Katarina Luhr

Fru talman! Nej, det är skillnader. Jag menar inte att det behöver vara problematiskt med all gruvbrytning och att vi tar ut stora mängder material.

Vi hörde till exempel från Jesper Skalberg Karlsson att det låter som att vi nu kommer att ha gruvor i vartenda litet skogsbryn. Det är inte pyttesmå områden.

Man kan som ett exempel titta på Ranstad. Man fick ut ungefär en tiondel av en svensk årsförbrukning under en femårsperiod. Där har man ett dagbrott som är 2 kilometer långt och 100 meter brett.

Det är ganska stora ytor för någon som sedan ska få gruvan i sitt närområde. Det gäller oavsett om man bor i ett bergsområde, i en fjällkedja eller vid en sjö.

Vi ska kanske på sikt kunna bli självförsörjande på uran i Sverige. Med en framtidsvision med ännu fler kärnkraftverk i Sverige är det fråga om stora mängder och stora dagbrott. Det tycker jag att man ska förstå.

Man tycker att det inte spelar någon roll. Om vi ska ta uranet från svensk mark och inte köpa det från Kanada spelar det roll. Halterna i Kanada är oerhört mycket högre. Vi kan då använda mindre bergmassor och göra en mindre miljöpåverkan under den tid, i varje fall som jag ser det, tills vi använder annan energi än kärnkraft.

Fru talman! Tidöregeringen gör just nu vad som helst för att försöka visa handlingskraft i kärnkraftsfrågan, men det är ofta svårt att se att de beslut som fattas är till någon glädje för Sveriges medborgare. I dag ser det ut som att vi kommer att fatta beslut om att återigen tillåta uranbrytning på svensk mark. Det är ett beslut som ifrågasätts av många.

Den senaste tiden har en oro spritt sig genom Sverige. Vi riksdagsledamöter får mejl, det syns insändare i olika lokala tidningar och grupper i sociala medier startas. Det är just nu många som oroas av risken för att uranbrytningsprojekt ska startas i deras närområden.

I dag har flera av riksdagspartierna tagit emot en namninsamling som, senast jag tittade, hade strax över 28 000 underskrifter. Man ber oss att förbjuda gruvbrytning i alunskiffer. Flera företag har visat intresse för uran i olika områden i Sverige, och om förbudet för svensk uranbrytning nu tas bort står flera bolag i startgroparna för att undersöka möjligheterna för nya gruvor.

De svenska uranfyndigheterna finns i alunskiffrar och i urberget. Enligt SGU förekommer uranrik alunskiffer i Skåne, Västergötland, Östergötland, Öland, Närke och längs den svenska fjällkedjan, ofta i stora fyndigheter men med låga halter av uran. I Oviken i Jämtland finns alunskiffer med med svenska mått mätt höga uranhalter – 50–400 gram per ton – vilket kan jämföras med Kanadas uranrika fyndigheter med upp till 200 kilo uran per ton berg. I Sverige behöver vi alltså bryta enorma mängder bergmassor jämfört med de gruvor i Kanada som vi i dag får uran till våra kärnkraftverk ifrån.

De senaste veckorna har vi sett människor spridda över hela landet som ensamma eller tillsammans försöker få oss att stoppa dagens beslut. Varför? Man vill helt enkelt inte se sin närmiljö förändras till oigenkännlighet. Man vill skydda sin mark, sin närmiljö, sitt vatten, sina åkrar och sin skog, och man kan inte se hur brytning av små mängder uran i stora dagbrott kan vara värd den enorma miljöskada som kan uppstå. Det finns fog för deras oro.

I Sverige använder vi varje år mellan 1 500 och 2 000 ton rent uran i våra kärnkraftverk. Det är alltså 2 000 ton uran varje år. I Sverige har vi som sagt låga halter uran, även i fyndigheter med Sveriges högsta halter. Man kan jämföra med Kanada, där halterna i deras bästa fyndigheter är ungefär 1 000 gånger högre än de svenska.

För att få fram 2 000 ton uran – en svensk årsförbrukning – från svenska fyndigheter behöver vi bryta 20 miljoner ton berg. Det är svårt för de flesta att föreställa sig 20 miljoner ton berg. Jag kan inte tänka mig hur mycket det är, så vi kan ta ett exempel från verkligheten. Där vill jag återigen lyfta fram Ranstadsverket i Västergötland.

Under de fem år på 60-talet som verksamheten i Ranstad var igång utvanns totalt 215 ton uran. Det är ungefär en tiondel av det uran som Sverige behöver på ett år. Dessa 215 ton gav upphov till mer än 1 ½ miljon ton alunskifferavfall. Det kvarlämnade dagbrottet är en 100 meter bred och 2 kilometer lång sänka med ett djup på mellan 10 och 15 meter som man senare omvandlat till en sjö, Tranebärssjön.

Nu har mer än 50 år gått sedan verksamheten i Ranstad stängdes. Saneringsåtgärder har pågått sedan dess, och man har slagit fast att området fortsatt kommer att vara ett miljöriskområde med höga restriktioner.

