Stefan Olsson

Herr talman! Jag noterar att ledamoten Svenneling inte tänker backa i sitt språkbruk där han kallar kriget i Gaza för just ett folkmord. Det är synd. Det går nämligen att vara väldiga kritiker av Israel men att använda andra typer av begrepp. Socialdemokraterna kallar inte kriget för ett folkmord utan talar om krigsbrott.

Vänsterpartiet har under den senaste tiden haft en tråkig historia där företrädare för Vänsterpartiet tyvärr har deltagit i demonstrationer där det har förekommit uppenbara antisemiter. Det är trist att Vänsterpartiet håller fast vid den extrema retoriken.

Jag känner ledamoten Svenneling rätt bra vid det här laget och vet att han inte är just en extremist. Men det är synd att hans parti har gått i den riktningen.

När det gäller UNRWA är frågan om det bara är denna organisation som kan ta emot humanitärt stöd. Nej, inte alls. Vi kan ge pengar direkt till Unicef eller World Food Programme. Det är också det som regeringen har gjort.

Det brukar också sägas att Sverige är en av de största bidragsgivarna till UNRWA, och därför skulle hela UNRWA stå och falla med att Sverige drog in sina pengar.

Jag kollade igenom hur UNRWA:s finansiering såg ut före kriget under 2023. Jag kunde konstatera att organisationens samlade budget var på 1,47 miljarder dollar, där Sverige stod för 48,9 miljoner dollar. Det blir ungefär 470 miljoner kronor med dagens valutakurs.

Om man dividerar 470 med 5,9 – det finns 5,9 miljoner registrerade palestinska flyktingar hos UNRWA – landar man på siffran 80 kronor per flykting och helår, varav en stor del av pengarna skulle gå till sophämtning i Jordanien. Detta kan inte vara någonting som verkligen har betydelse för hur vi lindrar nöd i Gaza.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka interpellanterna och statsrådet för deras inlägg, som klargör olika ståndpunkter som finns rörande Sveriges agerande när det gäller kriget i Gaza. Jag skulle dock vilja bidra med några förtydliganden och även ställa ett par frågor till interpellanterna.

När det gäller interpellationen från Håkan Svenneling skulle jag vilja be honom förtydliga hur han menar att Israel begår folkmord. Jag har hört ledamoten använda detta ord många gånger. Han verkar säker på sin sak – Israel begår just folkmord och inte bara krigsbrott.

Begreppet folkmord är betydligt starkare än alla andra begrepp och syftar till att beskriva det som kanske är det värsta av alla brott som människor kan begå mot varandra. Det mest kända exemplet på folkmord är Förintelsen, när det nazistiska Tyskland mördade miljoner människor, huvudsakligen judar, i koncentrationsläger. Ett annat känt exempel är Rwanda, där ledarna för hutuerna uppmanade sina följare att döda alla i den andra etniska gruppen i landet, det vill säga tutsierna.

Den juridiska definitionen av folkmord finns fastlagd i FN:s folkmordskonvention, som ledamoten Svenneling är bekant med. Konventionen säger tydligt att det ska finnas en avsikt från angriparens sida att förinta en viss etnisk grupp för att det ska vara fråga om folkmord.

Även om jag, precis som utrikesministern, är kritisk mot Israels sätt att föra krig i Gaza undrar jag om det är fråga om folkmord. Är det så ledamoten menar att Israel gör? Menar han att man från Israels sida går från hus till hus i Gaza och dödar varje enskild palestinier – män, kvinnor och barn – som man hittar? Är detta Svennelings uppfattning om vad som pågår i Gaza?

Herr talman! Ledamoten Daniel Vencu har ställt frågor rörande FN:s flyktingorganisation för palestinier, UNRWA. Sverige har valt att kanalisera sitt humanitära bistånd till Gaza via andra organisationer under 2025, och detta är Socialdemokraterna kritiska mot. Men vad vill egentligen Socialdemokraterna göra i stället? Det tycker jag är en smula oklart. Man vill att stödet till UNRWA återupptas, men hur?

