Ulf Kristersson

Herr talman! Jag tror att alla länder just nu inser att det vi gör i dag inte fungerar. Det handlar framför allt om beroendet av gas och om en marginalprissättning, som det heter, där gasen sätter priset på mycket av den producerade elen. Det fungerar inte. Vad gör man åt det? Alla förstår nog att detta är svårt att ändra på, inte minst när 27 länder har helt olika energiförsörjning och dessutom tycker olika om olika energislag.

Jag träffade Frankrikes president häromdagen. Vi diskuterade vad vi kan göra gemensamt när det gäller att ändra marknadsdesignen, som det kallas. Det kommer att vara svårt, men det kommer att komma förslag från kommissionen. Vi pratade också om hur våra båda länder, som gillar kärnkraft, kan bygga ny kärnkraft i Frankrike och i Sverige och därmed öka stabiliteten i vår egen energiproduktion. De ska bygga 14 eller 15 nya reaktorer. Vi ska bygga flera nya i Sverige också. Här finns det utmärkta möjligheter för samarbete mellan länder som är likasinnade i fråga om synen på energiproduktionen.

Herr talman! Det är viktiga frågor. Den riktigt stora frågan för alla europeiska länder handlar om fossilfrihet. På 70-talet var början av fossilfriheten en fråga om att bli av med extremt höga oljepriser, 70-talspriserna. På 80-talet och 90-talet blev det mer och mer en fråga om klimatpolitik, när vi insåg de enorma konsekvenserna för klimatet. Nu är det också en fråga om ren säkerhetspolitik och geopolitik.

Den stora uppgiften för alla europeiska länder - det märker man inte minst på Europeiska rådet - är att bli av med beroendet av det fossila och framför allt det ryska fossila. Det är den allra viktigaste uppgiften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Den andra viktiga uppgiften är att se till att man har tillräckligt med fossilfri elproduktion i det egna landet eller att man kan handla med varandra. Där återstår det jättemycket att göra.

Vår egna svenska erfarenhet är att vi med mycket kärnkraft och mycket vattenkraft, kompletterat med alltmer sol- och vindkraft, kan bli helt och hållet fossilfria och helt och hållet självförsörjande. Dessutom kan vi då exportera till andra länder.

Herr talman! Jag förstår inte riktigt det höga tonläget. Det är bara att titta i fördelningsbilagorna. Där ser man hur politiken påverkar olika hushåll. Det är traditionellt. I detta fall var det viktigt att understryka att de som har det tuffast ska klara sig igenom lågkonjunkturen på ett rimligt bra sätt.

Jag sa i valrörelsen: Det finns ingen regering i världen som kan ta en lågkonjunktur från människor och kompensera för allt. Det går helt enkelt inte. Det vore dessutom ansvarslöst. Då skulle man spä på inflationen ytterligare. Däremot måste man kompensera dem som har det tuffast, och vi gör den sortens insatser. Vi sänker elpriset, med de möjligheter som finns på kort sikt. Framför allt skapar vi långsiktiga förutsättningar för ett lägre elpris. Vi sänker bensinpriset vid pump. Vi kommer att göra det ytterligare nästa år. Vi gör den sortens specifika insatser. Framför allt handlar det om att inte låta inflationen bita sig fast.

Jag noterar att jag inte får något svar på frågan om den långa siktens migrationspolitik, energipolitik och brottsbekämpning. Jag noterar det.

(Applåder)

Herr talman! Vår budget, som vann i riksdagen eftersom vi har majoritet för vår politik, ger allra mest till dem som har det allra sämst. Det är bara att titta i fördelningsbilagorna. Jag vill bara påminna om att det finns tidigare budgetar som haft nästan motsatt profil, som gett allra mest till dem som tjänat allra mest. Så gör inte vi.

Det andra jag tycker att man ska understryka är att det inte finns någonting som är värre för svenska hushåll än inflationen. Om inflationen biter sig fast igen kommer nästan inga politiska förslag att rå på det. Att få ned inflationen är en överordnad uppgift, och vi ska hjälpa de hushåll som har det allra tuffast.

Sedan kan man göra insatser, och det gör vi också. Vi har system i Sverige som följer med. När inflationen stiger kompenseras man i flera av de viktiga systemen - andra länder har inte sådana system. Detta tjänar Sverige väldigt väl. Men om inflationen hänger fast och tillväxten förblir negativ är vi tillbaka i 70-talets ekonomiska problem. Den politiken kommer inte vi att föra.