I en miljörapport från 2005 från WSP kan man läsa att området läcker ut små men mätbara tillskott av uran och nickel till sjöar och vattendrag i området. Sulfat och metaller som uran, nickel, kobolt, krom, molybden, koppar och zink är högre i vattendrag ut från området än i vatten som rinner in. Jämfört med andra liknande områden i södra Sverige är halterna höga.

Riktvärdet för uran i dricksvatten för djur och sjöfågel överskrids såklart i Tranebärssjön, och vatten från sjön och åvatten nedströms bör inte användas regelbundet inom jordbruk eftersom detta skulle kunna utgöra en risk för grödor på lång sikt. Fisken i området har förhöjda halter av arsenik.

Man kan diskutera – det har vi redan gjort – om Ranstad är ett relevant exempel på vad uranbrytning i dag kan leda till, men sanningen är fortfarande att brytning i alunskiffer inte kan ske på ett säkert sätt i dag. Ingen har kunnat visa att det är säkert. Med de låga halter uran som Sveriges alunskiffrar innehåller är det ett högt risktagande att påbörja en ny brytning för att få fram en liten del av allt uran som Sveriges kärnkraftverk behöver i dag.

När det gäller ökad självförsörjning kan brytningen av uran och metall i stället riskera vårt dricksvatten och vår livsmedelsförsörjning när vatten och jordar förorenas eller försvinner i dagbrott. Därför har också Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, kraftigt motsatt sig all prospektering och brytning i alunskiffer. Man varnar för att förslaget riskerar att slå hårt mot flera av de branscher som vår ekonomi och självförsörjning bygger på, till exempel jordbruk, skogsbruk, livsmedelsproduktion och en växande besöksnäring.

Miljöpartiet vill stoppa brytning i alunskiffer. Oavsett vilka ämnen man vill utvinna i alunskiffer finns det stora problem med brytningen, som sker i dagbrott, främst för att brytningen kan frigöra radioaktiva ämnen som uran och radium och tungmetaller som zink, nickel och arsenik. Allt detta riskerar att läcka ut i mark och grundvatten, förorena vårt grundvatten och ytvatten och slå ut hela ekosystem.

Saneringen av de förorenade områdena har visat sig vara extremt dyr och svår och kan ta lång tid att genomföra. I Ranstad har man hittills lagt en halv miljard på saneringsåtgärder. Ingen har hittills kunnat visa att man kan bryta metaller eller uran i alunskiffer på ett miljösäkert sätt.

Miljöpartiet vill heller inte se sekundär utvinning av uran som biprodukt, framför allt därför att vi inte vill lämna kryphål i lagstiftningen som kan tillåta uranbrytning bara för att andra metaller bryts samtidigt men också för att brytning i alunskiffer skulle kunna ges bättre ekonomiska villkor om uranet kan räknas in i kalkylen, vilket kan leda till fler gruvor i alunskiffer.

Sist men inte minst vill jag säga några ord om det kommunala vetot. När Sverige senast lagstiftade om ett förbud mot uranbrytning var en invändning att ett nationellt förbud inte var särskilt viktigt då man ansåg att kommunerna själva hade en stark ställning att säga nej. Varken Moderaterna eller Liberalerna ville ha ett förbud och tyckte att det starka kommunala vetot var fullt tillräckligt som skydd. Detta veto vill regeringen i dag försvaga och på sikt ta bort. Det tycker vi är helt förkastligt.

Kommunen och dess invånare behöver kunna styra om man vill tillåta eller stoppa projekt som kan ha avgörande effekt på kommuninvånarnas närmiljö för all tid framöver.

Med anledning av detta vill vi med all kraft avstyrka regeringens förslag om att tillåta uranbrytning i Sverige. Vi vill inte heller att sekundär brytning av uran som biprodukt tillåts. Vi vill ha kvar ett starkt kommunalt veto mot uranbrytning. Sist men inte minst vill vi se ett förbud mot brytning i alunskiffer.

Jag vill därför yrka bifall till reservation nummer 4 och Miljöpartiets motivreservation nummer 3.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det jag funderar över är egentligen den brytning som sker i alunskiffer. Detta ligger ju oftast i anslutning till eller under våra matjordar. Det gör att det är stor skillnad mellan brytning i alunskiffer och uppförande av solparker på jordbruksmark. Om man sätter upp solparker kan man också montera ned dem. Vi har sett många goda exempel där man till exempel har boskap under solpanelerna, som då får både skugga och bättre matförsörjning. Det är alltså mycket enklare att bedriva fortsatt jordbruk tillsammans med solparker än att göra detta i samband med att man påbörjar uranbrytning i alunskiffer.

Jag tycker ändå att Kristdemokraterna är svaret skyldiga. Hur ska man tänka, och vad ska man prioritera om man måste välja? Kommer Kristdemokraterna att prioritera matförsörjning och rent vatten, eller kommer de att prioritera självförsörjning av sällsynta jordartsmetaller eller uran i våra jordar?

Fru talman! Vi har väldigt låga halter av uran i fyndigheter i Sverige, vilket jag var inne på i min förra fråga. Jesper Skalberg Karlsson tog också upp att vi behöver öka vår självförsörjningsförmåga när det gäller uran. Det kommer att kräva enormt stora dagbrott där vi tar upp det uran vi vill använda.