Det är inte så att regeringen skulle ha minskat det humanitära stödet till Gaza. Tvärtom har regeringen fördubblat anslaget och dessutom riktat det just till Gaza. Så var inte det tidigare stödet utformat. Under 2024 gav Sverige 451 miljoner kronor till UNRWA. Den allra största delen, 400 miljoner kronor, var ett så kallat kärnstöd, ett ospecificerat anslag till organisationen.

UNRWA har inte bara verksamhet i Gaza utan finns även på Västbanken, i Libanon, i Syrien och i Jordanien. Som ledamoten Vencu nämnde jobbar organisationen med många olika saker, som skolor och sjukvård. Man jobbar även med infrastrukturen i de palestinska flyktinglägren. Där ingår sophämtning. Är det detta generella stöd till bland annat sophämtning i Jordanien som ledamoten menar ska tas upp nu? Jag tror inte att det är så han tänker. Därför skulle jag vilja be ledamoten att redogöra mer för vilken typ av stöd han menar att UNRWA i så fall ska utföra.

Regeringen har i stället valt en smartare och mer flexibel modell, menar jag. Stödet har fördubblats och uppgår nu till omkring 800 miljoner kronor, och det är flexibelt.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Rosencrantz.

När jag hörde att USA skulle dra in alla pengar till Radio Free Europe tänkte jag att det inte kunde vara bra. Hela Europa är inte alls fritt.

Radio Free Europe tillkom ju under kalla kriget som ett sätt att dels motverka sovjetisk propaganda, dels sprida kunskap om det demokratiska väst i Östeuropa. Det känns inte som att behovet av detta har minskat. Nu gäller det inte sovjetisk propaganda utan rysk sådan, och stora delar av Europa är som bekant inte alls fria.

Därför tänkte jag att EU-ministern skulle kunna redogöra för vad Sverige har gjort på det här området. Om jag förstår saken rätt ställer Sverige upp som medfinansiär av Radio Free Europe framöver.

Fru talman! Jag tycker att det är en alldeles utmärkt idé med produktmärkning. Men ju mer man kan göra inom ramen för EU, desto bättre är det. Då blir det lika i alla länder, och då blir det enklare att som svensk tanka i Tyskland och så vidare. Det är helt enkelt bättre att försöka ha all ekonomisk reglering gemensam i EU.

Nu drar jag mig till minnes en debatt som ledamoten och jag haft i ett annat ämne om just värdet av EU-regleringar. Jag vill bara påminna om att vi även vid det tillfället var oeniga om hur mycket regleringar vi ska ha. Jag argumenterade för att vi ska ha så få regleringar som möjligt. Nu märker jag att ledamoten Risberg ånyo argumenterar för införandet av ännu fler regleringar, som påverkar den ekonomiska tillväxten. Det bör han också tänka på. Ekonomisk tillväxt brukar inte vara det som Miljöpartiet tänker på, så jag vill bara påminna honom om den problematiken.

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Risberg beskriver situationen fel. Majoriteten i riksdagen har inte drivit på för att vi ska öka importen av rysk olja och gas. Så är inte fallet. Däremot driver vi en annan energipolitik än den Miljöpartiet vill ha, vilket gör att Sverige faktiskt konsumerar mer olja och gas. Det är alldeles riktigt. Men det betyder inte att den kommer från Ryssland. På den punkten tycker jag att ledamoten vilseleder församlingen.

När det sedan gäller ursprungsmärkning är det en mycket bra idé, men jag tycker nog att det ska ske inom ramen för EU. Vi ska ha en gemensam marknad, och energimarknaden inom EU ska vara gemensam – men gärna ursprungsmärkning annars.

Fru talman! Ärendet vi nu debatterar är utrikesutskottets betänkande nummer 10, som berör regeringens årliga skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag på alla punkter.

Under denna vår har Europa verkligen fått sig en tankeställare. Man kan tro att det var den ryska invasionen av Ukraina 2022 som fick unionen att vakna upp och förstå att den ställdes på prov. Och visst, mycket hände månaderna efter invasionen. Unionen höll samman och enades om sanktioner mot Ryssland och om stöd till Ukraina.