(Applåder)

Herr talman! Bredare uppslutning på några centrala politiska områden tror jag alltså skulle stärka Sverige. Jag hoppas att det är möjligt när det gäller just brottsbekämpningen, invandringen och energiförsörjningen. På dessa områden är det särskilt viktigt med tydliga besked till omvärlden, för vi har blickarna på oss.

Låt mig först ta upp migrationen. Om medborgare från andra länder förstår vad som numera gäller och kommer att gälla under lång tid kommer också trycket av asylsökande som saknar skyddsskäl att minska. Den här regeringen talar inte bara om en stramare invandringspolitik - vi kommer att genomföra den, för att vi vill och för att vi kan och för att Sverige ska ha en chans att klara integrationen. I ett första steg minskas antalet kvotflyktingar, och försörjningskravet skärps för arbetskraftsinvandrare.

Men kursen måste ligga fast. Därför är det bekymmersamt att det här i riksdagen finns krav om att den reglerade invandringen ska frångås och att en amnesti ska utfärdas till dem som är i Sverige utan tillstånd. Den linjen kommer min regering inte att följa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Samma sak gäller brottsbekämpningen och energiförsörjningen. Investerare vill veta att politiken ligger fast, och den som ska viga ett yrkesliv åt att bekämpa grova brott vill veta att de långsiktigt kommer att ha resurser och mandat att sköta sitt riktigt svåra jobb.

Herr talman! Låt mig nu igen vända mig direkt till oppositionens partiledare. Vi tycker olika om mycket men kanske inte om precis allt. Vill ni vara med och bidra till omläggning av invandringspolitiken, energipolitiken och kriminalpolitiken? I så fall finns det förutsättningar för riktigt långsiktig politik på tre riktigt viktiga områden.

(Applåder)

Herr talman! Den statsbudget som nu är i kraft sedan exakt 18 dagar antogs av en stabil riksdagsmajoritet som har enats om vad som nu måste göras. Rättsväsendet stärks, hushållens ekonomi förbättras, invandringen stramas åt och energipolitiken läggs om. Bara det är ett politiskt paradigmskifte.

Efter tolv års ökande parlamentarisk oreda med regeringar som till och med förlorar budgetomröstningar har vi nu en majoritet bakom den nya regeringen och bakom regeringens förslag. De fyra samarbetspartierna har lagt väl kända åsiktsskillnader åt sidan för att ta ansvar för Sverige i en svår tid. Det vi är överens om kommer att genomföras, vilket länge var det normala i svensk politik. Nu har det blivit normalt igen.

Partiledardebatt

Inom kriminalpolitiken genomförs nu den största offensiven i modern tid. Alla rättsvårdande myndigheter får större resurser. Anonyma vittnen och visitationszoner kommer att införas. Sverige kommer att låsa in gängkriminella mycket längre och utvisa fler som begår brott men som inte är svenska medborgare.

På migrationens område görs en liknande offensiv. Jag återkommer till den.

Samtidigt lägger regeringen om politiken för att klara både klimatomställningen och hushållens ekonomi. I förra veckan togs första stegen för de lagändringar som förbereder helt ny kärnkraft. Det nya departementet som kopplar ihop energipolitik och klimatpolitik är på plats - för utan offensiv energipolitik finns ingen framgångsrik klimatpolitik.

Men att bygga stabil energiförsörjning tar tid. Därför måste vi nu stötta hushåll som pressas av höjda matpriser, dyrare el och stigande boräntor. För två veckor sedan sänkte vi skatten på bensin. Vi har också sänkt skatten på kraftverk för mer och billigare el. Skattebördan för landets lantbrukare sänks och gör sitt för billigare matproduktion. Och den 1 januari nästa år sänks reduktionsplikten till EU:s lägsta nivå.

Det här är bara några delar av de fyra samarbetspartiernas plan för att reformera Sverige. Vi har folkets mandat, och vi har en stabil riksdagsmajoritet i ryggen.

Men. Jag skulle ändå värdesätta ännu bredare förankring, för behoven är stora, och stora reformer tar tid att genomföra.

Dessutom tror jag, som ni vet, att det vore bra med lite mer dialog och lite mindre polarisering i politiken, både i Sverige och internationellt, med konstruktivt samarbete där man tycker lika, eller tillräckligt lika, och ärlighet där man tycker olika.

