Ulf Kristersson

Fru talman! Jag kan bara hålla med i beskrivningen av det bestialiska angreppet. Jag tror att nästan alla i EU-kretsen ser det så. Det finns skäl till att Hamas är en terroriststämplad organisation, och de har bevisat detta än en gång. Det är förfärliga bilder. Och ännu värre är det att det finns uppgifter om att filmatiseringar av detta visas offentligt. Det ger det hela en nästan ogripbar dimension.

Jag blir djupt provocerad när jag ser att det demonstreras i Sverige för att fira Hamas, men det demonstreras inte i Sverige för att protestera mot att svenskar dödats i Bryssel. Det öppnar en avgrund i en för mig viktig värderingsfråga.

Kan EU göra någonting åt kidnappningarna? Jag tror inte att vi operativt kan göra mycket mer just nu. Det finns inget som står högre upp i den här frågan, uppfattar jag utan att veta exakt hur man arbetar där, än att få loss gisslan. Det vore nog förmätet av oss att ge goda råd i den frågan just nu.

Jag uppfattar att det är många EU-länder som individuellt använder sina goda kontakter, både för att ge maningar och för att ge stöd i den här situationen.

Fru talman! Jag nämnde ett antal av de länder som själva tog upp frågan, precis som jag gjorde. De upplever detta på sina gator och torg, ungefär som vi gör. Det är större händelser i större länder, kanske mindre i andra sammanhang - men principiellt samma sak. Jag uppfattade att vi alla hade en snarlik bild av de enorma uppgifter som ligger framför oss, bland annat att få människor att respektera lagen; skillnaden mellan att ha åsikter om geopolitiska konflikter å ena sidan och att hota människor hemmavid å andra sidan. Det kan låta självklart för oss, men det är alldeles uppenbart inte självklart. Det här är en stor uppgift.

Många ägnar sig också åt att lagföra dem som kan identifieras. Det handlar också om det långsiktiga arbete som Sverige ibland har varit bra på, till exempel undervisning. Alla barn i alla skolor i alla stadsdelar ska veta vad som har skett; Förintelsen, den judiska minoritetens liv i Sverige. Det är fråga om många fronter samtidigt.

Vi har lärt oss nu den hårda vägen att antisemitismen kommer tillbaka hela tiden. Det har varit nynazister, det har varit konspiratorisk autonom vänster och nu är det i hög grad islamister eller människor som helt enkelt bara är uppvuxna med att hata judar. Oavsett orsak är det offentliga Sveriges uppgift densamma varje gång, nämligen att stå upp för judars rätt att leva ett fullvärdigt liv i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig återigen säga att just dessa frågor inte var uppe på Europeiska rådets möte, och det mötet är anledningen till att vi har samlats här.

Sedan är frågorna ändå intressanta, och jag diskuterar dem gärna. Jag delar helt uppfattningen att det finns mycket mer att göra, och det är uppenbart nu när det råder en stor konflikt också i Mellanöstern. Det kommer att vara krävande att hålla fokus och mental uppmärksamhet också på Ukraina på det sätt som vi har varit vana vid - tyvärr. Det är en viktig uppgift.

Det är också viktigt att se till att processerna i fråga om ansvarsutkrävande fortskrider och att vi på alla sätt rustar Ukraina så att man efter kriget kan ställa de ansvariga till svars. Lärdomen är att Ryssland på olika sätt förstör civila livsbetingelser som en del av sin krigföring med helt förfärliga konsekvenser. Så vi är helt överens i sakfrågan, men den var inte uppe vid det här mötet.

Fru talman! Svaret är nej. Vi pratade inte om några enskilda delar av den ukrainska fredsplanen, vare sig om olika allvarliga miljöbrott eller om andra delar av ett framtida ansvarsutkrävande gentemot Ryssland. Där är svaret alltså nej.