Det var mycket bra gjort, men det som nog har satt oss än mer på prov är skiftet av utrikespolitik från USA:s sida. En ny presidentadministration har tillträtt, med en helt ny filosofi gentemot sina europeiska allierade.

Där många EU-länder tagit för givet att USA alltid ska finnas i bakgrunden med sin väldiga militärmakt visade det sig plötsligt att den nya amerikanska ledningen hade tröttnat på det man tyckte var européernas lättsinne.

Varför ska USA hjälpa någon som inte hjälper sig själv? har den nye amerikanske presidenten frågat. Han menar att Natoländer som inte finansierar sitt försvar på det sätt som överenskommits inom alliansen nog inte kan räkna med stöd från USA fullt ut. Plötsligt insåg därför EU-länderna att det nu gällde dem själva, inte bara Ukraina.

Många EU-länder, som också är Natoländer, lägger alltjämt alltför lite på det egna försvaret. Belgien lägger 1,3 procent av sin bnp på försvaret – i alla fall var det så förra året. Spanien lägger också 1,3 procent och Italien 1,5 procent.

Uppvaknandet blev bryskt, och sedan dess har ett stående tema i alla diskussioner EU-länderna emellan varit hur vi tillsammans kan rusta upp, och inte minst hur detta ska finansieras. Detta uppvaknande skedde förvisso under senvintern detta år, och betänkandet vi behandlar handlar om verksamheten under 2024, men det är svårt att bara vara bakåtblickande.

Fru talman! Från Moderaternas perspektiv är upprustningen utan tvekan en av de viktigaste europeiska frågorna just nu. Ukraina har kämpat tappert i tre år. Jag tar tillfället i akt att berömma den ukrainska säkerhetstjänsten för den fantastiskt skickligt genomförda operationen där man slog ut många ryska bombplan. Det var väldigt skickligt och briljant uttänkt och utfört!

Ukraina har kämpat tappert i tre år, och vi hoppas på framgångar i kommande förhandlingar och en rättvis fred.

Men när en eventuell fred kommer vet vi att Ryssland mycket väl kan komma att smida nya angreppsplaner – antingen för att man tycker sig ha vunnit kriget och på så vis känner sig stärkt att starta nya krig eller för att man känner sig som förlorare och därför vill starta nya krig för att ta revansch.

Som vi ser det finns därför en risk för nya ryska krig oavsett vad som händer i Ukraina. Därför kan det inte nog understrykas att Europa måste rusta upp och att det inte bara gäller de länder som ligger närmast Ryssland utan att det måste ske i solidaritet med alla unionens medlemmar.

Det stämmer att många medlemsstater brottas med svaga statsfinanser, men krig är på alla sätt dyrare och värre.

Vi lever inte i en tid då man, som den tidigare statsministern Göran Persson sa om hur man syr ihop en statsbudget, alltid kan ta den sista miljarden på försvaret. Den tiden är förbi. Nu är det i stället så att om man råkar ha någon miljard över ska den in i försvaret.

Fru talman! I detta sammanhang är det också värt att lyfta en aspekt som inte är med i regeringens årsberättelse men som borde vara det. Det är berättelsen om hur EU till sist införde ett totalt embargo på rysk olja och gas. Detta har inte hänt, men det borde ha hänt.

Det finns alltjämt länder inom unionen som importerar gas och olja som om ingenting skulle ha hänt i världen. Gasen och oljan letar sig dessutom in i EU via raffinaderier i mindre nogräknade länder utanför unionen, varvid medlemsstater importerar utan att kontrollera varifrån oljan eller gasen kom från första början.

Det finns nu mer än en beräkning på hur mycket pengar denna handel omfattar, och tyvärr visar de på att EU-länderna förmodligen betalar mer för rysk olja och gas än vad de skänker i stöd till Ukraina. Detta är givetvis helt orimligt och måste få ett slut. Jag kan förstå om inte alla affärsavtal kan avbrytas från en dag till en annan, och jag förstår att regeringar inte vill straffa sina väljare med dyrare fjärrvärme. Men nu har kriget i Ukraina pågått i tre år. Det har funnits gott om tid att hitta alternativ.

