direkt till kommunerna. Förstärkningen av de generella statsbidragen motsvarar en fjärdedel av det totala reformutrymmet i budgeten.

Regeringen har också tillsatt Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (U 2023:05) som ska föreslå ett system för resursfördelning som utgår från en nationellt bindande skolpengsnorm. I dag finns det stora skillnader i hur mycket olika kommuner satsar på skolan och brister i hur resurser fördelas till fristående skolor.

Den enskilt viktigaste faktorn för bättre måluppfyllelse i förskolan och skolan är skickliga förskollärare och lärare som har ordentligt med tid för sitt huvuduppdrag, undervisningen. Den vanligaste anledningen till att lärare har lämnat skolan är arbetsmiljön, till exempel stress och arbetsbelastning. För att ge förskollärare och lärare en bättre arbetssituation och bättre förutsättningar att genomföra en undervisning av hög kvalitet har regeringen tillsatt Utredningen om en minskad administrativ börda för förskollärare och lärare (U2023:01).

Regeringen vidtar flera åtgärder för att stärka professionerna, öka yrkenas attraktionskraft och få fler förskollärare och lärare att stanna och utvecklas i sina yrken. Exempelvis har riksdagen, i enlighet med regeringens proposition Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare (prop. 2022/23:54), beslutat om ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare.

Regeringen följer den ekonomiska utvecklingen noggrant. Alla barn och elever ska få en bra start i livet.

Herr talman! Jag har försökt säga under denna debatt att betygsinflationen är ett stort problem och att vi nu har tillsatt en utredning för att få till stånd ett helt nytt betygssystem. Detta hade Socialdemokraterna kunnat göra under något av de åtta år man styrde senast. I stället har man försökt plåstra på ett system som faktiskt inte fungerar.

Nu ser vi till att det blir ett nytt betygssystem. Jag ser verkligen fram emot att ha en diskussion med Socialdemokraterna när förslaget kommer om huruvida det är något som vi i många partier så småningom kan ställa oss bakom, för jag tror att det är viktigt att få en bred enighet om ett nytt betygssystem.

Skolinspektionen har redan ett uppdrag i dag. Det var den förra regeringen som gav det, och det kommer snart att slutredovisas. Detta ser jag också fram emot.

Sedan tror jag att själva denna diskussion är bra. Fler och fler ser att det finns ett stort problem. Det gör inte bara regeringen, som nu faktiskt agerar och har tillsatt en betygsutredning. Som sagt blir det spännande att se vad den kommer fram till, och det blir spännande att se om vi kan nå enighet om hur vi ska agera i denna stora och viktiga fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Den sittande utredningen har fått ett uppdrag, som är ganska öppet, att göra om det svenska betygssystemet i grunden så att det bättre speglar elevernas kunskaper. Detta kan till exempel ske genom ett starkare samband mellan resultaten på nationella prov och möjligheten att sätta ett högre betyg. Utredaren har ett stort och brett mandat att föreslå de förändringar som krävs, och jag ser fram emot utredningen.

Vad jag menar när jag säger att Socialdemokraterna inte gjorde något under åtta år är att de inte lyckades göra något som åstadkom någon som helst skillnad i detta avseende. Betygsinflation finns på väldigt många skolor. Jag tror att man gör det lite för enkelt för sig om man tror att det bara förekommer på vinstdrivande skolor, för det förekommer i kommunala skolor, i stiftelsedrivna skolor, i föreningsdrivna skolor och, inte minst, i vinstdrivande skolor.

Jag tror att vi måste få på plats ett helt nytt betygssystem som speglar kunskaperna, men det måste först utredas i form av en statlig utredning. Det går inte att göra det på ett snabbare sätt än vad som nu sker.

När det gäller betyget F är jag orolig om vi säger att oavsett hur lite kunskaper man har är alla kunskaper i skolan godkända. Det ska alltså inte spela någon roll vilka kunskaper man får med sig från grundskolan, utan allting är godkänt. Man ska kunna gå på elprogrammet, till exempel, utan att kunna läsa, utan att kunna skriva, utan att kunna engelska och utan att kunna matte. Jag tycker att detta är en helt orimlig tanke.

Det finns många nationella program, och jag skulle säga att de allra flesta kräver att man kan läsa när man går där. Vi måste se till att de barn och ungdomar som har dåliga kunskaper får den hjälp och det stöd de behöver redan i grundskolan. Sanningen är att när åtgärder sätts in i högstadiet är det ofta redan för sent. Vi måste göra det mycket tidigare, för tidiga insatser är viktiga.

Sanningen är också att risken för att en elev ska få ett F i betyg ger den eleven rätt till hjälp och stöd. Sedan kan man säga att allt detta inte fungerar tillräckligt bra. Det är jag den första att erkänna, men att säga att alla kunskaper alltid är godkända när de faktiskt inte är det tror jag skulle skapa ett stort problem för eleverna, om de kommer in på gymnasieutbildningar som de saknar kunskaper för att klara av.

