Ulf Kristersson

Herr talman! Tidigare var vi inne på frågan om hedersproblematik och allt vi gör på den punkten. När vi kriminaliserar psykiskt våld kan det till exempel innebära att den som tvingar någon att bära slöja eller niqab mycket väl skulle kunna träffas av lagstiftningen. Vi gör även mycket annat, som jag sa, exempelvis förbjuder kusinäktenskap och oskuldskontroller. Det finns alltså en mycket tydlig färdriktning i de här frågorna.

Regeringen har just nu inga konkreta förslag som vi har lagt fram, men däremot tittar vi väldigt noga på vad andra länder gör. Jag noterar också en ökande vilja i många europeiska länder att skydda dem som mer eller mindre ofrivilligt förväntas täcka – dölja – sig och leva ett liv som på alla tänkbara sätt är motsatsen till den jämställdhet, självständighet och frihet vi tycker är självklar i vårt land.

Vi tittar alltså på frågan, men regeringen har inga konkreta förslag just nu.

Herr talman! Det här är en väldigt stor fråga. Jag tycker att vi har gjort en hel del. Vi har bland annat gjort sådant som är spektakulärt, som att ta deras lyxprylar. Häromdagen passerade vi 100 miljoner kronor i värde.

Där finns det en ganska lustig händelse: Jag får löpande rapporter om vilket värde polisen har tagit prylar för, och en dag hade värdet sjunkit något. Det var ju lite udda. Men polisen sa: Ja, det visade sig att vi tagit en fuskkopia som inte hade det värde vi trodde från början! Det var någon dyr bil som inte var som den skulle.

Det är alltså intressant, och det har verkligen fått effekt att ta lyxprylar och statusprylar som skulle locka in andra i brottsligheten.

Det andra, vilket nämndes, är den organiserade – bolagiserade – brottsligheten. Jag träffade en polis som berättade: Jag tar grejerna från organiserade gäng, men min fru som arbetar på Försäkringskassan möter mycket större belopp.

Därför ökar vi nu samkörningen av register och tar bort en massa sekretessbegränsningar. Vi tvingar myndigheter som inte har brottsbekämpning som huvuduppgift att delta i brottsbekämpningen – och de vill verkligen vara med.

Herr talman! Låt mig först säga att jag inte är expert på de här frågorna. Det ska ärligt sägas. Jag har därför inga detaljerade svar på detta, men jag delar självklart ambitionen att det ska ske i dialog under ordnade former och att helt legitima intressekonflikter måste dömas av med bra lagar som grund.

Min mer övergripande reflektion är att Sverige ibland har varit dåligt på att erkänna att det finns legitima intresseavvägningar. Ska man bygga ny energiproduktion, som är bra för landet, på en viss plats trots att den skapar lokala miljöproblem just där? Ska man exploatera gruvfyndigheter som ökar vårt oberoende trots att det påverkar dem som bor just där?

Det här är legitima intresseavvägningar, och jag vill mena att vi i dag är rätt bra på att döma av dem i konkreta termer. Den gamla regeringen lät dem ofta ligga år efter år, men vi dömer av dem. Det betyder inte att den som förlorar har fel, bara att man fick fel i just det konkreta fallet. De nordliga områdena måste också kunna hantera den sortens kloka, omdömesgilla intresseavvägningar.

Herr talman! Först och främst menar jag verkligen det jag säger: Vi uppskattar väldigt mycket alla människor som har kommit till vårt land, bor här lagligt, anstränger sig varje dag och går till jobbet – till exempel i vården – och betalar skatt, försörjer sig själva och hjälper samhället på alla tänkbara sätt. Jag delar helt uppfattningen att svensk sjukvård skulle ha mycket, mycket svårare att klara sig utan alla dessa fantastiska medarbetare.

Med det sagt står jag för en ordnad, reglerad invandringspolitik som innebär att den som inte har rätt att vara i vårt land ska lämna vårt land – inte detta hopkok av ständiga amnestier, ständiga undantag och ständigt nya försök att låta människor som har fått avslag på sin ansökan ändå vara kvar. Så kan vi inte ha det. Jag vet att Centern är emot den nuvarande, stramare invandringspolitiken, men vi står fast vid den.