Jag vet att Sveriges regering ogillar detta, och jag hoppas därför att den driver på för att få upp denna fråga högre på EU:s dagordning. Vad som än kan göras för att strypa pengar till den ryska krigsekonomin måste göras.

Fru talman! Låt mig till sist säga något om skrivelsen som sådan och utskottets behandling av den.

Ordningen är att regeringen en gång om året lämnar en redogörelse för verksamheten i EU. Skrivelsen heter därför Årsboken om EU: Verksamheten i Europeiska unionen 2024. Titeln är rättvisande, för skrivelsen är verkligen en årsbok. I denna kan man läsa om allt från djurskyddslagstiftning och flygpassagerares rättigheter till ozonnedbrytande ämnen och vilotidsregler för bussförare. Årsboken täcker in det mesta.

När årsboken kommer till oss i utrikesutskottet för behandling är det emellertid nästan bara EU:s gemensamma utrikespolitik vi uppmärksammar. Den enkla och givna förklaringen är att detta ju är vad vi i utrikesutskottet är intresserade av. Unionens gemensamma utrikesfrågor går vi igenom minst en gång i månaden. Men detta är nu bara en del av vad Sverige gör inom EU. EU är inte en organisation för utrikesfrågor i första hand utan en samarbetsorganisation för den fria rörligheten inom unionen.

Jag undrar därför om det i fortsättningen ska vara just utrikesutskottet som behandlar skrivelsen. Det finns ju otroligt många viktiga EU-frågor som vi i utrikesutskottet inte har någon större koll på eftersom de ligger i andra utskott.

Ta exempelvis frågan om fisket i Östersjön. Fisket är reglerat av EU, och det är många i Sverige som är engagerade i denna fråga eftersom vi vill rädda såväl fiskbeståndet som den småskaliga fiskerinäringen. Denna centrala EU-fråga får inte den uppmärksamhet den förtjänar om det är vi i utrikesutskottet som ska behandla den. Det är våra vänner i miljö- och jordbruksutskottet som kan de frågorna bäst.

Jag skulle därför vilja uppmana talmannen att ta sig en funderare på hur regeringens årliga skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen ska behandlas. Utrikesutskottet har gjort sitt bästa men har ändå inte koll på precis allt som EU ägnar sig åt och är kanske därför inte organet som ska ha det yttersta ansvaret för ärendet.

(Applåder)

Herr talman! Moderaterna vill ta vara på den möjligheten, men inte i det här ärendet. Det här ärendet handlar om EU:s och FN:s sanktioner. Det följer inte exakt EU:s minimidirektiv, utan det är lite mer faktiskt.

Det här kommer inte i detta ärende, och då är man besviken över att det här inte var det bästa tillfället. Tydligen tyckte regeringen inte att det var det.

Jag kan acceptera att vänta lite, men i övrigt delar jag ledamotens uppfattning om att det kan finnas anledning att ha nationella sanktioner också – av de skäl Kerstin Lundgren nämnde.

Herr talman! Ledamoten Lundgren påpekar ju något jag i mitt anförande sa att vi även på den punkten egentligen är överens. Riksdagen har med Moderaternas stöd uttalat sin mening att regeringen ska utarbeta ett förslag på nationella sanktioner. Det kommer dock inte i detta ärende, eftersom det här gäller internationella sanktioner från FN och EU. Det är så propositionen är utformad. Det finns inget annat att ta ställning till för kammaren vid detta tillfälle.

Det finns absolut skäl att återkomma till detta, men kanske inte i dag. Det är det jag menar. Det här ärendet, vid just det här tillfället, kanske inte är rätt. Det finns dock all anledning för oss att påminna regeringen om att det finns ett tillkännagivande som vi ska arbeta med. Jag har gjort detta informellt. Jag tror att regeringen arbetar med de tillkännagivanden som riksdagen har fattat beslut om. Jag har nämligen förtroende för regeringen, även om jag kan hålla med ledamoten om att det ibland går för långsamt.