Herr talman! Jag delar interpellantens och Anders Ådahls syn att det är enormt allvarligt att elever får högre betyg än vad de egentligen har gjort sig förtjänta av. Det tror jag att vi alla ser som ett stort problem. Det är ett problem som har pågått under många år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Åsa Westlund lyfte fram att det är orättvist, och det är det naturligtvis för de elever som kämpar och går i en skola som sätter rättvisande betyg. Men det är också ett samhällsproblem på det sättet att det verkar som att vi har bättre och högre kunskaper i det svenska skolsystemet än vad vi faktiskt har. Parallellt med att vi ser de här fuskbetygen ser vi också hur kunskapsnivåerna, de riktiga kunskapsnivåerna, i svensk skola faktiskt sjunker. Ungefär 40 procent av eleverna i årskurs 9 får ett högre betyg i matematik än vad de har presterat på de nationella proven. Det är ett systemfel i detta, och det är därför vi har tillsatt den här utredningen.

Vi har ju dock den lagstiftning vi har i dag. Skolinspektionen har nu ett särskilt uppdrag att titta på detta. Jag tycker att de ska få jobba med det uppdraget, helt enkelt. Vi måste följa den lagstiftning som finns nu. Jag kan konstatera att det är den här regeringen som har tillsatt betygsutredningen, inte den förra regeringen som såg dessa problem i åtta års tid utan att åtgärda dem.

Vi har det system som vi har i Sverige, som jag tycker är oerhört frustrerande ibland, nämligen att man måste tillsätta statliga utredningar när man vill ha lagförändringar. Men jag ser verkligen fram emot den här utredningen, och jag tror att det kommer att presenteras ganska radikala förslag på hur vi ska komma till rätta med problemet.

Anders Ådahls frågeställningar om betyget E kontra betyget F är också en stor och viktig diskussion, men den hör kanske inte riktigt hemma här just nu. Jag anser dock att det är fel att som riksdagsledamot sprida bilden att det är eleven som är underkänd, för så är det inte. Det är elevens kunskaper i de ämnen som eleven får ett F i som är underkända. Att Centerpartiet tycker att de elever som faktiskt inte har tillräckliga kunskaper - vilket det handlar om - ska gå på nationella program kommer inte att lösa problemet.

I dag får de eleverna gå på introduktionsprogram; de får ytterligare ett år på sig. Jag delar uppfattningen att detta är ett misslyckande. Många av dessa elever borde ha fått stöd mycket tidigare. Den senaste Pisaundersökningen visar att ungefär 25 procent av 14-åringarna faktiskt inte kan läsa. Det är klart att det är svårt att gå på ett nationellt program om man inte kan läsa. Självklart borde de eleverna ha fått stöd mycket tidigare.

Nu har vi också tillsatt en utredning om att se över innehållet i ämnesplanerna. Jag tror att det kommer att vara viktigt även ur detta perspektiv att få ämnesplaner och kursplaner som är mer fokuserade på kunskaper och lite mindre på att man ska analysera och så vidare. Då kommer det att bli lättare för en del elever att uppnå ett E.

har frågat mig om jag och regeringen är beredda att vidta kraftiga och omedelbara åtgärder mot betygsfiffel genom att ge Skolinspektionen i uppdrag att specialgranska de skolor som avviker kraftigast i sin betygsättning gentemot de nationella proven. Åsa Westlund anger att konsekvenserna för skolor som sätter för höga betyg borde vara indragna tillstånd eller tvångsförvaltning och att detta ska gälla även om skolan i övrigt fungerar väl eftersom betygsättningen är en central myndighetsutövning.

Skolinspektionen har ett pågående uppdrag att inom ramen för sin tillsyn och kvalitetsgranskning arbeta för en mer likvärdig bedömning och betygsättning, bland annat med utgångspunkt i skillnader i betygsstatistik mellan olika ämnen och kurser i relation till nationell statistik och stora avvikelser mellan resultat på nationella prov och betyg. Skolinspektionen ska slutredovisa sina insatser inom uppdraget senast den 15 april 2024.

Det finns många rapporter som visar att elevers kunskapsnivåer inte alltid motsvarar de betyg som har satts och att betygsättningen varierar mellan och ibland även inom skolor och utbildningsanordnare. Betygsättningen är alltså inte alltid likvärdig, vilket regeringen ser mycket allvarligt på. Regeringen har därför tillsatt Utredningen om likvärdiga betyg och meritvärden (U 2023:02). Utredaren ska lämna förslag på en systemförändring som innebär att resultat på nationella prov, examensprov eller liknande ska kunna användas för att öka likvärdigheten i betyg eller meritvärden. För att åtgärda betygsinflationen på systemnivå måste det finnas en starkare koppling mellan betyg och nationella prov. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag i februari 2025, och regeringen kommer att följa frågan noga.

Därutöver har Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08) fått ett tillläggsdirektiv där utredaren bland annat ska utreda och föreslå hur krav på statlig tvångsförvaltning inklusive krav på byte av ledning av en fristående skola kan införas. Även den utredningen ska presentera sitt betänkande i februari 2025, och regeringen kommer noga att följa också denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan som Åsa Westlund lyfter är komplicerad, och Skolinspektionen kan bara agera utifrån gällande lagar och andra författningar. Regeringen tar problematiken med betygsinflation på största allvar och har vidtagit åtgärder genom att tillsätta nyss nämnda statliga utredningar.