Under valrörelsen framkom att det kan finnas en mycket bred majoritet i riksdagen för vår reformagenda på några områden och att fler partier än våra fyra skulle kunna samlas bakom den färdplan som vi har fått stöd för. Jag vill därför i dag höra oppositionens syn på förutsättningarna för bredare politisk enighet på tre distinkta områden. Blir vi inte överens om allt kanske vi kan enas i vissa delar. Även det skulle vara värdefullt.

Det första gäller migrationspolitiken. Är det kanske fler partier som kan acceptera att en mycket stramare migrationspolitik är en förutsättning för att bekämpa parallellsamhällen och motverka segregation, då kan vi börja bygga det starka, fria och jämlika samhälle som de allra flesta här inne i grund och botten tror på. Jag är öppen för inspel, men förutsättningen måste vara att Sverige ska ha en stram migrationspolitik under lång tid framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Det andra gäller elförsörjningen. Det finns en bred samsyn i samhället om att klimatomställning och elektrifiering gör att den svenska elproduktionen måste fördubblas på två decennier. Så länge kan inte ens jag och min regering räkna med att styra Sverige. Vill fler partier vara med och bidra till riktigt långsiktiga spelregler för alla fossilfria energislag och inte ställa ny vind, ny sol och ny kärnkraft mot varandra? Vi vet ju redan att alla kommer att behövas för att klara av fördubblingen.

Det tredje är rättspolitiken. Det kommer att ta tid att bli av med den grova kriminaliteten som har vuxit fram. I Danmark tog det tio år. I New York tog det hela 90-talet. Är fler partier beredda att bidra till riktig långsiktighet för stora resurser och för fler metoder till polisen och hela rättsväsendet, som anonyma vittnen, visitationszoner och kanske ännu fler verktyg, då kan vi visa för dem som begår brott och för hela svenska folket att nu menar vi allvar med att bli av med de kriminella gängen.

Om svaret på mina frågor är nej tack respekterar jag naturligtvis det. Då tycker vi verkligen olika i sakfrågorna, och det är en del av demokratins spelregler. Men om svaret är ja på en eller några av de här frågorna finns det nog förutsättningar för en bredare politisk förankring för färdriktningen och för ett ännu starkare budskap till vår omvärld att Sverige nu kan samla sig bakom en långsiktig invandringspolitik, en långsiktig energipolitik, en långsiktig kriminalpolitik - precis som vi nyligen har samlat oss kring en helt ny svensk säkerhetspolitik.

Jag menar allvar med detta. Jag vill enas där det är möjligt, och jag vill debattera sakligt där vi förblir oeniga. Jag är övertygad om att det vore riktigt bra för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det diskuteras naturligtvis många saker som aldrig landar i resolutioner. Det diskuteras också mer bilateralt mellan olika ledare.

I grund och botten håller jag med om de här sakerna: enigheten och energikrisen. Men jag skulle nog vilja försvara mina europeiska kollegor lite grann. De förstår visst problemet med att vara beroende av rysk gas! Jag skulle vilja säga att just nu förstår alla det problemet. Allt fler förstår det nu både utifrån klimatperspektiv, fossilperspektiv och säkerhetspolitik. Som jag sa tidigare är detta enda goda med det här: att man ser de dubbla skälen till det.

Sedan drar olika länder lite olika slutsatser därför att man har så olika beroenden. Jag skulle aldrig moralisera över tysk energipolitik, men det är klart att Tyskland aktivt har fört en energipolitik som för deras del just nu skapar ett väldigt stort beroende som de måste hantera. Inget land kan ta sig igenom vintern med iskalla hem och nedstängda industrier. Det ska vi respektera också från vår sida, för det hade inte vi heller klarat.

Det här skapar ett antal svåra avvägningar, men jag har ändå uppfattat en mycket solid grundinställning i dessa frågor.

När det gäller frågan om Belarus - apropå komplexa frågor - finns det absolut i grund och botten en stor vilja att agera vidare mot Belarus. Det finns samtidigt en viss rädsla hos en del medlemsstater för att Belarus ska dras ännu längre in i det ryska och bli en än mer operativ part i det hela.

Det här var inte uppe till riktig diskussion just nu; det ska sägas. Men det finns en djup misstänksamhet mot vad Belarus gör och inte minst mot Rysslands agerande genom Belarus och via Belarus - det råder ingen som helst tvekan om det. Vi hade de tre fredspristagarna på lunch häromdagen, och då diskuterades detta ganska ordentligt.