Herr talman! Här instämmer jag till fullo, eller i alla fall nästan till fullo, med ledamoten Johansson av det enkla skälet att jag håller med om att det är mycket märkligt att Sverige inte har följt upp de här sanktionsbrotten.

Jag bad riksdagens utredningstjänst att ta reda på vad vi vet om företag från Sverige som fortfarande är verksamma i Ryssland. Men det finns egentligen inga bra sammanställningar, så det är väldigt svårt att få fram ett faktaunderlag om vilka affärer som begås.

En av orsakerna till det är att svenska företag inte alltid är svenska. De kan ha utländska ägare, och det är väldigt svårt att följa upp det. Det är tyvärr ingen som har full kontroll över detta.

Mitt svar till ledamoten är att jag håller med i stor utsträckning. Vi behöver bli bättre.

Herr talman! Utrikesutskottets betänkande nummer 17 handlar om regeringens förslag till en ny lag för internationella sanktioner. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i alla punkter.

Skälet till att Sverige antar en ny lag för internationella sanktioner är att EU har antagit ett nytt direktiv för sina sanktioner. Sverige ska därför införliva det i sin egen nationella lagstiftning. I och med det konstaterade regeringen att det kunde finnas skäl att se över hela den svenska lagstiftningen på området. Den tidigare lagen är från 1996, och mycket har hänt inom internationell politik sedan dess.

Längre tillbaka var sanktioner vid internationella konflikter ofta riktade mot länder i sin helhet. Denna metod fick mycket kritik eftersom sanktionerna drabbade folket, som sällan var skyldiga till de brott deras odemokratiskt valda ledare var ansvariga för. Folk fick lida medan diktatorerna kunde leva ostört.

Numera använder sig EU och FN av så kallade smarta sanktioner, där man identifierar individer och organisationer. EU, som är Sveriges främsta plattform för denna typ av utrikesfrågor, är mycket aktivt när det gäller sanktionsverktyget och har därför antagit ett nytt sanktionsdirektiv för att säkerställa att alla medlemsstater agerar på ett likartat sätt. Meningen är också att brott mot sanktionerna ska kunna leda till åtal.

Regeringens förslag innebär att den gamla lagen ersätts med en ny, som är anpassad till EU:s direktiv men också tillämplig för de sanktioner som FN beslutar om. Vi kompletterar också svensk lag med nya paragrafer för vilket straff som ska utmätas för den som begår brott mot sanktionerna. Den som begår sanktionsbrott ska kunna dömas till tre år i fängelse och ända upp till sex år om brottet är grovt eller om det sker upprepade gånger. Tidigare åtalades inte heller någon för brott som kunde anses som ringa, men det försvinner nu.

Herr talman! I förslaget ingår även att ett antal myndigheter, exempelvis Transportstyrelsen och Exportkreditnämnden, ska ha anmälningsplikt om de upptäcker misstänkta sanktionsbrott.

Under beredningen av ärendet kritiserade Lagrådet detta förslag. Lagrådet menar att det inte är rimligt att myndigheter som inte har till uppgift att utreda brott ska behöva göra detta, då de inte har den kompetens som krävs.

Här menar jag att Lagrådet har hamnat snett och regeringen rätt. Lagrådets kommentar är mycket märklig eftersom det normala ju är att man polisanmäler brott. Det är vad människor i Sverige i allmänhet gör – man hör av sig till polisen om det finns misstanke om brott. Varför skulle Sveriges myndigheter med extra god insyn i utrikeshandel inte behöva höra av sig till polis eller åklagare om de misstänker brott? Det förefaller märkligt.

Herr talman! I motioner från Sverigedemokraterna och Centerpartiet behandlas frågan om Sverige behöver nationella sanktioner. Utskottet föreslår att dessa motioner avslås.