Herr talman! Tack till ledamöterna för en intressant och spännande diskussion! Jag tror att vi alla är överens om att en bra, väl fungerande förskola är av avgörande betydelse för barns utveckling, inte minst när det gäller de barn som kanske inte har de allra bästa förutsättningarna hemma. Men för att förskolan ska kunna spela denna viktiga roll i barns liv krävs en hög andel förskollärare och övrig utbildad personal, det vill säga barnskötare. Där är vi inte i dag.

Rose-Marie Carlsson var inne på att antalet barn har ökat kraftigt de senaste åren. Nu ser vi ett minskat antal barn, och detta minskar möjligtvis trycket på förskolan till viss del. Min förhoppning är naturligtvis att kommunerna inte ska dra ned på denna viktiga verksamhet utan fortsätter att satsa på förskolan.

Staten drar sitt strå till stacken, dels genom de vanliga statsbidragen i den så kallade påsen, dels genom ett antal riktade statsbidrag, till exempel för att minska barngruppernas storlek och erbjuda kompetensutveckling för förskollärare och annan personal i förskolan. Jag tror att detta är viktigt.

Jag tror också att vi kommer att återkomma till denna debatt så småningom. Den är stor och viktig, och vi har ett gemensamt ansvar i regeringen, riksdagen och inte minst kommunerna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Problemet just nu är att det är för få som söker förskollärarutbildningen, liksom de andra utbildningarna. Jag tror att det är viktigt att till exempel skärpa intaget.

Jag är ändå lite förvånad över att det är ett sådant ointresse från högskolornas sida för att ha den typ av utbildningar där man kan utbilda sig på halvtid och jobba på halvtid. Jag har själv erfarenhet från ett sådant system här i Stockholm som fungerar väldigt väl. Det är ett sätt att hålla kvar skickliga barnskötare, vilket de i allmänhet är, samtidigt som de får en utbildning till förskollärare. Avhoppen i den typen av satsningar är väldigt låga. Jag håller verkligen med Rose-Marie Carlsson om att det är ett sätt att använda, men det är inte det enda sättet. Vi måste se till att fler unga människor vill bli förskollärare.

Jag tycker också att vi måste förändra barnskötarutbildningarna i Sverige. I dag har vi en barnskötarutbildning som ligger på gymnasienivå. Men vi har också ganska många kommuner som har olika typer av arbetsmarknadspolitiska satsningar där man låter framför allt kvinnor gå utbildningar som de faktiskt har ganska svårt att ta till sig, oftast beroende på att de har för dåliga kunskaper i svenska. Jag menar att vi borde försöka skärpa upp detta, så att vi till exempel får ett välfungerande yrkespaket som man ska gå igenom för att få kalla sig barnskötare. Där är vi inte riktigt än, men det är min absoluta målsättning.

Jag tror att det är viktigt att kommunerna satsar på att sätta tak för barngrupperna. En del kommuner gör det. Jag kommer själv från en kommun som relativt framgångsrikt har jobbat med detta, Stockholms stad. Det är inte alltid så att alla barngrupper håller exakt de tal som kommunfullmäktige har satt upp, men det får till effekt att man åtminstone tittar på detta och försöker begränsa barngruppernas storlek på ett någorlunda effektivt sätt. Det är upp till kommunerna att göra detta. Men det finns statsbidrag som ska gå till att åstadkomma bland annat just detta, och jag tycker att det är viktigt att de statsbidragen har höjts rejält de senaste åren.

Herr talman! Det var många olika frågor, och de hänger ihop. Svensk förskola har hållit världsklass, skulle jag vilja säga. Jag tror att ganska många av oss är bekymrade - naturligtvis inte överallt, men i en del kommuner - över att kvaliteten har sjunkit. Ett viktigt skäl till det är att andelen utbildad personal minskat. Det gäller både förskollärare och barnskötare, som har gått i gymnasiet eller fullföljt en vuxenutbildning och fått en riktig examen. I båda kategorierna har andelen sjunkit.

Jag tror att Mats Wiking har rätt i att det inte först och främst är förändringar i förskollärarutbildningen som avgör om den ska attrahera fler. Men det är en del, och ett stort problem med lärarutbildningarna överlag är att många av dem som kommer in har för dåliga förkunskaper för att klara av utbildningen. Därför blir det många avhopp. Att förbättra förskollärarutbildningen och de övriga lärarutbildningarna är alltså ändå en viktig faktor i detta, som svar på det Rose-Marie Carlsson frågade om.

Riksdagen avsätter mycket pengar för att bland annat minska barngruppernas storlek. Jag har tidigare varit ansvarig för barngruppernas storlek i en kommun, och jag vet att det är till stor hjälp om man sätter gränser, så som vi gjorde i Stockholm, och arbetar efter dem i stället för att det är helt fritt. Jag tror att det är en viktig modell, men det är trots allt kommunerna som är ansvariga för detta. Det staten kan göra är att avsätta statsbidrag för till exempel mindre barngrupper, personalutveckling och att förskollärare ingår i professionsprogrammet. Det finns en rad åtgärder. Förskollärarutbildningen och utvecklingen av den är också betydelsefull.