Jag tänker ändå säga att vi likväl tittar på om det finns vissa saker i lagstiftningen som inte har blivit som de borde. Därför ser vi över just den frågan.

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte hur meningsfullt det är att stå i riksdagens talarstol och kasta grova beskyllningar, förolämpningar och kränkande ord mot varandra. Vänsterpartister kanske gillar sådant. Jag tänker inte kontra med ledamotens ansvar för kommunismens brott i världshistorien.

Så där gör man inte i Sveriges riksdag. Här har vi en anständig ton mot varandra. Vi kan tycka olika, och vi kan diskutera det, men jag tänker inte svara på frågor som bara är till för att uttrycka missaktning och kränkning.

(Applåder)

Herr talman! Det här är förvisso inte en riksdagsfråga. Jag vet inte vilken tradition Ludvig Aspling är uppfostrad i, men jag är formad i en tradition då man under pågående diskussioner och förhandlingar sköter dessa mellan sig och inte här. Man kan göra olika.

Däremot är det i sak så att vi nu dramatiskt ökar antalet människor som inte är svenska medborgare och som begår brott som kommer att utvisas från Sverige. Det är rätt och det är rimligt, och jag tror att många trodde att det redan var så.

Vi tvingar också andra länder att ta emot sina egna medborgare, vilket de tidigare har vägrat göra. Dessutom ser vi över hela frågan om vilken anknytning till Sverige man har. Vi kommer till och med att titta på konventioner som gör det svårt att i dag utvisa grova brottslingar från Sverige. Vi gör alltså allt detta, och det tror jag att frågeställaren egentligen vet.

Herr talman! Jag ska suga lite på frågan om bostadsrättsföreningsordförande-auran och om det var beröm eller kritik – jag ska fundera på det! Alla har vi kanske olika erfarenheter av just bostadsrättsföreningsordförande-frågor.

Jag gav ett svar, och du kommer att få samma svar. Det ni kritiserar är alltså antingen de stora försvarsutgifterna för att nu bygga upp försvaret, det stora Ukrainastödet eller den massiva utbyggnaden av rättsväsendet – eller så lovar ni men vill inte medge stora skattehöjningar för helt vanliga arbetande svenskar i begynnelsen av en konjunkturuppgång. Vilket det än är vore allt detta omdömeslöst.

(Applåder)

Herr talman! Ja, detta är min absoluta åsikt och verkliga ambition.

Att skapa ett råd kan låta lite svenskt, men vi har skapat ett råd med alla de ministrar och myndigheter som bär ansvar för olika aspekter – från socialtjänst till justitiefrågor, jämställdhet och hedersproblematik – för att se om vi har de lagar som behövs och om vi använder alla de lagar och metoder som faktiskt finns. Det var hela ambitionen när vi samlades.

Det första mötet kretsade kring vansinnesdåd. Vi har sett flera sådana ganska nyligen. Nästa möte kommer att kretsa kring våld i nära relation, vilket kanske är den enskilt allvarligaste formen av dödligt våld mot kvinnor, det tredje kring hedersvåld och det fjärde kring grova sexualbrott.

Vi har alltså ett helhetsgrepp om detta. Redan nu har vi tagit fram två förslag, tycker jag: att förbättra farlighetsbedömningarna inom psykiatrin och att granska hur dessa görs i dag för att få bättre enhetlighet så att farliga människor inte bara släpps ut vind för våg.

Herr talman! Jag tror att få har missat att den här regeringen har varit otroligt upptagen av att få ordning på grundläggande saker. Det handlar om den grova kriminaliteten, energipolitiken, invandringen, den höga inflationen – alla de helt grundläggande sakerna. Det var också därför vi på ett möte hemma hos mig i Strängnäs sa: Under nästa mandatperiod är tillväxtreformer en av de saker som står i centrum.

Att bara få ordning på Sverige är nödvändigt men långt ifrån tillräckligt. Sverige ska vara ett dynamiskt växande samhälle. Jag delar helt uppfattningen att småföretag är en grundbult i allt detta. Arbetsgivaravgifterna är en bra början, och jag tror också att den sänkta matmomsen kommer att ha viss betydelse. Jag tror dock att vi behöver göra mycket mer.