Det finns förvisso sedan tidigare ett beslut där riksdagen tillkännagivit att den vill att regeringen utreder denna möjlighet, och jag personligen är inte emot detta alls egentligen. Men lagförslaget som vi diskuterar i dag handlar om internationella sanktioner, inte nationella. Förslagen från Sverigedemokraterna och Centerpartiet är värda en prövning men inte i detta ärende.

I övrigt konstaterar jag att det råder enighet om lagförslaget här i kammaren, vilket är mycket uppskattat.

Herr ålderspresident! Sverige har blivit ombett att genom Nato vara med och patrullera polskt luftrum för att skydda en logistiknod för införsel av såväl militärt som civilt stöd till Ukraina.

För Moderaternas del är detta något som vi självklart ställer oss bakom. Sverige fyller en lucka i Natos rullande schema, och det är ett vitalt svenskt säkerhetsintresse att stödet till Ukraina skyddas. Det är så här alliansens vardagsarbete ser ut. Det här är det nya normala.

Det som kan kännas ovant för oss i Sverige är att ett av våra förband därmed kommer att operera i en mer riskfylld miljö på ett sätt som vi inte har varit med om tidigare. Det kan inte uteslutas att ryska styrkor får för sig att de ska angripa svenskt flyg. Krig är riskfyllt, och Ryssland är inte en krigsmakt som följer krigets lagar. Men eftersom vår tilltro till Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgiften är god är vi ändå inte oroliga.

Icke desto mindre är det bra att vi återigen kan samla riksdagens partier bakom beslutet. Det är en styrka för vårt land att militär personal som vi sänder ut på riskfyllda uppdrag alltid vet att de agerar på svenska folkets uppdrag.

Jag vill därför på förhand tacka de anställda i Försvarsmakten som kommer att genomföra uppgiften. Vi litar på er. Vi vet att ni kommer att göra ett bra jobb, och om någonting händer ska ni veta att vi här hemmavid alltid kommer att stötta er på alla sätt vi kan. Lycka till med ert uppdrag!

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag måste ändå säga något positivt till ledamoten Svenneling och tacka honom för en punkt. Det är nämligen fantastiskt att höra just en vänsterpartist prata om företagande och konkurrens och om hur viktigt det är med konkurrens och ledande företag. Detta har ju inte alltid varit Vänsterpartiets melodi genom åren, så på den punkten måste jag ge honom ett stort erkännande.

Samtidigt är det så att man inte kan se alla initiativ om just regelförenklingar som ett hot. Det finns väldigt mycket regler, och då blir varje regel i sig helig. Till slut kan man inte ändra någonting någon gång över huvud taget. Det är dags nu att verkligen göra en satsning och försöka minska regelbördan. Det handlar som sagt inte om att avskaffa några regler, utan det handlar om att göra tillämpningen av reglerna enklare. I slutändan tror jag att Vänsterpartiet också är med på detta när man får se själva förslagen mer detaljerat.

Fru talman! För det första vill jag rätta ett sakfel rörande det ledamoten Svenneling påstod om att kommissionär Roswall företräder Moderaterna. Hon har visserligen partimedlemskap i Moderaterna sedan gammalt, men som kommissionär företräder man faktiskt kommissionen. Det här vet Svenneling, så han borde inte ha sagt så, men han kan ju ändra sig i sitt nästa anförande och rätta sitt misstag.

Jag vill återigen säga att det inte finns något förslag från kommissionen om att reglerna ska avskaffas. Detta handlar om att regeltillämpningen ska bli enklare. Företag ska exempelvis inte behöva fylla i pappersblanketter på samma sätt som tidigare. Någonting som omnämns som väldigt betungande är just återrapportering från företag till myndigheter om vad man har gjort för någonting. Man menar att detta är en väldigt tung arbetsbörda.

Det här betyder inte att några regler försvinner, men man gör själva tillämpningen enklare. Jag kan inte riktigt förstå varför det skulle vara ett problem att själva tillämpningen av regler skulle vara enklare och hur detta skulle vara ett hot mot miljön. Jag ser inte riktigt sambandet där.