Herr talman! Mats Wiking har frågat mig vad jag och regeringen kommer att göra för att förskolan ska bli mer jämlik i hela landet samt vad jag och regeringen kommer att göra för att andelen behörig personal ska öka i förskolan.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Att bedriva utbildningsverksamhet inom skolväsendet i Sverige innebär att man förvaltar samhällets förtroende för det uppdraget. Förskolan spelar en mycket viktig roll för barns allsidiga utveckling och bidrar till att skapa likvärdiga förutsättningar inför skolstarten.

Det finns flera faktorer som påverkar kvaliteten i förskolan, till exempel det pedagogiska ledarskapet, personalens utbildning och möjligheter till fortbildning, personaltätheten samt barngruppernas storlek. Regeringens mål är en förskola av hög och likvärdig kvalitet.

Den enskilt viktigaste faktorn för bättre måluppfyllelse i förskolan är skickliga förskollärare som har ordentligt med tid för sitt huvuduppdrag, undervisningen. För att ge förskollärare och lärare en bättre arbetssituation och bättre möjlighet att genomföra undervisning av hög kvalitet har regeringen därför tillsatt Utredningen om en minskad administrativ börda för förskollärare och lärare (U 2023:01), som ska göra en bred översyn av hur de administrativa bördorna kan minskas.

Med kompetenta och kunniga förskollärare ökar förutsättningarna för en förskoleverksamhet av hög kvalitet och att fler elever når målen för utbildningen efter att de har avslutat förskolan. Regeringen har därför bland annat avsatt 50 miljoner kronor årligen 2023 och 2024 för förskollärares och lärares vidareutbildning och beräknat 50 miljoner kronor för ändamålet 2025.

För att den svenska förskolan ska hålla hög kvalitet är det avgörande att förskollärarutbildningarna förbereder studenterna väl inför den framtida yrkesutövningen och att de personer som antas till förskollärarutbildningar har goda förutsättningar att genomföra utbildningen och bli skickliga förskollärare. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska föreslå åtgärder för att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna i syfte att höja utbildningarnas och yrkenas status och attraktivitet (dir. 2023:111).

Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag i propositionen Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare (prop. 2022/23:54) som innebär att det införs bestämmelser i skollagen om ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare inom skolväsendet. Syftet är att utveckla undervisningens kvalitet, stärka professionerna, öka yrkenas attraktionskraft och därigenom öka likvärdigheten i utbildningen. Bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2025.

Regeringen anser vidare att oseriösa och olämpliga aktörer inte ska få förekomma inom skolväsendet. Därför startar vi nu en helrenovering av det svenska friskolesystemet som ska städa undan de osunda drivkrafterna men samtidigt värna valfriheten. Det ska inte vara möjligt att tjäna pengar genom att dra ned på kvaliteten, varken vid fristående skolor eller förskolor.

Alla barn och föräldrar ska kunna lita på att enskilda huvudmän som driver fristående förskolor sätter barnens rätt till god utbildning och omsorg före ägarnas vinster. Regeringen har därför beslutat om tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08). Det är ett paket med olika åtgärder som svar på alla de fall där barns och elevers rätt till en bra utbildning inte tillgodoses.

Utöver de insatser jag redan har nämnt vill jag nämna att statsbidraget för kvalitetshöjande åtgärder inom förskolan har förstärkts med 800 miljoner kronor för 2023 och 2024 och i år uppgår till cirka 2,8 miljarder kronor. Statsbidraget kan bland annat användas för att sträva efter att barngrupperna har en storlek som överensstämmer med Skolverkets riktmärke. Bidraget får även användas till att bibehålla eller rekrytera personal i förskolan samt till kompetensutveckling för förskollärare och annan personal som arbetar inom förskolan.

Regeringen arbetar därmed på flera olika sätt för att skapa mer likvärdighet och kvalitet i förskolan så att alla barn ska kunna utveckla sina kunskaper, färdigheter och kompetenser så långt som möjligt och oberoende av i vilken förskola barnet går eller var i landet barnet bor.

Herr talman! Jag kan verkligen hålla med om att vi har ett trasigt skolsystem. Kommunaliseringen var ett stort misstag, som också Vänsterpartiet på den tiden faktiskt bidrog till. Jag är den första att säga att vi borde ha mycket mer av statlig styrning av svensk skola än vad vi har i dag.

Jag blir förtvivlad när jag ser dessa siffror. Det är ett stort svek mot barn med olika typer av diagnoser att vi har ett skolsystem som för många av dessa elever fungerar så dåligt som det faktiskt gör. Vi måste gemensamt förändra detta. Jag är helt övertygad om att det då behövs exempelvis fler speciallärare, inte bara lärare med allmän specialpedagogisk kompetens utan lärare som är särskilt utbildade för att hjälpa elever med den här typen av problematik. Vi behöver också många fler mindre, särskilda undervisningsgrupper än vad vi har i dag i svensk skola. Vi behöver mer samarbete mellan skola och socialtjänst i form av skolsociala team för att hjälpa de ungdomar som måste komma tillbaka till skolan. Vi behöver också, skulle jag vilja säga, mer forskning på det här området än vad som finns.