Det blir väldigt tydligt för dem som bor i kommuner som har uranfyndigheter i sitt närområde att ett ingrepp genom ett sådant dagbrott kommer att göra otroligt stor skillnad i deras livsmiljöer. Det är därför viktigt att man håller fast vid det kommunala vetot så att man får säga sitt om det område där man bor.

Jesper Skalberg Karlsson lyfter upp att brytningen måste ske på ett miljösäkert sätt och att det har hänt mycket sedan Ranstadsgruvan öppnade. Men det har ändå skett olyckor i flera gruvor i närområden som har haft hög miljölagstiftning. Där har det läckt ut både toxiska tungmetaller och uran i närliggande vattendrag, trots en väldigt hög miljölagstiftning. Jag undrar därför hur vi ska säkerställa att gruvbrytningen blir säker på de ställen som Moderaterna nu står bakom att vi ska driva på för?

Fru talman! Jag tackar Jesper Skalberg Karlsson för anförandet.

Jag har läst Moderaternas reservation från när förbudet mot uranbrytning infördes år 2018. Då lutade man sig mot att det kommunala vetot gjorde lagstiftningen tillräcklig. Därför behövde man inte införa något förbud mot uranbrytning. Nu tar man bort det kommunala vetot i två steg samtidigt som uranbrytning tillåts. Då undrar jag: Vad är det som har gjort att Moderaterna har ändrat åsikt om vikten av en stark reglering av uranbrytning? Ser man ett behov av att köra över kommuner framöver?

Fru talman! Tack för svaret, Eric Palmqvist!

Även om man hade en ny teknik för att få fram alla uranmolekyler tänker jag att det fortfarande är väldigt stora bergmassor som måste användas för att utvinna uranet. Det kommer att bli stora dagbrott, och de kommer att förändra människors närmiljö. Därför undrar jag över samma sak som Isak From var inne på, det vill säga det kommunala vetot.

I det här steget försvagar man det kommunala vetot genom att tillåta mindre verksamheter med mindre mängder uranutvinning, och i nästa steg tänker man ta bort det kommunala vetot. Är det inte rimligt att människor får yttra sig och kan sätta stopp för projekt som kan ha sådan enorm påverkan på deras närmiljö under många livstider framåt?

Fru talman! Tack, Eric Palmqvist, för anförandet!

Jag har en fråga om det som Eric Palmqvist i sitt anförande var inne på gällande självförsörjningsgrad, nämligen att Sverigedemokraterna på sikt skulle vilja se att Sverige kunde bli självförsörjande på uran.

Vi har ju väldigt låga halter uran i våra fyndigheter i Sverige. I den verksamhet som fanns i Ranstad fick man fram strax över 200 ton under en femårsperiod. Vi använder 2 000 ton uran per år i våra nuvarande kärnkraftverk i Sverige, och Sverigedemokraterna står bakom att vi ska ha ännu fler.

Därför undrar jag lite över Sverigedemokraternas framtidsbild av Sverige. Hur ser man på de enorma dagbrott som kan behövas för att få fram allt det uran som vi i så fall skulle behöva? Ser man några risker för livsmedelsförsörjning och dricksvattentäkter, det vill säga det som många kommuninvånare i dag flaggar för tillsammans med exempelvis LRF?

Herr talman! Jag håller med om att elektrifiering kommer att vara helt avgörande för den gröna omställningen, men regeringens politik har i dagsläget lagt en död hand över det förnybara energisystemet. Med regeringens fokus på kärnkraft i framtiden stoppas initiativ för ny förnybar kraft i nutid. Nu dras Sverige också inför EU-domstolen för att man inte gjort tillräckligt för att förenkla för förnybar el. Hur tänker statsministern agera för att vi ska uppfylla kraven och för att vi ska kunna öka produktionen av förnybar energi i närtid?

Herr talman! Moderaterna och Ulf Kristersson gick till val med affischen ”Nu får vi ordning på klimatet”. Tre år in på mandatperioden har vi bara i Sverige haft en onormalt torr vår följt av värme, skyfall, jordskred och smältande glaciärer. Samtidigt har Sveriges klimatutsläpp ökat rekordartat under Tidöregeringen och är i dag högre än när regeringen tog över makten.

Utsläppen behöver minska nu och inte sedan. Men för att utsläppen ska minska i den takt som krävs fram till 2030 behövs flera nya styrmedel – sådana som kan sänka utsläppen nu och inte sedan.

Jag skulle därför vilja veta vilka åtgärder statsministern tycker är mest angelägna att vidta för att Sveriges utsläpp ska börja minska i den takt som behövs för att Sverige ska göra sin del inom Parisavtalet och för att klara Europas klimatmål fram till 2030.

Fru talman och ledamoten Ottosson! Jag var tidigare kommunpolitiker och jobbade bland annat med biodrivmedelsfrågan. I min kommun gjorde vi en undersökning av hur man skulle kunna ha ett hållbart uttag av jordbruksprodukter för att göra biodrivmedel, till exempel. Det finns ganska stora ytor inom jordbruket som i dag ligger i träda och som man skulle kunna använda för att få fram produkter som man kan göra biodrivmedel av.