Fru talman! Ledamoten Risberg argumenterar nu mot en ståndpunkt som ingen har intagit, nämligen reglernas totala avskaffande. Något sådant förslag finns inte. Det är inte vad som står i kommissionens arbetsprogram, utan man talar om regelförenklingar.

Jag tyckte att det ändå var värt att nämna Miljöpartiets försvar av alla former av regler, eftersom det samlade budskapet i Miljöpartiets särskilda yttrande är försvaret av reglerna. Det finns dock inga planer på att avskaffa några regler, utan det gäller regelförenklingar. Det ska exempelvis bli enklare för företagen att återrapportera vad de faktiskt har gjort. De ska till exempel inte behöva fylla i pappersblanketter, utan de ska göra detta digitalt. Det här kan ju Miljöpartiet inte vara direkt emot.

Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande nummer 5. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Moderaternas allmänna omdöme om kommissionens arbetsprogram för 2025 är att det i allt väsentligt fokuserar på rätt saker, framför allt Europas bristande tillväxt, men som utskottet noterar skrevs programmet precis innan världen kastades ut i den turbulens som USA skapade kring Ukrainas framtid. I det vi talar om i dag måste vi ta detta i beaktande.

Programmet fokuserar med rätta på EU-ländernas behov av att vitalisera sina ekonomier. Tillväxten är inte god nog, och många länder har svaga statsfinanser. När vi nu måste rusta upp våra respektive försvarsmakter rejält måste vi därför få hjulen att snurra snabbare.

Glädjande är därför att kommissionen så tydligt markerar att en tid av regelförenklingar väntar. Löftet som utställs är att den administrativa bördan för företagen ska minska med 25 procent och för de mindre företagen ända upp till 35 procent.

Jag har noterat att Miljöpartiet i sitt särskilda yttrande gör sig till reglernas försvarare, i syfte att värna naturvärden. Det är fullt förståeligt, men det är också viktigt att kunna sätta sin tillit till industrierna utan att tvinga på dem regler.

Det fanns en tid då industrialiseringen var ett hot mot miljön, men mitt samlade intryck efter mina besök i olika industrier är att det är här den verkliga kreativiteten och viljan att skydda naturen finns. Det är hög tid att sluta se på företag som potentiella miljöbovar och i stället ta fasta på det fina arbete de gör för att säkerställa att deras produktion inte förstör naturen. Regelförenklingar är ett sätt att säga till företagen att vi litar på dem, att vi inte tror att de har onda syften och att vi ser dem som partner. Detta är viktigt nu när vi måste få ett högre tempo i tillväxten.

Fru talman! Måste vi då ha högre tillväxt? Ja, det måste vi, för vi går nu in i en tid då Europa kommer att behöva investera kraftigt i sitt försvar. Jag tror inte att befolkningen i vare sig vårt land eller övriga EU vill börja avveckla sin välfärd, försämra sina pensioner eller svälta ut sjukvården och skolorna för att kunna finansiera försvaret. Och en redan högt skuldsatt kontinent bör helst av allt inte skuldsätta sig mer.

Kommissionens arbetsprogram är som jag nämnde inledningsvis framtaget efter det att USA markerade att man vill dra ned sitt engagemang i Europa. Men vi följer ju dagligen hur utvecklingen går, och den allmänna uppfattningen i Sverige såväl som i övriga unionen är att Europa nu måste klara sig självt i mycket högre utsträckning.

Detta är också Moderaternas uppfattning. Att USA drar sig undan snabbt är inte vad vi hade önskat, men vi delar till fullo USA:s uppfattning att det är helt orimligt att amerikanska skattebetalare ska finansiera det försvar som vi själva borde ha byggt upp. Det har sagts förr men tål att upprepas: 500 miljoner européer ska inte behöva ha hjälp av 340 miljoner amerikaner för att försvara sig mot 144 miljoner ryssar. Vi borde kunna göra detta själva. Vi välkomnar därför det arbete för ännu mer av försvarspolitiskt samarbete inom EU som kommissionen aviserar i sitt program.

Fru talman! Av samma skäl som vi lägger stor vikt vid den kommande europeiska upprustningen lägger vi också vikt vid utvidgningspolitiken.