Det betyder dock inte att det saknas engagemang för detta eller för alla andra brott som vi vet eller misstänker att Ryssland gjort sig skyldigt till och som kommer att kräva ansvarsutkrävande. Frågan ligger kvar på bordet. Miljöbrotten finns som sagt med i Ukrainas fredsplan. Olika länder har engagerat sig olika djupt i olika delar av detta. Ukraina försöker aktivt att få länder att närmast adoptera enskilda punkter, och Sverige har tillsammans med några andra länder valt att fokusera på kärnsäkerhetsfrågan, som vi tycker att vi har extra specifik kompetens i. Jag hoppas att andra länder kommer att välja ut andra områden.

Frågan är alltså inte alls borta från dagordningen på något sätt, men svaret är att den inte var uppe specifikt på detta möte - nej.

Fru talman! Jag nämnde det uttryckligen just för att det, parallellt med diskussionen om situationen i Mellanöstern, var så uppenbart att våra egna länder var mycket närvarande i diskussionen. Jag tror att jag nämnde de flesta av de länder som själva upplever detta in på bara skinnet, och därför blev det väldigt starkt.

Sverige är ett av de länderna, och vi pratade mycket också sinsemellan om vad man nu gör för att utbilda i skolor och för att göra klart vad som är legitima och demokratiska om än ganska franka åsiktsyttringar och vad som är främmande i varje sund demokrati. Det här brottas vi med, och det brottas även flera andra länder med. Men vi kommer att vara extremt tydliga. I flera länder pågår nu också stora rättsprocesser mot hatbrott framför allt mot judar.

Vad kan EU sedan göra? Vi ger humanitärt bistånd både som enskilda länder och som union. Sedan ska man ändå inte ringakta det politiska inflytande som vi trots allt har i de ståndpunkter som nu finns.

Fru talman! Jag tycker att frågeställaren på ett mycket bra sätt redogör för precis den diskussion som jag tror finns i flera europeiska länder just nu. Det ena är insikten att EU som organisation och som gemenskap inte är en stor samlad aktör i Mellanöstern. Det kan man tycka är dåligt, men så har det varit under mycket, mycket lång tid. Det hade krävts större enighet i sakfrågan för att kunna vara en gemensam aktör.

Det andra är att man ändå gör nytta, både individuellt och som union. Vi har absolut ett delansvar för att göra det vi kan där vi kan enas som union och att individuellt göra det vi kan som enskilda länder. Men EU gemensamt är inte en stor aktör.

När jag säger att vi har ett delansvar på plats innebär det också insikten - och den tror jag delades av inte minst Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Belgien - att vi har ett hundraprocentigt ansvar för vad som händer i våra egna länder som konsekvens av konflikten i Mellanöstern.

Detta är inte helt nytt. Det är dock relativt nytt i den skala som vi ser just nu, och då är den uppflammande antisemitismen utan tvekan den värsta farhågan som finns i de här länderna. Den tycker jag är förfärande just nu. Som jag sa tycker jag att det är helt legitimt i en demokrati att i ordnade demokratiska och fredliga former uttrycka sin åsikt även om konflikter som ligger långt från där man själv lever - helt legitimt. Men det är något helt annat att rikta hot och hatiska uttryck mot judar som lever i Sverige, att inte kunna se skillnad mellan geopolitiska konflikter som är mycket, mycket gamla i en annan del av världen och att uttrycka sin missaktning och rent av hotfullhet mot judar som lever i Sverige eller för delen i Frankrike, Tyskland eller Danmark.

Det är oacceptabelt på en nivå som jag knappt kan uttrycka, och här har vi det fullständiga ansvaret själva alldeles oavsett vad som händer i Mellanöstern.

Jag kommer aldrig att vända min blick ifrån Mellanöstern. Jag och Sverige har ett delansvar, men i Sverige är vårt ansvar 100 procent.

(Applåder)

Fru talman! Även här vill jag för formens skull säga att den specifikt svenska regeringens ståndpunkt i dessa frågor inte var uppe i någon annan del än att vårt ord var med i det samlade laget.