(Applåder)

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Herr talman! På ett övergripande plan är det lätt att bara konstatera att det finns risker att länder använder en helt annan fråga för att blockera och inte skapa enighet i en aktuell fråga. Det är ett väl känt problem. Man kan ha många olika uppfattningar om enhällighetskrav eller majoritetsbeslut, men om man har enhällighet är det detta som gäller.

Jag tror att jag nämnde i den här kammaren, eller möjligen i EU-nämnden, att samma sak inträffade när Cypern blockerade en fråga som över huvud taget inte hade med Belarus att göra. Man gjorde det helt enkelt därför att man kunde.

Det där är en inneboende risk, och jag tror nästan att man får acceptera att sådant kan komma att inträffa. Sedan ska man ha ett vänskapligt tryck på varandra att inte missbruka systemet för mycket. I flera av de fall som vi har sett - och Ungern är ett exempel - tycker jag ändå att det blev en helt anständig kompromiss till slut.

I den fråga som nu nämns är det ännu mer komplicerat, för där hade det blivit ett paket av frågor som egentligen var separerade. Polen var absolut inte ett hinder när det gällde sanktioner mot Ryssland eller stöd till Ukraina. Det var snarare så att det hade blivit ett paket där Polen såg ett bekymmer i paketlösningen som hade med helt andra frågor att göra. Det handlade faktiskt om beskattningsfrågor kopplat till OECD och EU. Jag ska inte gå in i detalj på detta, men det är relativt komplicerat.

Jag tror alltså att man ska låta lagom mycket skugga falla på just Polen i det här fallet, för det här blev ett paket genom andras försorg. Nu blev det en bra kompromiss här också - en helt acceptabel kompromiss där vi och andra, inte minst Polen, kunde acceptera att det här togs som ett gemensamt paket. Det var alltså frågor som egentligen var separerade från varandra men som ändå beslutades gemensamt.

Herr talman! Jag håller med om detta. Jag tror att det sätter ljuset på en mycket bredare fråga om påverkansoperationer från länder som står väldigt långt från vanliga demokratiska samtal och korruptionsrisker också i demokratiska system. Andra länder har inhemskt sett sådana problem. Jag noterar att flera länder, bland annat Kanada och Australien, har haft den sortens problem och på goda grunder också offentliggjort det.

Jag tycker verkligen att man ska vara observant på detta och inse att demokrati är fantastiskt men att djupt suspekta och farliga beteenden kan frodas även i demokratier under alltför lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Bra att Magnus Berntsson tar upp frågan! Jag tog inte upp den, för den var inte uppe till diskussion och än mindre i rådsslutsatser. Men absolut! Roberta Metsola, som är EU-parlamentets talman, gav en rätt fyllig introduktion i ämnet. Hon var mycket, mycket besvärad, på goda grunder - arg, skulle jag säga - över att det här kunde äga rum över huvud taget. Hon var mycket bekymrad över att sådant här har kunnat fortgå under oklart hur lång tid. Det fanns inget försök att förminska detta på något vis.

En del av sakerna är nu föremål för rent polisiära utredningar, som den belgiske premiärministern påpekade. Detta sköts på eget spår, och det ska vi inte lägga oss i. Men jag tyckte att det var uppenbart att talmannen också såg framför sig att det kan krävas förändringar i regelsystem och kontrollsystem och sådana saker. För det här tär naturligtvis på förtroendekapitalet för institutioner, inte enbart för Europaparlamentets valda ledamöter utan för hela det samlade EU-maskineriet, och det är väldigt dåligt just nu. Jag tyckte att alla tog det på stort allvar, men jag tyckte nog också att det var uppenbart att parlamentets talman tog det på stort allvar.

Herr talman! En egen Spotifylista här! Jag tycker att det var mycket intressant. Det är ju som vi alla vet så att det i USA finns en dubbelhet: ibland protektionism, ibland frihandel och ibland enas båda partierna om protektionistiska inslag.

De riskerna ska vi se; låt oss inte vara naiva i detta. Där har Europa en viktig uppgift i att stå emot detta. Samtidigt som vi helst ska vara eniga i EU också, för är vi inte eniga om ett svar kommer vi inte att ha en chans.