Jag skulle också vilja lyfta skogsfrågan. Jag tycker att det är lite märkligt med Kristdemokraterna, för det känns som att ni varken vill göra biodrivmedel eller skydda skogar med höga naturvärden. Det känns som att allting går ut på att det Miljöpartiet tycker är fel.

Jag tror att det finns väldigt många med mig som faktiskt tycker att det finns så pass stora värden i skogen att vi behöver skydda de skogar som i dag inte är plantager. Vi har tidigare i den här debatten pratat om att vi har väldigt stora skogsodlingar där vi har återplanterat som inte har samma naturvärden. Jag tycker att det är viktigt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, och jag tror att det är väldigt viktigt att skydda våra skogar.

Jag hade velat ställa en fråga. Går låga drivmedelspriser före minskade klimatutsläpp? Är det viktigare att vi har låga bensinpriser än att vi minskar klimatutsläppen? Det leder ju också till enormt höga priser för både oss medborgare, näringslivet och jordbruket när klimatförändringarna drabbar oss i längden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 maj.)

Fru talman! Tack, ledamoten Ottosson, för frågorna!

Jag skulle vilja börja med att prata om pengarna. Var får vi alla pengar ifrån? En viktig källa som vi kommer att få pengar ifrån om vi kan införa det är det nationella utsläppshandelssystemet. Det är där vi tänker oss att ta in pengar för att kunna göra en del av de satsningar vi vill göra. Men vi vill också kunna dela ut pengar till dem som behöver stöd för att kunna ställa om.

Detta är en av de reformer som vi föreslår för att kunna satsa på att minska utsläppen utan att de som faktiskt har svårast att ställa om ska drabbas. Jag tycker att det är viktigt att understryka att man kan välja var man vill satsa sina pengar.

Sedan kommer vi till det hållbara skogsbruket. Jag tycker att det är intressant. Vi kommer att behöva produkter från skogen, och vi kommer att behöva produkter från jordbruket. Och vi kommer att behöva stora mängder ökad biogasproduktion, till exempel, för att öka produktionen av biodrivmedel. Men vi har också källor som vi kan använda oss av som vi inte använder till fullo i dag.

Där tycker jag att regeringen har avstannat lite grann i sin iver att göra någonting. Nu pratar man om att vidta en massa klimatåtgärder, men vi ser egentligen inte några åtgärder. Vi ser bara borttagna åtgärder.

Jag är fullt övertygad om att det finns en stor källa till biodrivmedel där vi kan öka vår egen inhemska produktion för att också stärka vår beredskap. Det här måste vi titta brett på nu när vi behöver producera vår egen energi på ett mycket bättre sätt.

Fru talman! Det är inte lätt att komma upp i debatten efter Rickard Nordin, men det var bra sagt.

Förra året, år 2024, var första året som jordens medeltemperatur överskred 1,5 graders temperaturhöjning globalt. Förra året, 2024, var också det år när Sveriges klimatutsläpp skenade och Sverige blev det land i Europa som hade den snabbaste utsläppsökningen.

I Sverige står inrikes transporter för ungefär en tredjedel av våra nationella utsläpp. Huvudanledningen till att utsläppen i Sverige ökade så kraftigt 2024 var den ökande användningen av fossila drivmedel på grund av en sänkt reduktionsplikt. Enligt debatten är det Tidöpartiernas idé om en bra klimatpolitik.

Sverige har en klimatlag som säger att regeringen ska bedriva ett klimatarbete som är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och som syftar till att förhindra farlig störning i klimatsystemet. Sverige ska klara både de nationella klimatmålen och de bindande klimatåtagandena gentemot EU, både på kort och på lång sikt.

Detta är något som man hittills missat lite i debatten. Det är klimatmålen som vi ska nå. Det handlar inte om att vi älskar reduktionsplikten eller inte tycker om reduktionsplikten. Vi ska använda verktyg för att kunna nå klimatmålen.

På lång sikt handlar omställningen av just transportsektorn främst om elektrifiering och transporteffektivitet. Men reduktionsplikten har hela tiden setts som en nödvändig övergångslösning.

Bilar med förbränningsmotor säljs fortfarande, och man räknar med att en bil används i genomsnitt cirka 17 år. Det kommer att ta lång tid att ställa om fordonsflottan till eldrift. Reduktionsplikten kan i närtid ge oss en kraftig och förutsägbar utfasning av fossila bränslen från de fordon som i dag rullar på våra vägar.

Reduktionsplikten för diesel sänktes av regeringen från 30 procent till 6 procent från och med år 2024, samma år som Sveriges utsläpp började rusa. I propositionen föreslår regeringen nu att reduktionsnivåerna för bensin och diesel ska höjas från 6 till 10 procent från den 1 juli 2025 fram till den 31 december 2026 och att reduktionsnivåerna ska vara 10 procent för perioden 2027–2030. Det kallar vår klimatminister för ”den gyllene lösningen” och lägger samtidigt för få ägg i samma korg.