Tillståndsprocesser står nästan alltid högst på önskelistan när jag träffar småföretagare. Allt är för krångligt och tar för lång tid. Det gäller också att ha rätt kompetens på rätt ställe. Man får ansökningar från människor som egentligen inte vill ha jobben, eftersom de föredrar att leva på bidrag. Alla de sakerna är riktigt viktiga reformer för nästa mandatperiod.

Herr talman! Jag tror att alla som har sett hela eller delar av den serie som kom i går är otroligt tagna av det de har sett. Det är verkligen svårt att ta in. Alla har vi vetat att sådant här finns. Men det är svårt att ta in omfattningen och att det är till synes helt vanliga människor som sysslar med det vidrigaste man kan tänka sig.

Det är många saker. Några saker som vi gör nu kommer nog att ha betydelse. Detta med säkerhetsförvaring är ett sätt att säga att människor som har hög risk för återfall i allvarlig brottslighet inte ska släppas ut. Flera har kanske tänkt på Nytorgsmannen som ett exempel snarare än på detta, men det är precis samma sak när det gäller människor som fortsätter att begå grova brott mot barn. Det är precis i sådana situationer man ska kunna överväga säkerhetsförvaring.

Man kan göra fler saker, tror jag. Vi kommer att se över vad som är förtal och vad som inte är förtal. Att ha rätt att varna om faktiska problem borde vara ett exempel.

Herr talman! Som jag sa tittar vi noga på den utredning om anhöriginvandring där man bland annat har studerat precis den här frågan, tillsammans med andra skärpningar av anhöriginvandringen till Sverige. Vi tittar noga på detta.

Det finns något som ändå gör mig lite undrande. De här enskilda fallen är ibland – nu talar jag generellt, herr talman – rätt bedrägliga. Tittar man i detalj på dem visar det sig ganska ofta att det är människor som har fått avslag på en asylansökan, som har ett beslut om att lämna landet och som har vägrat lämna landet. Det är ett exempel, som finns rätt ofta.

Att bara titta på enskilda fall så som de beskrivs i medierna är alltså ibland lite bedrägligt. Det är också därför vi har domstolar som tittar på fallen och fattar beslut om dem – inte politiker i vare sig Miljöpartiet eller regeringen.

Allra sist, herr talman, noterar jag att det är ni i Miljöpartiet som alltid har velat se undantag och amnestier och som har röstat emot alla skärpningar av invandringspolitiken som mest av alla också tar upp de i och för sig viktiga frågorna om huruvida någonting har blivit fel. Jag misstror i grunden era bevekelsegrunder. Ni gillar inte en stram invandringspolitik, helt enkelt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tar de här frågorna på mycket stort allvar. Jag tar hela invandringspolitiken på stort allvar. Det handlar alltså om att lägga om invandringspolitiken – från den som Miljöpartiet ville ha och fortfarande verkar vilja ha till en som är stram och långsiktigt hållbar.

Det här är ingen liten sak. Det är därför vi nu täpper till de regler som inte någon gång har fungerat. Spårbytet var en katastrof. Det lockade människor med mycket små asylskäl att söka sig till Sverige. De fick avslag, stannade kvar och sökte sedan lågbetalda jobb i Sverige. Anhöriginvandringen – kanske världens generösaste – lockade människor att komma till Sverige och att ta med stora familjer, med ett stort utanförskap som konsekvens.

Nästan alla svenskar har dragit slutsatsen att den migrationspolitik som ni ville ha var ohållbar. Därför lägger vi om den. 320 000 asylinvandrare på åtta år var i hög grad Miljöpartiets recept. Det var inte hållbart.

Allt detta lägger vi nu om.

En del av de här besluten fattades dessutom under er tid. En av lagarna det handlar om är från 2016. Ni var med och stiftade den lagen. Den bekräftades 2021. Det här är inget nytt. Vi har ärvt problemen från er. Ni har velat skjuta dem framåt hela tiden, med nya undantag och nya amnestier.

Någon gång måste Sverige få ett hållbart system. Allt detta tycker jag att vi ska stå fast vid. Lägg inte om kursen nu! Backa inte tillbaka till den gamla invandringspolitiken och skapa mer av de problem vi fick under er tid!