Tidigare har jag personligen tyckt att det är bra om denna process sker långsamt för att säkerställa att det verkligen finns en ömsesidighet. Att gå med i EU ska ett land bara göra om man verkligen ställer upp på det gemensamma projektet. Men i och med Rysslands ohederliga överfall på Ukraina har vi ett akut säkerhetspolitiskt problem att lösa. EU är ingen försvarsallians och kan därför inte ge Ukraina de militära säkerhetsgarantier som landet behöver, men det här blir ändå ett steg på vägen. EU-medlemskap för Ukraina måste därför ses som ett prioriterat mål för unionen. Detsamma gäller för Moldavien, som också kämpar för att bryta sig loss från det ryska inflytandet.

Fru talman! Låt mig också nämna något om kommissionens kommande arbete med det som kallas demokratiskölden.

Syftet med detta arbete är att EU ska kunna bistå medlemsstaterna när dessa utsätts för informationskampanjer som hotar ländernas demokratier. Att främmande makter skapar sådana kampanjer är känt. Det finns därför skäl för medlemsstaterna att hjälpas åt med att identifiera fientliga aktörer. Emellertid är det i första hand varje land självt som måste skydda sin egen demokrati. EU kommer aldrig att ha den legitimitet som krävs för att ingripa med regler i den demokratiska processen i medlemsstaterna. Detta måste sägas eftersom det relativt nyligen har varit bråk mellan kommissionen och medieplattformen X:s ägare Elon Musk. Kommissionen bör vara återhållsam på denna punkt.

Fru talman! USA:s nya utrikespolitik har onekligen skakat om de flesta, och även om jag inte tror att amerikansk isolationism leder till något gott tror jag att vi får räkna med att detta är den amerikanska politiken ett bra tag framöver.

Det kan ändå komma något positivt av detta. Det kan leda till att Europa rycker upp sig, gör sin hemläxa, börjar bygga välstånd igen, sanerar sina statsfinanser och rustar upp. Det här kan ändå sluta lyckligt.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till finansministern.

I går var jag på en konferens i Bryssel tillsammans med företrädare för andra nationella parlament. Jag fick intrycket att allt fler länder nu förstår hur läget ser ut och att en kommande allmän upprustning kommer att behövas.

Samtidigt är statsfinanserna i många länder i EU inte de bästa. Det finns alltså en diskussion om EU ska kunna ta upp stora gemensamma lån. Vi är många i Sverige som tycker att det här med gemensamma EU-lån är problematiskt. Men vi förstår också att en upprustning behövs.

Kan finansministern säga något om de samtal som hon har haft med sina kolleger i EU om det här problemet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Återigen: Det här handlar inte om att inte kunna jobba med alla typer av frågor. Om ledamoten tar sig en ny titt på regeringens utrikespolitiska deklaration kommer han att se att den behandlar typ allt.

Om det bara var upp till mig skulle den kunna fokusera ännu mer på just närområdet. Man kan kalla detta provinsiellt, vilket är ett ord man bara använder som någonting negativt, det vill säga i betydelsen att någon inte kan blicka ut över världen, inte är bildad nog, är insnöad och så vidare. Det är det som är skälet till att Socialdemokraterna använder det ordet. Men jag tar det ordet och, tycker jag, vänder det till min fördel genom att säga att läget är så allvarligt att det är rätt att börja med det provinsiella - nämligen att stoppa kriget i vårt närområde.

(Applåder)

Fru talman! Agenda 2030 spelar naturligtvis en roll, men om man verkligen, verkligen, verkligen måste välja ett fokus för sin utrikespolitik och då måste välja mellan Agenda 2030 och att trycka tillbaka rysk aggression - hur väljer man då? Ja, för Moderaternas del väljer man att trycka tillbaka den ryska aggressionen och stödja Ukraina. Det är vårt första fokus. Vi kanske blir så enögda här att man tror att vi inte jobbar med någonting annat, men det är i så fall en kritik som vi nog kan stå ut med.