Sedan ska jag väl ändå säga att det är samtal både uppe på agendan och egna samtal - kommissionen har nu så kallade task force-samtal mellan EU och USA för att mildra Europas misstanke om att detta skulle slå mot europeisk industri. Där uppfattade jag det som att USA åtminstone förstår våra bekymmer med detta. Om det sedan kommer att räcka låter jag vara helt osagt. Vi måste se både riskerna och möjligheterna i detta.

Herr talman! Jag tycker att Hans Wallmark rätt väl beskriver komplexiteten i frågan. Det är lätt att se både för- och nackdelarna. Det är även lätt att se att det är mycket bra att USA ser möjligheterna att med teknologi, innovation och företagsamhet också agera mot klimatförändringarna. Det är bara bra. Det motsatta hade varit mycket sämre. Det är bra om man vill bekämpa inflationen, även om en del av insatserna kanske inte är lika övertygande som inflationsdämpande. Det är också bra att USA åtminstone ser att det finns risker för andra länder.

Jag tror att man ska se det här i ljuset av vad Kina har gjort. Det fritar inte USA från ansvar för vad USA riskerar att göra, men under lång tid har Kina agerat i den fria världens ekonomier på ett sätt som väst inte har kunnat göra i Kina. Det är ett ganska oblygt sätt att uppmuntra, skydda och försvara sin egen industri, ibland på andras bekostnad, och detta är inte hållbart i längden.

I allt detta har EU rigoröst noggranna regler mot statsstöd för att Europas olika länder inte ska börja statsstödskonkurrera med varandra, till andras nackdel och på lång sikt vår gemensamma nackdel. Allt detta blir nu tvärtom ett litet problem för oss när andra länder, som är ett land - läs USA - kan göra motsatsen.

Detta är alltså komplext. Jag tror att alla såg komplexiteten. Och de länder som har lättare till protektionism och interventionism såg större möjligheter i detta. Det förvånar inte någon. De länder i norra Europa - alla våra nordiska och baltiska grannar - som i första hand ser fri handel och ingen protektionism och som ser riskerna med intervention, vi agerade för vår sak. Vi landade till slut i att det kan finnas behov av att göra kortsiktiga saker för att industrier nu inte ska lämna Europa för USA av den här anledningen men också att det kan finnas behov av långsiktiga förändringar som stärker europeisk konkurrenskraft. Båda är rätt, och båda benen behövs.

Herr talman! Först vill jag, utan att på minsta sätt ringakta brott som har begåtts och som kan komma att begås, säga att min bild inte är att de flesta ukrainska flyktingar i Sverige upplever sig illa mottagna, förföljda eller utnyttjade. Jag skulle säga att det är precis tvärtom. Det är min absoluta bild och verkligen min förhoppning att Sverige på alla vis visar att vi vill hjälpa till och att vi gör det.

Vi följer EU:s massflyktsdirektiv. Det gör de allra flesta andra länder i Europa också, och jag tror att det var mycket bra att det fanns ett sådant gemensamt regelverk som gjorde att det var mycket enkelt för länder att hjälpa varandra i att hjälpa Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

För formens skull, herr talman, vill jag också bara säga att de här frågorna alltså inte var uppe för diskussion på Europeiska rådets toppmöte.

Herr talman! Mitt svar kommer i tre delar.

Först och främst håller jag med Märta Stenevi om beskrivningen av vad Ryssland gör, och vi håller med varandra när det gäller sanktionerna och det sameuropeiska ansvaret för Ukraina mot Ryssland. Jag uppskattar att vi har ett antal stora viktiga - på-liv-och-död-viktiga - frågor där vi har total enighet i Sveriges riksdag, vilket är bra på alla sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Det andra som är värt att säga är att något som inte alls togs upp i rådets diskussioner var hur ukrainska flyktingar, enligt EU:s massflyktsdirektiv, har det i enskilda länder. Det var ingenting som diskuterades. Sedan diskuterar jag gärna i ett annat sammanhang huruvida Sverige gör allt vi ska för Ukraina, i Ukraina och i Sverige. Hjälper svenska familjer till på ett tillräckligt bra sätt? Gör vi vår andel av vad hela Europa gör? Detta tål verkligen att diskuteras.

Min bild är att det finns ett mycket stort engagemang i Sverige för att hjälpa till. Min bild är att vi lever upp till de krav som ställs på oss och alla andra länder. Min bild är att det är bra att det finns ett europeiskt gemensamt regelverk för detta. Allt det här tycker jag i grund och botten är bra. Min bild är också att många ukrainare, inte minst mammor och barn, som Märta Stenevi sa, hoppas kunna komma tillbaka till Ukraina och sina familjer så fort som möjligt.