Med det sagt ska man vara mycket observant på enskilda fall. Nu tror jag att Annika Hirvonen vet att jag, till skillnad från henne, inte kan gå in på enskilda fall och försöka döma av dem. Så fungerar det inte. Det vore ministerstyre. Därför kommer jag att låta bli att göra det. Men vi tittar mycket noga på: Finns det saker som har blivit fel, framför allt när det gäller de 18-åringar som i formell mening är vuxna och behöver egna skyddsskäl men som i praktiken lever med sina familjer? Det finns en utredning, och vi tittar noga på den frågan.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att den stora grupp som har kommit hit och levt på extremt låga löner och som vi inte längre kommer att acceptera som arbetskraftsinvandrare inte alls har jobbat i den offentliga välfärden utan i helt andra sektorer. Det har gjorts undersökningar om detta. Det är till exempel väldigt få som har jobbat som sjuksköterskor.

Jag tycker att Centerpartiet missar själva grundpoängen. Ordning och reda betyder att människor i Sverige borde leva på arbetsinkomster och inte på bidrag. De bör förvänta sig att behöva flytta dit där de jobben finns och lära sig svenska, i stället för att vi ska ha ett konstigt system där vi ber människor att komma från Asien och Afrika, oftast helt utan de kvalifikationer vi mest efterfrågar i Sverige, för att ta jobb som andra som redan är här skulle kunna få.

En viktigare insats vore att locka fler högkvalificerade arbetskraftsinvandrare till Sverige – fler dataingenjörer, fler människor som kan naturvetenskap och fler människor som kan det som vi allra mest behöver. Det skulle vara bra för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Man måste se det här i ett sammanhang. Sverige tog emot 320 000 asylinvandrare under åtta år. Nästan alla, utom Centern, inser att det inte var hållbart. Det fungerade inte. Det har lett till enorma segregationsproblem, stora problem med utanförskap och extrem arbetslöshet. En del av den organiserade kriminaliteten har också med detta att göra, för den delen.

Det handlar om riktigt stora problem på grund av en helt ogenomtänkt invandringspolitik under många år. Den lägger vi nu om. Vi upplever ett mycket brett stöd för den omläggningen, men inte av Centerpartiet. Jag kan leva med det.

Arbetskraftsinvandringen hade snarlika problem. Vi hade arbetskraftsinvandring från tredjeland, som det heter. Det är länder utanför Europa – kom ihåg det – och lönekravet låg på 13 000 kronor i månaden. Polisen varnade gång på gång för missbruk och utnyttjande och för risken att personer dras in i kriminalitet eller själva blir kriminella. De sa att det är ett ohållbart system: Människor kommer hit, låtsas vara asylsökande, får nej på sin asylansökan, vill byta spår, blir arbetskraftsinvandrare och hamnar i utanförskap.

Detta system lägger vi nu om. Man ska komma ihåg att det alltså är människor som kommer från länder utanför Europa. De allra flesta som kommer från länder utanför Europa – vi tar bort forskare och många andra som ligger långt över de lönekraven – har några gemensamma egenskaper: De talar inte svenska, för det gör de flesta inte utanför Europa. De har ofta låg utbildning och ingen erfarenhet av svensk arbetsmarknad.

Vi har redan tiotusentals personer i Sverige med de egenskaperna, som bor här lagligt men aldrig har kommit in på arbetsmarknaden. De talar dålig svenska men skulle kunna lära sig svenska. De har liten erfarenhet av arbetsmarknaden men skulle kunna få det.

Varför ska vi be människor att komma från andra sidan jordklotet för att vara diskare på svenska restauranger när det finns tiotusentals personer i landet som skulle kunna ta de jobben?

Jag tror att ni gnäller om någonting helt annat: Ni vill gå tillbaka till den gamla invandringspolitiken. Det tänker inte vi göra.

(Applåder)

Herr talman! Man kan självklart diskutera exakt när ett pristak eller ett stödsystem ska träda i kraft. Jag förutsätter att Vänsterpartiet har budgeterat för mycket högre kostnader eftersom man nu plötsligt vill lova detta. Jag noterar att Socialdemokraterna, som också klagar, inte själva har tagit höjd för en enda extra krona i sammanhanget. Det är lätt att vara i opposition och slippa ta ansvar.