Jag beskrev ganska väl vad Europeiska unionen har enats om på detta toppmöte. Det var inget nytt. Enigheten är viktig. Sverige står helt och fullt bakom den enigheten. Men det finns, som jag sa, också betydande nyansskillnader. Det var inget mer än det jag har sagt.

En av nyansskillnaderna gäller naturligtvis var man lägger tonvikten. En del säger så här: Hamas bestialiska angrepp var visserligen just bestialiskt, men nu ska allt ljus riktas mot vad Israel gör.

Där skulle inte jag lägga betoningen. Jag skulle lägga betoningen på att Israel har rätt att försvara sig mot precis den sortens utrotningsförsök som terroristorganisationen gör, med stöd av en del hjälpande händer som visar upp förfärliga plakat som i princip antyder att judar ska bort från hela den delen av världen.

Man måste ha klart för sig grunderna i detta.

Sedan landar jag ändå i slutsatsen: Ingen kan än så länge döma det samlade resultatet här. Det är alldeles uppenbart att Hamas ville ha en våldsam attack tillbaka. Det är alldeles uppenbart att de använder civila som sköldar. Det är alldeles uppenbart att det är svårt att operera i en sådan terräng. Men lika uppenbart är att Israel har en skyldighet att följa internationell rätt och att ge ett humanitärt tillträde. Där står EU, och där står den svenska regeringen. Det är varken mer eller mindre än så.

Fru talman! Först vill jag för formens skull säga att det svenska specifika biståndet inte var uppe för diskussion på Europeiska rådets toppmöte. Det kan verka konstigt, men så var det. Det är många saker om Sverige som inte diskuteras på olika europeiska toppmöten. Däremot är det många länder som har pausat bistånd, inklusive Sverige, dock inte det humanitära biståndet.

När det gäller det bistånd som riktas via de partipolitiskt kopplade biståndsorganisationerna får man nog rikta sin fråga direkt till dem som påverkar och styr detta.

Vi har nu sett till att pausa det svenska utvecklingsbiståndet för att få en översyn, så att inte de pengarna går till sådant de inte ska gå till. Och vi utökade häromdagen det humanitära biståndet till människor i nöd i Gaza.

Fru talman! Jag tror inte att vi ska överdriva risken att EU:s institutioner förvärrar situationen. Man ska inte heller ha någon överdriven förväntan på att EU är en global ledare i detta sammanhang.

Som jag sa: Det finns betydelsefulla delar där EU är överens. Det är inga små saker. Hamas är en terroristorganisation. Israel har rätt att försvara sig. Försvar ska ske inom folkrätten. Det handlar om humanitärt tillträde, om tvåstatslösning och om att släppa gisslan.

Alla dessa saker är viktiga. Man ska inte underskatta dem. Men som jag sa: Det förändrar inte det faktum att det finns väldigt många olika nationella och historiskt förankrade lojaliteter och hänsyn att ta i denna situation. Därför tycker jag inte att vi ska överdriva när det gäller EU.

Det är väl ganska många som har skrivit om detta. I och med EU:s imponerande hållning under Rysslands pågående krig mot Ukraina har EU blivit en viktig aktör, mycket samlad och enad. Här är inte enigheten lika stor. Det är bara att konstatera, men jag tycker inte att det ska förringa det faktum att vi är eniga om ett antal saker. Vi står där vi står, skulle jag säga.

Sverige har inte på något allvarligt eller omfattande sätt eget inflytande över situationen i Mellanöstern. Sverige har gjort det vi har gjort med de rådsslutsatser som nu finns och som i praktiken har funnits sedan 2009, under det förra svenska ordförandeskapet. Men vi ska inte överdriva vårt inflytande över andra europeiska länders hållning i frågor om Mellanöstern.

Det är verkligen både och. Vi får nog leva med att det är på det sättet.

Fru talman! De svenska gängmorden diskuterades tyvärr på rådet eftersom alla har hört skräckhistorier om hur dåligt det går i Sverige. De ställer sig frågan vad Sverige har misslyckats med under så lång tid. Men de exakta delingredienserna var inte nämnvärt uppe i diskussionen, och narkotikaproblematiken är ju stor i alla länder. Låt mig påpeka det.