Jag håller dock med: I stora delar har vi ett trasigt skolsystem. Jag gör nu mitt allra bästa för att laga det systemet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag är den första att hålla med om att det behövs en betydligt starkare styrning av den svenska skolan. Den är inte likvärdig. Det skiljer i dag 70 000 kronor mellan den kommun som satsar mest per elev och år och den kommun som satsar minst. Självfallet är det stora skillnader mellan kommunerna exempelvis i hur elevsammansättningen ser ut. Det är dock bara ungefär hälften av dessa 70 000 kronor som kan förklaras på objektiva grunder. Vad resten beror på vet man helt enkelt inte.

Därför är den utredning vi nu har tillsatt om en nationell skolpengsnorm viktig. Tanken är att kommunerna inte ska kunna gå under en norm i hur mycket man satsar på den svenska skolan.

När regeringen gör olika typer av satsningar, till exempel satsningen på fler speciallärare, på skolsociala team och på fler mindre, särskilda undervisningsgrupper, är det viktigt att dessa också finansieras. Det är därför den här typen av statliga stöd finns för kommunerna att söka för att kunna bygga ut den här verksamheten. Det behövs verkligen.

Men sedan finns det också andra skäl som inte bara handlar om ekonomi. Det har funnits en ideologisk tanke med att dessa elever inte har fått ett särskilt stöd tidigt. I stället har man trott att det räcker med extra anpassningar i klassrummet. Det är alldeles uppenbart att det systemet inte har fungerat, och det måste vi göra någonting åt.

Jag tycker att vi i dag ser en stor tillnyktring när det gäller synen på elever med väldigt omfattande särskilda behov. Jag är helt övertygad om att vi kommer att se förbättringar på det här området framgent. Till det behövs det naturligtvis resurser, och det är därför regeringen för dessa olika satsningar också avsätter resurser till huvudmännen, det vill säga kommunerna.

Herr talman! Det finns många skäl till att vi har den fruktansvärda situation som vi har för många elever med neuropsykiatriska diagnoser. Många elever får inte det stöd som de har rätt till - det särskilda stöd som alla skolor borde ha.

Det finns många förklaringar till detta. En förklaring är att vi har haft en idé om inkludering som i praktiken har lett till exkludering. Man har trott att man kan lösa alla elevers problem i ett och samma klassrum med stöd i klassrummet. Detta har ofta visat sig inte fungera, och till slut har det lett till att många av dessa elever i praktiken har blivit lämnade ensamma, kanske med en helt outbildad elevassistent i en korridor.

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt, och därför satsar regeringen nu på stora statsbidrag för att till exempel ge möjlighet att utbilda fler speciallärare. Det är en yrkesgrupp som Socialdemokraterna tidigare helt och hållet ville avskaffa genom att lägga ned utbildningen. Vi skulle inte ha speciallärare i svensk skola, var tanken. Detta har vi som tur är kommit ifrån, och därför satsar regeringen på fler speciallärare och har också statsbidrag som är kopplade till detta.

Vi har också speciella statsbidrag till särskilda undervisningsgrupper, vilket inte fanns tidigare och som kommunerna kan söka för att få till stånd hjälp och stöd till de elever som behöver det allra mest.

Vi satsar också stort ekonomiskt på skolsociala team, det vill säga att ta hjälp av socialtjänstens alla kompetenser för att hjälpa barn och ungdomar tillbaka till skolan. Det handlar om elever som har slutat gå i skolan, och de är många.

Vi ser nu också till att det blir ett frånvaroregister i Sverige. Jag tror att detta är nödvändigt. Ibland kan det låta lite byråkratiskt, men det är viktigt att veta vilka dessa elever är och hur ofta de är frånvarande. Detta är också något som organisationen Rätten till utbildning har krävt.

Jag är medveten om att det behöver göras mer, men jag skulle säga att den här regeringen har gjort betydligt mer i Sverige på kort tid - ett och ett halvt år - än vad den rödgröna regeringen lyckades åstadkomma under åtta år.

Herr talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att elever med neuropsykiatriska diagnoser får en likvärdig skolgång givet det som framförs i interpellationen.

Jag vill inleda med att situationen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, är väldigt oroande. De höga och alarmerande riskerna för elever med NPF i fråga om självmord och att skada sig själv är mycket allvarliga och måste åtgärdas. Det krävs insatser på flera nivåer och från åtskilliga aktörer i samhället, inte minst inom skolan, som är mitt ansvarsområde som skolminister.