Om brott begås ska detta beivras alldeles oavsett vilka förmåner man har i olika länder. Märta Stenevi nämnde flera exempel på brott som begås, och då ska man agera kompromisslöst och hårt. Förövare ska ställas inför rätta, fällas och dömas, och offren ska skyddas. Det råder ingen tvekan om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Att enas med Centerpartiet om Ryssland känns inte svårt. Jag känner mig inte så långsam i den frågan, om jag ska vara ärlig, tvärtom.

Faktum är, när det gäller det inhemska, att olika länder kommer att göra på olika sätt och har olika förutsättningar. Det är alldeles uppenbart. Alla har inte hav, till exempel. Det är ett gott skäl för en del att inte ha havsbaserad vindkraft, för att säga det uppenbara.

Det investeras enormt mycket i förnybart i Sverige just nu, och det investeras enormt mycket i vindkraften i Sverige. Vi tittar, precis som den förra regeringen, på möjligheterna för havsbaserad vindkraft, med alla de restriktioner som finns när det gäller många miljö, natur- och försvarshänsyn som ska tas. Det fanns nog skäl till att inte ens Miljöpartiet lyckades fatta nämnvärt många beslut i den frågan.

Det görs mycket stora effektiviseringsinsatser, och det kommer dessutom ny teknik för infångning av koldioxid. Det görs alltså enormt stora insatser. Om man till detta lägger kärnkraften blir Sverige helt koldioxidfritt.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Man brukar säga att på 70-talet var behovet av fossilfrihet en prisfråga. Man ville sänka priset, för det var dyrt med olja. På 80- och 90-talen blev det mer och mer en miljö- och klimatfråga. Man visste mer då om vilka andra risker som fanns. Nu på 2020-talet har det blivit en säkerhetspolitisk fråga.

Dessa frågor står inte emot varandra - det är det enda goda med allt detta - utan understryker varandra. Världen ska bli fossilfri, Europa ska bli fossilfritt och Sverige ska bli fossilfritt. Ju mer enighet vi kan få om detta, desto bättre.

Om det förfärliga kriget kan föra med sig något gott genom insikten om beroendet av länder som Ryssland och beroendet av klimatskadliga energikällor som olja, kol och gas är det i grund och botten bra. Att vi dessutom vill ha en gemensam marknad och konkurrenskraft i Europa och att vi inte gör ensidiga saker i något så gemensamt som klimatet är också bra. Det var därför jag sa att det i grund och botten är bra att USA är med på banan. Allt detta är bra.

Sedan kommer alla länder att välja olika vägar. När jag och Frankrikes president diskuterar kärnkraft med stor entusiasm är alla inte lika entusiastiska. Det är så, och vi har respekt för det. En del saker kommer vi att göra gemensamt. Om vi få ett Europa som är en konkurrenskraftig plats för investeringar i batteriteknologi, som vi just nu har ganska mycket av i till exempel Sverige, och i innovativa lösningar är det bara en fördel.

Varje land fortsätter att ha ansvar för sin egen energiproduktion. Jag vill inte göra någon besviken, men Sveriges energipolitik var inte med på agendan för Europeiska rådets toppmöte. Det var däremot behovet av att bli helt fossilfria, vilket Sverige delar med många andra europeiska länder i allt högre grad.

Herr talman! Jag håller med om detta. Jag vågar nog garantera att det är många länder som kommer att hålla noga koll på kandidatländerna. Det är inte enkelt att "missköta sig in". Under det svenska ordförandeskapet har vi kanske lite extra fokus på om det kan vara så att Ukraina lever upp till ett antal av de kriterier som är uppställda för deras kandidatlandsstatus. Vi har sagt att vi i så fall är mycket beredda att agera och bekräfta sådana framsteg under tiden. Även den frågan tror jag att många länder kommer att ha synpunkter på.