Jag vet att ni är speciellt intresserade av just narkotikadelen. Det finns starka skäl att bekämpa narkotikan. Alla Europas länder har problem med narkotika, men det är bara Sverige som har dessa problem med organiserad brottslighet där man skjuter ihjäl varandra. Inget annat land har dessa problem.

Jag tror alltså inte att man ska överdriva just narkotikans betydelse. Det är en delmängd av alla de pengar som finansierar grov organiserad brottslighet.

Fru talman! Narkotika i sig själv var inte uppe på toppmötet. Däremot diskuterade vi i bredare termer all den gränsöverskridande brottslighet som nu påverkar i stort sett alla Europas länder. Där är ju vapen och narkotika, såväl som människosmuggling, viktiga delar. Vi diskuterade alltså inte narkotikan specifikt på det här toppmötet.

Däremot är det alldeles uppenbart att narkotikan är en av de många saker som finansierar de stora gängen. På svensk botten brukar vi påpeka att narkotikan är en viktig del, men det är inte alls den största delen. Narkotikan är parallellt med bedrägeribrott, skattebrott, organiserad ekonomisk brottslighet och mycket annat det som finansierar gängen. Allt samarbete över gränserna för att begränsa den sortens faror ser jag positivt på.

Fru talman! Det var i ett dovt stämningsläge som Europeiska rådet träffades under torsdagen och fredagen i förrförra veckan. Det var många svåra frågor på dagordningen, men det var krisen i Mellanöstern, Rysslands krig mot Ukraina, budgetöversynen och migrationen som stod i fokus.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 26-27 oktober

Det finns en grundläggande europeisk enighet om några fundamentala frågor i Mellanöstern. För det första: Hamas är en terroristorganisation vars besinningslösa våld mot helt vanliga barn, ungdomar, kvinnor och män är ett övergrepp av historiska proportioner. För det andra: Israel har rätt att försvara sig. För det tredje: Internationell rätt ska respekteras och humanitärt tillträde garanteras. För det fjärde: Vi har ett ansvar att undvika eskalering. För det femte: Vi söker en tvåstatslösning. Så långt är Europeiska unionen enig.

Men det är samtidigt ingen hemlighet att medlemsstaterna av historiska och andra skäl har helt olika uppfattningar om Israel och Palestina och olika syn på situationen i Mellanöstern. Det manifesterades också i en lång diskussion om den exakta ordalydelsen för Europeiska rådets uppmaning till humanitärt tillträde. Denna oenighet återkom också sedan när EU:s medlemsstater några timmar senare och i ett helt annat sammanhang röstade på tre olika vis i FN:s generalförsamling. Denna oenighet om Mellanöstern är som sagt inte ny, och mycket lite talar för att decenniegamla åsiktsskillnader just nu skulle försvinna.

En fundamentalt ny ingrediens är dock denna att i flera länder handlar dessa konflikter alls inte längre enbart om konflikter i Mellanöstern utan i ökande grad om Mellanöstern på hemmaplan och hur Mellanöstern används som sköld för helt andra budskap - så även i Sverige, Danmark, Tyskland och Frankrike, för att nämna några länder. Vi ser demonstrationer och aktioner till stöd för Hamas terror, både på svenska och på andra europeiska länders gator. Vi ser och hör ren och skär antisemitism och tydligt våldsbejakande budskap som skapar oro och rädsla hos många judiska familjer i vårt land och i andra europeiska länder.

Jag var inte den enda statsminister på Europeiska rådet som var djupt bekymrad över denna utveckling - och än värre så efter terrorattentatet mot svenskar i Bryssel för bara några veckor sedan. Mitt budskap på Europeiska rådet var detta, och jag säger det igen i denna kammare: I en demokrati som vår är det helt legitimt att tycka helt olika om konflikterna i Mellanöstern och på andra ställen i världen, men det är fullständigt oacceptabelt att ta dessa konflikter hit och sprida hatiska och antisemitiska budskap mot judar i Sverige. Regeringen kommer att bekämpa hat, hot och terrorromantik med full kraft och entydigt stå upp för den judiska minoritetens rätt att leva ett judiskt liv i Sverige. Jag kan i denna kammare inte nog understryka hur viktig den frågan är.