Flera tunga remissinstanser anser att reduktionsnivån på 10 procent som föreslås i propositionen inte är tillräcklig för att säkerställa att Sveriges ESR-åtagande, det vill säga vårt åtagande enligt EU:s lagstiftning, kan nås.

Ytterligare en lång rad remissinstanser framhåller i sina svar att nivån på 10 procent inte heller är tillräcklig för att nå Sveriges nationella klimatmål. Även Klimatpolitiska rådet konstaterar i sin årliga granskning att regeringen, även med de nya förslagen, inte ens är nära att uppnå EU:s klimatmål till år 2030.

Dessutom ingår i regeringens förslag att även inkludera el från publika laddstationer i reduktionsplikten. Det kommer att sänka reduktionsplikten redan i år och varje år framöver och successivt kravet på inblandning av förnybara drivmedel för att uppnå reduktionsplikten.

Kravet på biodrivmedel kommer alltså minska varje år fram till år 2030. Flera remissinstanser pekar tydligt på att inkludering av el ökar behovet av att höja reduktionsplikten för att inte inblandningen av förnybart i fossila drivmedel ska urholkas. Med den låga reduktionsplikt som regeringen nu föreslår kommer kravet på förnybara drivmedel framöver att bli påtagligt lägre än själva nivåerna på reduktionsplikten.

Jag och Miljöpartiet anser att reduktionsplikten behöver höjas gradvis för att säkerställa att inte andelen fossilt i svenska drivmedel ökar i takt med att en större andel av fordonsflottan elektrifieras. Vi anser att nivån för reduktionsplikten i förslaget är alldeles för låg.

Vi vill att nivån för reduktionsplikt för bensin ska höjas till 10 procent den 1 juli 2025 och till 12 procent den 1 januari 2026. För diesel vill vi att nivån ska höjas till 25 procent den 1 juli 2025 och till 30 procent den 1 januari 2026.

Vi vill därutöver att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag på nya nivåer för reduktionsplikten för bensin och diesel fram till år 2030. Det ska vara nivåer som ska bidra till att Sveriges nationella klimatmål och klimatåtagande gentemot EU kan klaras.

Vi tror såklart att fler åtgärder behövs för att minska utsläppen från transportsektorn. Vi vill därför att Sverige så fort som möjligt, förutom att utöka reduktionsplikten, ska införa ett nationellt utsläppshandelssystem som kan garantera att klimatmålen för 2030 ska kunna uppnås.

Utsläppshandelssystemen ger samtidigt intäkter som kan användas för att stötta de hushåll som i dagsläget saknar rimliga alternativ till fossila transporter och för att göra alternativen till fossila drivmedel billigare.

För att klara omställningen behöver fossila bränslen bli dyrare, elbilar billigare, och järnväg och kollektivtrafik billigare och bättre. Vi vill rulla ut en nationell elbilsoffensiv med olika stöd för köp och leasing av elbil, så att elbilen blir mer attraktiv och tillgänglig för fler.

Vi vill höja reduktionsplikten och införa ett produktionsstöd för biobränsle, och vi vill satsa stort på järnväg och kollektivtrafik med bland annat Sverigekortet. Det är ett kort som kanske Sverigedemokraterna tycker låter trevligt, eftersom de gillar Sverige som prefix.

År 2027 ska Sverige implementera EU:s nya utsläppshandelssystem ETS 2, som bland annat omfattar transportsektorn. Det är såklart välkommet. Men det ger inte tillräcklig styrning för att Sverige ska klara vare sig EU:s bindande åtaganden eller de svenska klimatmålen.

Reduktionsplikten fyller även i fortsättningen en viktig funktion, framför allt på kort sikt. Regeringen har tillsatt den så kallade Styrmedelsutredningen, som ska titta på vilka styrmedel som kan utformas för att fasa ut fossila bränslen.

För att möjliggöra ett så tidigt införande av ett nationellt utsläppshandelssystem som möjligt tycker vi att utredaren ska få ett tilläggsdirektiv att särskilt utreda ett sådant system och lämna ett delbetänkande om det så snart som möjligt.

Tillgången till hållbara biodrivmedel behöver öka så att försäljningen av fossila drivmedel kan upphöra. För detta behövs tydliga och långsiktiga politiska mål samtidigt som vi behöver säkerställa en hållbar produktion och ett hållbart uttag av biomassa.

Vi ser därför positivt på de reviderade reglerna i EU:s förnybartdirektiv som syftar till att säkerställa ett hållbart uttag av skogsbiomassa för biodrivmedel och biobränslen.

Men Sverige saknar såväl lagstiftning som ett system för övervakning och kontroll som stoppar att skogar med höga naturvärden kan bli biobränsle. Därför skulle vi vilja se att Sverige i samband med genomförandet av EU:s reviderade förnybartdirektiv behöver säkerställa ett hållbart skogsbruk och skydd av skogar med höga naturvärden.

Avslutningsvis: Om vi ska nå våra klimatmål behöver det fossila tryckas bort från transportsektorn. Förslaget om den höjda reduktionsplikten som vi debatterar i dag är helt otillräckligt.