Jag återkommer gärna i den andra frågan också.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill återigen understryka att enigheten är bra. Vi säger det ganska ofta. Alternativet hade varit oenighet. Då hade vi inte kunnat göra någonting alls. Jag tycker att det är värt att gång på gång understryka det. Enighet är ett vackrare ord för att man inte ska låta det bästa bli det godas fiende. Nästan varje land har en egen uppfattning om vad som vore det allra bästa. Om alla länder bara var beredda att göra det de tycker är allra bäst och inte det som andra föreslår och som de tycker är ganska bra hade inte EU fått något gjort över huvud taget. Där är ironiskt nog kravet på konsensus ganska bra, för det tvingar ihop länderna till gemensamt agerande. Jag delar uppfattningen att enigheten är viktig. Jag värdesätter verkligen om vi kan vidmakthålla den enigheten under en svår vinter, när Rysslands krig inte bara drabbar Ukraina med förfärande kraft utan också kan drabba många andra länder, om än på ett annat sätt.

Det är svårt att återge stämningen i ett rum, men det var ett genuint engagemang i Iranfrågan. Vid varje möte finns det bara 100 procents samlat engagemang, så man måste dela upp gracerna, men engagemanget var stort i Iranfrågan. Jag tyckte att Sverige och andra gjorde sitt till på utrikesrådets möte genom att få till stånd de skrivningar som det blev enighet om. Temat var: Låt inte det bästa bli det godas fiende! Här kunde vi enas om starka markeringar.

Vad gäller kandidatlandsstatus var det inget annat som sades. Jag har ingen annan ståndpunkt än att vi har regler för hur man ska agera som kandidatland för att bli medlem. Det är ingen som har några andra föreställningar än att det här blir en lång resa och att man ska leva upp till de krav som finns.

Civilpakten var vi inte närmare inne på just denna gång. Den kommer säkert att komma tillbaka under vårt ordförandeskap, men den var inte nämnvärt uppe till diskussion på det här toppmötet.

Herr talman! När det gäller frågan om energin finns det några slutsatser man kan dra utöver den som Martin Kinnunen själv drog. Man ska inte några dagar före ett val ställa ut löften som man kan inse är helt orealistiska om man vet någonting om vad olika EU-länder tycker. Svenska energiproblem måste vi i huvudsak lösa själva. Kan vi samarbeta i EU är det mycket bra, men de kan inte lösa dem åt oss. Det är ett välkänt faktum.

Men jag förstår många länder. Man vill inte utpressas av Ryssland i tider med begränsad tillgång på energi. Det är många som behöver övergå till total fossilfrihet och göra det mycket snabbare. Det är ironiskt nog bra i den här förfärliga situationen. Kan det här påskynda övergången från fossildriven ekonomi till helt fossilfri energiproduktion är det mycket bra. Dessutom vill inte länder äventyra sin samlade energiförsörjning, framför allt inte länder med omfattande exportindustri. Vi har problem så det räcker i ekonomin just nu. Jag förstår båda de här lägren i EU, både dem som på alla sätt ville få ned priset och dem som på olika sätt var oroliga för hur det skulle påverka industriproduktionen.

Både Nederländerna och Österrike upplever nu migrationsvågor som är snubblande nära det vi såg 2015. För dem är det här ett akut problem, och de kräver att Europa agerar. Det som ligger närmast till hands är att i enlighet med Dublinförordningen hålla koll på varifrån människor kommer och att de registreras, så att man vet att man inte bara kan gå igenom vissa länder till andra. De yttre gränserna måste också respekteras. Vi är inte färdiga för några beslut i EU-kretsen, men det är där jag tror att de länderna kommer att lägga ned mycket av sitt engagemang i den här frågan nu.

Herr talman! Detta är alltså en återrapportering från rådet, men jag tycker att det är bra att en representant från socialdemokratin, som under 40 år inte har kunnat bestämma sig för om man är för eller mot kärnkraft, nu än en gång visar att man inte vill ha kärnkraft i Sverige. Det är alldeles uppenbart.

Hade jag varit ansvarig för att lägga ned svensk kärnkraft hade jag varit lite mindre moraliserande mot andra. Hade jag dessutom utställt helt orimliga löften om att EU skulle kunna lösa den svenska energikrisen hade jag varit ännu mer ödmjuk.

Faktum är att olika länder är olika beroende av olika energislag. Det kan inte EU lösa. Men om man kan enas om upphandling, pristak och andra saker som fungerar i verkligheten är Sverige för detta, och så har Sverige agerat. Sedan får Sverige ta ansvar för sin egen energiproduktion, och den här regeringen lägger om den svenska energipolitiken och inkluderar förnybart och kärnkraft. Det kommer min regering att klara av.