Fru talman! Även Ukraina var på dagordningen, och precis som många gånger tidigare deltog president Zelenskyj över videolänk. Det mycket breda stödet för Ukraina manifesterades en gång till, och många underströk att EU inte får låta krisen i Mellanöstern leda till ett fallande engagemang för kriget mot Ukraina. EU måste klara av att ha flera tankar i huvudet samtidigt.

Diskussionen om budgetöversynen handlade denna gång om deklaration av positioner, inte om förhandlingar. De kommer sannolikt till mötet i december. Jag redogjorde för de svenska utgångspunkter som har mycket brett stöd i riksdagen. För det första är ett förutsägbart och uthålligt stöd till Ukraina den egentliga och centrala frågan i den kommande förhandlingen. För det andra ska budgetramen inte röras. Nya prioriteringar, som den i och för sig nödvändiga förstärkningen av EU:s yttre gräns om EU ska kunna stoppa en ny, okontrollerbar migrationsvåg, måste finansieras genom omfördelningar inom den befintliga budgetramen. Så tvingas Sverige och andra medlemsländer göra i sina egna nationella budgetar, och så måste det också vara för EU.

Som alla kan förstå blev diskussionen spretig. Den speglade alla de olika synsätt som råder bland medlemsstaterna, relativt ofta styrda av huruvida man är nettobidragstagare eller nettobidragsgivare till den samlade budgeten - ingen nyhet där, alltså. Många länder gav stöd till vår linje att omprioritera och inte skjuta till nya medel. Kanske allra tydligast var stödet från Tyskland men även från Danmark, Finland, Nederländerna och Österrike. Ett fortsatt nära samarbete mellan oss som både vill stå upp för ett fortsatt stöd till Ukraina och vara sparsamma med medlemsstaternas pengar är alltså nödvändigt.

Fru talman! Apropå migrationen kan jag säga att fokus i den frågan precis som tidigare låg på dels förhandlingarna inom migrationspakten, dels omedelbara åtgärder för att mycket bättre än i dag skydda EU:s yttre gräns.

Under mötet tackade jag också mina kollegor för allt stöd de har visat oss i Sverige efter terrorattacken i Bryssel i början av oktober. Inför mötet lyfte vi också från svenskt håll upp behovet av samarbete inom EU för att bättre än i dag bekämpa gränsöverskridande terrorism. Det handlar om att dela information mellan länders brottsbekämpande myndigheter för att upptäcka människor som är farliga. Det handlar också om att stärka EU:s yttre gräns och att kraftigt öka återvändandet av migranter som inte har rätt att stanna kvar inom EU:s gränser.

Bara i Sverige lever nu 27 000 personer med lagakraftvunna beslut att de ska lämna landet, och i Belgien över 100 000. Några av dessa är uppenbart farliga personer. Detta är helt ohållbart. Europas länder behöver ha mycket bättre koll på vilka som kommer hit och vilka som är här och på att de som inte ska vara här också lämnar Sverige och andra europeiska länder. Problemet är gränsöverskridande, och EU kan här spela en helt avgörande roll.

Sverige fick stöd för att samarbetet mot terrorism ska intensifieras. Arbetet tas nu vidare i flera olika spår. Bland annat fortsätter förhandlingarna om åtgärder mot penningtvätt och terroristfinansiering. Även förhandlingarna om skjutvapenförordningen, som reglerar införsel av vapen från tredjeland samt transit av vapen inom EU, fortsätter. Kommissionen ska också i december föreslå en modernisering av EU:s lagstiftning mot migrantsmuggling.

Vid mötet antogs slutsatser om västra Balkan, Armenien-Azerbajdzjan och Sahel, i princip utan diskussion. EU:s antagna förhandlingsposition inför COP 28 accepterades också.