Om tillgången till hållbart producerade rena biodrivmedel, som HVO100 och andra förnybara bränslen, stöds långsiktigt bidrar det till företagens hållbarhetsarbete och konkurrenskraft och till utvecklingen av inhemska produktionskedjor som bland annat skapar nya jobb och stärker Sveriges krisberedskap.

Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis omställning. Vi kan bli kvitt vårt skadliga fossilberoende, trycka bort rysk gas och rysk bensin och stärka vår motståndskraft. Svenska företag kan tjäna på att exportera klimatsmart teknik. Med förslaget vi har på bordet riskerar vi att gå miste om allt detta och samtidigt missa våra klimatmål.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation 6, Utveckling av reduktionsplikten och ett nationellt utsläppshandelssystem.

I detta anförande instämde Jan Riise (MP).

Herr ålderspresident! Den här debatten berör lite olika områden, och jag skulle vilja säga någonting om upphovsrätt och AI.

AI har utvecklats snabbt de senaste åren, och jag är säker på att många av oss har sett exempel på den mångfald av nya webbtjänster som har tillkommit och som tillgängliggör AI-tekniken för var och en. Förutom att AI kan skriva tal och ett oändligt antal frågor till våra ministrar kan man också som total amatör skräddarsy egna låtar i olika genrer eller göra om sina semesterbilder i olika konstnärliga utformningar, allt från japansk anime till Pixarfilmsstuk. Det är förstås jättekul, men det har redan inneburit och kommer att fortsätta att innebära enorma förändringar och utmaningar inte minst för kultursektorn.

Förutom frågor om kulturens värde och funktion, konstnärlig kvalitet, etik och autenticitet är upphovsrättslagstiftningen i det här avseendet helt central. AI tränas i dag på stora mängder befintligt material, och det är svårt – för att inte säga omöjligt – för upphovsrättsinnehavare att hävda sina rättigheter till materialet. Det handlar alltså om författare, bildkonstnärer, kompositörer, musiker, skådespelare och filmskapare vars verk och prestationer utnyttjas utan att de gett sitt medgivande och utan att de ekonomiska värden som skapas av de AI-genererade verken tillfaller upphovsrättsinnehavarna.

Det regelverk vi har från EU är inte tillräckligt på området och ställer krav på den enskilda upphovsrättsinnehavarens uttryckliga agerande. Hittills har det ofta tolkats som att det utan ett tydligt nej är tillåtet att träna AI på upphovsrättsskyddat material. Upphovsrättsfrågan måste därför behandlas både snabbt och separat från annat. Sverige behöver agera, och det är bråttom.

Jag anser därför att regeringen omgående bör tillsätta en utredning med syfte att se över lagstiftningen för att säkra upphovspersonernas och de utövande konstnärernas rättigheter i ljuset av den snabba AI-utvecklingen. Arbetet inom EU behöver också påskyndas, och jag menar att regeringen behöver vara pådrivande inom EU för en översyn av gällande upphovsrättslagstiftning.

Många är de konstnärer som har lagt ett liv på att förfina sin egen stil. Denna stil kan nu någon som jag själv kopiera och sprida på en kafferast, till exempel på Instagram. Hayao Miyazaki, som ligger bakom filmer som Min granne Totoro och Spirited Away, har sagt följande om AI-genererade bilder: I strongly feel that this is an insult to life itself.

Ersättning till radio- och tv-företag vid privatkopiering

Herr ålderspresident! Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation 3 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag tycker att ledamotens frågor är något förenklade och fördummande. Jag tänker bland annat på det han sa om att cykla runt och hitta bränder och att vissa partier anser att cykel är det enda transportslaget. Det är lite lågt.

Ledamoten frågar mig om jag är medveten om att vi har en beredskapssituation. Jag vill då fråga ledamoten om han är medveten om att vi också har en klimatkris som räknas som något av det farligaste och mest riskfyllda som vi behöver ha beredskap för. Vi vet att vi behöver skydda oss från en klimatkris.

Det blir en väldigt konstig diskussion om man hånar och förminskar en fråga om att kunna bygga ut tågnätet men även flyget. Vi vill ju satsa på de linjer där man behöver flyga och försöka styra för att minska utsläppen så att vi kan fortsätta leva ett bra liv. Jag tycker att nivån blir lite för låg när sådana som ska styra landet ens för en sådan diskussion. Självklart behöver vi en infrastruktur, men vi behöver bygga den så att vi har råd att upprätthålla den när vi faktiskt behöver den.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Som uppväxt bredvid F17 i Kallinge har jag stor förståelse för flygets vikt för vårt försvar och för vår beredskap. Men med det sagt anser jag inte att man behöver behålla exempelvis Bromma flygplats, som suger pengar ur andra viktiga flygplatser som vi kan behöva.

Vårt totalförsvar och vår beredskap när det gäller ambulansflyg, brandflyg och annat har vi diskuterat ganska rejält tidigare i den här debatten. Swedavia har gjort en utredning där man föreslår att Arlanda ska ta över den verksamhet som i dag finns på Bromma flygplats. Vi har faktiskt en ganska ojämn fördelning av flygplatser för reguljärflyg i Sverige, men vi har också platser runt om i Sverige där ambulansflyg och brandflyg kan starta och landa och som inte kräver en infrastruktur för reguljärflyg.