Jag konstaterar att alltför många elever inte får tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid. Det gäller även elever med NPF. Skolorna behöver därför bättre förutsättningar för att kunna möta elevernas behov. Stödet måste också sättas in tidigare än i dag. Regeringen genomför bland annat stora satsningar för att skolorna ska kunna anställa fler speciallärare och inrätta fler särskilda undervisningsgrupper. Vi ser även till att fler kan utbilda sig till speciallärare. Regeringen förbättrar också huvudmännens möjligheter att stärka samverkan mellan skola och socialtjänst och öka närvaron för eleverna genom satsningen på skolsociala team. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska lämna förslag på ett nationellt frånvaroregister som ska möjliggöra systematiska uppföljningar på flera olika nivåer och där bland annat aspekter som rör NPF särskilt ska beaktas.

Det finns ett stort behov av att förbättra elevhälsan, bland annat för att skolan bättre ska kunna möta elevernas behov som rör deras fysiska och psykiska hälsa. Av Tidöavtalet framgår att det ska göras en bred reform för att förbättra elevhälsan och att elevhälsans vårduppdrag bör återupprättas. Det är viktigt att samverkan mellan elevhälsan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten fungerar i hela landet så att till exempel elever med psykisk ohälsa får rätt insatser i tid.

Det är också nödvändigt att vi ser över dagens kursplaner och betygskriterier eftersom det finns en stor variation när det gäller elevernas kognitiva förutsättningar, däribland elever med NPF. De kunskapsmässiga krav som ställs, särskilt för betyget E, behöver vara rimliga. Regeringen beslutade därför den 14 december förra året om kommittédirektiven En tydligare kunskapsinriktning i läroplanerna (dir. 2023:173).

Vidare behöver möjligheterna att följa upp hur det går för elever med funktionsnedsättning i skolan vara goda. Utredningen om mer kunskap om barn och elever med funktionsnedsättning i skolväsendet redovisade sitt betänkande i december, och förslagen bereds inom Regeringskansliet just nu.

Att elever med funktionsnedsättning mår så dåligt att de försöker ta sitt liv är inget mindre än ett allvarligt misslyckande som jag och regeringen tar på mycket stort allvar.

(forts.)

Herr talman! Som jag har försökt säga är det arbete som har utförts innan regeringen lägger fram sitt förslag väldig gediget. Det är mängder av tjänstemän som har prövat olika typer av formuleringar. Sedan har man remitterat det, i det här fallet bland annat till arbetsmarknadens parter, som inte har haft några synpunkter. Man gör på detta sätt just för att man ska få in synpunkterna innan en process äger rum där man ska anta de nya ämnesplanerna.

Som skolminister förutsätter jag att till exempel fackförbund eller, som i det här fallet, arbetsmarknadens parter samlat framför dessa åsikter om man har dem. Nu har man ju inte haft några sådana synpunkter. Man har tyckt att det är bra formuleringar, och det beror på det bakgrundsmaterial som Skolverket har lagt fram.

Jag känner mig fullkomligt trygg om att svenska elever även i fortsättningen kommer att få goda kunskaper på det här viktiga området. Jag känner också stor trygghet när det gäller att elever i grundskolan får tillräckliga kunskaper för att kunna gå ut i arbetslivet på ett bra sätt.

Men det är viktigt att man har lite respekt för de processer som äger rum innan man fattar beslut. De fackföreningar som Niklas Sigvardsson säger borde ha fått lämna in sina synpunkter har faktiskt inte haft några synpunkter. Därför är detta ett välavvägt förslag som nu kommer att bli verklighet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Ja, det är viktigt att alla elever i gymnasieskolan får del av de här kunskaperna, liksom att elever på högstadiet i grundskolan får det. Det är själva grunden. Först lär man sig det som behövs på högstadiet, och sedan ska den kunskapen följa med in i gymnasieskolan, där ämnesmålen tar vid. Det är viktigt att detta fungerar.

Jag vill bara understryka att det är ett stort arbete som ligger bakom de ämnesplaner som vi nu kommer att få, som väldigt många människor och olika organisationer har varit delaktiga i.

En remissomgång är viktig just för att få in kunskaper och synpunkter, så att man sedan kan göra förändringar innan man lägger fram förslaget för riksdagen. Jag kan bara konstatera att arbetsmarknadens parter har fått detta på remiss och inte har haft några synpunkter. Jag tror att det beror på att man har läst det som Skolverket har skrivit om formuleringarna och känt sig trygg med att det inte handlar om försämrade kunskaper.

När den här typen av dokument kommer ut i skolans värld är det förstås viktigt att skolan anpassar sig efter detta. Att till exempel se till att det finns riktiga läroböcker är ett sätt att se till att eleverna får till sig den kunskap som de behöver. Det handlar också om att lärare ska få kunskaper om hur det nya ämnesgymnasiet fungerar och så vidare.

Detta är viktiga frågor, och jag känner mig trygg med att även framtidens gymnasieelever kommer att få den kunskap som behövs för att gå ut i arbetslivet.

Herr talman! Övergången från kurs- till ämnesgymnasium har föregåtts av ett enormt arbete, som har pågått under flera år. Det är inte så att regeringen har smugit ut de ändringar som det innebär att gå över från kurs- till ämnesgymnasium, utan detta har föregåtts av långa remisstider och många samtal. Skolverket har lagt ned mycket jobb på att se till att ämnesplanerna blir så bra som möjligt. Men det är klart att det är en stor förändring när man går över från ett kursutformat gymnasium till ämnesgymnasium.