Under eurotoppmötet gav Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde sin bild av det ekonomiska läget i EU. Hon konstaterade en fortsatt svag ekonomi men vissa tecken på återhämtning, både en fallande inflation och en förväntat långsamt stigande tillväxt. Även Europas starka arbetsmarknad, med den lägsta arbetslösheten i modern tid, är en styrka i annars svåra tider.

I marginalerna till mötet träffade jag Donald Tusk, som efter valet i Polen hoppas ha parlamentariska förutsättningar att kunna bilda nästa polska regering. Jag träffade också Finlands statsminister Petteri Orpo och Estlands premiärminister Kaja Kallas. Vi gick i detalj igenom vad vi nu vet och inte vet om de skadade gas- och datakablarna i Östersjön mellan våra tre länder.

Allra sist, fru talman, vill jag bara säga några ord om den ganska kollegiala stämning som även i tuffa tider råder på EU-toppmöten. Medan jag själv med detta europeiska råd har varit med på varje möte i exakt ett år var det vid mötet en person som lämnade ledarkretsen efter att ha varit med på varje möte i tio år. Luxemburgs premiärminister Xavier Bettel är en riktig Sverigevän. Han är hängiven entusiast för också den svenska delen av Melodifestivalen - bara en sådan sak. Han har nog varit på fler klubbar och barer här än jag ens har läst eller hört talas om. Och för tre år sedan var han prisutdelare på den stora QX-galan här i Stockholm.

Under hans ledarskap har Luxemburg öppnat upp äktenskapet även för samkönade par och infört grundlagsskydd för samkönade äktenskap och regnbågsfamiljer. Han är en mycket uppskattad kollega. Jag och den svenska regeringen lägger oss inte i Luxemburgs inrikespolitik, men det skulle inte alls förvåna mig om vi kommer att få se mycket mer av honom i europeisk politik även i framtiden.

Därmed, fru talman, är återrapporten från toppmötet slut.

(Applåder)

Herr talman! Precis så lät det under förra regeringens tid också. Det var samtal och kommissioner. Det skulle vara breda samtal - ju bredare, desto bättre. Och desto smalare blev resultatet.

Med hugg och slag fick vi i denna kammare skapa majoriteter för att tvinga regeringen att göra saker som regeringen själv inte kunde enas med sitt eget regeringsunderlag om. Vi fick rädda regeringen undan sig själv. Så var det förra mandatperioden. Så blir det inte den här gången.

Om ni vill kan ni vara med och göra saker på riktigt och fatta de obekväma besluten, Magdalena Andersson. De här gängen kommer nämligen inte att sluta av sig själva. De kommer att fortsätta tills vi tar itu med dem. Och de imponeras inte av breda samtal. De blir inte rädda för det. De behöver märka i fysisk handling vad det betyder att begå grova brott i Sverige. Man åker in eller åker ut.

Breda samtal med minsta gemensamma nämnare tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer inte att lösa de problemen.

(Applåder)

Herr talman! Gängkriminaliteten är systemhotande. Jag tror att hela svenska folket nu förväntar sig att hela denna kammare tillsammans gör vad som krävs för att vända den utvecklingen. Konkreta politiska beslut - det förväntar sig människor.

Om det plötsligt skulle gå att få enighet kring viktiga åtgärder skulle jag sätta stort värde på det. Därför vore det bra att i dag få besked av Magdalena Andersson och av det vänsteralternativ hon leder: Kan vi nu enas om visitationszoner? Kan vi enas om anonyma vittnen? Kan vi enas om att förbjuda deltagande i kriminella gäng? Kan vi enas om att ta bort sekretessen mellan skola, socialtjänst och polis så att insatserna blir tidigare och tydligare?

Jag tror att väljarna förväntar sig besked och inte mer allmänt gnabbande. Kan vi nu ändra lagar så att vi kommer till rätta med den grova kriminaliteten - ja eller nej?