Som jag lyfte i mitt anförande är det extremt viktigt att vi planerar smart om vi ska kunna använda flygbränslen till det som är det viktigaste.

Sedan lyfte ledamoten flygskatten, som vi vill öka. Vi vill flytta över den till tåg, som också är en extremt viktig del i vårt försvar. Det är viktigt att vi rustar upp vårt tågsystem. Det tror jag också att ledamoten har koll på.

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i stort sett i allt som Malin Östh sa i sitt anförande. Det var en pedagogisk genomgång av flygets problematik.

Den här debatten behandlar både en proposition om en EU-förordning om mer hållbara flygbränslen fram till 2050 och en samling motioner om luftfartsfrågor.

Jag tänkte börja med den EU-förordning som propositionen gäller och som innehåller bestämmelser som ska öka användningen och tillgången på hållbara bränslen inom luftfarten.

EU-förordningen, ReFuelEU Aviation, är en del av EU:s klimatpaket Fit for 55, som ska bidra till att EU når sitt mål om att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 procent till 2030. Det är ett viktigt förslag att debattera, och eftersom det tycks finnas de som inte tycker att flygets klimatpåverkan är särskilt viktig att hantera tänkte jag börja med att återge Transportstyrelsens information.

Luftfartens totala klimatpåverkan, med den så kallade höghöjdseffekten inräknad, uppskattas i dag till omkring 4–5 procent av den mänskliga påverkan på klimatet. Luftfarten är dock en tillväxtbransch, vilket gör att flygets negativa klimatpåverkan på sikt riskerar att kraftigt öka i förhållande till all annan mänsklig klimatpåverkan. Det är därför angeläget att ta fram åtgärder som motverkar den negativa trenden. Så säger Transportstyrelsen.

Personligen vill jag också understryka att även om 4–5 procent av världens klimatpåverkan kanske låter lite måste man ändå ha i bakhuvudet att 80 procent av jordens befolkning aldrig har flugit. När fler på jorden får samma förutsättningar att resa kan klimatpåverkan öka dramatiskt.

När vår infrastrukturminister Andreas Carlson ber oss att skippa flygskammen för att flyget nu ställer om är det intressant att veta vad det är som EU kräver av flyget i denna omställning. Vad är det vi ska göra? Och vad tycker jag och Miljöpartiet om förslaget?

På kort och medellång sikt räknar man med att biobränsle kommer att vara det som gör störst skillnad för att minska flygets klimatpåverkan. Det är vi väl alla överens om.

Först och främst vet vi att det kommer att finnas stora utmaningar med att få biobränslet att räcka till allt flygande som sker i dag. Trots det tycker vi att målet för omställningen av flygbränsle är satt alldeles för lågt i förslaget. Enligt flygbranschens egen färdplan ska det svenska inrikesflyget vara fossilfritt redan 2030. I den förordning som vi diskuterar i dag ställs krav på 2 procents inblandning av biobränsle, vilket ska öka till 6 procent 2030. År 2050 ska 70 procent av flygbränslet vara biobaserat, enligt direktivet. Det blir alltså uppenbart att Sverige behöver gå snabbare framåt för att flyget ska ta sin andel av de utsläppsminskningar som behövs för att vi ska kunna nå de svenska klimatmålen. Det är också uppenbart att ett minskat flygande behöver vara en del av den ekvationen.

Det är inte nog med den oerhört långsamma utfasningen av fossila drivmedel. Direktivet gäller inte heller alla våra flygplatser. Vi anser att direktivet i alla fall borde gälla de flygplatser som i dag ingår i det nationella basutbudet, alltså de tio flygplatser som är utpekade som nödvändiga basflygplatser i Sverige i dag.

Bryter man mot förordningen ska sanktioner användas. Regeringen har i förslaget gett tydligt utrymme för att sätta ned sanktionsavgiften eller ta bort den helt – mer än vad vi anser att EU-förordningen ger utrymme för. Vi skulle vilja se en större begränsning för när man kan få undantag från att tanka mer hållbara bränslen. Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 2 i betänkandet.

När det gäller det svenska flygandet vill jag understryka vikten av att utsläppen från flyget och svenskt flygande måste minska. Ser man till varje enskild flygresenär tar utsläppsutrymmet slut väldigt fort, med en flygresa eller två. Därför är det extra viktigt att vi slutar subventionera flygandet i Sverige och inom EU, så att flyget i stället betalar sina egna kostnader och sin klimatpåverkan.

Stora satsningar behöver göras för att möjliggöra utsläppsfria resor på sträckor som är svåra att klara på ett annat sätt. För att minska flygets klimatpåverkan krävs det en kombination av minskat resande och omställning till förnybara bränslen, elektrobränslen och elhybridflyg för de flygresor som inte kan ersättas på något sätt. Men mycket av den här tekniken ligger en bit framåt. Det kommer att ta tid att ersätta fossila flygbränslen med annat. Det visar inte minst den proposition som vi debatterar i dag. Därför anser vi att flyget behöver begränsas på sträckor som kan ersättas med andra färdmedel, inte minst tåg.