En viktig del i detta arbete är just att man remitterar förslagen innan de blir till en proposition och innan riksdagen fattar sina beslut. Ofta svarar många remissinstanser på de olika delarna. Vi vet sedan tidigare, även från andra ämnen, att många har synpunkter på innehållet i de förslag som läggs fram - det gäller även detta som handlar om samhällskunskap.

Arbetsmarknadens parter har naturligtvis också fått möjlighet att besvara remisser men har inte haft några synpunkter på detta. Det beror, anser jag, på att det nya ämnesgymnasiet i större utsträckning ska bygga på de kunskaper som eleverna har med sig från grundskolan så att man inte upprepar för mycket av det de redan har lärt sig där. Därför har detta komprimerats.

Skolverket skriver i sin analys att detta inte innebär några förändringar. Eleverna kommer att få med sig detta, bland annat genom de ämnen vi nu diskuterar, som kommer att vara gemensamma för alla elever i gymnasieskolan. Elever som går på yrkesprogram kommer dessutom att få en ännu mer genomgripande kunskap i dessa ämnen. Tanken bakom detta är absolut inte att på något sätt försämra den kunskap som eleverna får i gymnasieskolan.

Jag tycker att det känns lite tråkigt att det finns något slags tro hos interpellanten att vi skulle ha smugit igenom dessa förändringar - så är det naturligtvis inte. Detta uppdrag gavs av den tidigare socialdemokratiska regeringen, och arbetet har pågått under flera år för att få till bra ämnesplaner som utgör ett bättre och mer välfungerande system än det system med kursutformat gymnasium som vi har haft och fortfarande har. Samtliga partier har också, såvitt jag kan bedöma, varit eniga om att detta är rätt väg att gå.

Herr talman! Niklas Sigvardsson har frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av hur borttagandet av arbetsmarknadskunskap ur ämnesplanerna påverkar kunskaperna bland elever om den svenska modellen, om risken för utnyttjande på arbetsmarknaden och om risken för framtida arbetsskador på grund av dålig arbetsmiljö. Niklas Sigvardsson har vidare frågat mig om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen och hur jag avser att agera för att morgondagens unga ska få ta del av hur den svenska arbetsmarknaden, arbetsmiljölagstiftningen och arbetsrätten fungerar.

I december 2023 beslutades det om nya ämnesplaner för gymnasieskolan. Bakgrunden är att den 15 juli 2022 trädde ändringar i skollagen i kraft som innebär att gymnasieutbildningen inte längre ska vara kursutformad utan ämnesutformad och att ämnesbetyg ska ersätta kursbetyg i gymnasieskolan. Varje ämne ska bestå av en eller flera nivåer, och betyg ska sättas efter varje nivå, men ett godkänt betyg på en högre nivå ska ersätta ett betyg på en lägre nivå. Ändringarna ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2025.

Statens skolverk tog fram förslag till nya ämnesplaner i de gymnasiegemensamma ämnena som remitterades i gängse ordning. Arbetsmarknadens parter bereddes tillfälle att yttra sig över förslagen men lämnade inte något yttrande.

Därefter beslutade regeringen om de nya ämnesplanerna för de gymnasiegemensamma ämnena. Utöver att ämnesplanerna har anpassats med anledning av ämnesbetygsreformen har ämnesinnehållet setts över. En av utgångspunkterna för översynen har varit att ämnesplanerna ska bidra till ett fördjupat lärande och att ämnesinnehållet ska ha en tydlig progression från grund- till gymnasieskolan.

När det gäller innehållet i ämnet samhällskunskap, som alla elever på nationella program i gymnasieskolan läser, har vissa justeringar gjorts i förhållande till vad som tidigare gällde. Ämnet ska bygga vidare på de kunskaper som eleverna har med sig från grundskolan. Av det centrala innehållet för samhällskunskap i grundskolans årskurs 7-9 framgår att alla elever ska ha kunskaper om arbetsmarknadens och arbetslivets förändringar och villkor avseende till exempel lönebildning, arbetsmiljö och arbetsrätt. I ämnets nya centrala innehåll i gymnasieskolan finns bland annat områdena rättsprinciper och rättsstat samt frågor om välfärd, arbetsliv, hållbarhet, jämlikhet och jämställdhet. Skolverket har bedömt att arbetsrätt ingår som en del i dessa områden, och regeringen gör samma bedömning. Dessutom ingår området arbetsliv i många av de yrkesämnen som elever på yrkesprogram i gymnasieskolan läser och i examensmålen för yrkesprogram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även läroplanen för gymnasieskolan framhåller detta område, då det där framgår att eleverna ska få lära sig om samhälls- och arbetsliv och ges förutsättningar att delta i demokratiska beslutsprocesser i samhälls- och arbetsliv.

Utifrån det här känner jag mig trygg med att alla elever även framöver kommer att få de kunskaper de behöver om arbetsmarknaden för ett aktivt deltagande i samhällslivet och för att kunna ge sig ut i arbetslivet, antingen direkt efter gymnasieskolan eller efter vidare studier.

