Herr talman! Det gläder mig att skolministern tar allvarligt på överrepresentationen av elever med NPF bland de självmordsbenägna i Sverige. Den stora självmordsbenägenheten i denna grupp är ett kvitto på att inte bara vårdsystemet i Sverige utan även skolsystemet inte är likvärdigt.

Ministern nämner många viktiga insatser, såsom att det är viktigt att eleverna får stödinsatser i tid, att insatserna sätts in tidigare än i dag, att skolorna får bättre förutsättningar att möta elevernas behov av stödinsatser och att skolorna kan anställa mer personal såsom speciallärare och möjliggöra fler särskilda mindre undervisningsgrupper men också att det behövs en stark elevhälsa med specialpedagoger och speciallärare. Det handlar också om att satsa på skolsociala team för att komma åt långvarig skolfrånvaro och följa upp hur det går för elever med NPF i skolan.

Detta är viktiga insatser, men vad gör regeringen för att möjliggöra för skolorna att göra dessa insatser i tid? I och med regeringens nedskärningsbudget för 2023 och nu 2024 får skolorna i Sverige inte tillräckligt med resurser för att genomföra insatserna. Var tredje kommun gick med underskott 2023, och 2024 väntas bli värre.

Regeringen tar inte det finansieringsansvar för kommunerna som de har enligt lag. Det blir inga fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper, stärkt elevhälsa eller skolsociala team. Med regeringens ekonomiska politik kommer elever med NPF inte att få de stödinsatser de har rätt till i tid. Detta leder till att skolorna bryter mot lagen om att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningarnas konsekvenser för dessa barn och unga.

Detta har uppmärksammats på internationell nivå. År 2023 granskade FN:s barnrättskommitté hur Sverige efterlever barnkonventionen, och deras rekommendation till Sveriges regering är att säkerställa en inkluderande utbildning för alla barn med funktionsnedsättning, bland annat genom speciallärare i klasserna och individuellt stöd till eleverna. Detta innebär att regeringen får kritik internationellt av FN för att man bortprioriterar dessa barn och unga.

En undersökning av fackförbundet Sveriges Lärare om extra anpassningar och särskilt stöd visar till exempel att bara varannan elev som har behov av särskilt stöd får detta. Det kan vara alltifrån särskild undervisningsgrupp till enskild undervisning med en speciallärare. Sex av tio lärare svarar också att nedskärningarna på deras skola ger minskad möjlighet att ge elever särskilt stöd.

Det är regeringens ekonomiska politik som riskerar att drabba den elevgrupp som vi står här och pratar om. Min fråga till skolministern är därför: Varför tillskjuter regeringen inte tillräckligt med resurser till skolorna så att de kan göra de insatser som skolministern nämner?

Herr talman! Skolminister Lotta Edholm säger att regeringen inför stora särskilda statsbidrag och stora resurser för att man ska anställa speciallärare, säkerställa att det finns mindre undervisningsgrupper i skolorna och upprätta skolsociala team. Men det är inte vad kommunerna levererar, utan genomgående i hela landet sker nedskärningar i skolorna som framför allt träffar elever med NPF väldigt negativt.

Jag ska bara påminna skolministern om de prognoser som Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har levererat sedan regeringen tillträdde. SKR säger att det samlade underskottet för kommuner och regioner väntas uppgå till 28 miljarder i år. Regeringen valde att anslå ungefär en tredjedel av vad välfärden, vården, äldreomsorgen och skolan behöver för att hålla ställningarna i ett redan pressat läge.

Nedskärningarna i skolan kommer, som jag sa, att slå hårdast mot elever med NPF och ytterligare höja de siffror som presenteras i den nya statistiken över självmordsbenägenhet bland NPF-elever.

Halmstad, Stockholm, Laholm, Ystad, Hagfors, Färgelanda, Uppsala, Skurup, Malmö, Umeå och min hemkommun Örebro - listan över kommuner där det just nu sker nedskärningar inom förskola och skola kan göras lång. Utifrån 290 skolbudgetar för 2023 visar det sig att man i 98 procent av fallen skär ned på skolan.

Skolministern säger att regeringen levererar stora statsbidrag, men det stämmer inte. Enligt Sveriges Lärares beräkningar för 2023 skulle totalt 12 miljarder behöva skjutas till med tanke på inflationen enbart för att upprätthålla nuvarande nivå, som inte heller är tillräcklig. Och beräkningarna för 2024 visar att det krävs ytterligare 16 miljarder ovanpå detta.

Regeringen har enligt lagen ett finansieringsansvar gentemot kommuner och regioner, men i stället för att ta detta ansvar säger regeringen till kommunerna och regionerna att de ska höja skatterna eller gå med underskott. Eller så presenterar regeringen luftslott, som nu under denna debatt, och säger att man tillför enorma statsbidrag till skolorna.

Regeringens nedskärningspolitik leder till att elevassistenter och personal inom elevhälsan förlorar sina jobb. Det var ju de professionerna som skolministern i början av debatten sa att man behövde satsa på. Många skolor och förskolor slutar dessutom att ta in vikarier när någon är sjuk.

Detta kommer att leda till en ännu större lärarbrist. Många kommer inte att orka utan lämnar yrket. Det blir knappast heller attraktivt för dem som i framtiden ska välja att studera till speciallärare att göra detta när de bevittnar den dåliga arbetsmiljön och de dåliga arbetsvillkoren. Och vilka elever kommer att lida mest av det här trasiga, underfinansierade skolsystemet? Vi fattar alla vilka de är.

Vänsterpartiet vill se att regeringen går in och tar ansvar för svensk skola, framför allt sitt finansieringsansvar. Det är enda vägen för att garantera att alla elever, framför allt elever med NPF, ska få likvärdig utbildning oavsett var i landet de bor.

Min fråga är: Kan skolministern ge ett löfte, här och nu, om att regeringen i vårändringsbudgeten kommer att ta ansvar för svensk skola och ge skolorna de pengar som behövs för att skapa en likvärdig skola över hela landet för elever med NPF?

Herr talman! Jag försöker inte plocka politiska poäng när jag står här och talar. Jag är på riktigt oroad över hur regeringen bortprioriterar elever med NPF genom att leverera nedskärningsbudgetar till kommunerna, som framför allt drabbar den här gruppen.

Jag får inget svar på om regeringen tänker avsätta de resurser som efterfrågas av bland annat Sveriges Kommuner och Regioner och som krävs för att det inte ska ske nedskärningar inom skolan. Vi har inte råd att vänta. När vi vet att den psykiska ohälsan och självmordsbenägenheten bland dessa elever är så enorm och utbredd vet vi också att nedskärningarna kommer att slå hårdast mot dem och ytterligare öka på de siffror som den nya statistiken om självmordsbenägenhet visar.

Vi får inte glömma att självmordsbenägenheten är ett resultat av att ständigt behöva uppleva misslyckande efter misslyckande, ett starkt utanförskap och en stor oro för att inte klara sig i framtiden. Den är ett resultat av ett trasigt skolsystem som är starkt underfinansierat på grund av den här regeringens bortprioriteringar av de mest utsatta eleverna. Det tycker jag att skolministern och regeringen måste ta ansvar för.