Men den stora frågan är vilken långsiktig slutsats man drar av detta. Det stora problemet är inte att länder samarbetar om energi. Det stora problemet är att det finns för lite fast, planerbar och pålitlig elproduktion i Sverige och i andra länder. Det är det stora problemet. Man kan inte gå runt detta och låtsas som att man bara kan klippa kablarna och låta bli att producera el. Då får vi alla elda i kakelugnen i stället. Det funkar inte.

Vi bygger nu ny kärnkraft. Ni är som vanligt emot det, för ni har inte lärt er någon läxa av historien. Det har vi.

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med är det precis så som sägs. Vi har höga elpriser, och väldigt många familjer plågas hårt av höga elpriser liksom för den delen också många företag gör.

Det här var ett centralt ämne på det extra EU-toppmöte som hölls förra veckan. Många länder är precis som vi bekymrade över läget. Det är en klen tröst för Sverige att vi ligger i den bästa delen av den europeiska ligan när det gäller elpriser. Andra har det ännu värre, men det hjälper av naturliga skäl inte svenska elkonsumenter.

Vi kan inte styra över vädret. Vi har en riktigt kall vinter, och det blåser väldigt lite. Det är i sig ett problem som är inbyggt i det svenska energisystemet just nu genom att vi har alltför mycket vindkraft. Däremot kan vi bygga ett hållbart elsystem.

Det är ingen slump att det var i södra Sverige detta slog igenom första gången, eftersom vi lagt ned halva kärnkraftsproduktionen i södra Sverige. Det vet alla. Fråga inte minst skåningarna! Det är ju så det är. Det hjälper heller inte att ha väldigt mycket installerad vindkraft när det inte blåser. Det vet också alla, även om en del över huvud taget inte verkar ha dragit någon lärdom av det.

Av detta skäl lägger vi om energipolitiken. Det hade varit bra om även Vänsterpartiet hade dragit riktiga slutsatser av detta, i stället för att tro att vi plötsligt kan avskärma hela Sverige från resten av Europa.

Det stora problemet är att det finns för lite stabil elproduktion i Sverige men också i andra länder. Ta Tyskland som exempel! Det är ett imponerande land på många sätt, men tysk energipolitik ska vi inte ha i Sverige. Där lägger man ned kärnkraften. Man har byggt mycket vindkraft men har för liten stabilitet och exporterar sina höga priser till södra Sverige. Det här är ett internationellt problem, men det kräver nationella beslut. Nu fattar vi dessa beslut.

Vi har planerat för ett elstöd. Det finns med i vår budget och är mycket tydligt och klart. Om det under en längre tid är högt – över 1,50 i snitt över en månad – kommer det att träda i kraft. Vi har inte ändrat oss på den punkten. Vi kommer att införa det när det behövs.

Herr talman! Nej, inget annat kan vara målsättningen i detta. Jag håller helt med.

Får jag bara göra en liten utvikning? För många år sedan var jag socialborgarråd i Stockholm och hade ansvar för all socialtjänst i Stockholm. Då hörde jag av erfarna socialsekreterare att det fanns problem som vi över huvud taget inte pratade om och som kallades för hedersproblem. Begreppet är förstås lite absurt, för det är allt annat än hedrande.

De beskrev ganska detaljerat sådant som inte alls fanns i verktygslådan. Jag tog då initiativ till landets första, såvitt jag vet, riktiga kartläggning av hur omfattande problemet var och hur många barn och ungdomar som utsattes för olagliga hedersrelaterade livsbegränsningar. I extremfallen handlade det om könsstympning, och i många fall handlade det om mindre extrema men likväl olagliga begränsningar. Det var en förbluffande stor grupp.

Då ansågs det vara rasism att prata om detta. I dag skulle hela Sverige erkänna att problemet finns. Det är trots allt ett litet steg i rätt riktning.

(Applåder)

Herr talman! Jag var på Fadimedagen, en söndag för några veckor sedan, och då pratade vi mycket om hedersbrott i allmänhet men också om den här specifika frågan. Precis som Linda Lindberg säger är det här olagligt sedan lång tid tillbaka. Det hör också till sakens natur att det ofta är svårt att upptäcka om inte flickorna själva berättar om detta. Det här är inget som föräldrar eller släktingar vill berätta om, för de vet att det är olagligt men gör det i alla fall.