Resor med privatjet genererar stora utsläpp. En flygresa mellan Stockholm och Göteborg ger samma utsläpp som 50 000 tågresor – och det är inte när man flyger privatjet utan när man flyger med ett vanligt flygplan. Under den här flygresan gör man av med flygbränsle som skulle kunna gå till något annat, precis som Malin Östh lyfte i sitt anförande.

Trots detta står Tidögänget här i dag – i stort sett alla – och vill att man helt ska negligera att kommuner försöker styra bort från de onödiga resorna så att man kan få en bättre flyginfrastruktur.

Vi tycker att det borde vara mycket tydligare hur stor klimatpåverkan en flygresa ger upphov till. Därför skulle vi vilja se en klimatmärkning vid försäljning av flygbiljetter.

Fru talman! Som gammal Stockholmspolitiker behöver jag också lyfta frågan om Bromma flygplats. Det är en flygplats som enligt Swedavia kan ersättas av Arlanda. Den medför stora kostnader både för Swedavia och för andra lokala flygplatser, som behöver täcka upp för den minuspost som Bromma flygplats i dag är.

I januari i år flög totalt 850 personer från Bromma flygplats, och de flesta av dem flög i en privatjet. Det är orimligt på väldigt många olika sätt. Det är inte acceptabelt att den här typen av klimatskadlig verksamhet kan få fortsätta. Vi i Miljöpartiet vill bland annat införa en privatjetskatt. Inom EU har Frankrike, Irland, Nederländerna och Österrike tagit initiativ till att se över reglerna och att upprätta klimatåtgärder kring privatjetflygningarna i Europa. Vi vill verka för en begränsning av privatjet på både nationell och internationell nivå.

Vi vill snarast se en avveckling av Bromma flygplats, och vi vill att regeringen redan nu tar bort Bromma flygplats från det nationella basutbudet av flygplatser. Swedavia har i en samlad bedömning konstaterat att det inte är affärsmässigt motiverat att fortsätta driva Bromma flygplats vidare samt att flygtrafiken kan flyttas till Arlanda. Det är för mig ganska provocerande att regeringen och Sverigedemokraterna i dag blockar en central, byggbar del av Stockholm för privatjet samtidigt som Swedavia och flygresenärer från andra flygplatser behöver betala kostnaden.

Slutligen, fru talman, vill jag lyfta en mer teknisk grej, som är nog så viktig. Det är frågan om hinderbelysning, som Centerpartiet lyfte tidigare. Vindkraftverk och andra höga byggnader och torn behöver blinkande belysning för att synas. Det är krav på det i Sverige. För många som bor runt omkring är det ett störande inslag, inte minst när det gäller vindkraftverk. I dag finns teknik för att ljuset ska kunna vara avstängt när inga flyg finns i närheten. Det är en teknik som bland annat används i Danmark. Jag tycker att den tekniken borde tillåtas i Sverige för att minska onödiga störningar.

Med detta sagt: Det finns väldigt mycket att jobba vidare med på flygområdet. Och det behövs ett rejält krafttag för att vi ska kunna se röken av det omställningsarbete som vår infrastrukturminister anser att flygbranschen just nu sysselsätter sig med.

Jag ställer mig bakom alla Miljöpartiets reservationer men vill för enkelhetens skull yrka bifall bara till reservation 2, som jag sa tidigare i mitt anförande.

Fru talman! Jag skulle såklart kunna prata mer om Bromma flygplats, men det finns en annan fråga som jag också tycker är viktig. Det handlar om att ställa om resepolicyer för att man ska flyga mer.

Många kommuner jobbar med denna fråga i dag. Man har skarpa klimatplaner som siktar på att minska utsläppen och klimatpåverkan. Många har en resepolicy som innebär att man ska försöka ersätta flyg med bland annat tåg i de fall där det är möjligt och rimligt.

Nu säger ledamoten att kommuner bör ställa om och ändra sin resepolicy så att folk ska flyga mer. Han säger också att flygsektorn blir mer hållbar, bland annat genom att man kan blanda in biobränslen, att man kan flyga med elflyg och att det kommer vätgasflyg.

I dag har vi ett ärende där EU-direktiv sätter ramar för att man ska blanda in 2 procent biobränsle i flygbränslet. Det är inte så stor mängd.

Om man sitter i en kommun där man verkligen jobbar för att minska sina klimatutsläpp och sin klimatpåverkan: När anser ledamoten att vi har den hållbara flygsektorn på plats? När är det hållbart att flyga? När kommer elflygen, och när kommer vätgasflygen? När ska man ändra sin resepolicy?

Fru talman! Ledamoten talade i sitt anförande om ett Arlanda som i dagsläget inte kan utvecklas bra och som ligger efter sina internationella motsvarigheter, till exempel i Danmark. Han talade även om stödet till de regionala flygplatserna. Samtidigt har vi en flygplats – Bromma flygplats – som blöder pengar.

Jag undrar hur Moderaterna och Tidöpartierna inför Swedavia, som gärna vill flytta över all trafik till Arlanda, försvarar beslutet om att Swedavia med sina olika regionala flygplatser ska behöva betala för denna flygplats, som verkligen inte går ihop och i dag inte fyller någon vettig funktion.