Herr talman! Vi utreder hur Sverige ska kunna ha en lagstiftning där staten talar med en gemensam och genomtänkt röst så att det inte går att stanna kvar i landet om man har ett utvisningsbeslut. Det är vad det här handlar om. Exakt hur det ska gå till ska utredningen titta på.

Vi startar inte med några bestämda uppfattningar. Ibland måste man utreda svåra saker i grunden. Det finns många länder som har olika regelverk för detta, som har prövat sig fram.

Jag tycker att det finns en farlig romantisering av skuggsamhället, inte minst i det parti som Märta Stenevi företräder. Vi pratar om tiotusentals personer som har fått avslag; föräldrarna vägrar lämna landet och man lever under förfärliga omständigheter. Man ifrågasätter den samlade svenska asylpolitiken - har det någon betydelse om man får ett ja eller ett nej? Det är människor som blir utnyttjade, människor som själva ofta tvingas begå brott och människor som lever i en social situation som vi inte ska ha i vårt land. Det utreder vi just nu.

(Applåder)

Herr talman! Det finns inga förslag på angiverilagar. Det finns en utredning som ska undersöka hur staten ska tala med en röst och hur det ska gå till gällande människor som har fått avslag på sin asylansökan och ska lämna landet men inte gör det.

Jag skulle ha respekt för Miljöpartiets uppfattning om ni sa det som nästan verkar vara meningen: Det har inte någon betydelse om man får avslag eller bifall, utan man kan stanna kvar i landet ändå. Då finns det ju inget problem att ta ställning till.

Alla vi som tycker att den som har fått avslag ska lämna landet och inte leva i ett växande skuggsamhälle, inte utnyttjas och inte riskera brottslighet vet att man då också måste ha ett regelverk som efterföljs.

Jag tror att alla vuxna människor begriper att det här är svåra avvägningar. Många andra länder har prövat att göra svåra avvägningar. Hur ska det här gå till? Hur ska det förenas med barns rätt att gå i skola så länge barnens föräldrar väljer att stanna kvar i Sverige trots avslag? Det ska utredas - inte mer, och inte mindre.

(Applåder)

Herr talman! Det är lite obegripligt, för regeringen höjer ingen annan skatt än möjligen den på cigaretter. Vi sänker skatten på snus. Det är en bra prioritering, tycker jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Vad jag misstänker att centerledaren syftar på är att vi förra året höjde brytpunkten så mycket att det täcker två hela års löneökningar enligt avtal. Därmed har vi gjort precis det som var hela syftet: att inte i onödan göra människor till tvingade statliga skattebetalare. Detta har vi gjort, och det är ingen skattehöjning - absolut inte.

Det betyder att vi ser till att det är färre människor som betalar statlig inkomstskatt 2024 än 2022. Och vi använder pengarna för att sänka skatten för dem som har låga och medelhöga inkomster, tillsammans med en stor bidragsreform som gör att det alltid lönar sig att jobba och inte att leva på bidrag. Det är borgerlig politik.

(Applåder)

Herr talman! Budgeten är inte ens presenterad än. Jag tror att alla i nästa vecka, när den presenteras, kommer att kunna se exakt vad vi gör.

Det vi presenterade häromdagen var en viktig fortsättning på det som vi påbörjade för några år sedan - dessutom gemensamt. Det handlar om att göra det mer lönsamt att arbeta, att det alltid ska löna sig bättre att jobba än att leva på bidrag och att en lägre beskattning på låga och medelhöga inkomster tillsammans med en rejäl bidragsreform och krav på att ta de jobb som finns kommer att minska utanförskapet i Sverige.

Det grundar sig på vår analys att utanförskapet bland framför allt utrikes födda är vårt enskilt största ekonomiska långsiktiga problem. Det är vår tids arbetslinje. Där ligger analysen.

Sedan är det klart att allt vi gör just nu gör vi i ljuset av inflationsbekämpningen och med insikten om att vi har begränsade resurser som måste användas på absolut bästa sätt. Då prioriterar vi så att det lönar sig bättre att arbeta och bättre att komma in på arbetsmarknaden.