Fru talman! Skälet till att utredningen nu sitter är att regeringen ser de problem som finns. Det gäller till exempel möjligheterna att ta ut vinst och att det ibland är låg kvalitet i både förskolor och skolor.

Vi ser stora problem inte minst i storstadsområden med extremism i en del skolor. Skolinspektionen har också dragit in tillstånd för ett antal fristående skolor just av detta skäl. Det är viktigt att det fortsätter.

Regeringen anser att det behövs ytterligare åtgärder för att se till att det inte är främst vinsten som är drivkraften när man startar en förskola eller en skola. Det ska vara en omsorg om kvaliteten. Det kan vara att man till exempel har en pedagogisk idé om hur verksamheten ska bedrivas.

Det är därför som utredningen nu har fått tilläggsdirektiv som också handlar om förskolan. Den här regeringen ser att förskolan också måste omfattas av direktiven för att vi ska kunna få till stånd en förändring. Det är barnens rätt till en pedagogiskt bra verksamhet som är huvudsaken och inte möjligheterna att ta ut vinst.

Sedan är det i dagsläget också viktigt att kommunerna tar sitt ansvar när det gäller både tillstånd och tillsyn. Där har lagstiftningen skärpts redan i dag skulle jag säga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är nu extremt viktigt att vi kommer till rätta med de problem som finns. Det är väldigt viktigt att den utredning som nu sitter ska ge förslag som rör förskolan även om både tillstånd och tillsyn av den hanteras av kommunerna till skillnad från grundskola och gymnasieskola.

Vad ska då utredningen göra? Den ska till exempel lägga fram förslag om skärpt ägarprövning när man startar eller köper och tar över befintlig förskola. Det ska finnas betydligt bättre ekonomiska garantier.

Ett problem i skolsektorn och särskilt i förskolesektorn - skulle jag säga, och som Skolinspektionen också har pekat på - är att det finns många verksamheter som är väldigt sköra. Man har väldigt lite ekonomiska medel bakom sig om det till exempel uppstår problem.

Utredaren ska också lägga fram förslag om hur man ska kunna återkräva till exempel skolpeng vid brottslig verksamhet. Det är viktigt att ägare inte kan komma undan och få skolpeng och sedan använda pengarna till brottslig verksamhet.

Vinstutdelning för nya friskolor ska utredaren också lägga fram förslag om. Det gäller även vinstutdelningsförbud för förskolor och skolor som inte har en tillräcklig kvalitet eller där det finns stora problem.

Utredaren ska föreslå sanktionstrappor för att se till att kvaliteten förbättras. Utredaren ska också föreslå möjligheter till tvångsförvaltning av skolor som inte uppfyller kraven.

I dag går det att tvångsförvalta kommunala skolor. Det har bara använts vid ett enda tillfälle. Utredaren ska nu föreslå detta även på skolans och förskolans område för de fristående skolorna. Det är naturligtvis ett viktigt instrument. Barnen behöver inte byta verksamhet utan skolan kan helt enkelt tvångsförvaltas.

Utredningen jobbar nu och kommer att lägga fram sitt förslag om ungefär ett år. Då kommer vi att se ett regelverk som skärpts betydligt i jämförelse med hur det är i dag, och förskolan kommer också att omfattas till skillnad från de direktiv som den förra regeringen lade fram.

Fru talman! Det viktigaste med förskolan är precis det som Mattias Ottosson lyfter fram; förskolan byggdes ut kraftigt för att mammor skulle kunna förvärvsarbeta. Sedan har verksamheten under årens lopp fått en alltmer pedagogisk inriktning, en inriktning som jag helt ställer mig bakom. Förskolan är viktig för barns utveckling men också för att de så småningom ska ha bättre förutsättningar i grundskolan.

Det finns naturligtvis problem även i förskolan kopplat till fristående alternativ, precis som inom skolans värld. Det är därför regeringen har valt att lägga in förskolorna i den utredning om friskolor som nu är tillsatt. Den tidigare regeringen valde att låta det vara en frivillig del för utredaren, men vi menar att det finns problem även inom fristående förskolor och att de bör behandlas på samma sätt som för friskolorna i stort.

Sedan är det klart att det är lite mer krångligt när det gäller förskolorna, eftersom det är kommunerna som beviljar tillstånden och också utövar tillsynen. Ett väldigt stort ansvar åvilar alltså kommunerna: att se till att de fristående alternativ som man godkänner inspekteras och att de följer den lagstiftning som finns. Jag vet av egen erfarenhet som tidigare skolborgarråd i Stockholm att det är en grannlaga och viktig uppgift för en utbildningsnämnd att se till att verksamheten är av den kvaliteten att den ska ha tillstånd. I Stockholm drog vi in många tillstånd under årens lopp av skiftande anledningar. Ofta handlade det precis om det som interpellanten är inne på, nämligen bristande kvalitet. Därför är det viktigt att den här utredningen om vinster i skolan nu också omfattar förskolan.