Den undersökning som gjordes i Västerås där man uppdagade ett stort antal fall var därför oerhört värdefull. Såvitt jag förstår var undersökningen ganska enkel; man frågade helt enkelt. Då fick man klart för sig att flickorna var utsatta för den kanske grövsta formen av rent fysiska hedersrelaterade ingrepp. Jag instämmer helt i beskrivningen.

Några saker måste göras. Jag är övertygad om att vi gör rätt nu när vi kriminaliserar oskuldskontroller och kusinäktenskap. På alla sätt markerar vi att det nätverk av människor som samverkar för att hedersbrott ska begås – något som är unikt jämfört med mycket annan brottslighet – verkligen kommer att kriminaliseras.

Det kommer i sig dock inte att räcka. Jag tror att utvisningshotet ytterst är det mest potenta verktyget. Människor ska veta att om de medverkar till dessa explicita brott eller genom ett agerande, som absolut kan kopplas till vandel, som uppmuntrar till något som i grund och botten är brottsligt och hederskränkande ska de kunna utvisas ur landet. Jag tror att det ytterst är ett av få verktyg som skulle kunna bita på de människor som vet vad de gör, som vet att det här är olagligt men som gör det i alla fall.

Jag tycker att det nu finns en sund uppmärksamhet på allt detta. Det finns en väldigt stark konsensuskultur i Sverige om att det här är vidrigt och ska stoppas.

Herr talman! Ja, jag är stolt över att Sverige är ett land där vi har så god ordning på vår ekonomi att vi har råd att göra den största upprustningen i modern historia och där åtta partier till och med kan komma överens om hur det ska gå till. Detta är jag stolt över – det är få länder som klarar det.

Jag är stolt över att Sverige ligger i toppen bland de länder som stöttar Ukraina för deras skull och för vår skull. Och jag är stolt över att vi nu har givit helt vanliga barnfamiljer 5 000 kronor mer i månaden att leva på jämfört med när vi tog över 2022. Men lika mycket som jag är stolt är jag bekymrad över att vi har ett antal stora problem som vi fortfarande måste lösa. Vi har halverat det dödliga våldet i gängkriminaliteten. Det är jättebra, men hälften är kvar.

Socialdemokraterna säger nu att vi ska byta riktning, herr talman. Det vore spännande att få veta vilken riktning. Är det Vänsterpartiets riktning? Är det Miljöpartiets riktning? Byt riktning, säger man, men jag säger: Håll kursen!

(Applåder)

Herr talman! Så talar finansministern i den regering som inte ens lyckades få igenom sina egna budgetar. Kom inte och läxa upp mig om ekonomisk politik, Magdalena Andersson! Om man inte får igenom sin egen budget har man ingen ekonomisk politik över huvud taget. Tänk om vi inte hade haft det under de tuffa år som vi nu snart lägger bakom oss.

Min andra reflektion är att Socialdemokraterna fortsätter att tala illa om Sverige. Det är ett parti som lämnade efter sig 10 procents inflation. Nu är den 2 procent. Det är ett parti som lämnade efter sig en tid med tredubblade bolåneräntor. Nu har de halverats. Det är ett parti som lämnade efter sig ett Sverige som låg i EU:s bottenliga i fråga om tillväxt. Nu har vi en av toppositionerna i prognoserna. Ni talar illa om de saker som går bra i Sverige. Gör inte det! Det skadar Sverige och svenska intressen.

Vi kan gå in mer i detalj på er oro för slöseri, och då vill jag bara ställa frågan: Vilka saker är det ni vill upphöra med? Är det försvarsupprustningen som ni inte längre vill stå fast vid? Är det Ukrainastödet som ni tycker kostar för mycket pengar? Är det rättsväsendet som inte längre ska rustas upp? Eller är det möjligen så att ni lovar att höja skatten rejält, nu när vi har en uppgång och lämnar lågkonjunkturen bakom oss, för att bryta denna uppgång ordentligt – är det vad ni lovar? Tala då i klartext i stället!

Ni har gjort en massa överenskommelser med oss som vi uppskattar. Vi har enighet om försvarsupprustningen, och vi har enighet om att låna pengar till försvaret för att inte behöva höja skatten nu för att finansiera en dramatisk upprustning av försvaret. Allt detta har ni varit med på.

Ni har några få miljarder mindre i er budget än vi. Vad är det ni har ångrat er om? Tala klartext!

(Applåder)